Remissvar över betänkandet Nya regler för revisorer och revision (SOU 2015:49) (Ert dnr Ju2015/4660/L1)

Transkript

1 YTTRANDE Aktbil Dnr Justitiedepartementet Enheten för fastighetsrätt och associationsrätt Stockholm Remissvar över betänkandet Nya regler för revisorer och revision (SOU 2015:49) (Ert dnr Ju2015/4660/L1) Inledning Revisorsnämnden (RN) har fått rubricerat betänkande på remiss. Yttrandet följer i stort betänkandets struktur. I de delar RN har haft synpunkter på författningsförslagen och dessa också behandlas i betänkandet i övrigt, lämnas kommentarer rörande författningsförslagen vid behandlingen av respektive sakfråga. 1 Författningsförslag 1.1 Förslag till lag om ändring i revisorslagen (2001:883) 3 första stycket 3 Disciplinära åtgärder mot före detta revisorer regleras i 32 c revisorslagen (2001:883), inte i 25 a. Genom den hänvisning till 25 a som finns i 32 c, omfattas rekvisiten i 25 a av RN:s rätt att vidta disciplinära åtgärder redan genom lydelsen av 32 c. Den föreslagna lydelsen i 3 första stycket 3 i revisorslagen bör därför enligt justeras enligt följande. pröva frågor om disciplinära och andra åtgärder mot revisorer, registrerade revisionsbolag, revisorer från tredjeland och, i den omfattning som framgår av 32 c, före detta revisorer, samt 17 För att klargöra att RN:s tillsyn över registrerade EES-revisionsföretag endast omfattar sådan revisionsverksamhet som bedrivs i Sverige, menar RN att bestämmelsens första mening bör justeras och kompletteras enligt följande. Ett handelsbolag eller aktiebolag som utövar revisionsverksamhet ska för varje uppdrag som det åtar sig och som utgör revisionsverksamhet utse en av de yrkesverksamma revisorerna i företaget att vara huvudansvarig. Detsamma ska gälla för ett registrerat EES-revisionsföretag som utövar revisionsverksamhet i Sverige. 1

2 21 a Första stycket: punkterna 1 och 2 Utredningen har i sitt lagförslag kopplat ett väsentlighetsrekvisit till förbudet att ha direkt vinstintresse i det granskade företaget (punkten 2 i författningsförslaget). Motsvarande väsentlighetsrekvisit har däremot inte kopplats till förbudet mot innehav av finansiella instrument i det granskade företaget (punkten 1 i författningsförslaget). Enligt RN:s uppfattning omfattar väsentlighetskravet i artikel 22.2 i revisorsdirektivet såväl innehav av finansiella instrument, som på annat sätt uppkomna vinstintressen; något som också synes stå väl i överensstämmelse med direktivets ordalydelse i de engelska och franska versionerna. RN förordar därför att 21 a första stycket 1 och 2 i revisorslagen ändras enligt följande. 1. har ett väsentligt innehav av finansiella instrument, eller ett väsentligt och direkt vinstintresse i det granskade företaget, eller Vad gäller den föreslagna bestämmelsens andra stycke noterar RN att direktivet inte kräver att den för uppdraget utsedda revisorn eller revisionsbolaget ska avgå från uppdraget. I stället stadgas i artikel 22.2 att medlemsstaterna ska se till att en vald revisor eller ett revisionsföretag m.fl. som direkt medverkar i lagstadgad revision och deras närstående, inte har sådana intressen som nämns i artikeln. Enligt RN:s uppfattning torde det därför vara möjligt för revisorn eller revisionsföretaget att behålla ett uppdrag under förutsättning att den person som har ett sådant intresse inte deltar i uppdraget. Detta skulle i sådant fall kunna klargöras genom ett nytt sista stycke i bestämmelsen (vilket RN förordar), eller genom klargöranden i motiven. 27 c Utredningen har i 27 c föreslagit en bestämmelse enligt vilken RN är förhindrad att på begäran lämna ut uppgifter till en behörig myndighet i tredjeland, om ett utlämnande skulle skada det granskade företagets affärsintressen. Bestämmelsen har närmast fått utformaningen av en sekretessregel. En jämförelse med artikel 47 i revisorsdirektivet visar att syftet med bestämmelsen är att det samarbetsavtal som en medlemsstats behöriga myndighet ska ingå med en tillsynsmyndighet från tredjeland ska säkerställa att de i andra stycket i artikeln nämnda vägransgrunderna kan säkerställas. Den nya direktivtexten reglerar således innehållet i samarbetsavtalen och utgör därmed inte en sekretessregel på det sätt som den har behandlats i förslaget. RN föreslår därför att tillägget i 27 c tas bort. För det fall regeringen anser att det finns ett behov av att i författningstext klargöra någon eller alla vägransgrunderna, föreslår RN att det i instruktionen för myndigheten förs in ett åläggande för myndigheten att beakta den eller de ifrågavarande vägransgrunderna i artikel 47 i samband med ingående av internationella avtal. 5 Tillämpningsområde, definitioner och terminologi 5.4 Företag av allmänt intresse Även om det i likhet med den uppfattning RN har gett uttryck för i tidigare remissvar, enligt myndighetens mening, i och för sig finns goda skäl för införande av 2

3 en bredare definition av företag av allmänt intresse än den enligt artikel 2 led 13 a c i revisorsdirektivet obligatoriska, 1 är de i betänkandet föreslagna ändringarna enligt RN:s uppfattning sammantaget så betungande att det av ekonomiska skäl finns anledning att inte låta fler företag omfattas av legaldefinitionen i svensk rätt. RN instämmer därför i den bedömning utredningen har gjort beträffande vilka företag som ska omfattas av legaldefinitionen av företag av allmänt intresse. Mot bakgrund av att det också i årsredovisningslagen har föreslagits en sådan legaldefinition med i viss mån annan innebörd (SOU 2014:22), vill RN dock framhålla att det trots att definitionen inte föreslås i lagrådsremissen Tydligare redovisningsregler och nya rapporteringskrav för utvinningsindustrin är angeläget att samordna införandet av legaldefinitionen i revisorslagen med övrig lagstiftning. 6 Godkännande, erkännande, registrering och fortbildning 6.3 Godkännande av revisorer från andra medlemsstater Överväganden Utredningen har föreslagit att en revisor från annan medlemsstat som vill utöva revisionsverksamhet i Sverige ska ha rätt att avlägga antingen ett lämplighetsprov eller genomgå en anpassningsperiod. Vilket förfarande som ska tillämpas ska enligt utredningens förslag bestämmas av RN. RN noterar att den aktuella bestämmelsen, artikel 14.2 i revisorsdirektivet, riktar sig till medlemsstaterna och inte, i enlighet med ordalydelsen i artikeln i övrigt, till den behöriga myndigheten. Det finns således enligt RN:s mening utrymme för att tolka bestämmelsen så att medlemsstaten kan välja att endast tillhandahålla förfarandet med lämplighetsprov; en tolkning som RN förordar. Villkoren i en beslutad anpassningsperiod torde vara att likställa med innehållet i ett lämplighetsprov, vilket inte får överklagas. För det fall förfarande med anpassningsperiod ska tillhandahållas, anser RN att 36 revisorslagen bör kompletteras med en bestämmelse om att beslut rörande innehållet i och utformningen av anpassningsperioden inte får överklagas. 6.4 Erkännande och registrering av revisionsföretag från andra medlemsstater Överväganden RN instämmer i utredningens förslag, men vill vad gäller frågan om registrerade EES-företag ska omfattas av kravet på försäkring i 27 revisorslagen särskilt påpeka följande. För registrerade EES-revisionsföretag som utövar lagstadgad revision i Sverige, uppställs krav på att revisionsföretaget för varje uppdrag måste ha en huvudansvarig revisor som är auktoriserad eller godkänd i Sverige. I de fall där ett registrerat revisionsbolag har valts som revisor, stadgas i 29 kap. 2 aktiebolagslagen (2005:551) och 13 kap. 2 lagen om ekonomiska föreningar (1987:667) att den huvudansvarige revisorn solidariskt med det valda revisionsbolaget ska ersätta den skada som revisorn eller någon av dennes 1 Se exempelvis RN:s remissyttrande över betänkandet Genomförande av EU:s nya redovisningsdirektiv (SOU 2014:22). 3

4 medarbetare orsakar uppsåtligen eller av oaktsamhet. Även om ansvaret för eventuell skada som orsakas vid revision som utförs i Sverige av ett registrerat EESrevisionsföretag således är solidariskt, bedömer RN att det konsumentskyddsintresse som försäkringskravet är avsett att värna och som RN i viss mån också har att tillvarata, urlakas genom att krav inte ställs på det registrerade EESrevisionsföretaget att inneha sådan ansvarsförsäkring som föreskrivs för de svenska registrerade revisionsföretagen som verkar på den svenska marknaden. Frågan förtjänar att uppmärksammas i det fortsatta lagstiftningsarbetet. 7 Opartiskhet och självständighet samt därmed sammanhängande frågor 7.4 Revisionsarvoden och tillhandahållande av icke-revisionstjänster Överväganden Utredningen har i detta avsnitt tolkat bestämmelsen i artikel 4.2 i revisorsförordningen. RN noterar att bestämmelsen mot bakgrund av sin direkta tillämplighet inte ska genomföras i svensk rätt, men vill ändå redogöra för den alternativa tolkning av bestämmelsen som kan göras. Den tolkning RN redogör för nedan ligger närmare artikelbestämmelsens ordalydelse och stärker därutöver revisorns oberoende gentemot klienten; något som ligger väl i linje med intentionen i rättsakten. Av bestämmelsens ordalydelse framgår att, för det fall icke-revisionstjänster tillhandahålls under en sammanhängande period om tre eller fler år i följd, de totala arvodena för sådana tjänster får uppgå till högst 70 procent av genomsnittet av de arvoden som har betalats för den lagstadgade revisionen de tre senaste åren. Enligt RN:s uppfattning ska regeln redan enligt ordalydelsen i sitt första led ses som kumulativ och i sitt andra led som genomsnittlig. De totala arvodena för ickerevisionstjänster som tillhandahålls under hela den sammanhängande perioden om tre eller fler år, ska således enligt RN:s uppfattning jämföras med genomsnittet av de arvoden som under de tre senaste åren har betalats för den lagstadgade revisionen. Ordalydelsen i den svenska översättningen överensstämmer på dessa punkter också med de franska och engelska lydelserna. Enligt den alternativa tolkningen får således enligt RN:s uppfattning aldrig det totala arvodet under tre år eller fler i följd överstiga 70 procent av det genomsnittliga arvodet de tre senaste åren. I rättsakterna används begreppet icke-revisionstjänster. En fråga som inte framstår som klar för RN; och som inte heller i någon större omfattning har behandlats av utredningen, är hur detta begrepp förhåller sig till det i revisorslagen förekommande begreppet revisionsverksamhet. För att belysa problematiken vill RN framhålla följande. Revisionsverksamhetsbegreppet anses i Sverige innefatta såväl lagstadgad revision som annan granskning av förvaltning eller ekonomisk information som utmynnar i en rapport eller någon annan handling som är avsedd att utgöra bedömningsunderlag även för någon annan än uppdragsgivaren (nedan bestyrkandeuppdrag). 2 Sådana 2 Exempelvis granskning av delårsrapporter, kontrollbalansräkningar, apportintyg, emissionsprospekt; dvs. uppdrag som grundar sig på författningsbestämmelse eller avtal mellan klienten och tredje man, t.ex. en bank. 4

5 uppdrag utgör typiskt sett inte ett oberoendehot i relation till andra uppdrag av samma karaktär eller lagstadgad revision. 3 Av punkten 8 i ingressen till revisorsförordningen framgår att bestyrkandeuppdrag utgör (i och för sig tillåtna) icke-revisionstjänster. Detta torde i sin tur innebära att det är förbjudet att tillhandahålla sådana tjänster till en revisionsklient, om de antingen är oberoendehotande till sin karaktär, eller lämnas i sådan omfattning att spärregeln i artikel 4.2 i förordningen träder in. Frågan om vilka tjänster som enligt definitionen i revisorslagen utgör revisionsverksamhet som ska vara förbjudna eller oberoendehotande, bör därför behandlas närmare i det fortsatta lagstiftningsarbetet. 9 Tillsyn av revisorer och registrerade revisionsbolag 9.2 Behörig myndighet för tillsyn av revisorer och registrerade revisionsbolag Överväganden I syfte att möjliggöra för tillsynsnämnden att behålla nuvarande sammansättning, dvs. med yrkesverksamma revisorer bland ledamöterna, föreslår utredningen att Sverige ska tillämpa det undantag som erbjuds i artikel 24.4 i revisorsförordningen. En konsekvens av förslaget är att tillsynsnämnden kommer att få en i förhållande till RN:s kansli mer självständig ställning. RN tillstyrker förslaget, men vill samtidigt framhålla följande. Enligt 3 förordningen (2007:1077) med instruktion för Revisorsnämnden, får tillsynsnämnden till bland andra direktören (myndighetschefen) lämna över att avgöra ärenden som är brådskande eller av det slaget att de inte behöver prövas av tillsynsnämnden. Tillsynsnämnden har i ett beslut av den 14 februari 2008 delegerat vissa uppgifter till myndighetschefen. Dessa uppgifter är: - p röva en fråga om disciplinär åtgärd om ärendet är brådskande, eller om den gäller en förseelse för vilken den disciplinära åtgärden följer fastlagd praxis och frågan inte är av sådan principiell karaktär att den ändå bör prövas av tillsynsnämnden, - a vge förhandsbesked om ärendet är brådskande, eller om beskedet följer fastlagd praxis och frågan inte är av sådan principiell karaktär att beskedet ändå bör avges av tillsynsnämnden, och - f ör det fall ett ärende är brådskande, avgöra också ärenden av principiell karaktär som rör myndighetsutövning mot enskild om ärendet är brådskande. Som exempel på sådana ärenden som normalt avgörs av myndighetschefen kan nämnas disciplinära åtgärder pga. att revisorer inte har betalat föreskrivna årsavgifter och särskilda årsavgifter, eller inkommit med efterfrågade upplysningar (jfr 28 ). 3 Se prop. 2001:46, s

6 RN anser att det för en fungerande daglig tillsynsverksamhet är angeläget att myndighetschefen också i fortsättningen får fatta sådana beslut. Det är dock enligt RN:s mening tveksamt om det fortsättningsvis kommer att vara möjligt för den föreslagna tillsynsnämnden för revisorer att delegera på det sätt som nu görs. RN förordar därför att de uppgifter som nu är delegerade till myndighetschefen läggs på denne genom ändringar i 3 förordningen med instruktion för Revisorsnämnden. 9.6 Rapportering av överträdelser Överväganden RN instämmer i utredningens bedömning att Sverige genom de bestämmelser som finns i personuppgiftslagen (1998:204), uppfyller de krav som ställs enligt ordalydelsen i artikel 30 e i revisorsdirektivet. Vad gäller införande av bestämmelser rörande rapporteringssystem i revisorslagen, vill dock myndigheten påpeka att det kan finnas skäl att samordna lagstiftningsarbetet i denna del med det lagstiftningsarbete som pågår avseende förstärkning av skyddet för arbetstagare som slår larm om allvarliga missförhållanden (se SOU 2014:31 och RN:s remissvar över detta, RN:s dnr ). 9.7 Övervakning av kvalitet och konkurrens på marknaden Överväganden Utredningen har gjort bedömningen att RN bör ha huvudansvaret för den rapport om utvecklingen på marknaden för revisionstjänster som ska utarbetas enligt artikel 27 i revisorsförordningen. Utredningen har bedömt att också andra myndigheter, främst Finansinspektionen och Konkurrensverket, bör bidra med underlag till rapporten. RN tillstyrker förslaget. Myndigheten vill dock framhålla att det är angeläget att det ansvar för att bidra med upplysningar som behövs för upprättandet av den aktuella rapporten som övriga myndigheter enligt utredningens förslag kommer att få, bör tydliggöras genom skrivningar i respektive myndighets instruktion. 10 Disciplinära åtgärder Utredningen har lämnat två förslag om hur det disciplinära systemet ska organiseras med beaktande av de nya sanktioner som framgår av revisorsdirektivet (tillfälliga förbud och sanktionsavgift). Båda förslagen har skäl för sig, men de är inte invändningsfria. Om regeringen väljer att införa det system som föreslås i alternativförslaget, vill RN framhålla att det är angeläget att sanktionssystemet, inklusive de sanktionsavgifter, som då kommer att införas inte ges den utformningen att de kan komma att jämställas med straff enligt Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Om sanktionssystemet får en straffrättslig karaktär, kan effektiviteten i RN:s tillsynsverksamhet allvarligt hotas. Ett sätt att minska denna risk är enligt RN:s mening att begränsa storleken på sanktionsavgifterna på så vis att avgifterna inte får överstiga den eventuella vinst som revisorn eller revisionsföretaget har gjort, eller den förlust de har undgått, genom regelöverträdelsen. Därigenom får sanktionsavgiften en i huvudsak 6

7 kompensatorisk verkan, utan att för den skull mista sin funktion av att vara avskräckande. RN bedömer att införandet av möjligheten att ålägga sanktionsavgifter i enlighet med det alternativa förslaget skulle innebära merkostnader för myndigheten i form av dels en utökad utredningsbörda för att fastställa sanktionsavgifternas storlek utifrån de kriterier som har bestämts för detta, dels en ökad administrativ kostnad för att hantera indrivningen genom Kronofogdemyndigheten och bevakningen av sådana beslutade avgifter och deras preskriptionsfrister. Av betänkandet framgår inte hur en sådan kostnadsökning ska finansieras. 13 Det granskade företaget 13.3 Revisionsutskott Överväganden Utredningen har föreslagit att det inte ska åläggas någon skyldighet för en revisor att till revisionsklienten rapportera resultatet och slutsatserna av RN:s kvalitetskontroll. RN avstyrker utredningens förslag i denna del. Utifrån RN:s erfarenhet av hur frågan har hanterats i andra medlemsstater, bedömer RN att en sådan skyldighet för revisorerna att rapportera till revisionsklienterna bidrar till en effektivare kommunikation mellan revisorn och klienten, och i förlängningen också bättre revisionskvalitet. RN föreslår därför att en revisor eller ett registrerat revisionsbolag som innehar revisionsuppdrag i ett företag av allmänt intresse till företagets revisionsutskott ska rapportera resultatet och slutsatserna av den genomförda kvalitetskontrollen; både vad gäller revisionsbolagets interna kvalitetssäkringsarbete och kvaliteten i revisionen av den aktuella klienten Revisionsuppdragets varaktighet Överväganden Personliga revisorsuppdrag RN har inget att invända mot den av utredningen föreslagna ordningen, att personliga revisorsuppdrag inte ska tillåtas att pågå längre än under sju efter varandra följande år, och vill som skäl för detta framhålla att det ur ett oberoendeperspektiv framstår som rimligt att behandla personvalda revisorer och huvudansvariga revisorer, dvs. fysiska personer, på samma sätt. RN vill dock trots detta framhålla följande. Begreppet lagstadgad revisor definieras i artikel 2.2 i revisorsdirektivet som en fysisk person som en medlemsstats behöriga myndigheter har godkänt för att utföra lagstadgad revision enligt direktivets bestämmelser. Strukturen i artikel 17 i revisorsförordningen, synes utgå ifrån att lagstadgade revisorer och revisionsföretag är att likställa; se exempelvis artikel 17.1, vilken synes innebära att såväl personvalda revisorer som revisionsbyråer kan tillämpa reglerna i artikeln som under vissa omständigheter medger rotation efter sammanlagt högst 24 år. Av punkten 7 i samma artikel följer att den eller de nyckelrevisorer som är ansvariga för utförandet av en lagstadgad revision ska avsluta sin medverkan i uppdraget senast sju år efter datumet för deras utnämning. I artikel 2.16 i revisorsdirektivet redogörs för vilken personkrets som ska anses omfattas av definitionen huvudansvarig revisor enligt direktivet. RN noterar i detta 7

8 avseende att den svenska översättningen av direktivet i ingressen och artikel 2.16 anger definitionen huvudansvarig revisor som en direkt översättning av definitionen associé d'audit principal eller key audit partner som anges i den franska respektive den engelska versionen av direktivet. RN noterar vidare att den svenska versionen av direktivet i därefter följande artiklar konsekvent anger begreppet nyckelrevisor som en översättning av samma definition. 4 RN kommer därför fortsättningsvis i detta stycke att använda begreppet nyckelrevisor i de fall översättning av begreppet associé d'audit principal och key audit partner avses. Av definitionen av nyckelrevisor som anges i artikel 2.16 i revisorsdirektivet följer av punkten a) att den eller de lagstadgade revisorer som för ett särskilt revisionsuppdrag har utsetts av ett revisionsföretag till nyckelrevisor(er) för att utföra lagstadgad revision för revisionsföretagets räkning, eller enligt punkten b) när det gäller koncernrevision, åtminstone den eller de lagstadgade revisorer som har utsetts av ett revisionsföretag till nyckelrevisor(er) för att utföra en lagstadgad revision inom koncernen och den eller de lagstadgade revisorer som har utsetts till nyckelrevisor(er) för större dotterbolag ska omfattas av definitionen. Av punkten c) följer slutligen att den eller de lagstadgade revisorer som undertecknar revisionsberättelsen ska träffas av definitionen nyckelrevisor. En tolkning som innebär att också personvalda revisorer redan genom punkten c ska omfattas av begreppet nyckelrevisor framstår som möjlig (medlemsoptionen behöver då inte utnyttjas); något som i sin tur påverkar tolkningen av vilken personkrets som berörs av artikel 17.7 i förordningen. En tolkning i enlighet med vad som nämns ovan påverkar i sin tur dels möjligheterna att låta de lagbestämmelser som föreslås reglera de personvalda revisorernas rotation i den svenska associationsrättsliga lagstiftningen fortsätta gälla, dels tolkningen av de karenstider som numera följer av förordningen (artikel 17.3 och 17.7). Med anledning av den osäkerhet som råder rörande vilka som omfattas av begreppet nyckelrevisor, föreslår RN att begreppet definieras i t.ex. 2 revisorslagen. Vad som ovan sägs rörande den eller de lagstadgade revisorer som undertecknar revisionsberättelsen ska enligt RN:s uppfattning gälla också medpåskrivande revisorer; något som får betydelse i samtliga fall där begreppet nyckelrevisor förekommer. Begreppet bör därför enligt RN:s mening definieras i författningstext. 14 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser 14.1 De föreslagna författningsändringarna Om en framskjuten starttidpunkt anses möjlig RN är av den uppfattningen att det för följsamheten av och effektivitet i den föreslagna lagstiftningen, i de delar den avser revisionsuppdraget, är fördelaktigt om ikraftträdandetidpunkten sammanfaller med början av ett räkenskapsår. Enligt RN:s mening vore det därför eftersträvansvärt om ikraftträdandetidpunkten för den nu tillkommande svenska lagstiftningen i vart fall i dessa delar reglerades genom övergångsbestämmelser med sådan innebörd. Om detta inte är möjligt, föreslår RN i 4 Se artiklarna 3a, 22.2, 22a, 22b, 24b och 30a. 8

9 stället en övergångsregel av det innehåll att disciplinära åtgärder vid överträdelser av de nya reglerna får vidtas först såvitt avser överträdelser begångna under det räkenskapsår som börjar närmast efter ikraftträdandetidpunkten för ändringarna i revisorslagen. I de situationer en tillämpning av de nya reglerna skulle leda till en lindrigare åtgärd (så kan vara fallet om en viss överträdelse som annars skulle ha föranlett ett upphävande, föranleder ett tillfälligt förbud), bör naturligtvis de nya reglerna tillämpas från och med ikraftträdandetidpunkten. 15 Konsekvensbeskrivning 15.6 Konsekvenser för staten Revisorsnämnden Konsekvenserna för RN i de delar som avser hantering av ansökningar och beslut ifråga om särskild anpassningsperiod i form av merarbete är direkt avhängiga bedömningen av den lösning RN redogör för i avsnitt i detta yttrande. Om den lösning som myndigheten förespråkar, dvs. att endast förfarandet med lämplighetsprov ska tillhandahållas, bibehålls i stället de kostnader som myndigheten i nuläget har avseende sådana ansökningar. RN noterar därutöver att det i konsekvensbeskrivningen saknas en kostnadsuppskattning avseende den förteckning enligt artikel 16.3 tredje stycket i förordningen över berörda lagstadgade revisorer och revisionsbolag som utredningen har bedömt att myndigheten ska upprätta och kontinuerligt revidera. RN noterar därutöver att inte heller den tillsyn som nämnden ska utöva över de registrerade EESrevisionsföretagen inryms i den kostnadsuppskattning som har lagts fram av utredningen. Som påpekades i avsnitt 10 har inte heller de merkostnader som sanktionsavgifterna kommer att medföra uppskattats. Beslut om detta yttrande har fattats av myndighetschefen Anita Wickström i närvaro av revisionsdirektören Mathias Byström och avdelningsdirektören Maria Monthure som har föredragit ärendet. Anita Wickström Maria Monthure 9