Anna Kinberg Batras anförande vid Folk och Försvars rikskonferens den 11 januari 2016

Transkript

1 Anna Kinberg Batras anförande vid Folk och Försvars rikskonferens den 11 januari 2016 Det talade ordet gäller Stärkt säkerhet i en orolig omvärld Det var på natten för snart två år sedan, i februari 2014, som ett femtiotal män tog över regeringshögkvarteret i Simferopol. De hade gröna, omärkta uniformer. Men flaggan de hissade över parlamentet den ryska flaggan gjorde ändå uniformsmärkena överflödiga. För de som tvivlade på president Putins avsikter var Rysslands annektering av Krim ett kvitto på vad redan Georgienkriget 2008 gett oss en föraning om. Vi har ett nytt och mörkare säkerhetsläge i Europa. Militärt våld och hot om våld har återigen blivit ett verktyg som används i vårt närområde. Rysslands agerande är inte enbart ett hot mot dess grannar, utan mot den världsordning och det internationella regelverk som har gällt sedan andra världskriget. Det får naturligtvis säkerhetspolitiska konsekvenser för världen, för Europa, för Östersjöområdet och för Sverige. Vår omvärld är idag är osäkrare och oroligare än på mycket länge. Med snabba och tydliga beslut om sanktioner visade EU inte bara att Rysslands agerande var oacceptabelt utan också hur starka vi står när vi agerar gemensamt. Europa är Sveriges viktigaste säkerhetspolitiska plattform. När Europa står starkt, står Sverige starkt. När Europa försvagas, försvagas Sverige, och de säkerhetspolitiska riskerna för Sverige ökar. Och det är en försvagning av Europa vi har sett under höstens flyktingkris, när samarbetet och solidariteten krackelerat. Svårigheterna att samlas kring en gemensam och hållbar strategi gör att det europeiska samarbetet nu skakas i sina grundvalar. I kölvattnet ser vi ökad Europaskepsis och extremistpartier på framväxt. Att 60 miljoner människor i världen idag är på flykt ifrån sina hem har många orsaker. Att den arabiska våren har övergått till en lång och bister vinter är bara en. Från Bamako till Balochistan ser vi en rad sönderfallande samhällen, förlamande terrorism och regelrätta inbördeskrig. Och trots mer än tio års engagemang, där såväl svenska soldater som biståndsarbetare har gjort stora insatser, visar utvecklingen i Afghanistan att vägen alltjämt är lång till lugn och stabilitet. Det finns ingen enkel, färdig formel för hur man bygger ett säkert, tryggt samhälle och hur man lyfter ett helt land ur fattigdom.

2 Människor kommer att fortsätta fy dessa trasiga länder, och de kommer fortsätta söka sig till Europa. Många flyr för sina liv. Så gott som alla fyr för att de vill bygga sig och sin familj en tryggare framtid. Vi är en del av ett integrerat, globaliserat samhälle. Vi kan inte isolera oss. Det går inte att spola tillbaka samhällsutvecklingen och tro att vi kan leva i en bubbla, isolerad från oron i vår omvärld. På samma sätt som vi ofta oreflekterat åtnjuter frukterna av globaliseringen så måste vi hantera dess utmaningar. Gränsöverskridande terrorism är en sådan. Det avskyvärda terrorattentaten i Paris den 13 november Anna Kinberg Batras anförande vid Folk och Försvars rikskonferens den 11 januari Det talade ordet gäller var tyvärr ingen isolerad händelse. Under det förra året slog terrorister till i Libanon, i Syrien, i Tunisien, i Nigeria, i Egypten, i Irak. I Paris riktade sig terroristerna mot idrottsarenor, konsertlokaler, restauranger dit vi går för att titta på fotboll, lyssna på musik, umgås och ha trevligt. Attackerna i Paris var inte bara riktade dit, mot Frankrike eller mot Europa, utan mot det öppna samhället och mot vårt sätt att leva. Attentaten bar verkligen terrorismens kännetecken. Terroristerna vill sprida rädslans och paranoians virus. När du tvekar att ta bussen till jobbet, eller känner obehag för att någon har glömt kvar sin väska, så vet du att även du har drabbats. Dagens säkerhetspolitiska hotbilder är komplexa. Men såväl attentaten i Paris som Rysslands agerande i Georgien och på Krim gör även denna komplexa verklighet tydlig. För ett land som Sverige är det av avgörande betydelse att stora stater inte tillåts spela enligt sina egna regler. En viktig slutsats från både Ukraina och Syrien är att de västliga underrättelsetjänsterna i allt väsentligt inte lyckades förutse det ryska agerandet. Hur Ryssland gick tillväga spelar också roll. Taktiken i Ukraina inkluderade ett integrerat användande av specialförband, elektronisk krigföring och välutvecklad och utstuderad propaganda där Ryssland länge förnekade all inblandning. Psykologisk krigföring har i alla tider varit ett viktigt vapen i krig, och alla som hört talas om Pravda vet att inte heller desinformation är något nytt under solen. Men ny teknik har gjort dessa vapen alltmer potenta, och effekterna av dem desto mer långtgående. Vår högteknologiska värld skapar också ytterligare en dimension av sårbarhet. Riktade insatser mot vår elektroniska infrastruktur från stater, terrororganisationer eller enskilda kan snabbt slå ut de mest grundläggande samhällsfunktionerna, vilket Estland fick uppleva redan 2007 då regeringens och myndigheters hemsidor attackerades av främmande makt. I Sverige har system inom hälso- och sjukvården attackerats, liksom viktiga myndighetsfunktioner. Denna typ av attacker och är ett allvarligt hot mot vårt samhälle och vårt sätt att leva. Och antalet cyberattacker ökar explosionsartat världen över.

3 Rysk revanschism. Gränsöverskridande terrorism. Globala cyberhot i vårt högteknologiska samhälle. Allt detta har på kort tid dramatiskt förändrat förutsättningarna för svensk försvarsoch säkerhetspolitik. Utmaningen att försvara Sverige ser inte ut som den gjorde ens för bara några år sedan, än mindre som den gjorde på Olof Palmes och Sten Anderssons tid. Att vi har levt länge i fred och trygghet får inte förblinda eller fördumma oss. Vår historia ger oss inget automatiskt skydd mot framtidens hot. Sveriges försvars- och säkerhetspolitik ska syfta till att försvara det svenska territoriet och värna vårt öppna, demokratiska samhälle. Den ska säkra fortsatt fred och trygghet genom trovärdigt agerande snarare än genom fromma förhoppningar. Sverige och Europa är ett. Därför ska vi, förutom att se om oss själva, också vara solidariska med andra, så som det står i Lissabon-fördragets artikel 42.7 och som vi själva formulerade det i Sveriges solidaritetsförklaring från Det svenska löftet formulerades då så här: Sverige kommer inte att förhålla sig passivt om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett annat medlemsland [i EU] eller nordiskt land. Vi förväntar oss att dessa länder agerar på samma sätt om Sverige drabbas. Sverige bör därför kunna såväl ge som ta emot militärt stöd. Nu, efter Paris-attentaten, har 42.7 prövats för första gången. Jag har inte gjort någon hemlighet av att jag anser att regeringens svar till våra franska vänner är otillräckligt och att merparten av hjälpen dessutom är att vänta först Vidare beklagar jag att regeringen har misslyckats med att nå en bred parlamentarisk förankring, som vi har en tradition av i Sverige att söka i viktiga frågor som dessa. Mot denna bakgrund har Moderaterna tagit initiativ till en särskild riksdagsdebatt. Jag är angelägen om att frågan om hur den fortsatta kampen mot internationell terrorism ska föras från svenskt håll genomlyses och debatteras ordentligt. För att klara detta är vi både beroende av vår egen förmåga och av vår förmåga till varaktiga och trovärdiga samarbeten. Det nya säkerhetsläget i vårt närområde och den förändrade internationella världsordningen kräver anpassning och en omläggning av politiken. Vår egen förmåga behöver vässas. Det handlar inte bara om traditionella försvarsutgifter, där vårens försvarsuppgörelse var ett nödvändigt och viktigt första steg för att öka den operativa förmågan i krigsförbanden och att säkerställa den samlade förmågan i totalförsvaret. Det handlar också om att försäkra sig om att pengarna används på bästa sätt, och att verksamheten kan bedrivas utifrån krigets krav snarare än fredstidens byråkrati. Det handlar om att vässa vår samlade förmåga att försvara vårt samhälle civilt, militärt, polisiärt mot den nya tidens palett av utmaningar.

4 Och det handlar om att också vässa vår internationella förmåga och trovärdighet. Det är viktigare än någonsin med försvars- och säkerhetspolitiska samarbeten, och att dessa samarbeten bygger på ett väl förvaltat förtroende och fasta förpliktelser. Säkerhet bygger vi bäst med andra som liksom vi tror på det öppna demokratiska samhället, och som liksom vi är villiga att försvara det med mer än vackra deklarationer och vassa repliker. Ensam är inte stark. Jag ser i dag tre omedelbara behov av en uppdaterad politik, i takt med dagens realiteter: För det första: Sverige bör gå med i Nato. Det nya säkerhetspolitiska läget gör att det är dags för Sverige att göra som Danmark, Norge och Island. Frågan för mig är inte om vi ska gå med i Nato, utan hur vägen dit ser ut. I augusti kommer ambassadör Bringéus utredning. Nästa steg bör vara en färdplan. Jag vill verka för en bred och saklig Nato-debatt, och för brett folkligt och parlamentariskt stöd för ett Natomedlemskap. Och i denna process vill jag nära koordinera och konsultera med Finland. Ett Sverige i Nato skulle stärka säkerheten i Östersjöområdet, medan ett Sverige utanför alliansen ökar osäkerheten. Ett Sverige i Nato skulle ge oss ett ökat inflytande över de säkerhetspolitiska frågor som berör oss, och en plats vid bordet där beslut som berör oss fattas. Ett Sverige i Nato underlättar för oss att leverera det vi med solidaritetsförklaringen redan åtagit oss. Det är Nato som gör vårt europeiska samarbete operativt. För det andra: Förstärk säkerhetsarbetet här i Sverige. Att resa för att kriga med en terrororganisation som ISIL ska självklart kriminaliseras. Säkerhetspolisen behöver både resurser och bättre verktyg för att skydda oss mot terrorister, extremister och spioner, till exempel hemlig dataavläsning och tillgång till signalspaning. Att ett tillstånd att avlyssna är kopplat till en telefon och inte till den brottsmisstänkte personen som kan byta telefon varje timme om hen så vill, är ett exempel på hur lagstiftningen har inte hängt med den digitala utvecklingen. Det måste skyndsamt åtgärdas. För det tredje: Regeringen bör tillsätta en ny försvarsberedning, och ge den ett brett mandat som omfattar totalförsvaret i dess vidaste bemärkelse från cyberattacker och propagandakrig till ubåtsjakt och samhällets mobilisering men också den utmaning som radikalisering och terrorism innebär både i Sverige och internationellt. Sverige behöver en brett förankrad säkerhetspolitisk bedömning och plan för hur vi ska möta framtidens militära och civila säkerhetsutmaningar. Försvarsberedningen är ett väl fungerande instrument, och det bör vi använda för att vässa Sveriges samlade förmåga att stå starkt - och att hjälpa våra partners att stå starkt - i dagens snabbt föränderliga och oroliga omvärld.

5 Att rusta för att möta det samlade hotet mot Sverige är att värna det som är grunden i vårt öppna samhälle: friheten att röra oss fritt, att säga vad vi tycker, att mötas, umgås och handla över gränser. Detta står inte i motsättning till varandra, utan är varandras förutsättningar. Tack för ordet. Källa: