DOM Malmö

Transkript

1 1 HOVRÄTTEN ÖVER SKÅNE OCH BLEKINGE Rotel Malmö Mål nr B ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Malmö tingsrätts dom den 16 oktober 2012 i mål nr B , se bilaga A PARTER (antal tilltalade 1) Klagande (Åklagare) Vice chefsåklagare Bo Birgerson och kammaråklagare Lotten Paulsson Åklagarmyndigheten Malmö åklagarkammare Motpart (Tilltalad) C Ombud och offentlig försvarare: Advokat Theodor Nordenadler Advokatfirman Nordenadler AB Gustav Adolfs torg Malmö SAKEN Grov allmänfarlig vårdslöshet HOVRÄTTENS SLUT Hovrätten fastställer tingsrättens domslut utan några ändringar. Theodor Nordenadler får för försvaret i hovrätten ersättning av allmänna medel med kr, varav kr avser arbete, kr tidsspillan och kr mervärdesskatt. Denna kostnad ska staten svara för. C tillerkänns ersättning av allmänna medel för rättegångskostnad med kr. Dok.Id Postadress Besöksadress Telefon Telefax Expeditionstid Box 846 Hovrättstorget måndag fredag Malmö E-post: hovratten.skaneblekinge@dom.se 08:00-16:00

2 2 HOVRÄTTEN ÖVER SKÅNE OCH BLEKINGE B YRKANDEN I HOVRÄTTEN, M.M. Åklagaren har yrkat att hovrätten dömer C för grov allmänfarlig vårdslöshet och bestämmer påföljden till villkorlig dom i förening med böter. C har motsatt sig ändring. C har yrkat ersättning för sin rättegångskostnad i hovrätten med kr avseende kostnader för sakkunnigutlåtande och vittnen. Åklagaren har i hovrätten justerat gärningsbeskrivningen så att den har följande lydelse. C, anställd på Sotarna Malmö AB, har av oaktsamhet vållat brand i Hus A på Potatisåkern i Malmö den november Branden har inneburit fara för annans liv eller hälsa och för omfattande förstörelse av annans egendom. Brottet är grovt eftersom branden har brutit ut i tättbebyggt samhälle, där den lätt kunde sprida sig, och har inneburit fara för flera människor. Oaktsamheten och gärningen har bestått i följande: Branden har vållats genom en installation i Hus A under hösten år 1995 av braskaminer med rökkanaler i strid med brandkrav enligt råd och anvisningar från Sotarna Malmö AB och föreskrifter i SBN 80. C har den 5 oktober 1996 i Malmö utfärdat ett besiktningsbevis avseende Potatisåkern Hus A till synes utan anmärkning eller erinran avseende braskaminerna med tillhörande rökkanaler, trots att han insett att de ovan angivna brandkraven inte följts eller har C brustit i sin kontroll av den bakomliggande besiktningen. Han har således åsidosatt vad som gällt för hans yrkesutövning och även upprättat ett osant intyg. C har därigenom medverkat till att vålla branden. ---

3 3 HOVRÄTTEN ÖVER SKÅNE OCH BLEKINGE B Verkan av de olika handlingarna som vållade branden har inträtt först den 26 november 2007, varför preskription skall räknas från den dagen. UTREDNINGEN I HOVRÄTTEN Hovrätten har såvitt är av intresse för prövningen av åtalet mot C i huvudsak tagit del av samma utredning som tingsrätten. Förhören med den tilltalade C och de vid tingsrätten medtilltalade K och P liksom vittnesförhören vid tingsrätten med W, T, M, Å Rolf Bengtsson, Christer Ohlsson, Ö, Ingmar Ström, Bruno Lindquist, Lars Berg, Conny Olsson, Håkan Steen, Peter Nord, Bertil Nilsson, Peter Olsson, Ulf Lindén och B har lagts fram genom uppspelning av ljud- och bildupptagningarna från tingsrätten. Parterna har i hovrätten åberopat viss ytterligare skriftlig bevisning utöver den som lades fram vid tingsrätten. C har genom sin försvarare bl.a. åberopat ett sakkunnigutlåtande av Ulf Lindén och Johan Schön över den fördjupade brandskyddskontroll av braskaminerna i Hus J som bl.a. C och genomförde den 9 januari I hovrätten har dessutom ytterligare muntlig bevisning lagts fram. Tilläggsförhör har på båda parternas begäran hållits med C samt med vittnena Conny Ohlsson, Håkan Steen, Peter Nord och på åklagarens begäran B. Dessutom har på åklagarens begäran hållits vittnesförhör med Maj-Lis Warnestam och O samt på C s begäran med Göran Holmstedt, och Johan Schön. HOVRÄTTENS SKÄL Sammanfattningsvis har åklagaren gjort gällande att branden i Hus A på Potatisåkern har vållats genom en installation av en braskamin med rökkanal i strid med brandkrav enligt råd och anvisningar från Sotarna i Malmö AB och föreskrifter i SBN 80 (Svensk

4 4 HOVRÄTTEN ÖVER SKÅNE OCH BLEKINGE B Byggnorm 80) och att C, genom att trots bristerna utfärda ett besiktningsbevis som godkände installationen, av oaktsamhet har medverkat till att vålla branden. För bifall till åtalet krävs för det första att det kan utredas att branden den november 2007 har orsakats av braskaminen med rökkanal och dessutom att detta berott på att installationen av kaminen har varit bristfällig på det sättet att den har stått i strid med de brandkrav som åklagaren angett. Som åklagaren har angett sitt gärningspåstående räcker det alltså inte att slå fast att det förekommit felaktigheter som har inneburit en fara för brand utan felaktigheten eller felaktigheterna i installationen måste ha orsakat branden. För det andra krävs att det kan styrkas att C vid undertecknandet av besiktningsbeviset har varit oaktsam i förhållande till branden genom att han insett att brandkraven inte följts eller genom att han brustit i sin kontroll av den bakomliggande besiktningen. Därutöver krävs för det tredje att det kan visas att det funnits ett orsakssamband mellan C s oaktsamhet vid undertecknande av besiktningsbeviset och branden. Slutligen krävs för bifall till åtalet att det som efter denna prövning kan läggas C till last är straffbart enligt 13 kap. 6 brottsbalken, dvs. som allmänfarlig vårdslöshet. Hovrätten övergår nu till att pröva om de ovan angivna förutsättningarna är uppfyllda. Var installationen av braskaminen utförd i enlighet med gällande brandkrav? Den första fråga hovrätten har att ta ställning till är, om det kan anses utrett att installationen av den aktuella braskaminen med rökkanal varit bristfällig på så sätt att den stått i strid med brandkrav dels enligt råd och anvisningar från Sotarna i Malmö AB, dels föreskrifter i SBN 80. De råd och anvisningar som undertecknats av L hos Sotarna i Malmö AB, med det närmare innehåll som tingsrätten har beskrivit, har utarbetats av B. B har uppgett att råden har utformats utifrån information från Skanska om att det skulle installeras öppna spisar, vilket också framgår av texten i anvisningarna. I dokumentet ställdes det upp krav på att rökkanalen skulle vara placerad i ett schakt som skulle börja ovan vindsbjälklaget.

5 5 HOVRÄTTEN ÖVER SKÅNE OCH BLEKINGE B Parterna är ense om att det var SBN 80 som gällde för den aktuella byggnaden. Tingsrätten har närmare redogjort för innehållet i SBN 80 i för målet relevanta delar. Hovrätten anser att utredningen ger stöd för att SBN 80 inte ställde upp ett absolut krav på brandschakt. Det var i stället möjligt att använda en alternativ lösning under förutsättning att den uppfyllde de övriga föreskrifterna i SBN 80 om att rökkanalens värmeisolering om kanalen inte placerades i ett schakt skulle omges av en skyddande kringklädnad av obrännbart material och att rökkanalens beständighet vid en eventuell soteld garanterades på annat sätt. Därutöver gällde särskilda krav i fråga om bl.a. minimiavstånd till brännbart material och föreskrifter om högsta yttemperatur. SKL har, med utgångspunkt i en undersökning av det s.k. tvillinghuset (dvs. hus J), gjort en bedömning av vad i installationen av skorstenen i hus A som kunnat orsaka branden. SKL har vid undersökningen utgått från att tvillinghuset antas ha samma konstruktion som det branddrabbade huset. I tvillinghusets konstruktion har SKL konstaterat två allvarliga brister, dels att skorstenen var vinklad på vinden och samtidigt inte var isolerad genom innertaket, dels att det saknades ett schakt till rökkanalen. Skorstenens längdutvidgning har enligt SKL gjort att isoleringen har flyttat sig uppåt och bildat ett avstånd mellan isoleringen och innertaket där värmen kunnat stråla fritt till glespanelen, som legat på för kort avstånd från rökkanalen. Ovanpå glespanelen låg dessutom lösull som band värmen. Även den utvidgade brandskyddskontroll av braskaminerna i hus J som C genomfört tillsammans med och i januari 2008 har visat att det där funnits brännbart material för nära rökkanalens utsida i bjälklagsgenomföringen till vinden och att rökkanalens uppmätta yttemperatur var för hög i bjälklagsgenomföringen, varför helisoleringen av rökkanalen borde göras om från boningsrummet upp genom bjälklaget förbi rensluckan. Hovrätten anser att det mot den ovan angivna bakgrunden till en början kan konstateras att den omständigheten att det inte fanns ett schakt inte i sig var i strid med föreskrifterna i SBN 80. Även en annan lösning som uppnådde samma syfte var alltså godtagbar. Den ifrågavarande rökkanalen har haft ett plåtsvep runt isoleringen så som före-

6 6 HOVRÄTTEN ÖVER SKÅNE OCH BLEKINGE B skrivits och dess hållfasthet har säkrats genom särskilda upphängningsanordningar. Inte heller den konstruktionen kan anses strida mot de krav som SBN 80 ställde upp. Av SBN 80 framgår i och för sig att om den som ansvarade för byggnationen frångick rekommendationerna i SBN 80 så skulle det dokumenteras vilken lösning som valdes i stället och på vilket sätt SBN 80 uppfyllts genom detta. Det kan konstateras att dokumentationen om vad som faktiskt gjorts är mycket bristfällig. I målet är dock inte klarlagt i vilken utsträckning det funnits någon skyldighet för en kontrollant av installationen att, förutom besiktning på plats, ta del av konstruktionsritningar eller motsvarande. Hovrätten utgår därför i det följande ifrån att det inte har varit en brist hänförlig till besiktningen att inte sådan dokumentation har funnits i samband med besiktningen av installationen. Att det förelegat brister i dokumentationen kan inte heller i sig anses innebära att det är klarlagt att en viss konstruktion strider mot brandkraven i SBN 80. Det är visserligen utrett att de råd och anvisningar som L undertecknat anbefaller en annan konstruktion än den som valdes. Anvisningarna kan dock inte anses tvingande i större utsträckning än vad som följer av föreskrifterna som gäller för byggnationen, dvs. SBN 80. Att konstruktionen kom att avvika från de anvisningarna som dessutom synes vara skrivna med utgångspunkten att öppna spisar och inte kaminer skulle installeras har därför ingen självständig betydelse. Sammanfattningsvis konstaterar alltså hovrätten att det i och för sig inte kan anses utrett att den valda konstruktionen en isolerad, oschaktad, vinklad rökkanal stred mot de brandkrav som gällde vid tillfället. Med utgångspunkt i de jämförelser som skett med konstruktionen i hus J kan emellertid slutsatsen dras att installationen i andra avseenden, nämligen gällande avståndet till brännbart material och skarvningen av isoleringen i bjälklaget, inte varit utförd i enlighet med föreskrifterna i SBN 80.

7 7 HOVRÄTTEN ÖVER SKÅNE OCH BLEKINGE B Har branden orsakats av den bristfälliga installationen av braskaminen? Åklagaren har i denna del bl.a. åberopat vittnesförhör med W och T som befann sig i W s lägenhet när de upptäckte branden. Som tingsrätten närmare redovisat har de sett dels ett litet hål i taket till vänster om kaminen, dels ett större glödande hål i taket i ett intilliggande förrådsrum. I direkt anslutning till att W och T gjorde dessa iakttagelser har de i fönstren på fastigheten på andra sidan gatan sett återspeglingen av eld som slog upp genom taket ovanför den lägenhet där de befann sig. Även M, som var förste rökdykare på plats, har uppgett att det endast glödde i taket i lägenhetens övre plan medan han direkt därefter kunde konstatera att det var fullt utvecklad brand på vinden. Rolf Bengtsson, kriminaltekniker som varit en av två ansvariga för brandutredningen på platsen, har uppgett att man kunde se att branden hade börjat högt upp kring en kamin. Han har vidare berättat att de såg att trävirke var förkolnat uppifrån, från vinden, och inte nerifrån lägenheten samt att kolningsskadorna avtog ner mot lägenheten och längre in i vinden. Om det är fråga om en anlagd brand brukar det enligt Rolf Bengtsson vara flera brandkällor medan det i det här fallet var fråga om endast en uppkomstkälla. SKL har vid sin undersökning kunnat konstatera att takreglarna på vardera sidan om rökkanalen var genomkolade och respektives sida var kraftigast kolad på den sida som var vänd mot rökkanalen. Som tingsrätten närmare redogjort för har SKL dragit slutsatsen att resultatet av den undersökning de gjort talar starkt för att brandorsaken är eldstadsrelaterad och att den har börjat vid rökkanalen (grad +3). Conny Ohlsson, som var ärendeansvarig hos SKL, har förklarat att han vid bedömningen har utgått från vittnesuppgifterna och kontrollerat dessa mot sina egna iakttagelser vid undersökningen. Utifrån detta har han ansett att SKL:s undersökning inte motsäger vittnesuppgifterna om var branden startade.

8 8 HOVRÄTTEN ÖVER SKÅNE OCH BLEKINGE B Göran Holmstedt, professor emeritus vid avdelningen för brandteknik och riskhantering vid Lunds tekniska högskola, har angett att även en vindsbrand som startat av annan orsak än eldning i kaminen skulle ge ett brandscenario som av de boende i lägenheten skulle upplevas på samma sätt. Det beror enligt honom på att det yttre plåtsvepet runt rökkanalens isolering snabbt skulle värmas upp vid en vindsbrand och anta nästan samma temperatur som vindsbranden. Även en vindsbrand skulle därför bryta igenom till lägenheten genom rökröret. Håkan Steen, SKL:s expert på eldstadsrelaterad brand, har bekräftat att detta kan ske. Det innebär enligt hovrättens mening att den omständigheten att branden bröt igenom och därmed upptäcktes i lägenhetens tak nära kaminrörets genomföring i vindsbjälklaget inte i sig talar mer för att branden började vid kaminröret än att den inte gjorde det. SKL har i sitt utlåtande redogjort för brister i installationen av braskaminen och rökröret och, som det får förstås, ansett att dessa utgjort en brandfara som tillsammans med övriga undersökningsfynd talar för att branden varit eldstadsrelaterad. SKL har också angett att det varit en brist att skorstenen inte varit monterad i ett schakt. I utlåtandet har angetts att schaktkonstruktionen ska hjälpa till att transportera bort värme om en brand uppstår i rökkanalen eller om för hög temperatur strålar ut från rökkanalen. Ulf Lindén, VD för Sveriges skorstensfejarmästares riksförbund, har i ett utlåtande som han gjort på uppdrag av C, kommit till motsvarande slutsats om sannolik brandorsak som SKL. Enligt honom är det mest sannolikt att branden uppstått till följd av antändning av brännbart material i vindsbjälklaget på grund av strålningsvärme från en oisolerad del av rökkanalen. Denna oisolerade del har enligt Ulf Lindén uppkommit som en följd av de rörelser i rökkanalen som uppstår i samband med eldning. Göran Holmstedt har lämnat synpunkter på brandorsaksutredningarna som dels SKL, dels Räddningstjänsten Syd genomfört. Han har kritiserat bl.a. att olika brandskador inte tycks ha dokumenteras tillräckligt noggrant, att utredningen är så bristfällig att alternativa antändningskällor inte kan uteslutas, att det saknas en grundläggande

9 9 HOVRÄTTEN ÖVER SKÅNE OCH BLEKINGE B undersökning av vilka temperaturer som uppstår i rökkanalen då den passerar bjälklaget och att det kan ifrågasättas om temperaturerna blir så höga att närliggande trä kunnat självantända. De alternativa brandorsaker som förts fram som möjliga är elfel, anlagd brand, självantändning av linoljerester på trassel e.d. som någon boende lagt i sitt vindsförråd, att någon lämnat en tändare som kommit att börja brinna eller att någon person skulle ha rökt på vinden och i samband med det lämnat en glödande fimp som antänt golvet. Polisens kriminaltekniker har ansett att branden uppkommit på den del av vinden som legat över kaminen och de har konstaterat att kolningsskadorna avtagit längre in på vinden. Vindsförråden har haft golvnivån ett plan längre ner, vilket talar emot att branden skulle ha uppkommit i något av dessa eller på golvet utanför dem. Mot denna bakgrund och eftersom inte heller övrig utredning talar för att branden skulle startat p.g.a. självantändning av material i vindsförråd, cigarettrökning på vinden eller en tappad tändare, anser hovrätten att dessa förklaringar får anses som så osannolika att de kan bortses ifrån i det följande. Vid brandplatsundersökningen har endast en antändningskälla kunnat konstateras vilket är ovanligt vid anlagda bränder då det i stället brukar finnas flera. Dessutom framgår det av utredningen att vinden har varit försedd med lås och dörren var uppenbarligen inte uppbruten när räddningstjänsten kom till platsen. Även möjligheten att det varit fråga om en anlagd brand måste därför anses vara mycket liten, dock inte utesluten. Av SKL:s utlåtande framgår att det i området för rökkanalen passerade tre elkablar vilka togs med till laboratoriet för undersökning. Conny Ohlsson har uppgett att delar av dessa kablar undersöktes i mikroskop av en forensiker utan att man kunde notera några elektriska smältskador. Enligt Conny Ohlsson skulle en undersökning av övriga kablar inte ge någonting eftersom det inte är möjligt att skilja smältskador som har orsakat branden, s.k. primära skador, från sådana skador som orsakats av branden, s.k. sekundära skador. Den undersökning som gjorts kan alltså enligt Conny Ohlsson inte utesluta att fråga varit om ett elfel.

10 10 HOVRÄTTEN ÖVER SKÅNE OCH BLEKINGE B Som angetts ovan har Göran Holmstedt påpekat att det saknas en grundläggande undersökning av vilka temperaturer som uppstår i rökkanalen då den passerar bjälklaget och att det kan ifrågasättas om temperaturerna blir så höga att närliggande trä kunnat självantända. SKL:s experter Peter Nord och Håkan Sten har i utlåtande den 18 mars 2011 anfört att en genomsnittlig rökgastemperatur för en eldstad av aktuell typ vid normal eldning uppgår till 350 grader. Vid en konstruktion med bruten isolering är det är enligt deras mening tillräckligt för att temperaturen ska bli så hög att överhettning kan antända närliggande brännbart material. Som tidigare angetts har SKL i sitt utlåtande konstaterat att förhållandena på brandplatsen i jämförelse med de iakttagelser som kunnat göras i tvillinghuset varit sådana att resultatet talar starkt för att branden varit eldstadsrelaterad. Även den övriga utredning som har lagts fram i målet talar enligt hovrättens mening för att branden uppstått i närheten av kaminens rökrör. Även med den utgångspunkten krävs emellertid för bifall till åtalet att det är bristerna i installationen av kaminen som har orsakat branden. Som hovrätten konstaterat kan konstruktionen i sig inte anses bristfällig enligt då gällande krav, men det påvisades andra brister i installationen vid en inspektion i hus J, nämligen en bruten isolering samt en rördragning för nära brännbart material i form av glespanel. När det inte är brister som är hänförliga till konstruktionen utan till det hantverksmässiga utförandet av installationen ligger det i sakens natur att det blir svårare att ta en installation i ett hus till intäkt för att samma brister också funnits i ett annat hus. Så är fallet även om husen konstruerats som tvillinghus. Det är exempelvis svårt att med säkerhet uttala sig om exakt hur nära glespanelen som dragningen av rökkanalen i hus A kom att hamna endast med stöd av hur konstruktionen har sett ut i hus J. Härtill kommer att SKL:s utlåtande, som alltså utgått ifrån att förhållandena i hus A och hus J varit identiska, innehåller ytterligare en osäkerhet. Conny Ohlsson har förklarat att skälet till att SKL stannade för grad +3 var att det fanns ett visst utrymme för att branden orsakats av något annat än eldstaden. Någon ytterligare utredning utöver

11 11 HOVRÄTTEN ÖVER SKÅNE OCH BLEKINGE B vad SKL har haft tillgång till som kan stärka SKL:s slutsats har inte lagts fram i hovrätten. Alternativa brandorsaker har alltså inte kunnat elimineras. Det har inte heller kunnat fastställas med säkerhet hur branden har uppkommit. Hovrätten anser mot denna bakgrund att det inte, på sätt som krävs i brottmål, är ställt utom rimligt tvivel att branden har orsakats av brister i installationen. Det kan tilläggas att det i målet inte har lagts fram någon utredning om vilket, om något, underhåll eller vilken tillsyn som gjorts av rökkanalen under de omkring elva år som gått sedan braskaminen togs i bruk, t.ex. om sotning skett. Det får därför anses i viss mån oklart om eventuellt eftersatt underhåll har haft någon inverkan på riskerna för att brand skulle bryta ut. Har C varit oaktsam? Som bevisning i denna del har åklagaren bl.a. åberopat förhör med B. Vid förhöret med B vid tingsrätten har, utöver vad som antecknats i tingsrättens dom, bl.a. följande framkommit. Han har besiktigat braskaminerna endast i det ena av hus A eller hus J men han kan inte minnas vilket. Däremot är han säker på att det hus där han utförde besiktningen var det hus som byggdes först. Stadsbyggnadskontoret var den instans som skulle godkänna installationen slutligt vid slutbesiktningen och han visste att sotarna inte hade något veto mot Stadsbyggnadskontoret. Vid den här tiden gjorde Stadsbyggnadskontoret besök på plats. De kunde därför ha varit ute och besiktigat och godkänt lösningen. Han redovisade muntligt för C hur det såg ut där nere. Potatisåkern var det stora byggprojektet på den tiden och det talades mycket om hur bråttom de hade vid byggandet. Han berättade för C att det inte fanns schakt runt skorstenarna men att Stadsbyggnadskontoret hade godkänt det så att det bara var att skriva ut besiktningsbeviset och skriva på. Han minns inte i dag om han lämnade underlaget till sekreteraren. Det var inte han som skrev ut besiktningsbeviset och han tittade inte heller på det i färdigt skick. Minimiavstånden till brännbart material får absolut inte underskridas med hänsyn till risken för överhettning. Tanken med ett schakt är att säkerställa att det inte är något brännbart material i närheten. Han vet inte om det fanns en skarv i rökkanalen i bjälklaget. Där-

12 12 HOVRÄTTEN ÖVER SKÅNE OCH BLEKINGE B emot var det skarvar på flera ställen på vinden. Den täthetsprovning han gjorde syftade till att kontrollera att innerröret var tätt och gav ingen ledning för bedömningen av hur isoleringen var genomförd. För att bedöma isoleringen skulle man behöva skära upp ytterhöljet på rökkanalen och det är en extraordinär åtgärd. Det som var det stora problemet med konstruktionen var att det saknades schakt. Vid huvudförhandlingen i hovrätten har B svarat nekande på åklagarens fråga om han, efter att ha sett och hört uppspelningen av förhöret som hölls med honom vid tingsrätten, tycker att det finns några missförstånd vad gäller frågan om han har pratat med C eller inte. Hovrättens bedömning Åklagaren har i denna del i första hand påstått att C har skrivit under besiktningsbeviset avseende Potatisåkern hus A den 5 oktober 1996 trots att han insett att föreskrivna brandkrav inte följts. I andra hand har han gjort gällande att C varit oaktsam genom att han brustit i sin kontroll av den bakomliggande besiktningen. Såvitt framkommit innebar det system som gällde vid tiden för den ifrågavarande besiktningen att en besiktningsman med föreskriven utbildning utförde besiktningen och därefter lämnade vidare sitt handskrivna protokoll för utskrift och för senare undertecknande av skorstensfejarmästaren. Det var alltså inte möjligt att delegera undertecknandet men däremot utförandet av besiktningen. Skorstensfejarmästaren kunde kontrollera att de uppgifter som framgick av besiktningsbeviset i utskrivet skick stämde överens med det handskrivna protokoll som besiktningsmannen upprättat vid kontrollen på plats. Systemet i sig kan inte sägas ha inneburit ett krav på att skorstensfejarmästaren själv skulle utföra alla kontrollbesiktningar. Det hade varit omöjligt med tanke på den mängd besiktningar som genomfördes. Däremot måste det ha ålegat skorstensfejarmästaren att närmare kontrollera den bakomliggande besiktningen i de fall då det framkommit något som gav särskild anledning till det. Till en början kan konstateras att branden brutit ut i hus A. Besiktningsbeviset avseende braskaminerna med tillhörande rökkanaler i det huset utfärdades den 5 oktober

13 13 HOVRÄTTEN ÖVER SKÅNE OCH BLEKINGE B I besiktningsbeviset finns inte någon uppgift om besiktningsman. B d har uppgett att han har besiktigat braskaminerna i endast ett av husen. Han kan inte minnas om detta var A-huset eller J-huset men han minns att det var det av husen som byggdes först. Såväl åklagaren som försvaret har utifrån den utredning som gått att få fram angående denna fråga godtagit att det var J-huset som byggdes klart först. Detta stämmer överens med de uppgifter som har lagts fram i målet om att inflyttning i hus J ägde rum redan den 1 februari 1996 medan inflyttning i de översta lägenheterna i hus A skedde först den 1 januari respektive den 1 mars B har uppgett att inflyttning i det huset han besiktigade skulle ske en eller två veckor därefter. I besiktningsbeviset avseende hus J har angetts att B var besiktningsman och att provtryckning ägde rum den 23 januari Det nu sagda innebär att hovrätten har att utgå ifrån att de installationer som B har inspekterat är de som har funnits i hus J. Vem som har genomfört besiktningen av braskaminer med rökkanaler i hus A är däremot inte klarlagt i målet. C har uppgett att han inte har känt till de råd och anvisningar som Sotarna i Malmö AB hade utfärdat och som undertecknats av L. Vid förhöret med som arbetat hos Sotarna i Malmö AB sedan 1993, har framkommit att man gav varje handling ett nytt diarienummer och att det alltså inte skedde någon samordning av olika handlingar tillhörande ett ärende under ett gemensamt diarienummer. Detta talar för att råd och anvisningar som utfärdats inte med någon automatik funnits med i samband med besiktningen och utfärdandet av besiktningsbevis. Inte heller i övrigt finns det något i utredningen som motsäger C s uppgift på denna punkt. C har förnekat att B sagt till honom att han ansåg att installationen inte kunde godkännas. O, som arbetade på Sotarna i Malmö AB fram till 1999, har i hovrätten berättat att B efter sin besiktning av rökkanalerna gjorde en ritning för att visa honom att skorstenen dragits i form av ett Z med två 90 graders vinklar utan schakt på böjarna. Han har vidare uppgett att de bara kort sagt att det såg konstigt ut. Enligt O har B sagt till honom att han ( B ) informerat C om detta. O har tillagt att

14 14 HOVRÄTTEN ÖVER SKÅNE OCH BLEKINGE B han inte fått någon information från C om att denne skulle blivit informerad och han vet därför inte om B verkligen talade med C om saken. O s uppgifter bekräftar att B redan i samband med besiktningen har reagerat på utformningen av rökkanalen. Däremot ger de inte något självständigt stöd för att B sagt till C att han inte ville godkänna installationerna. I frågan om B har eller inte har informerat C står alltså i princip ord mot ord. Det framgår av B s berättelse att han vid besiktningen hade fått en uppgift om att Stadsbyggnadskontoret redan hade godkänt den valda lösningen och han har gett uttryck för uppfattningen att detta innebar att det inte spelade någon roll vad sotarna ansåg om den. B har sagt att han berättat för C hur det såg ut därnere och att schakt saknades men att det bara var att skriva ut och godkänna installationen eftersom Stadsbyggnadskontoret redan hade godkänt den. Även om man tar B s uppgifter till utgångspunkt för prövningen kan dessa alltså inte anses innebära att han på något tydligt sätt har talat om för C att han ansåg att installationen i hus J inte kunde godkännas. Därutöver kan tilläggas att B i förhöret vid tingsrätten inte kunnat minnas att han reagerade på något annat än att rökkanalen inte dragits rakt upp och att schakt saknades. Han hade således inte något minne av hur det förhöll sig med närheten till brännbart material eller om det funnits en skarv i isoleringen till rökröret i bjälklagsgenomgången. Närheten till glespanelen var i och för sig möjlig att inspektera medan det får anses tveksamt om skarven i isoleringen hade kunnat inspekteras utan att göra åverkan på plåtsvepet runt rökkanalen. Det kan därför konstateras att det inte framgår av B s uppgifter att han skulle ha informerat C om de två brister i hus J som hovrätten i det föregående konstaterat avvek från rådande föreskrifter i SBN 80.

15 15 HOVRÄTTEN ÖVER SKÅNE OCH BLEKINGE B Därtill kommer att hovrätten har att utgå ifrån att B, om han lämnade dessa uppgifter, gjorde det redan i januari 1996 efter besiktningen av hus J. Besiktningsbeviset för hus A utfärdades emellertid först den 5 oktober 1996, dvs. drygt åtta månader senare. Då hade C enligt vad han själv har uppgett skrivit under flera andra besiktningsbevis avseende andra typer av installationer på Potatisåkernområdet. Mot den bakgrunden är det inte säkert att C kunde erinra sig de trots allt ganska vaga uppgifter som han i så fall skulle ha fått av B. Det är oklart vad som hände med det handskrivna protokoll och de anteckningar som B förde vid besöket i hus J. Besiktningsbeviset beträffande hus J innehåller dock information om bl.a. datum och värden för tryckprovning samt viss annan information vilket talar för att sekreteraren haft tillgång i vart fall till det handskrivna protokollet. Det är dock okänt vad som stod antecknat i detta. Mot den bakgrunden kan det inte heller anses klarlagt att C skriftligen fått någon ytterligare information om vad som framkommit vid inspektionen av hus J. När det sedan gäller besiktningsbeviset avseende hus A finns det inte någon utredning om vad som framgått av det handskrivna underlaget till detta. Besiktningsbeviset i sig är bristfälligt ifyllt genom att det saknas uppgifter bl.a. om när täthetsprovning gjorts och vem som var besiktningsman. Däremot framgår det av löptexten att tryckprovning gjorts. Enligt vad som framkommit om rutinerna hos Sotarna i Malmö AB lämnades ett utskrivet besiktningsbevis tillsammans med besiktningsmannens handskrivna protokoll till skorstensfejarmästaren inför undertecknandet. Det är naturligtvis en brist att besiktningsbeviset i det här fallet inte var fullständigt ifyllt. Annat är dock inte visat än att den vanliga rutinen följts och att det därmed funnits ett handskrivet underlag som visade vilka undersökningar som hade genomförts. Att under sådana förhållanden underteckna besiktningsbeviset kan inte anses vara en straffbar oaktsamhet när det inte visats att underlaget varit bristfälligt eller det särskilt påpekats brister. Det kan tilläggas att utredning lagts fram som visar att ofullständigt ifyllda besiktningsbevis inte varit en engångsföreteelse.

16 16 HOVRÄTTEN ÖVER SKÅNE OCH BLEKINGE B Mot den nu angivna bakgrunden anser hovrätten att det inte är styrkt att C har undertecknat besiktningsbeviset i fråga med insikt om att brandkraven inte följts. Inte heller är det visat att C inför undertecknandet av besiktningsbeviset för hus A i oktober 1996 har haft sådana indikationer på att den underliggande besiktningen varit bristfällig eller att resultatet av denna varit sådant att det av den anledningen funnits skäl för honom att göra en närmare granskning av denna. Det är därför inte heller styrkt att C varit oaktsam genom att ha brustit i sin kontroll av den bakomliggande besiktningen. Åtalet mot C ska mot den nu angivna bakgrunden ogillas. Vid denna bedömning saknas det anledning för hovrätten att gå in på frågan om det förelegat ett tillräckligt orsakssamband mellan en eventuell oaktsamhet vid undertecknandet av besiktningsbeviset och branden eller frågan om straffbarhet. Det är inte heller påkallat att hovrätten tar ställning till frågan om preskription inträtt för den åtalade gärningen. KOSTNADER Vid ovan angiven utgång i ansvarsdelen har C rätt till ersättning av allmänna medel för de kostnader han haft för försvaret i hovrätten. Yrkat belopp får godtas. Den ersättning som Teodor Nordenadler begärt framstår som skälig med hänsyn till målets art, omfattning och komplexitet. Eftersom C frikänns från ansvar ska kostnaden för försvaret stanna på staten. *

17 17 HOVRÄTTEN ÖVER SKÅNE OCH BLEKINGE B HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B Domen får överklagas senast den 13 januari I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Göran Lundahl, hovrättsrådet Katarina Kölfors (referent) och f.d. rådmannen Bengt-Åke Jönsson samt nämndemännen Henrik Wachtmeister och Monica Olsson. Domarna är eniga.

18 MALMÖ TINGSRÄTT Enhet 191 Bilaga A Mål nr B meddelad i Malmö 1 PARTER (Antal tilltalade: 1) Åklagare Vice chefsåklagare Bo Birgerson, kammaråklagare Lotten Paulsson Åklagarmyndigheten Malmö åklagarkammare Tilltalad C, Offentlig försvarare: Advokat Theodor Nordenadler Advokatfirman Nordenadler AB Gustav Adolfs torg Malmö SLUT Åtalet ogillas. Ersättning Theodor Nordenadler tillerkänns ersättning av allmänna medel med kr. Av beloppet avser kr arbete, kr tidsspillan och kr mervärdesskatt. C tillerkänns ersättning av allmänna medel med kr. Kostnaden ska stanna på staten. Postadress Besöksadress Telefon Telefax Expeditionstid Box 265 Kalendegatan måndag - fredag Malmö E-post: malmo.tingsratt@dom.se 08:00-16:00

19 2 MALMÖ TINGSRÄTT Enhet B YRKANDEN M.M. Åklagarens yrkande och bakgrunden till det framställda yrkandet framgår av bilaga 1. Det att antecknas åklagaren under pågående huvudförhandling lagt ner åtalen mot K, P och J samt att åklagaren även lagt ner talan mot Skanska Sverige AB om företagsbot. I dessa delar har målet skrivits av genom beslut denna dag. C har bestritt ansvar för allmänfarlig vårdslöshet, grovt brott, och har förnekat att han har gjort sig skyldig till vad åklagaren har lagt honom till last. Han har yrkat ersättning för rättegångskostnader. C har vad gäller åklagarens påstående att branden var eldstadsrelaterad invänt att det kan ha funnits andra tänkbara brandorsaker, såsom anlagd brand, elfel eller att någon som obehörigen befunnit sig på vinden har slarvat med eld. Vidare har C invänt mot åklagarens påstående att det vid tidpunkten för installationen av braskaminer fanns krav på att rökkanaler skulle vara placerade i brandskyddande schakt. Slutligen har C bestritt att han har varit oaktsam och därigenom medverkat till att vålla branden som bröt ut natten den november SKÄL I målet är det främst tre förhållanden som är av betydelse, nämligen brandorsaken, frågan om brister i installationen av rökkanaler samt C s eventuella oaktsamhet. Tingsrätten har valt att behandla dessa frågor var för sig och i nu nämnd ordning.

20 3 MALMÖ TINGSRÄTT Enhet B Frågan om brandorsaken I denna del har åklagaren bl a åberopat förhör med W och T. W bodde i den lägenhet där den braskamin var installerad som, enligt åklagaren, förorsakat branden. T var på besök hos sin far, W, den kväll då branden bröt ut. De har uppgett i huvudsak följande. W : Han flyttade in i lägenheten i juli Lägenheten är en etagelägenhet och braskaminen var placerad på andra våningen. Den aktuella kvällen var han hemma med sina två söner. Vid 20-tiden tände de en brasa i kaminen. Som bränsle användes ved, som han hade köpt på en bensinstation. Braskaminen användes 1 2 gånger i månaden. Den har hela tiden fungerat utan anmärkning. Omkring kl gick de till sängs. Elden i kaminen hade då i stort sett slocknat. Det var bara lite glöd kvar. Något senare, vid 23-tiden, vaknade han av en duns och gick upp på andra våningen. Han tittade upp mot taket till vänster om kaminen. Där syntes ett sken som av en laserstråle. Han gick in i rummet bredvid och såg att det glödde i taket. Det syntes inte någon rök. En av hans söner vidgade hålet i taket med en golfklubba. Genom hålet kastade de in vatten och trodde att man hade fått elden under kontroll. Så var det dock inte. När han tittade ut genom fönstret kunde han se hur eld slog upp genom taket, vilket återspeglades i fönstren på fastigheten på andra sidan gatan. T : En stund efter att han hade gått till sängs, hörde han att hans far ropade att det brann. Han sprang upp till andra våningen. I taket intill det rör som ledde upp till taket, såg han ett litet hål och det syntes att det glödde. Eld eller rök kunde han inte se. Bakom braskaminen fanns ett förrådsrum. I taket såg han ett hål, som de vidgade med hjälp av en golfklubba. Genom hålet kastade de upp vatten. Han tittade ut genom fönstret och såg i grannfastighetens fönster att det var en enorm eld på vinden. Det brann ovanför den våning, där han befann sig.

21 4 MALMÖ TINGSRÄTT Enhet B Som skriftlig bevisning har åklagaren bl a åberopat ett utlåtande diarienummer från Statens kriminaltekniska laboratorium (SKL). Ändamålet med utlåtandet var att ge svar på vad som orsakat branden den 26 november 2007 i ett hus på Marietorps allé 3A 5D i Malmö. Vid undersökningen kunde konstateras att takreglarna på vardera sidan om rökkanalen var genomkolade och respektives sida var kraftigast kolad på den sida som var vänd mot rökkanalen. Vid undersökningen framkom inget som strider mot lämnade uppgifter om att branden börjat i området för rökkanalen. I detta område passerade tre elkablar. Dessa medtogs till laboratoriet för vidare undersökning. Elkablarna utgjordes av tre stycken treledare förlagda i vardera tre stycken VP-rör. Inga överledningsskador iakttogs på ledarna. Vid utredningen gjordes en undersökning av ett hus, tvillinghuset, vid sidan av det brandskadade, där samma sorts braskamin och rökkanal hade installerats. I konstruktionen i tvillinghuset fann man två allvarliga brister. Den ena bristen var att skorstenen hade dragits i vinkling på vinden och samtidigt inte var isolerad genom innertaket. Genom rökkanalens längdutveckling flyttade sig isoleringen uppåt och bildade ett avstånd mellan isoleringen och innertaket där värmen kunde stråla fritt till brännbar byggnadsdel, glespanelen. Den andra bristen var att det saknades schakt till rökkanalen. Utlåtandet har mynnat ut i följande slutsats: Resultatet talar starkt för att brandorsaken är eldstadsrelaterad och att den har börjat vid rökkanalen (grad +3). C har å sin sida åberopat ett sakkunnigutlåtande av Ulf Lindén, verkställande direktör vid Sveriges Skorstensfejarmästares riksförbund. Under rubriken Bedömning av trolig brandorsak har Ulf Lindén uttalat att det i samband med eldning i braskaminen skett en längdutvidgning av rökkanalens stålrör. Frekvent eldning i anläggningen under brukstiden har sannolikt medfört att skarven i vindbjälklaget glidit isär och frilagt en oisolerad del av stålröret. Strålningsvärme från denna oisolerade del av stålröret kan sedan ha antänt brännbart material i området kring bjälklagsgenomgången. Sammanfattningsvis har Ulf Lindén uttalat

22 5 MALMÖ TINGSRÄTT Enhet B att det mest sannolika är att branden uppstått till följd av antändning av brännbart material i vindbjälklaget. Redan W s och T s uppgifter om att de efter att ha eldat i braskaminen upptäckte att det brann eller glödde i anslutning till rökkanalens genomföring i innertaket talar för att den uppkomna branden haft samband med användningen av braskaminen. Detta stöds på ett övertygande sätt av det utlåtande som avgetts av Statens kriminaltekniska laboratorium. Det utlåtande som Ulf Lindén har avgett talar i samma riktning. Tingsrätten finner med hänsyn härtill att det är visat att branden varit eldstadsrelaterade och uppkommit på det sätt som åklagaren har påstått. Frågan om brister i installationen av rökkanaler Åklagaren har gjort gällande att installationen av rökkanal inte har gjorts i enlighet med gällande regler. De bestämmelser som varit styrande för installationen återfinns i SBN:80 Svensk byggnorm utgiven av Statens planverk. Parterna är ense om att det är bestämmelserna i SBN:80 som skall ligga till grund för bedömningen. I anledning av installationen av braskaminer i den aktuella fastigheten har Sotarna i Malmö AB, efter hänvändelse från Skanska, den 11 augusti 1995 utfärdat Råd och anvisningar angående installation av öppna spisar. Dessa råd och anvisningar har sammanställts av B men undertecknats av tf skorstensfejarmästaren L. I dessa råd och anvisningar angavs, som åklagaren anfört, att avståndet från rökkanalen till brännbar byggnadsdel skall vara minst 100 mm och att rökkanalen skall vara placerad i brandskyddande schakt. C har bestritt att det i SBN:80 fanns en bindande bestämmelse om att rökkanalen skall vara placerad i brandskyddande schakt.

23 6 MALMÖ TINGSRÄTT Enhet B Det råder inte tvist om att rökkanalen inte har varit placerad i brandskyddande schakt. SKL har i sitt utlåtande pekat på två brister varav den ena var att det saknades schakt till rökkanalen. Vidare har SKL uttalat att skorstenen skulle ha varit monterad i ett schakt (oavsett vilken lagstiftning kontrollen skett efter) av brandklass A 60 (REI 60) vilket den inte var. Ulf Lindén har i sitt utlåtande anfört att det i tillämpligt regelverk SBN:80 inte fanns någon tvingande föreskrift om schakt kring rökkanalen under förutsättning att annan åtgärd vidtogs i syfte att tillgodose rökkanalens stabilitet vid höga temperaturer. Svensk Byggnorm (SBN) innehåller dels föreskrifter dels exempel på lösningar och metoder som uppfyller kraven i föreskrifterna. Föreskrifterna innehåller tvingande krav på myndigheter och enskilda. I SBN har text som innehåller en föreskrift markerats med en kvadrat till vänster om varje textrad. Beträffande frågan om schakt har parterna hänvisat till bestämmelsen i SBN:80 kapitel 44:141. Den bestämmelsen innehåller bland annat följande text: Vid värmeisolering av en rökkanal skall isoleringen utföras med ett obrännbart material. En sådan isolering skall förses med en skyddande kringklädnad av obrännbart material, om rökkanalen inte är innesluten i ett schakt. Varje textrad i den citerade bestämmelsen är markerad med en kvadrat till vänster. Den ovan angivna bestämmelsen i SBN:80 är således en föreskrift som innehåller ett tvingande krav. Huruvida bestämmelsen skall anses innefatta ett oavvisligt krav på brandschakt är dock inte helt klart.

24 7 MALMÖ TINGSRÄTT Enhet B Frågan om C s oaktsamhet Åklagaren har gjort gällande att C s oaktsamhet i förhållande till branden den november 2007 bestått i att han utfärdat ett besiktningsbevis avseende Potatisåkern Hus A utan anmärkning eller erinran avseende braskaminerna med tillhörande rökkanaler trots att han insett att brandkraven i de den 11 augusti 1995 utfärdade Råd och anvisningar angående installation av öppna spisar inte följts. Det ifrågavarande besiktningsbeviset har utskrivningsdatum Beviset avser Potatisåkern Hus A. I beviset har antecknats att besiktningen avser kaminer med tillhörande rökkanaler i etagelägenheter högst upp. Kamin i respektive etagelägenhet ansluten till stålrörsskorsten. Installation och täthet utan anmärkning. Beviset avslutas med ett utlåtande, som undertecknats av C och anger att eldstäder, rök-, gas- och ventilationskanaler har undersökts utan erinran. C har uppgett. År 1996 var han skorstensfejarmästare och i hans uppgift ingick att skriva under besiktningsbevis av det aktuella slaget. När det gäller Potatisåkern har han undertecknat en mängd besiktningsbevis. Han har inte själv företagit någon besiktning avseende Potatisåkern. Efter besiktning skrevs det ett besiktningsbevis, som han skrev under. Den enda information han hade beträffande en företagen besiktning utgjordes av innehållet i besiktningsbeviset. Det förekom inte att han fick någon föredragning av besiktningsmannen. Han har inte hört B nämna att han inte ville godta det sätt på vilket installationen av rökkanaler hade utförts. Enligt den faktura som utfärdats i anledning av besiktningen har besiktningen utförts av B. B, som hörts som vittne, har uppgett. Han är utbildad skorstensfejare och har utfört besiktningar av alla former av installationer. Han blev kontaktad av

25 8 MALMÖ TINGSRÄTT Enhet B Skanska, som behövde hjälp i anledning av att man skulle installera öppna spisar på Potatisåkern. Den som han hade kontakt med hos Skanska var K. Med anledning av Skanskas förfrågan lät han utforma skrivelsen med råd och anvisningar, som sedan skrevs under av L, som var tf skorstensfejarmästare. Till skrivelsen fogade han en skiss, som visade hur ett brandschakt skulle utformas. Han blev senare kallad till slutbesiktning och träffade då K, som var med vid besiktningen. På vinden såg han att installationen inte utförts med schakt. Han kunde också konstatera att skorstenen inte hade dragits rakt upp. Enligt K hade arkitekten inte gått med på att skorstenen drogs rakt upp. K berättade att stadbyggnadskontoret hade lämnat sitt godkännande. Han visste att stadsbyggnadskontoret kunde köra över sotarna. Han kunde således konstatera att utförandet inte hade skett i enlighet med vad som angetts i de råd och anvisningar, som han hade utfärdat. Han gav inte K besked om att installationen inte kunde godkännas. Besiktningen ägde rum någon eller några veckor före inflyttningen och han insåg att man inte skulle kunna ändra installationen innan inflyttningen skulle ske. Det var inte han som skrev ut besiktningsbevisen. Det gjordes av en sekreterare. C skrev sedan under besiktningsbeviset. Han skrev minnesanteckningar på plats. K har uppgett att han var med vid den besiktning som B utförde och att B inte hade några invändningar mot installationen. Det är klarlagt att C inte har utfört den besiktning som legat till grund för utfärdandet av besiktningsbeviset den 5 oktober 1996 men att han har undertecknat besiktningsbeviset. Av B s uppgifter har framgått att han vid besiktning av den installerade braskaminen med tillhörande rökkanal kunde konstatera att vad han föreskrivet i de av honom upprättade Råd och anvisningar angående installation av öppna spisar inte hade följts. Rökkanalen var inte placerad i ett brandskyddande

26 9 MALMÖ TINGSRÄTT Enhet B schakt. Han nämnde inte detta för K, som var med vid besiktningen som representant för Skanska. C har uppgett att inte heller han har fått veta att B haft invändning mot hur installationen av braskamin med tillhörande rökkanal gjorts. Det finns inte någon omständighet som motsäger denna C s uppgift. Förhållandena måste fastmer anses tala för att C s uppgift är riktig. På grund av vad nu sagts är det inte styrkt att C utfärdat det aktuella besiktningsbeviset trots att han insett att angivna brandkrav inte hade följts. Åtalet mot C skall därför ogillas. Till följd av bedömningen i skuldfrågan skall C tillerkännas ersättning för rättegångskostnader. Mot den av Theodor Nordenadler yrkade ersättningen har tingsrätten inte någon erinran. HUR MAN ÖVERKLAGAR se bilaga (DV 400) Överklagandet skall vara ställt till Hovrätten över Skåne och Blekinge och ges in till tingsrätten senast den 6 november På rättens vägnar Göran Staafgård I avgörandet har deltagit f.d. chefsrådmannen Göran Staafgård samt nämndemännen Ulf Häggh, Per-Arne Andersson, Eva-Christine Winqvist och Berit Holtz.

27 Bilaga 1 MALMÖ TINGSRÄTT Enhet 191 INKOM: MÅLNR: B AKTBIL: 11

28 Malmö Åklagarkammare Ansökan om stämning Sida 2 (10) Handling 52 Ärende AM Vice chefsåklagare Bo Birgerson Handläggare Tilltalad: efternamn och alla förnamn Tilltalsnamn Yrke/titel 4 J Personnr lmedborgare i Telefon Tolkbehov Sverige Adress Offentlig försvararelombud Advokat Tomas Nilsson, Box , l STOCKHOLM Frihetsberövande m.m. Delgivningsuppgifter Ansvarsyrkanden m.m. GROV ALLMÄNFARLIG V ÅRDSLÖSHET, K Målsägande (se särskild handling) -MKB Fastigheter AB -Länsförsäkringar Skåne -If skadeförsäkring AB -hyresgäster i Hus A och Hus B enligt särskild bilaga; alla underrättade (ÅM bl 3a) Bakgrund Bostadsområdet Potatisåkern- nybyggnad av 174 st bostadslägenheter uppfördes under åren i Malmö på ett område beläget utmed korsningen Köpenhamnsvägen och Limhamnsvägen. Byggherre var MKB Fastighets AB (i fortsättningen MKB). Generalentreprenör var Skanska Syd AB (numera Skanska Sverige AB; i fortsättningen SKANSKA). I beställningsskrivelsen avseende Potatisåkern, daterad och undertecknad för SKANSKA av J, angavs att bl.a. brandkrav var specifikt beaktade i en kvalitetsplan. l kvalitetsplanen, daterad och upprättad av SKANSKA under medverkan av K, antecknades bl.a. att kvalitetskritiska arbeten (däribland brandskydd) särskilt skulle beaktas, att utförandet av kvalitetskritiska arbeten (däribland brandskydd) skulle ske enligt ett särskilt metodval, att egenkontroll skulle utföras beträffande brandkrav, att kontrollplaner skulle upprättas för kvalitetskritiska arbeten (däribland brandskydd) samt beskrevs SKANSKAs organisation i entreprenaden. På Potatisåkern uppfördes bl.a. flerfamiljshusen Hus A och Hus B. Bygglov för dessa byggnader beviljades den 25 maj Ändrat bygglov - innefattande de i målet aktuella braskaminerna - beviljades den l O mars Vissa lägenheter

29 Malmö Åklagarkammare Ansökan om stämning Sida 3(10) Handling 52 Ärende AM Vice chefsåklagare Bo Birgerson Handläggare på översta våningsplanet i dessa hus utrustades i enlighet med bygglovet med braskaminer som anslöts via rökkanaler till skorstenar på husens tak. För brandskyddet i byggnaderna Hus A och Hus B gällde bestämmelser i SBN 80; alla råd, anvisningar, besiktningar och beslut hänvisar till detta regelverk. Användning av senare utfärdade brandskyddsbestämmelser (Boverkets byggregler, BBR 94) var i och for sig tillåtet, om detta inte innebar ett sämre brandskydd. Brandskyddsbestämmelserna i SBN 80 och BBR 94 är i aktuellt avseende likvärdiga vad gäller brandskydd av rökkanaler; se SBN 80 kap 44:141 och BBR 94 kap 5:434 och 436. Entreprenadema slutbesiktigades den 31 oktober 1996 och slutbesiktningsbevis får Hus A och Hus B utfärdades av Malmö stadsbyggnadsnämnd den 14 april Installationen av brandkaminer Sotarna i Malmö AB, genom tf skorstensfejarmästaren L (numera avliden), utfärdade den 11 augusti 1995 särskilda "Råd och anvisningar angående installation av öppna spisar". I dessa angavs framforallt att avståndet från rökkanalerna till brännbar byggnadsdel skulle vara minst 100 mm och att rökkanalerna skulle vara placerade i brandskyddande schakt och hänvisades till bestämmelser i REI 60/A 60. Vid byggmöte nr 19 den 15 augusti 1995 mellan MKB och SKANSKA antecknades att K "lämnar uppgifter angående skorstenslösning" avseende braskaminerna. Sotarna i Malmö AB, genom skorstensfejarmästaren B. skickade den 25 augusti 1995 ettfaxadresserat till K, SKANSKA med en skiss avseende utformningen av det brandskyddande schaktet, i vilken kraven från "Råd och anvisningar" den 1 1 augusti 1995 upprepades. Under augusti/september 1995 beställde SKANSKA från Vedkraft AB braskaminer med rökkanaler. Vedkraft AB gjorde å sin sida en beställning av rökkanaler (skorstenar) till Näldens Värmeindustri AB. Ett ordererkännande från Nälden daterat den 29 september 1995 till Vedkraft avseende de beställda rökkanalerna angav att leverens skulle ske till Skanska AR Potatisåkern med särskild telefonavisering till K. Någon därefter under hösten har SKANSKA låtit installera braskaminerna och rökkanalerna. SKANSKAs installation utfördes dock inte i enlighet med råden och anvisningarna från Sotarna i Malmö AB eller enligt SBN 80/BBR 94; rökkanalerna placerades inte på föreskrivet miniroiavstånd från brännbar byggnadsdel och inte heller i ett brandskyddande schakt utan tvärtom helt utan schakt. Vid denna tidpunkt var J SKANSKAs ombud i arbetschef/projektansvarig, P var