Svenska Jaguarklubben Orgnr: Adress: Box 42092, Stockholm

Transkript

1 Denna skrivelse redogör för en viss utredning och fördjupning kring vad som gäller för identifieringsnummer och besiktning. En kortare version av denna text har publicerats i Jaguar Times nr 232. Informationen skall ses som översiktlig och Svenska Jaguarklubben kan inte garantera att de råd som ges når önskat resultat. Vem är din katt, egentligen? Den senaste tiden har det kommit flera rapporter om att bilbesiktningsföretagen har blivit allt hårdare när det gäller kontrollen av fordons identifieringsnummer (det som i dagligt tal kallas chassinummer). Många bilägare har upptäckt att besiktningspersonalen inte nöjer sig med att kontrollera numret i rutan utan kontrollerar numret där det är instansat i karossen. Bakgrunden är att regelverket sedan krävt att fordon ska vara identitetsmärkta på ett visst sätt, det är ingen nyhet. Vad som däremot är nytt är att besiktningsföretagens kontroll skärpts när det gäller att säkert identifiera fordon som kontrollbesiktas och att identifieringsnumret stämmer med vad som är registrerat för bilen med ett visst registreringsnummer, vilket ska kontrolleras vid en kontrollbesiktning. Rent praktiskt kan detta få stora konsekvenser för biägaren då identifieringsnummer över tid kan ha rostat bort utan att ägaren noterat det eller i god tid fått det påpekat vid tidigare besiktningar. Märkningen kan även ha renoverats eller rostskyddats över så att det är dolt och i praktiken omöjligt att hitta. Slutligen så kan ju faktiskt fordonet ha stulits i tidigare led och numret helt enkelt tagits bort och det kan väl antas att det är dessa fordon som nu ska hittas. Men det även visat sig att besiktningspersonalens utbildning inte alltid räcker till. Till exempel att de inte alltid vet hur identifieringsnummer på våra äldre vagnar ska se ut och en klubbmedlem råkade ut för att hans vagn underkändes helt och hållet baserat på att personalen ansåg att ett identifieringsnummer väl ändå inte kunde se ut som det gör på en XJ Serie1!

2 Konsekvenserna av bristerna har varit blandade. Vissa bilägare har fått bilarna underkända medan andra inte fått kontrollabesikta bilen alls. Andra har fått återkomma med nytt nummer applicerat. Ytterligare andra har tvingats till registreringsbesiktningar efter att ha fått återapplicera numret. Det finns förvisso en rimlighet i att en besiktningsperson vet vilken bil som faktiskt ska besiktas. För oss bilägare innebär detta dock ytterligare ett moment vid besiktningen rent praktiskt men även rent formellt. Dels ställs kravet på bilägaren att denne vet var identitetsmärkningen är placerad och att märkningen kan visas för kontrollanten. Det finns därför anledning för alla medlemmar att kontrollera var märkningen sitter och vilka märkningar ens egen bil skall ha. Regelverket Transportstyrelsen skiljer på primär och sekundär märkning. Primär märkning är den som är instansad eller pressad permanent i fordonets ram eller om ram saknas i en bärande karossdel som inte utan svårighet kan bytas ut. En sekundär märkning är en märkning som på ett varaktigt sätt är anbringad på fordonets ram eller fordonets stomme på en del som inte utan svårighet kan bytas ut. På de flesta fordon är den primära märkningen instansad (eller motsvarande) i en rambalk eller i bärande del av karossen på bilens högra sida och den sekundära märkningen sitter på den lilla skylten i vindrutan. Detta torde gälla de flesta bilar de senaste 30 åren. Men saken är inte så enkel. Olika krav gäller för olika årsmodeller och i vissa fall även beroende på när fordonet tagits i bruk. Transportstyrelsens författning TSFS 2013:63 reglerar detta i 4. kapitlet enligt följande: 1. Årsmodell 1968 eller tidigare Bilar med årsmodell 1968 eller tidigare skall ha identifieringsmärkning som är instansad i fordonet ELLER anbringad med på skylt på fordonet (4 ).

3 2. Årsmodeller Bilar av årsmodell 1969 till och med 1970 ska ha identifieringsmärkning, som är instansat i fordonet på tydligt och varaktigt sätt (3 ). 3. Årsmodeller och framåt a: Bil som tagits i bruk innan den 1 januari 2005 och är av 1971 års modell eller senare ska om de har självbärande kaross ha primär och sekundär märkning. Om karossen inte är självbärande räcker det med primär märkning (2 punkterna ett och två som här är sammanfattade på enklaste sätt, vissa ytterligare villkor gäller dock, se 5-7 ). b: Bil som tagits i bruk efter den 1 januari 2005 ska ha primär och sekundär märkning enligt nu gällande norm för nya bilar (1 ). Notera angående punkt 3 att flera andra av de rekommendationer som bilklubbar publicerat på nätet har återgivit regelverket på ett något otydligt sätt då man inte skiljt på årsmodell och när fordonet tagits i bruk. En bil av 1971 års modell som tagits i bruk 2005 eller senare faller alltså under punkt 3 b här ovan, dvs samma krav som för alla nyare vagnar. Detta bör särskilt notera s när det gäller vagnar efter 1971 och som är rambyggda och därför inte har krav på sig avseende sekundär märkning (skylten) men måste ha en primär märkning. Kontrollen som ska göras är att identifieringsnumret, registreringsnumret och bilens översiktliga utförande stämmer med vad som är registrerat. Transportstyreslens regelverk anger även att om fordonet inte kan identifieras på ett tillfredsställande sätt ska det underkännas. Det besiktade fordonet ska ges en tillfällig identitet i avvaktan på utredning. Fordon som inte kan identifieras ska föreläggas om registreringsbesiktning (TSFS 2010:84, bilaga 1 punkt ). Notera att registreringsbesiktning alltså inte är den omedelbara konsekvensen av ett underkännande, detta tvärt emot vad som ofta har påståtts i debatten.

4 Farliga råd! Styrelsen vill på grund av ovanstående uppmärksamma er på att det i vissa sammanhang har föreslagits att bilägare själva bör stämpla in sitt identifieringsnummer innan man åker till besiktningen om man inte har sådant sedan tidigare, inte kan hitta det eller om det är otydligt. Styrelsen vill å det bestämdaste avråda från detta. Rådet att själv applicera chassinumret saknar helt grund i myndighetsanvisning och är mycket vanskligt. Det kan möjligen hävdas att det med stöd av TSFS 2013:63 4 kap. 2 andra punkten bara framgår att ett fordon enligt 5-7 ska ha identifieringsmärkning men inte vem som ska anbringa det och det därför skulle vara fritt fram att själv göra det. Men den bedömningen är alldeles för osäker för att utfärda några som helst sådana råd, i synnerhet när det gäller äldre fordon som kan betinga substantiella värden. För oss entusiaster så innebär egen märkning av fordon även att funktionen av den trots allt väldigt viktiga identifieringsmärkningen urholkas och att ägarens uppsåt och agerande kan ifrågasättas. Trots allt vet en ägare inte alltid sitt fordons hela historik och att applicera en identifieringsmärkning utan att vara helt säker på att det är korrekt (vilket vi tydligen inte kan lita på att Transportstyrelsen har kontrollerat på våra vagnar genom åren) är verkligen inte att rekommendera. Ett egenmärkt fordon riskerar alltid att underkännas då besiktningspersonalen känner sig osäker på identiteten. För besiktningspersonalen är det inget större problem att hävda att ett sådant fordon enligt reglerna ska underkännas och utredas. Styrelsen noterar istället att TSFS 2013:63 som är nu gällande författning där märkningen av fordon regleras hänvisar till direktiv EG-direktivet 76/114/EEG som i bilagans första punkt anger att skylten och märkningarna skall antingen vara anbringade av tillverkaren eller av dennes auktoriserade representant. Detta innebär att ett identifieringsnummer som en ägare själv knackat in i ramen inte har en formell giltighet i EU:s ögon. Det finns även andra villkor i förordningen som måste beaktas. T.ex. ska tecknen vara minst sju millimeter höga, vilket vissa hemsidor har återgivit. Däremot har det generellt missats i informationen att märkningen ska sitta på fordonets högra sida, något som återigen understryker vikten av att inte agera efter råd som faktiskt är relevant förankrade eller uttömmande återgivna.

5 Vad göra? Hur ska då klubbens medlemmar göra? I dagsläget ser inte styrelsen att det finns något annat råd att ge än att låta Jaguar eller någon av dem utsedd representant anbringa identifieringsnummer på bilarna. Det kan de kunna göra med den speciella kunskap Jaguar har om bilarna och med stöd av till exempel ett Heritage Certificate och ägarens egen utredning. Styrelsen har varit i kontakt med Jaguar som genom Petri Laukkanen, Customer Service Manager, lämnat följande råd: - Kontakta en auktoriserad Jaguaråterförsäljare eller verkstad i ärendet. - Om fordonet är så pass nytt att det återfinns i vår databas, kan verkstaden bistå med att fastställa identitet. I praktiken gäller detta fordon tillbaka till 1980-talet. - Om fordonet är äldre än så, är det ägarens ansvar att antingen frambringa dokument som kan styrka identitet eller så beställer man kopior på arkiverat material från Jaguar Heritage. Det är registrerad bilägare som kontaktar Heritage och står för kostnaderna för dokumenten. - Stansning alternativt prägling av chassinumret utförs av verkstaden i enlighet med Jaguars anvisningar, arbetskostnaden för detta åligger bilägaren. - Ett intyg utfärdas av Jaguar när kopior som styrker fordonets identitet och foton på utfört arbete har skickats till oss av verkstaden. Intyget är tills vidare kostnadsfritt för bilägaren. - Fordonet visas upp för besiktningsorganet för efterkontroll. Styrelsen uppmanar alla som känner sig osäkra när det gäller identifieringsnumret att kontakta sin närmaste auktoriserade verkstad så snart som möjligt. Det är bättre att göra detta innan fordonets underkänts. Om du ändå hamnar i situationen att din vagn ifrågasätts kan vet vara en idé att försöka avbryta besiktningen och begära att få återkomma en annan dag och då med dokument som styrker identiteten eller med ett rätt applicerat nummer.

6 Styrelsen har även påbörjat ett arbete med att ta in fakta kring identifieringsnummers utformning för att stötta medlemmarna gentemot besiktningspersonalen och därmed slippa bli underkända i första läget. Vi återkommer så snart vi kan i den delen. Har ni några frågor kring detta eller har ni stött på problem är ni mer än välkomna att höra av er till era modellrepresentanter eller till styrelsen. Inga bilar ska ifrågasättas på osaklig grund och klubbens hela kunskapsbank och kontaktnät kommer sträckas fullt ut för att alla ska kunna få sina vagnar identifierade på rätt sätt. Styrelsen, genom Mattias Skarelius