- Ziva, hur mycket tid sparar vi om vi rider över Avibianslätten? frågade Valek.

Storlek: px

Starta visningen från sidan:

Download "- Ziva, hur mycket tid sparar vi om vi rider över Avibianslätten? frågade Valek."

Thomas Öberg
för 8 år sedan
Visningar:

1 5 - Ziva, hur mycket tid sparar vi om vi rider över Avibianslätten? frågade Valek. - Ingen. Sandseedklanens magi kommer att Hon fick rynkor mellan ögonbrynen medan hon tänkte. Den påverkar dig inte, men den lär förvirra mig. Såvida din immunitet inte kan skydda mig också. - Det gör den inte, men jag kan binda fast dina tyglar i min sadel för att hålla dig nära. Skulle det fungera? - Jag tror det. Så länge vi inte stöter på några av klanens medlemmar. Ziva uppskattade att de skulle spara en hel dag genom att rida över slätten i riktning mot Delip. De skaffade hästar och sadlar från Valeks spioner och lämnade Fulgor. Intill gränsen till slätten stannade de och band fast Zivas tyglar i Valeks sadel. Slättens höga gräs bredde ut sig framför dem. - Rid sydostlig riktning, uppmanade Ziva. Om en dag kommer du att se Emeraldbergen. Sedan fortsätter du ytterligare en dag i samma riktning tills vi är framme i Delip. När de passerade gränsen kände Valek Sandseedklanens beskyddande magi. De försökte hitta en svag punkt hos honom. Det var ansträngande att färdas genom deras magiska barriär. Zivas känslor växlade från förvirring till panik och paranoia. Hon yrkade bestämt på att de red i fel riktning och när hon försökte hoppa av hästen fick Valek stanna upp och binda fast henne i sadeln. När skymningen föll önskade han att han inte tagit henne med sig. Valek ville försäkra sig om att Ziva skulle stanna hos honom och stack henne med en av sina pilar efter att de ätit middag. Sömnmedlet verkade snabbt och han såg fram emot en lugn natt. Dessvärre var det för tyst. Valek hade slumrat till framför elden när insekterna plötsligt slutade surra. Magins tunga täcke hade lättat. Han lyssnade en stund. Till vänster om sig hörde han ljudet från ben som snuddade vid de höga grässtråna och till höger hördes dova steg i sanden. Någonstans i närheten knakade ett armborst till och Valek flyttade sig snabbt. Pilen träffade marken precis där han legat. Utom

Skulle det fungera? - Jag tror det. Så länge vi inte stöter på några av klanens medlemmar. Ziva uppskattade att de skulle spara en hel dag genom att rida över slätten i riktning mot Delip.

2 räckhåll för eldens sken stannade Valek. Han drog kniven och hukade sig i gräset medan han spanade ut över slätten. Tre mörka figurer gick mot honom. Det svaga månljuset blänkte till på deras sablar. Två män stod till höger om lägerelden. Steg hördes bakom honom. Han vände sig om och fick se en person avlossa en pil. Han duckade, men pilen snuddade vid axeln. Valek tittade till vänster. Ytterligare två män. Åtta totalt. Det var inte läge att spela rent. Valek slet fram en pil från bältet och sköt den mot figuren med armborstet. Han väntade inte tills giftet hade verkat utan störtade mot den skadade mannen. När han slagit honom medvetslös, fortsatte han. Han vände sig om och sköt en ny pil mot mannen närmast honom innan han drog svärdet. När mannen kollapsade rusade två av hans kompanjoner fram och svingade sina sablar mot Valeks huvud. Han slogs mot dem tills de föll till marken av ren utmattning. De fyra återstående männen väntade utom räckhåll. Valek stirrade förundrat på dem. Varför hade de inte gett sig in i striden? - Utmärkt, sa en mörk mansröst. Du slogs trots dina låga odds. - De kunde varit värre, sa Valek och gestikulerade mot de fyra männen. - Det hade inte varit rättvist. - Var det rättvist att attackera mig mitt i natten? - Ja. Du inkräktar på vår mark. Mannen kom närmare. Han var tre decimeter längre än Valek och den svarta hyn var bar. Han fäste blicken på Ziva, rynkade på ögonbrynen och fyllde luften med magi. Hon skruvade på sig. - Vi trodde att vi skulle få slåss mot er båda, sa den muskulöse mannen. Varför är du här, spökkrigare? - Spöke? - Magin ser dig inte, och därför skapar du ett tomt utrymme i vårt skyddsnät. Berätta varför vi inte ska tillintetgöra dig. - Därför att han ska utföra ett Jaydaiuppdrag, svarade Ziva som vaknat till och satt sig upp.

Ytterligare två män. Åtta totalt. Det var inte läge att spela rent. Valek slet fram en pil från bältet och sköt den mot figuren med armborstet.

3 - Han är inte medlem i Sandseedklanen, sa deras ledare. Våra regler gäller inte för honom. - Han utför det för en av era kusiner, sa hon. - Är han värdig äran? Den store mannen blundade. En bubbla av magi exploderade från honom. Knivar regnade ner från himlen, alla i riktning mot Valek. Med en kombination av instinkt, skicklighet och tur, duckade han och vek undan för bladen. Han fick åtskilliga skärsår på armarna, men inga allvarliga skador. Mannen log. En sann krigare. Gå med vår välsignelse och rädda vår Zaltanakusin. Besökarna lämnade dem utan ett ljud. Valek väntade på att känna deras beskyddande magi, men luften förblev lätt. - Vill jag veta vad ett Jaydaiuppdrag är? frågade han Ziva. - Nej, det är bättre om du inte vet. - Intressanta människor. - Du skulle bara veta. De stötte inte på fler problem på resan mot Delip. De enorma, snötäckta Emeraldbergen utgjorde en fantastisk bakgrund till den lilla staden. De kontrollerade att Tam inte anlänt än och skyndade sig att sätta planen i verket. * Valek, förklädd till stallpojke, mockade stallet utan betänkligheter. De hade mutat lokalbefolkningen och Ziva höll utkik efter Tam. Allt var klart. När Ziva gled in igenom sidodörren och gömde sig, fortsatte Valet med att fylla skottkärran med halm. Ljudet från hovar närmade sig för att sedan tystna. Valek hörde hur ryttaren satt av medan han fortsatte skyffla halm. - Grabben, kom och sadla av hästen, beordrade Tam med irriterad röst. Valek vände sig om. Förklädnaden var tillfredsställande, men skulle inte hålla en närmare granskning.

Han fick åtskilliga skärsår på armarna, men inga allvarliga skador. Mannen log. En sann krigare. Gå med vår välsignelse och rädda vår Zaltanakusin. Besökarna lämnade dem utan ett ljud.

4 - Ursäkta, sir. Det är mycket att göra idag. Han skyndade sig fram och lossade på sadelgjorden. Tam ignorerade honom och studerade det näst intill fullbelagda stallet. Ni har fått besökare ser jag. Någonting nytt? Han lät likgiltig på rösten, men Valek kände av spänningen. Ja, sir. Du missade precis tumultet. Tam vände blicken mot honom. Jaså? - Ja, sir. Den ökände Valek sågs i närheten i natt och folk greps av panik. Lönnmördarens förvirring varade endast någon sekund innan han drog sitt svärd. Är du säker på att det var han, grabben? Tam var utomordentligt skicklig med svärdet, och Valek ville inte utmana honom i en duell. Och han hyste för mycket respekt för sin forna kollega för att inte ge honom en ärlig chans. Så Valek stirrade förbi honom och backade med skräck i blicken. Tam var för smart för att vända Valek ryggen. Kom igen, flinade han. - Varför skulle jag, Tam? sa Ziva med Valeks röst. Hon stod bakom lönnmördaren. Tam vände sig sidledes så att han kunde se dem båda. Zivas magi gjorde luften tung. Hon såg ut som Valek och lät precis som han. Det var hennes speciella färdighet. - Du lät tolv personer överfalla mig. Jag antar att du har blivit ringrostig, sa Ziva och svingade med svärdet. Tam glömde genast bort stallpojken och gick mot henne, beredd att möta hennes attack. Då rusade Valek fram och tryckte en kniv mot hans hals. Släpp vapnet. Tams svärd föll till marken. Ziva plockade upp det och lät förklädnaden falla. Mördaren grymtade förvånat till i samma ögonblick som Valek knuffade undan sin gamle kollega och kastade kniven mot honom. Tam fångade vapnet med van hand och grinade. Du är väldig kaxig. Speciellt med tanke på att jag lärt dig allt du kan om att slåss med kniv. De gick i cirklar, och letade efter en öppning hos motståndaren. Tam motarbetade skickligt Valeks utfall. Då rörde sig Valek snabbare och Tam fick anstränga sig för att blockera honom.

Den ökände Valek sågs i närheten i natt och folk greps av panik. Lönnmördarens förvirring varade endast någon sekund innan han drog sitt svärd. Är du säker på att det var han, grabben?

5 - Yelena har lärt mig några tricks, upplyste Valek och lyckades slå bort kniven från Tams hand. - Vänta, flämtade Tam. Han tog fram ett hopvikt papper ur fickan. Yelenas avrättningsorder. Ta den, jag kommer inte att jaga henne igen. - Nej, det kommer du inte att göra, sa Valek och kastade kniven mot Tams hals. När lönnmördaren gurglade och föll ihop vände sig Valek mot Ziva. - Kan du lägga pappret i min sadelväska? Hon tittade frågande på honom, men han tänkte inte förklara varför han inte ville röra vid ordern. - Dags att åka, sa han. Vi är långt borta innan Yelenas grupp kommer fram. Ziva såg chockad ut. Vill du inte träffa henne? Berätta för henne? Valek ville träffa Yelena mer än någonting annat. Armarna värkte av längtan att hålla om henne. Men hon var tvungen att fokusera på att lära sig mer om sina magiska krafter, och han behövdes på annat håll. De skulle träffas igen. Det var Valek säker på. Han flinade. Nej, jag har ett löfte att uppfylla.

- Kan du lägga pappret i min sadelväska? Hon tittade frågande på honom, men han tänkte inte förklara varför han inte ville röra vid ordern. - Dags att åka, sa han.

Relevanta dokument

- Jag lovar, sa han. - Skynda dig, Justus! ropade en vakt. Mitt te är snart kallt. Hon vände sig om för att gå. - Vänta. Berätta om löftet, sa Valek.

- Jag lovar, sa han. - Skynda dig, Justus! ropade en vakt. Mitt te är snart kallt. Hon vände sig om för att gå. - Vänta. Berätta om löftet, sa Valek. 4 Valek övervägde kvinnans erbjudande. Under årens lopp hade han hade befunnit sig i värre situationer, men nu var tiden en viktig aspekt. Han kunde inte vänta tills han fick möjligheten att fly. Inte