Ambassadör Maimo Henriksson: Hvordan vil Finland utøve sitt formannskap i Barentsrådet?

Transkript

1 Ambassadör Maimo Henriksson: Hvordan vil Finland utøve sitt formannskap i Barentsrådet? Kirkeneskonferansen Ärade statsråd, kära vänner av samarbete i nord, Allra först vill jag tacka konferensarrangörerna för inbjudan att komma hit till ett vintrigt Kirkenes och tala om samarbete i nord. Jag hoppas att min finlandssvenska är förståelig i Norden och i ett forum med många norrmän och mina egna landsmän på plats ställer det sig naturligt att tala mitt eget modersmål och vårt andra nationalspråk. Jag kommer att fokusera på tre teman. För det första skall jag presentera det finska ordförandeskapet i Barents euroarktiska råd. För det andra skall jag koppla Barentssamarbetet till det större ramverket, den nordliga dimensionens politik. Och för det tredje skall jag presentera de finska tankarna om ett norsk-finskt arktiskt partnerskap. Här i Norge skulle man tala om ett norsk-finskt nordområdespartnerskap. Finland tog över ordförandeskapet i Barents-rådet förra hösten då Norge på utrikesministermötet i Tromsö avslutade sin tvååriga ordförandeskapsperiod. Finland ger hösten 2015 över till Ryssland. Medlemsstaterna i Barents-rådet är Norge, Sverige, Ryssland, Finland, Danmark och Island. Barentssamarbetet koncentrerar sig på samverkan på land, det vill säga på Nordkalotten och i nordvästra Ryssland. Dess starka sidor är det regionala och det konkreta samarbetet. Arktiska rådet i sin tur är globalt och fokuserar på en mer politisk och miljöinriktad agenda och omfattar det cirkumpolära området både till havs och på land. Det övergripande målet för det finska Barents-ordförandeskapet är en dynamisk, inkluderande och hållbar utveckling i Barents-regionen. «Dynamic, inclusive and sustainable development in the Barents region.»

2 Vi har ställt upp fyra tematiska prioriteter. Vi vill främja ekonomiskt samarbete och kontakterna mellan näringslivet. För Finland är det naturligt att fokusera på mineralindustrin och så kallad cleantech, grön teknologi. Cleantech-industrin i Finland växte med 13 % förra året. Investeringar görs särskilt i Nord-Norge inom energisektorn, gruvindustrin, transport och logistiklösningar samt off- och onshore infrastruktur. Samtidigt måste allt som görs vara ekologiskt hållbart. Detta innebär möjligheter för kunnande och teknologi som har att göra med avfallshantering, energieffektivitet, vattenrening och utsläpp faktiskt just sådant som Finland är bra på. Till exempel: Norge har behov och Finland har kunnande och kapacitet låt oss förena dessa. Detta exempel visar att vi måste arbeta över gränserna, eftersom vi kompletterar varandra. En annan prioritet är transport och logistik. Utvecklingen av industrin både offshore och på land kräver goda transportlösningar. Samtidigt växer turismen, inte minst vinterturismen, vilket främjar vår region. Finland kommer att fortsätta att jobba med den gemensamma transportplanen för Barents-området, som Norge så förtjänstfullt satte igång och också slutförde under förra året. Detta hör vi mera om i morgon. Den tredje prioriteten är miljö och klimatförändring. Vi måste byta erfarenheter med varandra och lära av varandra, för att kunna skapa de bästa standarderna och kutymerna inom till exempel mineralindustrin. Vi måste fortsätta arbetet med hot spots. Vi måste värna de utsatta skogsområdena i Barentsregionen. Och sist men inte minst, det allra viktigaste: vi kommer att jobba med implementeringen av verksamhetsplanen för klimatförändringen inom Barents-regionen (Action Plan on Climate Change for the Barents cooperation). Den sista och fjärde tematiska prioriteten är de unga och särskilt arbetet med att inkludera de unga i samhället. Här samarbetar vi med medborgarorganisationer och jobbar också på olika sätt med att främja de ungas mobilitet. I det här sammanhanget vill jag gärna nämna Finlandshuset i Tromsö, som utrikesminister Erkki Tuomioja öppnade i samband Arctic Frontiers. Finlands-huset har till uppgift att vara en bas för finska företag som vill etablera sig på den norska marknaden. Huset kan också

3 bli en ankarplats för unga finska studenter och praktikanter som är intresserade av att jobba eller studera i Norge. Det finska Barentsordförandeskapet har förutom dessa fyra tematiska prioriteter också tre grundläggande principer som styr arbetet. Den första principen är kontinuitet. Detta betyder att vi bygger på det goda arbete som Norge gjorde under sitt ordförandeskap och att vi samarbetar tätt med Ryssland för att trygga uppföljningen. Den andra principen är samarbete. I praktiken betyder det här samarbete med ursprungsfolken, regionala aktörer och Barents regionala råd. Vi försöker också främja samarbete mellan de olika arbetsgrupperna i rådet. Det finns cirka 10 arbetsgrupper för olika substansområden, alltifrån ekonomi, energi och transport till ungdom, kultur, hälsa och turism. Ett test, som kommer att kräva extremt bra samarbete mellan många olika aktörer, är den stora Barents rescue-övningen, som hålls i Finland Den tredje principen är samverkan, koherens. Vi behöver bättre samverkan mellan de olika regionala råden i norr. Därför kommer Finland att följa upp traditionen med att inbjuda till ett viceministermöte för de regionala råden Barents-rådet, Arktiska rådet, Östersjöstaternas råd och Nordiska ministerrådet - samt nordliga dimensionens politik. Detta möte kommer att hållas i Helsingfors ännu denna vår. Detta var en presentation av vårt arbete med Barents-ordförandeskapet. Nu till mitt andra tema: kopplingen av Barents-samarbetet till det större ramverket, den nordliga dimensionens politik. Denna politik förenar EU, Ryssland, Norge och Island vid samma bord. Vi alla är medvetna om att det för tillfället går trögt med att fördjupa och stärka EU:s och Rysslands samarbete, trots att detta skulle gynna båda parter. Men på ett område har vi haft en positiv utveckling: under den nordliga dimensionens politiska tak har vi satt i gång projekt i miljardklassen, inte minst på miljösektorn. En stor fördel med att få EU engagerat i nord är att detta öppnar möjligheten till EU-stödd finansiering av till exempel forsknings- och utbildningsprogram. Detta är en viktig orsak till att Finland och Norge stött EU som observatör i Arktiska rådet. På motsvarande sätt borde vi nu, alla

4 länder i Barents-samarbetet, förstå att engagera EU också på andra sektorer, såsom transport och logistik. Den nordliga dimensionens politik öppnar dörrarna för detta. Instrumentet är nordliga dimensionens transportoch logistikpartnerskap, NDPTL (Northern Dimension Transport and Logistics Partnership). Barentsområdet behöver nya och förbättrade transportrutter. NDPTL å sin sida har nu strukturerna på plats. Nu är det dags att höja sig till nästa nivå, från projektsstudier och planer till konkreta projekt. Nordkalotten behöver bättre transportleder, NDPTL behöver flaggskeppsprojekt och EU-Ryssland samarbetet behöver positiva knuffar framåt. En fantastisk win-win situation således. Det första steget som behövs är att både EU och Ryssland sätter in mera startpengar, så kallat seed money. Jag tar det uppenbara exemplet från finsk sida. Vi har i Finland en livlig diskussion om behovet av järnväg till Ishavskusten. Särskilt aktörer i norr, men också andra, som ser behovet av en transportled söderut, över Helsingfors och Tallinn ner till Central-Europa, förordar en järnväg som ett långsiktigt mål. Den finska regeringen ser för tillfället, betingat av vår ekonomiska situation, inte möjligheter att aktivt driva frågan framåt. Denna ståndpunkt är dock inte fastspikad för oöverskådlig tid och debatten ser ut att hela tiden bli allt livligare. Om Finland och Norge en dag kommer överens om att detta är ett mål för båda länderna är följande steg att göra detta till ett EU-projekt. NDPTL erbjuder då instrumentet för detta. Konklusionen av denna min andra punkt är således att vi också inom Barents-samarbetet måste se den stora bilden, i detta fall hela Europa, EU och Ryssland. Mitt tredje tema är arbetet med ett norsk-finskt bilateralt nordområdessamarbete. När president Sauli Niinistö i oktober 2012 besökte Tromsö i samband med sitt statsbesök till Norge lanserade han i sitt tal på universitetet ett bilateralt norsk-finskt nordområdespartnerskap. Efter att den finska regeringen förra hösten beslutat om en förnyad arktisk strategi kunde vi börja fundera på innehållet i ett bilateralt partnerskap. Några sektorer utkristalliserade sig då som särskilt viktiga. Jag skall nu presentera dessa tankar.

5 För att näringslivet mellan Norge och Finland och Nord-Norge och Nord- Finland - skall utveckla sig, behöver vi som bas utbildnings- och forskningssamarbete över gränsen. När man tittar på siffrorna i dagens läge är de bedrövliga. År 2012 studerade 122 finska studenter vid norska högskolor, i Finland bara 34 norska studenter. Endast 75 finska högskolestudenter tillbringade i Norge mer än en månad i så kallat Nordplus-utbyte. Från Norge var 14 personer 14! i Finland på Nordplusutbyte. Språket borde inte vara en barriär. Alla finländare har läst svenska i skolan och i Finland finns det dels svenskspråkiga högskolor, dels erbjuder alla högskolor sina studieprogram också på engelska. Vi har nog en mental språkbarriär mellan våra länder, som vi måste komma över! Vi måste skapa bättre nätverk mellan studenter, lärare och forskare. Det norsk-finska nordområdessamarbetet borde, vid sidan om att få upp volymerna på personutbytet, också fokusera på att få igång en aktiv dialog om transportsamarbetet. Här har vi noterat positiva signaler också från norsk sida och den nya regeringen. Vi måste tillsammans sitta ner och se över också de långsiktiga behoven av transportrutter och logistiklösningar i området. Ytterligare ett fokusområde för det bilaterala partnerskapet framstår som viktigt. Detta förslag har faktiskt kommit till oss också från norsk sida, här från Finnmark. Detta förslag gäller en uppföljning till Grenselöst i nord, det vill säga man önskar sig ett Grenselöst i nord 2. Grenselöst i nord initierades i sin tid av de dåvarande statsministrarna, det fanns litet projektpengar, men framför allt var det fråga om en signal från huvudstäderna om att gränsöverskridande kontakter är viktiga. Också i ett nytt Grenselöst i nord 2 skulle det vara fråga om just detta: ett klart besked från regeringarna om att det är viktigt att man från kommunerna besöker varandra och lär av varandras erfarenheter. Detta gäller såväl kommunledningen som de olika sektorerna: lärare, sjukvårdspersonal, räddningsverket osv. borde ha regelbundna möten med sina kollegor på andra sidan gränsen. Ibland kan det vara behov av att kunna erbjuda tjänster också över kommun- och landsgränsen.

6 Vi har nu från finsk sida presenterat ett förslag till norska UD om detta partnerskap och UD:s första reaktion har varit mycket positiv. Båda länderna konsulterar som bäst respektive departement. Personligen ser jag att ett sådant här partnerskap främst har rollen av att ge en extra knuff till aktiverat samarbete på dessa allra viktigaste sektorer, en knuff som behövs. Kära vänner, här var en uppsummering av finska tankar kring vårt Barentsordförandeskap, den nordliga dimensionens politik som ett bredare ramverk, väl värt att utnyttja, samt de finska tankarna om ett bilateralt norsk-finskt nordområdespartnerskap. Tack för uppmärksamheten!