nr 13/04. Utvecklingen av de högsta inkomsterna i Sverige. TCO granskar.

Transkript

1 nr 13/04 Utvecklingen av de högsta inkomsterna i Sverige TCO granskar

2 Författare: Katarina Magnusson Utredare, Samhällspolitiska avdelningen, TCO e-post: tel:

3 Innehållsförteckning Sammanfattning Inledning Tidigare studier över de högsta inkomsternas utveckling...7 Metod... 7 Resultat... 7 Förklaring till resultaten Data och metod...10 Databasen...10 Metodval Undersökningsresultat...13 Inkomstandelar för olika kvantilgrupper åren Andelar av olika inkomstslag...15 Inkomströrlighet...17 Höga inkomster och emigration...20 Yrkesfördelning för de högsta inkomsttagarna...23 Andra karakteristika för de högsta inkomsttagarna Slutsatser...29 Källförteckning...31 Bilagor...32

4 Sammanfattning De högsta inkomsterna är ett ofta debatterat ämne. Ofta tas det för givet att de högsta inkomsternas andel av de totala inkomsterna ökar kontinuerligt. Bilden är dock mer komplicerad än vad som ofta antas i debatten. År 2002 (som är det senaste året som det finns inkomstdata från) var till exempel inkomstojämlikheten mindre än åren Den stora ökningen i inkomstojämlikheten hängde i hög grad samman med ökade kapitalvinster. Internationellt har det genomförts studier med syfte att undersöka utvecklingen av de högsta inkomsterna ända sedan 1900-talets början. Dessa studier har visat att inkomstökningen för den procentenhet inkomsttagare som har högst inkomster har varit kraftig i USA och Storbritannien sedan början på 1980-talet. Mellan 1985 och 1998 har inkomstandelen (dvs. andelen av de totala inkomsterna i ekonomin) för den procent i USA som har de högsta inkomsterna ökat från 9,09 till 14,58 procent. Orsaken till den stora inkomstökningen för höginkomsttagarna i USA är att lönerna för de mest välavlönade (verkställande direktörer osv.) har ökat kraftigt. Den tusendel av inkomsttagarna som har de högsta inkomsterna har i USA ökat sin andel av löneinkomsterna i ekonomin från 1,98 procent 1985 till 4,13 procent Det är helt och hållet ökningen av löneinkomsterna som står för inkomstökningen bland höginkomsttagarna i USA. Kapitalinkomsterna har i denna grupp däremot sjunkit, både absolut och relativt. I Frankrike är utvecklingen inte likartad, där har löneandelen för dem med högst inkomster inte ökat alls. Vad som förklarar den stora inkomstökningen för höginkomsttagarna i Storbritannien har inte undersökts. Den nationalekonomiska teoribildningen är inte särskilt väl utvecklad på detta område, och slutsatsen av den skilda utvecklingen i olika länder har varit att det möjligen är sociala normer som styr utvecklingen av de högsta inkomsterna och inte till exempel teknisk utveckling, vilket skulle kunna vara en tänkbar förklaring enligt nationalekonomisk teori. Denna studie är delvis en replikation av de studier för de högsta inkomsterna som genomförts för USA, Storbritannien och Frankrike. Syftet har varit att ta reda på i vilken utsträckning som inkomstandelarna för de svenska höginkomsttagarna har ökat, och om Sverige följer det franska eller det amerikanska/brittiska mönstret. Underlaget kommer från SCBs LINDA-databas som innehåller ett urval på 3 procent av Sveriges befolkning. Inkomsterna för personer över 24 år i denna databas har undersökts. År 2002 var det personer som ingick i undersökningen. De år som undersökts är För att likna de utländska studierna har inkomster från obeskattade transfereringar inte ingått i undersökningen, utan enbart det som sammanfattande kan kallas för marknadsinkomster (inkomster från lön, beskattade transfereringar, kapital och näringsverksamhet). Resultatet visar, inte oväntat, att höginkomsttagarna i Sverige innehar en, i ett internationellt perspektiv, ovanligt liten andel av de totala inkomsterna. Den hundradel av alla personer som har de högsta inkomsterna i Sverige hade ,34 procent av de totala inkomsterna. Motsvarande siffror för Frankrike är 7,72 procent, för Storbritannien 9,57 procent och för USA 14,58 procent. 1 De relativa skillnaderna är ännu större mellan USA och de andra länderna bland den tusendel som har de högsta inkomsterna. Det visar sig också att utvecklingen för de högsta inkomsterna i Sverige liknar den i Frankrike; på lång sikt har nästan ingenting hänt, utan andelarna ligger kvar på ungefär samma nivå. Åren ökade andelen för de högsta inkomsterna kraftigt, men under åren 2001 och 2002 har andelarna fallit och är i stort sett tillbaka på de nivåer som gällde före Ökningen av inkomstandelarna för höginkomsttagarna under perioden berodde på att kapitalvinsterna under denna period ökade explosionsartat för att sedan 1 Orsaken till att 1998 års siffror redovisas är att det är det senaste år för vilket det finns data för samtliga länder. Motsvarande tal för Sverige år 2002 är 5,5 procent. 2

5 minska kraftigt åren Den andel av den totala lönesumman i ekonomin som går till inkomsttagarna med de högsta inkomsterna har inte ökat under den undersökta perioden, vilket förklarar varför den långsiktiga utvecklingen av höga inkomster i Sverige skiljer sig från utvecklingen i USA. Ibland talas det i den internationella debatten om elite separation, med vilket avses risken för att höginkomsttagarna i ett samhälle ska få så pass höga och stabila inkomster att de i stort sett kan avskärma sig från det övriga samhället, och därmed på sikt minska legitimiteten för gemensamma lösningar. Exempel på elite separation skulle kunna vara att höginkomsttagare bor i gated communities och skapar sina egna sjukvårdssystem. Risken för elite separation ökar dels om höginkomsttagarnas inkomster skiljer sig alltmer från den övriga befolkningens, och dels om höginkomsttagarna är en stabil och avgränsad grupp där de som har höga inkomster ett år tenderar att ha detta under ett stort antal år. Vi kan notera att det inte går att se någon trendmässig ökning av inkomstandelen för höginkomsttagarna åren Då återstår frågan om inkomströrligheten bland höginkomsttagarna. Det visar sig att bland den tusendel som hade de högsta inkomsterna år 1996, var det endast ca 26 procent som låg kvar i samma inkomstgrupp (dvs bland tusendelen med de högsta inkomsterna) år Detta är ungefär samma andel som när samma sak undersöks för åren Bland hundradelen med de högsta inkomsterna är det båda tidsperioderna totalt sett ungefär 30 procent som finns kvar i denna höga inkomstgrupp sex år efter att inkomsterna ursprungligen mätts. På basis av dessa siffror går det således inte att se att graden av elite separation skulle ha ökat. Ett annat sätt att undersöka den långsiktiga inkomstfördelningen på att är beräkna långsiktiga inkomstandelar för individer, dvs. ta reda på hur stor del av de totala inkomsterna en viss grupp (till exempel tusendelen med de högsta inkomsterna) har ett visst år, och sedan jämföra detta med hur stor andel av de totala inkomsterna dessa personer har om inkomsterna mäts under flera år. Det visar sig att den tusendel som hade de högsta inkomsterna 1991 (och som överlevde alla år fram till 2002) hade 2,5 procent av inkomsterna 1991, men sammanlagt under tidsperioden endast stod för 1 procent av de totala inkomsterna i Sverige. Mätt på lite längre sikt minskar alltså de högsta inkomsttagarnas inkomstandel kraftigt. Om samma sak mäts respektive framgår att inkomströrligheten för de högsta inkomstgrupperna möjligen har minskat något under perioden. Totalt sett verkar det därför inte finnas någon anledning att misstänka att vi har en ökande utveckling av elite separation i Sverige. Utöver detta har de högsta inkomstgrupperna ett intresse som skattebaser. Detta avfärdas ofta, eftersom det rör sig om ett litet antal personer, men samtidigt kan ju dessa personer vara en stor potentiell skattebas i kraft av sina höga inkomster. I det sammanhanget debatteras ofta utflyttningsbenägenheten för höginkomsttagare. Skulle det visa sig att höginkomsttagare ofta flyttar utomlands är det ett tecken på att dessa inte är någon stabil skattebas. När utflyttningsbenägenheten för olika inkomstgrupper undersöktes visade det sig att personer i den högsta inkomstgruppen (hundradelen med de högsta inkomsterna) oftare har flyttat ifrån Sverige än personer i andra inkomstgrupper. Av den hundradel personer som hade högst inkomster 1991 var 3,42 procent utflyttade år 2002, vilket skiljer sig från totalbefolkningen där i genomsnitt 1,23 procent var utflyttade år 2002 av dem som var med i urvalet 1991 och överlevde hela tidsperioden. Efter att ha tagit hänsyn till skillnader i ålder, kön och ursprungsland mellan olika inkomstgrupper i en såkallad logitskattning framgår att den översta hundradelen av inkomsttagarna 1991 hade 5 gånger så stor sannolikhet att vara utflyttade år 2002 jämfört med medelinkomsttagarna. Det finns också tendenser till att andelen utflyttade höginkomsttagare ökar. Det går dock inte utifrån detta att säga om utflyttningen är relaterad till inkomsten eller om det styrs av den typ av verksamhet som höginkomsttagaren sysslar med. 3

6 TCO har också undersökt vad som utmärker gruppen höginkomsttagare. Medelåldern för den procentenhet som har de högsta inkomsterna är ungefär 52 år, vilket är ett par år mer än för medelinkomsttagaren. Däremot är andelen pensionärer ganska liten. I hela urvalet (samtliga 25 år och uppåt) var ungefär 24 procent pensionärer och lika stor andel hade inte någon lön från yrke (till exempel arbetslösa, förtidspensionerade, studenter). Detta innebär att av hela urvalet var det endast 51 procent som hade ett yrke. I gruppen höginkomsttagare (de högsta tio procenten) var det en betydligt större andel som hade ett yrke, mellan 84 och 71 procent beroende på vilken grupp bland höginkomsttagarna som undersöks. De yrken som dominerar bland de tio procent som har de högsta inkomsterna kan generellt kategoriseras som 1) chefer av olika slag 2) personer med lång, yrkesinriktad, akademisk utbildning (läkare, jurister, ingenjörer osv.) och 3) en mer obestämd grupp av säljare, mäklare, inköpare m.fl. I den allra högsta inkomstgruppen (tusendelen med de högsta inkomsterna) är andelen chefer av dem som har ett yrke så hög som 60 procent. Att en relativt stor andel av dem som har höga inkomster har ett yrke, och att detta vanligen är ett välavlönat yrke, innebär att många av dem som har höga inkomster idag sannolikt har det till följd av sin yrkesposition. Andelen kvinnor bland tusendelen med de högsta inkomsterna är ganska konstant under åren, och var år ,4 procent. Bland hundradelen med de högsta inkomsterna var cirka 16 procent kvinnor. År 2002 hade kvinnorna 10 procent av löneinkomsterna och 11 procent av kapitalinkomsterna i denna inkomstgrupp. Efter att ha tagit hänsyn till skillnader i kön, utbildningsnivå och ålder framgår det att sannolikheten för en person född utanför EU/OECD att tillhöra hundradelen med högst inkomster är cirka 24 procent av sannolikheten för en som är född i Sverige eller andra EU/OECD-länder. Sannolikheten att tillhöra de översta inkomstklasserna ökar med stigande utbildning. Utbildningsnivå har dock ett lägre samband med sannolikheten att tillhöra den översta tusendelen än med sannolikheten att tillhöra den översta hundradelen. Exempelvis har forskarutbildade 25 gånger så stor sannolikhet att tillhöra den översta hundradelen jämfört med personer som enbart har grundskoleutbildning, medan sannolikheten för forskarutbildade endast är sju gånger så stor att tillhöra den översta tusendelen. 4

7 1. Inledning Denna studie handlar om utvecklingen av de högsta inkomsterna i Sverige. De högsta inkomsterna är ett vanligt ämne i samhällsdebatten. Bland annat har skandalerna i Skandia och andra bonusaffärer satt fokus på de högsta inkomsterna, och varje år när taxeringsstatistiken offentliggörs publiceras inkomsterna för dem med högst inkomst i kvällstidningarna. Känslan som uppstår när man lyssnar på den allmänna debatten är att inkomstskillnaderna i samhället har blivit större, och att detta till viss del beror på att de högsta inkomsterna dragit ifrån. Det är ingen tvekan om att de högsta inkomsterna är något som väcker allmänt intresse. Men det är ett sällan studerat ämne inom forskningen och utredningsväsendet där det istället är de lägsta inkomsterna fattigdomen som brukar undersökas. Detta är naturligtvis inte konstigt med tanke på bland annat minimilönernas viktiga roll i den ekonomiska teorin, och det ansvar som samhället tagit på sig att gripa in om de lägsta inkomsterna blir alltför låga. På senare tid har det dock bedrivits forskning om de högsta inkomsterna i USA, Storbritannien och Frankrike. Denna forskning har varit inriktad på att konstruera långa serier över de högsta inkomsternas utveckling under hela 1900-talet. Varför är det då över huvud taget intressant att undersöka de högsta inkomsterna och de personer som är i besittning av dessa? Atkinson [2003] för en diskussion om detta. Hans argument för att studera de högsta inkomsterna är följande: 1) Personer med höga inkomster har stort inflytande över tillgångar, andra människor och även en viktig global betydelse. Det är då intressant att veta mer om denna grupp. 2) De högsta inkomsterna kan vara en stor potentiell skattebas. Detta avfärdas ofta eftersom det rör sig om ett litet antal personer. Enligt Piketty & Saez [2002, 2003] är dock höginkomsttagarnas andel av de totala inkomsterna i USA långt ifrån försumbar. Den översta procenten inkomsttagare i inkomstfördelningen stod 1998 för drygt 14,58 procent av de totala inkomsterna efter en kraftig ökning under de närmast föregående två decennierna. I det fall att höginkomsttagarna står för en stor och ökande andel av de totala inkomsterna kan de inte längre avfärdas som skattebaser. 3) En annan orsak att intressera sig för detta ämne är att de personer som har de högsta inkomsterna kan ha möjlighet att bygga upp egna välfärdssystem. Det senare kallar Atkinson för elite separation och kan till exempel innebära att höginkomsttagarna bygger upp egna sjukvårdssystem eller bor i gated communities. Om allt fler personer har denna möjlighet kan det påverka det övriga samhället. Den teoretiska utgångspunkten för studierna av de högsta inkomsterna har i stor utsträckning varit Kuznets [1955] teorier om att industrialiseringen inledningsvis kan ha lett till ökad inkomstojämlikhet då en liten grupp befann sig i den högproduktiva, industrialiserade sektorn och den stora majoriteten fortfarande befann sig i jordbrukssamhället. När en tillräckligt stor andel av arbetskraften var överflyttad till industrisektorn skulle den fortsatta industrialiseringen under vissa förutsättningar istället ha lett till en minskning av inkomstojämlikheten. Kuznets ser denna utveckling inte som ett specialfall för tiden runt industrialiseringen, utan som en del av tillväxtprocessen. Analogt med detta skulle man, enligt Piketty & Saez [2003] kunna hävda att utvecklingen av inkomstfördelningen sedan 1970-talet borde ha varit liknande i och med den tekniska revolution som datorernas intåg gav upphov till. I nästa kapitel beskriver jag närmare vilka resultat studierna över den långsiktiga inkomstutvecklingen för andra länder kommit fram till. Syftet med denna uppsats är att i viss mån replikera de studier man gjort för andra länder med svensk data, detta för att kunna jämföra med utvecklingen för de andra länderna. Jag har därför, analogt med studierna för de andra länderna, gjort en serie över inkomst- 5

8 andelen för de högsta inkomsterna och de högsta inkomsternas sammansättning i olika inkomstslag. Syftet med detta är att ge ett bidrag till den forskning som pågår om utvecklingen av de högsta inkomsterna i olika länder. Data kommer från SCBs LINDAdatabas för åren Den undersökta tidsperioden har varit betydligt kortare än i de andra studierna, där man använt sig av data som nästan täcker hela 1900-talet. Å andra sidan är data av högre kvalitet än vad som är möjligt i de nästan sekellånga serierna. En stor skillnad är att LINDA innehåller både mikrodata och paneldata, medan data för de andra studierna har varit grupperad i olika inkomstintervall. Det har därför funnits möjlighet att, till skillnad från de andra studierna, utvidga analysen och belysa de aspekter på de högsta inkomsterna som Atkinson nämnde som viktiga och där det krävs information om enskilda individer. Risken för elite separation undersöks dels genom statistiken över de högsta inkomsternas andel av de totala inkomsterna, dels genom mått på inkomströrligheten i olika inkomstklasser och om denna har förändrats. Även emigrationsbenägenheten för personer inom olika inkomstklasser undersöks. Detta ger en indikation om de högsta inkomsternas potential som skattebaser. Är utflyttningsbenägenheten stor för höginkomsttagare har dessa, allt annat lika, en sämre potential som skattebas. En teori för att förklara varför en liten grupp personer har mycket höga inkomster har utvecklats av Rosen [1981]. Han menar att det i viss ekonomisk aktivitet finns en tydlig koncentration av produktionen till ett fåtal individer och att inkomsterna i denna typ av produktion tenderar att vara mycket ojämnt fördelade med en stark koncentration bland de producenter som har de högsta inkomsterna. Dessa ekonomiska aktiviteter har två drag gemensamma: en nära koppling mellan storleken på den aktuella marknaden och producenternas inkomster, och att marknaden framför allt är inriktad mot de mest talangfulla producenterna. Det senare beror på att man antar att olika producenters produkter inte går att fullt ut substituera med varandra. Exempel på sådana grupper är läkare och advokater och, även om Rosen inte nämner det, sannolikt chefer. Inkomstfördelen för stjärnorna kan dessutom förstärkas om det är så att produktionskostnaderna inte ökar i takt med producentens marknad och det saknas trängselkostnader. Produkten kan då få karaktären av en public good. Detta gäller framför allt personer vars produktion sprids via TV eller andra massmedia. Teknologins betydelse för denna typ av produktion innebär att de högsta inkomsttagarna i allt större utsträckning borde finnas bland dem som kan dra nytta av tekniker för masspridning. Exempel på yrken med sådana marknader är artister, idrottsmän och författare. Rosens antaganden för de ekonomiska aktiviteter som genererar de högsta inkomsterna innebär att skillnader i talang mellan olika producenter leder till ännu större skillnader i intäkter. Rosens teorier har inte någon framträdande roll i denna uppsats, men för att pröva hypotesen om koncentration av de höga inkomsterna till vissa yrkesgrupper har jag undersökt i vilken utsträckning höginkomsttagarna har yrken och vilka yrken det i så fall är. Det fortsatta upplägget av denna studie är som följer. I kapitel 2 redogör jag för studierna över de högsta inkomsterna som nyligen genomförts för andra länder. I kapital 3 ges en kort beskrivning av LINDA-databasen och metodvalet. Kapital 4 innehåller resultaten över inkomstandelar för olika inkomstgrupper , sammansättningen i olika inkomstslag för olika inkomstgrupper, inkomströrlighet, emigrationsbenägenhet samt fördelning på yrken. Kapitel 5 innehåller en avslutande sammanfattning och slutsatser. Eftersom det delvis saknas relevant teoribildning för utvecklingen av de högsta inkomsterna är detta till största delen en empirisk uppsats, där tonvikten ligger på analysen av data. 2 En närmare beskrivning av LINDA-databasen finns i kapital 3. 6

9 2. Tidigare studier över de högsta inkomsternas utveckling 2.1 Metod Piketty [2003] och Piketty & Saez [2003] har undersökt utvecklingen av de högsta inkomsterna i Frankrike och USA under 1900-talet. Studierna börjar år 1913 för USA och 1901 för Frankrike och slutar för bägge länderna Inkomstdata i de aktuella studierna kommer från sammanställningar av data från deklarationsprocessen, och rör således beskattningsbara inkomster före skatt. Den undersökta enheten är inte individer utan taxeringsenheter, eftersom det är detta som det finns uppgifter om i skatteregistren. Gifta par och deras barn räknas till exempel som en taxeringsenhet. Eftersom författarna inte haft tillgång till inkomstdata för enskilda skatteenheter utan endast till grupperade inkomstuppgifter för vissa inkomstintervall har de fått anta att data följer en viss fördelning och extrapolerat utifrån detta. Det författarna studerat är, i grova drag: 1) Andelen av de totala inkomsterna som hushållen med högst inkomst svarar för under de undersökta åren. Inkomstutvecklingen har undersökts i flera undergrupper: P90-95, P95-99, P99-99,9, P99,9-99,99 och P99,99-100, där P står för percentil. Författarna har även undersökt hur inkomstsammansättningen har förändrats i de olika inkomstgrupperna. Inkomsterna har delats upp i kapitalinkomst, löneinkomst och inkomst av näringsverksamhet. 2) Historiska händelser och teorier som kan förklara utvecklingen av de högsta inkomsterna. Atkinson [2002] gör en liknande undersökning av de högsta inkomsterna i Storbritannien under 1900-talet. Han studerar dock enbart inkomster i den översta percentilen (P99-100) och fraktiler inom denna percentil. 2.2 Resultat Utvecklingen för de högsta inkomsterna i USA och Frankrike är på vissa punkter liknande. I bägge länderna tjänade den översta inkomstdecilen ungefär 45 procent av inkomsterna i början av 1900-talet. I samband med världskrigen och depressionen sjönk den översta decilens andel av inkomsterna drastiskt, till ungefär 30 procent. Sedan skiljer sig utvecklingen något åt i de olika länderna. I USA ligger den översta decilens andel av inkomsterna i stort sett konstant på ungefär 32 procent mellan 1942 och I Frankrike däremot återhämtar sig den översta decilen något mellan 1943 och mitten på 1960-talet, och dess andel av inkomsterna ökar till ungefär 37 procent. Efter 1965 sker en minskning som varar fram till 1982, då andelen ligger på ungefär 30 procent. Fast utvecklingen sett lite olika ut för USA och Frankrike, har inkomstandelen för hela den översta decilen alltså återgått till att vara ungefär lika stor i de båda länderna Efter 1982 ökar den översta decilens andel av de totala inkomsterna ökar drastiskt i USA till drygt 41 procent 1998, medan andelen är oförändrad i Frankrike. En något djupare bild av utvecklingen i USA och Frankrike fås vid en granskning av inkomstandelarna för P90-95, P95-99 respektive P I Frankrike är kurvorna över inkomstandelen efter andra världskriget för dessa grupper nästan parallella med varandra. De tre kurvorna går uppåt från mitten av 1940-talet till mitten av 1960-talet, sjunker sedan något för att till sist plana ut från och med 1980-talet. I USA har P90-95 och P95-99 en svagt uppåtgående trend från och med 1940-talet. Utvecklingen är inte olik den för P90-95, P95-99 och P i Frankrike, förutom att dessa kurvor böjer ned något i Frankrike efter Den percentil som under en period håller nere kurvan över inkomstandelen för hela P i USA är den översta, P Mellan 1943 och 1973 sjunker den kraftigt för att sedan ligga ganska stilla under tio år fram till Ungefär 1983 vänder utvecklingen. P ökar sin andel av de totala inkomsterna markant mellan 1983 och 1998, från 8 7

10 till 14 procent. Allra störst relativ ökning inom denna percentil har gruppen P99,9-100, som går från 2,6 till 6 procent. Även P95-99 ökar sin andel av inkomsterna något, från 13 till 15 procent. P90-95 ligger däremot i stort sett stilla. Bortsett från den allra översta percentilen är alltså utvecklingen i USA ganska lik den i Frankrike under hela 1900-talet. Atkinsons studie över den översta inkomstpercentilen visar att utvecklingen i Storbritannien varit ganska lik den i USA; andelen av de totala inkomsterna sjönk kontinuerligt för den översta percentilen från och med seklets början fram till och med 1978 då inkomstandelen för denna percentil var 5,24 procent. Från och med 1979 har trenden varit den motsatta och toppinkomsterna har stadigt ökat sin andel av de totala inkomsterna. Andelen var ,6 procent, vilket var lite mer än 50 år tidigare. Förklaringen till varför utvecklingen sett ut som den gjort kan i viss mån sökas i utvecklingen av de olika inkomstslagen inom olika inkomstgrupper. Data över olika inkomstslag finns tyvärr inte för Storbritannien, så det jag refererar till angående detta är USA och Frankrike. Kapitalinkomstandelen tenderar att öka med inkomsten. Medan kapitalinkomstandelen över tiden inte har sjunkit totalt bland hushållen i USA, har den däremot sjunkit bland höginkomsttagarna. Kapitalinkomsterna har således blivit mer utspridda. Utvecklingen är markant över hela den översta decilen, men tydligast för de allra högsta inkomstgrupperna. Exempelvis har löneandelen (dvs andelen av de totala inkomsterna för en viss grupp som utgörs av lön) ökat kontinuerligt mellan 1919 och 1998 från 58,1 till 89,6 för P90-95, och från 23,7 till 57,8 för P99,9-P99,99. Även för de allra högsta inkomsterna, P99,99-100, har löneandelen ökat drastiskt. Den ökade andelen av de totala inkomsterna för dem med högst inkomst i USA kan alltså inte förklaras med att kapitalinkomsterna ökat. Istället är det de högsta lönerna som har ökat. Utvecklingen är mer uttalad för de allra högsta inkomstgrupperna. För P har andelen av de totala lönerna i ekonomin ökat från 26,94 procent 1977 till 34,19 procent 1998, och för P99,9-100 är motsvarande siffror 1,35 respektive 4,13 procent. Den snabbaste ökningstakten var under 1990-talet. Författarnas slutsats är att det är de allra högsta lönerna, till exempel vd-lönerna, som har ökat kraftigt och därmed stått för ökningen av de högsta inkomsterna. Utvecklingen av de allra högsta lönerna under slutet av 1900-talet är också det som främst skiljer i utvecklingen av olika inkomstslag mellan Frankrike och USA. I Frankrike har de högsta lönernas andel av de totala löneinkomsterna varit mycket stabil sedan 1970-talet. 2.3 Förklaring till resultaten Författarna utgår, åtminstone inledningsvis, från Kuznets [1955] hypotes om att inkomstskillnaderna följer en puckel under den tekniska utvecklingsprocessen. Eftersom processen med överflyttning av arbetskraft mellan olika sektorer är långsam, antas förändringen i inkomstfördelningen till följd av detta också vara mycket långsiktig. Piketty & Saez finner i sina studier av USA och Frankrike dock inte mycket stöd för hypotesen att det är den tekniska utvecklingen som driver på inkomstskillnaderna. Den stora nedgången av inkomstandelen för de högsta inkomsterna under talen kan inte förklaras av denna teori, eftersom nedgången var alltför hastig. Då finns det å andra sidan andra viktiga faktorer som kan tjäna som förklaring (världskrig, depression, hög inflation). Den jämna ökningen av inkomstskillnaderna i USA och Storbritannien sedan slutet på 1970-talet och början på 1980-talet överensstämmer bättre med Kuznets hypotes. Då återstår dock att förklara dels varför det egentligen endast är den allra översta inkomstpercentilen som haft någon större ökning av inkomstandelen och dels varför Frankrike, som haft samma tekniska utveckling, inte har haft samma utveckling som de andra länderna vad gäller inkomstskillnader. I brist på andra förklaringar föreslår författarna att den snabba löneökningen för vissa grupper kan bero på förändrade sociala normer. Detta kan framstå 8

11 som en provocerande slutsats eftersom sociala normer inte har någon plats i konventionell ekonomisk analys. När det gäller utvecklingen i Storbritannien ger Atkinson inte någon förklaring, utan nöjer sig med att påpeka behovet av att utveckla en sådan. I samtliga artiklar nämns ett behov av vidare analys och teoretiska modeller för att förstå data. Möjligheten att utveckla ekonometriska modeller för de långa dataserierna nämns också. 9

12 3. Data och metod 3.1 Databasen Dataunderlaget utgörs av SCB:s LINDA-databas (Longitudinell INdividDAtabas, för mer detaljer se LINDA innehåller bl a uppgifter om individers inkomster, löner, utbildning, pensioner, pensionspoäng, sjukfall, föräldrapenning och uppgifter hämtade från Arbetsmarknadsstyrelsens (AMS) händelsedatabas (till exempel arbetslöshet, utbetalning av KAS och A-kasseersättningar). Målpopulationen i denna databas är samtliga personer som varit folkbokförda i landet någon gång under året och deras hushållsmedlemmar enligt folkbokföringen. För att få ett representativt urval av befolkningen studeras i denna studie dock enbart urvalspersonerna i LINDA, dvs. de som ingår i det slumpmässiga urvalet. Skälet till att använda LINDA som datakälla är att studien kräver en longitudinell databas med data från tiden före 1991 och med tillgång till yrkesregister. LINDA sträcker sig över åren 1968 till 2002 och omfattar ca 3 procent av alla personer som funnits i Sverige under det aktuella inkomståret. Antalet personer i det slumpmässiga urvalet (dvs ej familjemedlemmar till urvalspersonerna) var år 2002 till antalet stycken. Av dessa är personer över 24 år, vilket är den åldersgräns som angivits för de personer som är med i undersökningen. Antalet personer i LINDA är ungefär lika stort samtliga undersökta år. De urvalspersoner som en gång valts ut att delta i LINDA är med i databasen alla år fram till att de avlidit, vilket innebär att LINDA kan användas för longitudinella studier över utvecklingen av olika variabler för individer. LINDA kompletteras varje år så att urvalet motsvarar befolkningen, vilket innebär att databasen även kan användas för tvärsnittsstudier. Att inkomstuppgifterna kommer från officiell inkomstdata medför med nödvändighet vissa begränsningar. Exempelvis finns ingen möjlighet att utifrån detta skatta de svarta inkomsterna i ekonomin. Inte heller, vilket kanske är ett specifikt problem i de högre inkomstklasserna, har det gått att göra en bedömning av inkomsterna från andra länder, till exempel kapitalinkomster, som inte redovisas i Sverige. Skulle skatteflyktsbenägenheten vara stor eller ha förändrats drastiskt under de undersökta åren, innebär det en bias i beräkningarna över inkomstandelen för höginkomsttagare och dess utveckling. 3.2 Metodval I denna typ av undersökning måste flera viktiga val göras. Några sådana är val av inkomstbegrepp, vilka personer och vilken tidsperiod som ska studeras. Valet har i flera fall legat mellan att i högsta möjliga grad efterlikna de studier som gjorts för andra länder och att försöka få ut så mycket som möjligt av intresse av de data som finns. Datamaterialet är sämre än det som använts i de andra länderstudierna i och med att det täcker en kortare period och är en urvalsundersökning vilket innebär osäkerheter i form av standardfel, men bättre på det sättet att det går att följa olika individer i datasetet och få fram en djupare kunskap om dessa med hjälp av de olika variablerna i LINDA. Övervägandena är följande: 1) Inkomstbegreppet När det gäller inkomstbegrepp har målet varit att ligga så nära de utländska studierna som möjligt. Eftersom dessa har utgått från taxeringsregistren är det enbart beskattade inkomstslag som är relevanta. Det innebär att obeskattade transfereringar (till exempel socialbidrag, barnbidrag, bostadsbidrag, studiebidrag) inte har räknats med i inkomsterna. De inkomster som har inkluderats i studien är de som klassificeras som lön, inkomster från företagande, kapitalinkomster eller beskattade transfereringar, vilket sammanfattande kan kallas marknadsinkomster. Till kapitalinkomster hör, förutom ränteinkomster och aktieutdelning, främst reavinstnettot. 3 Reavinsterna är speciella i och med att de kan 3 Reavinstnettot, dvs realisationsvinster minus realisationsförluster, är i inkomststatistiken som lägst noll för en individ. För korthetens skull benämns i fortsättningen reavinstnettot reavinster. 10

13 uppkomma under flera års tid men att hela vinsten tas upp i inkomstdata det år som tillgången avyttras. Dessutom tas vinsten upp till det nominella beloppet, vilket innebär att reavinsterna sannolikt överskattas jämfört med löpande inkomster. Reavinsterna har också en betydligt ryckigare utveckling över tiden än löpande inkomster eftersom olika tillgångars värde fluktuerar mycket, och möjligen även benägenheten att sälja. Det teoretiskt korrekta vore att beräkna värdestegringar på alla förmögenhetsslag, oavsett typ och om de realiserats eller ej. Detta är, till följd av brist på data, en i stort sett omöjlig uppgift. Reavinster ingår inte i studierna för de andra länderna. 4 Å andra sidan ingår de i den svenska inkomststatistiken och utgör en väsentlig del av denna. I de flesta fall har därför de svenska inkomsterna studerats både med och utan reavinster. 5 Studien inkluderar även, som nämnts ovan, beskattade transfereringar. Orsaken till detta är att dessa normalt har en stark koppling till arbetsmarknaden, dels för att man vanligen kvalificerar sig för en beskattad transferering genom arbete och dels för att transfereringens storlek ofta beror på ens arbetsinkomst. Exempel på beskattade transfereringar är sjukpenning, föräldrapenning, a-kassa och pension. 2) Inkomstenheter och personer som ska ingå i studien Trots att de andra länderstudierna har utgått från inkomstenheten taxeringsenhet gör denna studie inte det. En orsak till detta är att personer som är sammanboende utan barn räknas som ensamstående i registret (dvs som två taxeringsenheter i detta fall), medan personer som är gifta utan barn räknas som en skatteenhet. Detta leder till en inkonsekvens när inkomstfördelningen undersöks. Dessutom är det då möjligt att den uppmätta inkomstfördelningen förändras enbart till följd av att antalet personer i hushållen förändras på olika sätt i olika inkomstgrupper. Den uppmätta inkomstfördelningen kan också förändras genom att korrelationen mellan makars inkomst förändras över tiden. I Sverige har vi ju inte heller någon sambeskattning av löpande inkomster som skulle kunna motivera en undersökning på hushållsnivå. När det gäller vilka personer som ska ingå i studien har jag satt en åldersgräns på 25 år. Gränsen är något godtycklig och beror på att jag ville undvika att få med en stor mängd studerande och unga som ännu inte haft möjlighet att etablera sig på arbetsmarknaden. 3) Tidsperiod Eftersom studierna för de andra länderna täcker hela 1900-talet är det naturligtvis önskvärt att även denna studie innehåller data för så många år som möjligt. LINDA sträcker sig tillbaka till 1968, men alla årgångar har inte använts i detta arbete. Datamaterialet blir av allt sämre kvalitet ju längre tillbaka i tiden det producerats. Det är först från och med 1985 som det finns inkomstdata lätt tillgänglig i LINDA motsvarande det som beskrivits ovan under Inkomstbegreppet. Före 1985 skulle det krävas stora ansträngningar att hitta inkomstdata som är likvärdig med senare tidsperioder. Det faller sig av detta skäl naturligt att börja studien år Studien avslutas år 2002, vilka är det senaste år som det finns insamlad inkomstdata från är en betydligt kortare tidsperiod än vad som redovisas i de andra studierna, men ändå tillräckligt lång för att täcka en intressant tidsperiod där man upptäckt stora förändringar i inkomstfördelningen i USA och Storbritannien. Ett önskemål var att alla personer som ingår i studien av inkomster ska vara bosatta i Sverige hela det år som inkomsten mäts. De ska alltså inte ha invandrat, emigrerat eller avlidit under detta år. Skulle personer som varit bosatta i Sverige under endast en del av året inkluderas skulle det kunna snedvrida inkomstfördelningen. För åren är 4 I studien över USA finns vissa beräkningar både med och utan reavinster, men det är resultaten utan reavinster som betonas och redovisas mest utförligt. 5 Två olika fördelningar har använts i beräkningarna, en med reavinster och en utan reavinster. Det är alltså troligt att det inte är exakt samma personer som ingår i de högsta inkomstklasserna i beräkningarna med reavinster som i beräkningarna utan. 11

14 det möjligt att endast välja dem ur datasetet som varit skrivna i Sverige hela året. För åren går det inte att utesluta dem som invandrat någon gång under året då det saknas variabel för detta. Då målsättningen varit en så lång serie som möjligt vad gäller inkomstandelar och andelar för olika inkomstslag innehåller studien trots detta en serie för samtliga år Eftersom det inte varit möjligt att ta bort de som invandrat under året ur datamaterialet, har jag för konsekvensens skull heller inte gjort det för de år då det hade varit möjligt dvs Det kan alltså finnas med personer i undersökningen för åren som, till följd av att de invandrat under året, inte haft sin inkomst i Sverige under hela året. I andra delar av studien har endast åren undersökts, detta för att kunna exkludera alla de som inte bott i Sverige under en del av året. Detta beskrivs utförligare under respektive avsnitt. 12

15 4. Undersökningsresultat 4.1 Inkomstandelar för olika kvantilgrupper åren De kvantilgrupper som undersökts särskilt är den översta decilgruppen (P90-100), de översta 5 procenten (P95-100), den översta percentilen (P99-100) samt tusendelen med de högsta inkomsterna (P99,9-100). För fullständighetens skull och för att ha något att jämföra med undersöks dessutom betydligt större inkomstgrupper som ligger lägre ner i inkomstfördelningen, nämligen en grupp bestående av inkomster upp till den fjärde decilgränsen (P0-40), en sorts medelinkomsttagargrupp bestående av decilerna 4-6 (P40-60) samt decilerna 6-9 (P60-90). Deskriptiv statistik och inkomstandelar för de olika kvantilgrupperna presenteras i tabell 4.1. Tabell 4.1: Deskriptiv statistik över de olika kvantilgrupperna 2002, inkomster i tkr. Standardfel anges inom parentes. 6 Inkomstgrupp Nedre Antal Genomsnittlig kvantilgräns observationer inkomst P0-40 Med reavinster (0,17) Utan reavinster (0,17) P40-60 Med reavinster (0,07) 198 (0,07) Utan reavinster 171 Utan reavinster 223 P60-90 Med reavinster (0,15) 276 (0,15) Utan reavinster 361 P90-95 Med reavinster (0,27) 400 (0,25) Utan reavinster 452 P95-99 Med reavinster (0,97) 552 (0,85) Utan reavinster 751 P99-99,9 Med reavinster (6,76) 968 (4,83) P99,9-100 Med reavinster 2202 Utan reavinster (1252) 3212 (275) P Med reavinster (129) Samtliga Utan reavinster Med reavinster Utan reavinster (31) (1,35) 216 (0,46) Inkomstandel 18,15 (0,11) 18,58 (0,04) 17,79 (0,1) 18,24 (0,03) 37,48 (0,22) 38,25 (0,06) 9,18 (0,05) 9,23 (0,02) 10,35 (0,07) 10,20 (0,03) 4,38 4,02 2,66 1,48 7,04 (0,53) 5,50 (0,14) - Den översta percentilen finns med dels som helhet, dels uppdelad i P99-99,9 och P99, Detta beror på att P99,9-100 är en mycket liten grupp med stor inkomstspridning, vilket leder till att det kan vara svårt att dra slutsatser om denna. Reavinsternas andel av inkomsterna ökar ju högre inkomstklass det rör sig om. I den allra högsta inkomstkvantilen (P99,9-100) är den genomsnittliga inkomsten utan reavinster nästan hälften så stor som den med reavinster. Även standardfelen minskar väsentligt när reavinsterna tas bort. Den högsta decilen som helhet har ungefär en fjärdedel av inkomsterna. Det innebär alltså att inkomsterna i den högsta decilen i genomsnitt är 2,5 gånger så stora som de hade varit om inkomstfördelningen hade varit helt jämn. Den översta decilen är dock en mycket heterogen grupp. De som befinner sig i P99,9-100 i fördelningen med reavinster har en inkomst som är ungefär 26 gånger så hög som de hade haft om inkomstfördelningen varit helt jämn. Hoppet för inkomstandelen per person är mycket stort mellan P99,9-100 och 6 Standardfelen för inkomstandelar har beräknats med hjälp av ett program konstruerat av SCB, EOS. Eftersom det i detta program inte finns möjlighet att beräkna standardfel för inkomstandelar mindre än en percentil, finns inga beräkningar över detta för P99-99,9 och P99, Detta innebär inte något större problem för studien, eftersom standardfelen senare visar sig sakna praktisk betydelse. SCBs program är i sin tur grundat på artiklar skrivna av Kovasevic och Binder [1995, 1997]. 13

16 alla därunder. Detta gäller även sedan reavinsterna tagits bort, även om inkomstandelen för P99,9-100 då blir avsevärt lägre. Även om definitionen av inkomst och metoderna för att skatta andelen av de totala inkomsterna för olika inkomstgrupper skiljer sig åt mellan de olika länderna kan det vara av intresse att göra en jämförelse av resultaten. Tabell 4.2: Inkomstandelar för olika kvantilgrupper i Sverige, USA, Storbritannien och Frankrike Land P P90-95 P95-99 P P99-99,9 P99,9-100 Sverige Med reavinster Utan reavinster 26,57 (0,20) 24,55 (0,10) 9,11 (0,04) 9,14 (0,02) 10,27(0,03) 10,07(0,03) 7,42 (0,33) 5,34 (0,11) 4,46 3,94 2,96 1,40 USA Med reavinster Utan reavinster - 41,44-12,02-14,83 16,37 14,58-8,54-6,04 Storbr Utan reavinster , Frankrike Utan reavinster 32,50 11,52 13,27 7,72 5,75 1,97 Tabell 4.2 visar ett förväntat mönster (se till exempel Gottschalk & Smeeding [1997] för länderjämförelser av inkomstojämlikhet): Inkomstandelen för dem med de högsta inkomsterna är absolut störst i USA, och därefter kommer Storbritannien. De med de högsta inkomsterna i Sverige har den lägsta inkomstandelen av de undersökta länderna, medan Frankrike ligger mellan Storbritannien och Sverige. Ambitionen har varit att åstadkomma en obruten serie mellan 1985 och Skattereformen som genomfördes 1991 ändrade dock definitionen av inkomst av tjänst då basen för inkomstskatten breddades och många förmåner som tidigare varit skattefria blev beskattade (fria luncher, tjänstebil etc) och därmed inkluderades i inkomststatistiken. Inkomstandelen för de allra högsta inkomsterna gör ett hopp uppåt mellan 1990 och Detta beror sannolikt på att personer i de högre inkomstklasserna hade fler skattefria förmåner före skattereformen som senare blev beskattade. Därför är det inte lämpligt att jämföra tiden före och efter skattereformen med varandra. Istället får man titta på utvecklingen under perioderna och var och en för sig. Diagram 4.1 (a): Inkomstandelar för inkomstgrupperna P90-95, P95-99 och P åren Reavinster är inkluderade. 12,00 10,00 8,00 6,00 4,00 P90-95 m reav P95-99 m reav >P99 m reav 2,00 0, Statistik för år 1998 visas eftersom det är det senaste år för vilket det finns data för samtliga länder. 14

17 6,00 Diagram 4.1(b): Inkomstandelar för inkomstgrupperna P99-99,9 och P99, Med och utan reavinster. 5,00 4,00 3,00 2,00 >P99,9 m reav P99-99,9 m reav P99-99,9 u reav >P99,9 u reav 1,00 0, Diagram 4.1 (a) visar tydligt att det är för den översta inkomstpercentilen som inkomstandelen fluktuerar mest. Det är också där som skillnaden i nivå före och efter 1991 är som störst. Det som framför allt är anmärkningsvärt är hur lite som har hänt under åren. Mellan 1985 och 1990 förändrades inkomstandelarna för den högsta decilen i stort sett inte alls. Detsamma gäller som helhet perioden I P ser det under ett tag på 1990-talet fram till ungefär år 2000 ut som om andelen ökar trendmässigt, men år 2002 är andelen tillbaka på ungefär samma nivå som 1991 (andelen var 6, mot 7, ). I diagram 4.1 (b) framgår att utvecklingen i P99-99,9 och P99,9-100 är i stort sett parallella med varandra. Inte heller här kan skönjas någon långsiktig ökning under den undersökta perioden, även om det i fördelningen med reavinster under 90-talet finns några år då andelarna stiger kraftigt. Andelarna faller dock tillbaka mot sin ursprungsnivå under slutet av perioden. När inkomstandelarna beräknas utan reavinster försvinner uppgången för de högsta inkomsterna under 1990-talet, och andelarna för de högsta inkomsterna hamnar på en lägre nivå. De snabba förändringar som skett i inkomstandelarna har alltså nästan helt berott på reavinsternas utveckling, i övrigt är andelarna stabila. Slutsatsen av detta avsnitt är att inkomstandelen för dem med höga inkomster är relativt liten i Sverige jämfört med andra länder, och att denna andel inte förefaller ha ökat sedan Detta står i stark kontrast till utvecklingen i USA och Storbritannien, men liknar den franska utvecklingen. Såväl när det gäller nivåer som utveckling verkar det som om det finns en europeisk modell och en anglosaxisk, där inkomstandelarna för de höga inkomsterna är betydligt högre och ökande i de anglosaxiska länderna. 4.2 Andelar av olika inkomstslag Piketty & Saez [2002] och Piketty [2003] har undersökt hur stor del av de högsta inkomsterna i USA och Frankrike som utgörs av inkomst från kapital, näringsverksamhet respektive löner. De kommer fram till att kapitalandelen för de höga inkomsterna i USA minskade under hela 1900-talet medan löneandelen ökade. Slutsatsen är att det är såkallade working rich som står för uppgången av inkomstandelen för de högsta inkomsterna. Detta gäller både inklusive och exklusive reavinster. Orsaken till den minskade kapitalandelen för dem med höga inkomster i USA tror författarna har att göra med den allt kraftigare beskattningen under 1900-talet. De stora förmögenheterna under början av 1900-talet byggdes i många fall upp under slutet på 1800-talet då kapitalbeskattningen var mycket modest. Dessa förmögenheter slogs i hög grad sönder under de två världskrigen, och en återuppbyggnad är betydligt svårare när kapitalet beskattas. För att citera Piketty & Saez [2003, s. 23]: progressive taxation of capital income has cumulative or dynamic effects because it reduces the net return on wealth which generates tomorrow s wealth. 15

18 Piketty & Saez undersöker också hur stor andel av lönerna i hela den amerikanska ekonomin som de med högst inkomster står för under olika år. På 1970-talet hade den översta inkomstpercentilen drygt 5 procent av lönesumman i ekonomin, och 1998 var andelen knappt 11 procent. I Frankrike har den högsta inkomstgruppens andel av den totala lönesumman i ekonomin inte förändrats under samma tidsperiod. I denna studie görs motsvarande beräkningar för Sverige. I likhet med artiklarna författade av Piketty & Saez har inkomsterna delats upp i kapitalinkomster, inkomst från näringsverksamhet samt löner. De beskattade transfereringarna inkluderas i lönerna, detta för att likna uppdelningen i de tidigare studierna och för att de beskattade transfereringarna har en stark koppling till lönerna. Inkomst av näringsverksamhet utgör en mycket liten andel av de totala inkomsterna i de olika inkomstgrupperna (1,6 till 3,2 procent mellan 1985 och 2002). Detta inkomstslag uppvisar inte någon särskild förändring över tiden och varierar inte systematiskt mellan inkomstgrupper. För att förenkla framställningen kommer jag i fortsättningen inte att redovisa inkomsterna från näringsverksamhet. Det som inte är kapitalinkomster kan, på ett par procentenheter när, betraktas som löneinkomster och vice versa. Även här är det, eftersom inkomstslagen ändrades i och med skattereformen, svårt att jämföra åren före och efter 1990/1991 med varandra. Kapitalinkomsterna har beräknats utifrån sitt nominella värde, och hänsyn har inte tagits till att en del av kapitalavkastningen kan ses som kompensation för inflationen. Föga förvånande visar det sig att kapitalinkomsterna som andel av en inkomstgrupps totala inkomster ökar med inkomsternas storlek. I P90-95 är andelen kapitalinkomster fortfarande rätt liten; i fördelningen med reavinster är andelen 3,43 procent, och i fördelningen utan reavinster är andelen 2,71 procent år I P99-99,9 är andelarna 24,03 respektive 8,4 procent. Det är först i den allra översta inkomstgruppen, P99,9-100, som kapitalinkomstandelen tar att rejält skutt uppåt och är 72,17 procent i fördelningen med reavinster och 33,63 procent i fördelningen utan reavinster. Detta mönster är ganska likt det som Piketty & Saez fann i USA och Frankrike. Kapitalinkomsternas andel av de högsta inkomsterna varierar mycket. I diagram 4.2 visas andelen av de högsta inkomsterna som utgörs av kapitalinkomster inklusive reavinster. Om kapitalinkomstandelen redovisas utan reavinster, framgår att det är reavinsterna som står för merparten av fluktuationerna. Diagram 4.2: Andel av inkomsterna i de högsta inkomstgrupperna som utgörs av kapitalinkomster , inklusive reavinster. 0,9 0,8 0,7 0,6 0,5 P90-95 P95-99 P99-99,9 P99, ,4 0,3 0,2 0, För den översta percentilen ökar kapitalinkomstandelen kraftigt Även under senare delen av 1990-talet ökar kapitalinkomstandelen i de högsta inkomstgrupperna, men totalt under perioden minskar andelen något. Kanske är det så att serien är för kort för att det ska gå att se de underliggande utvecklingstendenserna. Förutom problem med omdefinierade inkomster kan skattereformen 1990/1991 även ha gett upphov till 16

19 kortsiktiga beteendeförändringar i och med att sådant som kunde vara lönande före skattereformen straffade sig efter reformen och vice versa (till exempel att ha lån, eller att spara). Det är därför av flera skäl vanskligt att uttala sig om utvecklingen dessa år. I USA under samma period är dock kapitalandelen för de högsta inkomsterna klart minskande. Någon sådan utveckling kan inte skönjas för Sveriges del. Även andelen av de totala löneinkomsterna i ekonomin för de högsta inkomstgrupperna under de aktuella åren har beräknats. I stort sett sker det inga förändringar, särskilt inte för inkomstgrupperna under P99. I ett diagram skulle linjerna vara i stort sett horisontella. Det innebär att de fluktuationer som funnits för de högsta inkomsternas andel av de totala inkomsterna i hög grad förklaras av variationer i kapitalinkomsternas storlek. Diagram 4.3: Andel av de totala löneinkomsterna inklusive beskattningsbara transfereringar för P i USA, Frankrike och Sverige Sverige Frankrike USA Med reservation för att det är svårt att jämföra data mellan länder tyder diagram 4.3 på en skillnad mellan Frankrike, USA och Sverige vad gäller andelen av de totala löneinkomsterna i ekonomin som går till P I Sverige och Frankrike sker det inga större förändringar över tiden. I USA är däremot uppgången för löneandelen kraftig. Stabiliteten i inkomstandelen för dem med högst inkomster i Sverige och Frankrike beror således sannolikt i hög grad på att de högsta lönerna inte stigit så mycket som i USA. Piketty & Saez för i sin uppsats en diskussion om denna skillnad och vad den kan bero på, en diskussion som jag redan i väsentlig grad har återgett. Det jag funnit styrker hypotesen om att det snarare är sociala normer än teknologiska skift som avgör inkomstfördelningen. Sverige och Frankrike kan antas stå för sociala normer där stora löneskillnader inte är lika accepterade som i USA. 4.3 Inkomströrlighet De högsta inkomsterna, så gott det går att mäta med svenska inkomstdata, utgör ur internationell synvinkel inte någon stor andel av de totala inkomsterna. Inte heller har inkomstandelen för dessa ökat under åren På den grunden kan man alltså inte urskilja en ökad grad av det som Atkinson kallar elite separation. En annan fråga som rör elite separation handlar om inkomstörligheten bland dem med högst inkomster. Om de som har de högsta inkomsterna ett visst år också tenderar att ha det när inkomsterna mäts under en lång tidsperiod, innebär det en större risk för elite separation än om så inte är fallet. Att göra beräkningar över inkomsterna på lång sikt har blivit ett allt vanligare sätt att mäta inkomstojämlikhet på (se t ex Zandvakili & Gustafsson [1998], Burkhauser & Poupore [1997] och Björklund [1993]), eftersom individens nytta sannolikt har större samband med inkomsterna sett över hela livscykeln än inkomsterna enstaka år. När 8 Beräkningarna för Sverige är gjorda på fördelningen där reavinsterna exkluderats, detta för att likna beräkningarna för de andra länderna. 17