VECKANS. Turistmordet i Ohtanajärvi Ur Nordisk Kriminalkrönika

Transkript

1 BROTT VECKANS Turistmordet i Ohtanajärvi Ur Nordisk Kriminalkrönika vecka

2 Den tyska familjen tillbringade en sommarkväll vid den här lilla badplatsen. För mannen i familjen blev det den sista Turistmordet i Ohtanajärvi Av Iwan Wikström, kriminalkommissarie, Luleå. Under senare delen av juli månad 2000 företog det tyska paret Guido och Dorothea Mahlberg och deras två 8-åriga söner, en semesterresa i husbil genom Sverige till Nord-Norge. Hemresan gick längs länsväg 392 söder om Pajala i Norrbotten. Vid lunchtid, lördagen den 29 juli, beslöt de att svänga in på en rastplats vid en badsjö utanför byn Ohtanajärvi, omkring 30 kilometer söder om Pajala. De fann platsen trivsam och beslöt därför att stanna kvar till påföljande dag. Familjen Mahlberg badade i sjön och Guido Mahlberg, som tränade för ett kommande maratonlopp i Tyskland, begav sig under eftermiddagen ut på en joggingtur i byn och dess närhet. Han återvände efter ungefär en timme till husbilen och familjen förberedde sig för en trivsam kväll på platsen. Familjen hade sin husbil uppställd på en vändplan invid bad- och grillplatsen en populär samlingsplats för byborna under sommarens helgkvällar. Trots att många bybor denna kväll samlades för ett 50-årskalas i byns skola anslöt sig dock ett dussintal bybor, både barn och vuxna, efter hand vid grillplatsen där familjen Mahlberg befann sig. Den tyska familjen upplevde det som mycket positivt att få sällskap under den sköna sommarkvällen. Även de bybor som samlats på platsen uppskattade den tyska familjens närvaro och det blev natur-

3 ligt att alla kom att sitta vid grillplatsen för att grilla och umgås med varandra. Trots viss språkförbistring kom den tyska familjen att bli en medelpunkt under lördagskvällens samvaro. Alla åt och drack och hade det allmänt gemytligt. Ville skaffa älg- eller renskinn Efter hand kom samtalet att handla om Guido Mahlbergs intresse för den nordiska naturen och de vilda djuren. Paret Mahlberg hade en förhoppning att under resan att köpa eller byta till sig älg- eller renskinn. De hade därför med sig alkohol i sitt resebagage såsom bytesvara. Deras önskan kom vid detta tillfälle väl till pass och en 34-årig man från byn, Mats Rehult, erbjöd paret Mahlberg ett antal hudar. Sedan Rehult hämtat ett par hudar i sin bostad fullföljdes deras byteshandel vid grillplatsen. Allt eftersom kvällen övergick till natt började flertalet av de som samlats på platsen att bege sig hemåt. En av paret Mahlbergs söner gick vid midnattstid till husbilen för att sova. Halvannan timma senare aviserade Dorothea Mahlberg att hon och den andre sonen skulle gå och lägga sig. Hon kramade om de tre män från byn som var kvar på platsen Rehult och hans två kamrater, varefter hon förvissade sig om att Guido hade nyckel till husbilen. Slutligen gav hon sin man en godnattpuss, varefter hon och sonen gick till husbilen. Även om hon förväntade sig att maken snart skulle komma till husbilen, så låste hon husbilens dörr inifrån. Hon och barnen somnade kort därpå. Försvinnandet Fru Mahlberg vaknade på söndagsmorgonen vid omkring tiden. Till sin förvåning konstaterade hon att hennes man ej fanns i husbilen. Inget tydde heller på att han under natten varit inne i husbilen. Omgående gick hon ut för att söka honom i den närmaste omgivningen dock utan att finna honom. Timmarna gick och hon och barnen blev under det resultatlösa sökandet alltmer oroliga. Tanken att Guido skulle ha följt männen in till byn under natten och blivit kvar hos dessa var ej trolig. På något sätt skulle han i så fall ha meddelat henne. Medan tiden gick fick hon en obehaglig känsla av att något ej stod rätt till. Under morgontimmarna anlände en ortsbo till platsen. Han hade deltagit i grillfesten föregående kväll och kom nu för att hämta sin kvarglömda kniv. Mannen, som hade gått hem tidigare från festen, fick nu besked av fru Mahlberg att hennes make hade stannat kvar med Rehult och dennes två kamrater längre än övriga vid grillplatsen på natten. Mannen lugnade henne, varpå han lovade att åka in till byn och reda ut vart hennes man tagit vägen. En stund senare återkom mannen med besked från Rehult att denne och Guido skilts åt i närheten av grillplatsen under natten och att Rehult tagit för givet att Guido gått till husbilen. Mannen, som hämtade sin kniv, dröjde sig kvar vid grillplatsen för att hjälpa fru Mahlberg med sökandet i omgivningen. Under sökandet gick mannen ett stycke längs en stig som leder in i terrängen mot en kallkälla. På stigen, ett hundratal meter från grillplatsen hittade han Guidos lilla anteckningsbok. Fru Mahlberg var helt säker på att maken haft anteckningsboken på sig under föregående kväll eftersom han skrivit upp en adress i boken under samvaron vid grillplatsen. Trösten gav en obehaglig känsla Fyndet av anteckningsboken gjorde fru Mahlberg än mer orolig att något allvarligt hänt. Guido skulle aldrig själv, eller i sällskap med någon ortsbo, frivilligt gå in i skogen mitt i natten. Visserligen hade han under kvällen druckit en del alkohol, men det var för henne ändå ej troligt att han skulle gå till skogs mitt i natten. Ryktet om att hennes man var borta hade gått i byn under söndagen och flera ortsbor engagerades i sökandet i omgivningen. Även Rehult kom till grillplatsen, där fru Mahlberg befann sig. Han lade armen om henne och tröstade henne med att de nog skulle hitta hennes make. Han skulle själv delta i det fortsatta sökandet. Fru Mahlberg fick en obehaglig känsla i samband med Rehults tröstande. De inledande efterspaningarna Klockan på söndagen anmäldes försvinnandet till polisens länskommunikationscentral i Luleå. Jourhavande polischef underrättades kort därefter. Då ortsbefolkningens sökande i den närmaste omgivningen av grillplatsen dittills ej gett något resultat beslutades om ett organiserat eftersök av den försvunne med polisiära insatser. Den närmaste polispatrullen, som fanns i Kalix cirka 15 mil från Ohtanajärvi, beordrades till platsen liksom en polishelikopter från Boden och en hundpatrull från Luleå. Kalixpoliserna, som anlänt till

4 Den 36-årige Guido Mahlberg påträffades död i en skogsdunge. Ohtanajärvi vid 14-tiden, meddelade kort därpå att de fått en mer ingående information om den försvunne. Förutom signalementsuppgifter hade det bland annat framkommit att den försvunne 36-årige tysken var vältränad och normalt skulle klara en längre vistelse i skogen. Av lokalbefolkningen framgick dock att terrängen bitvis var svårframkomlig på grund av ömsom tät vegetation, ömsom vida sankmarker med förrädiska vattenfyllda hål. Kalixpoliserna hade även förhört Mats Rehult som berättat att han och Guido, efter vistelsen vid grillplatsen först varit hemma hos Rehult och därpå givit sig ut på en promenad i terrängen. Skälet till den här skogspromenaden var tyskens jaktintresse och hans förhoppning att få se vilda djur. De hade gått förbi grillplatsen och vidare till en kallkälla ett par hundra meter ifrån grillplatsen och därefter hade de svängt norrut till en höjd, Keppiäinen, som ligger ungefär två kilometer norr om grillplatsen. Enligt Rehult hade de skilts åt strax öster om höjden på en skogsväg som leder fram till Pajalavägen. Rehult hade beskrivit hur Guido enkelt skulle finna avfarten till grillplatsen via Pajalavägen söderut. Att de skilts åt vid denna skogsväg berodde enligt Rehult på att han skulle gå en omväg i terrängen till byn och att Guido hade närmare till husbilen om han gick ner på Pajalavägen. Vid polismännens förhör med Rehult framgick även att han själv deltagit i sökandet under söndagen och bland annat sökt vid ett antal skogskojor och en damm flera kilometer nordväst om Ohtanajärvi. Polismännens bedömning i detta läge var att Rehults berättelse bar viss trovärdighet och att det ej kunde uteslutas att Guido gått vilse ifall han vänt om eller beslutat sig för att gå en genväg genom den täta vegetationen till grillplatsen i stället för att från skogsvägen följa Pajalavägen ner till sin husbil. Om han valt att vända om längs den rutt som han och Rehult gått, så fanns dock en risk att han skulle tappa orienteringen och irra ut i de vidsträckta myrmarkerna västerut. Vid ett kompletterande förhör senare på söndagen hade Rehult för förhörsledaren förevisat den plats, där han och Guido Mahlberg skilts åt under natten. Rehults förklaring till att de ej följts åt till byn eller grillplatsen var att Rehult skulle gå halvannan ki-

5 lometer längre norrut för att hämta sin, sedan tidigare, kvarlämnade ryggsäck. Det är inte ovanligt att jägare eller samer i dessa trakter lämnar viss proviant i terrängen för kommande behov. Rehults förklaring om att han i berusat tillstånd mitt i natten skulle behöva gå flera kilometer extra för att hämta en ryggsäck föreföll dock något krystad. Under förmiddagen, måndagen den 31 juli, samlades i Ohtanajärvi utvilad personal från såväl polis, hemvärn som lokalbefolkning för skallgångssökning i grillplatsens omgivning samt sökning med hundar i ett utvidgat sökområde. Markspaningen kompletterades med helikopterspaning från luften. Inledande av förundersökning Under måndagen beslutades även om att förundersökning skulle inledas. En särskild utredningskommission bildades och ett dussintal utredare från länskriminalen åkte upp till Pajala under eftermiddagen. Omständigheterna kring försvinnandet var sådana att man ej kunde utesluta att Guido Mahlberg utsatts för ett våldsbrott. Bland annat fru Mahlbergs tvivel om att hennes make frivilligt skulle kunna bege sig ut i skogen mitt i natten samt Rehults något krystade förklaring om ryggsäcken bidrog till beslutet. Dessutom var Rehult känd hos polisen sedan tidigare när han utan påtaglig anledning använt sig av kraftigt övervåld. När spaningsarbetet för dagen avbröts sent på måndagskvällen kunde man summera följande; Resultatlöst hade skallgångskedjor sökt igenom området mellan grillplatsen och bergknallen, Keppiäinen. Hundpatruller hade även sökt av Typpyrävägen och Ulmavaaravägen (en skogsbilväg som leder förbi berget Typpyrävaara mot Ulmavaara) samt sökt vid framkomliga stigar i riktning västerut mot Jerijokibäcken. Helikopterspaningen, delvis i ett betydligt vidare område, hade inte heller gett något resultat. Utredarna hade förhört flera av de personer som på lördagskvällen vistats vid grillplatsen samt bybor som deltagit i sökandet under söndagen. Man hade även kontrollerat en del tips. Även Rehults sambo, som deltagit vid grillplatsen under lördagskvällen, hade förhörts. Hon hade uppgivit att hon och Mats Rehults dotter gått hem tidigare under kvällen. Hon bekräftade uppgiften om att sambon och tysken kommit till parets bostad i Ohtanajärvi under natten och att de två, efter att tysken lånat en skjorta, gått ut på en skogspromenad. Hon bedömde att männen gått iväg vid tiden. Hon hade vaknat till när sambon kom hem vid cirka tiden. Han hade så gott som omedelbart lagt sig och somnat. I hennes berättelse fanns även uppgift om att hon omedelbart vid uppvaknandet vid tiden tvättat den skjorta som lånats ut till tysken under natten. Genom förhöret framkom även att hennes sambo varit ute i terrängen och sökt efter Guido under söndagen. Han hade vid ett tillfälle under dagen ringt från skogen för att hon med bil skulle hämta honom. Det var längs Ulmavaaravägen som hon hämtat upp sin sambo. Polisens planering för tisdagens eftersökning av den försvunne var bland annat att sökområdet skulle utvidgas att omfatta båda sidor av Pajalavägen fram till vägskälet Typpyrävägen. Dessutom skulle en noggrannare undersökning göras kring de skogskojor som var belägna väster om Ulmavaara. Även draggning i badsjön vid grillplatsen skulle genomföras. Helikopter-spaningen skulle omfatta ett än större område än tidigare. Beträffande utredningsdelen så skulle ytterligare personer i Ohtanajärvi höras samt ett antal tips skulle bearbetas. Bland tipsen fanns flera uppgifter om att Rehult var vapenfixerad och innehade flera illegala vapen. För utredarna tilldrog sig nu Rehult ett allt större intresse och diskussionen vid morgongenomgången kom i hög grad att handla om direkta åtgärder mot honom. Förhör med hans närmaste kamratkrets skulle därför fullföljas med skyndsamhet. Det rådde även enighet om att en åklagarkontakt var nödvändig. I vart fall för att fortsättningsvis hålla en åklagare underrättad om spaningsläget. Även om brottsmisstanken nu vuxit sig allt starkare så saknades trots allt såväl brottsoffer som brottsplats. Under förmiddagen togs kontakt med biträdande chefsåklagaren i Luleå som efter noggrant övervägande beslutade att anhålla 34-åringen i sin frånvaro. Rykten i byn om att Rehult eventuellt skjutit tysken hade i detta läge även nått det massmedieuppbåd som uppehöll sig i byn. Journalister hade redan bokat sig vid hans bostad. För att undvika onödig uppståndelse beslutades att gripandet skulle ske, om möjligt, på annan plats exempelvis när han lämnade bostaden under det närmaste dygnet, vilket fanns skäl att antaga. Sökandet efter Guido Mahlberg fortlöpte under tisdagen såsom planerats dock utan resultat. Under senare delen av dagen diskuterades i spaningsledningen bland annat ett noggrant sök med hund i

6 Offrets kropp låg i en skogsbacke. området längs Typpyrävägen Ulmavaaravägen. Inte enbart av det skälet att Rehult i tidigare förhör antytt att han under den aktuella natten gått till det området för att hämta sin ryggsäck. Hans sambo hade ju berättat om att hon hämtat upp honom i detta område när Rehult under söndagen sökte den försvunne tysken. Utredningsmässigt kom man fram till nödvändigheten av att förhöra ytterligare personer i kretsen runt Rehult. Han hade efter en allvarlig våldshandling med skjutvapen 1997 ej tillstånd att inneha vapen. Det bedömdes som synnerligen angeläget att omgående få bekräftelse på flertalet rykten om att Rehult sommaren 2000 innehade såväl jaktvapen som pistoler. Dessutom inkom under dagen uppgifter om personer som under lördagsnatten hört skottlossning i byns omgivning. Av taktiska skäl föreföll det motiverat att avvakta med gripandet tills dessa uppgifter kontrollerats. Åklagaren instämde i detta. Innan dagens slut hade utredare även förhört ett medelålders par från en grannby, som under den aktuella natten vid tiden kört med bil genom Ohtanajärvi och då iakttagit två män med hund gående på byvägen i riktning mot Pajalavägen. Beskrivningen av männen gav utredarna anledning tro att det rörde sig om den 34-årige bybon och den försvunne Guido Mahlberg som iakttagits. Den tyske turisten anträffad mördad Onsdagen den 2 augusti skulle komma att bli en avgörande dag för spanings- och utredningsarbetet. Under förmiddagen fick en av utredarna telefonkontakt med den i sin frånvaro anhållne Rehult, som var väl medveten om att polisen ville förhöra honom. Han lovade att inkomma till polisstationen i Pajala, vilket också skedde vid lunchtid. Rehult avfärdade polisens beskyllningar att han bragt tysken om livet och vidhöll att han ej hade någon kännedom om vad som hänt med Guido Mahlberg. Åklagarens beslut om anhållande kvarstod. Polis och åklagare stod nu inför ett delikat problem. Man hade visserligen skäl antaga att den försvunne tysken utsatts för brott men man saknade såväl brottsoffret som brottsplats. Problemet skulle senare på eftermiddagen komma att få sin lösning. Under eftermiddagen påbörjades, den sedan föregående dag beslutade, genomsökningen av området

7 Guido Mahlberg träffades av ett skott mitt i bröstet (pilen markerar ingångshålet i hans t-shirt). kring Typpyrävägen och dess södra förgrening Ulmavaaravägen. Vid tiden kom en av hundförarna att gå i skogspartiet mellan Ulmavaaravägen och berget Typpyrä-vaara. Från skogsvägen gick hunden ett 50-tal meter in i skogen för att plötsligt stanna till omedelbart norr om ett gammalt grustag. Hundföraren, som kort därpå kom fram till platsen, kunde konstatera att där låg en död man, som väl stämde in med den försvunne tysken. Efter underrättelse om fyndet till spaningsledningen anlände en stund senare två utredare till platsen som avspärrades. Vid en preliminär undersökning kunde man konstatera att den döde var Guido Mahlberg samt att han hade ett kulhål genom kroppen i brösthöjd. Platsundersökningen Polisens tekniker från Luleå och rättsläkare från Umeå rekvirerades och dessa påbörjade sitt arbete på platsen sent på onsdagskvällen. Efter en preliminär besiktning av kroppen och platsen överfördes kroppen till läkarstationen i Pajala där den fortsatta undersökningen pågick till 04-tiden på torsdagsmorgonen. Under torsdagen och fredagen fullföljdes platsundersökningen vid fyndplatsen. Tekniker och rättsläkare hade konstaterat att Guido Mahlberg skjutits med en kula som gått in i bröstet, genom kroppen, ut genom ryggen. Bedömningen var att dödsskjutningen hade skett på den plats där kroppen låg och omedelbart lett till döden. Trots ett noggrant sökande med bland annat metalldetektor kunde man ej finna den dödande kulan. Däremot kunde man tillvarataga en kula som gått in i en trädstam invid platsen. Den var helmantlad med 9 mm kaliber. Invid offret, som anträffats liggande på rygg med vänster arm utsträckt, anträffades en kniv som antogs tillhöra offret. Förutom skottskadan företedde kroppen stöt- eller skrubbskador på både knän och underben. Offrets jeansbyxor hade en tvärgående reva på vardera knän. Knivens läge, skottvinkeln genom kroppen och skadorna på offrets underben skulle framledes komma att bli föremål för olika teorier om hur dödsskjutningen gått till. Fyndet av offer och brottsplats var givetvis ett genombrott i utredningen men långt ifrån någon lösning av fallet. Det fanns visserligen en misstänkt gärningsman i fängsligt förvar, men han var ej på något avgörande sätt knuten till brottsplatsen. Vid de upprepade förhör som hölls med den misstänkte vidhöll han den beskrivning han gett under det inledande förhöret. I hög grad skulle den fortsatta utredningen därför komma att handla om Rehults karaktär, vapeninnehav och umgängeskrets. Ett problem i sammanhanget var att många bybor gav intryck av att vara rädda för Rehult. I folkmun florerade graverande uppgifter om honom, men inför förhörssituationen var det få bybor som vågade stå för något. Vapenfynd öppnade för vissa medgivanden Vid förhör med Rehult torsdagen den 3 augusti, det vill säga dagen efter gripandet, underrättades han om att polisen anträffat tysken skjuten vid Ulmavaaravägen. Han vidhöll dock att han ej hade med tyskens försvinnande att göra. När frågan uppkom om vilka skor som Rehult använt under den aktuella natten så förklarade han att det var ett par slitna stövlar som han bränt upp timmarna före gripandet.

8 Tipset om ett gömställe under den misstänktes altantak visade sig stämma. Där påträffades flera illegala vapen undangömda Under tiden fram till nästa förhör med Rehult hade utredarna inhämtat vittnesuppgifter om att han haft illegala vapen i sin ägo under det senaste året. När han vid kommande förhör konfronteras med uppgifterna förnekade han och namngav i stället ett par nära kamrater såsom innehavare av illegala vapen och att en av dessa personer uppträtt underligt dagen efter tyskens försvinnande. De kamrater han syftade på var de som hade skjutsat Rehult och Guido hem till Rehult innan den nattliga skogspromenaden. Namngivna kamrater hämtades därpå till förhör och resultatlösa vapensök genomfördes i deras bostäder. Pressad av Rehults beskyllningar om vapen framkom vid förhör med en av männen att Rehult själv innehade ett flertal illegala vapen, troligtvis i en gömma under altantaket till sin bostad. Vid kontroll därpå anträffas tre gevär samt en revolver dock ej mordvapnet. När Rehult, två veckor efter likfyndet, konfronteras med polisens vapenfynd i hans fastighet fann han för gott att vidkännas vapeninnehavet. Den av polisen inhämtade informationen att Rehult innehade en pistol med lasersikte avfärdade han krystat med att det vapnet ej längre fanns i hans ägo. Utredarna kunde nu ana att den misstänkte inom kort skulle berätta mer. Det var därför ej förvånande att Rehult påkallade ett nytt förhör. Vid förhör den 16 augusti kom han med ett medgivande om att han i självförsvar skjutit tysken. Han medgav nu även att pistolen med lasersikte var det skjutvapen som ändat tyskens liv och att han var villig att visa var vapnet var gömt. Rehult vallades senare samma dag i ett skogsområde ett 100-tal meter från hans bostad, där vapnet, inlindat i plast, förvarades under ett omkullvält träd. Brottsplatsen föreföll städad För utredarna var Rehults åberopande av nödvärn ej någon överraskning. En del detaljer på brottsplatsen bidrog till detta. Dels hade skottet i ett av de få större träden på platsen råkat träffa mitt i stammen. Dels föreföll det sannolikt att kniven invid offrets utsträckta hand var utplacerad. Med tanke på skottvinkeln genom kroppen borde teknikerna ha hittat den dödande kulan. Brottsplatsen verkade med andra ord städad och tillrättalagd för den förklaring som Rehult i förhöret kom med.

9 Kulan passerade offret i en snett nedåtgående riktning. Självförsvar eller avrättning? Rehults berättelse om den nattliga promenaden kan i korthet beskrivas enligt följande; Under vistelsen vid grillplatsen hade Guido uttryckt önskemål om få se Rehults hund och om möjligheten att få se älg i området. Rehult svarade jakande på frågorna med det tillägget att han måste hämta bättre kläder om de skulle ut i terrängen. De två fick bilskjuts till Rehults bostad av de två övriga kvarvarande personerna vid grillplatsen. I bostaden tog Rehult på sig ett par stövlar och lånade även en flanellskjorta till Guido. Samtidigt tog han med en pistol försedd med så kallat lasersikte. Han förklarade vapnet med att han, efter en kortare skogsrunda med tysken, själv skulle gå för att tjuvskjuta en älg. De tog med hunden och gick sedan efter byvägen till badplatsen. Framme vid Guidos husbil knackade Guido på dess vägg, varpå dörren öppnades och Rehult kunde höra ett kort samtal mellan Guido och hans fru. Från badplatsen fortsatte de ett par hundra meter västerut till en kallkälla. De drack av vattnet och fortsatte sedan i riktning mot toppen av höjden Keppiäinen varefter de gick ner på en skogsväg som leder ut på Pajalavägen. Där var det Rehults mening att de skulle skiljas åt, men då Guido bad att få följa med längre norrut i terrängen för att hämta Rehults ryggsäck gick Rehult med på detta. Under den fortsatta promenaden ramlade båda och blev genomblöta när de skulle gå över en bäck. De följde sedan en skoterled och kom så småningom fram till Ulmavaaravägen där Rehult hämtade sin ryggsäck. De var trötta och satte sig på marken. Rehult band fast sin hund i en buske intill. Ur ryggsäcken tog han fram torra sockar. Även två öl togs ur ryggsäcken, varpå han överlämnade den ena till Guido. Samtalstonen mellan dem var fortfarande vänskaplig när plötsligt Guido, som befann sig snett bak om Rehult, utan anledning tog fram sin kniv med vilken han gjorde utfall mot Rehult. Rehult lyckades dock parera utfallet samtidigt som han reste sig i halv-stående ställning. I det skedet försökte han ta fram sin egen kniv ur knivslidan men misslyckades. Då han i den täta vegetationen kände sig inträngd utan att komma undan drog han fram sin medhavda pistol ur byxlinningen. Trots att hölstret följde med lyckades han göra en mantelrörelse och få iväg ett varningsskott genom hölstret och vid sidan av angriparen. Detta hejdade ej tysken som ånyo gjorde utfall med kniven mot Rehult, som i detta läge riktade pistolen mot Guido och tryckte av. Rehult såg att skottet tog i bröstet på Guido som rätade sig upp och föll därpå bakåt ner på marken. Rehult insåg kort därpå att tysken var död. Rehult lossgjorde den utlånade skjortan, som Guido hade knuten runt midjan, genom att vrida på kroppen. Därefter vred han tillbaka kroppen i ryggläge med händerna placerade över bröstet. Rehult förblev sittande vid kroppen en stund varefter han plockade med sig ölburkarna och ryggsäcken, lossgjorde hunden och gick mot byn hemåt. Han förmådde ej senare berätta för någon att han råkat skjuta Guido. En anledning var att han ej ville oroa sin höggravida sambo. Kunde uppgifterna stämma? Den fortsatta utredningen kom i hög grad att handla om ifrågasättande av flera punkter i Rehults berättelse; Guido Mahlbergs intresse av att gå ut i den halvmörka natten för att titta på vilda djur, Rehults motiv att medföra en pistol på promenaden, påståendet att Mahlberg skulle ha varskott sin fru om promenaden

10 Mordvapnet var en pistol av märket Star SA, kaliber 9 mm P med ett påmonterat rödpunktssikte. Pistolen påträffades nedgrävd ungefär 100 meter från den misstänktes hem. när han och Rehult passerade husbilen ut i terrängen, Mahlbergs fallskador i bäcken, Mahlbergs omotiverade angrepp på Rehult, knivens onaturliga läge i förhållande till kroppen, städandet av brottsplatsen med mera. Utöver detta blev det nu även allt tydligare att offrets karaktär måste klarläggas. Av det skälet begärde åklagaren att tysk polis skulle höra ett stort antal personer i Tyskland. Det skulle dröja ett par månader innan samtliga förhör från Tyskland kunde delges spaningsledningen. Men berättelserna var entydiga om att Guido Mahlberg var en god person med uppenbar antivåldsinställning. En trevlig och socialt anpassad person som, inte ens i alkoholpåverkat tillstånd, skulle agera med våld. Det ansågs som helt uteslutet att han under någon omständighet skulle angripa någon med kniv. I de kommande domstolsförhandlingarna skulle många av beskrivna punkter komma att beröras ingående. Domstolarnas inställning Domen i Haparanda Tingsrätt den 18 december 2000 hade följande lydelse: Eftersom tingsrätten fastslagit att Rehult inte är trovärdig då han invänt att han handlat i nödvärn saknas närmare utredning om vad som inträffat i nära anslutning till det dödande skottet. Det förhållandet att Guido Mahlberg haft vissa skador främst på underbenen utgör inte tillräckligt underlag för att konstatera att dödsskjutningen föregåtts av misshandel. Av betydelse är dock det sätt på vilket Guido Mahlberg dödats. Av utlåtandena från Rättsmedicinalverket och SKL samt sakkunnigförhören är klarlagt att det dödande skottet träffat Guido Mahlberg i bröstet och avlossats på ett mycket nära avstånd. Detta förhållande är en klart försvårande omständighet och den talar närmast för att livstids fängelse bör väljas. På grund av det anförda och med beaktande jämväl av det grova vapenbrottet.. skall påföljden bestämmas till fängelse i elva år. Hovrättens dom Den 16 februari 2001 kom utslaget i målet från Hovrätten för Övre Norrland: På de av tingsrätten anförda skälen är det utrett att Rehult uppsåtligen avlossat ett skott med

11 pistol vilket träffat Guido Mahlberg i bröstet och orsakat dennes död. När det gäller Guido Mahlberg finns det inte något som tyder på att denne skulle vara våldsbenägen. Tvärtom visar utredningen att han var en person som klart hade tagit avstånd från våld. Detta talar starkt mot Rehults påstående att Guido Mahlberg helt utan anledning skulle ha anfallit honom med kniv. När det gäller utredningen i övrigt finner hovrätten, i likhet med tingsrätten, att om det skulle ha gått till på det sätt som Rehult nu gjort gällande borde han omgående ha berättat vad som inträffat och inte väntat till den 16 augusti Han har vidare påstått att han eldat upp pistolhölstret, som borde ha varit ett starkt stöd för påstående om nödvärn. Vidare har Rehult enligt egen uppgift samlat ihop bland annat tomhylsor och ölburkar som skulle ha bundit honom till platsen. Han har dessutom utan någon anledning bränt upp sina stövlar. Med hänsyn till de uppgifter som kriminaltekniker har lämnat är det mycket som talar för att Rehult även tagit hand om den kula som orsakat Guido Mahlbergs död. Hovrätten finner att redan på grund av de nu nämnda om ständigheterna kan Rehults trovärdighet starkt ifrågasättas. Sammantaget finner hovrätten i likhet med tingsrätten att omständigheterna är sådana att Rehults påstående om nödvärn kan lämnas helt utan avseende. På grund härav finner hovrätten att Rehult gjort sig skyldig till att uppsåtligt ha dödad Guido Mahlberg. Med hänsyn till de uppgifter som rättsläkaren lämnat om skadorna på Guido Mahlberg är det mycket som talar för att Rehult utsatt honom för våld och på annat sätt förnedrat honom innan det dödande skottet avlossades. Hovrätten finner emellertid inte att utredningen ger tillräckligt stöd för att säkert fastslå att så varit fallet. För den samlade brottsligheten bör Rehult dömas till fängelse i elva år. Högsta domstolens beslut Också hovrättsdomen överklagades och den 21 mars 2001 kom följande beslut från Högsta domstolen: Högsta domstolen finner ej skäl att meddela prövningstillstånd, i följd varav hovrättens dom skall stå fast.