Interimistiska förordnanden i förvaltningsprocessrätten

Transkript

1 JURIDISKA FAKULTETEN vid Lunds universitet Sara Bergqvist Interimistiska förordnanden i förvaltningsprocessrätten - En granskning av 28 FPL JUAN01 Förvaltningsprocessrätt Termin: VT 2016

2 Innehåll Förkortningslista Inledning Syfte Frågeställningar Metod, material och avgränsningar Bakgrund Verkställighet i förvaltningsprocessen Laga kraft Förutsättningar för inhibition och övriga intermistiska förordnanden Övriga interimistiska förordnanden När ska domstolen meddela andra intermistiska förordnanden än inhibition? Mål gällande överflyttning av barn som har omhändertagits Beslut om omedelbar verkställighet utan avvaktan på laga kraft Beslut rörande myndighets avslag på begäran om förmån Ingen åberopsbörda men viss bevisbörda Är interimistiska beslut slutliga beslut? Krävs motivering av interimistiska beslut? Diskussion Käll- och litteraturförteckning Rättsfallsförteckning

3 Förkortningslista FL Förvaltningslag (1986:223) FPL Förvaltningsprocesslag (1971:291) HFD Högsta förvaltningsdomstolen HFD (följt av årtal) Högsta förvaltningsdomstolens årsbok LOU Lagen (2007:1091) om offentlig upphandling LVU Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga Prop. Regeringens proposition RÅ Regeringsrättens årsbok SFL Skatteförfarandelag (2011:1244) SOU Statens offentliga utredningar 2

4 1. Inledning Vanligtvis krävs att en förvaltningsdom ska ha vunnit laga kraft för att vara verkställbar. Det finns dock ett antal uttryckliga lagregler som anger förutsättningar under vilka en icke lagakraftvunnen dom kan verkställas. På ett liknande sätt finns det även vissa beslut som kan verkställas omedelbart, trots att det saknas en uttrycklig bestämmelse. Det innefattar bland annat interimistiska beslut enligt förvaltningsprocesslagen som är föremål för den här uppsatsen Syfte Den här uppsatsen syftar till att utreda vad som är gällande rätt för andra interimistiska förordnanden än inhibition enligt 28 FPL. Målet är att redovisa hur klarlagt rättsläget egentligen är, vilka intressen som tillvaratas och vilka möjliga problem som kan följa vid tillämpningen av bestämmelsen Frågeställningar Hur sker bedömningen av andra ledet i 28 FPL om andra interimistiska förordnanden än inhibition? Vilka konsekvenser följer av tillämpningen av interimistiska förordnanden enligt 28 FPL för enskilda och allmänna intressen? 1.3. Metod, material och avgränsningar Metoden för framställningen ligger närmast en rättsdogmatisk metod, då granskningen av rättsregeln utgår från flera konkreta frågeställningar för att uppnå ett korrekt underlag att analysera. 2 En rättsdogmatisk analys har av Jan Kleineman 3 förklarats vara ett medel för att analysera hur en viss rättsregel ska uppfattas i ett sammanhang. En rättsdogmatisk metod präglas således av en konkret tillämpningssituation för en ofta abstrakt rättsregel. 4 Målet är att konkretisera tillämpningen av rekvisiten i övrigt besluta rörande saken som uttrycks i det andra ledet i 28 FPL och inte föreskriver en tydlig tillämpning direkt i lagtexten. I arbetet används också en kritiskt inriktad rättsdogmatik, vilket innebär att rättsläget inte bara klarläggs - det blir även möjligt att framföra kritik av det som framkommit. 5 I den avslutande 1 Lavin, Rune - Förvaltningsprocessrätt (Stockholm, 2014, upplaga 1:1), s Korling, Fredric & Zamboni, Mauro - Juridisk metodlära (Lund, 2013, upplaga 1:4), s Professor i civilrätt på juridiska fakulteten vid Stockholms universitet, se Zamboni & Korling (2013), s Id., s Id., s. 34f. 3

5 diskussionsdelen bedöms om argumentationen i doktrin och praxis är godtagbar eller bristfällig. Relationen mellan inhibition i 28 FPL och speciallag har behandlats i bland annat HFD 2014 ref. 13, som fastslog att 28 FPL om inhibition ska tillämpas när det handlar om att överpröva giltigheten av ett avtal i offentlig upphandling. På ett liknande sätt ansågs i RÅ83 2:40 att inhibition kan meddelas enligt 28 FPL i fråga om omedelbart omhändertagande enligt 6 LVU. Frågan är då vad som gäller för andra interimistiska förordnanden i förhållande till speciallag. Uppsatsens disposition innebär att andra interimistiska förordnanden sätts i kontrast mot inhibition. Genom att avgränsa andra interimistiska förordnanden från inhibition framkommer även hur det andra ledet i 28 FPL har hanterats i förhållande till speciallag. Det blir inte möjligt att närmare gå in på interimistiska besluts överklagbarhet, mer än vad som är relevant för motiveringsskyldigheten. Vidare utreds inte huruvida interimistiska beslut eventuellt påskyndar handläggningen i förfarandet. 4

6 2. Bakgrund 2.1. Verkställighet i förvaltningsprocessen Laga kraft För att faktisk effekt ska följa av ett beslut krävs att den som står ansvarig för verkställigheten underrättas om beslutets innehåll. Det gäller både parter och myndigheten som ska medverka vid realiserandet. Underrättelsen fyller en funktion som utgångspunkt för överklagandetidens beräkning. 6 Det blir en fråga om ett beslut kan verkställas redan när underrättelsen har nått parterna samt eventuell verkställighetsmyndighet eller om laga kraft måste inväntas. Först och främst får svaret sökas i gällande författning men om det saknas uttryckliga bestämmelser kan det bli svårt. 7 I HFD 2012 ref. 27 påtalade domstolen att huvudregeln för att ett förvaltningsrättsligt avgörande ska vara verkställbart är att det har vunnit laga kraft. Undantag kan stadgas i författning men bland annat LOU, som var aktuell i fallet, saknar sådana undantag. Ett annat undantag kan vara att beslutet är av sådan karaktär att det måste anses gälla omedelbart för att det ska fylla sin funktion. Här refererade domstolen till RÅ 2005 ref. 17, även kallad Trängselskattedomen, 8 där ett beslut om att upphandling ska göras om konstaterades gälla omedelbart och ansågs därtill inrymma ett förbud mot att fortsätta upphandlingen i fråga. I HFD 2012 ref. 27 hade upphandlingen slutförts och parterna hade ett civilrättsligt bindande avtal sinsemellan på så vis att situationen ansågs vara en annan och motiverade inte ett avvikande från huvudregeln. Fallet visar att laga kraft förmodligen bör vara huvudregeln för ett besluts verkställbarhet. Beslut som ger ingripande verkningar förutsätter ibland en omgående tillämpning. Interimistiska beslut är en sådan typ av beslut som kan fattas för att snabbt justera förhållandena i väntan på ett avgörande. När det handlar om ett renodlat gynnande beslut för den enskilde kan det verkställas omedelbart om motpart saknas. 9 Problemet är att när författningsbestämmelser saknas kan besluts omedelbara verkställighet bli mycket kontroversiellt, 10 beroende på situationen det handlar om. 6 Ragnemalm, Hans - Förvaltningsprocessrättens grunder (Stockholm, 2014, upplaga 10), s Id., s. 140f. 8 SOU 2006:28, s Ragnemalm (2014), s Lavin (2014), s

7 2.2. Förutsättningar för inhibition och övriga intermistiska förordnanden Det är i 28 FPL 11 som möjligheten till inhibition och övriga interimistiska beslut fastställs. Det framgår av 28 FPL att den domstol som ska pröva ett överklagande får besluta att det överklagade beslutet, om det annars skulle gälla omedelbart, tills vidare inte ska gälla och även i övrigt besluta om saken. Ordet inhibition nämns uttryckligen i 29 FL och såsom 28 FPL är formulerad antyder att det endast är det första ledet som i egentlig mening innefattar inhibition. 12 Inhibition innebär nämligen att det överklagade beslutet tills vidare inte ska gälla, medan det andra ledet tar sikte på andra interimistiska förordnanden som kan ha olika betydelser beroende på omständigheterna i varje enskilt fall. 13 Interimistiska förordnanden kan till exempel utgöras av beslut om omedelbart verkställighet utan att laga kraft inväntas. 14 Det är däremot inte nödvändigt att ett beslut är verkställbart för att inhibition eller övriga interimistiska förordnanden ska kunna tillämpas på beslutet. Det som krävs är att beslutet blir gällande i avvaktan på laga kraft. 15 Det har fastställts i praxis att inhibition och andra interimistiska förordnanden inte nödvändigtvis behöver delas upp eftersom det är samma överväganden som ska ligga till grund för båda typerna av beslut. 16 Med tanke på att beslutstyperna delas upp i lagparagrafen får det anses vara intressant att ändå göra den här uppdelningen, speciellt i hänseendet att inte allt som har fastställts för inhibition har bekräftats gälla även för andra interimistiska förordnanden Övriga interimistiska förordnanden Bestämmelsen i 28 FPL är subsidiär till liknande bestämmelser i speciallag, enligt 2 FPL. Det innefattar exempelvis reglerna om anstånd i 63 kap. SFL. 17 Eftersom det kan finnas specialregler i bland annat LOU eller lagarna om tvångsvård får reglerna i FPL ändå bli utfyllande när det finns ett behov av komplettering i specialförfattningar. Det blir därför ofta en fråga i sig om specialregleringen ska anses ersätta eller komplettera motsvarande reglering i FPL. 11 Motsvarande 29 FL. 12 Lavin, Rune - Inhibition i förvaltningsprocessen (FT 1/2-1993), s Lavin (2014), s. 119f. 14 Jermsten [Förvaltningsprocesslag (1971:291), kommentaren till 28, not 57]. 15 Essen, Ulrik von - Interimistiska beslut i förvaltningsprocessen (FT 4/2011), s Id., s Wahlgren, Göran - Administrativ rättspraxis. Förvaltningslagen och Förvaltningsprocesslagen m.m. ( ) (FT 5/1987), s

8 Det framgår av lagtexten att 28 FPL enbart kan aktualiseras när förvaltningsrätten har meddelat ett överklagbart avgörande. Om ett mål har anhängiggjorts genom ansökan i första instans borde det därför varken vara möjligt eller praktiskt relevant att meddela interimistiska förordnanden. 18 I motiven till lagstiftningen påtalas det att möjligheten att meddela interimistiska förordnanden i underställnings- och ansökningsmål ska framgå i specialförfattning. 19 Det har i praktiken varit möjligt att interimistiskt förordna i andra fall än de som listas i FPL. 20 Resning 21 och återställande av försutten tid faller inte inom tillämpningsområdet för FPL men ändå har interimistiska förordnanden kunnat meddelas i resningsmål hos Högsta förvaltningsdomstolen. 22 I RÅ82 2:14 hänvisade HFD till 28 FPL och förordnade att en myndighets lagakraftvunna beslut inte skulle gälla tills vidare. HFD:s avgörande avsåg inte det överklagade beslutet och därför handlade det således snarare om ett interimistiskt förordnande. Såsom 28 FPL är formulerad kan det nämligen påstås att det första ledet förutsätter en koppling till ett överklagat beslut, medan det andra ledet om att domstolen i övrigt kan förordna i saken inte har samma språkliga utformning och skapar därigenom möjlighet för en mer öppen tolkning. 23 Att det däremot inte har varit möjligt att meddela interimistiska beslut i mål om återställande av försutten tid, förklaras bero på att resningsmålen innebär en sakprövning medan det i målen om återställande av försutten tid handlar om att en ny klagofrist ska sättas ut. 24 Det har i praxis ställts ett krav på tämligen hög grad av sannolikhet att en ändring av saken kommer att ske i avgörandet för att inhibition ska kunna meddelas. Det konstaterades i RÅ 1998 ref. 48 att ett interimistiskt förordnande om omedelbar verkställighet endast meddelas om det föreligger en tämligen hög grad av sannolikhet för att avgörandet kommer att stå fast. 25 Kravet på sannolikhet sänks om det finns en påtaglig risk för att väsentlig skada kommer att drabba ett enskilt intresse om ett interimistiskt förordnande inte meddelas. 26 I speciallagstiftning preciseras ibland huruvida det är ett enskilt eller allmänt intresse som ska beaktas vid interimistiska förordnanden, 27 och i rättsfallet blir det tydligt att den enskildes intressen tillerkänns ett beaktansvärt värde. Rättsfallet bekräftar således att 18 Essen (FT 2011), s Prop. 1971:30 Del 2 s Lavin (FT 1993), s Ett resningsmål är ett ansökningsmål, se Essen (FT 2011), s Wahlgren (FT 5/1987), s Id., s Ibid. 25 Se RÅ 1998 ref Se RÅ 1998 ref Jmfr t.ex. 16 kap. 9 LOU om interimistiska beslut vid överprövning av en upphandling. 7

9 sannolikhetsbedömningen samt skadebedömningen ska anses gälla vid interimistiska förordnanden när det handlar om beslut som ska gälla omedelbart, innan det har vunnit laga kraft När ska domstolen meddela andra intermistiska förordnanden än inhibition? I motiven till lagstiftningen konstateras att rätten bör ha en möjlighet till andra interimistiska förordnanden än inhibition. 28 Det nämns ett antal situationer då ett behov av ett interimistiskt förordnande kan uppkomma Mål gällande överflyttning av barn som har omhändertagits En av situationerna då andra interimistiska förordnanden kan vara aktuella, i stället för inhibition, är i mål som rör överflyttning av omhändertagna barn. 29 Det har bekräftats i praxis att det inte kan vara fråga om inhibition vid vård av barn. 30 Det är viktigt att understryka att det interimistiska förordnandet måste ha koppling till det beslut som överklagas. 31 I HFD 2011 ref. 5 konstaterades att det ligger i sakens natur att frågan om interimistiskt förordnande endast aktualiseras i fall då en tidsutdräkt bedöms medföra risk för allvarlig olägenhet varför domstolens slutliga avgörande inte kan avvaktas. Vidare framfördes att LVU är en skyddslag för barn och unga, varför den inte kan jämställas med exempelvis häktning. Lagstiftaren har uttryckt att avbrott i vård av barn bör undvikas och att barnets bästa ska vara avgörande för beslut enligt LVU. Domstolen konstaterade att samma beaktande likväl ska ske vid beslutsfattande enligt FPL. När det gäller vård som har inletts enligt LVU kan ett interimistiskt beslut om att omedelbart avbryta den inledda vården meddelas endast om en sådan åtgärd är nödvändig med hänsyn till barnets bästa och inte kan anstå till dess dom meddelas i målet Beslut om omedelbar verkställighet utan avvaktan på laga kraft Det är bland annat i RÅ 1998 ref. 48 och RÅ 2004 not. 156 som beslut om omedelbar verkställighet utan avvaktan på laga kraft har behandlats. I RÅ 1998 ref. 48 togs hänsyn till verkningarna av att länsrättens dom skulle gälla omedelbart eller bli gällande först när den vunnit laga kraft, varpå 28 FPL användes för bedömningen. Länsrätten hade funnit att ett 28 Prop. 1971:30, s Prop. 1971:30, s Jfr HFD 2011 ref Jfr RÅ 1998 ref. 48 samt RÅ 2004 not Se HFD 2011 ref. 5. 8

10 förbud inte var förenligt med EU-rätt och därmed upphävt ett av Kemikalieinspektionen meddelat beslut på avslag om ansökan om dispens från förbudet. Verkningarna av domen ansågs ligga nära dem som skulle följa av ett dispensbeslut. Kammarrätten meddelade interimistiskt förordnande om att länsrättens dom skulle gälla omedelbart utan att ha vunnit laga kraft, i enlighet med vad bolaget yrkade. HFD anförde att det i hög grad var ovisst huruvida länsrättens bedömning av förbudets giltighet skulle bestå och att det fanns anledning att anta att behov fanns för ett inhämtande av förhandsavgörande från EU-domstolen för att bedöma saken. HFD ansåg att det inte förelåg skäl att överge kravet på en tämligen hög grad av sannolikhet att domen skulle stå fast och i och med att förutsättningen inte uppfylldes fann HFD det inte vara möjligt att meddela interimistiskt förordnande. Kammarrättens beslut upphävdes. Följaktligen bekräftades ett högt krav på sannolikhet för att domen ska bestå - är det ovisst hur bedömning kommer ske av saken uppfylls inte kravet Beslut rörande myndighets avslag på begäran om förmån När ett överklagat beslut innefattar ett åläggande eller förbud, är inhibition vanligen rätt åtgärd. Annat gäller då överklagandet rör ett avslag på en förmånsbegäran. Då krävs att ett interimistiskt förordnande tillgrips för att tillfälligt uppfylla eller tillgodose anspråket från klaganden. Enligt Rune Lavin 33 kan inhibition av ett avslagsbeslut i praktiken aldrig medföra ett provisoriskt tillerkännande av förmånen till klaganden. Det blir därför nödvändigt att i det här fallet förordna om saken särskilt. 34 Som ett exempel kan nämnas att i socialförsäkringsmål uppfattar domstolen vanligtvis ett yrkande om ersättning fram till att dom meddelas som ett yrkande om interimistiskt förordnande enligt 28 FPL. 35 Med beaktande av myndighets avslag på förmånsbegäran kan en av kammarrätten nyligen meddelad dom analyseras. 36 I fallet upphävde kommunen ett boendestöd innan det löpt ut med hänvisning till att socialtjänstlagen inte kan tillämpas vid utlandsvistelse. I förvaltningsrätten uppfattades de av biståndstagaren överklagade besluten avse dels indragning av insatser som redan beviljats, dels avslag på nya ansökningar om fortsatta insatser. Yrkandena ansågs enligt förvaltningsrätten omfatta dels en begäran om inhibition av nämndens beslut och dels att förvaltningsrätten skulle interimistiskt förordna att utbetalning 33 F.d. professor i förvaltningsrätt och socialrätt. Tidigare regeringsråd, ordförande för Regeringsrätten (Högsta förvaltningsdomstolen) m.m. 34 Lavin (FT 1993), s Lavin (FT 1993), s Kammarrätten i Stockholm - mål nr ( ). 9

11 ska ske i avvaktan på prövning. Yrkandena avslogs. I kammarrätten yrkade klaganden att förvaltningsrättens beslut skulle ändras och att socialnämndens beslut om boendestöd skulle fortsätta gälla. Kammarrättens bedömning baserades enbart på inhibitionsgrunden i 28 FPL. Kammarrätten konstaterade att socialnämnden hade ändrat ett gynnande förvaltningsbeslut till biståndstagarens nackdel. Beslut om bistånd får omprövas till den enskildes nackdel enbart enligt de generella förutsättningar som finns för omprövning av gynnande beslut. Det gäller framförallt tidsbestämda bistånd. I fallet hade boendestödet försetts med ett omprövningsförbehåll om behovet av bistånd förändras. Endast de förhållanden som kunnat beaktas vid det ursprungliga ställningstagandet få[r] föranleda en omprövning. 37 En utlandsvistelse gör inte att kommunen slipper ansvar enligt socialtjänstlagen - den hjälpbehövande kan fortfarande anses vara bosatt i kommunen om platsen fortfarande utgör personens egentliga hemvist. Eftersom det var känt för socialnämnden vid det ursprungliga beslutstillfället att biståndstagaren brukade vistas utomlands mellan november-april sedan 20 år tillbaka och avsåg att fortsätta med det, ansåg kammarrätten att det var sannolikt att förvaltningsrätten skulle kunna ändra målet i sak eller att utgången i vart fall borde vara oviss. Därmed borde förvaltningsrätten ha meddelat inhibition. Utfallet verkar innebära att omprövning av ett gynnande beslut om bistånd till biståndstagarens nackdel borde föranleda inhibition av omprövningsbeslutet om det är sannolikt att överklagandet bifalls. Enligt Lavin kan ju inhibition av ett avslagsbeslut inte medföra ett provisoriskt tillerkännande av förmånen till klaganden, varpå det möjligen är så att socialnämndens beslut inte anses utgöra ett avslagsbeslut. Avslagsbeslut saknar negativ rättskraft. 38 Gynnande beslut får däremot i allmänhet negativ rättskraft, men det är vanligt att förse ett sådant beslut med återkallelseförbehåll. 39 I fallet verkar omprövningen ha medfört att ett gynnande beslut har ändrats till ett negativt beslut att likställa med verkningarna av ett avslagsbeslut. Med tanke på att kammarrätten ansåg omprövningsbeslutet vara ett negativt beslut för den enskilde borde det i vart fall utgöra ett sådant för enskild betungande avgörande att det inte vinner negativ rättskraft. 40 Har kammarrätten här gjort rätt i att meddela inhibition, eller borde det i stället ha meddelats ett interimistiskt förordnande av annat slag? I fallet det 37 Kammarrätten i Stockholm - mål nr ( ), s Ragnemalm (2014), s Id., s Essen, Ulrik von - Processramen i förvaltningsmål: Ändring av talan och anslutande frågor (Stockholm, 2016, upplaga 2:1), s

12 nog om att biståndstagaren har mottagit kontinuerliga utbetalningar som har varit utsatta att ske under en bestämd tid. På så sätt gör ett inhibitionsbeslut att betalningarna kan fortsätta även när biståndsbeslutet har blivit ändrat till nackdel för den enskilde. Det är ändå inte helt klarlagt eller tydligt vad som skiljer fallet från ett vanligt avslag på förmånsbegäran. I övrigt kan tilläggas att Hans Ragnemalm 41 påpekar att när ett överklagat beslut visat sig vara felaktigt, kan den högre instansen upphäva, justera eller ersätta beslutet med ett helt nytt beslut. Enligt allmänna förvaltningsrättsliga principer åläggs beslutsmyndigheten att se till att verkställigheten återgår för ändrade eller upphävda beslut för vilka verkställighet redan har inträtt Ingen åberopsbörda men viss bevisbörda En part kan när som helst under processen framställa ett inhibitionsyrkande. Det gäller även för andra interimistiska förordnanden. Det räcker att domstolen kan läsa in ett yrkande i överklagandet och här anses föreligga ett stort tolkningsutrymme. Om det går att tolka fram ett yrkande krävs det att domstolen tar ställning genom att bifalla, avslå eller avvisa yrkandet. Om det inte finns något yrkande om interimistiskt beslut att tolka fram kan domstolen ex officio besluta om inhibition eller annat interimistiskt förordnande, om det framgår av utredningen att det bör fattas ett sådant. Här föreligger inget krav för domstolen att ta ställning. Ett initiativ från domstolen torde förekomma då det är till en enskild parts fördel. Det föreligger dock inget hinder att agera för ett allmänt intresse. 43 Med beaktande av det ovan anförda kan det påstås vara anmärkningsvärt att det föreligger formella kriterier för att ett yrkande om interimistiskt beslut inte ska avvisas, när det finns en möjlighet för domstolen att på eget initiativ meddela om interimistiska förordnanden. I den materiella prövningen kan klaganden i praktiken anses vara ålagd en viss bevisbörda för ett påstående om att det föreligger ett behov för ett interimistiskt beslut. Ibland motiveras ett icke bifallet yrkande med att klaganden inte lyckats anföra sannolika skäl eller tillräckliga skäl för verkställighetsförbud. 44 Det borde gälla även för andra interimistiska förordnanden. 41 F.d. professor i offentlig rätt, justitieombudsman (JO), regeringsråd, Regeringsrättens ordförande och domare i EG-domstolen (EU-domstolen) m.m. 42 Ragnemalm (2014), s. 200f. 43 Essen (FT 2011), s Lavin (FT 1993), s

13 2.6. Är interimistiska beslut slutliga beslut? Vid slutliga beslut skiljer myndigheten ärendet från sig medan beredningsbeslut endast avser att samla in underlag för ett senare slutligt beslut. Avgörs saken genom beslutet kallas det vanligtvis huvudsakligt. De olika indelningsgrunderna korsar varandra och för att förstå vad ett beslut reellt innebär är det väsentligt att klargöra hur besluten påverkar reella förhållanden och vad som då blir deras slutliga, faktiska verkan. 45 Om interimistiska beslut föreskriver Hans Ragnemalm att sådana principiellt kan sägas fattas på beredningsstadiet men samtidigt tills vidare avgör saken i avvaktan på att ärendet ska definitivt avgöras. 46 Interimistiska beslut är överklagbara. 47 Enligt 34 3 p FPL får talan föras särskilt för förordnanden rörande saken i väntan på målets avgörande. Det är med anledning av att interimistiska beslut kan medföra självständiga verkningar som de kan överklagas separat Krävs motivering av interimistiska beslut? Det framgår av 30 FPL att rättens avgörande ska innehålla de skäl som har bestämt utgången. Det innefattar både en dom och andra avgöranden av saken som betecknas beslut. 49 Därtill ska alla EU:s medlemsstater tillförsäkra invånarna rätten till en god förvaltning, som innefattar att förvaltningen är skyldig att motivera sina beslut, enligt art. 41 (2) c. i EU:s rättighetsstadga. 50 Motsvarande reglering i 20 FL för myndigheteters beslut uppges endast medföra en motiveringsskyldighet för mer kvalificerade beslut. 51 I RÅ82 2:49 konstaterades en skyldighet enligt 30 FPL att motivera interimistiskt beslut om omhändertagande enligt 6 LVU. En förutsättning för att meddela beslut enligt paragrafen är att det är sannolikt att den unge behöver beredas vård enligt lagen. Frågan är då om det föreligger en motiveringsskyldighet för den typ av övriga interimistiska beslut som framgår av andra ledet i 28 FPL och därmed gäller för överflyttning av barn som har omhändertagits i enlighet med LVU. Motiveringsskyldigheten i 30 FPL omfattar inte beslut i beredningsstadiet. Däremot tillämpas bestämmelsen analogt för interimistiska beslut som uppfattas vara jämförbara med slutliga beslut. Interimistiska beslut bygger dock på en förhandsbedömning av sakfrågan men 45 Ragnemalm (2014), s. 22f. 46 Id., s Id., s Id., s Jermsten [Förvaltningsprocesslag (1971:291), kommentaren till 30, not 63]. 50 Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (2010/C 83/02). 51 SOU 2010:29, s

14 denna bedömning bör inte förekomma den egentliga prövningen av saken. I princip varje beslut som föranleder ett påtagligt behov för individen att få informeras om skälen för bör motiveras. 52 Lavin uttalade sig angående inhibition i tre olika måltyper som inte är aktuella här. 53 I ett skattemål utelämnade majoriteten motiveringen helt, medan minoriteten gjorde en mer principiell utläggning utan att uttala sig angående målets utgång. Det senare ansågs av Lavin vara att föredra, just i det fallet Wennergren & Essen, 30 andra stycket FPL (Zeteo, e-version). 53 Lavin (FT 1993), Id., s

15 3. Diskussion Det framgår att lagstiftaren förutspått att rätten ska ha en möjlighet att döma till andra interimistiska förordnanden än inhibition; att det i motiven till lagstiftningen räknas upp situationer då ett behov kan uppkomma, insinuerar att listan på situationer nämnda i förarbetena inte är uttömmande. Praxis har visserligen utökat listan men det kan konstateras att det kan finnas en rad andra situationer som kan bli föremål för ett annat slags interimistiskt förordnande, som ännu inte har behandlats i teorin eller praktiken. Eftersom bestämmelsens tillämpningsområde bara har specificerats till viss del, framstår den framtida tillämpningen som svår att förutse. Det har varit möjligt att interimistiskt förordna i resningsmål, men att det andra ledet öppnar upp för en friare tolkning är tveksamt. Som 28 FPL är formulerad kan domstolen i övrigt besluta i saken, men saken ska ju ändå relatera till det överklagade beslutet. Tolkningen påverkas i och för sig av vad saken i det enskilda fallet anses innefatta. I och med att det ska göras en sannolikhetsbedömning innebär det att domstolen ställs inför en bedömning av själva saken i målet, för att kunna avgöra om ett interimistiska förordnande ska kunna meddelas. Domstolens resonemang ter sig naturligt; interimistiska förordnanden kan utgöras av omedelbar verkställighet, varför det blir tydligt att det fordras hög sannolikhet för att beslutet kommer att stå fast. Anledningen blir desto mer uppenbar exempelvis när det rör överflyttning av omhändertagna barn, eftersom barn kan tänkas behöva tillförsäkras en särskild trygghet i att rättssystemet inte sviker. Det har framkommit att domstolen har en plikt att tolka om det kan läsas in ett yrkande om ett interimistiskt beslut i talan. Om ett sådant yrkande saknas kan domstolen i vissa fall meddela ett interimistiskt beslut ex officio. Det förefaller oklart hur och om motiveringsskyldigheten skiljer sig åt i de två fallen - om domstolen meddelar ett interimistiskt förordnande i enlighet med var som kan läsas in i talan, kan ju en motivering bli funnen till viss del i själva talan. När det handlar om ett beslut som meddelats ex officio, borde det åligga domstolen en större plikt att tydliggöra skälen för det interimistiska beslutet. Hur vore det annars rimligt att domstolen ska ha en möjlighet att meddela interimistiska beslut på eget initiativ när ingen part har yrkat om det? Eftersom verkställigheten av beslut som inte har vunnit laga kraft anses kontroversiell när bestämmelser saknas, borde interimistiska förordnanden som meddelas under en pågående sakprövning kanske anses än mer ingripande. Kanske borde interimistiska beslut medföra ännu högre krav på tydligt formulerade skäl för tillgripandet, då det i praktiken innebär att domstolen gör en förhandsbedömning av saken. Beroende på hur välformulerade skälen för bedömningen är kan det tänkas ha betydelse för överväganden av framtida 14

16 överklaganden. Om skälen för ett interimistiskt beslut inte är tydligt redovisade, kanske det framstår som att prövningen inte blir ordentligt eller korrekt genomförd. Paradoxalt skulle en alltför ingående motivering av det interimistiska förordnandet kunna ge intrycket att saken blir avgjord redan på förhand. Det kan alltså konstateras att det visserligen föreligger en motiveringsskyldighet även för interimistiska beslut men att omfattningen borde variera från fall till fall. En sådan oklarhet kan med rätta anses problematisk. När det gäller beaktandet av vilka intressen som kan ta skada, ger praxis nämligen en enhetlig indikation på att det är den enskildes intressen som i första hand bör tillgodoses. Anledningen är förmodligen att bestämmelsen i 28 FPL ofta blir tillämpbar i situationer som rör den enskildes intressen. I fallet med omhändertagna barn framstår det som uppenbart att det är barnets intresse som i särklass tar mest utrymme. För beslut som gäller i avvaktan på laga kraft kan det naturligtvis röra sig både om allmänna och enskilda intressen, eftersom inte alla beslut inom den här ramen har definierats. När det gäller förmånsansökningar bör samma krav appliceras. Den enskildes intresse att få utbetalningar bör överväga det allmänna intresset att neka sådana utbetalningar. I samtliga fall kan det vara värt att påminna om att domstolens motiveringsskyldighet i samband med meddelande av ett interimistiskt förordnande innebär en trygghet för den enskilde. I det angivna kammarrättsfallet har ett bakomliggande beslut kunnat inhiberas, för att förmånstagaren ska få rätt till utbetalningar. Inhibition borde i fallet, med hänsyn till syftet, gälla omedelbart. Eftersom ett avslagsbeslut borde ha samma effekt som när den enskilde lider betungande verkningar, likt de av ett avslagsbeslut, framstår det en aning oklart varför inhibition inte ansetts vara möjligt vid avslag på förmånsbegäran när det ändå ansågs vara möjligt i förevarande fall. 15

17 Käll- och litteraturförteckning Tryckta källor Regeringens propositioner Prop. 1971:30 Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om allmänna förvaltningsdomstolar, m.m.. Statens offentliga utredningar SOU 2006:28 Nya upphandlingsregler 2. SOU 2010:29 En ny förvaltningslag. EU-rätt Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (2010/C 83/02). Litteratur Korling, Fredric & Zamboni, Mauro (red.), Juridisk metodlära, 1. uppl., Studentlitteratur, Lund, Lavin, Rune, Förvaltningsprocessrätt, 1. uppl., Norstedts juridik, Stockholm, Lavin, Rune, Inhibition i förvaltningsprocessen, Förvaltningsrättslig Tidskrift, nr 1/ Ragnemalm, Hans, Förvaltningsprocessrättens grunder, 10., [rev.] uppl., Jure, Stockholm, Essen, Ulrik von, Interimistiska beslut i förvaltningsprocessen, Förvaltningsrättslig Tidskrift, nr Essen, Ulrik von, Processramen i förvaltningsmål: ändring av talan och anslutande frågor, 2., [rev.] uppl., Wolters Kluwer, Stockholm,

18 Wahlgren, Göran, Administrativ rättspraxis. Förvaltningslagen och Förvaltningsprocesslagen m.m. ( ), Förvaltningsrättslig Tidskrift, nr Lagkommentarer Jermsten, Rikard: [Förvaltningsprocesslag (1971:291), kommentaren till 28, not 57], i Karnov, internet Jermsten, Rikard: [Förvaltningsprocesslag (1971:291), kommentaren till 30, not 63], i Karnov, internet Wennergren, Bertil; Essen, Ulrik von: Förvaltningsprocesslagen m.m. - en kommentar, i Zeteo, internet

19 Rättsfallsförteckning Högsta förvaltningsdomstolen RÅ82 2:14 RÅ82 2:49 RÅ83 2:40 RÅ 1998 ref. 48 RÅ 2004 not 156 RÅ 2005 ref. 17 HFD 2011 ref. 5 HFD 2012 ref. 27 HFD 2014 ref. 13 Kammarrätten Mål nr ( ), kammarrätten i Stockholm. 18