Författare Tilde Brännström Den magiska dörren

Transkript

1 Författare Tilde Brännström Den magiska dörren

2 Kapitel 1 Skolan Hej! Jag heter Sandra och är 10 år. Jag går på Nivirena skolan. Det är en riktigt stor skola där det går många barn. Skolan är vit. Min kompis heter Helena och vi är bästa kompisar. Jag har långt blont hår och älskar hamburgare. Jag har skjorta och jeans. En dag var det konstigare än i vanliga fall. Rektorn var konstig. Han gick in genom en dörr som inte hade använts på flera tusen år. Det var bara jag som såg det TROR JAG! Från den dagen var jag rädd för rektorn. Han var skum! Jag kan redan nu berätta att han har faktiskt varit konstig ända sen jag flyttade hit. Innan bodde jag på landet i Stockholm.

3

4 Kapitel 2 Brevet En dag gick jag förbi den magiska dörren. Det stack ut något under dörren. Jag gick dit och tittade vad det var. Det var ett brev. -Undrar vem det är till, viskade jag. Jag tittade vem det var till men jag fastnade vid texten. Hjälp!!! Den onde har tagit över landet nu. Snart planeten sen världen. Jag behöver din hjälp. Snälla, snälla skynda dej. Lämna din skola och kom hit istället. Hälsningar Peter. Det var det konstigaste jag hade läst i hela mitt liv. Någon som behöver hjälp och någon som ha tagit över ett land, tänkte jag.

5 Ska jag visa det här för någon? Tänk om de tror att det är jag som har skrivit det själv? Men vem kan det vara till. Kanske REKTORN!! sa jag för mig själv. Men det jag inte visste var att jag var iakttagen.

6 Kapitel 3 Nycklarna När jag vänder mig om kommer Helena från dörren. -Vad gör du här? sa Helena. -Inget. Jag bara letar efter en bok, sa jag. Men jag viset att jag var tvungen att hitta nyckeln till dörren. -Då ska ju du gå till bibliotek, sa Helena. -Jag vet men nu måste jag gå ut en stund, sa jag. -Okej, sa Helena. Vem kan ha nycken? funderade jag över. Precis då gick rektorn förbi, han bar på en nyckel runt halsen. -Det kanske är nycken till dörren, viskade jag. Nu visste jag vem som hade nycken. När skolan var slut gömde jag mig i en buske ute i trädgården. Jag visste att det var skolmöte inne i skolan. Då hade jag min chans att ta mig in på rektorns kontor.

7 Jag smög in på rektorns kontor. Jag letade och letade men jag hittade inte nycken. Tänk om han fortfarande har nycken runt halsen. Precis då skakade dörren till. Jag gömde under bordet. Det var rektorn. Mötet kan väl inte vara slut än. Jag tittade på klockan, den var halv åtta. Han satte sig i sin fåtölj. Då tappade han nycken. -Ååååååh. Vilken tur jag har, tänkte jag. Jag blev alldeles lycklig. -Jag måste gå på toa, sa han högt för sig själv. Han gick därifrån. Då hade jag min chans att fly här. Jag sprang och sprang och tillslut kom jag fram till den magiska dörren. Jag satt in nycken och vred sakta nycken. Det var rätt nyckel. Jag blev över lycklig.

8

9

10 Kapitel 4 En annan värld Jag öppnade dörren. Det var så vackert. Det var en massa träd med jordgubbar i. -Ska jag gå in, viskade jag för mig själv. Men jag gick in ändå. Det var en massa stora blad som stod upp ur marken och en flod som var lila. Jag vände mig om och då var det ingen väg bakom dörren. DET VAR SÅ MYSTISKT! Jag såg en liten stad långt där borta. Det luktade nybakat från en liten stuga. Jag kände hur marken sjönk under mina fötter när jag gick. Jag såg massa alver och människohästar. Då såg jag ett luftskepp med en bild på någon och texten, DEN STORE HAR ETT TAL PÅ STADENS TORG. -Den store är väl samma sak som den onde, tänkte jag.

11 Kapitel 5 En annorlunda vän Jag tittade mig omkring och plötsligt kom en alv fram. -Vem är du? sa alven lite förvånad. -Jag heter Sandra, sa jag långsamt. Vad heter du? -Jag heter Peter, svarade han. Är du som ska reda mitt folk? Det var han som skrev brevet, tänkte jag. -Ja det ska jag, svarade jag lite lurigt. Men jag lurade honom. -Visst var det du som skickade brevet? frågade jag. -Ja, vem annars skulle våga skicka ett brev till dig? sa han. -Ja det har du rätt i, svarade jag.

12 Han var nästan lika kaxig som Helena. Han hade också långt blont hår som Helena. -Men hur hade du tänkt att vi ska stoppa den onda, frågade Peter. -Inte vet jag. Nu blir jag tveksam, svarade jag.

13 Kapitel 6 Mitt uppdrag -Nu vet jag hur vi ska göra, sa jag. Jag fick en jättebra idé. -Vad är planen då. Sop-sop berätta vad din plan är. Vi har faktiskt inte hela dan på oss, stressade Peter. Min plan var att vi skulle ta oss in i den ondes palats. -Vi ska ta oss in i den ondes palats, berättade jag glatt. -Vilken smart idé. Att jag inte har kommit på det tidigare, svarade Peter. Men hur ska vi ta oss in i den ondes palats? -Så här, lyssna noga nu, svarade jag. Vi behöver de här grejerna:.rep.kniv.änterhake.svarta kläder

14 -Vi ska gå till baksidan av palatset med svarta kläder, då ser dom oss inte lika bra och det kommer att vara natt. Sen ska vi sätta fast änder haken i repet och kasta upp det in i palatset och klättra in. Sen smyger vi och tar den ondes mäktiga stav som gör honom till kung. -Men vad ska vi ha kniven till då, frågade Peter. -Om något fel skulle hända, om vi skulle bli upptäckta för då måste vi ju försvara oss. -Okej då förstår jag, sa Peter. -Nu måste jag gå hem och hämta sakerna, sa jag. -Okej, svarade Peter. Sen sprang jag till dörren och öppnade den. Men innan jag stängde dörren vände jag mig om och sa: -Hej då vi ses snart igen! -Hej då, ropade Peter tillbak till mig. Sen stängde jag dörren.

15 Kapitel 7 Tillbaka i skolan Nu var jag i skolan igen. Men hur ska jag hitta ett långt rep i skolan? tänkte jag. -Nu vet jag vart det finns ett rep, viskade jag för mig själv. Det finns 4 stora rep i gympasalen som jag kunde knyta ihop. Jag sprang ditt på direkten. Men som tur var så var det inga där. Jag öppnade dörren till gympasalen. Jag började rycka och rycka i repen och tillslut lossnade repen och föll ner till marken. Nu var det bara 3 saker kvar. Sen sprang jag till matsalen. Jag hade tänkt att hämta en vass kniv. Men jag hade glömt bort att folk var där och åt mat. Sen kom jag på att jag skulle också äta mat nu så jag gick och hämtade mat. Jag sa till mattanten så här: -Ursäkta mig men jag måste låna en kniv till maten. Och då sa mattanten till mig så här: -Ja, du kan väl få låna en kniv. -Tackar, sa jag.

16 Sen sprang jag bort till träslöjden för att hämta änterhake och som tur var det ingen där inne just då. Jag visste vart den fanns, den låg i översta lådan. Nu hade jag 3 av dom 4 sakerna. Jag sprang till syslöjden för att hämta 2 svarta klädombyten. Som tur var så ligger syslöjden nästan vid den magiska dörren. Men när jag kom dit var det öppet och när jag gick in så smällde dörren igen. -Neeeeeeej!!!!! Jag är fast, skrek jag så högt jag bara kunde. Jag skrek så högt att Peter i andra världen hörde det så han sprang och öppnade den magiska dörren. Sen sprang han till mig och sa att jag skulle vara lugn. Han tog sin kniv och petade men den i nyckelhålet och vips så var jag ute. Jag hade hunnit tagit de svarta kläderna och dom andra sakerna och vi sprang till den magiska dörren.

17 Kapitel 8 Sanningens ögonblick Nu hade jag alla sakerna så nu var dags att stoppa den onde. Jag öppnade dörren och samlade modet. -Nu är det dags att stoppa den onde, sa jag till Peter. Vi sprang till den ondes palats. När vi var framme var det natt och vi satte på oss dom svarta kläderna. Vi knöt ihop de fyra repen och änterhaken tillsammans. Sen kastade jag upp änterhaken till fönstret och vi klättrade in. Vi tittade oss först omkring så att ingen kom.

18 Som tur var det ingen där. Vi smög omkring och tittade. Sen plötslig såg vi någon som såg ut som rektorn. -Oj där är den onde, sa jag till Peter. -Ja, det är det, svarade Peter. Vi smög till hans tron. Men inte ett spår efter staven. -VART ÄR HANS STAV, skrek Peter. -Nej skrik inte, sa jag. Men det var redan försent, vi var omringad av den ondes vakter. -Vi har hittat inkräktarna sir, sa en vakt. Det är kört, tänkte jag. De tog oss till den onde. När vi var där tog jag fram kniven och fäktade den mot dem. Ingen kom nära. Jag gick till den onde och riktade kniven mot honom. -Lämna Avania för alltid och gör min vän Peter till kung, sa jag. -VA, VAD MENAR DU, skrek Peter.

19 -Jag tycker du ska vara kung, sa jag snällt. -Okej, svarade Peter. -Nå, går du med på det annars dödar jag dig, hotade jag. -Ja, men jag kommer inte lämna landet, sa den onde. -Ja, visst, svarade jag. Så då fick vi ha en kröning för Peter. -Här med kröner jag dig till Avanias nya kung, sa prästen. -Jaaaaaaa, skrek jag. -Du är nu kung och får en önskan, sa Prästen. -Okej min önskan är att den onde ska hamna i fängelset, sa Peter. -Visst, sa Prästen. Sen blev den onde fångad. Jag tog farväl av min kompis och sprang tillbaka till dörren och gick in. Sen var jag i skolan igen.

20 Kapitel 9 Tills någon annan öppnar dörren igen Nu var jag i skolan igen. Dagen efter satt jag på lektionen och tänkte på vad som hade hänt dagen innan. -Fröken kom är du snäll, sa jag till fröken. -Ja, svarade fröken. -Fröken om man var med om ett konstigt äventyr som i den här boken. Brukar man vara dum med tjuven då, frågade jag. -Ja du det var en svår fråga, jag tycker att man ska ge en sista chans, svarade fröken. -Okej, sa jag. Men undrar om rektorn är i fängelse där fortfarande, tänkte jag. Plötsligt såg jag rektorn och han var inte i fängelse. Men vad händer? Rektorn halkar och ligger kvar på backen. Ingen ser det utom jag. -Jag måste gå på toa, sa jag men i stället sprang jag ut och hjälpte rektorn. -Oj hur gick det, frågade jag. -Jodå det gick nog bra, svarade rektorn.

21 -Vet du vad min nyckel är? Den där guldiga är borta, frågade han. -Vänta jag har tagit den, sa jag och gav honom nycken. -Tack vad snäll du är, sa rektorn. -Vi har en hemlighet om den hemliga världen va? undrade jag. -Ja såklart vi har en hemlighet, sa rektorn. Rektorn och jag hade från och med nu en hemlighet om den magiska dörren. Han litade nu på mig men jag var fortfarande lite osäker om det var bra. Efter en stund av tystnad sa jag: -Em... Du rektorn visst gick det bra? -Ja då det gick bra. Nu ska jag gå och dricka kaffe, sa rektorn. -Ja visst, svarade jag. Sen sprang jag in igen. Jag var lite orolig om fröken skulle fråga om varför jag var på toa så länge fast jag var ute. -Men vilken hjälte du är Sandra, ropade klassen. -Va, flämtade jag. -Vi såg dej när du hjälpte rektorn, sa Alfred som går i min klass. -Okej, svarade jag.

22 Det har varit en spännande månad från ett annat land till att vara hjälte i klassen. -Tackar det var väldigt snällt av dej att hjälpa mej, sa någon från dörren. Jag vände mig om och såg rektorn stående i dörröppningen. -Tack! sa jag för det var de enda jag kom på och sen gick rektorn till sitt kontor. Sen var allt som vanligt utom att jag knappt hade varit men Helena för jag hade varit så upptagen med att vara i Avanien. När skoldagen var slut gick jag fram till Helena och sa: -Förlåt att jag knappt har varit med dig på sista tiden men som förlåt vill du åka till himlabadet med mig och min familj? frågade jag. -Ja visst det vill jag, svarade Helena. Vi ringde hennes föräldrar och frågade om det gick bra och det gick jättebra. Sen åkte vi dit. Så slutade sagan om mitt äventyr.

23