Botanisk artdiversitet och variation på skyddade havsstrandängar i Halland

Transkript

1 Botanisk artdiversitet och variation på skyddade havsstrandängar i Halland Iris Löfving Uppsats för avläggande av naturvetenskaplig kandidatexamen i Biologi BIO602 Biologi: Examensarbete 15 hp VT 2016 Institutionen för Biologi och Miljövetenskap Göteborgs universitet Examinator: Johan Höjesjö Institutionen för Biologi och Miljövetenskap Göteborgs universitet Handledare: Donald Blomqvist Zoologiska institutionen Göteborgs universitet Extern handledare: Lars-Åke Flodin Länsstyrelsen i Halland

2 Bilden på framsidan föreställer en väl betad havsstrandäng i Båtafjorden. Tagen av Angela Pauliny.

3 Sammanfattning Arbetets typ: 15hp examensarbete i biologi vid Göteborgs universitet Titel: Botanisk artdiversitet och variation på skyddade havstrandängar i Halland Författare: Iris Löfving Handledare: Dr. Donald Blomqvist vid Göteborgs Universitet Extern handledare: Lars-Åke Flodin vid Länsstyrelsen Halland Data: Befintlig inventeringsdata från 2015 (Länsstyrelsen Halland) Havsstrandängar är en minskande naturtyp, till stor del på grund av ett förändrat jordbruk. Effektiviseringen har gjort att vi övergått till ett maskincentrerat jordbruk. Istället för att hålla kvar vid det djurcentrerade bruket som bidrog till ett varierat och välhävdat landskap har vi nu ett homogent bruk där naturvårdsbete är en bristvara. Länsstyrelsen i Halland gör Gräsmarksinventeringarna som min data kommer ifrån. Syftet med inventeringarna är att skapa data för Sveriges rapportering till EU angående naturtyperna- och arternas gynnsamma bevarandestatus. Flera av de hotade arter- och naturtyper i strandängarna inkluderas i Art- och Habitatdirektivet och det större nätverket som Natura projektet skapat. Studiens syfte är dels att evaluera skötseln av de skyddade strandängarna och dels att skapa djupare insikt i skötselns inverkan på fågelförekomsten samt artrikedomen av hävdgynnade arter. Jag vill skapa underlag för optimering av skötseln och därmed motverka de pågående förlusterna av biologisk mångfald i jordbrukslandskapet. För att besvara mina frågeställningar använde jag mig av Spearman Rank Test och Multipel Regression, utförda i SPSS. Med varje cm som vegetationen ökar och för varje tillkommande hävdmissgynnade art, minskar artrikedomen på salta strandängar och fuktängar. För vadare gäller det motsatta sambandet: när vegetationshöjden minskar ökar antalet par på gräsmarkerna. Enligt min bedömning behöver den salta strandängen i Kungsbackafjorden omedelbar ökning av betestrycket för att i framtiden kunna klassas som en salt strandäng. I övrigt är ängarna väl hävdade i Halland. Resultaten påvisar vikten av att hålla hävdberoende naturtyper hävdade med hjälp av bete eller slåtter. Hotade arter, som exempelvis Granspira och Sydlig kärrsnäppa är beroende av dessa habitat. I framtida studier vore det intressant att fokusera på hur olika betande arter påverkar artsammansättningen. Samt hur faktorer som habitatstorlek, flikighet och avstånd till övriga lokaler påverkar antalet hävdberoende och hotade arter. Nyckelord: hävd, havsstrandäng, salt strandäng, fuktäng, Art- och Habitatdirektivet, Natura 2000, vadarfåglar, naturvård 3

4 Abstract Coastal meadows are a declining habitat. Mostly due to changes in agriculture. Instead of continuing with an agriculture which centred on livestock, industrialization has resulted in a machine centred agriculture. Because of the change, the well grazed and mosaic landscape largely disappeared. Agriculture is now more homogeneous and grazing livestock for nature conservation is scarce. The purpose of my study is to evaluate the management of the cultivationdependent coastal meadows in the protected areas of Halland and to investigate if the vegetation height and the number of cultivation-disadvantaged species affect species richness. Also if the number of bird species is affected by the vegetation height. The county administrative board of Halland perform inventories of their grasslands. I am using their collected data in my study. The purpose of the inventories is to create a basis for Sweden s reporting to the EU regarding the favourable conservation status of the threatened species and habitats. The coastal meadows are included in the Natura network. The goal of the network is to protect valuable and endangered species and habitats. For instance, the Sothern dunlin (Calidris alpina schinzii). To answer my questions, I used the Spearman Rank Test and Multiple Regression, conducted in SPSS. For every cm the vegetation height increases and for every additional cultivationdisadvantaged species, the species richness decreases. When the vegetation height decrease, the number of waders increase. The Atlantic salt meadow (EU code: 1330) in Kungsbackafjorden needs an immediate increase in grazing pressure. Other coastal meadows in Halland are well maintained. The results show the importance of keeping the cultivation-dependent habitats cultivated. In future studies it would be interesting to focus on how different species of grazing livestock affects the species composition and species richness. Also, how habitat size and connectivity affects the number of endangered species. Keywords: cultivation-depended, coastal meadows, Atlantic salt meadows, molinia meadows, Habitats Directive, Natura 2000, conservation biology 4

5 Innehållsförteckning Sammanfattning... 3 Abstract Inledning Frågeställningar: Metodik Inventeringsmetodik Sammanställning- och analysmetodik Resultat Deskriptiv statistik Samband mellan artrikedom och vegetationshöjd samt antal negativa arter Samband mellan fågelförekomst och vegetationshöjd Diskussion Tackord Referenslista Appendix

6 1. Inledning Sveriges medlemskap i EU har medfört inrättningen av ungefär 4100 skyddade N2000-områden (Naturvårdsverket, 2016b). För även i Sverige finns hotet från bland annat habitatförstörelse och fragmentering samt klimatförändringar (Naturvårdsverket, 2016a) Då havsstrandängar (definition i appendix 1) är ett hävdberoende habitat leder felaktig eller utebliven hävd till habitatsförlust. Därav är underskottet av naturvårdsbetande boskap ytterligare en stor orsak till minskningen av denna naturtyp i Sverige. Till skillnad från de hävdmissgynnade arterna (definition i appendix 1) klarar de hävdgynnade arterna (definition i appendix 1) av den kontinuerliga predation, i form av bete eller slåtter, som de hävdade markerna utsätts för. Om hävden inte hålls skapas förutsättningar för de förstnämnda att konkurra med de hävdgynnade. De hävdmissgynnade är i regel mer konkurrenskraftiga, vilket leder till att de konkurrerar ut de andra. Vegetationshöjden blir på så sätt en indikator på hur väl hävden hålls, vilket i sig är en utvärdering av skötseln. De hävdberoende gräsmarkerna längs kusten är viktiga fågellokaler, vilket innebär att fågelförekomsten bör kunna kopplas till vegetationshöjden. Vadarfåglar har, genom Länsstyrelsens fågelinventering av häckande par, observerats använda Hallands skyddade gräsmarker som häckningslokal (Halland, 2012). Eventuellt finns ett samband mellan vadarförekomsten och vegetationshöjden, indirekt skötseln av gräsmarkerna. I Hallands län finns 130 upprättade N2000-områden (Halland, 2016). Varav 6 stycken inkluderar de havsstrandängar jag undersökt. Dessa områden är Båtafjorden, Galtabäck Lynga, Getterön, Grimsholmen, Kungsbackafjorden och Vallda. Syftet med studien är att utvärdera genomförd skötsel i dessa områden och förstå dess påverkan på naturtyper och arter. Jag vill skapa underlag för eventuell förbättring av skötselåtgärder för att optimera möjligheterna för bevarandet av växter och djur. Även att ge underlag för i vad mån de skyddade områdena bidrar till gynnsam bevarandestatus för dessa i EU:s Art- och Habitatdirektiv. (se artikel 17 och bilaga 1 och 2). För att dessa gräsmarker ska kunna bidra med en gynnsam bevarandestatus för naturtyper och arter i nätverket måste de ha de karaktäristiska drag en havsstrandäng bör ha: bland annat låg vegetation samt naturlig näringsstatus och artsammansättning. En naturlig artsammansättning i dessa gräsmarker består av salinitetstoleranta, hävdgynnade arter (Naturvårdsverket, 2011a, 2011b). Förekomsten av dessa är en indikation för hur väl de nuvarande habitaten liknar referenshabitaten som naturvårdsarbetet strävar efter att nå. Förekomsten visas i detta arbete som artrikedomen. För att kunna utvärdera skötseln i Hallands skyddade områden krävs en överblick över hur hårt betestryck som lagts på markerna, vilket visas genom höjden på vegetationen samt genom vilka arter som förekommer. Artförekomsten av växter och fåglar varierar då detta är en effekt av att skötseln varierar. För att ständigt kunna förbättra skötseln så bevarandet av skyddsvärda habitat och arter optimeras behövs förståelse för sambandet. 1.1 Frågeställningar: 1. Hur ser förekomsten av positiva (hävdgynnade)och negativa (hävdmissgynnade) arter ut? Hur hög är vegetationen? 2. Har vegetationshöjden och antalet negativa arter en påverkan på artrikedomen? 3. Finns ett samband mellan fågelförekomst och vegetationshöjd? 6

7 2. Metodik 2.1 Inventeringsmetodik Länsstyrelsen i Halland utför vart tolfte år uppföljningsinventeringar av skyddade gräsmarker. Data från dessa ligger sedan som grund för Sveriges rapportering till EU angående Art- och Habitatdirektivet och vid prioriteringar av Länsstyrelsens skötselinsatser i skyddade områden (Naturvårdsverket, 2011a, 2011b). Dessa data har även använts i mitt examensarbete. Inventeringen består av två delar. I del 1 inventeras arter och även strukturer som anses vara representativa för habitatstyperna. Dessa arter är de s.k. positiva arterna. Även de negativa arterna inventeras. I en grid över området placeras systematiskt ungefär 50 eller 200 punkter ut. Varje punkt består av en inventeringsruta på 0,5x0,5m. I dessa noteras vilka positiva arter som förekommer. Frekvensuppgifter anges inte. I första hand används 50 punkter. Om en habitatstyp har fler än 4 positiva arter per punkt i de fem första inventeringsrutorna anses området ha höga floravärden. I ett sådant område används istället 200 punkter. Slumpmässigheten som behövs för att resultatet från inventeringen ska vara statistiskt hållbar uppnås då man antar att växterna förekommer slumpmässigt (Thompson, 1992). I del 2 inventeras vegetationshöjden och igenväxningen. Vegetationshöjden mäts med hjälp av en gräshöjdsmätare efter betessäsongen. Höjden anges i cm. Igenväxningen mäts genom att man kontrollerar hur stor del av marken som täcks av buskar. Buskarna artbestäms och utbredningen anges i dm 3. Samma fördelning av 50 punkter som används i del 1, används även här. I föreliggande arbete utförs inte någon analys av data som berör igenväxning. 2.2 Sammanställning- och analysmetodik Jag sammanställde och bearbetade Länsstyrelsens insamlade data med hjälp av Excel, SPSS och ArcGIS. Arbetet delades in i en deskriptiv del samt en analytisk del. Frågeställning 1 inkluderas i den deskriptiva statistiken medan frågeställning 2 och 3 utgör den analytiska statistiken. Genom litteraturstudier skaffade jag mig förståelse och information om naturtypen, arterna och människans påverkan på dessa. Frågeställning 1 För att jag skulle kunna illustrera de olika områdena och resultaten av inventeringarna på ett tydligt sätt valde jag att ha en separat frågeställning som enbart är deskriptiv. I Excel sammanställde jag vegetationshöjden samt antalet positiva och negativa arter för alla habitatstyper, i alla lokaler. Efter det noterade jag om någon var rödlistad. Antalet positiva, negativa samt rödlistade arter är angivna i antal. När jag sedan ville ta fram varje habitats omkrets och areal använde jag mig av ArcGIS. Jag valde att illustrera sammanställningen i tabeller och stapeldiagram. Vegetationshöjden är angiven i centimeter. Med dessa två mått kunde jag för varje habitatstyp, i varje lokal, räkna ut en flikighetgrad (se appendix 2). Ytan dividerades med omkretsen vilket gav ett beskrivande förhållande. Ju större omkrets i förhållande till ytan, ju större flikighet har området. Anledningen till att ha med en flikighetsgrad är p.g.a. randeffekten. I skyddade områden kan en hög randeffekt skapa problem med invandrande, och för det skyddade området, negativa arter (Naturvårdsverket, 2015). Frågeställning 2 Baserat på inventeringsrutas area (0,25m 2 ) och antalet positiva arter i rutorna räknade jag ut artrikedomen som förekomsten av dessa arter dividerat med arean. Detta gjordes för varje ruta, i de lokaler där habitatstyperna salta strandängar (1330) och fuktängar (6410) fanns. Det intresserade mig vad som påverkar artrikedomen så därför beslöt jag mig för att undersöka hur 7

8 vegetationshöjden och förekomsten av hävdmissgynnade arter tillsammans och enskilt påverkar artrikedomen. För att avgöra vilket statistiskt test som var lämpligt testade jag om faktorerna var korrelerade. Jag använde mig av ett Spearman test. Kollineariteten mellan prediktorerna testades för varje enskild lokal som hade habitatstyperna. Om faktorerna inte är korrelerade kan en multipel regression göras (Ennos, 2012). Bedömningen gjordes att en multipel regression var passande för att besvara mina frågeställningar för salta strandängar (1330) men inte för fuktängar (6410). Artrikedomen sattes som beroende variabel med vegetationshöjd och antal negativa arter sattes som de oberoende variablerna. De oberoende variablerna har förhoppningsvis en signifikant påverkan på artrikedomen. I testet inkluderas dels ett ANOVA-test som påvisar om regressionen i sin helhet är signifikant, dels ett Tolerance-test som anger om prediktorerna är korrelerade (Ennos, 2012). Salta strandängar (1330) och fuktängar (6410) testades separat p.g.a. att deras olikheter i bl.a. hävdkrav och artsammansättning. Då en Multipel Regression för fuktängar inte kunde göras för fuktängar (6410) utfördes istället Spearman Rank Test för att undersöka sambandet mellan artrikedomen och vegetationshöjd respektive antalet hävdmissgynnade arter. Dessa skulle förhoppningsvis visa om och hur prediktorerna, var och en för sig, påverkar artrikedomen. Jag utförde ett test per prediktor för fuktängshabitatet (6410). Frågeställning 3 För att undersöka om det finns en korrelation mellan vegetationshöjden och antalet par häckande fåglar, bl.a. vadare, använde jag mig av data från Hallands Länsstyrelse (Halland, 2012). Deras senaste fågelinventering av havsstrandängar är från 2012 och gav data angående hur många häckande par av diverse fågelarter som observerats. Även hur många av dessa par som utgjordes av vadarfåglar. Grimsholmen ingår inte i deras fågelinventering och exkluderas därför i analysen. Länsstyrelsen hade också valt att inventera olika delar av Kungsbackafjorden separat. För att kunna utföra korrelationen valde jag att slå ihop Svinholmen och Torkelstorp. Svinholmen hade totalt 0 antal par av inventeringsarterna (inklusive vadare) medan Torkelstorp hade totalt 12 par fågelarter som är knutna till havsstrandängar, varav 11 par var vadare (Halland, 2012). Jag utförde två separata Spearman Rank Tester. En för det totala antalet par fåglar och vegetationshöjd samt en för antalet par vadare och vegetationshöjd. De habitat jag har inkluderat i mitt arbete täcker inte det totala området som inventerats i Länsstyrelsens Fågelinventering. Men eftersom de salta strandängarna (1330) är i centrum för mitt arbete, är ett habitat som finns i alla lokaler och bidrar med stor areal, valde jag att utgå från den habitatstypens vegetationshöjd. 8

9 3. Resultat 3.1 Deskriptiv statistik Medelvärdet för vegetationshöjden på de salta strandängarna (1330) varierar mellan 0,15 och 6,64 cm. Förutom Kungsbackafjorden som har en medelvegetationshöjd på 98,27 cm. (tabell 1) På fuktängarna (6410) ligger dock Kungsbackafjordens värde inom samma variation som övriga lokaler, det vill säga mellan 8,18 och 11,47 cm (tabell 1). De deskriptiva resultaten för de övriga habitatstyperna finns i appendix 2. Totalt hittades 69 positiva arter, varav 5 var rödlistade och 19 negativa arter på Hallands havsstrandängar (alla habitatstyper inkluderade) (appendix 3). Tabell 1 Medelvärde för vegetationshöjd och förekomsten av positiva samt negativa arter för varje habitatstyp och lokal. Lokal Habitatstyp Vegetationshöjd (cm) SE Antal positiva arter SE Antal negativa arter Båtafjorden ,15 0, , , Galtabäck Lynga ,00 0, , , Getterön ,52 0, ,21 2 0, Grimsholmen ,35 0, , , Kungsbackafjorden ,27 12, , , Vallda ,64 0, , , Båtafjorden ,18 0, , , Galtabäck Lynga ,11 0, ,08 9 0, Grimsholmen ,70 1, , , Kungsbackafjorden ,48 0, , , Vallda ,47 0, , , SE n 3.2 Samband mellan artrikedom och vegetationshöjd samt antal negativa arter Förutsättningarna för en multipel regression (approximativt parametriska residualer och ingen stark kollinearitet mellan prediktorerna) uppfylldes för salta strandängar (1330). Jag prövade utöver Torerance-testet (tabell 2) även korrelationen mellan prediktorerna med hjälp av Spearman Rank Test, vilket gav ett kvalitativt likvärdigt resultat (data ej redovisade). Förutsättningarna uppfylldes dock inte för fuktängar (6410) där prediktorerna var korrelerade i Spearman Rank Testet. Den multipla regressionen jag utförde för salta strandängar (1330) visade att både vegetationshöjd och antalet negativa arter signifikant påverkar artrikedomen (tabell 2). Per varje cm vegetationen ökar, minskar artrikedomen med 0,014 enheter (B = -0,014, p < 0,002). För varje negativ art i området minskar artrikedomen med 2,422 enheter (B = -2,422). Här är sambandet starkare (p < 0,000). På salta strandängar har alltså antalet negativa arter en större påverkan på artrikedomen än vegetationshöjden. Kombinationen av de två faktorerna förklarar 15,8% av artrikedomen (R 2 = 0,158, tabell 2) Spearman Rank Testerna som utfördes istället för en Multipel Regression för fuktängarna visade att artrikedomen dels var korrelerad med vegetationshöjden (r s = -0,682, p = 0,024, n = 283) och dels med förekomsten av hävdmissgynnade arter (r s = -0,603, p = 0,031, n = 283 ). Som graferna nedan illustrerar (fig. 1 och 2) ökar artrikedomen när vegetationshöjden och förekomsten av negativa arter minskar. 9

10 Tabell 2 Resultatet av den Multipla Regressionen för Salta strandängar (EU-kod: 1330). Test Habitatstyp p-värde Multipel regression Salt strandäng N 388 df 2 B (veg.höjd) -0,014 0,002 B (neg.arter) -2,422 0,000 R 2 0,158 Tolerance-test T 0,933 ANOVA MS residualer 19,182 0, Sambandet mellan vegetationshöjden och artrikedomen (Fuktängar) ARTRIKEDOM VEGETATIONSHÖJD (CM) Sambandet mellan vegetationshöjden och artrikedomen (Fuktängar) Trendlinje för sambandet Figur 1 Illustrerar sambandet mellan artrikedom och vegetationshöjd i habitatstypen Fuktängar (6410). Ju fler mätpunkter som sammanfaller, ju mörkade blå punkt. Trendlinjen illustrerar det negativa sambandet. (rs = 0,682, p = 0,024, n = 283 ) 10

11 35 Sambandet mellan antalet negativa arter och artrikedomen (Fuktängar) ARTRIKEDOM VEGETATIONSHÖJD Sambandet mellan antalet negativa arter och artrikedomen (Fuktängar) Trendlinje för sambandet Figur 2 Illustrerar sambandet mellan artrikedom och antalet negativa arter i habitatstypen Fuktängar (6410). Ju fler mätpunkter som sammanfaller, ju mörkade blå punkt. Trendlinjen illustrerar det negativa sambandet. (rs = 0,603, p = 0,031, n = 283) 3.3 Samband mellan fågelförekomst och vegetationshöjd Spearman-testet visade ingen signifikant korrelation mellan totala antalet par fåglar och vegetationshöjd (r s = -0,800, p= 0,104, N=5). Spearman-testet för korrelationen mellan antalet par vadarfåglar och vegetationshöjden visade på en signifikant korrelation (r s = -0,900, p= 0,037, N=5). Sambandet mellan antalet par vadare och vegetationshöjden ANTAL PAR VADARE VEGETATIONSMEDELHÖJD (CM) Sambandet mellan antalet par vadare och vegetationshöjden Figur 3 Illustrerar det negativa sambandet mellan förekomsten av vadare och vegetationshöjd. (rs = -0,900, p= 0,037, N=5) 11

12 Tabell 3 Redovisar antalet observerade häckande fågelpar av inventeringsarterna per lokal samt hur många av dessa som utgörs av vadarfåglar. Tabellen visar även vegetationshöjdens medelvärde (cm) per lokal, baserat på habitatstypen salta strandängar (EU-kod: 1330) Lokal Antal par (tot.) Antal par vadare Vegetationshöjd (medel) Båtafjorden ,54 Galtabäck Lynga Getterön ,61 Kungsbackafjorden ,27 Vallda 9 8 7,64 4. Diskussion Resultaten från analyserna påvisar att på Salta strandängar (1330) förklarar vegetationshöjden tillsammans med förekomsten av hävdmissgynnade arter ca 16 % av artrikedomen och att den sistnämnda faktorn markant bidrar mest (tabell 2). På Fuktängar (6410) hittades ett negativt samband mellan artrikedomen och de tidigare nämnda faktorerna enskilt men även att faktorerna i sig var korrelerade. Genom analyserna påvisades även att antalet par vadare ökar med en minskande vegetationshöjd. Ett liknande samband kunde hittas i form av en stark trend, för fågelförekomsten av alla inventeringsarter. Ett av målen med denna studie var att utvärdera skötseln av de skyddade havsstrandängarna i Halland. Att hävden på havsstrandängarna i regel hålls kan direkt kopplas till skötselplanerna för dessa gräsmarker, där Länsstyrelsen specificerar skötselåtgärderna (Naturvårdsverket, 2011a, 2011b). Att vegetationshöjden på den Salta strandängen (1330) i Kungsbackafjorden är ungefär tjugo gånger så hög jämfört med övriga lokaler beror antagligen på en för svag och delvis utebliven hävd. Detta bekräftar Länsstyrelsens beskrivning av området i sin rapport angående förekomsten av häckande fåglar i Halland där de även inkluderat beskrivningar av inventerade lokaler (Halland, 2012). Utifrån resultaten anser jag att klassificeringen redan i dagsläget starkt bör ifrågasättas. Jag föreslår en förbättring av skötselåtgärderna i den ovannämnda lokalen för att säkerställa bevarandet av den skyddsvärda habitatstypen och arterna denna inhyser. För planering av en eventuell omprioritering av skötselåtgärder bör man utgå från den indelning av Kungsbackafjorden som används i Länsstyrelsens fågelinventering på grund av att denna visade att fågelförekomsten inte är jämnt fördelad över habitatets areal. I Svinholmen observerades inga av de aktuella fågelarterna medan Torkelstorp hade 12 arter, varav 11 var vadare (Halland, 2012). Fördelningen tyder på miljöskillnader i områdena, där vegetationshöjden kan vara en faktor. Det vore mer representativt att redovisa Kungsbackafjorden som flera separata lokaler på grund av att lokalerna antagligen skiljer sig åt i skötsel. Studien visar att vegetationen i regel var lite högre på Fuktängarna (6410) än på de Salta strandängarna (1330) (tabell 1). Vilket kan bero på att naturtyperna har lite olika karaktäristiska strukturer men kan även på eventuella skillnader i betestryck. Att vegetationshöjden och antalet hävdmissgynnade arter har en negativ påverkan på artrikedomen kan ha flera medverkande förklaringar. Till att börja med är de negativa (hävdmissgynnade) arterna predationskänsliga. De positiva arterna (hävdgynnade), som artrikedomen bygger på, är däremot adapterade till att motstå en konstant predation. Om predationen minskar eller avtar helt utkonkurreras de positiva arterna som följd av att de är mindre konkurrenskraftiga än de negativa arterna (Eriksson, 2007). Interspecific competition may determine which, and how many species can coexist (Begon, 2006). 12

13 Det är även så att de negativa arterna i regel orsakar vegetationshöjningen då de ofta är av högre karaktär. Därav gynnas de hävdberoende arterna indirekt av att de hävdmissgynnade utsätts för predation, vilket förklarar det negativa sambandet som framkom av den Multipla Regressionen för Salta strandängar (1330). Förklaringsgraden på ca 16 % som den tidigare nämnda statistiska analysen genererade visar att de undersökta prediktorerna är essentiella för att förklara artrikedomen i den ovannämnda habitatstypen. Som resultatet visar är dessa dock inte hela förklaringen av artrikedomen. Utifrån tidigare studier (Biederstädt, 2014; Eriksson, 2007; Naturvårdsverket, 2015) drar jag slutsatsen att faktorer som habitatsstorlek, habitatfragmentering, flikighetsgrad, kontinuiteten av hävden samt vad för betande arter som håller hävden kan tänkas påverka artrikedomen. En större habitatsstorlek och en obruten hävd har i tidigare studier visats ha en positiv påverkan på förekomster av hävdgynnade arter i jordbrukslandskapet (Biederstädt, 2014). Att undersöka om och i så fall hur dessa faktorer påverkar artrikedomen är ett förslag för framtida studier för att ytterligare kunna optimera skötseln på de Salta strandängarna (1330). För de enskilda prediktorernas påverkan på artrikdeomen på fuktängar (6410) hittades ett negativt samband. Resultatet var väntat då både annan forskning (Biederstädt, 2014; Eriksson, 2007; Naturvårdsverket, 2015) och mina resultat för den andra habitatstypen (tabell 2) påvisar sambandet, det vill säga att artrikedomen påverkas negativt av en ökning av vegetationshöjden och förekomsten av hävdmissgynnade arter. Orsaken till resultatet beror med största sannolikhet på att vegetationen i regel är uppbyggd av hävdmissgynnade arter som i sin tur gynnas av att vegetationshöjden ökar som följd av otillräcklig hävd. En miljö med en obruten hävd tenderar att inhysa fler hävdgynnade arter. (Eriksson, 2007). Resultatet påverkas även samma sorts mellanartsinteraktion som diskuteras i föregående stycke angående sambandet på salta strandängar. Att inget signifikant samband i denna studie kunde hittas mellan vegetationshöjden och förekomsten av de inventeringsintressanta fågelarterna var inte oväntat då stickprovet var mycket litet och inventeringen inkluderade många olika grupper och arter av fåglar som har olika miljöpreferenser (Halland, 2012). Korrelationen var dock mycket stark (r s = -0,800) och kan ses som en stark trend. Med ett större stickprovs skulle sambandet antagligen vara signifikant. Mina resultat stödjer dock tidigare studier som visar att vadare är beroende av en låg vegetation på havsstrandängar (e.g. Johansson & Blomqvist 1996, Milsom et al. 2000). Sambandet som hittades kan förklaras av att gruppen vadare antagligen evolverat i liknande miljöer, så som tundror och stäpper och på grund av adaptationen till naturtypen utvecklat ett beroende för hävdad gräsmark. Arterna inom gruppen lägger sina kamouflerade ägg direkt på marken, vilket ökar risken för predation (del Hoyo et al. 1996). Av den anledningen är det av betydelse att föräldrarna till äggen, och senare ungarna, kan upptäcka en predator på långt håll, vilket möjliggörs av en låg vegetation. En viss variation i vegetationshöjd föredras dock av de häckande vadarna då det underlättar undangömningen av boet (del Hoyo et al. 1996). Vadare undviker även att häcka i närheten av höga strukturer, som stolpar och träd, då de utgör spaningsplatser för rovfåglar (e.g. Andersson et al. 2009). Utifrån ett sådant samband skulle det kunna vara intressant att i framtida studier undersöka om förekomsten av häckande vadare än lägre på Fuktängar (6410) än på Salta strandängar (1330) då den förstnämnda habitatstypen tillåter en viss andel krontäckning av träd, till skillnad från den sistnämnda habitatstypen (Naturvårdsverket, 2011a). Hallands lokaler bör bidra till naturtypernas och arternas gynnsamma bevarandestatus i EU:s Natura 2000 nätverk då lokalerna i regel hålls under kontinuerlig hävd och inhyser skyddsvärda, hävdgynnade växtarter och vadarfåglar. Det vore intressant att vidga framtida studier även till Västra Götaland och Skåne för att se om samma förhållanden råder där. Även på grund av att arter, i synnerhet fåglar, även sprids över länsgränserna. 13

14 Länsstyrelsen i Västra Götaland pekar på att havsstrandängarna, utifrån sin placering i förhållande till medelhavsnivån hotas av den framtida höjningen av havsnivån och det fuktigare klimatet. De antropogena klimatförändringarna kan på så sätt utvecklas till ytterligare ett hot mot havsstrandängarna (Länsstyrelsen, 2014). 4.1 Slutsats Artrikedomen på Salta strandängar (1330) förklaras delvis av vegetationshöjden och förekomsten av hävdmissgynnade arter men antagligen även av faktorer som exempelvis habitatsstorlek, kontinuiteten av hävden samt arten av betande boskap. Ett samband mellan vegetationshöjden och antalet hävdmissgynnade arter kunde påvisas på fuktängar (6410) men inte på Salta strandängar (1330). Denna undersökning visar också ett negativt samband mellan artrikedomen och vegetationshöjden på fuktängar. Det negativa sambandet hittades även mellan artrikedomen och antalet hävdmissgynnade arter i samma habitatstyp. 14

15 5. Tackord Ett stort tack till Donald Blomqvist för handledning genom examensarbetet. Tack även till Lars- Åke Flodin, vid Länsstyrelsen i Halland, för konstruktiva kommentarer. Jag passar även på att tacka Länsstyrelsen i Halland för tillhandahållandet av långtidsdata samt Angela Pauliny för illustrativa bilder. 15

16 6. Referenslista Andersson, M., Wallander, J. & Isaksson, D. (2009). Predator perches: a visual search perspective. Functional Ecology 23: Begon, M., Townsend, C. R., & Harper, J. L. (2006). Ecology: From Individuals to Ecosystems. Oxford: CPI Bath Press Biederstädt, J. (2014). Landskapsförändringar och deras påverkan på dagens biodiversitetsmönster hos kärlväxter i ett skånskt jordbrukslandskap. (Kandidatuppsats). Kristianstad: Sektionen för lärande och miljö, Högskolan Kristianstad. del Hoyo, J., Elliott, A. & Sargatal, J. eds (1996). Handbook of the Birds of the World. Vol. 3. Hoatzin to Auks. Lynx Edicions, Barcelona. Ennos, R. (2012). Statistical and Data Handling Skills in Biology. Essex: Pearson Education. Eriksson, O. (2007). Naturbetesmarkernas växter - ekologi, artrikedom och bevarandebiologi (ISSN ). Stockholm: Universitetesservice Johansson, O. C. & Blomqvist, D. (1996). Habitat selection and diet of lapwing Vanellus vanellus chicks on coastal farmland in SW Sweden. Journal of Applied Ecology 33: Länsstyrelsen i Hallands län. (2012). Övervakning av häckande fåglar på havsstrandängar i Halland Länsstyrelsen i Hallands län. (2016). Natura Skyddad natur. Länsstyrelsen i Västra Götalands län. (2014). Havsstrandängar och klimatförändringar Hot och åtgärder. Göteborg: Länsstyrelsen i Västra Götalands län Milsom, T. P., Langton, S. D., Parkin, W. K., Peel, S., Bishop, J. D., Hart, J. D. & Moore, N. P. (2000). Habitat models of bird species' distribution: an aid to the management of coastal grazing marshes. Journal of Applied Ecology 37: Naturvårdsverket. (2011). Fuktängar. Stockholm: Naturvårdsverket (a) Naturvårdsverket. (2011). Salta strandängar. Stockholm: Naturvårdsverket (b) Naturvårdsverket. (2015). Naturvårdsbiologisk forskning. Stockholm: Naturvårdsverket Naturvårdsverket. (2016). Miljömålen. Hämtad , från Naturvårdsverket. (2016). Vad är Natura Skyddad natur. Hämtad , från Thompson, S. K. (1992). Sampling (Wiley series in probability and mathematical statistics. Applied probability and statistics). New York: John Wiley & sons, INC. 16

17 7. Appendix Appendix 1 - definitioner Positiva arter: Arter som gynnas av väl skött hävd samt övriga förhållanden som är karaktäristiska för havsstrandängar. Hävden hålls med hjälp av. betade djur eller slåtter (Eriksson, 2007). Kallas av bland annat Naturvårdsverket och Länsstyrelsen Halland för typiska arter (Naturvrådsverket, 2011a, Naturvårdverket 2011b). Jag har dock valt att kalla dessa arter för positiva arter på grund av att de hävdmissgynnade arterna kallas negativa arter. Negativa arter: Arter som gynnas av en misskött hävd och förhållanden som inte är karaktäristiska för havsstrandängar. Kan uppkomma av exempelvis för svagt eller inget betestryck, övergödning eller dikning (Biederstädt, 2014). Havsstrandäng Består av tidvattenspåverkade ängar längs kuster (Naturvårdsverket, 2011a, Naturvårdsvetketm 2011b). Ju flackare mark och ju större vattenståndsvariationer, desto större havsstrandäng. I Sverige är bandet, längs kusterna, som består av saltpåverkade ängar ganska smala på grund av en liten tidvattenvariation (Länsstyrelsen i Västra Götalands län, 2014). Vegetationen består i regel av gräs och örter. I samlingsbegreppet havsstrandäng ingår ett antal habitatstyper. Nedan beskrivs de typer (inkl. deras EU-koder) som jag tar upp i denna studie salt strandäng 6410 fuktäng 1310 glasörtsstrand 8230 hällmarkstorräng 4030 torr hed 6270 silikatgräsmark 6230 stagg-gräsmark 5130 enbuskmark Habitatstyperna kan förekomma i varierande areal i havsstrandängarna. Jag har valt att inrikta mig på salta strandängar (1330) och Fuktängar (6410) då de bidrar med stor areal och är viktiga fågellokaler. Salt strandäng (EU-kod: 1330) - (Galuco-Puccinellietalia maritimae) I EUs tolkningsmanual av naturtypen ingår Atlantens kuster samt saltängar längs Engelska kanalen, Nordsjön och Östersjön (Naturvårdverket, 2011b). Sverige har gjort bedömningen att detta är ängs- och betesmarker som bland annat är påverkade av vatten med en salinitet vanligen över 15 promille. Gränsen mot havet går vid medelvattenståndet. Området ska även vara under kontinuerlig hävd genom slåtter eller betesdjur och inneha inga eller ytterst få buskar och träd. Det bör även råda naturlig näringsstatus, hydrologi- och artsammansättning. Avdunstat havsvatten från tidvisa översvämningar skapar de karaktäristiska saltrika fläckarna som kallas saltbrännor. Även indikatorarter för kontinuerlig hävd och saltolerans är typiskt. De saltpåverkade ängs- och betesmarkerna är viktiga fågellokaler. Gruppen vadare inkluderar många av de skyddsvärda fågelarter som använder dessa områden som häckningslokaler (Naturvårdsverket, 2011b). 17

18 Exempel på positiva arter: Trift (Armeria maritima) och Havssälting (Triglochin maritima) Exempel på karaktäristiska arter: Strandaster (Aster tripolium) och Gulkämpar (Plantago maritima) Exempel på negativa arter: Vanlig smörblomma (Ranunculus acris ssp. Acris) och Vass (Phragmites australis) Fuktäng (EU-kod: 6410) (Molinion caeruleae) En fuktäng ska enligt EU:s beskrivning finnas under trädgränsen (Naturvårdverket, 2011a). Naturtypen har utvecklats genom en kontinuerlig hävd och kräver fortfarande detta. Förekomsten av tydligt hävdberoende arter och en naturlig artsammansättning är ett måste. Kriterierna tillåter även en krontäckning på max 30 % med förutsättningen att vegetationen inte är av igenväxningskaraktär. Naturtypen klassas fortfarande som en öppen miljö. Som namnet indikerar måste marken vara tillräckligt fuktig och ha en naturlig hydrologi. För vissa varianter krävs till och med återkommande översvämningar. Området ska inte heller påverkas av gödning från något annat än betesdjuren (Naturvårdsverket, 2011a). Exempel på positiva (typiska) arter: Stjärnstarr (Carex echinata) och Blodrot (Potentilla erecta). Exempel på karaktäristiska arter: Sumpmåra (Galium uliginosum) och Blåtåtel (Molinia caerulea) Exempel på negativa arter: Veketåg (Juncus effusus) och Maskrosor (Taraxacum) 18

19 Appendix 2 Redovisar den deskriptiva statistiken för alla habitatstyperna i samtliga sex lokaler. Lokal Habitatstyp Vegetationshöjd (cm) Antal positiva arter 19 Antal negativa arter Habitatstorlek (km2) Habitatets omkrets (km) Flikighetsgrad Båtafjorden , ,4 222,6 12 Galtabäck Lynga , , ,0 6 Getterön , , ,4 46 Grimsholmen ,35 9, ,8 3801,9 22 Kungsbackafjorden ,27 2, ,5 1002,8 19 Vallda ,64 15, ,6 1229,0 12 Båtafjorden ,18 17, ,5 240,2 8 Galtabäck Lynga ,11 8, ,5 352,8 18 Grimsholmen ,70 19, ,5 3544,5 13 Kungsbackafjorden ,48 17, ,2 1639,2 16 Vallda ,47 13, ,4 259,4 11 Båtafjorden ,16 21, ,6 459,3 13 Vallda ,81 16, ,0 1042,7 16 Båtafjorden ,93 25, ,9 332,2 15 Galtabäck Lynga ,49 9, ,5 517,4 20 Getterön ,62 17, ,5 1103,5 23 Galtabäck Lynga ,68 15, ,4 3128,0 39 Galtabäck Lynga ,81 5, ,5 1366,9 18 Kungsbackafjorden ,88 13, ,0 775,9 23 Vallda ,16 7, ,8 703,0 12 Grimsholmen ,91 19, ,7 4950,0 27 Kungsbackafjorden ,57 15, ,7 234,3 11 Vallda ,42 10, ,9 473,8 28 Galtabäck Lynga ,27 7, ,6 2430,6 9 Getterön ,58 6, ,7 5807,3 42 Vallda ,05 7, ,7 413,4 9

20 Appendix 3 Tabellen nedan redovisar de positiva arter som observerats, under inventeringen, på alla habitatstyper i Hallands havsstrandängar. Arternas svenska och latinska namn redovisas samt arternas individuella kod som använts av Länsstyrelsen i Halland vid inventeringen. Om en art är i någon av klasserna NT, VU, EN eller CR (RE med om nu en sådan klassad art otroligt nog skulle hittas) i rödlistan har det markerats med en stjärna samt hotklassningen. Positiva arter Svenskt namn Latinskt namn LSTkod Svenskt namn Latinskt namn LSTkod Smal kärringtand *(NT) Lotus tenuis 999 Sumpmåra Galium uliginosum Granspira * (NT) Pedicularis sylvatica 1174 Strandrödtoppa Odontites litoralis Havssälting Triglochin maritima Strandkämpar Plantago coronopus Kärrsälting Triglochin palustris Svartkämpar Plantago lanceolata Bockrot Pimpinella saxifraga Gulkämpar Plantago maritima Knägräs Danthonia Ängsskallra Rhinanthus minor decumbens Stagg Nardus stricta Backtimjan * Thymus serpyllum (NT) Nattviol Platanthera bifolia Kärrviol Viola palustris Liten blåklocka Campanula Styvmorsviol Viola tricolor rotundifolia Sommarfibbla * (NT) Leontodon hispidus Junfrulin Polygala vulgaris Prästkrage Leucanthemum vulgare Vårtåtel Aira praecox Revfibbla Pilosella lactucella Vårbrodd Anthoxanthum odoratum Svinrot Scorzonera humilis Rödsäv * (NT) Blysmus rufus Dvärgmaskrosor Taraxacum sect Darrgräs Briza media Obliqua Ängsbräsma Cardamine pratensis Stjärnstarr Carex echinata Trift Armeria maritima Hirsstarr Carex panicea Backnejlika Dianthus deltoides Pillerstarr Carex pilulifera Rundsilkeshår Drosera rotundifolia Loppstarr * (VU) Carex pulicaris Gökblomster Lychnis flos cuculi Tagelsäv Eleocharis quinqueflora Strandnarv Sagina maritima Knippfryle Carex pilulifera Knutnarv Sagina nodosa Ängsfryle Luzula multiflora Glasört Salicornia europaea Saltgräs Puccinellia capillaris Vitknavel Scleranthus perennis Revigt saltgräs Puccinellia maritima Havsnarv Spergularia media Strandkrypa Glaux maritima Saltnarv Spergularia salina Knölsmörblomma Ranunculus bulbosus Saltört Suaeda maritima Ängsruta Thalictrum flavum Ängsvädd Succisa pratensis Brudbröd Filipendula vulgaris Sjöfröken Equisetum fluviatile Blodrot Potentilla erecta Klockljung Erica tetralix Gul fetknopp Sedum acre Gökört Lathyrus linifolius Jungfru Marie Dactylorhiza maculata ssp Nycklar maculata Kärrvial Lathyrus palustris Åkergroblad Plantago major ssp. intermedia Käringtand Lotus corniculatus Ängsviol Viola canina ssp. canina Smultronklöver Trifolium fragiferum Liten ärtstarr Carex viridula var. pulchella Dvärgarun Centaurium pulchellum Tuschlav Lasallia pustulata Stenmåra Galium saxatile

21 Appendix 4 Tabellen nedan redovisar de negativa arter som observerats, under inventeringen, på alla habitatstyper i Hallands havsstrandängar. Arternas svenska och latinska namn redovisas samt arternas individuella kod som använts av Länsstyrelsen i Halland vid inventeringen. Negativ arter Svenskt namn Latinskt namn LST-kod Hundkex Anthriscus sylvestris Vass Phragmites australis Åkertistel Cirsium arvense Kärrtistel Cirsium palustre Vägtistel Cirsium vulgare Örnbräken Pteridium aquilinum Tuvtåtel Deschampsia cespitosa Jättegröe Glyceria maxima Knapptåg Juncus conglomeratus Veketåg Juncus effusus Rörflen Phalaris arundinacea Säv Schoenoplectus lacustris Havssäv Schoenoplectus maritimus Blåsäv Schoenoplectus tabernaemontani Älggräs Filipendula ulmaria Brännässla Urtica dioica Vanlig smörblomma Ranunculus acris ssp. acris Maskrosor Taraxacum Skräppor Rumex

22 Appendix 5 Karta 1 - Illustrerar Båtafjorden och de olika habitatstyper som utgör havsstrandängen i lokalen. 22

23 Karta 2 - Illustrerar Galtabäck Lynga och de olika habitatstyper som utgör havsstrandängen i lokalen. 23

24 Karta 3 - Illustrerar Getterön och de olika habitatstyper som utgör havsstrandängen i lokalen. 24

25 Karta 4 - Illustrerar Grimsholmen och de olika habitatstyper som utgör havsstrandängen i lokalen. 25

26 Karta 5 - Illustrerar Kungsbackafjorden och de olika habitatstyper som utgör havsstrandängen i lokalen. 26

27 Karta 6 - Illustrerar Vallda och de olika habitatstyper som utgör havsstrandängen i lokalen. 27

28 Appendix 6 Bilder tagna av Angela Pauliny som illustrerar hävdberoende gräsmarker i Hallands skyddade områden. Ovanstående bild illustrerar havsstrandängen i Båtafjorden när den är välhävdad. Ovanstående bild illustrerar havsstrandängen i Båtafjorden när den är otillräckligt hävdad. 28