De fem stora rovdjuren En bok för pedagoger

Transkript

1 De fem stora rovdjuren En bok för pedagoger Foto: Tomas Atterdal

2 Rovdjur är ett engagerande tema lämpar sig väl för att uppnå flera av läroplanens målsättningar. För att du som pedagog ska kunna använda dig av temat tror vi att det är bra om du har grundläggande kunskap om rovdjuren och de för- och nackdelar som deras närvaro kan innebära. I den här skriften har vi samlat artfakta och vanliga argument och åsikter som hörs i rovdjursdebatten. Mycket mer fakta hittar du på vår hemsida! I den här skriften hittar du också kort information om att jobba med rovdjur som tema och vår skolverksamhet.

3

4 Rovdjur i skolan Rovdjurens tillbakakomst har skapat konflikter och debatt mellan olika intressegrupper. Genom ökad kunskap om rovdjur kan barn och ungdomar bilda sig en egen uppfattning i debatten. Men rovdjur som tema lämpar sig också väl för att uppnå flera av läroplanens mål, till exempel mål kring djurs beteende, biologisk mångfald, ekosystem, näringskedjor, årstidsanpassningar och myter och sägner. Tack vare att rovdjur är ett engagerande ämne får eleverna träning i flera viktiga förmågor, exempelvis att söka fakta, skilja på fakta och åsikt, byta perspektiv, uttrycka egna åsikter och att lyssna på andra. För dig som vill jobba med tema rovdjur har vi tagit fram ett stort antal övningar som du kostnadsfritt kan ladda ner från vår webbplats rovdjursskolan.se. Vi anordnar också regelbundet utbildningar för pedagoger. rovdjursskolan.se Rovdjursskolan.se är uppdelad på ett lärarrum och ett klassrum. I Lärarrum finns övningar att ladda ner och information om våra utbildningar. Övningarna är uppdelade utifrån olika ämnesområden och metodik. De flesta kan anpassas till olika åldrar och kunskaper. På nästa sida hittar du några exempel på ämnen och metoder. I Klassrummet finns faktatexter för barn, bilder, film, ljud och interaktiva övningar som eleverna själva kan ta del av. Vill du veta mer? Det här häftet ger en överblicksbild av rovdjursfrågan, vilket är bra att ha om du ska jobba med tema rovdjur. På Rovdjurscentrets webbplats finns mer och fördjupande information.

5 Olika ämnesområden och metoder Rovdjurstemat kan användas väldigt brett. Man kan arbeta med biologisk artkunskap, men också fördjupa sig i till exempel rovdjur & tamdjur, rovdjur & biologisk mångfald, rovdjur & rädsla eller rovdjur & historia. Man kan också fokusera på olika förmågor så som att träna på att uttrycka åsikter, att byta perspektiv eller att söka fakta. Här nedan finns några metoder beskrivna: Diskussionsövningar Att lyssna kan innebära såväl ett passivt som ett aktivt lyssnande. Det är inte alltid så lätt att lyssna aktivt, det behövs övning och dessutom empati och inlevelseförmåga. Rovdjur passar väldigt bra för sådana övningar då de allra flesta har tankar, funderingar och åsikter om dem. Självständigt arbete/att forska Eftersom rovdjuren är ett engagerande ämne lämpar de sig väl som tema om eleverna själva ska söka, sammanställa och presentera kunskap. Temat kan också användas för att träna eleverna i att skilja på åsikter och fakta. Värderingsövningar Vi ställs alla inför en mängd olika situationer som tvingar oss till eftertanke, ställningstagande och beslut. Syftet med att arbeta med värderingsmetodik är att varje individ når en aktiv värdering, genom att bli medveten om sina egna åsikter. Utomhusövningar Genom lärande utomhus kan undervisning få nya perspektiv. Utomhusövningar ger en grundläggande förståelse och känsla för naturen. Utbildning för pedagoger Rovdjurscentret anordnar årligen utbildningar för dig som vill arbeta med tema rovdjur i skolan. Kurserna ger ökad kunskap om rovdjur och konkreta tips på övningar. Kurserna hålls ofta i Järvsö men ibland även på andar orter. Kursutbudet hittar du på vår webbplats! Foto: Rovdjurscentret Rovdjur i skolan

6 Foto: Rovdjurscentret Rovdjurscentret De 5 Stora Rovdjurscentret De 5 Stora är ett nationellt informationscentrum om våra stora rovdjur: björn, varg, järv, lodjur - och människa. Rovdjurscentret drivs som en stiftelse och finansieras av egna intäkter samt bidrag från bland andra Naturvårdsverket. För att kunna hysa de stora rovdjuren utan att konflikterna ska bli för stora tror vi att det krävs en dialog baserad på kunskap och respekt mellan olika intressen. Rovdjurscentrets syfte är att genom allsidig information främja en sådan dialog. Rovdjurscentret samarbetar med en lång rad intresseorganisationer. Bland andra ingår Lantbrukarnas Riksförbund, Naturskyddsföreningen, Sveriges Fäbodbrukare, Jägareförbundet och WWF i vårt råd. Vi har också tät kontakt med myndigheter och forskare. Rovdjurscentret är ett nationellt informationscentrum men vår fasta punkt, med vår 800 kvadratmeter stora utställning, ligger i Järvsö. I utställningen får du använda alla dina sinnen samtidigt som du funderar över människans relation till de andra rovdjuren. Vägg i vägg ligger djurparken Järvzoo där de stora rovdjuren finns att beskåda livs levande. Skolor är en viktig målgrupp men vi vänder oss också till den breda allmänheten. Rovdjurscentret anordnar årligen seminarium, föreläsningar, kurser och andra arrangemang. Välkommen att besöka oss! Vi har öppet alla dagar året om!

7 Rovdjursskola hos oss På Rovdjurscentret i Järvsö erbjuder vi gratis Rovdjursskola för alla skolklasser. Med hjälp av bilder, film, pälsar, skallar, spår och levande rovdjur får deltagarna en spännande upplevelse. Rovdjursskolan kan genomföras helt fristående, det vill säga utan för- eller efterarbete, men den passar utmärkt som en start inför arbete med tema rovdjur eller som en rolig avslutning. Under Rovdjursskolan vill vi ge såväl kunskap om rovdjuren biologi som inblick i varför människor har olika åsikter i rovdjursfrågor. Ämnet väcker elevernas intresse för natur- och miljöfrågor, och kan också fungera som en inkörsport till många angränsande ämnen. Ämnet kan med fördel användas för att öva eleverna i att lyssna, uttrycka egna värderingar och respektera andras åsikter. Rovdjurscentret ligger i direkt anslutning till djurparken Järvzoo som håller de stora rovdjuren och många andra nordiska djur. Boka Rovdjursskola! Boning av Rovdjursskola sker på eller info@de5stora.com Foton: Rovdjurscentret

8 Foto: Rovdjurscentret Rovdjurens historia De fyrfota rovdjuren kom till Skandinavien för ungefär år sedan. Då hade de, precis som människan, följt efter klövdjuren på deras vandring till nya betesmarker när inlandsisen drog sig undan. Länge levde människan och rovdjuren av samma bytesdjur och ibland drog vi nytta av varandra. Men vi var också konkurrenter och av den anledningen, och för den varma pälsens skull, har rovdjuren alltid jagats av oss människor. Då människan några tusen år senare började hålla tamdjur blev rovdjuren ett konkret hot mot människans överlevnad. Om gårdens djur dödades riskerade familjen att svälta och många var angelägna om att hålla nere rovdjursstammarna. Att hålla ner antalet angripna tamdjur verkar dock inte ha varit det enda syftet med rovdjursjakterna. Det var också ett sätt för kungen och adeln, som på den tiden hade mycket makt i landet, att utöva sin högre ställningen gentemot allmogen. Ofta var det lagstadgat att delta i jakterna och att hålla med jaktredskap. Den som uteblev kunde få böta. Under 1800-talet var rovdjursjakten som mest intensiv. Det var också under den här tiden som rovdjuren började beskrivas som farliga för människan. Under 1800-talet var antalet vilda bytesdjur mycket lågt. Till exempel var älgen, rådjuret och vildsvinet helt eller delvis utrotade från landet. Den låga tillgången på bytesdjur kan också ha bidragit till rovdjurens nedgång under denna period. Med sikte på att utrota rovdjuren jagades rovdjuren utan begränsningar fram till 1900-talets början. I början av 1900-talet fridlystes björn och lodjur och i mitten av 1900-talet, då ekosystem och biologisk mångfald uppmärksammades, fridlystes också varg och järv. Nu har vi fler rovdjur i Sverige än på länge.

9 Vargen fridlystes år 1966 och då fanns inga, eller möjligen några enstaka individer, kvar i de norra delarna av landet. På sent 1970-tal kom då och då rapporter om observationer av varg. Vargen hade då återetablerat sig i landet genom invandring från öster. Under tidigt 1980-tal föddes några valpkullar i mellersta landet, men det var inte förrän i början av 1990-talet som antalet vargar började öka på ett mer märkbart sätt. Björnen är något speciell eftersom den har jagats även för köttets skull. Den har också haft en särställning hos samerna som begravde djurets ben efter jakten. På så vis ville de visa den döda björnen vördnad och nya björnar som de kunde jaga skulle sändas till dem. Från början fanns björnen i hela Sverige men någon gång på 1600-talet försvann den från de södra delarna. År 1927 fridlystes björnen och troligtvis fanns det då ca 130 björnar kvar. Efter fredningen växte den svenska björnstammen och år 1942 uppskattades den till närmare 300 björnar. Stammen fortsatte att växa och 1981 var stammen så pass stor att man återinförde licensjakt i Sverige igen. Lodjuren minskade i antal i Sverige under och 1900-talet, och stammen nådde botten på 1920-talet. År 1928 fridlystes lodjuret och stammen ökade något var stammen så pass stor att viss jakt återinfördes. På 1980-talet minskade lodjuren igen och de fridlystes återigen - först i södra Sverige år 1984 och sedan i hela landet återinfördes licensjakt i begränsad skala. Järven verkar alltid ha varit mest förekommande i de norra och mellersta delarna av landet, men har till viss del även funnits längre söderut. Under 1800-talet började järven jagas mer systematiskt. En anledning till det var troligen järvens potentiella hot mot våra tamdjur, men också att furstar och stormän gärna klädde sig i järvpälskappor. Järvstammen minskade och fridlystes till slut år 1969.

10 Varg Canis lupus Vargen är ett hundjur som är släkt med bland annat rävar och schakaler. Alla världens hundraser härstammar från vargen och därför är det inte så konstigt att vissa hundar kan vara varglika. Vargens temperament skiljer sig dock tydligt från hundens. Vargar är skyggare mot människor och nya föremål. Å andra sidan är vargen mer aggressiv mot främlingar av den egna arten. Den har också en större jaktinstinkt än de flesta av våra hundraser. Hunden är framavlad för olika arbetsuppgifter och den har ett mildare sinnelag. Utan dessa egenskaper skulle det vara svårt att ha hundar i våra moderna samhällen. Vargen är ett socialt djur som lever i familjer. Vargfamiljen kallas vanligtvis för flock och består av föräldrarna och deras valpar. Valparna föds i maj-juni i en lya, som oftast är en utgrävd håla i marken, under ett par stora stenblock, i en grotta eller i en klippskreva. De flesta vargar lämnar sina föräldrars revir vid ett års ålder, men en del stannar kvar längre. Området som flocken lever i kallas för revir och det försvaras hårt mot inkräktande individer. Vargreviren kan variera mycket i storlek men är oftast flera mil åt vardera håll. Vargflocken är ofta uppdelad i reviret. Detta gäller speciellt då valparna är små och inte kan följa med sina föräldrar på jakt. Vargen är uthållig och kan förflytta sig upp till 8 mil på ett dygn.

11 Illustration: Åke Aronsson Vargfakta Mankhöjd: < 90 cm Vikt: kg Vargens spåstämpel ser ut som hundens fast större. De mäter 9-11 cm. I Sverige lever vargen mest av älg och en vargflock dödar ungefär älgar varje år. Vargen tar nästan bara unga älgar - upp till ett år gamla. Vargen kan också ta andra bytesdjur så som rådjur och mindre däggdjur. Då tillgången på mat är god kan vargen äta snabbt och mycket. En vuxen varg kan sätta i sig uppemot 8-9 kilo kött på en enda dag, men sedan kan de också gå utan mat i många dagar. Föda: älg, rådjur och andra däggdjur Parning: februari-mars Antal ungar: 2-8 st Antal i Sverige vintern 2017/2018: ca 300 st Vargens välkända ylande tros ha många olika funktioner. Det är ett sätt att hålla ihop flocken, men också en hälsning till andra vargar att här bor vi och det är vårt område. Flocken kan även yla tillsammans för att egga upp sig inför en jakt. Visste du att vargens ylande kan höras över en mil bort? Fram till år 2008 härstammade den skandinaviska vargstammen från bara tre olika individer. Sedan dess har ytterligare några individer vandrat in och fått ungar, men det behövs fortfarande fler nya gener till stammen för att den ska bli mindre inavlad och mindre hotad. Den största dödligheten hos varg orsakas av människor; genom trafikolyckor, laglig jakt och illegal jakt. Det är av naturliga skäl svårt att veta hur stor den illegala jakten är, men mycket tyder på att det är det enskilt största dödsorsaken hos vuxna vargar. Forskarna uppskattar den till upp till 50 % av vuxendödligheten.

12 Lodjur Lynx lynx Lodjur tillhör familjen kattdjur, och liksom de flesta andra kattdjur lever de ensamma förutom när honan har ungar. Lodjurets mest karaktäristiska drag är tofsarna på öronen och den korta svansen. Forskarna har inget entydigt svar på dessa egenskaper men möjligen förstärker de svarta tofsarna lodjurets minspel vilket är en fördel i kommunikationen med andra lodjur. Den korta svansen har också diskuterats om det är en anpassning till ett kallt klimat då en kortare svans löper mindre risk att förfrysa. Lodjurspälsar är så lena att Gustav Vasa använde dem som lakan. I Sverige jagar lodjuren framför allt renar i norr och rådjur i resten av landet. En lodjursfamilj, bestående av hona och två ungar, tar 5-6 rådjur i månaden. Ensamma honor och hanar tar något färre. Om ett lodjur får vara ostört så kommer det tillbaka flera gånger till sitt kadaver för att äta. Lodjuret är en expert på smygjakt. Det försöker att komma så nära bytet som möjligt utan att bli upptäckt, för att sedan göra en snabb rusch. Lodjur är mycket snabba på korta sträckor, men de har ingen uthållighet för att jaga sina byten längre sträckor. Ungarna föds i maj-juni på en torr och skyddad plats. Mamman gräver ingen lya åt ungarna utan lägger dem under en gran, i en bergsskreva eller under ett utstickande klippblock.

13 Illustration: Åke Aronsson Ungarna följer sin mamma fram till nästa års parning, det vill säga ungefär 9-10 månader. Lodjur blir könsmogna under sitt andra levnadsår. Honorna väljer ofta att stanna ganska nära sin mors hemområde medan hanarna vandrar lite längre. Ett exempel på en långvandring är en ung lodjurshanne som radiomärktes i nordvästra Blekinge och vandrade till södra Närke via Småland, Västergötland och Södermanland. Totalt gick han en sträcka på ca 160 mil under perioden februari februari Lodjursfakta Mankhöjd: cm Vikt: kg Föda: rådjur, ren, hare och skogsfågel Parning: mars-april Antal ungar: 1-4 st Antal i Sverige vintern 2017/2018: ca st Lodjuren lever i så kallade hemområden. Till skillnad mot vargens revir så kan flera hemområden överlappa varandra. Hanarnas hemområden är större än honornas. Lon är ständigt på vandring inom sitt hemområde. Ofta använder den samma stigar om och om igen, så kallade lodjursväxlar. Lodjuret kan dra in sina klor och har dem ofta indragna när de går vilket gör att klomärken kan saknas i lodjurets spår. Spåret mäter 7-9 cm. Trots att lon är mycket aktiv och rör sig över stora områden, är det få människor som har haft förmånen att få se ett vilt lodjur. Dödligheten hos lodjur är olika beroende på ålder. Små ungar har en relativt hög dödlighet som tros bero på naturliga orsaker som svält och sjukdom. För vuxna lodjur är dödlighet ca 17% och utgörs nästan helt av legal och illegal jakt samt trafik.

14 Järv Gulo gulo Järven är ett mårddjur och är släkt med till exempel grävling och mink. Järven är det största mårddjuret i Europa. Under vintern äter de svenska järvarna mest ren, både sådana som den hittat döda och sådana den tagit själv. Sommartid äter järven allt från mindre däggdjur, fåglar och fågelägg till växter. Järven är främst en asätare som gärna följer i spåren efter till exempel lodjur för att äta resterna av deras byten. Men när det är skarsnö eller djup lössnö har järven nytta av sina stora fötter, som då fungerar som snöskor. Då kan en järv hinna ikapp och döda en fullvuxen ren. Ibland kan den till och med komma åt att döda flera renar på samma gång. Forskning visar att 60% av de renar järven äter är dödat av lodjur, medan endast 13% är dödat av järvar. De järvar som lever i skogslandet har inga renar att tillgå utan verkar leva till stor del på mindre däggdjur, slaktrester och andra kadaver. Järvar lägger ofta upp matförråd som de gräver ned i snön eller gömmer undan i klippskrevor eller uppe i träd. En järv kan bära köttstycken som är lika tunga som sig själv mycket långa sträckor. Förutom när en hona har ungar lever järvar ensamma. Järvar försvarar inga revir, men liksom lodjuret och björnen har de hemområden. Hanens hemområde är oftast större än honans, och flera honor kan bo inom samma hanes område.

15 Illustration: Åke Aronsson Järvfakta Mankhöjd: cm Vikt: kg Järvar har så kallad fördröjd implantation. De parar sig under våren och sommaren, men fostren börjar inte utvecklas förrän vid årsskiftet. Ungarna föds i en lya i februari/mars. Järvhonan gräver oftast lyan djupt ner i snön i en fjällsluttning ovanför trädgränsen. Jämfört med varg och lodjur har järven låg förökningstakt. Anledningen till det är att honorna vanligtvis inte får ungar före 3 års ålder, att de flesta bara föder ungar vartannat år, samt att dödligheten är hög hos ungarna. Järvungarna håller ihop med sin mamma tills nästa vår. Föda: ren, fåglar och mindre däggdjur Parning: april-augusti Antal ungar: 1-3 st Antal i Sverige vintern 2017/2018: nästan 600 st Järven är både en bra trädklättrare och en god simmare. För järvungar är den vanligaste dödsorsaken att de blir dödade av andra järvar. Den vanligaste dödsorsaken bland funna vuxna döda järvar i Sverige är illegal jakt. Andra dödsorsaker är svält, sjukdom och skador. Den årliga tillväxthastigheten beror på hur många som föds och hur många som dör. Tillväxthastigheten för järven utan illegal jakt beräknas ligga mellan 8-12 %. Med illegal jakt är tillväxten 4-6 %. Järven sätter i sin häl på framfoten men inte på bakfoten vilket gör att spåren från fram- och baktassarna ser olika ut. Framfoten mäter cm.

16 Björn Ursus arctos Den björnart vi har i Sverige heter egentligen brunbjörn, men eftersom vi bara har en art av björn i Sverige så kallas den oftast bara björn. Den är släkt med andra björnar så som isbjörn, svartbjörn och panda. De omtalade grizzlybjörnarna och kodiakbjörnarna är dock underarter av brunbjörn. Den kanske mest fascinerande egenskapen hos björnen är dess förmåga att sova under halva året. Normalt ligger björnen i ide från slutet av oktober till månadsskiftet april/maj, längre i norr och kortare i söder. Sömnen är ett sätt att överleva vintern, då det finns för lite mat att äta. I idet varken äter eller dricker björnen, utan lever på sina fettreserver. Kroppstemperaturen sänks och antalet hjärtslag minskar vilket gör att björnen behöver mindre energi än i vaket tillstånd. Ett ide kan se ut på många olika sätt. Oftast är det ett utgrävt hål i marken, gärna i en gammal myrstack eller under en rotvälta, men det kan även vara i ett tätt gransnår eller i en hålighet mellan stora stenblock. Björnens favoritföda är bär, vilka utgör ungefär hälften av energiintaget under året. Kött, framför allt älg- och renkalvar, utgör en fjärdedel av energin. Mer än en femtedel av maten består av myrlarver, myrpuppor och myror. Liksom järven blir honan könsmogen relativt sent och de har också fördröjd implantation. Björnhonan föder sina ungar i idet i början av året.

17 Illustration: Åke Aronsson Björnfakta Mankhöjd: < 135 cm Vikt: kg Föda: bär, myror, älgkalvar och växter När ungarna föds väger de gram och är alltså inte mycket större än marsvin. Ungarna diar sin mor och den feta mjölken gör att de växer snabbt. När de lämnar idet i april maj väger de 2 4 kilo. Ungarna följer sin mamma i ett eller två år. Parning: maj-juni Antal ungar: 2-3 st Antal i Sverige 2018: ca st Den största björnen som skjutits i Sverige vägde 343 kilo. En vuxen björnhane lever mestadels ett stillsamt singelliv, utom under ett par veckor på senvåren då han försöker para sig med så många honor som möjligt. Björnar lever inom så kallade hemområden, som kan variera mycket i storlek. Hanarnas hemområden är oftast mycket större än honornas. Björnar kan bli upp emot 30 år gamla. För vuxna björnar är legal och illegal jakt den vanligaste dödsorsaken. Ungefär hälften av årsungarna dör och majoriteten av dem dödas av vuxna hanar. Den årliga tillväxthastigheten beror på hur många som föds och hur många som dör. Under perioden var den svenska björnstammens tillväxthastighet i genomsnitt 5,5 % per år. Björnens spår är stora, men hälen på framtassen sätts sällan ner så den är ofta mindre än baktassens spårstämpel. Baktassen mäter cm.

18 Människa Homo sapiens I en strikt biologisk mening är vi människor inte rovdjur. Vi tillhör nämligen inte gruppen karnivorer utan grupen primater. Men tittar man istället på den mer vardaglig defintionen av rovdjur, det vill säga någon som dödar andra djur för att äta dem, så är vi människor också rovdjur. Några hundratusen människor i Sverige jagar fortfarande sin egen mat, men de flesta köper sitt kött på affären. Köttet kommer då oftast från djur som man fött upp i fångenskap, till exempel grisar, kor och höns. De äts i form av korv, hamburgare, kebab och oxfilé. Trots att människan äter kött så är hon, precis som björnen, en utpräglad allätare som lever av allt från spannmål, frukt och bär till kött, svamp, fisk, chips och läsk. Tack vare tillgång på energirik mat året om bygger vissa individer upp rejäla fettreserver - trots att de inte ska gå i ide. Människor ägnar lika mycket tid åt att titta på datorn som andra de andra rovdjuren ägnar åt att skaffa mat. Människan är inte snabb, men uthållig. Länge var fötterna människans enda sätt att förflytta sig. Så småningom bemästrade de dock att bygga båtar och använda drag- och riddjur. Numera kan de även åka bil, fyrhjuling, skoter, cykla och till och med flyga.

19 Människofakta Höjd: cm Vikt: kg Föda: kött, bär, växter Människor bildar par som utgör kärnan i en familjegrupp. Det är vanligt att partnerbyte sker. Efter en dräktighetstid på nio månader föds en unge på cirka 3,5 kg. Ibland får honan två eller fler ungar. Ungarna blir könsmogna vid 12-årsåldern, men räknas oftast inte som fullvuxna förrän de uppnått en ålder på cirka 20 år. Människoungar är starkt beroende av sina föräldrar och det tar lång tid innan de kan klara sig själva och lämnar boet. Parning: året om Antal ungar: 1 st Antal i Sverige vintern 2016/2017: ca 10 miljoner Människan är starkt revirhävdande och bygger murar, häckar och staket runt sina familjerevir. Revirkonflikter kan resultera i allt från gängstrider och grannslagsmål till världskrig. Varje år dör cirka människor i Sverige. Många dör av ålder, men också av sjukdom och olyckor. Den vanligaste dödsorsaken är hjärt- och kärlsjukdomar. Enligt svensk lag är det olagligt att döda andra människor, men trots det dödas cirka 95 personer per år av en annan människa. Människans tillväxthastighet i Sverige år 2016 var ungefär 1,5 procent, vilket var den högsta sedan år Den relativt stora ökningen beror både på att det fötts fler än det dött och att det invandrat fler än det utvandrat.

20 Foto: Melker Dahlstrand/Riksdagsförvaltningen Rovdjursförvaltning Enligt den rådande rovdjurspolitiken ska Sverige hysa långsiktigt livskraftiga stammar av rovdjur, men samtidigt ska detta inte försvåra väsentligt för olika näringar och intressen. Rovdjursförvaltningens utformning styrs av de lagar och konventioner som vi har att förhålla oss till. Bland annat styr EU:s direktiv hur förvaltningen kan utformas. Vem gör vad? I korta drag ser ansvarsfördelningen i förvaltningen ut enligt följande: Regering och riksdag utformar politiken. De beslutar också om en årlig budget för rovdjursförvaltning där pengarna fördelas mellan Naturvårdsverket och Sametinget. Naturvårdsverket har det övergripande ansvaret för Sveriges rovdjurspolitik. De följer upp länsstyrelsernas arbete och ansvarar för att de nationella målen för varje art uppfylls. Länsstyrelserna har det regionala ansvaret för rovdjursfrågorna och har i större omfattning än tidigare rätt att besluta om licens- och skyddsjakt på de stora rovdjuren. Länsstyrelserna lämnar även beslut om bidrag och ersättning till tamdjursägare som fått sina djur angripna, samt ansvarar för inventeringen av rovdjuren. Varje länsstyrelse har också en viltförvaltningsdelegation som består av olika intresseorganisationer, myndigheter och politiker. Delegationen är ett forum för kunskapsutbyte, samarbete och informationsförmedling. Länsstyrelserna ska samarbeta med varandra i så kallade viltförvaltningsområden. Landet är indelat i tre sådana områden; nord, mellan och syd. Sametinget, Statens veterinärmedicinska anstalt, SLU, Viltskadecenter, Statens jordbruksverk, Polismyndigheten, Naturhistoriska Riksmuseet och ArtDatabanken är exempel på andra organisationer som alla har sin specifika roll i förvaltningen.

21 De nationella målen För alla de stora rovdjuren finns nationella miniminivåer satta (så kallade referensvärden). Dessa nivåer är satta ur ett biologiskt perspektiv och anger det minsta antal individer som ska finnas i landet för att arten ska kunna anses ha gynnsam bevarandestatus. Det ska minst finnas: VARG: 300 stycken BJÖRN:1 400 stycken LODJUR: 870 stycken JÄRV: 600 stycken Det finns alltså inga nationella maxnivåer för rovdjuren, utan det regleras av länens förvaltningsmål. Förvaltningsmål är det antal av en art som länet anser är rimligt att hysa utifrån specifika regionala förutsättningar. Bland annat tas hänsyn till tamdjurshållning, jakt och turism. Förvaltningsmålen tillsammans får inte underskrida den nationella miniminivån. När en art befinner sig över den nationella miniminivån finns möjlighet att bedriva viss licensjakt för att ta större hänsyn till näringar och intressen. Om miniminivån understigs begränsas jakten till enbart skyddsjakt. År 2001 slog Riksdagen fast att vi ska ha rovdjur i Sverige. Hur många de ska vara, var de ska få finnas och hur stammarna ska förvaltas är dock långt ifrån alla eniga om. Sedan 2001 då det i Riksdagen beslutades att vi ska ha rovdjur i Sverige har förutsättningar och kunskap förändrats, vilket har lett till att förvaltningen har omformats i omgångar. Många upplever en frustration och oförutsägbarhet och det väcker i sin tur misstro mot andra intressegrupper och myndigheter.

22 Ekosystem & biologisk mångfald Ett ekosystem är en bit natur som vi människor har valt ut att beskriva. Ekosystemet består av allt som finns inom området, både de levande organismerna och deras livsmiljöer. Träd, älgar, vatten, nyckelpigor, järvar, bakterier, myggor, vargar, stenar och människor kan alla ingå i ekosystemet. Alla delar i ett ekosystem har olika funktioner. Om någon del försvinner ändras förutsättningarna för alla de andra. Hur stor påverkan de olika delarna har varierar, och effekten på deras påverkan är också svår att mäta. Rovdjuren i ett ekosystem kan bland annat regelera stammarna av växtätare och på så sätt också påverka växtligheten. Det i sin tur påverkar en rad andra arter. Stora rovdjur kan även konkurrera ut mindre rovdjur, eller förändra beteendet på arter, vilket får en påverkan i ekosystemet. Det finns även arter som gynnas genom att de kan utnyttja resterna efter de byten som rovdjuren har dödat. En del anser att vi i Sverige skulle klara oss bra även helt utan rovdjur, medan andra säger att ett ekosystem drabbas hårt om en rovdjursart försvinner. Hur stor betydelse rovdjuren har för ekosystemet debatteras ofta. I områden där människan inte påverkar marken eller viltstammarna har man sett att rovdjuren kan påverka ekosystemen kraftigt. Ett sådant exempel är vargen i Yellowstone i USA. Precis som i Sverige utrotades vargen från Yellowstone på 1920-talet. Det ledde bland annat till att vargarnas främsta bytesdjur (wapitin) ökade mycket i antal. De betade ner växtligheten kring vattendragen vilket missgynnade många arter. Till exempel minskade antalet bävrar, laxar och fågelarter. Sedan vargen återinfördes 1995 har landskapet och dessa arter återhämtat sig. I Sverige styr och brukar vi människor marken,

23 skogen och viltet så hårt att rovdjurens påverkan inte blir lika påtaglig som man kunnat se i Yellowstone. Men rovdjuren saknar naturligtvis inte betydelse i ekosystemet. Till exempel har forskare sett att järvar som lever i mellersta Sverige tack vare vargens bytesrester fått en jämnare fördelning av föda under året. Det skapar gynnsammare förhållanden för spridning av arten. Biologisk mångfald Även om man inte alltid kan säga vilken exakt roll, eller hur stor betydelse, en art har så strävar många av världens länder efter att bevara den biologiska mångfalden. Sverige har genom flertalet avtal förbundit sig att bevara den biologiska mångfalden - och där ingår även rovdjuren. Idag minskar den biologiska mångfalden snabbt och studier visar att djurarter dör ut 114 gånger snabbare än normalt idag. Under 1900-talet utrotades 69 arter av däggdjur. Till det kan också läggas 80 fågelarter, 24 reptiler och 148 fiskar. En lång rad andra arter är hotade till följd av jakt, klimatförändringar och minskning av deras livsmiljöer. Begreppen ekosystem och biologisk mångfald är relativt nya termer som myntats under 1900-talets senare hälft. Det betyder att dessa termer inte fanns på den tiden då vi genom jakt utrotade rovdjuren. På den tiden såg samhället också annorlunda ut jämfört med idag och förutsättningarna för den individuella överlevanden var sämre. Man gjorde helt enkelt vad som behövdes för att överleva och därmed var förutsättningarna för att bevara rovdjuren, och andra arter, inte samma som idag. Samma fenomen ser vi fortfarande i många fattiga länder där människor för överlevnadens skull jagar djur, eller utnyttjar deras livsområden, på ett icke hållbart sätt. Inte sällan fördömmer vi dessa länders och människors agerande. Men kan vi kräva att andra länder ska bevara sina arter om inte Sverige, som är ett rikt land, kan ansvara för att bevara våra?

24 I Sverige bedrivs forskning på samtliga stora rovdjur. Forskningens roll är att ta fram ny kunskap och att på så vis bistå organisationer och myndigheter med fakta och framtidsanalyser. Rovdjursforskning Forskare deltar inte vid beslutsfattande och ska därför inte heller förväxlas med beslutsfattaren. Beslut fattas i demokratisk ordning av politiker och tjänstemän. Skandinaviska björnprojektet, som är världens största forskningsprojekt på brunbjörn, har sin forskningsstation i Orsa Finnmark. Övriga projekt har sin bas på Grimsö Forskningsstation och de kallas för Skandulv (varg), Scandlynx (lo) och det Svenska Järvprojektet. Kunskap om olika arter och deras samverkan i ekosystemen är viktig för att vi ska kunna förvalta vår natur på ett så bra sätt som möjligt. För att bara nämna några exempel så pågår forskning om hur rovdjursarterna påverkar varandra, vilka byten svenska vargar fäller, hur viltskador orsakade av rovdjur ska kunna undvikas och vad som gör att järvar får så få ungar per hona och år. På senare år har DNA fått en allt större roll inom rovdjursforskningen. DNA kan tas från spillning, urin och vävnad och gör att forskarna kan skilja på olika individer. Detta kan användas för att analysera släktskap, inventera arter, se spridningsmönster eller för att avgöra vilken art som angripit ett tamdjur. I de fall då det finns extra skyddsvärda individer i ett område, till exempel invandrande vargar från öster, kan de följas med hjälp av DNA-spår som samlas in. Foto: Johan Månsson Rovdjursforskning bygger också mycket på information från djur som försetts med sändare. Sedan man började förse rovdjur med sändare har hundratals individer märkts. Från början användes radiosändare, men numera använder de flesta forskare GPS.

25 Via satelliter beräknas djurets position som sedan skickas vidare till forskarnas datorer. På så sätt kan forskarna följa djurens rörelser från sitt kontor. Informationen från sändarna kan lära oss mer om rovdjurens liv och död, hur stora och vilka områden de använder sig av, hur ofta de fäller byten och vilka andra individer de interagerar med. Informationen går också att använda för att förebygga skador på till exempel tamdjur. Rovdjurens påverkan på oss Rovdjurens påverkan på olika näringar och socioekonomiska effekter har allt mer börjat kartläggas. Det gäller även människans rädsla för och inställning till rovdjur, samt inställningen till förvaltningen. All sådan typ av forskning kommer troligen få stor betydelse för utformningen av framtidens rovdjursförvaltning. Den fantastiska björnen Björnen har många fantastiska egenskaper som gör att den klarar av att gå i ide. Den kan äta sig ritkigt fet utan att få hjärt- och kärlsjukdommar och diabetes. Sedan kan den sova hela vintern utan att drabbas av benskörhet, liggsår, muskelförtvining och vätskebrist. Genom fysiologisk forskning på björnar försöker forskarna förstå dessa egenskaper då sådan kunskap skulle vara intressant att applicera på bland annat sängbundna människor inom vården. Nyligen har forskarna funnit att en särskild bakterie i tarmfloran gör att de kan tillgodogöra sig energi extremt effektivt på hösten utan att få problem som vi människor förknippar med fetma. Förmågan att ta upp näring effektivt skulle i framtiden kanske kunna användas för patienter som har svårt att tillgodogöra sig näring.

26 Förr var hotet från de stora rovdjuren ytterst konkret. Om gårdens tamdjur dödades av rovdjur kunde tillvaron bli svår. I värsta fall kanske barnen svalt ihjäl under vintern. Rovdjur & tamdjur Sedan dess har vårt samhälle förändrats och ingen riskerar idag att svälta ihjäl på grund av rovdjursangrepp på tamdjur. Men rovdjuren orsakar fortfarande ekonomiska förluster, merarbete och oro för tamdjurens välbefinnande. De rovdjur som orsakar skador bland våra tamdjur är framför allt varg, lo och björn. Oftast är det får som råkar illa ut, men ibland angrips också kor, getter och i något enstaka fall häst. År 2015 angreps sammanlagt 542 stycken tamdjur. 529 av de angripna djuren var får, resterande var kor och getter. Skador i samband med rovdjursangrepp på tamdjur går inte att mäta i bara antalet skadade eller dödade djur. Angrepp leder till lidande och stress för överlevande djur och det kan påverka dem långt efter att angreppet är över. Till exempel kan de stöta bort sina foster eller bli sjuka, och mjölkkvaliteten kan bli sämre. Sådana skador kallar man för indirekta skador. Rovdjurens närvaro påverkar inte bara tamdjuren utan även djurägaren. Angrepp av rovdjur, eller oro för angrepp, orsakar merarbete och ekonomsik förlust men kan också leda till psykisk ohälsa. En studie utförd av SLU år 2015 visar att lantbrukare som drabbats av rovdjursangrepp, eller riskerar att drabbas, lägger ner ett betydande merarbete för att förebygga och hantera rovdjursangrepp. I en del fall blir problemen med rovdjur så stora för tamdjursägarna att de ser sig tvungna att lägga ner verksamheten. I andra fall fungerar verksamheten lika bra som innan rovdjuren återetablerade sig. Oavsett vad så uttrycker LRF (Lantbrukarnas Riksförbund) oro för att antalet som kommer lägga ner sina gårdar kommer att

27 öka. Speciellt eftersom det parallellet med rovdjuren även finns andra utmaningar för fårnäringen, till exempel få lammslakterier och otillräckliga stödsystem med krånglig administration. I dagsläget har dock fårnäringen ökat i Sverige trots ökande stammar av rovdjur. Under perioden ökade fårantantalet nationellt med 25 % och antalet besättningar med 20%. För de län som hyser den större delen av vargstammen har antalet fårindivider ökat i Dalarna, Västmanland och Örebro medan de har minskat i Värmland. Förebyggande åtgärder Det finns en mängd olika sätt att förebygga rovdjursangrepp. Ingen av metoderna är dock garanterat säker och metoderna passar olika bra till olika gårdar och djurhållningssätt. Mänsklig närvaro är troligen det mest effektiva, men det är en dyr och resurskrävande metod som få tamdjursägare har möjlighet till. Man kan också sätta upp rovdjursavvisande stängsel, vilket länsstyrelsen kan ge bidrag för, eller ta in sina djur nattetid. En del har börjat använda vakthundar. Bidrag för förebyggande åtgärder ligger i genomsnitt på miljoner kr per år. För dem som har sina djur på fäboddrift, det vill säga fritt betande i skogen, är det svårare att förebygga angrepp. Rovdjuren är därför ett av de stora hoten mot den här traditionella djurhållningen. Därmed hotas också en del av vårt kulturarv och de arter som gynnas av fritt betande tamdjur. En annan aspekt är att rovdjuren kan göra det svårare för Sverige att bevara utrotningshotade lantraser (gamla svenska raser med unika egenskaper). Av vissa raser finns det bara ett fåtal individer kvar, vilket gör att ett enda rovdjursangrepp kan vara ett hårt slag mot den rasen. Om djuren angrips När ett rovdjursangrepp på tamdjur pågår ska man först försöka skrämma bort rovdjuret. Fungerar inte det har man rätt att döda det. Enligt paragraf 28 i Jaktförordningen får en ägare eller vårdare till tamdjur döda ett rovdjur som angriper och skadar tamdjuret, eller om det är uppenbart att ett sådant angrepp kommer att ske. Djuret måste skjutas i direkt anslutning till situationen. Rovdjuret kan alltså inte dödas vid senare tillfälle. Däremot kan man om ett rovdjur angripit ens tamdjur ansöka om tillstånd för skyddsjakt från Länsstyrelsen eller Naturvårdsverket. Med sådant tillstånd kan det skadegörande djuret få fällas även utanför direkt anslutning till boskapen. Djurägaren har rätt att få ersättning för angripna tamdjur. Ersättningen betalas ut av länsstyrelserna och år 2015 uppgick den till 1,8 miljoner kronor. Om många skulle välja att sluta med djurhållning kan Sverige få svårare att producera tillräckligt svenskt kött och mjölk. Betesmarker kommer då att växa igen och flertalet arter av växter, svampar och insekter kan därmed missgynnas.

28 Idag finns det cirka tamrenar i Sverige. Några vilda renar finns inte längre kvar, de utrotades på slutet av 1800-talet. Det innebär att varje gång en ren dödas av rovdjur så är det en personlig förlust för renägaren. Rovdjur & renar Ingen vet exakt hur många renar som faller offer för rovdjur varje år. Beräkningar har gjorts utifrån hur många rovdjur man tror det finns i området och hur mycket de äter per vecka. Svenska Samernas Riksförbund (SSR) har också intervjuat alla 51 samebyar om deras förluster i renhjordarna. SSR:s beräkningar tyder på att renar per år dödas av rovdjur. Lodjuret dödar renar året runt, medan björnen mest tar kalvar under kalvningsperioden. Fast i vissa områden kan björnen å andra sidan stå för hela % av kalvförlusten. Järven tar också en del renar men lever mest av redan döda djur. Förekomsten av varg i renskötselområdet är så låg att de bara utgör en bråkdel av skadebilden, men när vargen väl är närvarande kan den ställa till stora problem. Därför finns ett politiskt beslut om att det inte ska få finnas några föryngringar av varg i renskötselområdet. Beslutet är förståeligt sett till rennäringens bästa, men det har också väckt en diskussion eftersom beslutet samtidigt försvårar för den så välbehövliga invandring av vargar från den finsk-ryska vargstammen. Utan invandrade vargar till den svenska stammen blir inaveln hög och hotstatusen ökar. Hot mot den samiska kulturen Rovdjuren orsakar inte bara skada genom att de tar många renar, utan de tar också andra individer än vad renägarna själva hade valt att slakta. Renägarna spar alltid de mest produktiva djuren, medan rovdjuren även dödar dessa värdefulla djur. På så vis blir även nästa säsong lidande.

29 Rennäringen varnar för att de är nära en kollaps på grund av rovdjurens framfart - och eftersom renen har en central roll i den samiska kulturen hotas också denna. Parallellet med rovdjursproblematiken upplever rennäringen påfrestningar på grund av minskade arealer av ostörda betesmarker och klimatförändringar. Tillsammans gör detta att många renägare ser mörkt på framtiden. Förebyggande åtgärder För att skydda rennäringen förekommer skyddsjakt på alla stora rovdjur. Att förebygga angrepp på renar på annat sätt än med jakt är svårt, men på flera håll pågår försöksverksamhet för att se hur man ska kunna minska dödligheten i renhjordarna, framförallt kalvförlusterna. Detta gäller inte bara sett till rovdjuren, utan även till väder och vind, som är en annan stor fara för de unga kalvarna. Målet är att skador på ren orsakade av rovdjur maximalt ska uppgå till 10 % av samebyns faktiska renantal. Det innebär att det behövs en sänkning från dagens skadenivåer. Ersättningssystemet Eftersom det är svårt att hitta igen alla döda renar så baseras ersättningen till renägarna på förekomst av rovdjur i området. För varje konstaterad föryngring (hona med ungar) av lo och järv får samebyn kr. För regelbunden förekomst av arterna får de kr och för tillfällig förekomst kr. För varg är motsvarande siffror , och kr. Ersättningen för björn och kungsörn bestäms från år till år. Den totala ersättningen per år är cirka 60 miljoner kronor.

30 Människan och hunden har levt i nära samspel under många tusen år. Kanske började det hela med att vargar sökte sig till människornas närhet för att leta mat och att människan, som såg fördelar med att ha dem i sin närhet, började tämja dem. Rovdjur & hundar Genom selektiv avel har människan tagit fram många olika hundraser med olika utseenden och egenskaper, och hunden har trängt djupt in i vårt samhälle. Den är numera inte bara ett nyttigt jaktredskap eller vakthjälp, utan ofta en högt älskad familjemedlem - ja, till och med människans bästa vän! Konflikten blir därför uppenbar när hundar dödas och skadas av de stora rovdjuren, inte minst av dess egen stamfader - vargen. De senaste åren har hundar per år angripits av stora rovdjur i Sverige. Det finns cirka hundar i Sverige så nationellt sett är det ingen stor andel hundar som angrips av rovdjur, men för den som drabbas är det förstås en klen tröst. Dessutom är angreppen inte jämt fördelade över landet eftersom de flesta angrepp orsakas av varg som har sitt utbredningsområde i mellersta delen av landet. Att vargen står för flest angrepp beror på att björn, lo och järv angriper hundar framför allt i självförsvar, medan varg även kan se hunden som en konkurrent om revir och partner. Statistiken visar att 80% av vargangreppen sker på jakthundar under jakt. Det beror på att jakthundar vistas mer i skogen än andra hundar och därmed löper de större sannolikhet att träffa på rovdjur. I de flesta fall där en icke jagande hund har angripits av varg har de vistats lösa. Endast några få fall finns där uppkopplade hundar blivit angripna. En bra förbyggande åtgärd är därför att ha hunden i sin direkta närhet och under uppsikt.

31 Andra förebyggande åtgärder som går att använda är skyddsvästar som förhindrar svåra skador vid angrepp och att spåra av området där hunden ska jaga eller av annan anledning vara lös. De undersökningar som gjorts tyder hittills på att hälften av vargangreppen på hundar sker efter att hunden själv sökt upp vargen. En del av angreppen skulle därför kunna undvikas genom att lära hunden att inte spåra och följa rovdjur. Risken att få sin hund angripen av varg är starkt knuten till hur många dagar per år man vistas i skogen och hur många vargar det finns i området. Om man till exempel jagar i ett vargrevir som hyser en hel flock uppskattas risken att få hunden attackerad vara 1 på jaktdagar, medan risken halveras om det bara är en ensam varg eller ett par i reviret. Det verkar också som att det finns stor variation mellan reviren. I en del revir har inga eller väldigt få angrepp på hund skett, medan det i andra revir har skett betydligt fler. Om hunden angrips Om hunden angrips av rovdjur har du rätt att skydda den. Om du försökt skrämma bort rovdjuret utan reslutat har du rätt att döda rovdjuret. Varje år betalas ut ersättning för angripna hundar. År 2015 var summan cirka kr. Varg & hund - likheter och skillnader Vargar och hundar har av naturliga skäl en stor del gemensamt i sitt beteende, men det finns också skillnader. Vargens temperamentet skiljer sig från hundens. Vargar är skyggare mot människor och nya föremål. Å andra sidan är vargen mer aggressiv mot främlingar av den egna arten. Den har också en större jaktinstinkt än de flesta av våra hundraser. Eftersom hundarna avlats fram utifrån egenskaper som vi tycker är fördelaktiga har de överlag ett mildare sinnelag och är lättare att dressera. Att hålla varg som husdjur är därför mycket svårt och det är heller inte lagligt i Sverige att hålla vilda djur som husdjur. Foto: Rovdjurscentret

32 Människan är sedan urminnes tider en jägare och samlare. Så länge det har funnits människor har det därför funnits jakt. Rovdjur & jakt Idag är det en förhållandevis liten andel människor som jagar, men för många av dessa är jakten en livsstil och den fyller en viktig social gemenskap. Jakten fyller också en samhällsfunktion i den aspekten att det håller nere antalet klövdjur som kan orsaka trafikolyckor och betesskador. Då rovdjuren under en period varit i princip utrotade från vårt land har den mänsklige jägaren vant sig av med rovdjurens närvaro. Nu är rovdjuren tillbaka och de skapar nya situationer och utmaningar för dagens jägare. Försvinner viltet? Rovdjur och bytesdjur har levt sida vid sida i årtusenden. Risken för att en viltart ska försvinna till följd av ett rovdjur är därmed minimal. Men människans andel av bytesdjuren kan förstås minska. Rovdjurens inverkan på det möjliga jaktuttaget kan vara allt från ringa till mycket stark. Hur stor påverkan blir är beroende av flera olika faktorer. Skillnaderna i människans möjlighet till exempelvis älgjakt i områden med varg förklaras med älgstammens täthet, reproduktionsförmågan, vald avskjutningsstrategi, storleken på vargreviret, antalet vargrevir och annan dödlighet i älgstammen (t.ex. björn, trafik och sjukdomar). Även om vargen inte orsakar några nationella nedgångar i älgstammen så kan vissa jaktområden påverkas mycket av vargens uttag. I en del områden ställs älgjakten till och med in. Även björnen konkurrerar med jägarna om älgen, framför allt genom att ta många älgkalvar på våren. Lodjur jagar inte älg, men blir i stället en konkurrent om rådjuren.

33 Minskat jaktvärde För dem som jagar i områden där avskjutningen har minskat till följd av rovdjuren blir det mindre av den uppskattade och miljövänliga råvara som viltkött utgör. Rovdjuren, speciellt vargen, innebär också att jakt med löshund försvåras. Och i björntäta områden löper jägare som rör sig tyst i skogen ökad risk att angripas av björn. När skottchanserna blir färre, köttmängden minskar och oron för rovdjursangrepp ökar tycker många att jakten inte längre känns lika rolig och meningsfull. Jakten som social gemenskap och rekreationskälla hotas. Rovdjursjakt Rovdjurens återetablering innebär också en möjlighet till jakt på nygamla viltarter. Både björn, lo och varg har jagats på licensjakt de senaste åren. Jakten sköts till stor del av inhemska jägare men det finns också aktörer som säljer jakten till utländska jaktturister. Rovdjursjakten är relativt svår i jämförelse med till exempel älgjakt, men det är också en jakt som många upplever som spännande. Illegal jakt Idag bedrivs en omfattande illegal jakt på de stora rovdjuren. Delvis är den illegala jakten ett uttryck för missnöje över den rådande rovdjursförvaltningen. Av naturliga skäl vet ingen riktigt hur mycket som tjuvjagas. Forskning med hjälp av sändarförsedda rovdjur ger dock en vink av omfattningen. För björn uppskattas den illegala jakten ligga på några tiotals djur varje år, medan de som forskar på lodjur uppskattar tjuvjakten till ungefär 100 djur per år. Ungefär hälften av dödligheten hos vuxna järvar och vargar anses bero på illegal jakt. Samtliga organisationer som ingår i Rovdjurscentrets råd tar avstånd från ilegal jakt.

34 Rovdjur & rädsla Vissa hoppas innerligt på att någon gång i livet få se ett rovdjur, medan andra helst av allt vill slippa möta dem. En del vågar inte längre vistas i skogen på grund av rovdjuren och sådan rädsla måste tas på allvar, men kanske bör den också sättas i proportion till riskerna? Studier visar att 44% av svenskarna är rädda för björn och 25% är rädda för att möta varg. Enligt statistisken över rovdjursangrepp är dock att risken för angrepp liten. Björnar undviker normalt oss människor. Kommer vi nära lämnar de oftast platsen. Det vet vi genom många människors erfarenhet från björnmöten men också genom forskning med GPS-försedda björnar som forskarna medvetet närmat sig. Men om björnen har något som de vill skydda (ungar, iden eller byten), eller om björnen blir överrumplad, så händer det ibland att de väljer att stanna och försvara sig. 42 människor i Skandinavien attackerats av björnar mellan åren Det är alltså utslaget över tid cirka en person per år som angripits. 33 stycken bar vapen vid tillfället och 23 stycken sköt på björnen på mindre än 9 meters avstånd. Vanligast är det att jägare angrips vilket förklaras med att de rör sig tyst i skogen, ofta i tät terräng och ibland i sällskap med en hund som kan reta upp björnen. Vargen kan döda en vuxen älg, så självklart kan de också döda en människa. Men det är extremt ovanligt att vargar angriper människor. Vargangrepp i modern tid har främst skett i delar av världen där förutsättningarna på många sätt skiljer sig från dem i Sverige. Till exempel förkommer angrepp i länder där det finns rabies eller där det finns dåligt med vilda bytesdjur. Det senaste tillfället då en vildlevande varg angrep människa i Sverige var år Detta skedde i Gysinge utanför Gävle och det handlade då om en varg som tidigare hållits i fångenskap. Vargen kom lös och angrep många människor, men sedan den vargen sköts har inga angrepp skett i Sverige. Det finns inga dokumenterade fall där lodjur eller järv angripit människor. Forskning om rädsla Studier visar att det finns skillnad i anledningen till rädsla för björn respektive varg. Rädslan för björn är kopplad till att djuret anses vara oförutsägbart vid möte, medan rädsla för varg har en starkare koppling till graden av förtroende för de förvaltande myndigheterna. Vid lågt förtroende är rädslan större. Rädslan är också kopplad till osäkerhet om hur man bör agera och hur man själv faktiskt skulle reagera vid ett rovdjursmöte. För att minska rädslan för rovdjur kan därför information om djurens beteende vara användbart, men också information om hur man bör agera vid ett möte med rovdjur. Människan är den absolut farligaste djurarten i världen - både för sig själv och för alla andra djur. Varje år dör ungefär 100 personer till följd av mord, dråp och misshandel. Och ännu fler dör till följd av trafik och välfärdssjukdomar.

35 Rovdjur i byn Djur kan komma nära bebyggelse och människor av olika anledningar. Ibland går de bara igenom samhället när de är på väg någonstans, men ofta är det mat som lockar dem in till byar och städer om de uppehåller sig där. Att ett rovdjur närmar sig våra samhällen är egentligen inte konstigare än att ett t.ex. ett rådjur gör det. Men eftersom rovdjuren är mer sällsynta - och också kan angripa tamdjur - skapar det mer uppståndelse, oro och rädsla. Om du möter en varg Att få se en varg är ovanligt, även om man befinner sig i ett vargrevir. Om du möter en varg och ger dig tillkänna ger sig vargen oftast av. Men om vargen inte går iväg, och du upplever situationen som obehaglig ska du tänka på följande: 1. Gå sakta och ljudligt därifrån. Spring helst inte. 2. Om vargen följer efter så stanna upp och verka stor och farlig genom att hålla armar och eventuella saker du har med dig i luften. Ta hellre ett par steg mot vargen än från den. 3. Om vargen trots allt skulle angripa så slå och sparka så mycket du kan. Om du möter en björn Forskning visar att björnar oftast ger sig iväg om de märker att du kommer, men skulle du hamna nära en björn ges följande råd: 1. Låt den gärna veta att du är där. Prata lite med den, hosta till eller harkla dig lite grann. Hör den dig inte, så klappa lite lätt i händerna. 2. Gå sedan därifrån. Gå inte närmare. 3. Om björnen skulle följa efter dig kan du välja att släppa någon av dina tillhörigheter på marken. Då stannar björnen ofta en stund för att lukta och undersöka. 4. Skulle du ha sådan otur att du faktiskt blir anfallen, menar experterna att man ska lägga sig ner i fosterställning med ansiktet mot marken och hålla händerna till skydd över nacken och armarna på sidorna av huvudet. Det ska man göra för att visa sig underlägsen, men också för att skydda känsliga delar av kroppen.

36 Naturturism är världens största industri och runtom i världen är vilda djur viktiga attraktioner. Med några få arter som tigrar, isbjörnar eller bergsgorillor profilerar sig hela länder som resmål och hundratusentals besökare kommer för att se dem. I vår del av världen har dock få utforskat rovdjurens turismvärde. Rovdjursturism Kanske kunde också Sverige börja dra nytta av att här finns tre av världens mest kända djurarter - varg, björn och älg? Man vet att turismen idag är världens största industri. Och naturturismen är den del som växer snabbast. Både riksdag och myndigheter ser därför naturturismen som en viktig faktor för Sverige i framtiden - inte minst för att stärka glesbygden. Idag kostar rovdjuren samhället en del pengar. Kanske kan inkomster från rovdjuren kompensera en del av deras kostnader? Aktörer idag I Sverige finns idag ett tjugotal arrangörer av rovdjursturism, med allt från björnskådning från gömsle till vargspårning och besök vid gamla iden. Varg och björn är också internationella spetsattraktioner för jaktturister. De är två av det norra halvklotets förnämsta jaktviltarter. Idag reser jägare från hela världen till Kanada, Ryssland och Alaska för att jaga björn och varg. Att skjuta en björn kan kosta uppåt kronor. Rovdjursturism kan bidra till att öka kunskaperna om rovdjuren, både om deras biologi och om de lokala stammarna. Erfarenheter från andra länder visar att en framgångsrik rovdjursturism kan öka acceptansen för rovdjur i området. Rovdjursturism kan också komplettera den traditionella turismen och locka fler besökare till en region. Det i sin tur gynnar till exempel lokala restauranger och butiker, samt andra besöksmål.

37 Åtling Åtling, det vill säga att lägga ut mat för att locka djur till en viss plats, är helt avgörande om man vill ha möjlighet att med stor sannolikhet se vilda rovdjur på nära håll. Åtlar kan bestå av viltkött eller fisk. Även äpplen och melass, havre, honung och surströmming lockar björn. Det finns en rad bestämmelser för vad som får och inte får läggas ut, och var och hur det får göras. Lagtexterna upplevs ofta som svårtolkade och tillämpningen snårig. För att kött ska få läggas ut i naturen krävs att det är veterinärbesiktigat och att köttet kommer från vilt. Ett undantag är om köttet ska användas enbart som lockbete och placeras på ett sådant sätt att inget djur kommer åt köttet. Då kan användning av slaktavfall vara tillåtet. Också själva platsen måste vara godkänd. Det måste göras långt bort från mänsklig bebyggelse och verksamhet. Om man inte är markägare själv måste man ha ett avtal med den/dem som är det. Finns det risker? Åtlingsturism är ett omdiskuterat ämne. Det finns farhågor om att åtlar skulle kunna ge problem i form av att rovdjur lär sig att förknippa mat med lukten av människa och att det skulle öka risken för angrepp på människor. De aktörer som idag håller på med björnskådning från åtel i Sverige har inte upplevt några sådana erfarenheter. Dessutom är åtling sedan 2014 åter tillåten för björnjakt, vilket gör att åtlar finns på många andra ställen än vid björnskådningsplatserna. De som är skeptiska till rovdjursturism, ovsett om det handlar om åtling eller inte, anser också att verksamheten riskerar att göra rovdjur så värdefulla som turismobjekt att jaktmöjligheten lokalt försvåras då intressen ska vägas mot varandra i länets förvaltning av rovdjur. En annan farhåga är att rovdjuren skulle tillåtas att öka om rovdjursturismen etablerar sig mer som näring. Men idag finns det på de flesta håll så pass många rovdjur att rovdjursturismen skulle kunna öka mångfaldigt utan att rovdjuren behöver bli fler. Foto: Norrigården

38 Vanliga argument Att människors åsikter om rovdjur går isär är inte speciellt konstigt. Människor lever olika liv, de har olika erfarenheter och de värdesätter olika saker. De flesta argumenterar utifrån just sin egen verklighet och därför kan många olika argument kring rovdjurens vara eller icke vara dyka upp i debatten. Här bemöter vi några av dem: Vi utrotade rovdjuren av en anledning så därför ska vi inte ha dem nu heller På den tiden då vi utrotade rovdjuren såg samhället mycket annorlunda ut jämfört med idag och de argument som fanns då kan därför inte appliceras på nuvarande förhållanden. Till exempel var förutsättningarna för den individuella överlevnaden sämre. Man gjorde helt enkelt vad som behövdes för att överleva och därmed var också förutsättningarna för att bevara arter inte samma som idag. Man kunde helt enkelt inte kosta på sig att ta hänsyn till biologisk mångfald - och termen och tankesättet fanns överhuvudtaget inte ens på den tiden! Detta återspeglas inte minst i att under och 1800-talet så utrotades en lång rad andra arter, bland annat skogsrenen, vildsvinet och rådjuren. Även älgen gick nästan samma väg till mötes innan den fridlystes. Rovdjuren finns i andra länder så därför behöver inte vi bevara dem De stora rovdjuren är inte utrotningshotade globalt, till exempel finns det relativt många vargar i Ryssland. Därför hörs ibland röster som tycker att det räcker med att dessa länder står för bevarandet. Men vad händer om de, precis som vi i Sverige gjorde, bestämmer sig för att utrota rovdjuren nu eller i framtiden? Och vad säger att vi i Sverige inte ska vara med och dela på ansvaret? Foto: Stephan Gäfvert Det går inte att bedriva tamdjurshållning i rovdjursområden Det är mycket väl bekräftat att det kan vara svårt att ha tamdjur med närvaro av rovdjur. Det betyder däremot inte att det är omöjligt. Att det går att ha tamdjur i samma områden som rov-

39 djur bevisas av att de allra flesta länder i världen faktiskt har både rovdjur och tamdjur. Självklart ställer det dock krav på tamdjurshållningens utformning. I Sverige har vi idag en tamdjurshållning och ett samhälle som är utvecklat i frånvaro av rovdjuren och därför kan tamdjurshållningen ställas inför svåra utmaningar när rovdjur nu återetablerar sig i området. För att belastningen för den enskilde brukaren inte ska bli orimlig behövs ett fullgott stöd från staten för att klara av anpassningarna. Det behövs också en väl fungerande förvaltning med bland annat snabba beslut om skyddsjakt. Rovdjursfrågan visar att det inte finns någon demokrati kvar i Sverige Sverige är ett demokratiskt land. Att leva i en demokrati är dock inte likställt med att individen alltid får som den vill. Förändringar, och ibland även försämringar, för individen sker hela tiden trots att man lever i en demokrati. Många individer och intressergrupper upplever att de inte blir lyssnade på i rovdjursförvaltningen. Vår uppfattning är att beslutsfattare och myndigheterna har lyssnat och tagit hänsyn till många olika parter, samt förhållt sig till de lagliga ramarna, vilket har lett till en kompromiss - en kompromiss som många är missnöjda med. Stockholmarna bestämmer hur människor på glesbygden ska ha det Inställningen till rovdjur är ofta mer positiv bland dem som lever i storstäder jämfört med dem som lever i rovdjursområden. Troligtvis är det så eftersom storstadsborna sällan direkt påverkas av rovdjurens närvaro. Storstadsbornas åsikter i sig är dock inte det som utformar förvaltningen. Det är Sveriges regering och riksdag, vilka är framröstade av hela landets befolkning, som beslutar om den rovdjurspolitiken. Sedan är det myndigheterna som utformar en förvaltning som ska leva upp till politikens målsättningar. Detta sker efter de lagar och konventioner som Sverige har att förhålla sig till. Foto: Stephan Gäfvert

40 Förr eller senare kommer en varg angripa en människa... Även om risken att bli angripen av en varg är liten så är det inte helt omöjligt att en människa kan komma att angripas i framtiden. Detta är förstås en obehaglig tanke för oss människor, men om det utgör en grund för att kraftigt minska antalet vargar i Sverige anser vi är tveksamt. I så fall borde det också gälla många fler arter, till exempel älgar, som orsakar fler skador och dödsfall hos människor i Sverige än vad vargen gör. Vargen är utplanterad från djurparker Med hjälp av DNA har forskarna fastslagit att de vargar som finns i Sverige idag har sitt ursprung från vilda vargar i Finland och Ryssland. Vargen återetablerade sig på talet med hjälp av människor som släppte ut vargar från Finland Det finns inget som bevisar detta påstående. Om någon organisation skulle hämtat vargar i Finland och sedan släppt ut dem i Sverige så har det skett i hemlighet. OM det mot förmodan ändå skulle visa sig vara fallet så är det knappast något som förändrar den nuvarande situationen. Detta eftersom man genom DNA-spårning vet att vargar också vandrat in självmant från Finland. Det betyder att oavsett om det har flyttats hit vargar eller inte på 80-talet så hade vi ändå haft en vargstam i Sverige nu som återetablerat sig på egen hand. Foto: Tomas Atterdal De vargar som finns här nu är inte svenska utan finskryska så våra åtaganden om bevarande gäller inte dem Alla helt eller delvis isolerade populationer (grupper) har sin egen specifika DNA. Eftersom Sverige är relativt isolerat från andra länder hade de svenska ursprungsvargarna ett DNA som går att särskilja från till exempel finskryska vargar. De är dock fortfarande samma art (och underart) av varg som det handlar om. De har samma utseende och egenskaper som ursprungsvargarna. Våra åtaganden gäller alltså även dessa invandrade vargar eftersom arten hade sitt naturliga utbredningsområde i vårt land innan vi utrotade den.

41 Att vargarna är inavlade kan inte var så farligt för de verkar ju friska För en enskild individ behöver inavel inte vara speciellt märkbar eller farlig, men ju högre graden av inavel är desto större risk är det att en inavlad grupp av djur dör ut. Gruppen blir känsligare för förändringar i miljön och sjukdomar eftersom alla individer har liknande egenskaper. Inavel kan också ge missbildningar, t.ex. skelettförändringar och sämre fortplantningsförmåga. Detta har man sett på den svenska vargstammen. Den svenska vargstammen är kraftigt inavlad och inaveln bedöms vara det största hotet mot vargstammens långsiktiga överlevnad. Att vargarna inte är speciellt många är också ett hot i sig, men att bara öka antalet vargar utan att se till att inaveln minskar påverkar inte hotstatusen speciellt mycket. Åtminstone inte om antalet vargar inte tillåts bli mycket högt - och det kommer av socioekonomiska skäl troligen inte ske i Sverige. Rovdjuren behövs i ekosystemet Alla arter har en roll i ekosystemet och det gäller även de stora rov.djuren Hur stor rollen är och vad som händer om en art försvinner kan ibland vara svårt att säga. Det kan också variera från område till område. I Sverige styr människan viltet, skogen och marken så hårt att rovdjurens roll blir underkastad vår egen påverkan på ekosystemen. Det betyder förstås inte att rovdjuren helt saknar betydelse i ekosystemet, men definitionen behövs ska inte likställas med att stora förändringar skulle kunna ses om rovdjuren försvann. Sverige skulle till exempel landskapsmässigt se relativt lika ut oavsett om vi hade rovdjur eller inte. Rovdjuren behövs för att rensa ut gamla och sjuka djur Forskning visar att rovdjuren inte i första hand tar gamla och sjuka djur utan fram för allt kalvar och unga djur. Foto: Tomas Atterdal

42 Rovdjuren har lika stor rätt som oss människor att finnas här Rovdjuren har funnits här i Sverige lika länge som oss människor. Ja, troligen längre till och med. Av den anledningen kanske man bör ta ställning till en rad etiska frågeställningar innan man bestämmer sig i rovdjursfrågan. Till exempel om vi människor med ovanstående fakta som bakgrund överhuvudtaget har rätt att begränsa eller utrota rovdjuren i vårt land? Men å andra sidan kan man vända på det och fråga sig om vi människor inte har lika stor rätt som rovdjuren att leva i Sverige? Förvisso är det knappast någon risk att vi människor dö ut på grund av rovdjuren, men många anser att rovdjuren påverkar dem så att deras livskvalitet försämras. Rovdjuren är för hotade för att jagas Rovdjuren har under en period varit starkt hotade i Sverige, men hotstatusen har minskat i takt med att stammarna har ökat. Till exempel har vargens hotstatus på 15 år gått från akut hotad till sårbar. Det är av största vikt att Sverige fortsätter att förvalta rovdjuren så att deras hotstatus inte äventyras, men det är inte likställt med att jakt inte kan tillåtas. Många anser också att jakt på rovdjur är nödvändig för att minska konflikterna och öka acceptansen för rovdjuren. Om det antagandet stämmer ökar jakten förutsättningarna för det långsiktiga bevarandet av rovdjuren. Foto: Tomas Atterdal

43 Exempel på övningar från rovdjursskolan.se Historien om ett rovdjursspår - film om hur man spårar rovdjur samt lodjursfakta Björnen Binna - tecknad film om björnen Binna och hennes ungar Rovdjurspussel - para ihop rätt sak med rätt djur, en lättsam repetitionsövning Älgleken - lekövning där deltagarna får uppleva vad som händer i ett ekosystem Vem har mest rätt till skogen - en värderingsövning där deltagarna får ta ställning Instuderingsfrågor - om t.ex Renar & rovdjur eller Hundar & rovdjur Fallen i byn Vargvattnet - lista ut vilka rovdjur som har varit på besök i byn Gör dina egna spår - pyssla genom att göra egna spårstämplar av rovdjur Smygleken - en lek som illustrerar djurens hörsel Rovdjursspelet - lär om rovdjur under lättsamma former Uppdrag: journalist - vad är fakta och påstående? Granska media!