Svenska tranarbetsgruppen Swedish Crane Working Group. Årsrapport 2007

Transkript

1 Svenska tranarbetsgruppen Swedish Crane Working Group Årsrapport 2007

2 Svenska tranarbetsgruppen Swedish Crane Working Group Svenska tranarbetsgruppen (SCWG) Är en artgrupp inom Sveriges Ornitologiska Förening/BirdLife International och samverkar med andra trangrupper inom den Europeiska tranarbetsgruppen (ECWG). Adresser Sigvard Lundgren (ordförande SCWG och Tranemogruppen) Älvshult, Smeagården, Ambjörnarp Tel: , e-post: Simone Röper (koordinator färgringmärkning och tranprojekt i Västerbotten) Ratan 109, Bygdeå Tel: , e-post: simone.roeper@gmx.net Björn-Åke Andersson (kassör SCWG och Tranemogruppen) Plommongatan 1, Tranemo Tel: , e-post: bjornake.andersson@telia.com Clas Hermansson (tranprojekt vid Hornborgasjöns fältstation) Hornborgasjöns fältstation, Broddetorp Tel: , e-post: clas.hermansson@telia.com Svenska tranarbetsgruppens hemsida: se under fågelskydd samt Europeiska tranarbetsgruppens hemsida: Svenska tranarbetsgruppens årsrapport Redaktion 2007: Simone Röper Omslagsbild: Göran Löfwing 2

3 Innehåll Färgringmärkningen av tranor Simone Röper Tranor i Kristianstads Vattenrike 7 Hans Cronert & Karin Magntorn Rapport från Tranemo trangrupp Sigvard Lundgren Rastande och översomrande tranor vid Hornborgasjön Clas Hermansson, Alf Karlsson & Helge Sundén Projekt trana i Västerbotten Simone Röper 3

4 Färgringmärkningen av tranor 2007 Simone Röper Årets märkningar Under säsongen 2007 färgringmärktes 15 tranungar i Sverige. Dessa fördelar sig på följande områden: Tranemo: 7 (S. Lundgren) Hornborgasjön: 2 (C. Hermansson) Svartådalen, Västmanland: 1 (D. Green) Ångermanland: 1 (K. Karelius) Västerbotten: 4 (S. Röper) Samtliga märkta försågs med ELSA-färgringar på tibian. Angående metallringen bestämdes att vi framöver sätter en 93 RC-ring på tarsen igen. Detta påbörjades i år vid Hornborgasjön. Anledning är att de röda metallringarna som placerades överst på vänster tibia delvis ändrade färg så att de efter några år såg bruna eller kopparfärgade ut. Ännu värre var att den sista serien av röda metallringar tappade färgen helt efter bara några månader. Dessa bleka ringar syns i fält som vita, vilket förorsakar stora problem i det europeiska färgringsystemet. Sedan 1985 har sammanlagt 570 tranor färgringmärkts i Sverige, varav 63 med alfanumeriska ringar (se tabell 1). Som landskod på vänster ben har hittills använts: röd-rödröd, röd-vit-röd, röd-blå-röd, röd-svart-röd, röd-röd-vit och röd-röd-blå. En översikt över de regionala koderna, dvs. toppfärgen i individkoden på höger ben, som visar i vilket område i Sverige tranan märkts, finns i tabell 2. I Norge började de nya landskoderna röd-röd-vit och röd-röd-blå att användas under året. Spännande återfynd Här nämns några av de mest intressanta återfynden som rapporterades under året. Annorlunda tranvår Under vårsträcket kom flera ovanliga återfynd av ringmärkta tranor. Vid Hornborgasjön observerades tre märkta tranor från Västerbotten och ovanligt många märkta tranor från Västmanland. Alla dessa rastade alltså ovanligt långt västerut. Förklaringen kan vara de ihållande ostliga vindarna. Andra märkta tranor hamnade dock ovanligt långt österut. Så sågs de första norska tranorna i Kristianstads Vattenrike, tre stycken. Ännu längre österut observerades tre i Svartådalen i Västmanland märkta tranor, nämligen i Finland. Detta är de första återfynden någonsin i Finland för tranor från Västmanland. En av tranorna återfanns så långt österut som i 4

5 Anjalankoski, ca 9 mil öster om Helsingfors. De andra två sågs vid finska västkusten. Där fanns också två märkta från Västerbotten, vilket dock är mera väntat. Två av de västmanländska tranorna, båda märkta år 2005, stannade länge i Finland vid Huittinen. Den ena observerades fram till den 30 maj, den andra ända till den 28 september. Övervintring Precis som under vintern 2006/2007 flyttade även denna vinter några märkta tranor så sent som i slutet av januari från Tyskland till Frankrike. En trana från Västerbotten sågs den 20 januari i Diepholzer Moorniederung i Niedersachsen och observerades sedan den 24 februari vid Lac du Der Chantecoq. En trana från Tranemotrakten flyttade i januari från Niedersachsen till Arjuzanx i södra Frankrike. Sveriges äldsta trana Sveriges äldsta ringmärkta trana har återigen vistats vid Hornborgasjön i början av april. Tranan märktes av Börje Flygar i Malung, Dalarna, den 11 juli 1989 med en röd alfanumerisk ring F36. Den är nu 17 år och 274 dagar gammal. Tyvärr har vi för denna trana bara återfynd från just Hornborgasjön. Endast där kommer man tranorna nära nog för att kunna avläsa alfanumeriska ringar. Utländska tranor i Sverige Flera ringmärkta tranor som är märkta i andra europeiska länder har observerats i Sverige under Första fyndet av en märkt trana från Polen kom från Kronobergs län. Fågeln observerades den 1 maj vid Väckelsång i sällskap med 51 andra tranor. Även tre olika märkta tranor från Estland sågs under våren; i Blekinge, vid Östen och i Kristianstads Vattenrike. En fjolårstrana från Finland rastade i april i Umeälvens delta. En finsk trana som märktes år 2005 ca 90 km söder om Vasa observerades först i augusti i Norge och sedan den 22 september vid Hornborgasjön. Dessutom gjordes flera intressanta fynd av tranor märkta i Norge. Förutom de tre nämnda fynden i Kristianstads Vattenrike, sågs en norsk trana vid Jönköping den 27 april och en i Jämtland den 25 maj. Som vanligt rastade många norska tranor vid Hornborgasjön. Spana efter färgringmärkta tranor! Om ni tycker det låter spännande och vill bidra till att vi lär oss ännu mer om tranornas beteende, spana efter färgringmärkta tranor. Vi ser fram emot era rapporter och kommer att skicka svar med all information om de rapporterade tranornas levnadsöden. Sänd rapporten till undertecknad, smidigast via e-post simone.roeper@gmx.net. Sist i detta häfte finns också ett rapportformulär, där ni ser vilka uppgifter vi önskar. Tack Tack till alla ringmärkare och medhjälpare. Varmt tack även till de många tranvänner som spanar och pejlar efter märkta tranor, ideellt och ofta med stor tidsinsats. 5

6 Simone Röper Svenska tranarbetsgruppen Koordinator för färgringmärkning Ratan Bygdeå Tel.: Tabell 1. Antal färgringmärkta tranor i Sveriges landskap under åren Västergötland 255 Östergötland 5 Dalsland 4 Götaland 266 Närke 9 Södermanland 5 Värmland 2 Västmanland 129 Uppland 29 Dalarna 21 Svealand 195 Hälsingland 7 Ångermanland 2 Västerbotten 93 Lappland 6 Norrbotten 1 Norrland 109 Tabell 2. Översikt över regionala koder (toppfärg i individkoden, höger tibia). Blå Tranemo Grön Tranemo Vit (med landskoden röd-röd-röd och röd-vit-röd) Tranemo Vit (röd-blå-röd, röd-svart-röd) Hornborgasjön och Tåkern Gul (röd-vit-röd) Dalsland och Norge Gul (röd-blå-röd, röd-svart-röd, röd-röd-vit, röd-röd-blå) Norge Svart Västmanland Röd Norrland 6

7 Tranor i Kristianstads Vattenrike Hans Cronert & Karin Magntorn Vi bedrev transkadeförebyggande verksamhet som vanligt, genom att försöka mata in tranor på våra två matningsfält och biträda lantbrukare som haft tranor gående för länge på sina nysådda grödor. Sammanfattning av Tranvåren 2007 Tranvåren 2007 kom igång tidigt och redan den 1 mars siktades de första häcketranorna. Den 12 mars var den första stora transträckdagen då många var flitiga att rapportera och bl a räknades 860 ex sträckande från Håslövs ängar under dagen. När första trankvällen med föreningarna anordandes den 28 mars fanns ca 50 personer på plats och 800 tranor gick ner för att övernatta. Vid det laget hade närmare 100 inlägg gjort i tranobsboken!! Den 29 mars var första tranräkningen i Fågelklubbens regi tranor i området (900 Pulken, 500 Hammarsjön). Den 30 mars påbörjades matningsfältet vid Yngsjö eftersom det var nysådd överallt och stora tranflockar började direkt söka sig till matningsfältet. Den 5 april såddes matningsfältet vid Pulken in. Under påskhelgen var det gott om tranor både på matningsfältet vid Yngsjö (ca dagligen) och glädjande nog också under den 6 april på matningsfältet vid Pulken där 450 tranor åt på morgonen. Tranräkningen den 6 april bjöd på årets högsta säkra siffra, övernattande tranor vid Pulken, som tyvärr skrämdes av båtburna gäster. Flockar med hundratalet tranor har hållit sig kvar i trakterna runt Yngsjö- Nyehusen ända till månadsskiftet april-maj och så sent som den 2 maj lästes flera färgmärkta tranor av. 7

8 Rapport från Tranemo trangrupp 2007 Sigvard Lundgren Klimatförändringar De första tranorna anlände ovanligt tidigt. Redan 4 mars noterades de första. Än mer anmärkningsvärt var den tidiga häckningsstarten. Ett par påbörjade ruvning i slutet av mars, vilket är ca två veckor tidigare än vad som noterats förut. I början av april påbörjade ett större antal par, sannolikt merparten, häckningarna. Detta innebär naturligtvis att tidigt kläckta ungar i motsvarande mån var flygga tidigare än normalt. Det par som påbörjade häckningen i mars fick en unge som flög 3 juli. Vid den europeiska trankonferensen i Flämslätt, Västergötland våren 2003, redovisades data som tydligt visade att tranor anländer tidigare till Tranemoområdet under de senaste 15 åren jämfört med och 80-talen. Tyvärr har vi inte motsvarande äldre uppgifter om häckningsstart, men man kan förmoda att den också tidigarelagts under denna tid. Årets observationer kan vara en tillfällig avvikelse från det som under senare år varit normal tidpunkt för ruvningens start för väl etablerade par, nämligen april. Men det kan också ses som ännu ett tecken på att tranor påverkas av och anpassar sig till förändringar i klimatet. Ringmärkning Sju ungar märktes, vilket är det lägsta antalet på många år. Förklaringen är till stor del ovanligt tidiga häckningar, vilket innebär att vår tillgängliga tid för märkning var kortare än normalt. Till det kommer ett häckningsresultat som var något sämre än genomsnittligt samt lite strul med ringar. En annan orsak är att relativt många ungar försvann efter det att de setts första gången, och liksom tidigare antas predation av främst räv vara huvudorsak. Så försvann t.ex. två av årets ringmärkta ungar innan de blivit flygga. De övriga fem har setts i Sverige och Tyskland under hösten. Ett återfynd av en gammal trana rapporterades från Torestorp i sydvästra Västergötland, 42 km W märkplatsen i Ambjörnarp. Tranan märktes 1996 och blev 11 år och 2002 rapporterades den från Torestorpstrakten där den sannolikt häckat. Den saknade vid fyndtillfället alla färgringar. Som dödsorsak angavs att den fastnat i ett el-stängsel. Höst De två höstgrupper som årligen etableras i sydöstra Västergötland kontrollerades regelbundet. Liksom under flera av de senaste åren har hela eller delar av dessa höstgrupper flyttat tidigt. Redan i mitten av september hade drygt hälften lämnat våra trakter och rapporter kom från norra Tyskland av ringmärkta individer. Andelen Tranemomärkta svenska tranor var påtagligt stor i tidiga rapporter från tyska observatörer, medan nordligare märkta blev mer frekventa i senare rapporter. Vid den nationella tran- och gåsräkningen i mitten av september hade alltså betydande delar av de sydsvenska tranorna redan lämnat Sverige detta år. 8

9 Skälet till den tidiga flyttningen bedöms inte vara födobrist. Tvärtom, det verkade vara god födotillgång på de stubbåkrar som höstgrupperna besökte. Däremot var väderförutsättningarna under flera dagar gynnsamma för migration, och det verkar vara den enskilt viktigaste faktorn för att utlösa starten på höstflyttningen. 9

10 Rastande och översomrande tranor vid Hornborgasjön 2007 Clas Hermansson, Alf Karlsson & Helge Sundén Inledning Denna rapport är en detaljerad sammanfattning av den redovisning över antal rastande tranor vid Hornborgasjön 2007 som publicerats i Hornborgasjöns fältstations årsrapport (Hermansson m.fl. 2008). Vårens räkningar var de 42: e i ordningen och höstens räkningar de 36: e i ordningen, båda en unik oavbruten svit. Rastande tranor under våren Den första tranan sågs vid Vadboden redan den 2 mars. Eftersom de tranor som häckar vid Hornborgasjön anländer tidigare än de rastande fåglarna tillhörde den sannolikt en av sjöns bofasta tranor. Våren var tidig jämfört med åren 2005 och då Då sågs de första tranorna knappt tre veckor senare, den 20 respektive 21 mars. Åren var ankomstdatum den 9, 10 respektive 6 mars. Medeldatum för åren är således den 13 mars. Den 9 mars anlände 17 tranor som bedömdes tillhöra de första individerna bland vårens rastande tranor i södra sjöområdet. Därefter tillkom dagligen små grupper och den 13 mars fanns 320 tranor vid Vadboden. I slutet på mars anlände de stora flockarna och högsta antal i södra delen var redan den 31 mars, då tranor inräknades när de flög till nattplats. Det är det högsta antal som räknats under våren. Mediandatum, det vill säga det datum när 50 procent av vårens trandagar ( ) uppnåtts inträffade den 2 april. Med antal trandagar avses summan av de dagliga antalen rastande tranor. Det bör noteras att vi inte känner till omsättningen (daglig ankomst och bortsträck) och kan därför inte beräkna mediandatum för det verkliga antalet rastande tranor. En vädersituation med sydostliga vindar över södra Sverige orsakade troligen att tranor som normalt inte passerar Hornborgasjön rastade vid Vadboden. Detta styrks av det stora antalet trandagar och det stora antal som fanns över tio dagar efter datum med högsta antal. Under denna period var sannolikt omsättningen av tranor större än normalt. Sammanlagt kontrollerades 22 lika tranor med färgringar. De var märkta i följande områden; Norge (14), Dalsland (1), Dalarna (1), Västmanland (3) och Västerbotten (3). Normalt rastar enstaka färgmärkta tranor från Västmanland och Västerbotten. Även detta styrker att tranor som har en ostligare flyttning rastade vid Vadboden. Den 3 april inleddes bortsträcket, tranor lämnade sjön. Därefter sjönk antalet långsamt och den april flyttade tranor norrut. Vårsträcket var över vid den tidpunkten som det fortfarande fanns tranor vid Vadboden under Vid kvällsräkningen den 16 april fanns 450 tranor kvar i södra sjöområdet. Huvuddelen av dessa tranor blev kvar och översomrade vid Hornborgasjön. 10

11 Tabell 1. Tranornas förekomst vid södra delen i Hornborgasjön År Median- Period Högsta Datum Antal datum antal trandagar Mv De tranor som övernattar i norra sjöområdet söker sig till andra födosöksplatser nordväst och norr om sjön. Det finns inget som tyder på att de blandar sig med tranorna i södra sjöområdet. Antalet är också förhållandevis litet. Det utgör ungefär 10 procent av totala antalet, de dagar när flest tranor rastar vid Hornborgasjön. Figur 1. Antal rastande tranor vid Hornborgasjön våren Gula staplar är antal tranor i södra sjöområdet och blå staplar antal tranor i norra sjöområdet. Antalen avser tranor som räknats flyga till nattplats. Högsta antal i södra sjöområdet inräknades den 31 mars (13 900) och i norra sjöområdet den 17 mars (1 190). I hela sjöområdet fanns som mest tranor den 31 mars. Mediandatum i södra sjöområdet var den 2 april. Antal för dagar med uteblivna räkningar har beräknats (extrapolerats) utifrån närliggande dagar. 11

12 Högsta antal i norra delen var också tidigare än normalt. Den 17 mars fanns tranor, vilka räknades när de flög till nattplats. I södra delen fanns samma dag endast 280 fåglar. Detta visar vad vi noterat flera tidigare år; tranorna som rastar i de norra delen anländer tidigare. I slutet av mars minskade antalet och tranorna flyttade norrut. Vid den tidpunkten hade högsta antal inte uppnåtts i södra delen. Den 31 mars inräknades högst antal tranor, , i hela sjöområdet. Antalet i norr räknades inte den dagen men uppskattades till 400 (470 den 29.3 och 400 den 1.4). Utfodringen vid Vadboden (Trandansen) En anledning till att tranorna samlas för att äta kring Vadboden vid sjöns södra del är naturligtvis den utfodring som utförs av Länsstyrelsen Västra Götalands Län. Tillgången på föda, korn, är riklig och det lockar också många andra fåglar till området, framför allt sångsvanar, grågäss, kanadagäss, bläsänder, krickor och gräsänder. Under våren 2006 spreds totalt kg korn över området. Undersökningar under vårsträcket i Rügen-Bock-Kirr, Tyskland har visat att tranorna äter ungefär 300 gram vete (sädeskorn) per individ och dag. Två olika beräkningsmetoder gav resultatet 293 respektive 289 gram vete per individ och dag (Nowald 1999). Det finns därför högst troligt att det dagliga födointaget vid Hornborgasjön ligger på samma nivå, det vill sägs 300 gram korn (sädeskorn) per individ och dag. Skillnaden mellan sädesslagen vete och korn bedöms vara liten i detta sammanhang. Detta betyder att tranorna konsumerade ungefär kg korn (300 g x trandagar). Resterande kvantitet, kg (52 %) korn var således mat åt svanar, gäss och änder. Översomrande tranor Unga tranor som inte uppnått ålder för att häcka och äldre tranor som inte häckar samlas i grupper under sommaren. Många av dem ruggar också vingpennor och är under en månads tid helt oförmögna att flyga. Dessa s.k. sommartranor finns också vid Hornborgasjön. Många av den grupp på 580 tranor som avslutade vårens räkningar den 16 april tillhörde dessa sommartranor. Tidigare års undersökningar har visat att antalet kan variera eftersom många tranor drar omkring, varför individer kan försvinna och nya ansluta sig. I maj månad sågs följande större antal; 360 ex. Härlingstorps-Tranums mader (7.5), 160 ex. Vadboden (15.5), 250 ex. St. Bjurum (18.5), 190 ex. Kärrtorps mader (18.5), 280 ex. St. Bjurum (19.5), 370 ex. Hångers udde (20.5), 210 ex. norra delen (25.5). Flera iakttagelser bekräftar att tranorna drog omkring i hela sjöområdet. Det totala antalet beräknas till 470 tranor. Av dessa uppskattas att 210 tranor uppehållit sig mestadels i norra delen och 260 tranor i södra delen. I juni och juli månad sågs färre antal tranor än under maj månad. Anledningen till detta är sannolikt att tranorna ruggade. När ruggningen av vingpennor var avslutad sågs under juli månad fler tranor än under juni månad. Eftersom tranorna var mer rörliga efter ruggningen är det troligt att de sökt födoområden utanför Hornborgasjön och därmed blivit mer svårräknade. Räkningar visade att ungefär 350 tranor sågs i sjöområdet under juni och

13 under juli månad. Den 7 augusti fanns 540 tranor i sjöområdet. Hösttranorna hade börjat anlända. Rastande tranor under hösten Sedan tranorna började rasta vid Hornborgasjön under hösten har alltid merparten övernattat i norra delen. De utgör ungefär 70 procent av totala antalet, de dagar när flest tranor rastar vid Hornborgasjön. Under senare år, efter det att lämpliga platser skapats i samband med sjörestaureringen, har emellertid flera övernattningsplatser tillkommit i södra delen. Höstrastande tranor börjar anlända i mitten av augusti månad. Antalet ökar långsamt för att kulminera vid avflyttningen i början av oktober. Då är också flyttningsdriften som störst och vid lämpligt väder kan så gott som samtliga tranor lämna sjöområdet under en enda förmiddag. De tranor som övernattar i södra sjöområdet provianterar under dagtid i området från sydost till väster om Hornborgasjön, ofta på ett flygavstånd upp till flera mil. Högsta antal i södra delen var den 17 september och 4 oktober, då respektive tranor inräknades när de flög till nattplats. Det fanns tre nattplatser i södra delen; SV om Hångers udde, N om Hångers udde, SV om Almeö. Figur 2. Antal rastande tranor vid Hornborgasjön hösten Gula staplar är antal tranor i södra sjöområdet och blå staplar antal tranor i norra sjöområdet. Antalen avser tranor som räknats flyga till nattplats. Högsta antal i södra sjöområdet inräknades den 17 september (2 990) och i norra sjöområdet den 27 september (4 520). I hela sjöområdet fanns som mest tranor den 27 september. 13

14 Tranor från norra sjöområdet ses under dagtid nordväst och norr om Hornborgasjön. Många av tranorna har lång flygväg till sjön och anländer ofta i stora flockar sent under kvällen. Studier har visat att tranor som provianterar på stubbåkrar t.ex. öster om Götene, 2 mil från sjön, påbörjar sitt sovsträck vid ungefär samma tidpunkt som tranor nära sovplatsen. Högsta antal i norra delen var den 27 september, då tranor inräknades. Det fanns en nattplats i norra delen; utanför Kärrtorps mader. Föregående års nattplatser vid Tranums mader och S om Lervik i Stenumsviken användes endast tillfälligt. Färgmärkta tranor Historien med den välkända tranan F36 upprepade sig. Precis som föregående år inleddes våren med att tranan sågs vid Vadboden, i år den 7-11 april. Åldern var nu 17 år och 9 månader, dvs. åter svensk åldersrekord. Tranan märktes av Börje Flygar den 11 juli 1989 i närheten av Malung, Dalarna. Ringen är något trasig, ser ut som under våren 2006, naturligtvis blek men fortfarande fullt läsbar upp till 50 meters avstånd i bra ljus och med bra kikarutrustning. Det mest överraskande fyndet av en märkt trana gjordes under hösten. För första gången sågs en finskmärkt trana under höststräcket vid Hornborgasjön. Den 21 september sågs tranan med färgringarna gul-gul-röd / gul-svart-grön vid N. Lundby norr om sjön (Mats Rosengren). Den hade märkts som unge vid Vaasa den 22 juni 2005, 63 mil nordost om N. Lundby. Den två år gamla tranan hade verkligen kommit ur flyttningsriktningen. Innan den anlände till Hornborgasjön hade den setts i Hedmark, Norge den 8 augusti. En teori är att den följt med norska tranor under våren, översomrat i Norge, för att sedan tillsammans med norska tranor flytta söderut via Hornborgasjön. Under hösten sågs tre äldre tranor som märkts i Norge. Tidigare har endast några tranor som märkts i Finland setts under vårsträcket vid Hornborgasjön. Övervintrande tranor De två gamla tranor som uppehöll sig vid Fäholmen i december månad 2006 var kvar efter årsskiftet och fanns i området till den 10 januari (Albin Thorsson). Den 18 januari sågs tre förbiflygande tranor vid Utloppet (Hans Falklind). Den februari sågs en gammal trana vid Fäholmen (Mogens Majland, Leif Arvidsson). Det finns inga noteringar om synliga skador på tranorna. Nya vintertranor Under förvintern sågs regelbundet tre gamla tranor vid på fälten vid St. Bjurum från den 15 november till årsskiftet. Dessförinnan rastade tre gamla fåglar på Sätunamaden den 4 november, en vid St. Bjurum den 6 november (Kent Kristensson) och två flög förbi Sätunamaden den 10 november (Leif Arvidsson). Troligen samlades sedan dessa individer vid St. Burum. Beteende och dräktkaraktärer tyder på att det var ett äldre häckpar och en 14

15 yngre fågel, minst i tredje kalenderår. Varför fåglarna blev kvar är okänt. De sågs obehindrat flyga till nattplats i södra delen av Hornborgasjön. Det är högst sannolikt att de haft nedsatt kondition vid tiden för avflyttning och blivit kvar. Sammanfattning Den 9 mars sågs de första rastande tranorna, 9 dagar tidigare än normalt ( ). Under våren sågs som mest tranor vid Vadboden (31 mars) och i norr (17 mars). I hela sjöområdet fanns som mest tranor den 31 mars. Mediandatum för tranorna i södra delen var den 2 april (6 april ) och antalet trandagar ( för ), vilket betyder att tranorna kom tidigare och stannade längre tid. Tranan F36 sågs igen, nu 17 år och 9 månader gammal, svenskt åldersrekord. Beräkningar visar att tranorna som rastade vid Vadboden under våren åt ungefär kg korn. Inför sommaren fanns 470 tranor i sjöområdet. Under hösten rastade färre antal tranor än tidigare år. Den 27 september fanns tranor i sjöområdet. En trana övervintrade ( ) och tre tranor fanns kvar vid årsskiftet. Tack Tranräkningarna har inte varit möjliga att genomföra utan ett stort ideellt lagarbete. Totalt har 21 personer deltagit i verksamheten; Ing-Mari Bertilsson, Björn Björnsson, Börje Carlsson, Rolf Edvardsson, Jan Fransson, Clas Hermansson, Kent-Ove Hvass, Bertil Johansson, Britt- Marie Johansson, Sören Jägmarker, Alf Karlsson, Lennart Kjellberg, Hillevi Lindström, Åke Lindström, Anita Ljungström, Bo Monsén, Rolf Mörk, Bengt Pettersson, Julia Stark, Gerd Sundén, Helge Sundén och Ulrich Tourbier. Falköping Nu har bistått tranräkningarna under våren med ekonomiska medel. Referenser Hermansson, C., Karlsson, A. & Sundén, H Rastande tranor vid Hornborgasjön I: Biologiska undersökningar i Hornborgasjön sid Meddelande nr 37 från Hornborgasjöns fältstation / Hornborga-dokument nr 43. Länsstyrelsen Västra Götalands län. Nowald, G Nahrungsbedarf rastender Kraniche Grus grus während der Frühjahrsrast. In: Prange, H. et al. (eds): Proc. 3rd European Crane Workshop. Pp Halle. 15

16 Projekt trana i Västerbotten 2007 Simone Röper Projekt trana i Västerbotten omfattar färgringmärkning, radiopejling, inventering av häckande par samt inventering av översomrande och rastande tranor. 1. Färgringmärkning, radiomärkning och pejling Bakgrund För att förstå flyttningsmönster hos den nordsvenska tranpopulationen Grus grus började vi år 2000 med färgringmärkning och radiomärkning av tranor i Västerbotten. Genom Svenska tranarbetsgruppens färgringmärkningsprojekt (i samarbete med Europeiska tranarbetsgruppen) anses flyttningen och övervintringen hos den syd- och mellansvenska tranpopulationen längs den västra europeiska flyttningsvägen till Frankrike och Spanien vara väl kartlagd. Det finns emellertid fortfarande många frågetecken när det gäller flyttningen av den nordsvenska populationen. Finska ringmärkta tranor observeras längs både den östra och den västra flyttningsvägen genom Europa. Eftersom nordsvenska tranor i stor utsträckning flyttar över Kvarken till Finland, antog vi inom Projekt Trana i Västerbotten att också nordsvenska tranor kan flytta längs det östra flyttstråket genom Ungern till Nordafrika. Sammanlagt har sedan år tranor färgringmärkts i Västerbotten, och i dagsläget är 5 tranor försedda med fungerande radiosändare. Många återfynd har redan gett mycket intressanta resultat. Hittills har dock ingen av alla dessa tranor återfunnits längs det östra flyttstråket utan västerbottniska tranor verkar flytta till Frankrike och Spanien för att övervintra liksom syd- och mellansvenska tranor! Det verkar dock som att mångfalden av olika flyttningsstrategier genom Europa är större för den nordsvenska tranpopulationen än för den syd- och mellansvenska. Även beträffande flyttningen av nordsvenska tranor inom Sverige saknas det mycket kunskap. Med hjälp av färgringmärkning och radiosändare (livslängd på 4-5 år) är det möjligt att öka kunskapen inom dessa områden betydligt. En kunskap som är viktig för skydd av tranan i Sverige och i Europa, där den ökande tranpopulationen i flera rastområden orsakar konflikter med jordbruket. Frågeställninger - Stämmer hypotesen att tranor som häckar söder om Ume- och Vindelälven flyttar söderut längs svenska kusten via Uppland och Öland till den stora tyska rastplatsen i Rügen-Bock-området? - Stämmer hypotesen att tranor som häckar norr om Ume- och Vindelälven flyttar över Kvarken till Söderfjärden, Vasa, och sedan via den finska västkusten till Estland och Brandenburg i Tyskland? - I vilken omfattning och via vilka rastplatser följer de nordsvenska tranorna den östra flyttningsvägen? - Vilka olika flyttningsstrategier genom Europa utnyttjar de nordsvenska tranorna? 16

17 - Byter tranor flyttningsvägar mellan olika år? Hur är troheten till övervintringsområdena? - Kommer icke könsmogna tranor tillbaka till Västerbotten och hur rör de sig under sommaren? - Var och vid vilken ålder sker häckningen? - Könsrelaterade skillnader i rörelse/beteende? Resultat 2007 Många återfynd i Västerbotten Under transäsongen 2007 fortsatte den glädjande och resultatgenererande trenden från Allt fler märkta tranor kommer tillbaka till Västerbotten, och upptäcks. Sammanlagt hittades år olika Västerbotten-märkta tranor ( ). Många av dem kunde observeras vid flera olika tillfällen och lokaler under en lång tidsperiod från våren till hösten. Dessa observationer och regelbunden pejling av två sändareförsedda icke könsmogna tranor mellan april och slutet av september gav nya insikter och resultat om beteende och rörelser hos vanligtvis mycket hemligt levande sommarflockar. Tyvärr kunde endast fyra årsungar färgringmärkas på grund av för tranfångst och märkning olämpliga väderomständigheter. För många av de märkta tranorna som observerades i Västerbotten under sommaren och hösten kunde fastställas om de lämnade österut över Kvarken eller söderut längs kusten. Några kunde dessutom följas till Uppland och Kristianstads Vattenrike under hösten och våren. Ruggning Tranan Ole Önnesmark som bär sändare ruggade under sommaren. Kunskapen om tranornas ruggning är allmänt mycket begränsat. Så detta var ett helt unikt tillfälle att kunna följa en ruggande trana, som under 7-8 veckor var helt oförmögen att flyga, via telemetri. Det känns mycket angeläget att kunna fortsätta långsiktigt med denna verksamhet för att samla in fler data till exempel angående var och när häckningen sker, könsrelaterade skillnader i rörelse/beteende och hur stor andelen av 2K-fåglar är som kommer tillbaka till Västerbotten. 2. Inventering av häckande tranor Under säsongen 2007 kollades häckningsframgången i 84 tranrevir i Västerbotten. För 66 av dessa kunde häckningsresultatet fastställas. 77 procent av paren misslyckades med att föda upp någon flygg unge. Reproduktionen under 2007 var låg med 0,28 flygga ungar per häckande par. Medelvärden för ligger på 0,39. 17

18 3. Inventering av rastande och översomrande tranor Mellan april och oktober inventerades både rastande och översomrande tranor regelbundet vid de talrika kända rastplatserna i Västerbotten. Antal, lokal, habitatval, beteende, ungfågelandel och störningar noterades. 3.1 Vårrastande tranor Antal och lokaler Tranrastningen under våren skedde rätt osynligt på grund av den tidiga värmen och endast lite kvarvarande snö. Tranorna anlände tidigt och kunde direkt uppsöka sina häckrevir istället för att samlas på slätterna. I Umedeltat/Röbäcksslätten fanns 35 tranor redan den 31 mars. Större flockar än ca 50 sågs dock aldrig i motsats till våren 2006 då det fanns 500 tranor den 24 april. Största ansamlingen räknades vid Brånsjön den 18 april med 270 tranor. Habitatval Under våren observerades tranor främst på stubb men också på vall och på plöjda fält. 3.2 Översomrande tranor Tranan blir inte könsmogen förrän vid tre till fyra års ålder. Tranor som inte är könsmogna och andra icke-häckande tranor tillbringar sommaren i små flockar och rör sig vanligtvis på ett mycket tillbakadraget och hemligt sätt. Därför är det svårt att inventera översomrande tranor. Som sommartranor betraktas här tranor som observeras under perioden då häckande tranor håller till i reviren med ruvning och uppfödning av ungarna, alltså från början av maj till början/mitten av augusti. Antal och lokaler Under sommaren observerades större tranansamlingar vid följande tranlokalerna: Lokal Maximum antal tranor (datum) Lövånger-området 73 (25/6) Valsfäboda, Robertfors 70 (26/6) uppehöll sig förr i Gamla Storbäcken Innertavle/Anumark 70 (13/7) Umeälvens delta och slätter 280 (19/6) Kasamark/Holmnäs 66 (17/5) Djäkneböle 190 (4-10/7) Vid flera ytterligare platser hittades sporadiskt mindre flockar (ca 4-20 tranor). Anmärkningsvärd är det stora antalet sommartranor som uppehöll sig i Umeälvens delta och slätter under juni. Som mest räknades 280 tranor. Mellan 2003 och 2006 observerades som mest tranor i deltat under sommaren. I början av juli lämnade de flesta tranor deltat och förflyttade sig bland annat till Djäkneböle och Innertvale/Anumark. Vid sistnämnda 18

19 platsen uppehöll sig mellan 30 och 70 tranor under juli månad, vilket inte har observerats tidigare år. Habitatval Under maj månad födosökte tranorna fortfarande mest på stubb. Från början av juni fanns det nysådda fält tillgängliga där det också inventerades flest tranor under hela juni månad. I juli födosökte tranorna nästan uteslutande på vall, både slagen och i hög vegetation. Det gäller dock bara synobservationer i öppet landskap. Radiopejlingen av sändareförsedda tranor visar att sommartranor uppehåller sig mycket på hyggen, samt i skog och myrmark. 3.3 Höstrastande tranor Antal och lokaler Samlingen på rastplatserna började i mitten av augusti i större utsträckning. Rasthöjdpunkten låg i slutet av augusti och början av september. Under höstens sista stora sträckdag den 27 september lämnade nästan alla då kvarvarande tranor Västerbotten. Fram till dess hade dock flera sträckdagar inträffat. Därför var maxantalen vid de olika rastplatserna mindre än 2006 då de flesta tranor stannade så länge som till den 9 oktober. Störst betydelse under hösten hade följande rastlokaler: Lokal Maximum antal tranor (datum) Ostträsket-området, Skellefteå 640 (8/9) 750 (23/9) Lövånger-området 500 (28/8-22/9) 800 (24/9) Ytterbyn/Vebomark, Ånäset 520 (28/8) 660 (6/9) Flarken, Robertfors 340 (21/9) 700 (3/9 och 24/9) Gamla Storbäcken, Robertfors 70 (25/8) 186 (31/8) Umeälvens delta och slätter 250 (25/8) 372 (28/8) Kasamark/Holmnäs 50 (4/9) 285 (6/9) Djäkneböle 350 (9/9) 254 (6/9) Brattby, Brånsjön 232 (24/8) 270 (29-30/8) Flurkmark 150 (9/9) 180 (30/8) Vid de flesta lokalerna varade rasthöjdpunkten bara några få dagar. Däremot låg antalet tranor i Lövånger-området (500) på nästan samma höga nivå mellan 28/8-22/9. Synkronräkningar För att få veta hur många tranor som samtidigt finns i Västerbotten eller i ett speciellt område behövs synkrona räkningar vid alla kända rastplatser på samma dag. Till rasthöjdpunkten inventerades den 28/8 totalt ca 2000 tranor samtidigt vid alla kända rastlokaler mellan Kasamark och Lövånger ( /8 3140). Den 7/9 räknades vid samma platser sammanlagt ca 1800 tranor och vid den nationella tranräkningen 18/ ( /9 1745). 19

20 Därtill kommer ett okänt antal tranor från Skellefteåtrakten, framförallt från Ostträsket området. Den 8/9 inventerades där totalt ca 640 tranor. Habitatval I mitten av augusti observerades tranor fortfarande mycket på vall men när kornet mognade började de gå in i kornfälten. Fram till mitten av september födosökte tranorna mest i stående korn. Först i mitten och slutet av september fanns stubbåkrar att tillgå, där tranorna sedan nästan uteslutande åt spillsäd. Skador och åtgärder Under hösten 2007 orsakade både tranor och gäss betydligt större skador på grödor i Västerbotten än något år tidigare. Sammanlagt handlar det om ungefär kronor enligt Länsstyrelsen i Västerbottens län. På grund av den kalla och regniga sommaren togs skörden in senare än vanligt så att inga stubbåkrar fanns att tillgå för fåglarna. I samtal med berörda lantbrukare uppfattade jag att de ofta inte är medvetna om rätten till ersättning från Länsstyrelsen. Jag upplyste om detta och även om möjliga åtgärder som provades med bra resultat vid andra tranrastplatser. Behovet av ett bättre samarbete med Länsstyrelsen för att kunna informera lantbrukare om framgångsrika åtgärder för att undvika och minska skador och konflikter är tydligt. Tack Ett varmt tack till dem som hjälpte med fältarbetet; Erik Lindberg och Lars-Erik Enholm (ringmärkning), Waltraud och Manfred Napierski (pejling och kontroll av märkta tranor). Stort tack också till Stefan Delin för många observationer av ringmärkta tranor och räkningar av rastande flockar. Projekt Flyttningsmönster hos den nordsvenska tranpopulationen Grus grus fick ekonomiskt stöd från Margareta och Sten-Ove Lindbergs stiftelse (Sveriges Ornitologiska Förening). Projekt Tranor i jordbruksmark i Västerbotten fick ekonomiskt stöd från Alvins fond och Länsstyrelsen i Västerbotten. Varmt tack för ekonomiskt stöd också till Waltraud och Manfred Napierski och Siggi Pfingsten. Simone Röper Ratan Bygdeå simone.roeper@gmx.net Tel.: