DOM meddelad i Nacka strand

Transkript

1 1 NACKA TINGSRÄTT DOM meddelad i Nacka strand Mål nr F PARTER Klagande 1. Anna-Carolina Djupman Tuvgatan Linköping Ombud: Advokaten Richard Holm Berntö Advokatbyrå AB Torggatan Linköping 2. Hörkens vägförening GA:3 N:a Lövfall Kopparberg Motparter 1. Manuel Brandauer Perrabacken 5 A Grängesberg 2. Christina Dum Perrabacken 5 A Grängesberg 3. Inna Eriksson Örtjärnsvägen Grängesberg Ombud: Advokaten Björn Henriques Ludvika Advokatbyrå Box Ludvika 4. Malgorzata Jozwiak Ekholmsvägen Skärholmen 5. Jacek Skowronski Ekholmsvägen Skärholmen Dok.Id Postadress Besöksadress Telefon Telefax Expeditionstid Box 1104 Augustendalsvägen måndag fredag Nacka strand 20 E-post: mmd.nacka.avdelning3@dom.se 08:00 16:30

2 2 ÖVERKLAGAT BESLUT Lantmäteriets beslut den 23 januari 2017 i ärende nr T14477 SAKEN Anläggningsförrättning avseende Ljusnarsberg Silverhyttan 1:11, 1:13 och Norra Hörken GA:3 DOMSLUT 1. avvisar Hörkens vägförening GA:3:s överklagande. 2. avslår Anna-Carolina Djupmans överklagande och yrkandet om ersättning för rättegångskostnader. 3. Anna-Carolina Djupman förpliktas att ersätta Inna Eriksson för rättegångskostnader med kr, varav kr avser ombudsarvode, jämte ränta på beloppet enligt 6 räntelagen (1975:635) från domens datum till dess betalning sker.

3 3 BAKGRUND Tidigare beslut Inna Eriksson (ägare av Silverhyttan 1:13) samt Malgorzata Jozwiak och Jacek Skowronski (gemensamma ägare av Silverhyttan 1:11) ansökte den 6 november 2014 om ändring i gemensamhetsanläggningen Norra Hörken GA:3 i Ljusnarsbergs kommun. Lantmäteriet (LM) avslutade den 28 januari 2016 anläggningsförrättningen och gemensamhetsanläggningen omprövades enligt 35 anläggningslagen (1973:1149), AL. Genom ett anläggningsbeslut i förrättningen ändrades Norra Hörken GA:3 på det sättet att den del av Kyrkvägen som belastar och går genom fastigheterna Silverhyttan 1:11 och 1:13 inte längre ingår i anläggningen. Anna- Caroline Djupman (ägare av fastigheten Silverhyttan 1:2) överklagade beslutet. vid Nacka tingsrätt återförvisade den 2 september 2016 ärendet till LM då domstolen ansåg att fråga om vändplan och alternativ vägsträcka inte hade utretts tillräckligt (mål nr F vid domstolen). Nu aktuellt beslut LM avslutade den 23 januari 2017 en anläggningsförrättning i vilken gemensamhetssanläggningen Norra Hörken GA:3 ändras på det sättet att den del av Kyrkvägen som belastar och går genom fastigheterna Silverhyttan 1:11 och 1:13 inte längre ingår i anläggningen. Anna-Carolina Djupman och Hörkens vägförening GA:3 (föreningen) har överklagat beslutet till markoch miljödomstolen. YRKANDEN M.M. Anna-Carolina Djupman har yrkat att markoch miljödomstolen ska undanröja det överklagade beslutet samt återförvisa ärendet till LM för fortsatt handläggning. Hon har vidare yrkat ersättning rättegångskostnader i målet med kr, inklusive mervärdesskatt, samt att svarandena ska svara för den kostnaden solidariskt.

4 4 Föreningen har yrkat att markoch miljödomstolen ska undanröja det överklagade beslutet och återförvisa det till LM för fortsatt handläggning. Inna Eriksson har motsatt sig ändring av LM:s beslut. Hon har yrkat ersättning för rättegångskostnader i målet med kr, inklusive mervärdesskatt. GRUNDER OCH UTVECKLING AV TALAN Anna-Carolina Djupman har till stöd för sin talan anfört i huvudsak följande. Skäl för att inleda och genomföra förrättningen enligt 35 AL föreligger inte eftersom det inte inträffat några faktiska förändringar som skulle kunna vara av negativ betydelse för Silverhyttan 1:11 och 1:13. Om så är fallet så är gemensamhetsanläggningens och Silverhyttan 1:2:s behov bestående och större. Förrättningsbeslutet skulle innebära dels att Silverhyttan 1:2 i omotiverad och orimlig omfattning hindras och begränsas i sitt nyttjande av sin fastighet, samt att beslutet skulle få betydande negativa ekonomiska konsekvenser för gemensamhetsanläggningen. Dessa konsekvenser är inte obetydliga och av klart större betydelse för gemensamhetsanläggningen och däri ingående fastigheter, än den påstådda nyttan detta skulle innebära för Silverhyttan 1:11 och 1:13. Hon har fortsatt behov av att kunna sköta skogsbruket på fastigheten Silverhyttan 1:2, vilket omöjliggörs eller i vart fall försvåras och fördyras väsentligt genom att hänvisa uttransporter av skogsmaskiner via Perrabacken, som Trafikverket inte vill godkänna utan mycket kostsamma investeringar. Trafikverkets uppfattning rörande Perrabackens anslutning till länsvägen är att det saknas skäl att bredda befintlig anslutning. LM:s överklagade förrättningsbeslut innebär att Silverhyttan 1:2 helt kommer att sakna användbar väg för att transportera ut virke och andra tyngre transporter. All skog på Silverhyttan 1:2 är inte avverkad och det återstår sedvanliga åtgärder enligt skogsvårdsplan, såsom plantering, efterbehandling, gallring m.m. Silverhyttan 1:11 och 1:13 ligger inom Silverhyttan 1:2 och skogen finns på båda sidor om dessa fritidsfastigheter, vilket innebär att man behöver tillgång till utfart via både Kyrkvägen och Perrabacken. Förrättningsbeslutet skulle få till följd att inte

5 5 heller övriga fastigheter utmed Perrabacken skulle kunna transportera ut virke eller andra tyngre transporter på länsvägen. Det är inte möjligt att köra virkestransporter genom terrängen på Silverhyttan 1:2 på grund av markens beskaffenhet för att på så sätt kunna utföra nödvändiga transporter via Kyrkvägen. Silverhyttan 1:2 skulle således inte ha tillgång till de vägar som behövs för ändamålsenlig användning. Det är ett väsentligen större hinder än vad nyttan skulle vara av förrättningsbeslutet. Det är inte heller tillåtet att använda snökedjor på länsvägen. Eftersom snökedjor krävs i skogen medför varje transport att kedjorna måste tas av när man kör på länsvägen och montera på dem igen när man kört av. Det är inte rationellt eller praktiskt möjligt. Trafikverket hänvisar till att Kyrkvägen (som enligt LM:s beslut ska stängas av) finns för dessa transporter, varför någon investering inte är aktuell. Huvudbyggnaden på Silverhyttan 1:2 undergår just nu omfattande renovering (färdigställt inom kort, bl.a. kök och badrum). Fastigheten nyttjas året runt för fritidsändamål och för skötsel av skogsfastigheter m.m. Den gårdsplan som förrättningslantmätaren motiverar sitt beslut med, är en privat gårdsplan som plogas och sköts till egen kostnad. Den är inte avsedd för tung trafik eller för att utgöra vändplan för sopbil eller postutdelning. Inna Erikssons beslut att sälja fastigheten och flytta därifrån, samt de skäl som hon i målet anfört som grund för att begära lantmäteriförrättningen, innebär att hon inte längre har något befogat intresse av målets eller förrättningsärendets utgång. Att hon kvarstår som lagfaren ägare till fastigheten under viss tid, medför inte att hon ska betraktas som part i detta mål. Avtalet är ingånget och köparna har tillträtt fastigheten. Köparna har vidare en ovillkorlig rätt att ansöka om lagfart från och med den 15 december I målet har ingivits en skrivelse från köparna av Inna Erikssons fastighet, av vilken framgår att de inte vill ta någon ställning i frågan om vägen. Det måste rimligen innebära att de inte delar Inna Erikssons oro och obehag av vägen enligt dess

6 6 befintliga dragning och användning samt att de inte har något intresse av den aktuella vägen som Inna Eriksson gör gällande. Själva anledningen till lantmäteriförrättningen finns därmed inte längre. Mot bakgrund av ovan anförda saknas det nödvändiga beaktansvärda skäl för förrättningsbeslutet och rekvisiten i bl.a. 5 och 11 AL är inte uppfyllda. Förrättningsbeslutet ska därför undanröjas. Utöver det ovan anförda ha LM brustit i sin handläggning genom att inte hålla ett sammanträde och genom att inte kalla henne till den besiktning av fastigheten som LM ska ha utfört. Hon ifrågasätter vidare att en besiktning verkligen har ägt rum. Hon har inte kallats till någon besiktning eller förrättning och såvitt hon känner till har det inte genomförts något förrättningsbesök. Skäligheten av Inna Erikssons yrkade ersättning för rättegångskostnader får bedömas av domstolen. Föreningen har till stöd för sin klagorätt anfört bl.a. följande. Med stöd av lagändringen den 1 juli 2015 ska den ses som sakägare och därmed ha klagorätt. Föreningen är ideell och har i uppdrag att värna om samtliga föreningsmedlemmars intressen. Inna Eriksson har till stöd för sin talan hänvisat till vad markoch miljödomstolen kom fram till i den dom som utmynnade i ett återförvisande till LM (mål nr F vid domstolen) och därutöver anfört i huvudsak följande. Det kan anmärkas att vägens bredd torde vara 2,4 meter varför det är omöjligt för bl.a. en timmerbil att köra på vägen i den skarpa kurva som är framför byggnaden på Silverhyttan 1:13 utan att nyttja del av fastighetens gräsmatta. Så har skett tidigare varvid gräsmattan är förstörd. Hon har också möjlighet att förhindra att hennes gräsmatta nyttjas för att större fordon ska kunna köra på vägen förbi hennes byggnad. Numera har LM uppfyllt det som markoch miljödomstolen i sin dom ansåg inte vara utrett på ett

7 7 tillfredställande sätt. Med hänsyn härtill ska Anna-Carolina Djupmans yrkande ogillas innebärande att den senaste lantmäteriförrättningen ska bli gällande. Inna Eriksson har sålt fastigheten. Av köpekontraktet framgår bl.a. följande. Lagfart kommer inte att sökas innan denna process är avgjord. Om så inte är fallet före den 15 december 2017 kommer lagfart ändå att sökas vilket säljaren är fullt införstådd med. Manuel Brandauer och Christina Dum har beretts tillfälle att yttra sig och anfört följande. De vill inte yttra sig angående denna process. Denna angelägenhet har inte med dem att göra. De tar inte någons parti och är därmed neutrala. Malgorzata Ewa Jozwiak och Jacek Skowronski har beretts tillfälle att yttra sig men inte avhörts. DOMSKÄL Målets handläggning konstaterar inledningsvis att LM:s beslut endast avser en ändring av anläggningens omfattning och det utrymme som ianspråktagits. Enligt markoch miljödomstolen innebär detta att en eventuell ändring i LM:s beslut inte kan anses vara till nackdel för samtliga delägande fastigheter i gemensamhetsanläggningen. Endast Silverhyttan 1:2, 1:11 och 1:13 berörs direkt av förändringen av anläggningens omfattning. Detta är skälet till att endast ägarna av fastigheterna 1:11 och 1:13 beretts tillfälle att yttra sig över bl.a. Anna-Carolina Djupmans överklagande i detta mål. har, med stöd av 31 AL och 16 kap. 8 första stycket fastighetsbildningslagen (1970:988), FBL, avgjort målet utan sammanträde.

8 8 Samfällighetsföreningens överklagande Enligt 35 tredje stycket AL gäller, vid omprövningar av gemensamhetsanläggningar, att om den nya förrättningen gäller en fråga av enklare slag och samfälligheten förvaltas av en samfällighetsförening, företräder föreningen de delägare som frågan väsentligen saknar betydelse för. För att en fråga ska anses vara av enklare slag ska den gälla förhållandevis små förändringar av anläggningens omfattning. Som exempel kan nämnas rätning av en vägkurva, utförande av diken och utökning av en vändplan. Det handlar alltså om åtgärder som visserligen kräver en omprövningsförrättning men som ändå ligger nära vad föreningen utan förrättning kan besluta om inom ramen för drift och underhåll (se prop. 2014/15:71 s. 42). anser att den nu aktuella förrättningen inte är av sådan enklare beskaffenhet, eftersom omprövningen rör frågan om huruvida en viss delsträcka ska utgå ur gemensamhetsanläggningen. Samfällighetsföreningen har därmed inte rätt att vara företrädare för de delägande fastigheterna i denna förrättning (se prop. 2014/15:71 s. 29 ff.). Föreningen har således inte talerätt, vare sig hos LM eller hos markoch miljödomstolen. Vad föreningen har anfört i denna fråga föranleder ingen annan bedömning. Föreningens överklagande ska därför avvisas. Föreningens överklagande är undertecknat av ordföranden i föreningen. Ordföranden äger inte någon av de fastigheter som berörs av nu aktuell del av Norra Hörken GA:3. Föreningens överklagande kan således inte heller ge ordföranden talerätt. Byte av fastighetsägare Under handläggningen hos markoch miljödomstolen har det framkommit att Inna Eriksson sålt fastigheten Silverhyttan 1:13 till Manuel Brandauer och Christina Dum. Manuel Brandauer och Christina Dum är folkbokförda på adressen sedan den 21 september Det har även framkommit att Manuel Brandauer och Christina Dum sedan den 20 december 2017 är lagfarna ägare av fastigheten.

9 9 Enligt 4 kap. 11 FBL och 19 AL är den som har lagfart på fastigheten att anses som ägare, om det inte visas att fastigheten tillhör annan. Domstolen konstaterar att Manuel Brandauer och Christina Dum, i vart fall från och med datumet för lagfarten (20 december 2017), ska ses som sakägare enligt AL. Detta innebär att Manuel Brandauer och Christina Dum från den tidpunkten har övertagit Inna Erikssons ställning som sökande (se NJA 1985 s. 368). Av 4 kap. 40 FBL och 19 AL framgår att om fastighet har övergått till ny ägare under förrättningen, får denne icke rubba vad den förra ägaren medgivit eller godkänt. LM:s handläggning Huvudregeln enligt 4 kap. 14 första stycket FBL och 19 AL är att sammanträde ska hållas med sakägarna. konstaterar att LM har hållit sammanträde i ärendet. Även om markoch miljödomstolen anser att ett ytterligare sammanträde visserligen hade kunnat vara lämpligt efter att ärendet återförvisades från markoch miljödomstolen anser domstolen inte att LM brustit i sin handläggning på så sätt att det finns skäl att upphäva beslutet. finner vidare inte skäl att ifrågasätta att LM har varit och besiktigat platsen efter sammanträdet. Att LM inte har kallat Anna-Carolina Djupman till besiktningen innebär inte heller att det finns skäl att upphäva beslutet. Om förutsättningarna för omprövning är uppfyllda Enligt 35 första stycket AL får en fråga som har behandlats och slutligt avgjorts vid en förrättning endast prövas vid en ny förrättning om (1) förhållandena har ändrats på ett sätt som väsentligt inverkar på frågan, (2) det i det tidigare avgörandet har beslutats att frågan får omprövas efter viss tid och denna tid har gått ut eller (3) det i annat fall har framkommit ett klart behov av omprövning. Ett av syftena med 35 AL är att på ett smidigt sätt möjliggöra anpassningar av en befintlig gemensamhetsanläggning (se prop. 1973:160 s. 172). Denna möjlighet vidgades genom införandet av förutsättningen i 35 första stycket 3 AL, dvs. när det i annat fall har framkommit ett klart behov av omprövning. I förarbetena motiveras utvidgningen med att man inte kan bortse från att det efter hand kan

10 10 framträda ett klart behov av att kunna modifiera villkoren för anläggningen med hänsyn till vunna erfarenheter (se prop. 1988/89:77 s. 75). Av förarbetsuttalandet framgår att tillämpningen av punkten 3 inte förutsätter att en faktisk förändring har skett som inverkar på gemensamhetsanläggningens utformning. Det torde vara tillräckligt att det av vunna erfarenheter framkommit att samfälligheten inte fungerat på ett tillfredställande sätt (se även Lantmäteriets handbok AL [ ], s. 214 och där angiven hovrättspraxis). Av vad som framkommit i målet tillkom fastigheten Silverhyttan 1:13 genom en avstyckning från Silverhyttan 1:2 som gjordes år Den aktuella vägsträckan, som bl.a. utgör en passage mellan olika delar av fastigheten Silverhyttan 1:2, går genom tomterna på Silverhyttan 1:11 och 1:13 som båda utgör bostadsfastigheter. Vägsträckan löper nära bostadshusen på fastigheterna, särskilt Silverhyttan 1:13. Silverhyttan 1:2 har viss bebyggelse men är i allt väsentligt en skogsfastighet vars verksamhet oundvikligen innebär tunga och stora transporter. Den aktuella vägsträckan får främst antas nyttjas för interna transporter mellan olika markområden på Silverhyttan 1:2 och därmed främst skogstransporter. Detta är även ett av skälen som Anna-Carolina Djupman anfört till stöd för att vägen ska ingå i anläggningen. Vägens placering har, av vad som framkommit i målet, skapat motsättningar mellan ägarna av de delägande fastigheter som är belägna i anslutning till den. Enligt markoch miljödomstolen utgör vägens placering, med hänsyn till trafiksäkerheten, en olämplig utformning av gemensamhetsanläggningen. Mark- och miljödomstolen anser mot bakgrund av detta, samt att lång tid förflutit sedan Norra Hörken GA:3 inrättades enligt väglagen år 1970 där anläggningens omfattning klarlades, att det av vunna erfarenheter har framkommit ett klart behov av omprövning av gemensamhetsanläggningen Norra Hörken GA:3 och att prövning får ske enlig 35 första stycket 3 AL. Det som Manuel Brandauer och Christina Dum bl.a. har anfört om att de vill vara neutrala i denna process föranleder ingen annan bedömning.

11 11 Om villkoren för inrättande av gemensamhetsanläggningen är uppfyllda Enligt 5-11 AL måste ett antal villkor vara uppfyllda för att en gemensamhetsanläggning ska inrättas. Av 1 AL följer vidare att gemensamhetsanläggningen ska tillgodose ett ändamål av stadigvarande betydelse för fastigheterna som ska delta i anläggningen. Dessa villkor ska vara uppfyllda vid en omprövning enligt 35 AL. Enligt 5 AL får en gemensamhetsanläggning inte inrättas för annan fastighet än sådan för vilken det är av väsentlig betydelse att ha del i anläggningen. Mark- och miljödomstolen konstaterar att det kvarvarande vägsystemet på Kyrkvägen och Perrabacken ger utfartsmöjligheter till samtliga berörda fastigheter. Det finns även möjlighet att genom vägsystemet i anläggningen samt via allmän väg nå de olika markområdena inom fastigheten Silverhyttan 1:2. finner därför att villkoret i 5 AL är uppfyllt. anser vidare att vad som anförts inte innebär att någon olägenhet av betydelse uppkommit för allmänt intresse varför även villkoret i 11 AL är uppfyllt. Av 6 första stycket AL följer att en gemensamhetsanläggning endast får inrättas om fördelarna av ekonomisk eller annan art av anläggningen överväger de kostnader och olägenheter som anläggningen medför. Enligt 7 AL får en gemensamhetsanläggning inte inrättas, om ägarna av de fastigheter som ska delta i anläggningen och hyresgästerna i sådana fastigheter mera allmänt motsätter sig åtgärden och har beaktansvärda skäl för det. I 8 AL regleras att en gemensamhetsanläggning ska förläggas och utföras på sådant sätt att ändamålet med anläggningen vinns med minsta intrång och olägenhet utan oskälig kostnad. På grund av det som redovisats i föregående avsnitt anser markoch miljödomstolen att det utgör en stor olägenhet för fastigheterna Silverhyttan 1:11 och 1:13 att en till stora delar intern väg inom en skogsfastighet löper över deras tomt och nära deras bostadshus. Det överklagade anläggningsbeslutet medför att dessa fastigheter får en tryggad hemfridszon och att gemensamhetsanläggningen får en mer trafiksäker utformning.

12 12 ifrågasätter visserligen inte att ändringen i och för sig innebär olägenheter för Silverhyttan 1:2. Borttagande av vägsträckan kan leda till bl.a. längre körsträckor, problem med snökedjor och ökade kostnader. Mark- och miljödomstolen anser emellertid att de olägenheter som idag uppstår för fastigheterna Silverhyttan 1:11 och 1:13 överväger de olägenheter som uppstår för Silverhyttan 1:2 efter LM:s beslut. LM har efter sammanträdet gjort en besiktning av vägen och möjligheten att vända ansågs tillfredställande. finner inte skäl att ifrågasätta LM:s bedömning att någon funktionell brist för fastigheten Silverhyttan 1:2 eller väghållningen inte föreligger. LM har vidare i sitt beslut konstaterat att det inom Norra Hörken GA:3 finns tretton andra stickvägar, där Kyrkvägen är den fjortonde. I tidigare anläggningsbeslut har det inte beslutats om vändplaner vid de övriga tretton stickvägarna. Domstolen konstaterar att det av Lantmäteriets Handbok framgår att en anläggning bör vara funktionellt utformad. Exempelvis måste såväl den vanliga trafiken som fordon som utför snöröjning kunna vända på anläggningar som är gemensamma. Dessutom bör en likabehandlingsprincip tillämpas. Om flera likartade fall förekommer så bör antingen alla tas in som en del av anläggningen eller ingen (se s i Lantmäteriets Handbok AL [ ]). instämmer även i LM:s bedömning att nyttan av att anlägga en alternativ vägsträcka inte överväger de kostnader och intrång det innebär samt att gemensamhetsanläggningen förläggs och utförs på sådant sätt att ändamålet med den vinns med minsta intrång och olägenhet utan oskälig kostnad. Domstolen gör således bedömningen att villkoren i 5 11 AL är uppfyllda. Vad Anna- Carolina Djupman anfört om bl.a. kostnaderna för att anlägga en alternativ väg föranleder ingen annan bedömning. Anna-Carolina Djupmans överklagande ska därmed avslås. Rättegångskostnader Enligt 31 AL och 16 kap. 14 FBL får markoch miljödomstolen, efter vad som är skäligt och med hänsyn till omständigheterna, besluta att sakägare som förlorar

13 13 målet ska ersätta annan sakägare dennes rättegångskostnader. Av bestämmelsen följer vidare att 18 kap. rättegångsbalken i övrigt ska tillämpas i fråga om rättegångskostnader. Bestämmelsen i 16 kap. 14 FBL innebär, genom hänvisningen till att det ska vara skäligt med hänsyn till omständigheterna, en modifiering av den i 18 kap. 1 rättegångsbalken lagfästa principen om förlorande parts skyldighet att ersätta motparten hens rättegångskostnad. Om vissa parter står i klart motsatsförhållande till varandra i domstolen, bör dock deras kostnader som regel fördelas enligt 18 kap. 1 rättegångsbalken (se t.ex. Mark- och miljööverdomstolens avgörande den 28 december 2015 i mål nr F ). Anna-Carolina Djupman som har överklagat LM:s beslut får anses stå i klart motsatsförhållande till motparterna. Med hänsyn härtill och då det inte heller i övrigt kan anses skäligt att göra motparterna ansvariga för några kostnader i målet ska Anna-Carolina Djupman till fullo stå sina egna rättegångskostander. Inna Eriksson har yrkat ersättning för rättegångskostnader. Domstolen noterar att yrkade rättegångskostnader hänför sig till perioden innan de nya ägarna hade beviljats lagfart. Anna-Carolina Djupman har överlämnat till markoch miljödomstolen att avgöra skäligheten. anser inte att det är skäligt att föreningen ska ersätta Inna Eriksson för dennes kostnader eftersom föreningen inte har klagorätt. Den av Inna Eriksson yrkade ersättningen för rättegångskostnader bedöms som skälig och ska ersättas av Anna-Carolina Djupman, som är förlorande part i målet. På beloppet utgår ränta.

14 14 HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga (DV 427) Överklagande senast den 27 februari Liza Zetterberg Björn Hedlund I domstolens avgörande har deltagit tingsfiskalen Liza Zetterberg, ordförande, och tekniska rådet Björn Hedlund. Föredragande har varit tingsnotarien Sara Ahlgren.

15 Bilaga 1 ANVISNING FÖR HUR MAN ÖVERKLAGAR DOM I MÅL SOM HAR ÖVER- KLAGATS TILL MARK- OCH MILJÖDOMSTOLEN Den som vill överklaga markoch miljödomstolens dom ska göra detta skriftligen. Skrivelsen ska skickas eller lämnas till markoch miljödomstolen. Överklagandet prövas av Mark- och miljööverdomstolen vid Svea hovrätt. Överklagandet ska ha kommit in till markoch miljödomstolen inom tre veckor från domens datum. Sista dagen för överklagande finns angiven på sista sidan i domen. För att ett överklagande ska kunna tas upp krävs att Mark- och miljööverdomstolen lämnar prövningstillstånd. Det görs om: 1. det finns anledning att betvivla riktigheten av det slut som markoch miljödomstolen har kommit till, 2. det inte utan att sådant tillstånd meddelas går att bedöma riktigheten av det slut som markoch miljödomstolen har kommit till, 3. det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av högre rätt, eller 4. det annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet. Skrivelsen med överklagande ska innehålla uppgifter om: 1. den dom som överklagas med angivande av markoch miljödomstolens namn, datum för domen samt målnummer, 2. den ändring av markoch miljödomstolens dom som klaganden vill få till stånd, 3. grunderna (skälen) för överklagandet, 4. de omständigheter som åberopas till stöd för att prövningstillstånd ska meddelas, samt 5. de bevis som åberopas och vad som ska styrkas med varje bevis. Skriftliga bevis som inte lagts fram tidigare ska ges in samtidigt med överklagandet. Om ni tidigare informerats om att förenklad delgivning kan komma att användas med er i målet/ärendet, kan sådant delgivningssätt också komma att användas med er i högre instanser om någon överklagar avgörandet dit. Ytterligare upplysningar lämnas av markoch miljödomstolen. Adress och telefonnummer finns på första sidan av domen. Om prövningstillstånd inte meddelas står markoch miljödomstolens avgörande fast. Det är därför viktigt att det klart och tydligt framgår av överklagandet till Mark- och miljööverdomstolen varför klaganden anser att prövningstillstånd bör meddelas. DV 427 Producerat av Domstolsverket