Vart vänder sig byborna i Babu para när de vill förändra något på lokal nivå?

Transkript

1 Vart vänder sig byborna i Babu para när de vill förändra något på lokal nivå? Syfte Den här utredande texten behandlar frågan: Vart vänder sig byborna i Babu para när de vill förändra något på lokal nivå? Texten kommer redogöra för vilka statligt insatta medel det finns för problemlösning på lokal nivå och hur systemet är uppbyggt. För att förstå processen hur systemet fungerar ner till bynivå beskrivs först strukturen på de högre nivåerna och sen ner på gräsrotsnivå, hur den lokala nivån ska fungera. Texten kommer också ge en redogörelse över andra fristående instanser som byborna tar kontakt med. Undersökning Regeringen i Bangladesh består av 300 Member of Parlament, MP. Av dessa väljs premiärministrar ut och tillsammans bilder de en svensk motsvarighet till regering. I genomsnitt har en MP hand om två Upazilla, det vill säga två Thanan som är områden som kretsar kring en polisstation. I en Upazilla finns det sex Unions och i varje Union finns det en Union Parishad som ansvarar för det politiska i områdena. I en Union finns det nio ward, i ett ward finns det 1-3 byar och i varje by 2-3 para. Området i centrum av Upazillan, det kring polisstationen, kallas Municipal och har precis som en Union 9 ward. En Municipal är uppbyggd på och fungerar som en union parishad med skillnaden att ett municipal har högre prioritet. I en Upazilla/Thana finns det en Thana Nirbaki Officer, TNO, som är utvald av regeringen. Det finns även en Upazilla chairman som är framröstad av folket samt fem olika officerare som är utvalda av regeringen och jobbar under TNO. Varje officer har hand om ett eget område; Jordbruk / Agricultural officer, Utbildning / Edukation officer, Ingenjör / Engineer officer, Social välfärd / Social welfare officer, Läkare / Medical officer (Administrativa kontoret, Chargat Thanapara, 2001) För att bli en officerare måste man passera ett speciellt test som kallas BCS och det finns olika ansvarsområden som man har hand om i Thanan. (Washim) 1

2 Municipalet har en folkvald chairman, det senaste valet var 12 januari. I det Municipal som Babu para tillhör var det Nargis Khatun som blev vald. Eftersom att det aldrig varit en kvinna förut som fått den posten och många som blivit valda tidigare pga. att de haft mycket pengar eftersom de kunnat betala människor för att rösta på dem, var det här valet väldigt speciellt. Nargis Khatun är nämligen både kvinna och fattig. (Nargis Khatun) Av intervjuer i Babu para och Charghat Thanapara framgår det att för Nargis Khatun haft det tufft det här valet. Hennes motståndare mutade människor i wardet och hon kunde inte göra det det. Dessutom har de tidigare chairmanen som haft lite pengar innan de blivit valda tagit pengar från fonden, vilket bidragit till att tron på att en fattig människa kan blir chairman försvunnit. Det här bidrog till att hon inte hade samma förutsättningar som de andra kandidaterna som hade mycket pengar, men tilliten till Nargis Khatun är stor och därför vann hon tillslut. Valet äger rum var femte år. Nargis representerar alla nio ward och arbetar med folkvalda wardworkers som ska hjälpa henne och fungerar som en medlare mellan henne och övriga invånare i municipalet. De ska ge information i båda leden om saker som händer i byn. Chairman får en summa pengar att förvalta av regeringen, om hon vill göra ett större projekt måste hon söka pengar. Chairman har rätt att ta alla beslut angående municipalet själv. Men enligt henne själv vill hon inte ta några beslut utan att prata med wardworkers. (Nargis Khatun) Bodor har levt hela sitt liv i byn och berättar att chairmans plikter är att utveckla vägarna och göra omgivningen bättre i byn. Om det är problem med elektriciteten och vattnet så ska man gå till henne. Enligt Minto Chodory är det chairmans jobb att fixa olika saker som inte fungerar i området Han litar på henne för att hon var lärare innan hon blev vald, lärare är ärliga. Hennes ex-man gjorde många bra saker för byn och därför tror Minto att även hon kommer att göra bra saker. Nasima Begum som har bott i Babu Para i åtta år håller med, folket i byn älskar den nya chairman. Hon själv, likt många andra, röstade på henne pga. av att de hade hört från någon släkting att den nya chairman skulle vara ärlig. Nu när Nargis Khatun blivit vald tror Nasima Begum att om det är några problem så kommer chairman kunna lösa dessa. Nargis Khatun själv säger att det vanligaste problemet i byn är att kvinnorna kommer efter giftermål och ber om hjälp. Vissa av dem blir slagna av sina män och vill ha rättvisa och andra vill ta ut skilsmässa, fast det är inte så vanligt. Det är egentligen meningen att kvinnorna 2

3 ska gå till polisen med de här problemen, men de känner att polisen inte lyssnar så de kommer till henne istället. Enligt Nasira Khatun har det också varit ett problem att de inte vågat gå till chairman pga. av att det alltid varit en man som haft den positionen. Men nu när det är en kvinna så kommer nog flera att våga gå dit med problem som dessa. Enligt chairman är det ett problem att alla inte känner tillit till polisen, att inte alla känner att dem lyssnar på en och att de gör sitt jobb ordentligt. För när det inte finns någon tillit är inte folk rädda för polisen och om folk inte är rädda för polisen ökar brottsstatistiken. Idag fungerar inte polisen ordentligt, det händer att folk sätter dit någon de är ovän med genom att plantera knark i dennes hem och Polisen reder inte ut den typen av fall tillräckligt noga. Förr i tiden gjorde poliserna det, om någon blev tagen av polisen och var oskyldig kunde den få hjälp av Union parishad. Då var chairmans vision att skapa ett rättfärdigt och rättvist samhälle. Nu för tiden drivs alla enbart av svågerpolitik, korruption och kapitalism. (Abu Bakar Saker) Det politiska systemet är idag uppbyggt på så sätt att byborna på den lokala nivån ska kunna gå till sin chairman med sina problem. Om en bybo tycker att chairman inte gör något skulle den, enligt systemet, kunna gå till Upazila chairman och Member of Parlament (MP) och be om hjälp. MP ska i sin tur föra vidare ärendet till den ministern som är ansvarig för just det området. (Sakem Ali) I många fall upplever byborna att Upazila chairman och MP inte lyssnar på dem och deras problem. Det händer även att de kräver mutor. Därför går bara de som har så mycket pengar att de har råd och är villiga att betala mutan dit. (Bodor) Utöver att de fattiga inte har råd att betala mutor och att de därför inte blir lyssnade på finns det inget självklart svar på varför det bara är de rika som kan gå till upazilla chairman. Av intervjuer framgår det att upazilla chairman enbart lyssnar på de personer som arbetar med yrken vilka är högt värderade eller de personerna med mycket pengar och respekt. Att upazilla chairman enbart lyssnar på dessa personer skulle kunna bero på att de fattiga outbildade människorna inte är medvetna om sina rättigheter. Det skulle innebära att upazilla chairman är medveten om outbildades okunskap och vet att han/hon kan utnyttja den. Att han/hon kan bortse ifrån problem, utan att sätta position och status på spel, för att spara pengar till andra områden eller egen ficka. Man kan också tänka sig att Chairman tjänar på att lyssna på de med mer pengar för att de kan skapa ett utbyte av tjänster och som nämnts ovan, 3

4 att de kan betala och att det därför inte är lönsamt att hjälpa dem som inte tjänar bra med pengar. Bilten Sasekase, som är collagelärare och tjänar mer än genomsnitt i Babu para, menar att om inte municipal chairman godkänner ett förslag eller vill hjälpa till finns det inget att göra. Det går inte att gå till upazilla chairman för han bryr sig inte om bybornas problem.(bilten Sasekase) Trots att Bilten Sasekase tjänar mer än genomsnitt känner han att upazilla inte skulle lyssna på honom, vilket kan bero på att han inte har rätt kontakt med upazilla chairman och därför spelar pengar inte någon roll eller att Bilten Sasekase inte vill betala mutor. Enligt Nasrin Akter skulle byborna kunna gå till MP när upazilla chairman eller municipal chairman inte lyssnar men det har aldrig hänt, han menar att det inte finns någon tillit där heller. Den nuvarande MP lovade att göra allt för landet och han lovade byborna att han skulle sänka priset på ris, nu har de istället höjt det. Elektricitet är ett exempel på ett problem som chairman säger att hon inte kan lösa, det är vid sådana tillfällen byborna ska gå till MP. Men för att göra det behövs det en medlare, någon som kan skriva och som har så pass mycket respekt och status att den blir lyssnad på. Annars händer det inget. (Nasrin Akter) Till NGOs går byborna inte och ber om hjälp och inte heller om de känner sig missnöjda med något som de vill förändra i byn. Så som vatten, elektricitet eller vägar. Då det inte är NGOs uppgift så frågar människorna i Babu para inte ens om hjälp. (Anonym) De organisationer som är störst och verksamma i området är; BRAC, Grameen och Asha. Det dem gör är att låna ut pengar. Man kan låna olika stora belopp och man kan bara ta ett lån i taget från en och samma organisation. (Hosnaara) Systemet är att 10 personer blir en lånegrupp och man bestämmer en dag i veckan som man betalar tillbaka en del av summan på. Då ska alla i lånegruppen betala samtidigt. Om någon inte betalar i sin grupp är det de andra som får betala för den, men i princip betalar alla tillbaka. Det har hänt att familjer haft så dåliga levnadsförhållanden och ont om pengar att det varit omöjligt att betala tillbaka på lånet, om det händer blir man tvungen att flytta ifrån byn. (Sakem Ali) Enligt en man från Babu para som vill vara anonym är även NGOs korrupta, då de har en nära kontakt med polisen och vänder sig till dem om någon missar att betala. Hosnaara är en av de kvinnor som tar lån från NGO s i byn. Hon tycker att det finns många organisationer och tror att de flesta i byn tar lån. Det vanligaste är att lånen används för att 4

5 skapa en liten business när en familj behöver extrainkomst, t ex köpa kor, getter eller höns som sen göds och säljs vidare. Eller när en hemgift ska betalas eller om en krissituation har uppstått i en familj. Själv har hon haft kontakt med organisationen Asha, hon tog ett lån som hon egentligen inte behövde, men för att få spara pengar på Ashas sparkonton måste man vara medlem, och för att bli medlem krävs det att man lånar pengar. Det här är väldigt vanligt, att man vänder sig till NGOs när man vill spara pengar och få dem att växa. Hosnaaras pengar hade växt från till Thaka på 10 år. Eftersom att de statliga bankerna inte vill ta emot mindre summor så kan inte de fattiga spara där. Och om man har den summan som behövs för att få spara måste man kunna skriva, eftersom att man för säkerhetens skull måste skriva ett motiverande brev varje gång man ska hämta ut pengar. År 2007 var 53 % av befolkningen i Bangladesh analfabeter, vilket gör att väldigt många människor inte har möjlighet att spara på statliga banker av den anledningen. (Gapminder.org) När man sparar pengar på NGOs måste man bara kunna skriva sin signatur. För dem som är beroende av sin dagliga inkomst blir det också lättare att välja en NGO-bank då köerna på den statliga banken är så långa att man kan behöva stå en hel dag. (Hosnaara) Detta kan ha att göra med att den statliga banken gäller för en hel thana, medan en NGO-bank gäller för ett mindre område. BRAC driver också en gratis primary school. De statliga primary school är också gratis men Nasima Begums, som har sin dotter på en BRAC-skola tror att de tar bättre hand om barnen där, hon tycker inte att det finns någon som lyssnar om hennes barn har problem på den statliga skolan. Det finns inget statligt insatt ansvarsområde att söka kontakt med om man har problem relaterade till skolan, därför har alternativ till de statliga institutionerna bildats på vissa av skolorna. Minto Chodory berättar om ett high school där byborna kan gå till rektorn om de exempelvis har problem med att betala avgiften. Skolan har även en insatt skolkommitté bestående av rektorn, lärare, chairman och en ordförande. Medlemmarna i skolkommittén blir inte framvalda men det diskuteras fram om vilka som ska få vara med. Det är till rektorn byborna går först om de har problem relaterade till skolan. Han är en ärlig man och tar inga mutor, om det behövs tar han från sina egna pengar för att betala fattiga barns avgift eller skolböcker. Rektorn kan även hjälpa till med andra problem, t ex så har han hjälpt människor som hamnat i en marktvist. Han har även en bra relation till chairman så byborna kan prata 5

6 med rektorn först och sedan kan han gå till chairman. Skolkommittén har en fond som är till för att betala hela eller delar av avgifterna för de fattigaste studenterna. (Minto Chodhory) Bilten Sasekase däremot, som är lärare på ett college i närheten, berättar att ingen elev har kommit till honom och bett om pengar för att kunna studera. Däremot brukar han informera föräldrar att det är viktigt att prioritera sina barns skolgång, men sen hur familjerna ska finansiera det vet han inte. För det finns ingen form av bidrag som gäller generellt för att alla barn ska få gå i skolan. Sammanfattande slutsats När människor i Babu para vill förändra något går de till olika institutioner. Det finns flera faktorer som avgör vilken person eller institution byborna vänder sig till, såväl vad det är som behöver förändras men även vilken ställning i samhället bybon innehar. En vanlig företeelse är att de statliga institutionerna kräver mutor, vilket gör att invånare som inte har så mycket pengar inte kan gå till dessa. Även kön spelar in när det gäller vart byborna vänder sig, ofta är det män som har höga positioner på institutionerna vilket gör att kvinnor inte alla gånger vågar vända sig dit. Välfungerade institutioner är viktigt för utveckling, låt oss kalla det institutionellt kapital. Det institutionella kapitalet måste vara högt så att invånarna i bl.a. Babu para känner att de kan få hjälp med något om de ber om det. Det institutionella kapitalet innefattar allt från skatteindragningssystem till fackföreningar. (Stefan de Vylder, Utvecklingens Drivkrafter) De NGO s som är verksamma i området har i princip fått rollen som bank för de fattiga. De allra flesta i byn tar mikrolån och då har de också tillgång till att spara pengar på ett konto med hög tillväxt. Men ett krav är att kunna skriva under ett kontrakt vilket gör att inte alla kan ta del av verksamheten. Vilket betyder att inte alla kan ta del av det finansiella kapitalet som behövs för konsumtion och investeringar. En allvarlig konsekvens av att NGO s har fått rollen som bank för de fattiga människorna är att de statliga bankerna inte behöver ta ansvar för de människor som inte är kapabla till att låna av dem. Hade de statliga bankerna även tagit ansvar för de personer som idag lånar av NGO s kan vi tänka oss att biståndspengar skulle kunna gå till andra projekt som staten inte ägnar sig åt. 6

7 Chairman har fått ett större ansvar som går utanför hennes egentliga uppgifter pga. att byborna inte känner tillit till andra ansvariga personer och institutioner. Tilliten till chairman är inte heller stor, men byborna tror ändå att chairman är den som skulle lyssna mest på dem. Speciell nu när Nargis Khatun blivit vald. För de tidigare har i princip inte gjort något för paran. Det finns ett fåtal personer som känner att de kan gå till polisen också men majoriteten har känslan av de inte sköter sitt jobb. Inte heller ansvariga personer som TNO, officerare, Upazilla chairman eller Member of parlament upplevs göra sitt fullständiga arbete. Förväntningarna på Nargis Khatun är alltså väldigt höga, hon har ett tungt lass på sina axlar och fem år av hårt arbete framför sig. När människorna i området har högre förväntningar på Nargis arbete än vad hon är ansvarig för är det lätt att invånarna blir besvikna på henne och hennes arbete när hon inte kan leva upp till sina förväntningar. När de blir besvikna på henne är möjligheten stor att hon inte blir omvald vilket skulle kunna göra att hon inte hinner avsluta sina påbörjade förändringsprojekt innan en ny person blir vald. Källförteckning Intervjuer Administrativa kontoret, Chargat Thanapara, 2001 Abu Bakar Saker, Chargat Thanapara, 24/ Bilhen Sasekase, Chargat Thanapara, 18/ Bodor, Babu para, 21/ Hosnaara Begun, Babu para, 23/ Minto Chodhory, Babu Para, 23/ Nargis Khatun, Chargat Thanapara 17/ Nasima Begum, Babu para, 21/ Nasrin Akter, Babu para, 24/ Sakem Ali, Babu para, 20/ Washim, Babu para, 17/1 27/ Internet Gapminder Tryckt material Stefan de Vylder, uppdaterad upplaga 2007, Utvecklingens Drivkrafter 7