Fältsignalen Nr (26)

Transkript

1 Fältsignalen Nr (26) Regementets dag med besök av fyra knektar ur Nyköpingsfänikan

2

3 Sagan om ätten Signalström Del 2 Bertil Fälttelegrafkåren Som nämnts fick sergeant Adam Signalström en son 1880, som fick namnet Bertil. Denne artade sig väl, klarade skolan med fina betyg. Efter slutförd 6-årig folkskola började han 1893 i Högre realläroverket på Norrmalm (Norra Real), där han avlade realskolexamen Han var då 17 år och mogen för att ta värvning vid Fälttelegrafkompaniet. Eftersom han hade realexamen, fick han direkt börja befälsutbildning vid kåren och blev efter tre år distinktionskorpral. Då skrev man år 1900 och fadern gick i pension. Efter ett praktikår var det dags för två års underofficersutbildning, varefter han blev sergeant vid Kungl. Fälttelegrafkåren, vilken upprättades som en egen kår inom Fortifikationen från Det kändes högtidligt och nu fick han bära sabel i stället för fascinkniv. Vid flottan och kustfästningarna hade trådlös telegrafi införts. Var det något för fältarmén? För att få veta om så var lånades från AEG i Tyskland några gnistradioapparater för försök. Försöksledare var kapten Amundson vid kåren, jämte inlånade tyska ingenjörer. Till sin stora glädje fick Bertil vara med. Nu gick inte försöken särskilt bra, materielen återsändes till Tyskland, men Bertils radiointresse var väckt. Då försöken med trådlös telegrafi upphörde fick Bertil återgå till trådtelegrafi som chef för en linjesektion. Några år framåt blev det utbildning av stam- och värnpliktiga telegrafister som gällde. Fälttelegrafkåren hade en ganska stor andel volontärer i sina rullor till skillnad mot övriga truppslag där andelen värnpliktiga soldater var störst. De flesta Stockholmsförbanden var värvade. Med allmän värnplikt blev det rätt trångt i den gamla pontonjärkasernen. Längre ut på Kungsholmen vid Marieberg låg Artilleri- och ingenjörhögskolan samt Svea trängkår. Trängkåren skulle flytta till Örebro, varvid den 1887 uppförda trängkasernen blev ledig. Dit fick Fälttelegrafkåren flytta Det blev en standardhöjning. Kåren blev nu helt fristående från Ingenjörkåren. Det där med trådlös telegrafi fortsatte att fascinera. Radio, som det nu kallades, utvecklades alltmer och 1911 var det dags för nya försök. Den här gången var det med två klövjade marconistationer från England, men de ansågs inte lämpliga för svenska förhållanden. Även nu var Bertil inblandad. Nästa försök gjordes åter med tyska telefunkenstationer, och nu gick det så bra att Riksdagen beslöt om anskaffning av radio och ett radiokompani uppsattes på Frösunda. Där fick Bertil sin placering. Första världskriget rasade ute i Europa. Än så länge var inte Skandinavien inblandat, men det kunde så bli. Bäst att upprusta. Därmed utökades Fälttelegrafkåren att omfatta sex kompanier samt ett detachement i Boden. Bland dessa var så unika kompanier som ett ballongkompani, som tillsammans med radiokompaniet var förlagt till Frösunda, samt ett flygkompani som låg på Malmslätt utanför Linköping. I samband med denna upprustning blev det också fler tjänster, Bertil kunde därmed utnämnas till fanjunkare. Lokalerna på Frösunda var inget vidare. Det var en gammal bondgård med stall, ladugård och lada. En hel del byggnader faktiskt, men inte speciellt lämpade för ett militärt förband, men man fick ta det som fanns och anpassa sig. Utrymmet var stort till skillnad mot kasernområdet inne i sta n. Ballongkompaniet behövde mycket plats. Förläggning fick ske i baracker och t o m i tält första tiden.

4 Radiokompaniet började uppsättas 1915 med kapten Eric Schenström som chef. Riksdagen hade beviljat inköp av 11 st gnistradiostationer och en ridande klövjeradio. Själva radiostationerna tillverkades på licens i Stockholm. Dessa var på 1,5 kw uteffekt. Mottagarna var två stora kristallmottagare. Nu kunde man bedriva försök mer seriöst. Organisation och arbetssätt skulle prövas fram. Stationerna skulle t ex monteras i en kärra. Strömförsörjning skulle ske från ett elverk och antennen skulle också transporteras. För att klara detta behövdes verkstadsresurser, men verkstäderna låg på Marieberg. Några medel för detta hade inte Riksdagen beviljat, men tack vare en handlingskraftig tygofficer skapades det resurser. Som verkstadschef anställdes reservlöjtnanten Arvid Öman, tillika civilingenjör. Eric Schenstöm, här major Artilleriet hade för transport av sina kanoner en förställare, som drogs av sex hästar. Till denna kopplades kanonen. Skulle man kunna göra något liknande? Bertil deltog med liv och lust i dessa försök. Om man hade en kärra där radio och mottagare var placerade. En kärra som tillika var förställare? Då kunde ju en kärra med elverk kopplas till förställaren. T h på bilden syns en sjöman. Några signalmatroser från flottan lånades in. Dessa hade erfarenhet från gnistradio ombord på fartyg. Försök gjordes. Det visade sig då att om elverket stod för nära radiomottagarna Stördes dessa. Det löstes om elverket grupperades m från stationen. Antennen t ex. Det var en hög mast, 22 m med antennspröt som på en palm samt jordplan. Hur transportera den: Det fick bli ett avbröstningsfordon likadant som stationsvagnen. Det behövdes också fordon för förläggningsmateriel och dylikt. Då man kommit fram till lämplig lösning var det andra verkstäder som fick tillverka vagnarna. Organisationen för den åkande fältradion blev, med en underofficer som chef, 19 manskap, 14 hästar, 1 stationsvagn, 1 mastvagn (båda fyrspända), 1 telefon- och 1 materielvagn. Som sig bör blev Bertil chef för en radiosektion. Benämningen blev Åkande fältradio m/17. Efterhand som materielen levererades blev det omfattande utbildning, både av befäl, stammanskap och värnpliktiga. Utbildningen bedrevs exercismässigt. Upprätta och bryta, bygga antenn, telegrafera. Mycket tid ägnades åt körning i terräng och på landsväg. All personal

5 uppsutten, respektive all personal till fots. Den höga antennen var det största problemet. Föll den, så gick mastdelar och antennspröt sönder. Att köra fyrspann var ett annat problem. Hur många bondpojkar kunde det. De färdiga radiosektionerna skulle användas av armékvarter och i undantag även arméfördelningskvarter. Enstaka stationer tilldelades flygkompaniet på Malmslätt. Att få åka dit sågs som en trevlig kommendering. Men, så bröt Freden ut Då var det inte lika trevligt att vara stambefäl, glåporden haglade ute på sta n. Det var ungefär som åren före Världskriget. Eftersom kriget var slut behövdes ingen krigsmakt mer. Aldrig mera krig var parollen. Riksdagen tillsatte en utredning som resulterade i 1925 års härordning. Den blev en kalldusch för många regementen, som kom att läggas ned. Däremot klarade Fälttelegrafkåren sig bra. Radio och telefon var något nytt. Det gav kunskaper, som var nyttiga för hela samhället. Lite förändringar fick dock Fälttelegrafkåren lida. Detachementet i Boden blev ett kompani under Bodens ingenjörkår. Flygkompaniet sammanslogs med Marinens flygväsen till Kungl. Flygvapnet. Ballongkompaniet överfördes till A 6 i Jönköping. Befäl som ville kunde få förtidspension och överföras på reservstat. En utökning skedde också. Ytterligare ett radiokompani sattes upp i Frösunda. Det ersatte ballongkompaniet. Sedan gick tjänsten som tidigare. Enligt härordningen skulle ett antal fortifikationsförvaltare och fortifikations kassörer tillkomma. Fortifikationsförvaltare var ingen grad utan en befattning. Graden förvaltare med löjtnants tjänsteställning tillkom först Bertil sökte och fick en sådan tjänst. Fortifikationsförvaltare hade 60 års pensionsålder. Bertil var 45 år och skulle som fanjunkare pensioneras om fem år. Arbetsmarknaden var osäker och kronans kaka var säkrare och gav efter 60 år en bättre pension. Bertil hade bland sina barn en yngling, som ville gå i faderns fotspår, men han ville bli officer. Därför fick han gå gymnasieskolan på Norra Real och ta studentexamen. Av tradition fick han namnet Caesar vid dopet Det var pappas idé; Adam, Bertil, Caesar. Mer om Caesars öden senare. Som fortifikationsförvaltare var han tygofficerens närmaste man och det var kårens samlade uppbörd som gällde, och det var inte lite. På Frösunda hade den lilla verkstaden vuxit till en radiofabrik. Ingenjörer och arbetare hade anställts. Laboratorium, ritkontor och verkstad. Arvid Öman hade fått tjänst på Kungl. Arméförvaltningens fortifikationsdepartement och en ny ingenjör anställts, som hette Hilding Björklund. Han satte igång en febril verksamhet med att konstruera nya radioapparater, som sedan tillverkades i verkstaden. Det köptes in mätinstrument, komponenter, radiorör och allt möjligt. Allt detta skulle bokföras och redovisas. Tjänstestället var Marieberg, men det blev många resor till Frösunda. En plats som Bertil hade särskild kärlek till. Under 1930-talet skedde stora organisatoriska förändringar rum, men det kommer i nästa kapitel års härordning gav fanjunkare och förvaltare högre tjänsteställning. Fanjunkare jämställdes med underlöjtnant och förvaltare med löjtnant utnämndes Signalström till löjtnant i armén. Han hade också några år tidigare erhållit Svärdstecknet och som sådan var han svärdsman. Löjtnant Bertil Signalström stod kvar i tjänst till 1940, då han gick i pension. Men då trädde han med automatik in i reserven som löjtnant. Då var det åter fullt krig i Europa. Något tillfälle för en reservlöjtnant att njuta sitt otium blev det inte. Han fick tjänstgöra hela kriget vid Kungl. Arméförvaltningen med placering vid Tygdepartementets signalmaterielavdelning, men på sin 65-årsdag avgick han. Sedan hade han några år att leva som civil innan han avled /sven.bertilsson(snabela)teleseum.se

6 Försvarets Historiska Telesamlingar en ung 30-åring fylld av erfarenhet! Försvarets Historiska Telesamlingar (FHT) är en organisation som har till uppgift att biträda de statliga museiorganisationerna med urval, katalogisering, registrering och dokumentation av den telemateriel som skall väljas ut och överlämnas till SFHM (Statens Försvars Historiska Museer och SMM (Statens Maritima Museer). Sedan tidigare tongivande generaler och chefers inställning spara inget har attityderna förändrats. Ett stort steg i den förändringen har FHT varit skapare för, med sin framsynthet och klokskap under 30 år. Den förändringen är nu befäst till att vara ta vara på det bästa, FHT mål och inriktning beskrivs på följande sätt: Verksamhetens primära mål är att medverka till att representativa delar av försvarsmaktens äldre materiel tas till vara, vårdas och dokumenteras intill dess att den kan tas om hand av museerna. Ett viktigt mål är att samlingarna i landet skall kunna visa teknikutvecklingens roll i försvarsmaktens utveckling. FHT arbete skall ses som stöd i försvarsmaktens avvecklingsarbete av äldre telemateriel. FHT skall biträda de statliga museerna med klassificering och inordnande av försvarshistoriskt intressant materiel eller dokumentation av densamma i sin rätta roll. FHT arbete inriktas främst mot att ta till vara och iordningställa föremål, dokumentation och modeller som markerar brytpunkter, trendbrott eller språng i utvecklingen, som är representativa för sin tid och som är visuellt intressanta. Materielen som renoveras kommer museibesökare till del vid utställningar. FHT arkiv i krigsarkivet kommer att utgöra en viktig resurs för framtida forskning. Det betyder för FHT att bevara och iståndsätta materielen, visa och beskriva den och teckna ner framtagningen med användning i dess miljö, utnyttja dagens ITteknik för att visualisera det mödosamma arbete som ligger bakom var vi står idag. Genom FHT arbete kan man i historiens vingslag skönja alla de tusen och åter tusen äldre kollegor och kamraters slit och möda i myndigheter, förvaltningar och industri som nu FHT tar del av och som bildar vår gemensamma historia. HKV uppdrar årligen till FHT att under verksamhetsåret genomföra arbete med att dokumentera, katalogisera, bereda och i vissa sammanhang iordningställa materiel/system som skall tillföras museiorganisationen och tilldelar medel för detta. FHT är intresserad av att få kontakt med personer som kan bidra med information om olika system som försvarsmakten utnyttjat. Speciellt värdefullt är sådan information som inte kan återfinnas i officiella beskrivningar eller handlingar som finns i arkiv. Det kan röra sig om personliga upplevelser eller andra händelser knutna till materielen. Inget är ointressant och varje pusselbit är välkommen oavsett hur den levereras. Medverkan i FHT är ideell och man bidrar till FHT allt efter eget intresse och förmåga. Är du intresserad av att delta skall du sända ett mail till fht(snabela)mil.se

7 DS 9000 När STRIL 60-systemet skapades inom Flygvapnet uppfördes bl a ett antal radargruppcentraler (rrgc). Dessa utrustades med separata datorer för målföljning, höjddata- respektive styrdataberäkning. För stridslednings- och styrdataberäkning valdes datamaskinen (numera benämnd dator) Facit DS Senare placerades dessa beräkningar i en ny dator, Censor 932. Därefter kom DS 9000 att användas för automatiska störpejlberäkningar (ASP). På 1990-talet utrangerades dessa DS 9000-datorer. De flesta skrotades. Den DS 9000 som tjänstgjort på rrgc S2/S räddades i sista stund och placerades på förbandsmuseet på F17 Ronneby. Efter en brand i byggnaden flyttades datorn till ett kallförråd på flygbasen i Hagshult. Efter drygt 10 år i kallförrådet hittades datorn och med insatser från Teleseum kunde den hämtas och ställas upp i tillfälliga lokaler inom Artillerimuseet i Kristianstad. Teleseum hade redan tagit fram en projektplan för arbetet med restaurering av DS Detta arbete kunde inledas i november Ingen dokumentation hade följt med DS Via Internet hittades beskrivningar i Krigsarkivet, men tyvärr lånades dessa inte ut. Lokala biblioteket kunde däremot genom fjärrlån få låna beskrivningarna. Dock ej för hemlån. På olika sätt kunde slutligen beskrivningar och ritningar skannas in och scheman kunde framställas i A3-format, totalt 7 A4-pärmar. Vid kontroll av datorns bestyckning med kretskort visade det sig att ett väsentligt kretskort saknades. Uppgiften för detta kretskort är att ge datorns centralenhet tillgång till internminnet - kärnminnet. En deltagare byggde om ett annat kretskort, som kunde undvaras, så att det saknade kortet kunde ersättas. Analys av maskinens status utvisade flera felsymtom. Dessa åtgärdades efter hand. Detta var ett drygt och mödosamt arbete eftersom så kallade principscheman för respektive kretskort saknades. Före reparation av ett kretskort måste ett nytt principschema skapas. Efter ett tiotal upptäckta kort med fysiska komponentskador beslöts att samtliga 351 kretskort skulle granskas okulärt. Därvid upptäcktes ytterligare kort som uppvisade mekaniska skador. Dessa skador torde ha uppstått vid den omilda behandlingen vid "skrotningen". Då hade samtliga kretskort ryckts ur stativen och kastats i en container. Det saknades flera enheter som t ex elektronik för hålremsstans och skrivmaskin. Dessutom saknas fortfarande de båda kablarna med 75-poliga kontakter till manöverenheten. För att delvis lösa dessa problem kunde en äldre stanselektronikenhet lånas från Tekniska museet. En annan deltagare lyckades konstruera ny skrivmaskinselektronik så att en matriskrivare från 1980-talet kan användas för utskrifter. Testprogrammen fordrar att det finns en speciell utskriftsfunktion. Efter åtgärder kunde slutligen testprogram läsas in från hålremsa. Testprogram hade tidigare lånats från Tekniska Museet och kopierats i Åtvidaberg våren Restaureringsarbetet fortsatte så fram till november När den tillfälliga lokalen skulle renoveras avbröts arbetet tillfälligt, medan omfattande arbete på mjukvarusidan mm fortsatte.

8 I samarbete med Robotmuseet Arboga, har projektet nu tillförts tidigare saknade principscheman över datorns kretskortstyper. De har i ritningsdatabasen BORIS sökt upp ca 120 ritningar. Dessa skall nu inarbetas i dokumentationen. Under uppehållet har projektet vidare tillförts utrustning som stanselektronik (Rrgc-typ), ytterligare remsläsare och -stans, handstans, hålremsor med programvara mm. Nu har projektet erbjudits nya lokaler inom Artillerimuseet i Kristianstad. Inflyttning beräknas kunna ske i november. Därefter kan restaureringsarbetet fortsätta enligt plan. Projektet tar gärna emot materiel, utrustning mm. Ytterligare information finns på Teleseum hemsida/aktiviteter/projekt/ds Där finns också vidare länk till rapporter om hur arbetet har fortskridit. Foton: Evert Clair och Tommy Brinck Skador på kretskort Dator DS 9000 /Tommy Brinck tommy.brinck(snabela)telia.com Hålremsläsare

9 Renovering av PJ-21/R Radarsystem PJ-21 var Flygvapnets första flygstridsledningsradar dvs systemet bestod både av enhet för lägesbestämning (spaningsradar PS-14) och höjdinmätning (höjdmätarradar PH-13). PJ-21 inköptes och levererades under början av 50-talet från England och kom i Sverige att få betydande förbättringar, bland annat med en i Sverige framtagen antenn (reflektor) som gav radarsystemet förbättrad prestanda. I Sverige kom PJ-21 att inledningsvis grupperas oskyddat (PJ-21/R) med de mobila enheterna PS-14, PH-13, indikatorvagn (DU-5) samt övrig materiel i form av kraft/kragg och flygradiomateriel. Efterhand kom de flesta PJ-21 att skyddas fortifikatoriskt på mer eller mindre permanenta grupperingsplatser. Tio platser byggdes ut med fast roterande mast och värn för de olika systemdelarna, vid ytterligare 7 platser, i anslutning till Lfc m/50 byggdes fasta PJ-21/F som var väl fortifierade anläggningar med möjlighet till presentation av radarbilden inne i Lfc. Fredsmässigt nyttjades PJ-21 för incidentberedskap samt som flygsäkerhetsradar i anslutning till flygflottiljerna och vissa flygbaser och ersattes först under början av 70-talet av PS-810/F. De sista radarförbanden PJ-21 avvecklades ur krigsorganisationen under 80-talet medan vissa systemdelar, främst höjdmätaren (modifierad PH-13) kom att nyttjas ytterligare ett antal år. När R122 Baggen - grupperad strax norr om Kalmar- avvecklades i mitten av 1970-talet hamnade materielen i ett förråd vid Flygvapenmuseum i Linköping. Teleseum fick kontakt med ett antal intresserade, pensionerade och kunniga fd PJ-21-kompetenser i Linköping. Efter en kortare planeringsfas inleddes renoveringen hösten 2010 i av Teleseum förhyrda lokaler på Garnisonen i Linköping. Materielen var i dåligt skick och ett stort arbete har lagts ner för att göra indikatorvagn och spaningsradar utställningsbara. Det mesta i indikatorvagnen monterades ur, rengjordes och återplacerades. Delar av radarantennen har "nytillverkats".

10 Fordonen har rostskrapats och nymålats på utsidan flyttades arbetet till Flygvapenmuseums lokaler i Ljung och nu (nov 2014) pågår "slutmontering" i en tredje lokal i Linköping. Indikatorvagn och spaningsradar kommer i november att ställas ut som en fast utställning vid Flygvapenmuseum och kan förhoppningsvis vid en senare tidpunkt visas vid Teleseum i Uppsala. Officiell invigning av utställningen är planerad till onsdagen den 10 december, då det kommer att arrangeras en Radarafton PJ-21. Ett mycket värdefullt militärhistoriskt arbete har utförts av berörda - helt på ideell basis under mer än fyra vinterhalvår! /Olle Stedt olle.stedt(snabela)home.se Gillis Sjöö gillis.s(snabela)bredband.net Nytt År Ny avgift Nu stundar snart ett nytt år och med det ny medlemsavgift. Vi hoppas att även fortsättningsvis få se dig som medlem och be dig att inbetala avgiften för Ditt bidrag är ytterst värdefullt för verksamheten. Som tidigare är avgiften minst 50:- och ett inbetalningskort bifogas, där det går att fylla i lämpligt belopp. Medlemskort för 2015 bifogas.

11

12 En Centurion vid Gardesplan Museet/traditionsrummet har många strängar på sin lyra. Förutom att bevara och visualisera vår historia och våra äldre sambands- och ledningssystem, har det under våren arbetats med att iståndsätta stridsvagnen vid Gardesplan. Det är en strv 101R, Centurion, vars 52 ton massiva uppenbarelse minner om tiden ; då Göta Pansarlivgarde (P1) tog de nyuppförda kasernerna i besittning, för utbildning av pansarsoldater. Vi är nu ett gäng om sju äldre kamrater, från Göta Livgardes kamratförening, som jobbar. Arbetet med rengöring, kontroller, kompletteringaroch installation av teleteknisk utrustning har, tills i dag, resulterat i att vagnen kan förevisas på ett mycket bra sätt. Under senaste Regementets dag rönte den mycket stor uppmärksamhet och köerna var långa, för att komma fram för information och en sittning i vagnen. Vi hoppas, att detta kan bli en början på att återta det fulla upplevelsevärdet av denna "pansarartefakt", som inte bara varit landets huvudstrv, i mer än fyrtio år, utan också en del av det framgångsrikaste strvkonceptet någonsin. Intresserad publik Besättningen /Kent Frederiksen kent.frederiksen(snabela)telia.com

13 Renovering av Ra 630 Med målet att medverka vid Ledningsregementets Dag i Enköping 2014 med att förevisa Stab-Stab-Radio-samband från 1980-talet har en Ra 630 och en FN-hytt iordningsställts med hjälp av kunniga radiotekniker från S 1. Arbetena påbörjades i februari 2014 i förrådet och slutfördes i slutet av augusti. Ett antal tvådagarsinsatser har genomförts. Dessutom har deltagare från FRO medverkat med antennuppsättning och erhållit systemutbildning för att kunna medverka som operatörer vid Regementets Dag. I Ra 630 har en allmän uppsnyggning av hytten gjorts. Byte av fläkt i kylkåpan på KVsändare 663 och därefter driftsättning av KV-sändaren 663, där utnivåer justerats samt trimning av servoenheten för automatisk avstämning utförts. Efter det kunde ARQ 302 driftsättas och provdrift i inre slinga göras. FN-hytten, som varit med om flera utlandsmissioner, befann sig i ganska dåligt skick, vilket krävde en rejäl uppsnyggning av hytten med mycket städa och rengöring. Tekniskt sett har flera åtgärder behövt göras: Byte av fläkt I kylkåpan till KV-sändare 663 Byte av förförstärkarenhet I KV-sändare 663 på grund av att en avstämningsspole hade värmeskadats Byte av effektrör i KV-sändare 663 Därefter kunde driftsättning av KV-sändare 663 göras och där utnivåer justerats samt trimning av Servoenheten för automatisk avstämning. ARQ:n (302) var utom all räddning och fick bytas, liksom nätfilter i densamma. Nu kunde provdrift i inre slinga göras och allt fungerade. När de bägge hytterna enskilt hade ställts i ordning kunde systemåtgärder med provdrift mellan hytterna över konstlaster göras. Efter att antenner för respektive hytt upprättas kunde provdrift med anslutna antenner och med hjälp av FRO göras. All systems are going och Ra 630 kunde transporteras till Enköping och FN-hytten kvarstod i förråd. Trådfjärrskrift över modem mellan Enköping och förrådet upprättades. Nu kunde trafik under regementets dag köras med hjälp av FRO som betjäningspersonal och med en gammal chef radiodetalj från S 1 som radioledare. Under besöksdagen kopplades en gammal hederlig snabbtelefon 403 så att ljudet från en kvittrande ARQ och annan trafik kunde höras utanför hytten för att på så sätt locka in besökare. Vi hade ett litet tävlingsmoment där vi uppmanade till att utmana en telegrafist. Ramsan Flygande bäckasiner fast den engelska versionen Jumping fox skulle sändas på telegrafi inifrån hytten med den som utmanade stod utanför och SMS-ade samma text. Telegrafi går trots allt ganska fort i jämförelse, men det kom en ung kvinnlig soldat från LedR som var en hejare på att SMS:a. När telegrafisten var halvvägs i ramsan var redan SMS:et skickat. Men det krävdes tränade SMS-tummar för att klå telegrafisten.

14 Radionätskiss regementets dag 2014 Deltagande enhet Teleseum ra 630 FN HYTT Sörmland FRO 1 Öja FRO 2 Nyköping FRO 3 Anropssignal / FAK TEL UNH BZQ FAD DSP Anropsfrekvens Telefoni (A3AÖ/USB) Frekvens khz Kanalbeteckning Ordinarie Reserv Trafikfrekvenser F1 ARQ TX RX Teleseum ra FN HYTT Sörmland Trafikfrekvenser tillika reservfrekvenser A1 och A3J (A3AÖ-USB) och reserv för F1 ARQ Frekvens khz Kanalbeteckning Telefonisamband genomförs på A3J SSB USB /Torbjörn Wallenborg torbjorn.wallenborg(snabela)blixtmail.se Lars Wadestig lars.wadestig(snabela)telia.com Kurt Löfgren kurt.lofgren(snabela)mil.se

15