7 Skånes sediment- och horstområde, 8 Nordöstskånes skogslandskap. Regionindelning för sjöar Avrinningsområde 96 Rönneå, 95 Vege å och 93 Saxån

Transkript

1 Registerblad Datum: Naturvårdsverkets beslut Område av riksintresse för naturvård i Skåne län Områdesnummer: N 48 Områdesnamn: Söderåsen med vattendrag och Jällabjär Kommuner: Bjuvs, Svalövs, Klippans och Åstorps kommuner Kartblad: Topografisk karta: 0321; 3C Helsingborg SV 0322; 3C Helsingborg SO 0323; 3 C Helsingborg NV 0324; 3 C Helsingborg NO Ekonomisk karta: 03254; 3C5e Åstorp 03255; 3C5f Kvidinge 03244; 3C4e Vrams-Gunnarstorp 03245; 3C4f Maglaby 03246; 3C4g V Sönnarslöv 03247; 3C4h Herrevadskloster 03234; 3C3e Billesholm 03235; 3C3f Åvarp 03236; 3C3g Stenestad 03237; 3C3h Ljungbyhed 03238; 3C3i Riseberga 03226; 3C2g Kågeröd 03227; 3C2h Kongaö 03228; 3C2i Röstånga 03229; 2C2j Anderstorp Area: ha Naturgeografisk region: 7 Skånes sediment- och horstområde, 8 Nordöstskånes skogslandskap Regionindelning för sjöar och vattendrag: Avrinningsområde 96 Rönneå, 95 Vege å och 93 Saxån Agrara kulturlandskapsregioner: 2 Sydsvenska odlingsbygderna

2 Landskapsformer, områdestyper i kustoch havsområden: Horst, platå, slätt, raviner, kullig terräng med relativ höjd m, vulkaniska former, kraterformer Riksvärde Geovetenskap Horst, sprickdalslandskap, diabas, Raviner, kanjon basaltkupp Odlingslandskap Naturbetesmark Flora Äng Flora Vattendrag Fauna Myrkomplex Topogent kärr Ädellövskog Sumpskog Värdeomdöme Horst, sprickdalslandskap, diabas och basaltkupp (Jällabjär den mest representativa i Skåne). Åsarna Bensige och Gillastigs fälad-härsnäs-jällabjär är två represesentativa odlingslandskap i skogsbygd. Orröd, Grindhus, Liaängen och Gillastigs fälad är utvalda områden med ängs- och naturbetesmarker. Dessa områden utgörs av sidvallsäng, slåtterkärr, öppen hagmark, blandlövhage och buskrik utmark. Här återfinns delvis art- och individrika växtsamhällen med hävdgynnade arter som slåttergubbe och svinrot. Vattendragen i de stora ravinerna är förhållandevis opåverkade. Bäckarna innehåller en intressant flora och fauna med lokala öringstammar, elritsa, bäcknejonöga och ål. I Klövabäcken med biflöden leker öring och lax. Tranerödsmosse är ett värdefullt myrkomplex med högt värderade topogena kärr.insektsfauna i ädellövskog. Huvudkriterier A, B, C, D, E Förutsättningar för bevarande: Täkt eller liknande skadar den geologiska formationen. Bibehålla sammanhängande ädellövskogsområden med så stor andel ädellövskog för fri utveckling som möjligt, vilket är av betydelse för hela ekosystemet och särskilt flera hotade insektsarter som lever på gamla och multnande lövträd. Behålla obrutna vegetationszoneringar i sluttningar med ädellövskog. Bedriva naturvårdsanpassat "skogsbruk" i övriga ädellövskogsområden. Fortsatt jordbruk med åkerbruk, ängsbruk, naturvårdsinriktad betesdrift och skötsel av landskapselement. Restaurering av igenvuxna ängar och naturbetesmarker.

3 Bevarandet av våtmarkernas värde kräver att områdets hydrologi skyddas mot: dränering vattenreglering dämning torvtäkt Avverkning av sumpskogar, skogar på fastmarksholmar och i kantzoner kan skada naturvärdena. Ingrepp som medför att områdets naturvärde skadas kan vara: kulvertering förändring av vattendragets sträckning eller bottenprofil vandringshinder och vattenreglering vattenuttag utsläpp av försurande ämnen tillförsel av organiska gifter överfiske inplantering av främmande öringstammar skogsavverkning längs vattendraget Områdets värden kan påverkas negativt av: minskad eller upphörd jordbruks/betesdrift skogsplantering av jordbruksmark energiskogsodling igenväxning spridning av gifter eller gödselmedel bebyggelse nydikning täkt luftledningar vägdragningar Säkerställande Söderåsens nationalpark. Naturreservaten Nackarp, Gällabjär, Traneröds mosse, Klöva hallar, Hjorthagen, Vrams Gunnarstorp och Liaängen. Landskapsbildsskydd enligt 19 NVL i dess lydelse före Ingår i nationell bevarandeplan för odlingslandskapet (objekt M1401(NR del), M1402(NR del), 14-33/62/73/114) och i länsstyrelsens program för bevarande av natur- och kulturmiljövärden i odlingslandskapet (objekt 14-1/4/54-56). Tranerödsmosse ingår i myrskyddsplan för Sverige. Området berör område av riksintresse för friluftsliv LF 2 och MF 2, område av riksintresse för kulturminnesvård samt område av riksintresse enligt 4 kap MB. Natura 2000-område: Liaängen, Gällabjär, Klövahallar, Traneröds mosse, Hallabäckens dalgång, Smedjebacken, Söderåsen och Klövabäcken (SCI).

4 Områdets huvuddrag Området Söderåsen avgränsar horsten Söderåsen till anslutande slätt samt Skärån och Klövabäcken fram till sammanflödena med Rönne å. Horsten är långsträckt och spolformad med längdriktningen i NV-SO. Söderåsen bildar en platå med i huvudsak små nivåskillnader. Den relativa höjden på åsen uppgår till ca 100 m. Åsen genomskärs av ett stort antal sprickdalar som delar upp platån i sektioner. De största och mest bekanta sprickdalarna är Klöva hallar, Skäralid och Odensjön-Nackarpsdalen. Sprickdalarna är i huvudsak tektoniskt betingade och löper därför som regel med stora riktningsförändringar genom platån. I Klöva hallar och Skäralid uppgår djupet hos dalgångarna på vissa ställen till ca 65 m. Söderåsen består av urberg och ansluter i bildning och ålder till berggrunden i norra Skåne och södra Småland. Huvudbergarten är gnejs med ett inslag av amfibolit i mindre, sammanhängande linser. Ett flertal diabasgångar skär genom åsen i nordväst-sydostlig riktning. Vidare finns även sprickzoner med kvarts och fältspat. Söder om Söderåsen finns sand- och kalkstenar samt alun- och lerskiffrar (kambro-silur). I väster och norr finns även yngre sedimentbergarter med bl.a. Kågerödsformationen, Skånes stenkolsförande formation, och jurassiska sandstenar. Rester efter vulkanisk aktivitet finns längs den norra sidan i form av pelarförklyftad basalt vid Rallate. Längs förkastningsbranterna och i sprickdalarna går berggrunden i dagen. Blottad gnejs och amfibolit med intressanta vittringsformer, bl.a. kärnblock, framträder särskilt tydligt i Hallabäckens dalgång och centralt på åsen i Vargadalen. Diabasgångar tvärar sprickdalarna och är därigenom blottade. I Skäralid och Klöva hallar finns även rasmarker med diabas. Fältspatsbrott finns i trakterna kring Stenestad, bl.a. vid Bohagen. Hängande positioner av kambrisk sandsten finns framför allt i Hallabäckens dalgång. Sandstenen är sönderriven (brecierad) till följd av tektoniska rörelser. Blottningar av lerskiffer finns bl a vid Kågeröds lund, alunskiffer vid Åkarps mölla. Basaltkupper finns vid Skäralid och Bonnarp. Lokalerna har ett geovetenskapligt intresse för forskning och undervisning. Huvuddelen av Söderåsen består av skogklädd mark. Halva arealen utgör planterad barrskog, huvudsakligen gran. Resterande areal innehåller främst ädellövskog. Barrskogen finns huvudsakligen i nordväst och på åsens platå. Gammal granskog med utvecklat fältskikt finns sparsamt, för övrigt rör det sig om tät, fältskiktslös, granskog. De planterade barrskogarna vid Kvärk har avverkats. Inom nationalparken pågår restaurering av ädellövskog på barrskogens bekostnad. Lövskogen bildar stora sammanhängande arealer i åsens sluttningar och raviner samt i sydost. På platån dominerar hedbokskogar och mera sporadiskt ekskogar med både bergek och skogek. I sluttningar uppstår en zonering som från hedskog i krönlägen, successivt övergår mot artrika ängsskogar i de lägre delarna. Även ask, avenbok, björk och al utgör betydande inslag i lövskogarna och rena bestånd av dessa trädslag finns också representerade, främst al i fuktiga sänkor i form av alkärr. Vid Klöva hallar utbreder sig hedlövskogar på platån. Bokskogar av hög ålder dominerar. Men även ett stort inslag av ek finns i lövarealen och av särskilt intresse är förekomsten av bergek i bestånden. Fältskiktet är sparsamt i hedskogarna. Vanliga arter är vitsippa, harsyra och ängskovall. Längs åsens norra sluttning och i Skäralidsområdet finns bokskogar som avbryts av al eller askskogar i fuktiga partier. Skogarna är som regel av hedkaraktär i krönlägen och övergår mot ängsskogar i sluttningarnas nedre delar med gulplister, kirskål och skogsbingel i fältskiktet. Artrika ängsskogar finns väl utvecklade längs Söderåsens sydsluttning, särskilt i Hallabäckens dalgång. Av särskilt intresse är här det stora inslaget av avenbok, ask och alm i lövskogs-bestånden. Arter av speciellt intresse i Söderåsens ädellövskogar är bergbräken, blåsippa, kransrams, vårört, skogsvicker, bokarv, myskmadra, skogsveronika, trollduva, kambräken, strövlosta, skugglosta, hässleklocka, skogsbräsma, lundbräsma, tandrot, skärmstarr, dvärghäxört, mellanhäxört, storhäxört, hålnuneört, granbräken, skogssvingel, lundvårlök, murgröna, springkorn, vätteros, sårläka och aklejruta.

5 Sluttningsvegetationen i de stora dalarna är också av särskilt intresse. Dels är vegetationen i stort opåverkad av mänskliga ingrepp och dels är de klimatiska betingelserna i dalarna mycket varierande vilket även återspeglas i vegetationens sammansättning. Bl.a. finns flera arter mossor som betraktas som oceaniska. Vidare innebär skiftande berggrundsunderlag och sluttningarnas exponering mot olika väderstreck att vegetationen representeras av ett stort antal varianter av vegetationstyper. Förutom karakteristiska lövskogsarter på Södersen växer i sluttningarna skuggbräken, glansnäva, gaffelbräken, svartbräken samt ett flertal mycket sällsynta eller ovanliga mossor. Bland häckande fågelarter i anslutning till lövskogarna kan nämnas stenknäck, liten flugsnappare, mindre hackspett, skogsduva, glada, bivråk, korp och grönsånga. De representativa odlingslandskapen Bensige och Gillastigs fälad- Härsnäs-Jällabjär ligger i skogsbygd och har smaå brukningsytor. Lokalerna Orröd, Grindhus, Liaängen och Gillastigs fälad har representativa ängs- och naturbetesmarker som utgörs av sidvallsäng, slåtterkärr, öppen hagmark, blandlövhage och buskrik utmark. Här finns bla vegetationstyper som tuvtåtelfuktäng, rödvenäng, rödvenhed, stagghed och ljunghed. De delvis art- och individrika växtsamhällena hyser arter som knägräs, darrgräs, slåtterblomma, kärrknipprot, kattfot, granspira och låsbräken. Myrmarksarealen inom Söderåsen är blygsam men representeras av ett brett spektrum av vegetationstyper från fattigkärr och mossar till extremrikkärr. Traneröds mosse är den största intakta myrmarken på Söderåsens platå. Mossen är av internationellt intresse såsom en av de få kvarvarande mossarna av sydvästlig typ. Den består av platåformigt välvd mosse, topogena lövkärr och en sumpskog. Vattendragen i de stora ravinerna är förhållandevis opåverkade. Bäckarna innehåller bl.a. därför en intressant fauna och flora med exempelvis lokala öringstammar, elritsa, bäcknejonöga och ål. Klövabäcken (Rönne å) är medtagen med högsta prioritet i listan skyddsvärda vattenområden med hänsyn till förekomst av skyddsvärda fiskarter/stammar. Basaltkuppen Jällabjär. Basalten (stelnad lava) förekommer på ett drygt 40-tal platser i mellersta Skåne. De större förekomsterna har vanligen formen av runda eller långsträckta kullar s k kupper. Då vulkanerna bildades och basalten trängde upp genom jordskorpan bildades runt utbrottskanalerna tuffkäglor. Denna lösare bergart, som består av fin aska och klumpar, s k vulkaniska bomber. Denna lösare bergart har sedermera till största delen eroderats bort och nu återstår endast den hårdare och mot erosion motståndskraftigare basalten. De nuvarande basaltkupperna utgör alltså endast rester av vulkanernas kärnpartier utbrottskanaler. De för Sverige unika basaltkupperna bildades troligen under två skilda vulkaniska aktivitetsperioder, dels för miljoner år sedan, dels för miljoner år sedan. Basalten ger vid vittring upphov till en bördig vittringsjord, vilket medför särskilt gynnsamma betingelser för en rik flora. Anmärkningar Av redovisningstekniska skäl ingår inom det avgränsade området vissa anläggningar och bebyggda tomter. Dessa berörs inte av riksintresset för naturvård.

6 Referenser Malmer, N. 1964: Klenoder i Skånes Natur: Traneröds mosse ett vildmarkselement. Skånes Natur 51:4. Persson, Y. 1974: Vegetation och markanvändning inom Jällabjär, Malmöhus län. SNV PM Persson, A. 1966: Söderåsen (naturförhållanden, växt- och djurvärld, förslag till naturreservat m.m. Skånes Natur 53:3 Persson, A. 19b9: Kulturpåverkan i Skäraliddalen. Skånes Natur 56:2. Theleaus, M. 1985: Traneröds mosse. Skånes Natur Årsbok 72. Länsstyrelsen i Malmöhus län, 1992: Bevarandeprogram för odlingslandskapets natur- och kulturmiljövärden. Länsstyrelsen. Malmö. Länsstyrelsen i Malmöhus län, 1992: Ängs- och hagmarker i Malmöhus län. Länsstyrelsen. Malmö. Naturvårdsverket, 1996: Nationell bevarandeplan för odlingslandskapet. Stockholm. Myrar i L-län, 1983 Rhesekalagiska gruppen Lunds Universitet Rapport nr 1, 1986 Wikman, H., Bergström, J. & Sivhed, U., 1993: Beskrivning till berggrundskartan Helsingborg SO. Sveriges geologiska undersökning, ser. Af nr 180. Naturvårdsverket Myrskyddsplan för Sverige. Fiskeriverket, beslut rörande Områden av riksintresse för yrkesfisket, områden av särskilt intresse för fritidsfisket samt områden av särskilt intresse avseende arter och stammar av fisk. Fiskeristyrelsen Bevarande av de svenska fiskbeståndens genetiska resurser. Bergquist, B Särskilt skyddsvärda vattenområden med hänsyn till fiske, friluftsliv och förekomst av skyddsvärda fiskarter/stammar. Vegetation och markanvändning inom Jällabjär. SNV PM 453. Persson Y, 1979.