Radar inte okänd 1942 Svensk militär utvecklad modell ERI-ERIII Svensk besök till England under kriget, uppvisning av radar, stridsledning.

Transkript

1 Historik Radar Ledning/Luftförsvarcentral Luftförsvarssektor Incidentberedskap Utveckling Stril 50 till 60 Robotsystem 68 Flyplans utveckling Stril 90 och Stril C Historik Radar inte okänd 1942 Svensk militär utvecklad modell ERI-ERIII Svensk besök till England under kriget, uppvisning av radar, stridsledning. Vår/sommar 1944 flygvapnet får köpa engelsk AMES typ 6 radar (ERIIIB) o Omodern, pålitlig, fältmassig, Stationen hade en räckvidd på ungefär 3 mil och var mer eller mindre hälsovådlig för personalen som satt precis under antennen. Klagomål över kraftig huvudvärk var ett tecken på så kallad radarsjuka orsakad av strålningen från antennen. o Ingenting att göra med V-2 nedslag i Småland, byta delar till engelsk radarstationer finns o 30 importerade o I bruk tills mid-1950 Samtidig får flottan/kustartillriet köpa tysk Wurzburg D (ERIIIB) o Problem, reservdelar (Norge efter kriget) Kriget slut, vikten av luftförsvar välkänd. o Battle of Britian o Bomber offensive Germany 1948 Riksdagen bestämmer Flygvapnet tar ansvar för Sveriges luftförsvar:

2 o Jaktflyg o Radar + optisk spaning o Luftvärn kontroll, enheter kvar som armé enheter o Civil larm Sveriges luftförsvar (Stril) består av 3 element: Radar Ledning Incidentberedskap Stril 50 (Stridsledning och luftbevakning) Termen Stril - Stridsledning och luftbevakning, STRIL, är ett yrkesfack och verksamhetsområde inom det svenska flygvapnet. Huvuduppgiften för STRIL är att värna om Sveriges territoriella integritet dygnet runt, året runt, genom kontinuerlig radarövervakning samt att genomföra stridsledning av flygförband. Övergripande samordning av luftförsvar Byggds up Används från Uppbyggds I 2 faser o Högsta prioritet omkring Stockholm Radar PJ-21 Standard radar för 20 år Bygg av Marconi I England PS-14 surveillance PH-13 height finding Räckvidden var cirka 160 km Tillsammans skapar en 3D bild, på en radar först på 70-talet Radaranläggningar uppdelad 2 typer o PJ21/F Permanent i luftförsvarcentral lokaler i berg o PJ21/R Mobil 7 från US Army överskott Dodge GMC 6x skriver kontrakt 40 PJ-14, 35 Ph-13 (släpper några till DK) Leverans June 1950-Sept 1951, alla flottiljer, Lfc, rörliga enheter Ca 50 pers per enhet Luftförsvarsövning Göteborg F9 Säve, behövde extra utrustning + undervisning från Norge

3 IK inkänning IFF Svensk utveckling antenn Typ 262 större räkvid o Original antenn m o Vampire jet J28 >10000m o Ny antenn >10000m PS-16 o Från Royal Navy för long range surveillance PS-08/F o Behöv av att se längre, ger mer responstid o Räkvidd > 400 km o 4 köpta, placering öst/syd Sverige o I bruk PS-15 var en obemannad spaningsradar som användes av svenska flygvapnet och ingick i Stril 60-systemet och användes för lågspaning av flygplan och marina ytfarkoster. Hela radarutrustningen var installerad på toppen av en 100 meter hög mast vilket medför att radarhorisonten blir ca 45 km. Totalt anskaffades 17 radarutrustningar av vilka 15 upprättades under åren Stationerna togs ur drift I PS-65 var ett radarsystem som användes för höghöjdsspaning av det svenskaflygvapnet. Systemet ersatte en del av de gamla PS-16-stationerna och kompletterade de stora PS-08- stationerna som hade uppförts i de mest prioriterade sektorerna i södra Sverige. De tre sista stationerna införskaffades med hjälp av de extra anslag som försvaret fick för att minska skadeverkningarna av spionen Stig Wennerströmsavslöjanden av hemliga svenska försvarsanläggningar PS-08 Användning av radar orsakade tillkomst av signal spaning (DC-3) och radar motmedel. Ledning/Luftförsvarcentral Uppbyggnad av radar inom Sverige gav möjlighet att se och leda flygplan. o Luftförsvarcentral Lfc o Luftförsvarunercentral Lfuc o Luftförsvarsgruppcentral var en svensk central under STRIL 50 och STRIL 60 med uppgift att filtrera informationen från luftbevakningsstationer för vidare befordran till sektorns luftförsvarscentral o Uppbyggnad av permant Lfc

4 o Sverige delades in i olika luftförsvarssektorer och i luftförsvarscentralen markerades flygplanens läge med träklossar på ett stort lägesbord. Rapporteringen från luftbevakningstorn och radarstationer till luftförsvarscentralerna skedde med direkta telefonlinjer. o Byggda i bergsrum, Kyrkan 40m ner, bredd 15.5m, höjd 8.5m, inglasserad balkong översyn av operation bord o Rummet dominerades av ett stort bord med en lägeskarta där alla egna och fientliga flygstyrkor plottades ut med hjälp av träklossar som manuellt flyttades runt på kartan. Kring väggarna i rummet var balkonger uppbyggda där den beslutande personalen satt och hade uppsikt över lägeskartan. o o Centralen hämtade information från Luftförsvarsgruppcentraler som samlade in information om fientliga flygföretag från optiska luftbevakningsstationer Jaktradarstationer som manuellt rapporterade in egna och fientliga flygföretag. Storradar, radarstationer av typen PS-08 med räckvidd på över 400 km och den äldre PS-16. Input (radar, optisk spanning, rapporter från andra vapen gren) filteras och visas på operation bord, åtgards beslut baseras på detta. o Därefter beslutades om insats och order skickades ut till: Luftvärnsförband ur armén. Jaktradarstationer där radarjaktledare dirigerade egna jaktplan mot målen. Flygbaser för att starta jaktplan. o Total 9 LFC o 1st Lfc i bruk maj 1950 Uppsala (Räven) Sent 50 talet fick Lfc djur namn 2nd Lfc Tulling hösten 1951 o Senare Lfc Hässleholm/Tornetorp Karlshamn/Torskors Göteborg/Mölndahl Norrkoping/Svärtinge Örebro Boden

5 Urspurngsplan från luftförsvarssector med Lfc, bantas av ekonomiska skäll 1957 till 11 Jetflygplan minskar responstid, mer behov av att ser längre (radar), snabbare flygplan (Draken) Uppkomst of Rrjal radarjaktledare se och leda flygplan Den optiska luftbevakning finns kvar. Luftförsvarssektor. Utveckling + minskning Incidentberedskap o Nedskjutning av DC-3 Juni o Båda incidenterna präglades av att man från svensk sida inte kunde följa händelserna över Östersjön tillräckligt bra. Vid denna tidpunkt fanns ingen regelbunden övervakning av luftrummet; STRIL 50 användes enbart vid luftförsvarsövningar eller vid mobilisering. o Riksdagen Juni 1952 godkänner permant dygnet-runt radar bevakning med tillhörande incidentberedskap. o Kombinationen PJ-21 + J29 Tunnan standard tills mitten av 1960-talet.. Högflyande atombomb beväpnande flygplan drev på: o Snabbare/stigande flygplan från underljudshästighet Tunnan till Draken överljudshästihet + snabb stigande o Luftvärnsrobater RB08 Bloodhound

6 Konflikt uppbyggnad av antal jet flygplan (äldre officerer) och införande av radar + stridsledning (yngre officerer). Utveckling Stril 50 till Stril 60 o Digitalisering av information, Sveriges största IT projekt. o De elektroniska systemen till dessa två nya luftförsvarscentralerna beställdes 1959 från Marconi i England. Den valda systemlösningen från Marconi var helt baserad på oprövad digitalteknik jämfört med konkurrenten Decca som hade offererat en lösning som byggde på analog teknik, det framsynta valet av ett digitaltekniskt grundsystem skulle göra att STRIL 60 kom att kunna vidareutvecklas och användas ända fram till 1997 då ersättaren StriC togs i bruk. o STRIL 60 utvecklades tillsammans med det brittiska företaget Marconi och innebar en datorisering av STRIL. Information från radarstationer länkades via radargruppcentraler in till luftförsvarscentralerna och presenterades elektroniskt för personalen där. Stridsledningspersonalen fick också möjlighet att leda J 35 Draken, och sedermera JA 37 Viggen, via styrdatalänk, det vill säga genom att skicka textmeddelanden som visades för föraren. Styrdatalänken var mindre känslig för elektronisk störning till skillnad mot vanlig talradio och Sverige var först i världen med detta system. o Genom att eliminera mellanhänderna ute på stationerna och istället länka radarinformation direkt in till luftförsvarscentralen lyckades man korta ner tiden från upptäckt till plottat läge avsevärt, från cirka 8 sekunder i STRIL 50 till mindre än 1 sekund i STRIL 60. o I STRIL 60 systemet strävade man efter att datorisera och automatisera informationshanteringen och -presentationen för att öka snabbheten i luftförsvarets agerande i krig och fredsid. o Men på grund av ekonomiska begränsningar var man tvungen att prioritera mellan luftförsvarssektorerna, vilka som skulle få nya och moderna luftförsvarscentraler och vilka som bara skulle uppgraderas. o Under mitten av 1960-talet tillkom två nya typer av radarstationer i STRILsystemet, höghöjdsspaningsradarn PS-65 och låghöjdsspaningsradarn PS-15. För att hantera informationsflödet från de totalt 14 stycken PS-15 som uppfördes, tillkom en ny typ av mindre centraler, radargruppcentraler som skulle ta emot analoga signaler över bredbandslänk från radarstationerna och skicka vidare informationen till luftförsvarscentralen i sektorn i digital form.

7 LFC Typ I o LFC Typ I var helt nybyggda luftförsvarscentraler för STRIL 60-systemet. o Centralerna byggdes som tidigare i bergrum med en sådan skyddsnivå att det skulle krävas kärnladdningar för att slå ut centralen. o Bergrummet var indelat i ett antal tunnlar med huskroppar som inrymde kontors-, operativa, tekniska, underhålls- och serviceutrymmen, matsalar samt utrymme för vaktstyrka. o Information om luftläge och annan information presenterades med storbildsprojektorer, tabellindikatorer och TV-monitorer för operatörerna i centralen. o Det operativa arbetet i centralen leddes av en sektorledare som beslutade om insatser mot fientligt flyg oavsett om de skulle ske med jaktflyg, luftvärnsrobotar eller kanonluftvärn. o Under denne ansvarade jaktledaren för jaktflygets strid, robotledaren ansvarade för insatser med robot 67 och robot 68 och luftvärnsledaren ansvarade för orienteringen om lågflygande mål för kanonluftvärn. o Totalt fanns det 73 operatörsplatser för 37 olika operatörsroller i centralen. I centralen fanns tre hytter med vardera fyra operatörsplatser för radarjaktledning, i varje hytt tjänstgjorde en chefsradarjaktledare och tre radarjaktledare. o Från början kunde radarjaktledning endast ske med underlag av radarbilder från höghöjdsradarstationer som var anslutna till LFC, men sedan smalbandsöverföring av radarbilderna infördes kunde man få in information från valfri PS-15station till exempel o Begrepp radartäckning, stora early warning, low level gap fillers, stridsledning för jaktplan LFC Typ II o LFC Typ II byggdes om från befintliga luftförsvarscentraler från STRIL 50- systemet och fick en huvuddator och projektorutrustning som centralerna av typ I. Luftförsvarscentralen saknade dock helt egen kapacitet för

8 Kobran radarjaktledning utan detta fick sköttas av sektorns radargruppcentral och jaktradarstatione o Stridsledningscentralen Kobran (StriC Kobran) tidigare benämnd LFC Kobran, är Försvarsmaktens stridslednings- och luftbevakningscentral utanför Hästveda. Centralen byggdes och var fram till slutet av 1990-talet hemligstämplad. Centralen är inrymd i en bergsanläggning 50 meter under markytan och motsvarar tre fyravåningshus med en total golvyta på cirka kvadratmeter och rymmer mellan 100 och 200 arbetsplatser. Robotsystem 68 o Efter avslutade prov och försök med Bloodhound Mk I, genomfördes 1961 en seriebeställnig från den brittiska tillverkaren Bristol Aeroplane. o Leveranserna inleddes 1963 som Bloodhound Mk II med avsevärt förbättrade prestanda, bl.a. större räckvidd och störtålighet. Systemet fick den Svenska beteckningen LuftvärnsrobotsystemB 68, Rb 68[1] och var i operativ drift i Flygvapnet mellan åren 1965 och o Under denna period organiserades totalt sex robotdivisioner vid flygflottiljerna F 8 Barkarby (två divisioner), F 10 Ängelholm, F 12 Kalmar, F 13 Norrköping och F 17 Kallinge. Grupperingsplatser o Luftvärnssystem Bloodhound var från början ett fast luftvärnssystem, tänkt att grupperas vid viktigare anläggningar och installationer. o Sverige hade dock sedan 50-talet principen om spridning av förband för att minimera effekterna av ett anfall med kärnvapen. Av den anledningen byggdes ett omfattande nät av grupperingsplatser ut i de södra delarna av landet. o Varje flottilj som hade Rb 68 förband, hade förutom en fredsgruppering inne på området också en eller flera krigsgrupperingsplatser. Dessa platser var omgärdade med mycket hög sekretess och avhemligades först Robotsystem 68 o Var de 12 rörliga batterierna av Bloodhound MK II som köptes in o Totalt köpes 12 rörliga eldledningscentraler som benämndes robotgruppcentraler, 48 rörliga lavetter, 12 stycken belysningsradar PE-44/R och 96 robotar plus 10 provrobotar. o Den taktiska organisationen bestod av 12 luftvärnsrobotkompanier 68/R, förkortat lvrbkomp 68/R. Avveckling o Med bakgrund till Luftförsvarsutredningen 1967 kom systemet att avvecklas under perioden

9 o 30 av robotorna såldes till Schweiz och lika många återfördes till Storbritannien där det kom att vara i tjänst fram till 1991.[3] o Ett antal belysningsradaranläggningar byggdes dock om för användning som mobila spaningsradaranläggningar, PS-44. Dess främsta användningsområde var att söka efter fientligt flyg i områden där konventionella spaningsradarstationer inte kunde spana på grund av utsläpp av metallremsor. Eftersom PS-44 endast detekterade rörliga mål, kunde denna radarstation inte störas ut på detta sätt. PS-44 avvecklades 1982 och såldes till Storbritannien. Flygplans utveckling Tunnan-Nattjakt Lansen-Draken-Jaktviggen-Gripen Med Jaktviggen datalänk mellan flygplan på cockpitskärm. Situational awarness sittande på marken, titta på cockpit skärm. Sverige var oftast först väst nation att se nya Sovjet flygplan. Neutral Sverige inbjuder flygattaché visar senaste incident bilder av senaste möte. Överlag, Nato flyg nuddar gränsen, Sovjet flyg går rakt på. SR-71 mellan Öland/Sverige, Mycket krävande pop-up, radar låsning, chaff, flares, Plaket efteråt. Sovjet aldrig lyckades. Utveckling av Viggen, civil motor, Vietnam krig, Nixon nära att förhindra, i USA intresse att Sverige har stark luftförsvar. STRIL 90 och StriC I slutet av 1980-talet började man planera för STRIL 60s nedläggning och införandet av ett modernare system kallat STRIL 90, där den centrala delen utgörs av StriC (Stridsledningscentral). StriC är baserat på ett system med moderna servrar och operatörsplatser som utgörs av vanliga PC-datorer. Systemet är konstruerat av Saab Systems och innebär förbättrad ledningsförmåga jämfört med STRIL 60. StriC utvecklades för att fungera tillsammans med nya plattformar såsom radarspaningsflygplanet S 100B Argus och JAS 39 Gripen. StriC togs i bruk under slutet av 1990-talet och ersatte därmed STRIL 60.

10 Sammanfattning Fokuserat på radar + luftstridslednigscentral, ögonen och hjärnan av svensk luftbevakning. Mindre spännande som jaktflyg. Trenden från 50talet framåt Luftförsvars sektorer blir större och färre, Luftförsvarscentraler blir färre, datorisering gör de mindre men med mer informaiton. Mycket mer att berätta på: o Flygbaser och flygbasutveckling o Luftvärn kanoner roboter o Flygvapnets Flygplan utveckling Taktik Beväpning Spaningsflyg Attackflyg Jaktflyg o Optikiska luftspaning o Elektronisk spaning o Luftburen radar