Miljökonsekvenser för vattenkvalitet

Transkript

1 RAPPORT Miljökonsekvenser för vattenkvalitet Underlagsrapport inom projekt Stormanalys Sofie Hellsten, Olle Westling, Per-Erik Larsson

2 Skogsstyrelsen april 2006 Författare Sofie Hellsten, IVL Göteborg Olle Westling, IVL Göteborg Per-Erik Larsson, SLU Asa försökspark Fotograf Per-Erik Larsson Projektledare Hans Liedholm Projektgrupp Sofie Hellsten, IVL Olle Westling, IVL Per-Erik Larsson, SLU Karin von Arnold, SKS Papper brilliant copy Tryck JV, Jönköping Upplaga 300 ex ISSN BEST NR 1760 Skogsstyrelsens förlag Jönköping

3 Innehåll Förord 1 Sammanfattning 2 Utlakning av kväve och kvicksilver från stormskadad skog 2 Miljöpåverkan av timmerterminaler 2 Utlakning av kväve och kvicksilver från stormskadad skog 4 1 Inledning 5 3 Metodik 7 4 Resultat och diskussion 10 5 Referenser 19 Miljöpåverkan av timmerterminaler 21 1 Inledning 22 2 Material och metoder 23 3 Resultat och diskussion Avrinnande vatten Påverkan på recipienten Timmerlagring i Kisasjön 29 4 Fortsatt arbete efter stormen 33

4 Förord Skogsstyrelsen har fått i uppdrag av regeringen att analysera konsekvenser för skogsbruket av den svåra storm som drabbade södra Sverige i januari Arbetet ska redovisas senast den 27 april Skogsstyrelsen skall i samverkan med Naturvårdsverket och andra berörda myndigheter utvärdera de ekologiska, ekonomiska och sociala konsekvenserna av stormen för skogsbruket. Analysen skall utgöra ett underlag för framtida rådgivning och insatser för återbeskogning. Det är också angeläget att dra lärdomar från arbetet efter stormen för att stå väl rustad vid liknande situationer i framtiden. Uppdraget genomförs i form av projekt Stormanalys som innehåller fem delprojekt: Analys av riskfaktorer Skötsel av stormskadad skog Miljökonsekvenser Ekonomiska och sociala konsekvenser Framtida skogsbruk med riskhantering Ett avtal har träffats mellan Skogsstyrelsen och SLU om ett nära samarbete med att ta fram resultat inom olika sakområden i delprojekten. Samarbete eftersträvas även med andra universitet och organisationer som kan bidra till ökad kunskap om stormens konsekvenser. Dessa underlag i sak utgör grund för kommande diskussion och utvärdering. Denna rapport behandlar miljökonsekvenser för sjöar och vattendrag. I rapporten beskrivs, baserat på undersökningar och litteraturstudier inom delprojekt Miljökonsekvenser, hur stormfällningen kan påverka utlakningen av kvicksilver och kväve i avrinningsområdena i stormområdet och vilka effekter virkeslagringen kan få på nedströms liggande vattendrag och sjöar. Studien om utlakning av kväve och kvicksilver har gjorts av IVL, Göteborg. Studien om virkesterminaler har gjorts av SLU, Asa försökspark. Rapporten ingår i Skogsstyrelsens rapportserie där författarna står för innehållet. Detta innebär att rapporten inte i alla dess delar nödvändigtvis beskriver Skogsstyrelsens officiella syn. Inom projektet Stormanalys kommer Skogsstyrelsens officiella slutsatser och ställningstaganden att avrapporteras i projektets huvudrapport (Meddelande 2006:1), till vilken föreliggande rapport är ett viktigt underlag. Jönköping i mars 2006 Håkan Wirtén Överdirektör Skogsstyrelsen Magnus Fridh Projektledare Skogsstyrelsen 1

5 Sammanfattning Utlakning av kväve och kvicksilver från stormskadad skog IVL har utfört yttäckande beräkningar för att uppskatta den potentiella ökningen av kväve- och kvicksilverutlakningen från skogsmark i Södra Sverige till följd av ökade hyggesarealer orsakade av stormen Gudrun i januari Syftet var att identifiera geografiska områden där påverkan på utlakningen från skogsmark kan bli stor. Tidigare studier har visat att utlakningen av kvicksilver och oorganiskt kväve från skogsmark kan vara betydligt högre från hyggen än från växande skog. För att visa var i södra Sverige påtagligt förhöjda halter av kväve och kvicksilver i avrinningsvattnet från skogsmark kan uppträda, beroende på en stor andel stormfälld och slutavverkad skog, beräknades utlakningen i Götaland före och efter stormen i ett geografiskt informationssystem (GIS). Beräkningen bygger på aktuell markanvändning där olika markklasser (växande skog och hygge) tilldelas utlakningskoefficienter för oorganiskt kväve, totalkvicksilver (THg) och metylkvicksilver (MeHg). Det finns indikationer på att utlakningen av både kvicksilver och oorganiskt kväve kan komma att öka i hela Götaland och särskilt i de mest stormdrabbade områdena (Kronobergs län och södra Halland). Ökningen av kväveutlakningen är betydande, räknat som ett genomsnitt under hyggesfasen (5 år), men bidraget från skogsmark är fortfarande begränsat jämfört med andra källor, som jordbruksmark och samhällsutsläpp. Ökningen från skogsmark kan dock ha betydelse i mynningsområdet till vissa åar, främst i Halland. Lokalt kan stormen ha orsakat betydande ökningar av den totala kvicksilver- och metylkvicksilverbelastningen på ytvatten. Ökningen av MeHg innebär en risk för ökade kvicksilverhalter i fisk i de mest stormdrabbade områdena i Halland, Kronobergs och (sydvästra) Jönköpings län, samt delar av Skåne. Det är angeläget att de teoretiska riskberäkningarna för ökad utlakning av kvicksilver och oorganiskt kväve följs upp med mätningar i större vattendrag eftersom retentionen inte har beaktats i modellberäkningen. I de mest stormdrabbade områdena i södra Sverige bör även kvicksilverhalten i fisk undersökas, eftersom kvicksilver kan vara skadligt för människors hälsa. Miljöpåverkan av timmerterminaler Som en följd av stormen den 8-9 januari 2005 har en sjöterminal och 149 landterminaler för timmer och 15 för massaved anlagts för att säkerställa tillgången och en god kvalitet på skogsindustrins råvaror. Virke för massaved (till pappersmassaindustrin) bevattnas generellt inte, medan timmer (till sågverk) bevattnas för att säkerställa en god kvalitet på timret efter lagringsperioden. Genom bevattningen förhindras angrepp från svampar och skadeinsekter. Terminalerna är belägna på jordbruksmark, skogsmark i grustäkter och en i en sjö. Vid lokaliseringen 2

6 av terminalerna har sådana parametrar som närhet till större vattendrag och el, bra vägnät samt närhet till stormdrabbade områden varit viktiga. Resultat från några företags egenkontroller av ett 50-tal terminaler visar att de mest kritiska parametrarna är fosfor och organisk substans. Läckage från timret kan utgöra ett förhållandevis stort tillskott av fosfor och är således en potential men också en risk för ökad algtillväxt i recipienten. När det organiska materialet bryts ned åtgår syre och höga halter utgör därmed en risk för låga syrehalter i recipienten. Halterna av fosfor och totalt organiskt kol (TOC) i avrinnande vatten tenderade till att minska under bevattningssäsongen, men var fortfarande höga när bevattningssäsongen avslutades under senhösten När timmerterminalerna är belägna vid större recipienter eller när utsläppen till recipienten är små, leder utspädningen till att några generellt förhöjda halter inte kan konstateras i recipienten, medan stora terminaler vid små recipienter visar tydlig påverkan. Vid anläggningar utan recirkulering finns reningsanläggningar av skilda slag. Reningsgraden har varierat ganska kraftigt under det drygt halva år som verksamheten pågått. En uppskattning visar på upp till en halvering av fosforhalter och TOC vid översilning. Resultat från några terminaler med sedimenteringsdammar uppvisar betydligt sämre reningsgrad. Det finns också exempel på mycket goda reningsfunktioner där en kombination av infiltration och översilning i en skapad våtmark resulterade i en kraftig minskning av fosforhalterna. Resultaten från sjölagringen i Kisasjön visar att syrehalterna sjönk kraftigt och fosforhalterna ökade. Iläggning av timmer startade under april månad och avslutades i juli. Syrehalterna var mycket låga under sommaren 2005, under 1 mg/l. Därefter ökade syrehalten konstant under hösten. Fosforhalterna steg kraftigt i sjön under sommaren för att sedan minska under senhösten. Andelen fosfatfosfor var relativt hög. Orsaken till ökningen var troligen en kombination av läckage från timmer och sjöns sediment. Läckaget från sedimentet kan ha varit extra stor under 2005 på grund av de låga syrehalter som uppmättes under sommaren och det eventuellt större läckaget var således en indirekt effekt av timmerlagringen i sjön. Färgtal och TOC har varit stabila på normal bakgrundsnivå. Som underlag för framtagande av rekommendationer bör några specialstudier göras för att komplettera befintlig kunskap och erfarenheter från egenkontrollen. En undersökning bör göras för att mäta och beräkna läckagets förändring över tid och den totala mängden per kubikmeter lagrat timmer. Dessutom bör en studie göras som belyser de praktiska möjligheterna att minska mängden fosfor i avrinnande vatten vid temporära terminaler med stor vattenavgång. En sammanvägd bedömning av olika bevattningssystems (med och utan recirkuleringen) för- och nackdelar, kan först göras när uppgifter om virkeskvalité efter lagringsperioden finns tillgängliga. 3

7 Utlakning av kväve och kvicksilver från stormskadad skog Sofie Hellsten Olle Westling IVL Svenska Miljöinstitutet 4

8 1 Inledning IVL Svenska Miljöinstitutet har på uppdrag av Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket modellerat troliga effekter på utlakning av oorganiskt kväve och kvicksilver från stormskadad skog. Utöver författarna har följande personer bidragit med underlag till rapporten: Therese Zetterberg (IVL), Cecilia Akselsson (IVL), John Munthe (IVL) och Anders Persson (Skogsstyrelsen). De skador som stormen den 8-9 januari 2005 orsakade på skog i form av fällda träd i södra Sverige resulterade i att arealen kalavverkad skog ökade kraftigt på kort tid. Föryngringsfasen för skog (då huvuddelen av beståndet kalavverkats), är en kritisk period under en skogsgeneration som ofta medför ökad utlakning av flera miljöpåverkande ämnen. Dessutom kan påverkan från stormskadad skog komma att vara högre än för normala hyggen, på grund av att störningen på marken genom stormfällningen är kraftigare än vad som är normalt efter föryngringsavverkning. Studier har visat att retentionen av oorganiskt kväve i skogsmark normalt är hög, men under hyggesfasen sker en förhöjning av kväveutlakningen under en tidsperiod på 3 till 6 år i södra Sverige, och upp till 15 år i norra Sverige (t.ex. Wiklander et al. (1991), Rosén et al. (1996), Akselsson et al. (2004)). Denna förhöjning beror på en kombination av faktorer. Markmiljön blir både varmare och fuktigare i ett hygge jämfört med växande skog, eftersom transpirationen avbryts och solinstrålningen ökar till följd av att träden avlägsnas. En fuktig och varm miljö gynnar nedbrytningen av det organiska materialet varvid nitrat kan bildas. Dessutom kan den förändrade hydrologin förstärka utlakningen av nitrat på grund av den höjda grundvattenytan. Kväveutlakningen från skogsmark domineras av organiskt kväve, men det är bara det oorganiska kvävet som bedöms öka vid avverkning eller stormfällning i södra Sverige. Denna studie koncentrerar sig således endast på utlakning av oorganiskt kväve från skogsmark. Det oorganiska kvävet utgörs i princip bara av nitrat, eftersom effekterna på ammoniumkväve är mycket små. Normalt sett är andelen hygge begränsad eftersom den årliga föryngringsavverkningen endast berör ca 1 % av den produktiva skogsmarken som ett genomsnitt för södra Sverige (Loman, 2004). Till följd av stormen har dock arealen kalavverkad skog ökat kraftigt i södra Sverige, och följaktligen finns det anledning att anta att även utlakningen av nitrat till vattendragen ökat. Studier av utlakning av totalkvicksilver (THg) och metylkvicksilver (MeHg) från brukad skogsmark, har visat på kraftiga ökningar efter påverkan från skogsmaskiner (Munthe och Hultberg, 2004) och skogsavverkning/markberedning (Porvari et al., 2003). Dessa hittills begränsade studier indikerar att avverkning och markstörningar kan ge långvariga (> 5 år) och tydligt förhöjda halter av framför allt metylkvicksilver i avrinningsvattnet. Ökningen beror troligtvis på den förhöjda grundvattennivån, som stimulerar metyleringsprocessen, men också på ökad tillgänglighet på lättnedbrytbart, organiskt material. Spårbildning uppkommen i samband med aktivitet i och runt det slutavverkade området kan tillsammans med den ytligare grundvattenytan skapa transportvägar och öka belastningen av oorganiskt kväve och kvicksilver (THg och MeHg) ut till omgivande vattendrag. 5

9 2 Syfte Syftet med projektet är att uppskatta den potentiella ökningen av kväve- och kvicksilverutlakningen i södra Sverige till följd av den ökade hyggesarealen orsakad av stormen, samt att identifiera geografiska områden där påverkan kan vara stor. Resultatet förväntas ligga till grund för prioriteringar av möjliga åtgärder, samt för fortsatt uppföljning av stormskadorna. Undersökningarna koncentreras på två aspekter som anknyter till miljöproblemen övergödning av vattenmiljön samt omsättning av miljögifter och försurning av ytvatten: Utlakning av oorganiskt kväve Utlakning av total- och metylkvicksilver 6

10 3 Metodik Studien är utförd i Götaland, med undantag av norra delen av Västra Götalands län, eftersom detaljerad data över stormskador i denna del av Götaland saknades. Tillgängliga uppgifter visar dock att skadorna var relativt små i detta område (Anders Persson, Skogsstyrelsen, muntl. medd.). De yttäckande beräkningarna av utlakning av kvicksilver och oorganiskt kväve utfördes i ett Geografiskt Informations System (GIS). Beräkningen är grid-baserad, med en upplösning på 50 m x 50 m, med indelning på SMHIs delavrinningsområden. Kväve och kvicksilverutlakningen från skogsmark beräknades med hjälp av uppgifter om hyggesareal, växande skog, hydrologi och utlakningskoefficienter för respektive ämne (oorganiskt kväve, totalkvicksilver och metylkvicksilver) och markslag (skog och hygge). Markanvändning, avrinningsdata och kvävedeposition hämtades från IVLs ASTA-databas, en nationell databas med en upplösning på 5 km x 5 km som tagits fram inom ASTA programmet (International and national abatement strategies for transboundary air pollution) (ASTA, 2004). Hyggesarealen per avrinningsområde beräknades utifrån markanvändningsklassen hygge i ASTA-databasen, och denna hyggesareal antogs representera ett normalår (före stormen). Hyggesarealen per avrinningsområde efter stormen, beräknades med kompletterande uppgifter om stormskador i form av ett GIS-skikt (10 m x 10 m upplösning) med uppgifter om stormfälld skog (både redan avverkad och liggande skog som kommer att bli hyggen). Detta GIS-skikt bygger på Skogsstyrelsens förändringsanalys utförd genom tolkning av satellitbilder tagna före (2004) och efter stormen. Utlakningen av kvicksilver och oorganiskt kväve per hektar skogsmark inom varje avrinningsområde beräknades med hjälp av avrinningen (från ASTA-databasen) samt utlakningskoefficienter för kvicksilver och oorganiskt kväve på växande skog och hyggen (Tabell 1). I studien har endast fullständiga kalhyggen (till följd av stormen) beaktats och den beräknade ökade utlakningen hänförs således enbart till den ökade hyggesarealen. Skogsområden som delvis påverkats av stormskador, vilket kan ha lett till en något ökad utlakning, har således inte beaktats. Utlakningskoefficienterna fastställdes med hjälp av uppmätta data från tidigare studier och bygger på undersökningar av konventionellt avverkad skog, oberoende av stormen. Markberedning i samband med plantering ingår indirekt i beräkningen eftersom utlakningskoefficienterna är baserade på ett genomsnitt från mätningar från hyggen som i de flesta fall var markberedda. Eftersom studierna är så få går det däremot inte att säga till vilken utsträckning markberedning i sig påverkar utlakningen. Den yttäckande beräkningen av utlakningen i Götaland beräknades både före och efter stormen och jämfördes sedan för att få en uppfattning om konsekvensen av stormen. Vidare beräknades även den totala belastningen av kvicksilver och oorganiskt kväve på de 42 huvudavrinningsområdena som omfattades av studien (Figur 1). 7

11 Tabell 1. Utlakningskoefficienter för oorganiskt kväve och kvicksilver (THg och MeHg) i skogsmark (växande skog och hygge) Växande skog Hygge Oorganiskt kväve (mg l -1 ) 0,04875 (0,39 x N dep 3,04) * Median Min Max Median Min Max Totalkvicksilver (ng l -1 ) 4,1 0,59 36,3 7,5 2,8 19 Metylkvicksilver (ng l -1 ) 0,12 0,002 6,15 0,51 0,03 11 * Se Ekvation 1 Figur 1. Huvudavrinningsområdena som ingick analysområdet. Kväveutlakningen från hygge och växande skog har utvärderats i ett flertal studier, t.ex. Wiklander et al. (1991), Rosén et al. (1996), Löfgren och Westling (2002) och Akselsson et al. (2004). Utlakningskoefficienten för växande skog i denna studie (0,04875 mg l -1 ) hämtades från Löfgren och Westling (2002) och bygger på uppmätta halter av oorganiskt kväve i markvatten från skogsmark. Tidigare studier indikerar att kväveutlakningen (oorganiskt kväve) från hygge är beroende av kvävedepositionen, enligt förhållandet i Ekvation 1 (Akselsson och Westling, 2005). Kvävedepositionen i barrskog hämtades från ASTA-databasen 8

12 och är baserad på SMHIs beräkning av kvävedepositionen i Sverige med hjälp av MATCH-modellen (Mesoscale Atmospheric Transport and Chemistry Model, (Persson et al., 2004)) för 1998 med 20 km x 20 km upplösning. I de fall då den beräknade koncentrationen av oorganiskt kväve i avrinning från hygge ([Oorg N] hygge ) var lägre än 0,95 mg l -1 antogs koncentrationen vara 0,95 mg l -1, eftersom det är den lägsta koncentrationen i markvatten från hyggen som uppmätts (Löfgren och Westling, 2002). [Oorg N] hygge = 0,39 x N dep 3,04 (Ekvation 1) [Oorg N] hygge = kvävekoncentration (oorganiskt) i markvattnet från hyggen (mg l -1 ) N dep = kvävedepositionen i barrskog (kg ha -1 ) Uppgifter om kvicksilverhalter (THg och MeHg) i avrinningsvattnet från växande skog är få. I södra Sverige har mätningar av totalkvicksilver utförts i ett fåtal vattendrag och oftast med ett oregelbundet mätintervall. Analys av metylkvicksilver är ännu ovanligare. Utlakningskoefficienten av THg och MeHg i växande skog före stormen i denna studie (Tabell 1) bygger på data som sträcker sig tillbaka till 1987 från åtta, respektive fyra, bäckar. Vanligtvis saknas information om flödet, varför medianhalten har beräknats för perioden De bäckar som ingick i studien är Gårdsjön F1 (THg, MeHg), Aneboda (THg, MeHg), Kindlahöjden (THg, MeHg), Gammtratten (THg, MeHg), Pipbäcken (THg), Lommabäcken (THg), Ringsmobäcken (THg) och Sågebäcken (THg). Observera att metylkvicksilvervärden i Gårdsjön efter juni 1999 har exkluderats i beräkningen eftersom kraftigt förhöjda halter uppmärksammades efter påverkan av skogsmaskiner (Munthe och Hultberg, 2004). Beräkning av utlakningskoefficienten av THg och MeHg efter stormen i denna studie (Tabell 1) bygger på data från 14 slutavverkade skogsområden i Skåne, Blekinge, Västra Götaland och Dalarnas län, samt ett kraftigt stormpåverkat (>50-75 % av området fällt) område i Nissandalen i Hallands län (Nissan 13). Utlakningen från hyggena antas vara likartad som den från det stormfällda hygget. I samtliga fall utom ett (Nissan 12), har kvicksilverutlakningen uppmätts i direkt anslutning till slutavverkningen (< 1 år), och i ett fall (Gårdsjön F2) upp till sex år efter avverkning. I Nissan 12 slutavverkades en stor del av avrinningsområdet 1999, men systematisk mätning av kvicksilver skedde först 2005, det vill säga sex år efter avverkning. 9

13 4 Resultat och diskussion Hyggesarealen i södra Sverige före stormen beräknades utgöra 3,9 % av skogsarealen baserad på markanvändningsdata i ASTA-databasen. Dessa data har tagits fram med hjälp av satellitbildstolkning, och är förenlig med en viss grad av osäkerhet till följd av klassningsprocessen och den låga upplösningen (150 m x 150 m) (Mahlander et al., 2004). När data över markanvändningen i ASTA-databasen kompletterades med data från Skogsstyrelsen med stormfälld skog (10 m x 10 m upplösning) ökade hyggesarealen med 64 % på grund av stormen till 6,3 % av skogsarealen. Denna förändring var inte homogen över Götaland, utan regionala variationer i stormpåverkan förekom. Störst ökning förekom i Kronobergs län, södra halvan av Halland samt den sydvästra delen av Jönköpings län. Den beräknade utlakningen av oorganiskt kväve, totalkvicksilver och metylkvicksilver före och efter stormen, samt ökningen, dvs differensen, i utlakning på grund av stormskadorna visas i Figur 2 (oorganiskt kväve), Figur 3 (THg) och Figur 4 (MeHg). Den totala utlakningen beräknad per huvudavrinningsområde i Götaland (Figur 1) presenteras i Tabell 2 (oorganiskt kväve), Tabell 3 (THg) och Tabell 4 (MeHg). Tabellerna 2-4 visar utlakningen av (oorganiskt) kväve och kvicksilver från all skog inklusive hyggen. I beräkningen hänförs ökningen efter stormen enbart till den ökade hyggesarealen orsakad av stormfällda träd. Den beräknade kväveutlakningen från skogsmark före och efter stormen (Figur 2) visar att den största ökningen sker i Kronobergs län och södra Halland. Som tidigare nämnts är kväveutlakningen i hyggen beroende av kvävedepositionen (Ekvation 1). Kvävedepositionen är betydligt högre på västkusten och minskar längs en gradient inåt landet och i beräkningen blir följaktligen kväveutlakningen större per hektar hygge i Halland än i Kronobergs län. Vidare bör poängteras att beräkningen av kväveutlakning anger medelvärden för hyggesfasen, som i södra Sverige är ca 5 år. Utlakningen av oorganiskt kväve från hygge kulminerar år två till tre, vilket gör att den maximala effekten kan förväntas under 2006 och 2007 (Westling et al., 2004). Fem år efter stormen förväntas att den ökade utlakningen har minskat kraftigt. 10

14 Figur 2. Kväveutlakningen (oorganiskt kväve) i skogsmark a) före stormen, b) efter stormen, samt c) ökningen av kväveutlakningen i skogsmark (kg ha -1 år -1 ), och d) den procentuella ökningen som en konsekvens av den ökade hyggesarealen i samband med stormen. 11

15 Figur 3. Utlakningen av totalkvicksilver i skogsmark a) före stormen, b) efter stormen, samt c) ökningen av utlakningen av totalkvicksilver i skogsmark (mg ha -1 år -1 ), och d) den procentuella ökningen som en konsekvens av den ökade hyggesarealen i samband med stormen. 12

16 Figur 4. Utlakningen av metylkvicksilver i skogsmark a) före stormen, b) efter stormen, samt c) ökningen av utlakningen av metylkvicksilver i skogsmark (mg ha -1 år -1 ), och d) den procentuella ökningen som en konsekvens av den ökade hyggesarealen i samband med stormen. 13

17 Tabell 2. Modellerad kväveutlakning (ton oorganiskt kväve) i huvudavrinningsområdena i Götaland. Medelvärden under fem år efter stormen. Huvudavrinningsområde Före stormen (ton) Efter stormen (ton) Ökning (ton) Ökning (%) Motala ström * 117,9 138,2 20,3 17,2 % Söderköpingsån 11,5 12,6 1,1 9,3 % Vindån 4,2 4,6 0,3 7,8 % Storån 5,8 6,7 1,0 16,7 % Botorpsströmmen 9,5 11,0 1,5 16,3 % Marströmmen 6,0 6,5 0,6 9,6 % Virån 5,4 6,2 0,8 15,8 % Emån 60,9 79,4 18,5 30,3 % Alsterån 25,1 30,7 5,6 22,5 % Snärjebäcken 3,4 3,8 0,4 11,2 % Ljungbyån 8,7 11,1 2,4 27,8 % Hagbyån 5,4 7,1 1,7 31,8 % Bruatorpsån 5,9 6,7 0,8 13,1 % Lyckebyån 13,3 18,0 4,7 35,7 % Nättrabyån 9,2 11,5 2,3 24,8 % Ronnebyån 21,9 30,1 8,3 37,8 % Vierydsån 2,9 4,0 1,1 36,5 % Bräkneån 7,8 14,0 6,2 79,4 % Mieån 5,8 7,7 1,9 33,2 % Mörrumsån 59,7 116,5 56,8 95,2 % Skräbeån 21,5 30,1 8,6 40,2 % Helge å 153,4 319,3 165,9 108,2 % Nybroån 1,5 1,7 0,2 11,2 % Sege å 2,0 2,3 0,3 15,7 % Höje å 2,1 2,5 0,4 21,6 % Kävlingeån 16,7 19,2 2,6 15,3 % Saxån 2,6 3,6 0,9 35,5 % Råån 0,3 0,7 0,3 99,0 % Vege å 8,2 17,2 9,0 109,0 % Rönne å 126,3 172,3 46,0 36,4 % Stensån 10,9 18,0 7,0 64,5 % Lagan 332,3 605,4 273,0 82,1 % Genevadsån 19,0 40,1 21,1 110,7 % Fylleån 26,7 48,3 21,6 81,0 % Nissan 151,3 381,4 230,1 152,1 % Suseån 28,4 84,9 56,4 198,6 % Ätran 138,5 318,3 179,8 129,9 % Himleån 5,1 11,5 6,4 126,5 % Viskan 89,6 144,9 55,4 61,8 % Rolfsån 41,3 53,5 12,2 29,7 % Kungsbackaån 21,2 24,3 3,2 15,0 % (Öland) 209,7 240,4 30,7 4,9 % Totalt % * Endast 79 % av avrinningsområdet inkluderades i studien 14

18 Tabell 3. Modellerad utlakning av totalkvicksilver (gram) i huvudavrinningsområdena i Götaland. Medelvärden under fem år efter stormen. Huvudavrinningsområde Före stormen (gram) Efter stormen (gram) Ökning (gram) Ökning (%) Motala ström * 6136,2 6206,0 69,8 1,1 % Söderköpingsån 493,7 497,8 4,1 0,8 % Vindån 205,4 206,7 1,3 0,6 % Storån 365,6 369,2 3,6 1,0 % Botorpsströmmen 640,1 645,9 5,8 0,9 % Marströmmen 309,6 311,8 2,1 0,7 % Virån 356,7 359,9 3,2 0,9 % Emån 3593,8 3657,7 63,9 1,8 % Alsterån 1293,3 1314,5 21,2 1,6 % Snärjebäcken 188,6 190,0 1,4 0,8 % Ljungbyån 524,4 533,5 9,1 1,7 % Hagbyån 360,9 367,4 6,5 1,8 % Bruatorpsån 365,5 368,2 2,7 0,7 % Lyckebyån 735,1 752,1 17,0 2,3 % Nättrabyån 470,6 477,5 6,9 1,5 % Ronnebyån 1030,8 1060,2 29,3 2,8 % Vierydsån 154,1 156,8 2,7 1,8 % Bräkneån 416,5 435,5 19,0 4,6 % Mieån 273,7 278,2 4,5 1,6 % Mörrumsån 2860,8 3016,6 155,7 5,4 % Skräbeån 814,2 829,1 14,9 1,8 % Helge å 4677,1 4931,0 253,9 5,4 % Nybroån 35,9 36,1 0,1 0,4 % Sege å 39,2 39,4 0,3 0,7 % Höje å 64,2 64,6 0,4 0,6 % Kävlingeån 291,0 293,0 2,0 0,7 % Saxån 40,3 41,0 0,7 1,8 % Råån 9,3 9,6 0,3 3,6 % Vege å 163,6 170,7 7,1 4,3 % Rönne å 2085,7 2122,4 36,6 1,8 % Stensån 325,2 330,7 5,5 1,7 % Lagan 8172,0 8570,1 398,1 4,9 % Genevadsån 261,3 277,9 16,6 6,3 % Fylleån 592,7 611,3 18,6 3,1 % Nissan 4624,6 4873,7 249,2 5,4 % Suseån 666,8 709,5 42,8 6,4 % Ätran 5551,8 5736,2 184,4 3,3 % Himleån 191,3 196,6 5,3 2,8 % Viskan 3840,8 3905,9 65,0 1,7 % Rolfsån 1148,5 1162,9 14,4 1,3 % Kungsbackaån 459,1 462,6 3,5 0,8 % (Öland) 5252,2 5300,3 48,1 0,4 % Totalt % * Endast 79 % av avrinningsområdet inkluderades i studien 15

19 Tabell 4. Modellerad utlakning av metylkvicksilver (gram) i huvudavrinningsområdena i Götaland. Medelvärden under fem år efter stormen. Huvudavrinningsområde Före stormen (gram) Efter stormen (gram) Ökning (gram) Ökning (%) Motala ström * 192,5 200,5 8,0 4,2 % Söderköpingsån 16,4 16,8 0,5 2,8 % Vindån 6,6 6,8 0,1 2,2 % Storån 11,2 11,6 0,4 3,7 % Botorpsströmmen 19,4 20,0 0,7 3,4 % Marströmmen 9,8 10,1 0,2 2,5 % Virån 10,8 11,2 0,4 3,4 % Emån 110,9 118,2 7,3 6,6 % Alsterån 41,1 43,6 2,4 5,9 % Snärjebäcken 5,9 6,1 0,2 2,8 % Ljungbyån 16,2 17,2 1,0 6,5 % Hagbyån 10,9 11,7 0,7 6,8 % Bruatorpsån 11,2 11,5 0,3 2,8 % Lyckebyån 22,8 24,8 2,0 8,6 % Nättrabyån 14,6 15,4 0,8 5,4 % Ronnebyån 33,1 36,5 3,4 10,2 % Vierydsån 4,7 5,1 0,3 6,7 % Bräkneån 12,9 15,1 2,2 16,9 % Mieån 8,5 9,0 0,5 6,1 % Mörrumsån 90,2 108,1 17,9 19,8 % Skräbeån 25,5 27,3 1,7 6,7 % Helge å 147,4 176,5 29,1 19,8 % Nybroån 1,1 1,2 0,02 1,5 % Sege å 1,3 1,3 0,03 2,4 % Höje å 2,0 2,0 0,04 2,2 % Kävlingeån 9,4 9,7 0,2 2,5 % Saxån 1,3 1,4 0,1 6,2 % Råån 0,3 0,3 0,04 13,3 % Vege å 5,2 6,0 0,8 15,6 % Rönne å 68,1 72,3 4,2 6,2 % Stensån 10,0 10,6 0,6 6,3 % Lagan 265,9 311,6 45,7 17,2 % Genevadsån 8,7 10,6 1,9 21,7 % Fylleån 18,8 20,9 2,1 11,4 % Nissan 146,1 174,7 28,6 19,6 % Suseån 20,9 25,8 4,9 23,5 % Ätran 169,8 191,0 21,1 12,5 % Himleån 5,8 6,4 0,6 10,5 % Viskan 116,8 124,3 7,5 6,4 % Rolfsån 36,3 38,0 1,6 4,5 % Kungsbackaån 14,8 15,2 0,4 2,7 % (Öland) 172,9 178,4 5,5 1,4 % Totalt % * Endast 79 % av avrinningsområdet inkluderades i studien 16

20 De yttäckande modellberäkningarna indikerar att bruttoutlakningen av oorganiskt kväve från skogsmark till avrinningsområdena i södra Sverige kan öka med mellan 5 och 200 procent till följd av stormen (Tabell 2), räknat som ett medelvärde över de kommande 5 åren. Ökningen är betydande, men bidraget från skogsmark fortfarande begränsat jämfört med andra källor som jordbruksmark och andra verksamheter. Enligt modellberäkningar (Akselsson et al., 2004) utgör bruttoutlakningen av oorganiskt kväve från skogsmark i södra Sverige ca 6,3 % av den sammanlagda utlakningen från jordbruk och skogsmark. Med den nu beräknade ökade utlakningen på 1300 ton från skogen ökar andelen till 9,1 %. Den ökade kväveutlakningen från skogsmark kan ha betydelse i mynningsområdet till vissa åar, främst i Halland, eftersom övergödningseffekter är mest sannolika på västkusten. Beräkningar på avrinningsområde nr (Figur 1) indikerar att bruttokvävebelastningen till Kattegatt och Öresund kan komma att öka med ca 930 ton till följd av stormen. Dock bör poängteras att kväveretentionen, dvs kvarhållningen av oorganiskt kväve i rotzonen innan avrinningsvattnet når vattendragen och havet, inte har inkluderats i nuvarande modellberäkning. Retentionen bör inkluderas för att fullständigt kunna beräkna belastningen på havet, och möjliga miljöeffekter i havsmiljön. Den beräknade utlakningen av totalkvicksilver (Figur 3) och metylkvicksilver (Figur 4) visar, i likhet med kväveutlakningen, att den största ökningen sker i Kronobergs län och den södra halvan av Halland. Tabell 3 och Tabell 4 indikerar att utlakningen av kvicksilver i avrinningsområdena i södra Sverige kan öka med 0,4 6,4 % (THg), och 1,4 24 % (MeHg) till följd av stormen. Andra undersökningar har visat att den ökade utlakningen efter avverkning kan vara långvarig (> 5 år) (Porvari et al., 2003, Munthe och Hultberg, 2004). Utlakning från skogsmark utgör en betydande kvicksilverkälla för belastning på ytvatten, men utlakningen varierar kraftigt beroende på avrinningsområdets egenskaper. En ökad utlakning av kvicksilver från skogsmark, orsakat av t.ex. stormskador och skogsavverkning, kan därmed resultera i en betydande ökning av totalbelastningen på enskilda vattendrag eller sjöar. Figur 5 visar områden i Hallands-, Kronobergs- och (södra) Jönköpings län där modellresultatet indikerar att den procentuella ökningen av utlakningen av metylkvicksilver från skogen har ökat markant (>50 %) till följd av stormen. Ökningen av MeHg innebär en risk för ökade kvicksilverhalter i fisk i de mest stormdrabbade områdena. Dessa områden kan således vara intressanta att studera i mer detalj, för att utvärdera effekter av den ökade halten metylkvicksilver i avrinningsvattnet. Pågående mätningar visar att halten av metylkvicksilver ökar snabbt efter upparbetning av den stormskadade skogen, varför förhöjda halter sannolikt förekommit redan våren

21 Figur 5. Exempel på områden (lila polygoner) där utlakningen av metylkvicksilver enligt modellberäkningen kan öka markant (> 50 %) till följd av stormen. Resultaten i Tabell 3 och Tabell 4 indikerar att kvicksilverbelastningen i många av Hallands avrinningsområden (Lagan, Genevadsån, Nissan och Suseån) kan öka kraftigt till följd av stormen. Även Bräkneån och Mörrumsån, som båda mynnar i Blekinge, samt Vege å och Suseån (i Skåne) kan få en ökad kvicksilverbelastning. Eftersom modellberäkningen bygger på uppmätta värden på bruttobelastningen av kvicksilver till mycket små vattendrag, har eventuell omtransformering eller avskiljning (retention) av kvicksilver inte beaktats. Hur denna retention ser ut mot större vattendrag, sjöar och vidare ut i havet behöver således utredas vidare för att få en fullständig bild av kvicksilverbelastningen på havet och större vattendrag. 18

22 5 Referenser Akselsson, C., och Westling, O. (2005): Regionalized nitrogen budgets in forest soils for diggerent deposition and forestry scenarios in Sweden. Global Ecology and Biogeography 14, Akselsson, C., Westling, O. och Örlander, G. (2004): Regional mapping of nitrogen leaching from clearcuts in southern Sweden. Forest Ecology and Management 202, ASTA (2004): Årsrapport 2003 Underlag för åtgärder, ASTA, International and national abatement strategies for transboundary air pollution. Götatryckeriet, Brandt, M., och Ejhed, H. (2003): TRK, Transport Retention Källfördelning. Belastning på havet., pp. 117, Naturvårdsverket, Rapport 5247, ISSN , Stockholm. Loman, J.-O. (2004): Skogsstatistik årsbok 2004, Swedish statistical yearbook of forestry Skogsstyrelsen, ISSN , ISBN Jönköping. Löfgren, S., och Westling, O. (2002): Modell för att beräkna kväveförlusterna från växande skog och hyggen i Sydsverige, Rapport 2002:1, pp. 23, Institutionen för miljöanalys, SLU, Uppsala. Mahlander, C., Hellsten S., Akselsson, C., och Ekstrand, S. (2004): National land cover mapping for air pollution studies, IVL-rapport B1499, Stockholm. Munthe, J., och Hultberg, H. (2004): Mercury and methylmercury in run-off from a forested catchment concentrations, fluxes and their response to manipulations. Water Air and Soil Pollution Focus 4, Persson, C., Ressner, E. och Klein, T. (2004): Nationell miljöövervakning MATCH-Sverige modellen Metod- och resultatsammanställning för åren samt diskussion av osäkerheter, trender och miljömål, SMHI Rapport Meteorologi, Nr 113, Porvari, P., Verta, M., Munthe, J., och Haapanen, M. (2003): Forestry practices increase mercury and methylmercury output from boreal forest catchments. Environmental Science and Technology 37, Rosén, K., Aronson, J.-A., och Eriksson, H.M. (1996): Effects of clear-cutting on streamwater quality in forest catchments in central Sweden. Forest Ecology and Management 83, Westling, O., Örlander, G. och Andersson, T. (2004): Effekter av askåterföring till granplanteringar med ristäkt. IVL-rapport B

23 Wiklander, O., Örlander, G., och Andersson, R. (1991): Leaching of nitrogen from a forest catchment at Söderåsen in southern Sweden. Water Air and Soil Pollution 55,

24 Miljöpåverkan av timmerterminaler Per-Erik Larsson Asa försökspark Sveriges lantbruksuniversitet 21

25 1 Inledning Med anledning av stormen den 8-9 januari 2005 har ett stort antal timmerterminaler byggts upp för att säkerställa tillgången och en god kvalitet på sågverkens råvaror. Terminalerna är belägna på jordbruksmark, skogsmark i grustäkter och en i en sjö. På dessa terminaler bevattnas timret under perioden april-oktober. Vid lokaliseringen av terminalerna har sådana parametrar som närhet till större vattendrag och el, bra vägnät samt närhet till stormdrabbade områden varit viktiga. Figur 1. För att lagra och behålla kvaliteten på det stormfällda virket har 149 landterminaler för timmer och 15 för massaved anlagts. 22

26 2 Material och metoder Efter stormen lagras stora virkesvolymer både på land och i vatten. På 149 landterminaler finns en kapacitet att lagra 12,5 miljoner m³f ub timmer och på 15 terminaler för massaved lagras ca 2,1 miljoner m³f ub. Den totala lagringsytan uppgår till omkring 600 ha. Den lagrade volymen på enskilda terminaler varierar mellan och m 3. Sjölagring förekommer i en terminal, Kisasjön, och där sjölagras ca m 3 f ub, vilket täcker ungefär en fjärdedel av vattenytan. Virke för massaved (till pappersmassaindustrin) bevattnas generellt inte medan timmer (till sågverk) bevattnas för att säkerställa en god kvalitet på timret efter lagringsperioden. Genom bevattningen förhindras angrepp från svampar och skadeinsekter. För att garantera en effektiv bevattning är vattenmängden stor, speciellt under de första månaderna då den kan uppgå till mm/dag. För att under en längre period, till exempel en sommarperiod, kunna sprida denna mängd vatten krävs stora vattendrag eller att vattnet återanvänds inom terminalen. Denna recirkulering leder till att utlakade ämnen från timret och små barkbitar koncentreras i bevattningsvattnet. Detta ökar risken för tillväxt av mikroorganismer, som kan försämra virkeskvaliteten vid långvarig lagring och driftstörningar, exempelvis igensatta munstycken i bevattningssystemet. Vid kortare lagring, såsom veckor eller månader, som sker vid permanenta anläggningar med ett kontinuerligt genomflöde av timmer, anses denna risk som liten. Vid längre lagringstider på två till tre år anses risken för försämrad virkeskvalitet öka. Denna risk bedöms olika av de olika aktörerna. Det finns således stora timmerterminaler både med och utan recirkulering av bevattningsvattnet. Vid terminaler utan recirkulering är avrinningen betydligt större än vid recirkulerande anläggningar och kräver större anordningar för en reningsanläggning. Reningen kan ske i form av fastläggning, nedbrytning eller upptag. Detta sker genom arrangemang med infiltration, sedimentering eller översilning. Hur avrinnande vatten från terminalerna påverkar de akvatiska miljöerna följs upp bland annat genom den egenkontroll som denna verksamhet kräver. Av miljöbalken (26 kap. 19) framgår att den som bedriver en verksamhet som kan befaras medföra olägenheter för människors hälsa eller påverkan på miljön fortlöpande skall planera och kontrollera verksamheten, till exempel genom egna undersökningar, för att motverka eller förebygga sådana verkningar. I förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd (1998:899) fanns tidigare regler om tillståndsplikt hos länsstyrelsen respektive anmälan hos kommunen för virkeslagring i vatten och på land. För att underlätta lagringen av virket ändrades förordningen den 15 februari Ändringen innebär att all virkeslagring överstigande 500 m 3 som sker med anledning av storm eller orkan enbart skall anmälas till kommunen. Kommunen kan då i egenskap av tillsynsmyndighet meddela råd och även besluta om villkor för verksamheten. De allmänna hänsynsreglerna och miljöbalkens regler om egenkontroll gäller vid sidan av kommunens föreläggande eller råd om försiktighetsåtgärder för att minimera miljöpåverkan från det tillfälliga timmerupplaget. 23

27 Vid många terminaler tas prover i vattendraget, både uppströms och nedströms terminalen, och även det recirkulerande och avrinnande vattnet från landterminalen. Mätningarna kan fungera som styrparametrar för eventuella åtgärder inom terminalerna och som funktionskontroll på eventuella reningsåtgärder inom terminalen. Till denna sammanställning av miljöpåverkan från timmerterminaler har uppgifter från egenkontrollen samlats in från totalt ett 50-tal terminaler tillhörande både större och mindre aktörer. Eftersom förutsättningarna för varje enskild terminal är olika, är det insamlade materialet delvis heterogent beroende på att provtagningsprogrammen varierar. Skillnader finns i olika provtagningsstrategier och omfattning, bland annat beroende på terminalens läge och storlek, recipientens känslighet samt ambition och kunskap hos aktören och tillsyningsmyndigheten. På grund av dessa olikheter har analyserna i denna sammanställning grundats på olika urval från de insamlade uppgifterna. Vid till exempel en jämförelse av vattenkemi uppströms och nedströms terminaler ingår endast de terminaler där provtagning sker vid båda dessa platser. Vid en analys av ph-förändringen inom terminalen ingår de terminaler där denna variabel provtagits och urvalet av terminaler blir därför ett annat. 24

28 3 Resultat och diskussion 3.1 Avrinnande vatten Resultat från de olika företagens egenkontroller visar att de mest kritiska parametrarna är fosfor och organisk substans. Eftersom timmer innehåller fosfor kan det redan vid procentuellt små läckage bli ett förhållandevis stort tillskott av fosfor till recipienten. I svenska sjöar är det fosfor som reglerar produktionen och fosfor förekommer vanligen i små mängder. Högre fosforhalter leder till ökade mängder växtplankton, bakterier, fastsittande trådalger samt vass och andra övervattensväxter. Fosfatfosfor är den för alger lättillgängliga formen av fosfor och är således en potential men också en risk för ökad algtillväxt i recipienten. När det organiska materialet, mätt som TOC (totalt organiskt kol), bryts ned i recipienten åtgår syre och höga halter utgör därmed en potentiell risk för låga syrehalter i recipienten. Vilken effekt avrinnande vatten från terminalerna får i miljön är beroende av både den totala mängden fosfor och organiskt material, vilka exempelvis styrs av reningsgrad och grad av recirkulering. Analyser av vatten som samlas upp i diken och dammar på terminalområdet visar att lakvatten från timmervältorna innehåller höga halter av fosfor och organiskt material. Halterna av fosfor och TOC i är i storleksordningen 0,2-2 mg/l respektive mg/l. Vid en jämförelse är detta gånger högre än bakgrundshalterna i recipienterna. I tabell 1 redovisas medelhalter av TOC, fosfor, kväve och fenoltal i avrinnande vatten från 38 timmerterminaler under sommaren och hösten Eftersom ph-skalan är logaritmisk anges ph-värdet som medianvärde. I tabellen visas också ett intervall för analysresultaten vid 50 % respektive 75 % av mätningarna. Tabell 1. Halter i avrinnande vatten från 38 timmerterminaler, angivna som medeltal (ph som median) och intervall för 50 % och 75 % av mätningarna. ph TOC Fosfor tot Kväve tot Fenoltal (median) mg/l mg/l mg/l mg/l Medeltal 6,4 77 1,26 1,69 0, % av mätningarna 6,1-6, ,25-1,90 0,9-2,0 0,007-0, % av mätningarna 5,9-7, ,12-2,60 0,7-2,8 0,002-0,200 Antal mätningar Halterna av fosfor och TOC i avrinnande vatten tenderar att minska vid anläggningar utan recirkulering under bevattningssäsongen, men var fortfarande höga när bevattningssäsongen avslutades under senhösten I figur 2 och 3 visas uppmätta halter av totalfosfor och TOC vid 24 timmerterminaler utan recirkulation under perioden maj 2005 till januari Andelen fosfatfosfor av totala fosforhalten är hög (70-90 %), se figur 4. 25

29 8 7 6 Total-P (mg/l) Figur 2. Fosforhalter (tot-p) i avrinnande vatten från 24 timmerterminaler utan recirkulering under perioden maj 2005 till januari TOC (mg/l) Figur 3. Totalt organiskt kol (TOC) i avrinnande vatten från 24 timmerterminaler utan recirkulering under perioden maj 2005 till januari ,0 4,0 Totalfosfor Fosfatfosfor Fosfor (mg/l) 3,0 2,0 1,0 0,0 Mättillfällen (66 st) vid 22 timmerterminaler Figur 4. Halten totalfosfor och lättillgänglig fosfatfosfor i avrinnande vatten från 22 timmerterminaler vid 66 mättillfällen. 26

30 I ett tidigt skede befarades låga ph-värden i avrinnande vatten. ph-värdet i bevattningsvattnet minskar med ca 0,5 enheter inom terminalen, men utgående vatten är mycket sällan under ph 6. Mönstret är det samma i alla 14 terminaler där detta mätts. Några förändringar i recipienterna (jämförelse mellan uppströms och nedströms terminalen) har inte konstaterats, se figur 5 och Uppström Avrinning 8 ph-värde Mättillfällen (41 st) vid 14 timmerterminaler Figur 5. ph-värde i bevattningsvattnet (uppströms) och i lakvatten (avrinning) från timmervältan. Data från 41 mätningar vid 14 timmerterminaler Uppströms Nedströms 8 ph-värde Mättillfällen (61 st) vid 18 timmerterminaler Figur 6. ph-värde i recipienten uppströms och nedströms timmerterminaler. Data från 61 mättillfällen vid 18 timmerterminaler. 3.2 Påverkan på recipienten För att kunna göra kvalificerade bedömningar av miljökvalitet utifrån insamlade data från miljön, har Naturvårdsverket utformat Bedömningsgrunder för miljökvalitet. Vid bedömning av tillståndet i sjöar och vattendrag betraktas fosforhalter under 0,012 mg/l som låga halter och 0,025-0,050 som höga halter. Vid bedömning av TOC betraktas halter under 4 mg/l som låga halter och 8-12 mg/l som 27

31 höga halter. Tabell 2 visar en sammanställning av gränsvärden för parametrarna fosfor, kväve, TOC och färgtal enligt Bedömningsgrunder för sjöar och vattendrag, Naturvårdsverket rapport Tabell 2. Sammanställning av gränsvärden för parametrarna fosfor, kväve, TOC och färgtal enligt Bedömningsgrunder för sjöar och vattendrag, Naturvårdsverkets rapport Mycket låg halt Låga halter Måttligt höga halter Mycket höga halter Extremt höga halter Höga halter Fosfor tot mg/l <0,0125 0,12-0,025 0,025-0,050 0,050-0,100 >0,100 Kväve tot mg/l <0,300 0,300-0,625 0,625-1,25 1,25-5 >5 TOC mg/l < >16 Ej färgat vatten Svagt färgat Måttligt färgat Betydligt färgat Starkt färgat Färg mg Pt/l < >100 När timmerterminalerna är belägna vid större recipienter eller när utsläppen till recipienten är små, leder utspädningen till att några generellt förhöjda halter inte kan konstateras i recipienten. I tabell 3 redovisas beräknade medelhalter och i figurerna 7 redovisas uppmätta halter uppströms och nedströms terminaler där sådana provtagningar har utförts under bevattningssäsongen. Terminaler som lokaliserats vid stora recipienter med bakgrundshalter av 0,02-0,05 mg/l visar obetydlig påverkan medan stora terminaler vid små recipienter visar tydlig påverkan, t.ex. genom en ökning av fosforhalten från 0,02 mg/l till 0,2 mg/l. Tabell 3. Beräknade medelhalter uppströms och nedströms timmerterminaler. ph (median) TOC Fosfor tot-p Kväve tot-n Fenoltal Färg mg/l mg/l mg/l mg/l Uppströms Medeltal 6,9 14 0,025 0,79 0, Antal mätningar Nedströms Medeltal 6,9 13 0,025 0,77 0, Antal mätningar

32 0,18 0,16 0,14 Total-fosfor Uppströms Nedströms 4,5 4 3,5 Total-kväve Uppströms Nedströms 0,12 3 mg/l 0,1 0,08 mg/l 2,5 2 0,06 1,5 0,04 1 0,02 0,5 0 0 Mättillfällen (61) vid 18 terminaler Mättillfällen (61) vid 18 terminaler 40 Totalt organiskt kol (TOC) 400 Färg Uppströms Nedströms Uppströms Nedströms mg/l mg Pt/l F 0 Mättillfällen (55) vid 16 terminaler 0 Mättillfällen (47) vid 13 timmerterminaler Figurer 7. Uppmätta halter uppströms och nedströms timmerterminaler. Vid anläggningar utan recirkulering finns reningsanläggningar av skilda slag. Reningsgraden varierar ganska kraftigt mellan olika anläggningar under det drygt halva år som verksamheten pågått. Beräkningar av funktionen i reningsanläggningarna är mycket preliminära men en uppskattning visar på en halvering av fosforhalter och TOC vid översilning. Reningsgraden under det första året har varit större under sommaren än under hösten, troligen gå grund av ökat upptag under vegetationsperioden. Resultat från några terminaler med sedimenteringsdammar uppvisar sämre reningsgrad än för terminaler som har översilning. Den låga reningsgraden beror troligen bland annat på den korta omsättningstiden. Även om dammarna är förhållandevis stora, storleksordningen 500 m 3, räknas omsättningstiden i timmar på grund av de stora vattenflödena. Det finns också exempel på mycket goda reningsfunktioner där en kombination av infiltration och översilning i skapad våtmark resulterade i en minskning av fosforhalterna från 7 mg/l till 0,5 mg/l. 3.3 Timmerlagring i Kisasjön Timmerlagring i Kisasjön 2005 startade under april månad och iläggning av timmer avslutades den 22 juli. Volymen på det lagrade timret var då m 3 f ub. Timmer har tidigare lagrats i Kisasjön under och 1980-talen. Volymen varierade då mellan m 3. Resultaten från 2005 visar att syrehalterna sjönk kraftigt och fosforhalterna ökade. Under juni månad sjönk syrehalterna has- 29

33 tigt för att under juli och augusti vara mycket låga, under 1 mg/l. För att motverka de låga syrehalterna och dess effekter, startade luftning i sjön den 10 juni efter det att syrehalten sjunkit under 5 mg/l. Inför starten av luftningen hölls samråd med länsstyrelsen i Östergötland. Syrehalterna har ökat konstant under hösten och har under december månad varierat mellan 8-9 mg/l, se figur 12. Normala syrehalter under sommaren kan vara ca 5-7 mg/l och under senhösten 8-11 mg/l. Fosforhalterna steg kraftigt i sjön under sommaren för att sedan minska under senhösten. Andelen fosfatfosfor är relativt hög. Som högst uppmättes 0,11 mg/l under augusti, vilket är 3-4 gånger över bakgrundsnivå. I december var halten 0,04 mg/l. Orsaken till ökningen var troligen en kombination av läckage från timmer och sjöns sediment. Läckaget från sedimentet kan ha varit extra stort under 2005 på grund av de låga syrehalter som uppmättes under sommaren och det eventuellt större läckaget var således en indirekt effekt av timmerlagringen i sjön. Färgtal och TOC har varit stabila på normal bakgrundsnivå. Nedan följer en redovisning av uppmätta halter i Kisasjön av de mest intressanta och kritiska parametrarna. De redovisade värdena kommer från provpunkt VP05, vilken är belägen mitt i södra Kisasjön. I diagrammen (figur 8-11) finns ett markerat område som visar på måttliga halter, det vill säga halter i området mellan låga och höga halter. I tabell 2 redovisas gränser för bedömning av tillstånd med hjälp av dessa parametrar. Totalfosfor, Kisasjön VP05 0,120 0,100 0,080 0,060 0,040 0,020 0,000 Figur 8. Totalfosfor i Kisasjön, ytvatten södra Kisasjön. 30

34 Totalkväve, Kisasjön VP05 0,8 0,6 0,4 0, Tot-N (mg/l) Figur 9. Totalkväve i Kisasjön, ytvatten södra Kisasjön. Färgtal, Kisasjön VP Färg (mg Pt/l) Figur 10. Färgtal i Kisasjön, ytvatten södra Kisasjön. 31

35 TOC (total organiskt kol), Kisasjön VP Figur 11. TOC i Kisasjön, ytvatten södra Kisasjön. Syrehalter i Kisasjön 16,0 14,0 Luftning startar Luftning slutar 12,0 10,0 8,0 6,0 4,0 2,0 0, TOC (mg/l) mg/l Medel 0-3m Medel 4-12m Medel inlopp Medel utlopp Figur 12. Syrehalten i södra Kisasjön, april-december Luftningen utmed timmerområdet startade den 10 juni och slutade 9 december. 32

36 4 Fortsatt arbete efter stormen Mätningarna inom egenkontrollen fortsätter så länge som lagring sker. Egenkontrollen redovisar halter av olika ämnen och syftar bland annat till att beskriva terminalens miljöpåverkan. Som underlag för framtagande av rekommendationer inför framtiden bör några specialstudier göras för att komplettera befintlig kunskap och erfarenheter från egenkontrollen. För att bättre uppskatta miljöpåverkan är det viktigt att göra mätningar och beräkningar av den totala mängden, exempelvis av fosfor, kväve och organiskt material per kubikmeter timmer, som härrör från själva vältan. Dessutom bör en studie göras som belyser de praktiska möjligheterna att minska framförallt mängden fosfor i avrinnande vatten vid temporära terminaler med stor vattenåtgång. En bedömning av bevattningssystemen, med och utan recirkuleringen, kan först bedömas när uppgifter om virkeskvaliteten efter lagringsperioden finns tillgängliga. 33