ISBN Estlands Ambassad i Stockholm Tallinn Estlands Ambassad i Stockholm

Transkript

1

2 Text: Tiiu Valmet Redaktör: Tiiu Valmet Foto: Erik Peinar, SSM bildarkiv, Tiiu Valmet Omslag: Tyrgatans hus. Östermalm IV. Byggnadsinventering. Stockholms stadsmuseum SSM, 1984 Grafiskt blad: Vive Tolli Formgivning: Enno Piir ISBN Estlands Ambassad i Stockholm Tallinn 2010 Estlands Ambassad i Stockholm

3 HUSET I LÄRKSTADEN MAJA LÕOKESE LINNAJAOS ESTLANDS AMBASSAD I STOCKHOLM EN ÅTERBLICK

4

5 FÖRORD E tt litet folk är alltid beroende av förhållandet till sina grannar och måste outtröttligt söka vänner och meningsfränder detta är Estlands diplomatiska vardag. Inte mindre viktigt i detta arbete är själva ambassadbyggnaden som symbol för staten. Genom tiderna har Republiken Estlands ambassad i utlandet kunnat främja politiska, affärs- och kulturaktiviteter och man har anordnat utställningar, konserter samt seminarier för att presentera dagens bild av Estland. Estlands diplomatiska representation i Stockholm har genom åren vid upprepade tillfällen bytt läge för att slutligen ha hittat sitt hem i ett vackert, historiskt och kulturminnesvärt stadsområde, som är väl värt att lära känna. Samtidigt sammanfaller utgivandet av denna bok lägligt med 90-årsdagen av Konungariket Sveriges erkännande de jure av Republiken Estland. Alar Streimann Estlands Ambassadör i Sverige 5

6

7 INLEDNING Huvudingången till Estniska Ambassaden ligger på det högre gatuplanet, under flaggan. Den nedre dörren leder till konsulatet på suterrängplanet. E stland har haft diplomatisk representation i Stockholm sedan slutet av första världskriget. Fram till avbrottet i de diplomatiska förbindelserna år 1940 hyrde den estniska legationen våningar på flera olika adresser på Östermalm i centrala Stockholm. Under 1930-talet började den estniska staten undersöka lämpliga fastigheter för inköp i området. Inget beslut om lämpligt objekt hann fattas före augusti 1940, när de diplomatiska relationerna avbröts på grund av Sovjetunionens annektering av Estland. De diplomatiska förbindelserna mellan Estland och Sverige återupptogs hösten 1991 efter det att Estland återerkänts. I januari 1997 förvärvade estniska utrikesdepartementet huset med adress Tyrgatan 3 i stadsdelen Östermalm. Läget i den förnäma och lugna delen, som kallas för Lärkstaden, är mycket centralt i Stockholm. Efter en omfattande ombyggnad öppnades dörrarna till Estniska Ambassaden med en officiell invigning den 17 juni

8 ESTLANDS REPRESENTATION I STOCKHOLM ESTLANDS AMBASSAD Kungsträdgårdsgatan Rådmansgatan 18 2 Vasagatan 5 11 Storgatan 38 3 Riddargatan Tyrgatan 3 4 Strandvägen 47 5 Fredsgatan 2 6 Nybrogatan 9 7 Grevgatan 9 8 Sturegatan 16 9 Östermalmsgatan 43 8

9 ESTLANDS LEGATION I STOCKHOLM F örsta världskriget skapade förutsättningar för uppkomsten av nya nationalstater. Estniska politiker insåg denna möjlighet för estnisk självständighet och under år 1917 togs ett viktigt steg för att bygga upp ett nätverk för estnisk representation i närliggande länder. En utlandsdelegation bildades och med initiativtagaren Jaan Tõnisson i spetsen gjordes ett flertal resor till grannländerna. På flera håll anskaffade man också kontorslokaler bland annat i Köpenhamn och i Stockholm. Denna flagga tillhörde Republiken Estlands konsulat i Kalmar, Sverige. År 1940 lämnades den tillsammans med konsulatets stämplar av dåvarande honorärkonsuln direktör Gunnar-Eberhard Berggren till förste sekreteraren vid estniska legationen i Stockholm, eftersom han vägrade att överlämna dem till Sovjetunionens ambassad. På så vis blev flaggan och stämplarna kvar. Republiken Estland utropades den 24 februari Sverige erkände Estland de facto den 9 september 1919 och de jure den 5 februari De diplomatiska kontakterna med Sverige fick fastare form i och med inrättandet av ett konsulat i Stockholm i januari 1919, och från maj 1920 även en legation. Under mellankrigstiden har den estniska representationen haft flera olika adresser i hyrda lokaler. Efter Sovjetunionens annektering av Estland 1940 överlämnades legationens nycklar av envoyé Laretei på uppmaning av både Sovjetunionen och Sverige till svenska utrikesministeriet. Kort därefter överlämnades nycklarna till Sovjetunionens representanter. 9

10 ESTLANDS REPRESENTATION I STOCKHOLM KUNGSTRÄDGÅRDSGATAN 18. Det första konsulatet öppnades i januari Våningen tillhörde AB Estonia. VASAGATAN 5. Från augusti 1919 till 1 oktober 1920 var konsulatet i konsuln våning. Huset är rivet. KUNGSTRÄDGÅRDSGATAN 18 RIDDARGATAN 76. I oktober 1920 hyrdes en våning för konsulatet. Från juni 1921 flyttade även legationen hit. STRANDVÄGEN 47. Från maj 1920 till juni 1921 hyrdes en våning som legation och residens. I oktober 1923 återvänder legationen hit. RIDDARGATAN 76 STRANDVÄGEN 47 10

11 FREDSGATAN 2 NYBROGATAN 9 FREDSGATAN 2. Under september 1925 hyrdes lokaler intill Gustav Adolfs torg. NYBROGATAN 9. Från oktober 1925 till september 1927 hyrdes en våning 3 trappor upp. GREVGATAN 9. Mellan oktober 1927 och september 1928 låg legationen här. GREVGATAN 9 STUREGATAN 16 STUREGATAN 16. Från oktober 1928 till april Därefter blev våningen residens. ÖSTERMALMSGATAN 43. Våningen högst upp i huset, blev den sista legationen fram till 16 september ÖSTERMALMSGATAN 43 11

12 ESTLANDS DIPLOMATISKA SÄNDEBUD TILL SVERIGE Arnold Posti ( ) Konsul i Stockholm 1919 Posti representerade den estniska fabriken Volta i Sverige från år Han blev den förste konsuln i Sverige. Posti arresterades i januari 1941 och dog i sibiriskt fångläger. Karl Menning ( ) Chargé d affaires i Stockholm Menning studerade humaniora och teologi vid universitetet i Tartu. Därefter utbildade han sig till scenograf bl a vid M.Reinhardts studio i Berlin. Som präst arbetade han fram till 1904 och därefter blev han teater Vanemuines ledare och regissör Från 1918 ingick han i den estniska utrikesdelegationen som förberedde diplomatiska kontakter med närliggande länder. I januari 1920 utnämndes han till chargé d affaires för de skandinaviska länderna med säte i Stockholm. Därefter fortsatte hans diplomatiska karriär på kontinenten. Menning kvarstod i utrikesministeriets tjänst till sin pensionering Eduard Virgo ( ) Konsul och chargé d affaires i Stockholm Virgo utbildade sig till sjöbefäl och senare studerade han socialvetenskap vid Sorbonne i Paris. Från 1918 ingick Virgo i den estniska utrikesdelegationen med uppdrag i Finland och Italien. Som chargé d affaires för de skandinaviska länderna tjänstgjorde han i Stockholm , varefter han blev ambassadör i Lettland. Virgo arbetade som utrikesministeriets utrikeshandelskontors-chef fram till sin död. 12

13 Friedrich Karl Akel ( ) Envoyé i Stockholm Akel studerade medicin vid universitetet i Tartu och specialiserade sig som ögonläkare. Politiskt intresserad och aktiv blev han kallad till tjänst som envoyé till Finland åren Därefter var han utrikesminister i flera regeringar och under åren var han envoyé för de skandinaviska länderna med säte i Stockholm. Åren var han återigen utrikesminister. Hösten 1940 arresterades han av Sovjetunionens ockupationsarmé och avrättades i Tallinn i juli Karl Robert Pusta ( ) Envoyé i Stockholm 1935 Pusta studerade socialvetenskap i Paris och Bern. Han blev arresterad av politiska skäl 1903 och därefter tillbringade han flera år som flykting på kontinenten. Från februari 1918 ingick han i den estniska utrikesdelegationen med placering i Frankrike. Han var Estlands representant i fredsförhandlingarna i Paris Som diplomat verkade han i många länder, bland annat i Spanien och Belgien omväxlande med uppgifter på utrikesministeriet. Pusta var envoyé i Stockholm Pusta förblev Estlands diplomatiske representant i Spanien, Frankrike och Belgien fram till sin död. Heinrich Laretei ( ) Envoyé i Stockholm Laretei studerade ekonomi vid Tartu Universitet. Han deltog ute i fält både under det första världskriget och i det estniska frihetskriget. Laretei var minister i flera regeringar på 1920-talet. Han blev envoyé i Sovjetunionen åren och därefter i Litauen till År 1935 utnämndes han till envoyé för de skandinaviska länderna, med säte i Stockholm. I augusti 1940 avbröt han legationens diplomatiska arbete på grund av Sovjetunionens ockupation och annektering av Estland. Laretei stannade i Sverige med sin familj. 13

14 Sveriges förste envoyé U.T. Undén till vänster om Estlands statschef K. Päts och utrikesminister A. Piip vid överlämnandet av ackrediteringsbrev den 4 februari Estlands statschef Jaan Tõnisson och kung Gustav V. Tõnisson var inbjuden till kungens 70-års firande i Stockholm år

15 Kung Gustav V på statsbesök i Tallinn 27 juni Estlands statschef August Rei till vänster och utrikesminister Jaan Lattik till höger om kungen. Sveriges utrikesminister Richard Sandler vid ankomsten till Tallinn den 11 juni Från vänster Estlands envoyé i Sverige Laretei, Sveriges envoyé i Estland baron Koskull, Sveriges utrikesminister Sandler, Estlands vice utrikesminister Rei och socialminster Kask. 15

16

17 ESTLANDS AMBASSAD EFTER ÅTERERKÄNNANDET 1991 O ckupationen av Estland medförde att landet från svensk horisont försvann bakom Järnridån. Det var inte förrän under de politiska reformerna under mitten av 1980-talet som Baltikum återvände till det svenska medvetandet. I slutet av årtiondet gick den politiska utvecklingen allt fortare och möjligheten att återupprätta ett självständigt Estland började bli reellt. Både bland ester i exil och i hemlandet intensifierades arbetet med att informera världen om utvecklingen i Estland. Mere tee Sjövägen Elna Kaasik textil I Sverige medförde detta bland annat att Vänskapsförbundet Sverige- Estland ansökte om ekonomiskt stöd från SIDA, den svenska statens biståndsorganisation, för information om situationen i Estland. Stödet beviljades hösten 1990 och tillsammans med lettiska Folkfronten hyrdes lokaler för en informationsbyrå på Rådmansgatan 18. Det fanns ett otroligt stort behov av information, alla tänkbara kanaler utnyttjades: radio, TV och tidningar. Möten hölls med föredrag och föreläsningar på många håll i Sverige. Informationsbyråns verksamhet fortsatte ännu en tid efter det att Estland öppnat sin ambassad hösten Engagemanget för Baltikum bland exilbalter och svenskar tog sig även utryck genom de så kallade måndagsmötena på Norrmalmstorg i Stockholm. Under 79 måndagar från och med den 19 mars 1990 samlades folk på torget vid lunchtid för att höra senaste nytt om vad som pågick på andra sidan Östersjön. Tal hölls av exilbalter, svenska politiker och representanter från de baltiska länderna. Det sista mötet hölls strax efter återerkännandet av Estland den 20 augusti Då fylldes torget med omkring deltagare, övriga måndagar räknade man till mellan 300 och 400 personer. 17

18 På Rådmansgatan 18 hyrdes lokaler för den estniska informationsbyrån. Från hösten 1991 blev det även Estlands ambassad efter det långa uppehållet i de diplomatiska förbindelserna med Sverige. På Storgatan 38 hyrde ambassaden en våning i sex år. De diplomatiska kontakterna med omvärlden kunde återupptas. Förbindelserna mellan Sverige och Estland återupptogs redan den 27 augusti. Sverige blev också det första land som öppnade sin ambassad i Tallinn den 29 augusti 1991 med Lars Arne Grundberg som den förste ambassadören. Hösten 1991 utnämndes Margus Laidre till ambassadör i Sverige. Våren 1992 flyttade ambassaden till större hyrda lokaler på Storgatan 38 på Östermalm. I och med köpet av fastigheten på Tyrgatan 3, fick Estland för första gången en egen byggnad för sin ambassad i Stockholm. Ambassadens adresser åren Rådmansgatan Storgatan Tyrgatan 3 Ambassadörer Margus Laidre Andres Unga Toomas Tiivel Jüri Kahn Alar Streimann På våren 1998 flyttar ambassaden till sitt eget hus på Tyrgatan 3. 18

19 Ambassadör Lars Arne Grundberg överlämnar sina ackrediteringsbrev till Estlands statsöverhuvud Arnold Rüütel. Utrikesministern Lennart Meri betraktar överräckandet. Det svenska kungaparet besökte Estland i april Kung Carl XVI Gustaf och drottning Silvia tillsammans med Estlands statsöverhuvud Arnold Rüütel med fru. Kungaparet deltog i avtäckandet av den nya Gustav II Adolfs-statyn i Tartu. Original-statyn avtäcktes den 27 juni 1928 av Sveriges ärkebiskop N. Söderblom. Den var en gåva från Föreningen Sverige-Estland på 10-årsdagen av Estlands självständighet. 19

20 President Lennart Meri på statsbesök i Stockholm Statsminister Ingvar Carlsson hälsar president Lennart Meri välkommen. Mellan dem Sveriges ambassadör i Estland, Lars Arne Grundberg. 20

21 LÄRKSTADEN OCH DESS BEBYGGELSE Vy mot norr taget år 1912 från Engelbrektskyrkans torn. Tyrgatans husrad till höger är färdigbyggd. Foto SSM bildarkiv. LÄRKSTADEN E stniska ambassaden ligger i nordvästra hörnet av stadsdelen Östermalm med adress Tyrgatan 3 i kvarteret Tofslärkan. Området kallas för Lärkstaden eftersom de fyra kvarteren, som gränsar till Odengatan och Valhallavägen, är uppkallade efter fåglarna Trädlärkan, Sånglärkan, Piplärkan och Tofslärkan. Alldeles i närheten finns ytterligare fyra ambassader och flera residens. 21

22 Vid sekelskiftet 1900 var marken som kom att bli Lärkstaden obebyggd på grund av att där var ojämnt, bergigt och kargt. På några bergknallar fanns det kvarnar. Man ville bebygga området och stadsplaneraren, arkitekten Per Olof Hallman fick i uppdrag att rita en stadsplan. Här fick Hallman möjlighet att förverkliga sin önskan att skapa ett småskaligt, mänskligt boende. Inspirerad av de engelska villastäderna kunde han här planera ett område för välbärgade familjer som ville bo i en egen stadsvilla centralt i staden. Tomterna gjordes relativt små för att bli överkomliga även för andra än de mest välsituerade. Det skulle vara variation i utformningen av husen, gatorna skulle mjukt följa terrängen och det skulle finnas trädgårdar. Tyrgatans hus i den klippiga branten vintern Foto Siv Rahm, SSM bildarkiv. 22

23 Vintern Kvarteret Tofslärkan är omgiven av gator med namn ur den fornnordiska gudaläran. Lärkstaden blev någonting nytt i Stockholm, en motsats till de vid slutet av 1800-talet vanligt förekommande stora huskomplexen inritade i ett rutnät av raka gator. Många storstäder hade följt Haussmans regleringsplaner i Paris på talen, då stadens medeltida kärna ersattes med rätlinjiga gator, stjärnplatser med triumfbågar och stora kvarter. I Stockholm planerades delar av stadsdelen Södermalm enligt rutnätsplanen, med långa raka gator och likformiga kvarter. De klippiga höjderna bevarades och blev parker och grönområden. Även de centrala delarna av Östermalm byggdes med räta gator och stora kvarter, med finare gathus och enklare gårdshus på innergårdarna. Planerings- och sprängningsarbeten för Lärkstaden påbörjades år Hela området jämnades dock inte med marken och i en kvarvarande brant, där man kan se urberget, anlade man parken Balders hage med promenadväg och lummig grönska. Eftersom tomterna blev små utnyttjades tomtens hela bredd för bostaden. Husen byggdes ihop vid gavlarna och varje hus hade en mindre trädgård på baksidan. Lärkstaden kom att bli en provkarta på olika arkitekturstilar som var på modet i början på 1900-talet. Slätputsade jugendfasader finns omväxlande med nationalromantiska hus i blandade stilar. Byggnaderna kan vara inspirerade av medeltida hus, ha 23

24 romerskt inflytande eller vara försedda med detaljer från renässans, barock eller nygotik. Oregelbundenheten i planlösningarna med utstickande burspråk och balkonger ger området ett pittoreskt intryck. I den klippiga branten ligger parken Balders hage. Stadsdelen har kvar sin ursprungliga karaktär i fråga om exteriören, men få hus har bevarats som enfamiljsvillor. I dag har de flesta husen kontoriserats och man finner många utländska beskickningar i området. FORNNORDISKA GUDAR GER GATORNA NAMN De hedniska myterna och föreställningarna har genom tiderna påverkat de nordiska ländernas kultur. När Lärkstaden byggdes fanns det ett stort intresse för nordisk mytologi och historia, framför allt för vikingatiden. Gatunamnen i ett område får oftast namn som tillhör en viss kategori och när Lärkstadens gator fick sina namn år 1909 valde man fornnordiska gudanamn. 24

25 Fornnordiska gudar på svenska frimärken år Freja, Heimdal, Tor, Frej och Oden. Gatorna som begränsar kvarteret Tofslärkan är Tyrgatan, Odengatan och Valhallavägen. I söder, i den kvarvarande branten ligger parken Balders hage. Tyr, Oden och Balder är gudanamn och Valhall är namnet på Odens boning. Dit fick de främsta kämparna komma efter sin död på slagfälten. I Valhall fördrev de tiden med att strida på dagarna och på kvällarna satt de till bords vid överdådiga måltider. Om Tyr berättas det att han var de forna germanernas förnämsta gud och själva namnet Tyr betyder gud. I nordisk mytologi är han däremot inte den främste guden, utan Oden och Tor är mäktigare. I Snorre Sturlassons isländska sagor framträder Tyr som vishetens gud, men han är samtidigt även den djärvaste och modigaste av gudarna som alltid segrar i strid. Oden var den fornnordiska gudavärldens överhuvud. Frigga var hans maka och Balder deras son. Oden var enögd efter att ha offrat sitt ena öga i Mimers källa för att nå vishet. Han red över världen på sin åtta-fotade häst Sleipner och Oden åtföljs alltid av sina två korpar Hugin och Munin. De flesta av våra veckodagar är uppkallade efter de fornnordiska gudarna. Tisdag är Tyrs dag, onsdag Odens dag, torsdag är uppkallad efter Tor och fredag efter Frej. 25

26 Tyrgatans hus under byggnad Ambassadens hus längst till vänster. Foto SSM bildarkiv. 26

27 HUSETS HISTORIA L ärkstadens stadsplan från år 1908 fastslog att området skulle byggas med stadsvillor. När tomtindelningen var gjord, blev tomterna genast sålda till hugade spekulanter. Byggherrarna anlitade kända arkitekter för utformandet av husen. Eftersom stränga byggnadsregler gällde för området blev det arkitekternas uppgift att rita så rymliga hus som möjligt på de relativt små tomterna. Varken butikslokaler eller kontor tilläts i villorna och varje hus fick innehålla endast ett kök. Möjligen kunde ett mindre kök finnas i en lägenhet för gårdskarl eller portvakt. Det fanns också bestämmelser om utformning av burspråk, balkonger och torn. I den nya byggnadsstadgan bestämdes även förhållandet mellan gatans bredd och husens höjd. I Lärkstaden skulle gatorna vara 12 meter breda och husen fick vara högst 13,5 meter höga. Byggnadsidealet var från början ljusa putsade fasader, men mellan planering och utförande hann idealen förändras. De senare husen i området byggdes i nationalromantisk stil. Husen har ett högklassigt, hantverksmässigt utförande med genuina material som natursten och tegel. Alla 51 tomterna i Lärkstaden var bebyggda En undersökning från 1924 visar att av de 37 husen i Lärkstaden, beboddes 21 av en välbärgad, borgerlig kärnfamilj med barn och tjänstefolk. Två av husen var mestadels tomma och användes endast när husägaren var på Stockholmsbesök, men deras tjänstefolket bodde i huset hela året. Byggmästaren Albert Andersson inköpte fastigheten Tofslärkan 14 med adress Tyrgatan 3 för att där bygga sig och sin familj en stadsvilla. Ritningarna gjordes av arkitekten Nils Lovén och bygglov beviljades Andersson själv var både byggherre och byggmästare och huset blev färdigt Familjen Andersson var mantalsskriven på fastigheten under åren

28 Ritningar från år Fasaden från gatan med de fyra våningsplanen. Överst takfönster på vindsplanet. Ritning från gården. På våningen ovanför dubbeldörrana till trädgården finns en stor balkong. Husets fasad följer de då rådande stilidealen med en hög sockel av natursten och ljusputsade väggar. Hela suterrängvåningens yttervägg är byggd av dels grå, dels rödaktig sten. Det höga taket täcktes med plåt. De stora fönstren var delvis spröjsade och ytterligare fönster byggdes på vindsvåningen. Ovanför burspråket mot gatan fanns en balkong medan den andra balkongen vette in mot gården. Tomten på 275 m2 tillhör de mindre i Lärkstaden. Bakom det stora huset anlades en liten trädgård med rabatter. Huset fick inte ha fler än tre och en halv våningar enligt bestämmelserna och detta utnyttjades till fullo. Det nedersta våningsplanet bildade en suterrängvåning med egen ingång. Bostaden försågs redan från början med elektricitet, centralvärme, badrum, toaletter och tvättstuga. Detta var vanligt när man byggde i Lärkstaden, men mycket ovanligt i resten av staden. Enligt bestämmelserna var det inte tillåtet att hyra ut delar av fastigheten, utan den skulle användas som enfamiljsbostad. Husets huvudingång låg på den högre gatunivån. Pardörrar från entrén ledde in i en stor hall med ett burspråk mot gatan. På den här tiden var engelsk heminredning på modet och en välkomnande eldstad fanns i hallen. Umgängesdelen på entréplanet fortsatte med ett representativt förmak varifrån skjutdörrar kunde öppnas mot matsalen. Från matsalen kunde man gå ut i trädgården. Köket låg också på samma plan, i den bortre hörnan mot trädgården. Mitt i byggnaden fanns trapphuset som förenade hela huset från suterrängplanet hela vägen upp till vinden. En trappa upp, 28

29 Tvärsnitt från Lägg märke till innerdörrarnas utformning och den öppna spisen i hallen med burspråket. Ytterligare takfönster togs upp år De nya fönstren i modernistisk stil stämmer inte överens med de övriga fönstren. på det andra våningsplanet, fanns fyra rum varav tre vette mot gatan. Det mellersta sovrummet hade en balkong. På detta plan fanns ett badrum och ett flertal garderober. Två trappor upp, på det egentliga vindsplanet, hade man ytterligare tre rum, tvättstuga och vindsutrymme. Allra överst fanns en oinredd vind. Suterrängvåningen hyrdes ut till en ungkarl redan från början. I denna del fanns toalett men inget kök. Fastigheten hade genom åren flera ägare och olika hyresgäster, men inga större förändringar av byggnaden utfördes förrän år 1937 när fru Sonja Borgenhard köpte huset. En omfattande ombyggnad företogs under ledning av arkitekt Gunnar Forszén. Mot gällande bestämmelser delades huset upp i tre lägenheter. Suterrängplanet kompletterades med kokvrå och entréplanet blev en separat lägenhet. De båda övre våningsplanen bildade den tredje stora lägenheten med tio rum, kök och badrum. Redan året efter renoveringen såldes huset till direktör Gustaf Winqvist. Familjen hade fyra nästan vuxna barn och för att villan bättre skulle passa Winqvist och hans familjs behov byggdes delar av huset om. Arkitekterna Rolf Hagstrand och Birger Lindberg anlitades. Eftersom suterräng- och entrévåningen fortfarande hyrdes ut, inreddes vinden med ett badrum och två nya rum, så att alla skulle få ett eget sovrum. I taket på vindsplanet byggdes nya fönsterkupor i modernistisk stil, som inte stämde överens med huset i övrigt. 29

30 Ritning från år Entrén är längst fram till höger. På detta våningsplan fanns sällskapsrummen och köket. Ritning av samma plan efter ombyggnaden Nu kan man gå ut i trädgården från matsalen. Winquists familj disponerade nu tio rum, två badrum, två separata toaletter och ett kök. En stor standardhöjning medförde installationen av en hiss för tre personer från entréplanet upp till vinden. Moderniteter som lokaltelefon och porttelefon installerades och trädgården omgestaltades. Inredningen var tämligen modern med många Carl Malmstens-möbler och mycket konst. Några år senare, 1944, byggdes en järntrappa från trädgården upp till balkongen på husets baksida, för att familjen själv skulle kunna gå ned i trädgården. En liten damm och några rabatter fyllde den delvis stenbelagda gården. Familjen hade två tjänsteflickor som hjälp i hushållet och de fick dela en liten jungfrukammare. Från år 1955 hyrde ingenjörsfirman Kjessler&Mannerstråhle suterrängplanet som använde de tre ombyggda rummen som ritkontor. Denna kontorisering godkändes av hyresnämnden. Allt fler hus i Lärkstaden blev under den här tiden kontoriserade och det finns uppgifter på att omkring 300 personer arbetade här. Kjessler&Mannerstråhle var även intresserade av att köpa hela fastigheten, men ägaren Gustaf Winqvist ville inte sälja. Först efter Winqvists död, år 1972, såldes villan till Walter Lindqvist. Han i sin tur hyrde omedelbart ut hela byggnaden till albanska ambassaden, som senare avhystes på grund av vanskötsel av byggnaden. Sten Rundin, koncernchef för Fastighets AB Nexor, köpte fastigheten år 1989 och planerade och igångsatte en omfattande ombyggnad. Bygglov beviljades för en större bostadsdel i kombination med en kontors- och representationsdel. 30

31 Ritning från Trapphuset har flyttats och en hiss finns centralt i huset. Hallens eldstad är ersatt av två öppna spisar i stora salen. Ritning från Nuvarande entréplanet med den svängda innerväggen som leder in i kaminsalen. Den påbörjade renoveringen av huset översteg dock ägarens finansiella tillgångar och efter att ha renoverat fasaden, installerat en ny hiss till alla fem våningsplanen samt försett huset med ett nytt koppartak gick företaget i konkurs år Huset bjöds ut till försäljning och den nye ägaren planerade att inreda tre bostadsrättslägenheter i huset. När även detta projekt misslyckades kom huset återigen ut på marknaden. Eftersom det estniska utrikesministeriet under en längre tid hade sökt efter lämpliga lokaler blev man intresserad av fastigheten. Läget, storleken på huset och möjligheten att i ett närmast tomt skal inreda de olika våningsplanen helt efter egna behov gjorde att estniska utrikesministeriet beslutade att inköpa fastigheten. Köpekontrakt skrevs den 8 januari

32

33 FRÅN STADSVILLA TILL AMBASSAD H uset på Tyrgatan 3 hade behållit sin grundplan och rumsindelning, trots kontorisering och indelning i våningar för flera familjer. Först efter estniska statens köp av den då tämligen dåligt underhållna fastigheten genomfördes radikala nya djärva grepp. Eftersom huset vid köptillfället var nästan ett tomt skal, så fanns möjlighet för arkitekten att skapa fritt, i varje fall i de offentliga utrymmena. Nya innerväggar i olika färger leder besökarna in i mottagningssalarna och till sammanträdesrummen. Estnisk konst och konsthantverk pryder rummen vars väggar och möblemang tar upp antingen de svenska färgerna blått och gult eller de estniska blått-svart-vitt. Blått och gult! 33

34 Blått-svart-vitt. Färgsättning i den estniska flaggans färger. OMBYGGNAD Byggnaden hade förfallit under åren , när den var uthyrd till den albanska ambassaden. Stora delar av huset hade förstörts av fukt och mögel, eftersom ambassaden inte hade fullföljt sin del av hyresavtalet. En totalrenovering var planerad och påbörjad av den nye ägaren och kostsamma Trappan som går genom hela huset. 34

35 Burspråket med flaggor. investeringar var gjorda. Huset hade fått ny takbeläggning, fasaderna var putsade och nya fönster var insatta. En ny hiss var installerad och ett nytt trapphus var under byggnad. Eftersom fastigheten bedömdes ha ett stort kulturhistoriskt värde, var det viktigt att bevara det så intakt som möjligt. Utvändigt ser huset ut som det gjorde när det var färdigbyggt 1912, men invändigt har man kunnat göra stora förändringar eftersom det inte fanns mycket kvar av de ursprungliga rumsindelningarna. Uppdraget att bygga om stadsvillan till ambassad gick till den estniska arkitektbyrån AS Arkitektbüroo Kalle Rõõmus, vars arkitekt Kristiina Renter gjorde ritningarna och det estniska byggföretaget AS Fansa Ehitus utförde bygget. För både arkitekten och byggföretaget var detta uppdrag det första i utlandet. Arbetet påbörjades under hösten 1997 och tog ett drygt halvår. För inredningen svarade utrikesministeriets inredningsarkitekt Reet Otsepp. 35

36 INREDNING Entréhall. Kask Björk Piret Rahusaar olja Kaminsalen. Salens två kaminer är av polerad dolomit. 36

37 KONST Kadriorg Kadriorg Marje Üksine litografi Vaikus Stillhet Kristiina Kaasik olja 37

38

39 EFTERORD H uset som Republiken Estlands Ambassad äger i Lärkstaden sammanfaller i ålder med det fria Estland. Både huset och ambassaden har genomlevt en omväxlande historia, som framgår av boken. Vägen, fram till att de möttes i slutet på 1900-talet, har inneburit nyskapande och problemlösningar - man har utnyttjat tidens aktuella strömningar inom politiken respektive arkitekturen. Tiiu Valmet Maire Männik La femme à la chaise gips 39

40