Utgivningsår 2004 Tidskrift/serie. Redaktör Hoffmann M. Bibliografiska uppgifter för Goda råd och värdefulla idéer

Transkript

1 Bibliografiska uppgifter för Goda råd och värdefulla idéer Författare Utgivningsår 2004 Tidskrift/serie Utgivare Aronsson H., Johnsson H., Rosenqvist H., Albertsson B., Nilsson H., Strand J., Linder J., Ulén B., Swensson C., Malgeryd J., Torstensson L., Fållman A., Hagenvall H., Hoffmann M. Greppa Näringen Redaktör Hoffmann M. Huvudspråk Målgrupp Svenska Praktiker Denna skrift (rapport, artikel, examensarbete etc.) är hämtad från VäxtEko, databasen som samlar fulltexter om ekologisk odling, växtskydd och växtnäring. Utgivaren har upphovsrätten till verket och svarar för innehållet.

2 Goda råd och värdefulla idéer Greppa Näringen Åtgärdskatalog 2004 Goda exempel Följ med och se hur vi gjorde. Miljöaspekten Denna miljönytta gör du. Vi har räknat på ekonomin Här finns pengar att spara!

3 Goda råd och värdefulla idéer 12 viktiga åtgärder Fånggrödor och vårbearbetning Sidan 4 Behovsanpassad kvävegödsling Sidan 6 Ingen flytgödsel tidig höst Sidan 8 Våtmark Sidan 10 Fördelning av gödsel Sidan 12 Skyddszoner Sidan 14 Väl anpassad foderstat Sidan 16 Snabb nedbrukning Sidan 18 Bättre täckning Sidan 20 Säker påfyllning Sidan 22 Inga höstsprutningar Sidan 24 Skyddsavstånd Sidan 26 Gårdsexempel Redovisning av praktikfall. Sidan 28 Vad tycker du själv? Vi värderar argumenten. Sidan Vi reder ut begreppen! Vilka åtgärder är egentligen mest angelägna för att öka utnyttjandet av växtnäring och minska rester av bekämpningsmedel? Vi har valt ut de tolv åtgärder som vi menar är de mest angelägna Därmed INTE sagt att andra åtgärder är oviktiga. Varje gård har sina unika förutsättningar och på en del gårdar kan det finnas enskilda åtgärder som är viktigare. Alla åtgärder passar förstås inte på alla gårdar men flera gör det. En gård med mycket djur på lätt jord i södra Sverige har nytta av fler av våra råd än en gård utan djur på lerjord i Mälardalen. För en ekologisk lantbrukare är våra råd om säkert växtskydd inte aktuella men däremot är våra tips för ökat utnyttjande av växtnäring intressanta. Greppa Näringen är en stor samordnad satsning för att minska förluster av växtnäring och bekämpningsmedel. De nya miljömålen som berör alla delar av näringslivet är basen. Jordbruksverket, länsstyrelserna och LRF samverkar i projektet. Rådgivning, utbildning genom kurser och studiecirklar samt information är de tre arbetssätten. Ca 200 rådgivare i ett 40-tal kunskapsföretag arbetar under delar av sin tid med Greppa Näringen. Att minska rester av bekämpningsmedel eller förbättra hushållningen med växtnäring i Hallandsposten Skånska Dagbladet Helsingborgs Dagblad Goda råd och värdefulla idéer ges ut av Greppa Näringen. Ansvarig utgivare: Stina Olofsson, Jordbruksverket Redaktör: Markus Hoffmann, LRF Texter, där inget annat anges: Markus Hoffmann, LRF Grafisk formgivning och produktion: Condesign Teleskop AB, Jönköping, december 2003 Tryck: Ruter Media Group. Papper: Galerie One Om du vill ha fler exemplar av denna katalog kan du beställa det kostnadsfritt från Distributionstjänst på Beställningsnummer: Omslagsbild: Forsby egendom (se också sidan 20). Foto: Erik Karlsson. Tack till alla lantbrukare som medverkat och tagit sig tid att berätta om sina gårdar! Vissa åtgärder är emellertid lika angelägna överallt. Det är lika viktigt att inte fylla sprutan på grusplanen i Bjärred i Skåne som i Vretstorp i Närke. Och det är lika viktigt att vara noga med råproteinhalten till en ko på en gård i Skänninge i Östergötland som i Harplinge i Halland. Läs om tolv lantbrukare som var för sig gjort de utvalda åtgärderna. En forskare eller rådgivare beskriver vilken nytta åtgärden gör. Sist men inte minst har vi gjort en beräkning av hur lönsamheten påverkas. På detta sätt har vi försökt reda ut en del av begreppen på miljöområdet. Vi hoppas att denna sammanställning ska vara till nytta för dig! Känner du till Greppa Näringen? Alingsås Tidning växtodlingen och näring i utfodringen kan man göra på många sätt. Därför ger vi råd om många olika åtgärder som utfodring, gödsling, markpackning, skyddszoner, våtmarker, hantering av bekämpningsmedel m.m. Än så länge finns rådgivningen i Skåne, Blekinge, Halland, Kalmar, Västra Götaland och på Gotland. Men många av våra råd är lika viktiga oavsett var man har sin gård. Därför har vi sammanställt den här skriften där vi samlat ihop det viktigaste vi har att säga. Ett levande projekt som ger dig massor av idéer. Nordvästra Skånes Tidningar Skånska Dagbladet Trelleborgs Allehanda Läs mer på

4 Har du verkligen räknat ordentligt? Håkan Rosenqvist, lantbrukare och agronomie doktor. Foto: Erik Karlsson Ekonomi Är allt miljöarbete lönsamt? Eller är det tvärtom? Att allt miljöarbete bara kostar? Sanningen ligger mittemellan och i den här katalogen beskriver vi hur de vanligaste åtgärderna påverkar lönsamheten i företaget. Håkan Rosenqvist har gjort de ekonomiska beräkningarna. Håkan är agronomie doktor och lantbrukare utanför Billeberga i Skåne. Där driver han ett lantbruk med odling av höst- och vårvete, höstraps, ärter för utsäde, vall, vitklöverfröodling samt energiskog tillsammans med sin familj. Håkan är egen företagare. Ekonomi och lantbruk är hans arbetsområde. Så här säger Håkan om uppdraget att göra beräkningar till denna sammanställning: Genom att arbeta med de tolv åtgärderna samlat i tiden har det blivit tydligare hur vissa åtgärder hänger samman, t.ex. när det gäller stallgödselhantering. En reflektion var att om någon del av hanteringskedjan är svag (stort läckage) så förloras mycket av det man vunnit på andra ställen i hanteringskedjan. En svårighet har varit att få plats med allt jag vill säga om ekonomi. Den korta texten gör att beräkningarna blir relativt generella. Samtidigt har det slagit mig att detta borde jag nog titta vidare på, på min egen gård. Går det att spara pengar på miljöarbetet? Miljöförbättrande åtgärder och åtgärder som förbättrar ekonomin för lantbrukaren går ibland att förena och ibland inte. Flera av de åtgärder vi presenterar är lönsamma på ett flertal företag medan de inte kommer att vara lönsamma på andra. Därför är det viktigt att du själv sätter dig ned och funderar på vilka åtgärder som kan vara aktuella på ditt företag, vilket kanske inte är samma åtgärder som hos grannen. Jag är ganska säker på att denna typ av kunskapsuppbyggnad, som leder till en bättre styrning av företaget, ofta ger en bättre timpeng än vad delar av det praktiska arbetet ute på gården gör. En fråga som jag ställt mig är: Varför genomförs inte de åtgärder som är lönsamma? Några anledningar kan vara: 1. Att företagaren inte är medveten om vilka åtgärder som är lönsamma. 2. Tidsbrist kan vara en förklaring i vissa fall. 3. Att det inte är lönsamt på just min gård. 4. Det kan även finnas icke ekonomiska motiv för att inte genomföra en åtgärd som tex praktiska skäl. Vad betyder dessa åtgärder i det stora hela i ett normalt lantbruksföretags ekonomi? Många bäckar små... För många av åtgärderna handlar det om relativt små belopp. T.ex. 400 kr per hektar för fånggrödor, 15 kr per hektar för snabb nedmyllning, 40 kr per hektar i optimala kvävegivor, 20 kr per hektar vid täckning av gödselbehållare samt bättre foderstat med 500 kr per ko och år. Åtgärderna i denna skrift ingår i de många små besluten. Speciellt om de små besluten upprepas under många år eller på många hektar blir den sammanlagda ekonomiska effekten betydande. För en hundra hektars växtodlingsgård kan resultatet mycket väl stiga med över kronor per år om de ekonomiskt lönsamma åtgärderna på följande sidor genomförs. För en mjölkgård med 50 kor kan lönsamheten stiga med över kr per år. Snabbatips! Självklart finns det andra argument än ekonomiska för åtgärderna i denna skrift. Dessa andra argument finns beskrivna i en särskild artikel på sidan 34. Läs mer på 3

5 Gräset är grönare på Stenastorp Fånggröda kändes som en självklarhet och är något som alla kan hjälpa till med Gustav Skyggeson Foto: Erik Karlsson Gräset har varit grönt länge på Stenastorp eftersom Gustav Skyggeson började odla fånggröda redan för tio år sedan. Gustav har genom åren provat olika gräs och olika sätt att så. Vi går i den nyskördade stubben på Stenastorp där fånggrödan börjar ta fart. Gustav tycker att den ser lite mindre frodig ut i år men det har sin förklaring. Han bytte såmaskin i våras och till den nya fick han ingen sålåda i tid till vårbruket. Därför sådde han med en 12 m Tive ramp och fröet hamnade ovanpå. "Jag körde ett skifte först för att se hur det gick. Det såg väldigt fint ut, jag fick ut ca 4,5 kg frö per ha som jag ville. Men det blir ändå lite sämre jämfört med att mylla fröet," tycker han. I år provar Gustav också ängsvingel istället för engelskt rajgräs och det kan vara en annan förklaring till den något klenare fånggrödan i år. "Om man ska bedöma effekten på utlakningen efter hur fånggrödan utvecklar sig så är nog rajgräset effektivare", säger Gustav. Gustav sår inte in fånggröda i höstsäd då han också odlar gräsfrö. För att inte riskera att fånggrödan blir ett ogräsproblem. Växtodlingen i övrigt på Stenastorp är spannmål som foder åt besättningen med avelssuggor samt potatis åt Estrella. Gården som ligger relativt högt i en av Hallands många typiska dalgångar omfattar 55 ha åker och 3 ha betesmark. Fånggrödor i tio år Gustav arbetade tidigare på Hushållningssällskapet i Halland bl.a. med försök med fånggrödor. De försöken startade redan i början av 1980-talet och Gustav berättar hur man upptäckte att nitratkvävehalten i brunnar minskade betydligt där man odlade fånggrödor. "Att själv börja odla fånggröda när vi tog över gården 1992 kändes som en självklarhet och är något som alla kan hjälpa till med." Gustav mäter fånggrödans effekt själv med speciella nitratstickor. Det är en styv pappersremsa som han sticker ner i vattnet från dräneringsledningen. Olika nitrathalt ger olika färgutslag på indikatorpappret. "Det är tydligt att man får ner halterna nitratkväve," säger Gustav. Han tycker att det är viktigt att man som lantbrukare får ett kvitto på det miljöarbete man gör på gården. "Det är trevligt om man själv som lantbrukare kan mäta effekten, då vet man att man har något för det man gör." Snabbatips! 1. I höstsäd: Så fånggrödan tidigt! Går det att sprida första kvävegivan så går det att så fånggröda. 2. Engelskt rajgräs är lättare att etablera och växer bättre på hösten än andra arter och tar därför upp mer kväve. Vad som ersätts är egentligen funktionen hos fånggrödan dvs minskad kväveutlakning. 3. Ungefärliga riktlinjer för utsädesmängd är 4-6 kg/ha i vårsäd och 8-10 kg/ha i höstsäd. Tänk på att det krävs god etablering för att vara berättigad till ersättning Fånggrödor och vårbearbetning

6 Miljöpåverkan Senarelagd bearbetning och fånggröda betyder mycket Av Helena Aronsson och Holger Johnsson, SLU Halva effekten på utlakningen av en vårplöjd fånggröda beror på att marken inte bearbetas under hösten och andra halvan av effekten på att fånggrödan tar upp kväve. Så kan man i grova drag sammanfatta 20 års fältförsök. En insådd fånggröda har den goda egenskapen att den finns etablerad, redo att börja växa, direkt efter skörd. Det är förstås viktigt att fånggrödan inte konkurrerar så kraftigt med huvudgrödan att skörden av denna minskar. Engelskt rajgräs har visat sig fungera mycket bra som insådd fånggröda både i vår- och höstsäd. I många försök i Sverige, Norge och Danmark har effekten på utlakningen varit god utan att skörden av huvudgrödan minskat. När behovet är som störst blir effekten bäst Effekten av insådd fånggröda varierar. Allmänt är det så att i de lägen som det ansamlas mycket utlakningsbart kväve i marken under hösten växer fånggrödan ofta bra. Då har den också mycket god effekt på utlakningen. Numera finns goda erfarenheter från långliggande försök i Skåne, Halland och Västergötland. På lätta jordar har man fått minst en halvering av kväveutlakningen vid vårplöjd rajgräsfånggröda. Det gäller i jämförelse med mark som bearbetas i september. På styv lerjord har effekten varit mindre. Även senarelagd bearbetning i sig är en viktig åtgärd. Man kan säga att halva effekten beror på vårplöjningen i sig och halva effekten på fånggrödans kväveupptag. Fånggrödor ökar bördigheten En del av kvävet som tagits upp i fånggrödan kommer att frigöras ganska snart igen, medan resten bygger upp markens mullförråd. Oavsett om gräsfånggrödan brukas ned på hösten eller på våren ökar den kvävetillgången för den efterföljande grödan något, men det rör sig bara om några få kilo. De långliggande försöken visar att upprepad odling av fånggrödor är ett sätt att bevara mullhalten i sådan mark där odlingen i övrigt medför utarmning av mullförrådet. Hur mycket betyder fånggrödor i det stora hela? Det långsiktigamålet är att kväveutlakningen ska minska med ton. Det gäller sammanlagt för alla åtgärder där fånggröda är en av åtgärderna. Under 2001 odlades ca ha fånggröda och/eller vårbearbetning vilket uppskattningsvis minskade kväveutlakningen med till ton. Under 2003 odlades ca ha vilket betyder en bra bit på vägen alltså! Kväveutlakning från mojord i Västergötland 70 kgn/ha Tidig höstbearbetning Fånggröda, sen höstplöjning 60 Fånggröda, vårplöjning / / /02 Senarelagd bearbetning och insådd rajgräsfånggröda är effektiva sätt att minska kväveutlakning på lätta jordar. Ekonomi Hur ser din kalkyl för fånggröda ut? Av Håkan Rosenqvist Kalkylexempel på fånggröda i vår- och höstspannmål Vårspannmål, 4000 kg per ha Intäkter Miljöersättning för fånggrödor 900 kr Summa intäkter 900 kr Kostnader Minskad skörd 2 %, 80 kg á 0,80 kr 64 kr Utsäde fånggröda, 5 kg á 25 kr 125 kr Lägre tröskkapacitet, 3 % á 950 kr 28 kr Sådd av fånggröda, 1 ggr á 200 kr 200 kr Kvickrotsbekämpning, 1/3 á 270 kr 90 kr Summa kostnader 507 kr Intäkter minus kostnader 393 kr Höstspannmål, 7000 kg per ha Intäkter Miljöersättning för fånggrödor 900 kr Summa intäkter 900 kr Kostnader Minskad skörd 1 %, 70 kg á 0,80 kr 56 kr Utsäde fånggröda, 9 kg á 25 kr 225 kr Lägre tröskkapacitet 3 % á 950 kr 28 kr Sådd av fånggröda, 1 ggr á 200 kr 200 kr Kvickrotsbekämpning, 1/3 á 270 kr 90 kr Summa kostnader 599 kr Intäkter minus kostnader 301 kr Nettot av fånggrödor är under normala omständigheter positivt i både vår- och höstspannmål. Det finns dock situationer i växtföljden eller enskilda år då odlingsosäkerheten ökar med fånggrödan med ökad ekonomisk risk som följd. Samtidigt finns också långsiktiga fördelar med fånggrödan. I beräkningen nedan presenteras de största posterna i kalkylen för fånggröda. Utöver de faktorer som är fångade i beräkningen nedan finns det ett antal för- och nackdelar med fånggröda vars ekonomiska värde är varierande och osäkert. Nedanstående beräkning skall inte tolkas som annat än en exempelberäkning. Fördelar + Fånggrödor kan, särskilt på lättare jordar, bidra till kväveförsörjningen av efterföljande gröda. På styvare jordar kan det inte förväntas några kortsiktiga positiva kväveeffekter. + Fånggrödor har en positiv inverkan på mullhalt och aggregatstruktur i jorden. Den förbättrade aggregatstrukturen kan leda till högre skörd. En förbättrad markstruktur kan även öka plöjningskapaciteten. + Efter skörd av spannmål konkurrerar fånggrödorna med örtogräsen. Därmed kan fånggrödeodling på sikt leda till minskat bekämpningsbehov. Nackdelar - Det år fånggrödan odlas kan plöjningen försenas och därmed komma att ske under mindre gynnsamma förhållanden. Detta kan leda till ökade plöjningskostnader, lägre skörd året därpå samt fleråriga packningsskador i marken. Dessa kostnader är varierande och kan vara relativt stora. - Vid sen vårplöjning av fånggrödan ökar risken för att fånggrödan tar upp kväve som annars skulle ha varit tillgängligt för nästföljande gröda. Kvävet i fånggrödan frigörs senare än vad som är optimalt för nästföljande gröda. Detta kan leda till kvalitetssänkningar hos maltkorn och sockerbetor. - Fånggrödeodling i ensidiga stråsädesväxtföljder kan leda till ökat svamptryck som t ex gulstrimsjuka, brunfläcksjuka och kornets bladfläcksjuka. Riskerna ökar med dålig nedplöjning av fånggrödan. - Fånggrödor är p.g.a. risk för spillplantor och fröspridning inte lämpliga på fält där fröodling skall ske de närmaste åren. Spillplantor av fånggröda i potatis eller sockerbetor kan likaså vara ett problem. - Fånggrödorna kan orsaka mindre flexibilitet i växtföljden p.g.a. det fleråriga åtagandet. Dessutom finns det inte möjlighet att så höstsådda grödor på fält med fånggrödor, vilket innebär att anpassning av grödval med sena beslut minskar. 1. Fånggrödor och vårbearbetning 5

7 Ingen överdosering av handelsgödsel på Helgedal Vi anpassar gödslingen till den mest troliga skörden Markus och Gösta Hansson Foto: Erik Karlsson Årliga analyser av svingödseln som sprids och noggrann planering tillsammans med rådgivaren gör att risken för att komplettera med för mycket handelsgödsel är minimal. Eller som Gösta Hansson säger: Vi följer riktlinjerna. Det är ingen idé att fuska, vi har ju betalat för den inköpta gödningen. På infarten till Helgedal ligger de nyupptagna betorna ordentligt övertäckta med halm som skydd mot årets tidiga frost. Gösta Hansson möter på gårdsplanen. Gösta brukar gården Helgedal tillsammans med hustrun Irma och sonen Markus. Helgedal ligger vackert vid en krök i Helge å vid Knislinge utanför Kristianstad. På gården finns 90 suggor som årligen producerar cirka grisar. Ungefär 70 % av grisarna föder Markus upp på en granngård där han arrenderar ett stall. Resten går till smågrisförmedling. Gösta vill tona ner sin roll i jordbruket och berättar att han snart går i pension och därför lämnar över mer och mer till Markus. Vid köksbordet pratar vi om gödslingen till grödorna på Helgedal. På en gård med djur är det lätt hänt att den sammanlagda kvävegivan med svin- eller nötflyt, kompletterat med handelsgödsel hamnar över vad som är lönsamt och över riktlinjerna. För att kunna undvika detta är det bra att veta hur mycket kväve man egentligen sprider ut med gödseln från djuren. Markus hämtar pärmen med de senaste analyserna från svinflytgödseln och visar vårens analysresultat. Att som nästa steg ha kontroll över hur många ton som sprids per ha tycker de också går bra. De har lejt ut spridningen till en maskinstation med en modern spridarutrustning. Säger jag att jag vill ha 23 ton istället för 20 ton så får jag det och det stämmer, förklarar Gösta. På så vis blir det lätt att räkna av den lagda kvävegivan med svingödseln från grödans behov. Om förfrukten varit betor, ärt eller potatis dras också kväveverkan från dessa grödor av när man bestämmer kompletteringen med handelsgödsel. Gösta menar att man måste värdera den naturliga gödseln och vara rädd om den inköpta. Egna gödselräkenskaper på Helgedal Vi följer riktlinjerna, det gör vi. Det är ingen idé att fuska och strunta i det, vi har ju betalat för den inköpta gödningen, säger Gösta och understryker att ekonomin är viktig. Det är en sak att gödsla för den skörd man skulle kunna få och en annan sak att gödsla för den mest troliga skörden. I det förra fallet ligger man högre i kvävegiva. Gösta menar att stödet från rådgivaren Thomas Wildt-Persson på HS i Kristianstad är värdefullt för rätt gödsling. Jag ringer nog oftare än andra bönder, säger han och skrattar lite. Om man gör som Gösta och Markus Hansson på Helgedal har man kommit långt. Först analyserar de hur mycket kväve de sprider ut med gödseln från djuren och tar därefter hänsyn till kväveverkan från förfrukten och överskrider inte heller riktlinjerna. Ekonomin blir god och dessutom har man dragit sitt strå till stacken för att Sveriges bönder ska slippa någon form av gödselräkenskaper av dansk modell. På sätt och vis har man på Helgedal sina egna gödselräkenskaper. Snabbatips! 1. Tänk på att utbytet oftast är mycket lågt för de sista kilona i kvävegivan. 2. Analysera stallgödseln så du vet hur mycket kväve du sprider med den. 3. Korrigera kvävegivan för eventuell kväveverkan från förfrukten. 4. Tänk på att handelsgödsel är en komplettering för det du inte kan täcka med stallgödsel och eventuellt förfruktvärde. 5. Gödsla för den mest sannolika skörden, inte för den du skulle kunna få det bästa året Behovsanpassad kvävegödsling med handelsgödsel

8 Överdosering av kväve ökar utlakningen Av Bertil Albertsson, Jordbruksverket Kväveläckaget stiger kraftigt vid överdosering av kvävegivan, principbild Skörd Utlakning Ogödslat 1/2 Normal 1 1/2 normal gödsling normal gödsling gödsling Gödslingsrekommendationerna syftar till att man ska uppnå bästa möjliga ekonomiska resultat av gödslingen och är därmed uttryck för optimal gödsling. Grovt räknat sammanfaller rekommendationerna med vad som anses vara miljömässigt godtagbar gödslingsinsats. Kväveutnyttjandet är bäst vid låga och måttliga kvävegivor och avtar normalt när kvävetillförseln ökar. Vid rekommenderade kvävenivåer är kväveutnyttjandet fortsatt bra, även om det är något sämre än vid lägre kvävegivor. Överskrids optimum avtar kväveutnyttjandet allt mer samtidigt som risken för förluster ökar. Tillämpas de gödslingsrekommendationer som Jordbruksverket ger ut, finns det goda förutsättningar för anpassad gödsling. Undersökningar tyder dock på att överdosering förekommer på gårdar med stallgödsel. Därför kan man på många djurhållande gårdar minska givan av handelsgödsel och få bättre ekonomiskt resultat samtidigt som miljöpåverkan begränsas. En sådan anpassning av kvävegivan minskar dessutom risken för liggsäd och de olägenheter som den medför. Årsanpassa gödslingen Gödslingsrekommendationerna baseras på medeltal av försöksresultat från många olika år. Genom att tillämpa konceptet med grundgödsling samt kompletterande tillförsel, som styrs av grödans utseende och aktuella nederbördsförhållanden, kan ytterligare anpassning av gödslingen ske för det enskilda året. Tekniken med sena gödslingar har dock sina begränsningar, eftersom det är omöjligt att förutsäga förhållandena efter tidpunkten för den sena gödslingen. Skördeförändringen vid måttlig avvikelse från optimal gödsling både uppåt och nedåt är blygsam. Detta medför att det ekonomiska resultatet inte heller påverkas särskilt mycket om man gödslar lite fel. Av miljömässiga skäl och risk för liggsäd bör man dock undvika överdosering. Enligt medeltalsberäkningar från många fältförsök minskar lönsamheten med i storleksordningen 10 kr/ha om kvävegivan till fodersäd sänks med 10 kg jämfört med rekommenderad nivå. Sänks kvävetillförseln med 20 kg N/ha minskar täckningsbidraget med ca 30 kr/ha för foderspannmål. På enskilda fält och under enskilda år kan dock utslaget bli större. Slutsats. Du uppnår en mer anpassad gödsling genom att ta bättre hänsyn till kvävet i stallgödseln och genom att dela på kvävegivan. Du tar ytterligare hänsyn till miljön om du drar ner den generella kvävenivån något. Den senare åtgärden kan ofta göras utan nämnvärd ekonomisk uppoffring. För mycket kvävegödsling leder lätt till liggsäd. Ekonomi Ändra kvävegivan efter årets förutsättningar Av Håkan Rosenqvist Den som inte justerar sina kvävegivor efter markkvävetillgång på våren, beaktar förfruktseffekter, effekter av stallgödsel, ändrade spannmålspriser eller ändrade kvävepriser kommer att få ett sämre ekonomiskt resultat än de lantbrukare som anpassar sin kvävegödsling. Det går inte att gödsla exakt rätt, men i gengäld har det liten ekonomisk betydelse med små avvikelser från optimal kvävegiva. Det går att beräkna lämplig gödslingsnivå utifrån produktionsfunktioner. De beräkningsfaktorer som påverkar vilken gödslingsnivå man kommer fram till vid en sådan beräkning är funktionens utseende, produktpris och kvävepris. Nedanstående beräkningar är gjorda utifrån rekommendationer som är framtagna med hjälp av produktionsfunktioner. Små avvikelser från ekonomiskt optimmal kvävegiva har relativt liten betydelse. En avvikelse på ±10 % innebär ett minskat resultat på 5 till 10 kr per hektar beroende på gröda. Betydelsen av ökad skillnad mellan verklig kvävegiva och optimal kvävegiva ökar med ökad avvikelse. Ligger man 30 % fel i kvävegiva vid skördenivåer enligt nedanstående tabell innebär det en resultatsänkning på kr per hektar, vilket innebär ett lägre årsresultat på ca kr på en gård med 100 hektar blandad stråsädesodling. På gårdar med mycket slaktsvin är det inte ovanligt med mer än 40 % i avvikelse från ekonomiskt optimum. Optimal kvävegiva påverkas av bl a förväntad skördenivå, stallgödsel och förfrukter. Även kvävepriser och spannmålspriser påverkar optimal kvävegiva. De priser som används vid beräkningarna är 8 kr per kg kväve. Värdet på spannmål är skattat till 0,65, 0,70 och 0,75 kr per kg för respektive havre, korn och fodervete efter det att spannmålspriset reducerats med torkningskostnader, transportkostnader och kostnader för ökad bortförsel av P och K. Vid 10 % högre eller lägre spannmålspris förändras optimal kvävegiva till korn, havre och fodervete med ± 5 kg N/ha. Om kvävepriset förändras med 10 % uppåt eller nedåt leder det till motsvarande förändring av optimum. Av det förda resonemanget kan vi se att kvävegödslingen behöver justeras både vid ändrade spannmålspriser och vid ändrade kvävepriser. Förändrat täckningsbidrag vid 20 resp 30 % avvikelse från rekommenderad kvävegiva. Gröda Normal skördenivå kg/ha Miljöpåverkan Rekommenderad kvävgiva, kg/ha Minskat täckningsbidrag, kr/ha, vid ändrad gödsling Minskad Kvävegiva Ökad Kvävegiva - 30 % - 20 % + 20 % + 30 % Korn kr - 20 kr - 20 kr - 40 kr Havre kr - 30 kr - 40 kr - 40 kr Fodervete* kr - 30 kr - 40 kr kr *För brödvete kan TB-förlusten bli högre vid minskad kvävegiva än för fodervete. 2. Behovsanpassad kvävegödsling med handelsgödsel 7

9 Ingen gödselspridning på hösten på Börsgård enligt dansk modell Det finns ingen anledning att sprida på hösten, utom till höstraps Per Ola Carlsson, med sonen Anton Foto: Erik Karlsson Ett nytt arrende gav tillfälle att bygga ny lagringskapacitet på Börsgård. Och det gjordes med besked, så nu är det slut med den tidiga höstspridningen av svinflytgödsel. Kväveutlakningen har minskat betydligt och det har blivit mindre stressigt i skörden. I det böljande landskapet i Ätrans dalgång i Halland ligger Börsgård där Per Ola Carlsson tar emot på farstutrappan en brittsommardag. Hustrun Eva är iväg på jobbet i vården och barnen Anton 6 år och Amy 4 år är på lekis. Per Ola brukar sammanlagt 127 ha på Börsgård och en arrendegård. Växtodlingen är mest korn, vete, rågvete, ärt och åkerböna som används som foder till slaktsvinen på de platserna. Nästan allt vårplöjs och fånggröda finns i både kornet och höstvetet. Per Ola var med i REKO på den tiden och är nu med i Greppa Näringen. Det har hänt mycket på Börsgård de senaste åren och det var när arrendet på granngården dök upp som den befintliga lagringskapaciteten blev otillräcklig. Jag behövde m 3 för att klara reglerna och räknade på m 3. Marginalkostnaden för ytterligare m 3 blev så låg så att det fick bli m 3 i nya behållaren, berättar Per Ola och fortsätter: Tanken är att i framtiden kunna bygga ett stall till utan att behöva utöka lagringskapaciteten ytterligare. Bättre kväveutnyttjande Den större behållaren har gjort att Per Ola inte längre sprider gödseln från svinen inför sådd av höstsäd. En giva på ton svinflyt innehåller kg mineralkväve dvs lika mycket som kg kalksalpeter. Minst hälften av den kvävegivan utlakas om den sprids till höstsäd. Höstsäden har lågt kvävebehov på hösten och Per Ola säger: Tanken är att inte behöva sprida på hösten. Det finns ingen anledning, utom till höstraps. Så har man också tänkt i Danmark där man helt slutat med höstspridning till höstsäd. En annan fördel förutom det bättre kväveutnyttjandet tycker Per Ola är tidsåtgången. Det är svårt att hinna att köra ut gödsel under skörden. Ibland framförs att övervintringen av höstsäden blir bättre med en PK-giva och att det därför vore bra med flyt- eller fastgödsel inför sådd. Per Ola tror dock inte att det är så vanligt med övervintringsproblem på djurgårdar då de i allmänhet har bra P- och K-status i jorden. Numera läggs gödseln till all spannmål på Börsgård. Till vårsäden läggs den före plöjning i vårbruket och resten i växande höstsäd. Per Ola avslutar med att en annan fördel med god lagringskapacitet är att om det blir en blöt vår med problem att ta sig ut kan han vänta med spridningen tills det torkat upp och till försommaren. Snabbatips! 1. Undvik i möjligaste mån att sprida flytoch fastgödsel inför sådd av höstsäd. 2. Om lagringskapaciteten inte räcker. Sök efter andra lösningar. Går det att samverka med grannar? Finns det ledig spridningsareal på vallar i närheten? 3. Om du ska bygga om eller utöka. Passa på att bygga en större behållare än vad reglerna kräver. Marginalkostnaden för de sista kubikmetrarna är ofta så låg att det blir lönsamt. 4. Undvik i synnerhet att sprida till höstrapsstubb och till vallbrott av vallar med inslag kvar av klöver. Då finns ofta redan mycket kväve i marken Ingen flytgödsel på hösten till höstsäd

10 Låt grödans kvävebehov på hösten styra gödselspridningen Av Markus Hoffmann, LRF och Hans Nilsson, Jordbruksverket Att sprida stallgödselkväve inför höstsådd innebär betydande risk för ökad kväveutlakning. Det är främst flytgödsel, urin och ammoniumkväverik fastgödsel, sk kletgödsel som bör undvikas. Att höstsäden endast har ett litet kvävebehov på hösten är nog känt för de flesta. Nedan visas kväveupptaget hos några höstsådda grödor i 196 mätningar. Upptaget varierar förstås med såtidpunkten. Förfrukten spelar också roll och en kväverik förfrukt ger större upptag. Faktum kvarstår dock att höstsäden har lågt behov av kväve på hösten. Den normala jordbearbetningen inför höstsådden frigör kväve ur marken. Ibland sägs att "en jordbearbetning ger lika mycket kväve som en giva med 100 kg kalksalpeter". Variationen är naturligtvis stor men marken är alltid uppvärmd efter sommaren med goda förutsättningar för kvävefrigörelse. Ibland sägs att halmrester motiverar tillförsel av kväve men det finns inga försök som styrker att det skulle ge större utbyte med en höstkvävegiva jämfört med att lägga detta kväve på våren. Jämför med kalksalpeter Att sprida ut ton nöt- eller svinflyt /ha innebär en giva av kg N/ha vilket motsvarar kg kalksalpeter. Höstsäden tar upp kg N/ha och en hel del av det överblivna kvävet kommer att utlakas. Viss osäkerhet råder om hur mycket, men det är helt klart att en mycket stor del, upp till 75 % kan förloras från t.ex. flytgödsel. Att inte sprida tidig höst ger alltså betydligt lägre förluster och kan jämföras med andra "kraftfulla" åtgärder som fånggrödor och anläggning av våtmarker. All höstkvävespridning är dock inte felaktig. Höstraps och vall har goda möjligheter att utnyttja höstkväve, vilket också kan noteras i de danska spridningsbestämmelserna där höstspridning före den 1 oktober enbart är tillåten till höstraps och vall. Markpackning och körskador Spridning av stallgödsel sker idag i allt väsentligt med stora och tunga maskiner. Främst på lerjordar innebär detta ökad risk för packningsskador vid ökad vårspridning när både matjord och alv oftast är blöt. Även körskador i grödan kan vara betydande i höstsäd och inte minst i vall på dessa jordar. Även spridning lite senare under våren/försommaren i växande gröda kan ge körskador men risken för markpackning är mindre vi denna tidpunkt. Genomsnittligt kväveupptag på hösten kgn/ha höstvete rågvete höstkorn råg fånggröda höstraps Ekonomi Har du räknat på höstspridningen av stallgödsel till stråsäd? Av Håkan Rosenqvist Höstspridning till spannmål uppvisar det klart lägsta tillvaratagandet av kväve. Det är resultatet av flera olika faktorer som vägts samman. De viktigaste är växtnäringsvärdet, grödor, jordart, markpackning, läglighetseffekter, befintlig eller utökad lagringskapacitet samt utnyttjande av maskiner och arbetskraft. Ur tabellen nedan kan man se att höstspridning till spannmål uppvisar det klart sämsta kväveutnyttjandet. På sandjord är packningsskadorna av mindre betydelse vid de olika spridningstidpunkterna som finns med medan packnings- och körskadorna på lerjordar är högst i samband med vårbruket. Enligt tabellen är det bäst ekonomi att sprida flytgödsel vid vårbruket på sandjord och i växande gröda på lerjord. Läglighetseffekten är dock inte beaktad vilket framförallt kan utgöra en kostnad i samband med spridning i vårbruket. Sprids gödsel före vårplöjning behöver det inte utgöra någon läglighetskostnad, men om det däremot sprids i vårbruket och sådden därmed blir försenad, kan läglighetseffekten utgöra en kostnad som behöver beaktas. Med en antagen läglighetseffekt på en procent per dag och skördenivån kg per hektar innebär en dags försenat vårbruk ca 40 kr per hektar. Lagringskapaciteten påverkas På en gård med en årsproduktion av slaktsvin ökar lagringsbehovet med ca 600 m 3 om lagringskapaciteten ökar från 10 månader till 12 månader. Det ekonomiska värdet av att sprida dessa 600 m 3 i växande gröda på våren jämfört med höstgröda på hösten, är på lerjord ca kr per år och på sandjord till kr. Om lagringskapaciteten behöver utökas för att undvika höstspridning till höstsäd ökar kostnaderna avsevärt. Utan investeringsstöd bedöms investeringen i ökad lagring uppgå till ca kr plus ca 180 kr per m 3. En utökning av behållaren med till exempel 600 m 3 kostar ca kr. Det finns möjlighet att söka investeringsstöd på max 30 % av investeringen vilket reducerar kostnaden till ca kr om det beviljas. Med 15 års livslängd och 6 % i real kalkylränta innebär det en årskostnad på ca kr vilket blir ca 19 kr per m 3 gödsel. På en gård där man redan bestämt sig för att bygga Stallgödselvärde (NPK) i kr per ton vid spridning av svinflytgödsel till spannmål. ny gödselbehållare blir årskostnaden per extra m 3 gödsel i lagringskapacitet ca 13 kr när investeringsstödet på 30 % beaktats. Vid byggnation kan det alltså vara lämpligt att ta till i volym så att det inte behöver kompletteras de närmaste åren efter investeringen. Slutsatsen blir att det ur företagsekonomisk synpunkt ofta inte är lönsamt att utöka lagringskapaciteten bara för att tillvarata växtnäringen på ett bättre sätt. På lättare jordar är det nästan lönsamt att utöka lagringskapaciteten till 12 månader i samband med att det ändå byggs ny behållare. Detta gäller vid kvävepriser på ca 8 kr per kg kväve. Finns lagringskapaciteten är den lönsammaste spridningstidpunkten att sprida i växande gröda eller före vårplöjning på lätta jordar. Miljöpåverkan Spridningstidpunkt Kväveeffekt Kvävevärde inkl. långsiktig N-verkan PK-värde Långsiktig bördighetseffekt (mullhalt, struktur) Transportoch spridningskostnad Markpackning/körskador Stallgödselvärde Vårbruk 85 % * 34 SAND LERA Växande gröda 70 % Höst 35 % Vårbruk 85 % Växande gröda 70 % Höst 35 % Skördevärde kr/ha, 18 m 3 tunna, 12 m ramp, 25 ton per ha, 1,8 bar, 2 axlar, fältavstånd 1 km, *vårplöjning 3. Ingen flytgödsel på hösten till höstsäd 9

11 Bonden som inte tog sig vatten över huvudet Här ska stutarna göra landskapsjobbet i fortsättningen Ulf Genitz Foto: Erik Karlsson Här på Varaslätten är det ont om vattenspeglar, säger Ulf Genitz på Önumstorp och ser ut över sin egen, nyanlagda vattenspegel. Ulfs våtmark är just slutbesiktigad och han tycker att resultatet blivit över förväntan. I kanten av den platta Varaslätten har Ulf anlagt en våtmark i det landskap där våtmarker är allra mest välkomna. På frågan om hur idéen väcktes berättar Ulf att han alltid varit intresserad av jakt och fiske och en dag när han läste en bilaga om våtmarker i tidningen Svensk Jakt tände det till. Kort därefter sände han in en intresseanmälan till länsstyrelsen. Ulf bad en våtmarksrådgivare från Hushållningssällskapet komma ut och titta på en tänkt plats. Det visade sig dock att en liten bit därifrån fanns en ännu bättre plats som också blev den som valdes. Hushållningssällskapet i Skara hjälpte sedan till med en fullständig ansökan till länsstyrelsen och projekteringen av våtmarken. Så här efteråt säger Ulf att kontakten med myndigheterna har gått mycket smidigt. I februari 2003 sattes spaden i jorden och en grävmaskin och en caterpillar gjorde grävjobbet på två veckor. Ett drygt halvår senare står Ulf och ser ut över våtmarken och är nöjd med hur det blivit. Området som tagits i anspråk är ca 1,5 ha varav 0,5-1 ha är vattenspegel. Runt själva dammen har han sått betesvallfrö och planterat lite buskar. På en av öarna växer Salix. Än så länge är gräset spätt och buskarna små. I år har jag stängt av området kring vattnet för djuren så att det ska få växa upp, men framöver ska stutarna få göra landskapsjobbet. Uppfödning av stutar och produktion av avsalugrödor på ca 100 ha är den huvudsakliga inriktningen på Önumstorp. Till glädje för andra Allting kring dammen är genomtänkt och Ulf visar ett grovt rör som finns ifall det skulle bli mycket nederbörd, med en flödestopp som det ordinarie utflödet inte klarar. För kväverening är Ulfs våtmark idealiskt placerad då kväverikt vatten leds in i våtmarken direkt från en stamledning. Ulf berättar att det är ha i ett dikningsföretag som avvattnas till våtmarken. Ulfs mark ligger invid Afsån som ringlar sig genom slätten och är knutpunkt för fem olika dikningsföretag. Ulf strålar av stolthet över sin våtmark. Det har också visat sig att det är fler som får glädje av den. Granne med Önumstorp ligger Önums friskola för låg- och mellanstadiebarn och de vill använda våtmarken för att lära barnen om djurlivet i vatten. Sedan har Ulf märkt att fler tar omvägen förbi hans gård för att de är intresserade av dammen. Ulf betonar dock att det blivit bra bland annat för att han fått god hjälp. Det är inte bara att ta dit en grävskopa och gräva ett hål, som han säger. Därför passar han på att ge rådet till lantbrukare som funderar på att anlägga en våtmark att ta hjälp av kunnigt folk. Snabbatips! 1. Hitta ett läge där en stor kulvert avvattnar > 50 ha åkermark, och där fallhöjd finns så att grävjobbet minimeras. 2. Våtmarkens yta ska vara minst ca 0,5-1 % av avrinningsområdet. 3. Gör gärna våtmarken grund (0,7-1,0 m medeldjup) och med flacka slänter (1:7). 4. Gör våtmarken tömningsbar (bottenrör med vridbar snabel), och se till att även vallar är körbara med minst 3 m krön, för att underlätta framtida skötsel. 5. Genomför årlig avslagning av vegetation och/eller ha betesdjur runt våtmarken. 6. Anlägg våtmarken så att den smälter in i landskapet och så att den inte stör den övriga verksamheten Våtmark

12 Miljöpåverkan Våtmarker minskar näringsflödet till havet och djur och växter får nya miljöer Av John Strand, Hushållningssällskapet Halland Våtmarker är naturliga reningsverk i landskapet. När näringsrikt vatten stannar upp ett slag i en våtmark omvandlas nitratkvävet i vattnet till kvävgas som avgår till atmosfären samtidigt som partikelbundet fosfor sedimenterar till botten. De senaste 150 årens utdikningar har lett till att endast en bråkdel av tidigare våtmarker och vattendrag i odlingslandskapet finns kvar. Därför renas inte vattnet och en stor mängd näringsämnen når havet, vilket ger övergödning, syrefria bottnar och bottendöd. När våtmarkerna dikades ut försvann också flera djur- och växtarter som är beroende av dessa miljöer, och ett stort antal arter är nu sällsynta i odlingslandskapet. Genom att anlägga våtmarker minskas näringstransporten till havet, vilket gynnar hotade våtmarksarter och den biologiska mångfalden. Regeringen har satt som mål att ha ska anläggas i odlingslandskapet fram till Sedan 1996 har ca ha anlagts med stöd av olika miljöersättningsformer. Foto: John Strand Vegetationen hjälper bakterierna För att en våtmark ska fungera bra som reningsverk ska den placeras så att vattnet som rinner in är så näringsrikt som möjligt, t.ex. via en stor kulvert som avvattnar stora arealer (helst mer än 50 ha) intensivt odlad åkermark. Vegetationen i våtmarken är viktig. Inte på grund av växternas kväveupptag som många tror (det är främst bakterier som står för kvävereningen), utan för att växterna ger både mat och växtplats för bakterierna. Dock är inte igenväxning bra för reningen och det är viktigt att våtmarken utformas så att det går att kontrollera vegetationen. Slänterna (inklusive fördämningar) ska vara flacka, minst 1:7 och det ska gå att tömma våtmarken helt så att man kan komma åt större ytor för maskinell avslagning. Detta gynnar också den biologiska mångfalden. Att använda våtmarken för bevattning är tillåtet och dessutom bra för mångfalden, eftersom vattenståndsvariationer minskar risken för igenväxning. Andra nyttor med våtmarker är till exempel jakt, fiske, skridskoisar m.m. Tillstånd krävs för att sätta ut fisk eller kräftor. Undersökningar har visat att reningseffekten för anlagda våtmarker varierar kraftigt men att de kan ta bort mer än 1 ton kväve/ha varje år om de ligger på rätt plats och är väl utförda. Våtmarkerna har också stor positiv effekt på djurlivet, t.ex. fåglar, groddjur och insekter. Anlägg en våtmark Anlägg en våtmark du också, och hjälp till att minska näringsflödet till havet. Gynna djurlivet genom att lägga upp stenrösen eller rishögar invid våtmarken, anlägg öar, och behåll gärna död ved i området. Ekonomi Exempel på ekonomi i anläggning av våtmark Av Håkan Rosenqvist Lönar det sig att anlägga en våtmark? Nej, förstås inte, det är inte därför man gör det. Det kan ändå vara intressant att se hur ekonomin i ett våtmarksbygge ser ut. Det är viktigt att tänka igenom var en våtmark skall placeras. Detta påverkar kostnaderna kraftigt. Där förutsättningar finns i form av en naturlig svacka, bra fallhöjd och om det räcker med låga vallar blir kostnaderna oftast lägst. Grävning, som är den tunga posten, svarar oftast för den största delen av kostnaderna. Därför är det viktigt att försöka undvika mer grävning än nödvändigt. Kostnaderna för att anlägga en våtmark varierar beroende på förutsättningarna. Kostnaderna är mellan kr och kr per hektar. I Halland har genomsnittskostnaden varit ca kr per hektar för våtmarker som anlagts det senaste året. Det finns miljöersättning för anläggande av våtmarker och småvatten på jordbruksmark. Stöd till anläggandet lämnas med viss andel av kostnaderna, dock högst 90 % av stödberättigade kostnader. I en del områden är stödet högst 50 %. Även eget arbete räknas som en stödberättigad kostnad. Stöd för anläggande är beroende av vilket län våtmarken anläggs i. I de län där miljöersättningar lämnas är det högst kr per hektar utom för Skåne, Halland och Blekinge där det är högst kr per hektar. Ett villkor är att våtmarken skall finnas i minst 20 år. Skötselersättningen lämnas med kr per hektar i grundersättning och 800 kr per hektar i tilläggsersättning för slåtter eller bete. Om det kostar kr att anlägga en våtmark blir lantbrukarens egen investering kr i ett län med 90 % investeringsstöd och kr i investeringstak. I ett annat område med kr i investeringstak blir lantbrukarens egen investering kr. Detta ökar årskostnaden med kr per år. Dock finns det många fall då det kostar mindre att anlägga en våtmark. För områden med endast 50 % i investeringsstöd av anläggningskostnaden skulle det årliga nettot blivit minus kr per hektar och år med ovanstående kalkylförutsättningar. En stor post på kostnadssidan som varierar kraftigt Exempel på kalkyl för våtmark som kostar kr att anlägga. Intäkter är markkostnaden. Om våtmarker anläggs på åkermark är det alternativvärdet på marken som utgör markkostnad. På marker med lägre spannmålsskörd än ca kg per hektar är det rimligt att räkna arealersättning minus skötselkostnad av träda som alternativkostnad för marken, vilket på många gårdar blir ca till kr per hektar. Betesmarker har oftast ett lägre alternativvärde på marken. På intäktssidan kan det även finnas nyttor utöver miljöersättningen. Exempel på sådana är bevattningsmöjlighet, fiske, kräftor samt jakt. Om jaktvärdet skulle öka med t ex 10 kr per hektar på en 100 hektars fastighet, innebär detta ett ökat netto med kr på ett hektar våtmark. Max ersättning kr Max ersättning kr Grundersättning, skötsel, kr kr Tilläggsersättning, skötsel kr +800 kr Kostnader Avskrivning, ränta ( kr, 6 % ränta, 20 år) Avskrivning, ränta ( kr, 6 % ränta, 20 år) kr kr Putsning med slåttermaskin kr -800 kr Manuella arbeten, 2 timmar per år kr -300 kr Netto (Över till att täcka markkostnad) kr kr 4. Våtmark 11

13 Mindre blått på markkartan när Claes fördelar grisgödseln P-AL-klasserna på Tävetorp. Samarbete med grannarna är en bra lösning Claes Gustafsson och Anders Johannesson Foto: Erik Karlsson Den egna spridningsarealen på Tävetorp räckte inte till, men nu sprider man inte ens gödsel från de egna grisarna hemma varje år utan samverkar med grannar. Markkartans P-AL-färger behövde inte bli blåare tyckte Claes Gustafsson. Det är en hektisk dag på Tävetorp, väster om Karlskrona, då man just lastat 400 smågrisar. En gång i månaden hämtas ca 400 grisar på gården och körs till en gård i Skåne som man har ett mellangårdsavtal med. Föda upp smågrisar är det man har inriktat sig på och sedan 1979 är det smågrisuppfödning som gäller. Tidigare hade man 130 suggor men sedan 2001 står ett nytt stall klart och man har utökat till 250 suggor. För att klara av både detta och de tre barnen arbetar både Claes och Charlotta heltid och har en anställd djurskötare på 80 procent. Från 250 suggor blir det mycket gödsel och den egna spridningsarealen på Tävetorp räcker inte till. Claes plockar fram markkartan och visar P-AL-klasserna där de flesta är i klass V och några fält i klass IV. Claes inser att det är onödigt att fortsätta öka fosforinnehållet i jordar som redan är i klass V. Mark som fått mycket stallgödsel under lång tid kan bli mättad på fosfor. Det finns helt enkelt inte plats för mer fosfor att bindas i jorden och då kan fosfor börja utlakas precis som kväve. När det har hänt är det svårt att göra något åt det, men ett sätt att komma åt problemet är att börja tömma jorden på fosfor genom att skörda, dvs bortföra och inte tillföra mer på ett tag. Sprider vartannat år hemma Därför sprider inte Claes längre på de egna fälten hemma varje år utan vartannat år. Istället har han ett samarbete med tre gårdar i trakten. En av gårdarna hämtar gödsel hos Claes och Claes får halm i utbyte. En annan gård har några suggor men få i förhållande till arealen och odlar också vall till hästar. Den tredje gården är en liten gård utan djur där man behöver bygga upp bördigheten genom att öka fosfor- och kaliuminnehållet i jorden. En fördel med denna lösning är att det finns en varierad växtodling på de fyra gårdarna totalt sett med många olika grödor och många olika spridningstillfällen under året. En grisuppfödare har oftast ingen vall att sprida till men det kanske grannen har. På så vis kan man till exempel undvika att behöva sprida till sådd av höstvete på hösten. Ett par av grannarna hämtar gödseln på Tävetorp och på den tredje sprider Claes själv och tar betalt för det. Claes är delägare i en flytgödseltunna. Det är ofta köparens marknad om det finns mycket gödsel i trakten. Claes berättar att i detta område är det lite extra besvärligt då det finns biprodukter från livsmedelsindustrin som konkurrerar om spridningsarealer. Snabbatips! 1. Markkartera din jord om du inte redan gjort det. 2. Fördela stallgödseln över alla gårdens skiften. 3. Minska tillförseln till jordar i P-ALklass V. 4. Finns det spridningsareal på gårdar i närheten som har få eller inga djur? Gödsling i förhållande till marktillstånd

14 Miljöpåverkan Sprid spridningen Av Janne Linder, Jordbruksverket Spridningen av stallgödsel är tidskrävande. Det är många ton som ska ut, ofta på kort tid. Det kan vara lockande att i första hand utnyttja marker nära stallarna. Men det håller inte i längden. Att sprida gödseln över en tillräckligt stor areal ger bästa utnyttjande av resursen stallgödsel och mindre risker för miljön. Stallgödsel innehåller värdefulla näringsämnen. Av den mängd fosfor och kalium som finns i fodret lämnar en mindre del gården i avsaluprodukterna. Resten finns i gödseln och kan återföras till åkern. Samma sak gäller alla de mikronäringsämnen som vi normalt inte tänker så mycket på men som är nödvändiga för grödan. Vid god tillgång på stallgödsel kan fosforoch kaliumbehovet täckas utan inköp av handelsgödsel. Men detta förutsätter att gödseln sprids på alla skiften. Då kommer också mikronäring och andra positiva effekter av stallgödseln att fördelas lika över gården. På gårdar med stora djurbesättningar köps mycket växtnäring in via fodret. Detta kan leda till en ökning av fosformängden i marken trots att gödseln sprids på gårdens alla skiften. Detta kan vara rimligt vid P-AL-klass I II men efter en tid är marken uppgödslad till klass III och då bör fosfortillförseln sänkas. Då måste mer spridningsareal fram, egen eller kontrakterad. Att ta hänsyn till markkartan vid spridning förutsätter förstås att man har en aktuell markkarta. På lång sikt är det viktigt att få en sådan struktur att djuren finns där det finns tillräckligt med spridningsareal. Vi har ett gynnsamt läge i Sverige men i vissa områden blir det för mycket stallgödsel. Till slut kan även fosfor utlakas Det är en mängd olika faktorer som har betydelse för förlusterna av fosfor som t.ex. markens lutning, jordart, nederbörd m.m. Men det är alltid så att risken för förluster ökar om fosforhalten i marken ökar. Det är uppenbart att det vid erosion av markpartiklar blir mer fosfor i vattnet ju mer fosfor som finns på markpartiklarna. Även vid förluster av fosfor via dräneringen har fosforhalten i marken betydelse. Det finns exempel på jordar som har nått en fosformättnad där stora mängder fosfor utlakas via dräneringen. Även kaliumhalten ökar i marken vid stor tillförsel av stallgödsel. Kalium utlakas framförallt på lätta jordar men det är inte ett miljöproblem. Däremot kan det bli problem med för höga kaliumhalter i vallfoder om inte gödseln fördelas på tillräckligt stor areal. Kvävet i gödseln kan aldrig utnyttjas fullt ut men kan spridningen ske med bästa möjliga teknik med så små ammoniakförluster som möjligt utgör kvävet en stor del av Claes Gustafsson med dottern Kajsa. Foto: Erik Karlsson värdet i gödseln. Trots det är effekten av stallgödsel mer varierande än handelsgödsel. Att tillföra hela kvävegivan med stallgödsel innebär därför en stor risk för att det blir för stor eller för liten giva. För liten giva innebär en skördeförlust och för hög giva leder till ökad utlakning. Bäst är att lägga max 70 % av kvävegivan som stallgödsel och sen komplettera efter behov med handelsgödsel. Ekonomi Transportavstånd för gödsel viktigt för ekonomin Av Håkan Rosenqvist En gård med markerna i P-AL-klass V kan med lämplig spridning utnyttja kväve och kalium på ett bra sätt. Fosforn har däremot ett måttligt värde och en bättre fördelning av fosfor i stallgödseln blir en sammanvägning av växtnäringsvärdet och transportkostnad där samarbete i trakten kan vara väl värt att undersöka. För en gård som använder handelsgödsel för att tillföra P och K har P ett värde av ca 10,5 kr per kg och K ett värde av ca 4 kr per kg. Om det är liknande grödor och jordart på djurgården respektive växtodlingsgården är packnings- och körskador och läglighetseffekter kanske likartade. Det som då skall ställas mot vartannat är bättre växtnäringsutnyttjande mot ökad transportkostnad. Det kan även uppkomma en mindre kostnad för att samordna gödselhanteringen mellan de två berörda företagen. Även en gård med P-AL-klass V skulle ha haft något ekonomiskt värde av P i gödseln i form av ett kanske lägre gödslingsbehov av P långt fram i tiden. Vid mycket högt fosforinnehåll i marken och om djurhållningen består under en lång tid blir värdet av fosfor i stallgödsel nästan noll. Utifrån exemplet i tabellen kan det konstateras att det är lönsamt att transportera gödsel upp till ca 5 km innan det är lönsammare att sprida på P-AL-klass V- mark som ligger i anslutning till djurgården. På gårdar med mycket djur i förhållande till arealen sprids det ofta mycket stallgödsel per hektar och på närbelägna växtodlingsgårdar utan djur sprids det ofta ingen stallgödsel alls. Om det i stället skulle ha varit en brukare till båda gårdarna skulle det med största sannolikhet ha spridits en större del av gödseln på gården med P-AL- klass III och en mindre del av gödseln på gården med P-AL-klass V. Man kan ställa sig frågan varför det skall behöva se annorlunda ut för att de är två brukare i stället för en? Ett samarbete skulle kunna innebära att det sprids på samma sätt som om det är en brukare. Det finns en vinst att dela på genom att sprida gödseln på båda gårdarna, om avståndet inte är för långt mellan gårdarna. Exempel på kalkyl för en djurgård med P-AL-klass V och K-AL-klass III jämfört med en gård utan djur med P-AL- och K-AL-klass III. Siffrorna är i kr per m 3 svinflytgödsel. Intäkter Djurgård Ej djur N (3,2 kg/m 3 ) P (1,7 kg/m 3 ) 2 18 K(1,7 kg/m 3 ) 7 7 Skördehöjande effekt (mullhalt, markstruktur) 5 5 Summa intäkter Kostnader Transportkostnad (1 km resp. 5 km) 4 20 Spridningskostnad Markpacknings- och körskador 8 8 Summa kostnader Netto Gödsling i förhållande till marktillstånd 13

15 Skyddszoner ingen nyhet på Stora Holmen Viltvården ger oss en trivsammare arbetsplats Rune Karlsson med Molle, dottern Rebecka med Acke Foto: Erik Karlsson Åk till Rune och Irene på Stora Holmen, säger alla när man frågar efter en bonde i Skaraborg som har skyddszoner. Intresset för skyddszoner på den gården går inte att ta miste på och Rune och Irene Karlsson har till och med fått pris för det. Rune kommer in i köket och sätter sig ner efter att ha tagit upp 100 ton potatis. Det har gått bra idag. Förutom 40 ha potatis odlas 200 ha spannmål och lite raps på Stora Holmen. Mycket av spannmålen går åt till de 180 suggorna med rekrytering. När det gäller vad gårdens marker ska användas till har Rune samma filosofi som för skogsmarken i de gröna skogsbruksplanerna. Fem procent av gårdens åkerareal ska avsättas till viltvård. Punkt. Intresset för skyddszoner har funnits länge. Rune och Irene berättar att redan i slutet av 1980-talet, innan det fanns EU-miljöersättningar till skyddszoner, anlade man sådana. De ville ha någonstans att gå längs med sina marker. De visar upp fyra olika utmärkelser de fått för sina insatser för viltet. Promenadvänligt Vi går ut och går en runda längs gårdens skyddszoner med planterade häckar och Rune berättar vad vi ser. Genom Stora Holmen rinner Slipån och idag har man ca 600 m skyddszoner längs ån. Skyddszonen gör att jord som finns uppslammad i vatten som rinner av på markytan under hösten, delvis fastnar i skyddszonen. Framför oss springer gårdens labrador och Rune berättar att numera har de Bo på lantgård. Gästerna vill gärna ha någonstans att promenera och skyddszonerna är ett sätt att öppna landskapet. Mer fåglar har det blivit Fröblandningen till skyddszonen är betesvallfrö med vitklöver. Den skördas inte men slås en gång per säsong med betesputsare. Rune väntar med att slå till augusti för att fåglarna ska ha hunnit flyga därifrån. I takt med att man anlagt skyddszoner och lähäckar tycker Rune att det blivit ett rikare fågelliv. Rapphöna har alltid funnits men nu är det mer småfågel än förr. Bland annat är det fler trastar och de blir druckna när de äter jästa oxelbär i lähäckarna. Fler småfåglar betyder mer mat för rovfåglar. Vråk är vanligt förekommande och numera finns även brun kärrhök. Rune berättar att han får vara lite försiktig när han sprutar i närheten av en planterad lähäck så att den inte blir skadad. Han pekar ut mot fältet där han håller på att gräva ner kopplingsbrunnarna så att de inte ska vara i vägen i potatisodlingen. Det medför också att sprutrampen inte passerar över brunnslocket mer. Det går att göra mycket om man tänker efter och har lust och känsla, säger Rune. Och ekonomin behöver inte bli sargad, fortsätter han. Rune är full av idéer och det är svårt att hinna anteckna allt. Som om han märkt det delar han ut ett papper där det viktigaste om gården står. Under rubriken visioner kan man läsa: Ett jordbruk som ger lön för mödan och att få se barn och barnbarn ta vid och fortsätta på något sätt. Skyddszonen ser han som en del i att göra arbetsplatsen mer trivsam. Snabbatips! 1. Passa på att räta ut fältkanter med skyddszon. 2. Kan du använda skyddszonen som vändteg eller markväg? 3. Har du sett rännilar på fältet mot vattendraget är det extra viktigt med skyddszon just där. 4. Ju mer fältet lutar desto bredare skyddszon kan behövas för att stoppa jordpartiklarna innan de når vattendraget Skyddszoner

16 Miljöpåverkan Skyddszoner kan ha god effekt om de placeras strategiskt Av Barbro Ulén, SLU Att anlägga skyddszoner längs vattendragen är en åtgärd för att minska förluster av närsalter, jord och bekämpningsmedel från åkermarken. Speciellt gäller detta förluster av fosfor, för vilket andra åtgärder är väldigt lite undersökta. Man får miljöersättning för 6-20 m breda gräsbevuxna zoner i anslutning till vattendrag som är blåmarkerade på den topografiska kartan. Idag finns ca km skyddszoner i Sverige. Det motsvarar ett kvarts varv runt jorden! Eftersom zonerna bara täcker en mindre del av fältet påverkar de inte vattnet från dräneringsrören eller grundvattnet, utan bara det vatten som rinner av på markytan och direkt till vattendraget. Vattenflödessituationen i vårt land karakteriseras ofta av snabba flöden via markens håligheter, via dräneringssystemen och utan infiltrering via markvatten och då blir effekten av skyddszonerna begränsade. Skyddszonerna har främst en positiv effekt på grövre jordpartiklar som kan fastna i zonen och då minskar andelen jordbunden fosfor i vattnet. Då vattnet är brungult till färgen tyder detta på att det innehåller jordbunden fosfor. Den fosfor som är löst i vattnet minskar däremot oftast inte. Jordens kornstorlek, struktur och mineralogi har betydelse för kvalitén på vattnet som når skyddszonen från åkern. Svårfångad fosfor I Norge och Finland som har mer öppna diken än Sverige förloras den mesta fosforn i jordbunden form som kan fångas i skyddszonerna. I Sverige är däremot mycket av fosforn från åkermarken i lösta eller fina svävande former som inte lika lätt låter sig fångas. Har man synliga problem med rännilar nära vattendraget ska man dock definitivt anlägga skyddszoner. Sådana som har gräs som håller sig upprättstående och inte blir helt täckta av snö under vintern är mest effektiva. Det är alltså svårt att avgöra hur bra skyddszonerna är. Fältförsöken under naturliga förhållanden är mycket få och baserar sig på att zonerna kan hålla kvar föroreningar via ytvatten vid fältkanten. Andra indirekta effekter kan man inte sätta siffror på men dessa är troligen väl så viktiga. Positiva effekter är att de stabiliserade slänterna längs vattendragen gör att förlust på strandbeten minskar. Bankerosion, träck och gödsel som inte blandas i jorden kan ge stora lokala fosforförluster. Ytvattenbrunnar kan man betrakta som punktkällor i landskapet. En uppskattning har gjorts, av hur vattenkvalitén skulle kunna påverkas om man anlägger 6 m breda skyddszoner runt alla brunnar i ett litet avrinningsområde i Skåne med mycket ytvattenbrunnar. Med dessa strategiskt placerade skyddszoner skulle den nuvarande totalfosforkoncentrationen i ån minska med upp till 25 %. Man får inte glömma att skyddszoner har andra värdefulla egenskaper. Risken för oönskad spridning av bekämpningsmedel minskar. Skyddszonen är bra för fältviltet och dessutom blir jordbrukslandskapet mera tillgängligt med både markvägar och promenadstråk längs fälten. Mycket fosfor förloras via partiklar som slammas upp eller eroderas från marken. Är det mycket lera i vattnet kan det ha en grå färg. Brungul färg tyder ofta på mycket organiskt material. Foto: Teresa Kalisky Ekonomi Hur skulle en kalkyl för skyddszon se ut på din gård? Av Håkan Rosenqvist Några argument utöver de miljömässiga för att anlägga skyddszon är låg skörd vid fältkant, vändteg, foder från skyddszon till djur eller att man vill förbättra jakten. Om nettot från spannmålsodling på marken där skyddszonen skall ligga är lägre än ca kr per hektar inkl. arealersättning är troligen skyddszon ett ekonomiskt intressant alternativ. Tidigare har det funnits krav på årlig skörd av skyddszoner för att få ersättningen på kr per hektar. Detta skördekrav har slopats. Möjligheten att skörda skyddszoner efter 15/7 och använda gräset som foder finns kvar. Med en insåningskostnad på 675 kronor som fördelas ut på 5 år, blir kostnaden 160 kronor per år. Kostnaden för putsning bedöms till 260 kr, vilket tillsammans med insåningskostnaden blir 420 kronor per hektar och år. Dessa kostnader förutsätter att det inte är alltför små ytor som är skyddszoner på gården. Vid små ytor antas hektarkostnaden öka med 50 %, vilket innebär en ökning av den fasta kostnaden på ca 210 kronor per ha för en gård som har skyddszon. För en skyddszon på 0,5 hektar innebär det kostnader på ca 315 kr, vilket blir 630 kronor per hektar. Dessutom tillkommer markkostnaden som är beroende av markens alternativvärde. Med en ersättning på kronor per hektar i stöd innebär det att åtgärden är lönsam för lantbrukaren med ovanstående förutsättningar, om alternativkostanden på marken är lägre än ca kr per hektar. Den mest avgörande posten är alltså alternativvärdet på marken där skyddszonen ska ligga. Jämför med kostnaden för arrende En fråga du bör ställa dig som lantbrukare är: Skulle jag vara beredd att arrendera den aktuella marken där skyddszonen ska ligga, till ett arrende av kr per hektar och bruka marken som idag? Om svaret är att du skulle vara beredd att arrendera just denna mark för mer än kr per hektar bör du inte anlägga skyddszon, åtminstone inte av penningmässiga skäl. Skulle du svara att du inte är beredd att arrendera marken för kr per hektar bör du överväga att anlägga en skyddszon. Alternativvärdet på marken påverkas framförallt av skördenivå, priser, grödval och arealersättningens storlek. Även maskinkostnaderna och andra kostnader påverkar alternativvärdet på marken. Marken där skyddszoner är belägna, kan vara kostsammare att bruka än genomsnittlig mark p.g.a. träd och buskar vid fältkanten. Skörden kan vara lägre om t.ex. skyddszoner utgör vändteg eller om skörden reduceras av markpackning från körspår. Dessutom kan det vara praktiskt att kunna köra vid fältkanten med traktorer, utan att man kör ned någon gröda. Eftersom det går att variera bredden på skyddszonen mellan 6 och 20 meter går det att få rakare fältkanter. På så vis minskar dubbelkörning. Mark som dubbelkörs får oftast ett negativt odlingsnetto, även på de bördigaste markerna. Det finns även andra faktorer för den enskilda lantbrukaren som påverkar alternativvärdet på marken där skyddszonen placeras som t.ex. viltvårdsintresse. Skyddszoner intill vattendrag kan förbättra förutsättningarna för det vilda. Om det görs viltvårdande åtgärder på 0,5 procent av gårdens åkerareal och värdet av förbättrad jakt bedöms till 5 kr per hektar för hela gården innebär detta att viltvårdsvärdet blir kr per hektar skyddszon. 6. Skyddszoner 15

17 Mer mjölk och lägre proteinhalt i fodret på Rödjelund Billigare foder ger ett bättre netto i mjölkproduktionen Johnny Mårtensson Foto: Erik Karlsson Kan man öka mjölkintäkten per ko med kr på tre år och samtidigt dra ner råproteinhalten i fodret med 1,5 procentenheter och därigenom minska ammoniakavgången? Ja, tydligen, det är i alla fall vad Johnny Mårtensson lyckats med på Rödjelund utanför Tomelilla på Österlen. Johnny Mårtensson visar runt i stallet där de 65 SLB-korna står i kortbås. Samtidigt som kraftfodervagnen med korn och toppfoder går fram och tillbaks tar de för sig av mixen av majsensilage, klöver-/gräsensilage och HP-massa. På gårdens 55 ha åker odlas majs, ärt/havre och vall för ensilage och 20 ha bete på åker. På väg över gårdsplanen retas rådgivaren Per-Johan Påhlstorp från Skånesemin litegrann med Johnny över den nya traktorn och undrar om den var helt nödvändig. Det märks att de känner varann. Per-Johan har varit rådgivare på Rödjelund sedan Vid köksbordet visar de utskriften från IndividRam. Där ser man att sedan 1999 har avkastningen ökat från knappt kg ECM till drygt kg. Under samma tid har medelhalten råprotein i fodret minskat från 17,3 till 16,0 procent. Syftet med förändringen av foderstaten var att skapa ett billigare foder per kg mjölk och därmed ett bättre netto i mjölkproduktionen. Det finns flera vägar till en billigare foderstat per kg mjölk. På Rödjelund har man ökat andelen majs i fodermixen och låtit proteinhalten i gräs-/klöverensilaget minska något. Per-Johan säger att: På den här gården hade det varit möjligt att istället sänka foderkostnaden genom att öka andelen spannmål och minska på toppfodret. Därigenom skulle också proteinhalten minskat. Samtidigt som de låtit foderstaten förändra sig har de inte ökat tilldelningen av annat protein. Hade de inte vågat förändra foderstaten till 16 % utan behållit 17 % råprotein i fodret hade det behövts 200 kg soja till. Att kornas avkastning samtidigt ökat tror de beror på flera orsaker där Johnny menar att den ökade majsmängden i fodret är en viktig del. Per-Johan förklarar att de har försökt öka tilldelningen av energi istället för att öka proteinhalten. Det måste vara rimliga mängder av proteinet som används som energi. Men han säger samtidigt att det är svårt att veta hur mycket som i praktiken används som energi i kon. Greppa Näringen och Miljöbonus Johnny anmälde sig till Greppa Näringen tidigt. Även om råd om anpassad proteinutfodring ingår i Greppa Näringen förklarar Johnny att denna förändring av foderstaten gjorde vi egentligen ändå. Men nu efteråt kan man definitivt säga att det var rätt att våga. Johnny har varit med i Skånemejeriers miljöbonus sedan Där ingår att man som mjölkleverantör gör en årlig växtnäringsbalans. Därför har han gjort växtnäringsbalanser varje år sedan dess. De skånska mjölkbönderna är unika med att nu ha gjort växtnäringsbalanser i sju år. Mjölkintäkten har ökat med ca kr per ko på Rödjelund, samtidigt har foderkostnaden ökat med 600 kr vilket ändå ger ett bra netto. Lönsamheten har förbättrats samtidigt som avgången av ammoniakkväve minskat med den anpassade råproteinhalten till korna. Snabbatips! 1. Ha rätt balans mellan energi och protein i foderstaterna. Kontrollera PBV-värdet, sikta på ett PBV-värde mellan Kontrollera råproteinhalten i foderstaterna - använd följande riktvärden; Optimal råproteinhalt i kornas foderstat vid en ungefärlig konsumtion av 20 kg torrsubstans Höglaktation % Mittlaktation % I slutet av laktationen cirka % Sintid % Äter korna mer kan råproteinhalterna sänkas i foderstaten - tumregeln lyder: ökar torrsubstanskonsumtionen med 5 % kan råproteinhalten sänkas med 1 %. Om man sänker alltför kraftigt kan dock mjölkavkastningen minska Väl anpassad foderstat

18 Miljöpåverkan Överskottsutfodring av kor kostar mer än det smakar! Av Christian Swensson, Svensk Mjölk Överutfodring av framförallt protein har under senare tid kommit alltmer i fokus på grund av miljömålet Ingen övergödning. För mycket protein till korna medför att urinen blir en möjlig ammoniakbomb! Skälet är att korna inte kan ta hand om allt överskottsprotein, detta utsöndras i stället i träck och urin. Vid höga råproteinhalter i kornas foderstater över 18 % kommer en allt större mängd överskottskväve att återfinnas i urinen som urea. Urea kan lätt omvandlas till ammoniak i stallet. Topplaktation satsa på ett energirikt och smakligt vallfoder! Strax efter kalvningen är inte kornas konsumtionsförmåga speciellt hög. Samtidigt startar korna med att mjölka mycket det ställs alltså stora krav på att kornas foder är aptitligt och har rätt balans mellan energi och protein. Tidigt skördad vall är i detta läge näst intill ovärderligt. Den lägre konsumtionsförmågan medför att fodret måste ha en hög koncentration av näringsämnen. Det är mycket viktigt att det är rätt balans mellan energi och protein så att mikroberna i våmmen tillväxer maximalt. Våmmikroberna kan inte ensamma näringsförsörja en ko utan kon måste dessutom få tillgång till foder med bra proteinkvalitet, ofta uttryckt som våmstabilt protein. Mitten och slutet av laktationen - korna frossar! De flesta mjölkbönder kan intyga att kornas aptit i mitten och slutet av laktationen är mycket stor, för att inte tala om aptiten under sinperioden. Håller man inte koll på fodertilldelningen kan överutfodringen bli avsevärd. Det gäller att rätta mun efter matsäcken, det vill säga korna skall ha foder som motsvarar mjölkavkastningen och ett litet dräktighetstillägg. Ett motiv till detta är naturligtvis ekonomiskt att lyxutfodra kor kostar pengar. Ett annat skäl är att korna inte mår bra för mycket energi i foderstaten ger feta kor som bland annat kan få problem vid nästa kalvning. För mycket protein belastar levern där överskottsproteinet (egentligen överskottskvävet) avgiftas av levern och omvandlas till urea. En del urea återfinns i urinen och kan i stallet omvandlas till ammoniak. Denna ammoniak avges till luften och bidrar till försurning och övergödning. Foto: Erik Karlsson Ekonomi Höj lönsamheten med väl anpassade foderstater Av Håkan Rosenqvist Att räkna foderstater är oftast lönsamt. Den genomsnittliga överutfodringen visar att du med stor sannolikhet kan sänka dina kostnader. Oavsett om du räknar själv eller anlitar en rådgivare. Foderkostnaden per kg mjölk varierar mycket mellan olika gårdar. Många gårdar har en foderkostnad på ca 1 kr per kg mjölk vilket blir ca kr per ko och år med kg mjölk. Genom olika väloptimerade foderstater kan det skilja någon tioöring per kg mjölk vid liknande avkastning. Tio öre per kg mjölk med avkastningen kg blir 900 kr per ko och år, vilket blir kr per år i minskad foderkostnad i en 50 kors besättning. Med en rådgivarkostnad på 600 kr per timme och 1,5 timmar per månad kostar rådgivaren ca kr per år. Om rådgivaren i en 50 kors besättning kan spara in 2,5 % av foderkostnaden utan att sänka mjölkavkastningen är rådgivningen betald med endast inbesparade kostnader för foder. Ju större besättningen är, desto större är utrymmet att köpa in rådgivningstjänster. Man kan även själv räkna på foderstater. Genom att själv sätta sig ned och beräkna foderstaterna blir man tvungen att tänka till. Sätt inte bara in näringsvärden i foderstaterna utan räkna gärna om foderstaterna till kronor per ko och dag minst två gånger per år. Testa även foderstaterna med, respektive utan överutfodring eller reducerad överutfodring och se skillnaden i kostnad mellan de olika foderstaterna. Lägg därefter samman skillnaden för alla korna i besättningen. Nästa steg kan vara att genomföra foderstaten utan överutfodring eller minskad överutfodring och se hur mycket mjölkmängden i tanken minskar. Minskar intäkten från mjölken i tanken mindre än vad foderkostnaden sjunkit har mjölkproducenten troligen höjt sin inkomst. Räkna på nettot I besättningar som var anslutna till IndividRam var i genomsnitt överutfodringen av energi 7 % år 2002 och AAT (protein) 11 %. Det är mycket som talar för en ännu högre överutfodring i besättningar som inte är anslutna till IndividRam. Vid överutfodring ökar foderkostnaden och mjölkavkastningen. Om överutfodringen kostar mer än den ökade mjölkintäkten är inte överutfodringen lönsam. Fokusera på att få så stort netto i mjölkproduktionen som möjligt, inte att få så hög mjölkavkastning som möjligt. Den sista avkastningsökningen p.g.a inköpta proteinrka fodermedel kostar kanske mer än vad mjölkintäkten ökar? Ett sätt att minska överutfodringen av protein är att byta ut fodermedel som t.ex. Aminotop och Unik 52 mot spannmål, Hp-massa eller betfor. Genom att t.ex. byta ut ett kg Unik 52 mot 1,1 kg spannmål utfodras det med ungefär lika mycket energi men lägre mängd protein. Kostnaden för 1 kg Unik 52 är ca 2,30 kr per kg och 1,1 kg spannmål kostar ca 1,10 kr. Denna åtgärd minskar foderkostnaden med 1,20 kr per dag. Om kon minskar sin avkastning med mindre än 0,4 kg mjölk per dag är detta en lönsam åtgärd. Priser varierar vilket gör att varje mjölkproducent bör sätta in sina egna siffror för att pröva hur mycket lägre mjölkavkastningen får vara vid sänkta foderkostnader. I ett gårdsexempel sjönk foderkostnaden med 430 kr per år med en sänkning av den genomsnittliga proteinhalten från 17 % till 16 % råprotein. Om kons avkastning minskar med mindre än 150 kg mjölk per år är detta en lönsam åtgärd. 7. Väl anpassad foderstat 17

19 På Bjursnäs är man snabb i vändningarna Vi lejer in spridningen, då kan vi mylla ner snabbare Hans Leion Foto: Erik Karlsson Hans Leion brukar ner flytgödseln från grisarna snabbare än lagen föreskriver för att hushålla med kvävet men tycker inte att det är så märkvärdigt. Så gör nog alla bönderna här i trakten. Kanske beror det på att vi är smålänningar, säger han och ler lite finurligt. Hans och Ingrid Leion brukar en gård i Bjursnäs ett par mil söder om Kalmar. På gården finns 180 suggor i ett nytt suggstall och årligen produceras ca slaktsvin. Att bygga nytt innebär möjlighet till nya lösningar och en sådan är att gödseln i det nya stallet kyls. I gödselrensbottnarna ligger slingor som sänker gödselns temperatur till 9-10 grader. Det kommer att minska ammoniakavgången från stallet och göra gödseln kväverikare. Snabb nedbrukning Utvecklingen hos Leions har gått mot snabbare nedbrukning av gödseln. Hans förklarar att tidigare odlade man potatis och då var man angelägen om att bruka ner gödseln snabbt för att kvävet skulle komma potatisen tillgodo. Det tog för lång tid med plogen, säger Hans. Att först sprida och sedan koppla om till harven eller kultivatorn tyckte man också tog för lång tid. Därför lejer man numera in spridningen och då blir det lättare att mylla ner snabbt. Nu kör vi så snart det är möjligt med harven eller bogserad kultivator. Vi ligger efter tunnan i tiden så det kladdar lagom i däcken. Får han en och en halv timmes försprång brukar det räcka, säger Hans. Hans tycker inte att det är så märkvärdigt att han brukar ner gödseln snabbt. Så gör nog alla bönderna här i trakten. Kanske beror det på att vi är småläningar och måna om kvävet säger han och ler lite finurligt. För att veta vad som sprids tar Hans analyser på gödseln. Det ska bli spännande att se analysvärden på gödseln från det nya stallet. Det kan bli ett kvitto på att kylningen av gödseln minskat ammoniakavgången, säger Hans. I byn har man också en gemensam gödselburk för analys. Hans har spridningskontrakt med grannar för att få tillräcklig areal för spridning. Han tycker att en bra fördelning av gödseln under året underlättas av kontraktet med grannarna. De har en annan växtodling med t.ex. vall vilket öppnar fler tillfällen till spridning under året. Hans försöker själv undvika att sprida till höstsäd på hösten och har gått in med höstraps för att få ett bättre spridningstillfälle än till höstsäd. Även tidigare generationer visste att det är viktigt att bruka ner gödseln snabbt, som man gör på Bjursnäs: Ned med gödseln i jorden så fort som möjligt! Annars går kväfvet åt skogen. Carl Larsson, Spadarvet. Snabbatips! 1. Bruka ned all gödsel som sprids på öppen jord och på stubb så snabbt som möjligt. En god och snabbt etablerad kontakt mellan gödsel och jord är det effektivaste sättet att begränsa ammoniakavgången. 2. Använd släpslangar vid spridning i växande gröda och på stubb. Ju högre gröda, desto mer vinner man jämfört med bredspridning. 3. Undvik spridning vid varmt, torrt och blåsigt väder, särskilt på vall sommartid. Sprid istället mulna, svala dagar utan blåst, gärna före regn Snabb nedbrukning

20 Miljöpåverkan Snabb nedbrukning spar kväve Av Johan Malgeryd, JTI Institutet för jordbruksoch miljöteknik Spridning av stallgödsel står för nästan 30 % av Sveriges samlade ammoniakavgång. Snabb nedbrukning kan minska ammoniakavgången med % utan att man behöver investera i några nya dyra maskiner. Ammoniakavgången i samband med spridning varierar beroende på gröda, tidpunkt, väderförhållanden och spridningsteknik. Störst är förlusterna vid bredspridning på vall på sommaren då kan i ogynnsamma fall 100 % av ammoniumkvävet gå förlorat. Vid bandspridning av flytgödsel på öppen jord på våren inskränker sig förlusterna till ca 10 % och vid ytmyllning på samma underlag kan de vara mindre än 1 %. I tabellen visas några exempel på åtgärder för att minska ammoniakavgången. Effekten varierar kraftigt beroende på gröda och tidpunkt. I de fall nedbrukning är möjlig är det ofta den i särklass kostnadseffektivaste åtgärden. Redskapen finns oftast redan på gården det man behöver göra är att organisera arbetet på rätt sätt. Vid nedbrukning med harv uppstår som regel väntetid för harvekipaget eftersom spridarens kapacitet är lägre. Vid nedplöjning hinner den som plöjer inte med i samma takt som spridarekipaget, vilket antingen innebär att spridarekipaget får vänta eller att tiden mellan spridning och nedbrukning förlängs. Bandspridning gör störst nytta i växande gröda och på stubb. På öppen jord blir den totala ammoniakavgången i stort sett lika stor som vid bredspridning om man inte brukar ner. Däremot sker avgången långsammare, vilket gör att förlusterna kan reduceras effektivare genom en efterföljande nedbrukning än vid bredspridning. Så här fungerar det Ammoniakavgången i samband med spridning påverkas av spridningsteknik, väderförhållanden (temperatur, vind, luftfuktighet och nederbörd), gödselns egenskaper, gröda och markförhållanden. Varmt, torrt och blåsigt väder ger stor ammoniakavgång. Spridning under sådana förhållanden bör om möjligt undvikas. Vid myllning och nedbrukning binds ammoniumjonerna till markpartiklarna. Med vilket redskap nedbrukningen sker är mindre viktigt huvudsaken är att gödsel och jord blandas så att en god kontakt etableras. Åtgärd Minskning av ammoniakförluster, % Kommentar Bandspridning (släpslang) 0 65 Bäst effekt i växande stråsäd och på stubb Släpfot Säljs ännu ej i Sverige Ytmyllning, 2 V-ställda skivor Snabb nedbrukning Nedbrukning efter 4 timmar Sämre effekt kan erhållas om marken är hård, t.ex. vid spridning till vall på lerjord efter första-skörd Hans Leion bygger ny flytgödselbehållare. Foto: Erik Karlsson Ekonomi Gödselslag och hur spridning sker påverkar lönsamheten av snabb nedbrukning Av Håkan Rosenqvist I vissa län är det krav på att bruka ner gödseln inom 4 timmar vid spridning på bar mark. I många situationer med spridning av gödsel är det lönsamt att bruka ner snabbt. Skillnaden är dock stor mellan olika planeringssituationer, spridningstekniker och gödselslag. På intäktssidan finns värdet av bättre kväveutnyttjande. Hur stort värde detta har beror på gödselslag, spridningstidpunkt och spridningsteknik. I tabellen nedan visas hur mycket kväve som kan sparas per hektar vid snabb nedbrukning. Svinflytgödsel har i jämförelse med nötflytgödsel i allmänhet ett högre innehåll av ammoniumkväve, vilket leder till större risk för förluster. Urin har ofta ett lägre kväveinnehåll än flytgödsel och tränger lättare ner i marken på grund av låg ts-halt men har också ett högt phvärde vilket ökar ammoniakavgången och motiverar därmed snabb nedbrukning. Även fastgödsel har höga halter ammoniumkväve och är därför intressant att snabbt bruka ner. I halmrik gödsel som mellanlagrats och komposterats är effekten av snabb nedbrukning liten. Släpslangspridning innebär att kväveförlusten fördröjs jämfört med bredspridning. Man har därför något längre tid på sig att bruka ner gödseln och kan rädda en hel del kväve även om man inte ligger direkt efter spridaren. Går det lång tid till nedbrukning blir det i slutändan inte så stor skillnad vid spridning på öppen mark mellan släpslang och bredspridning. Exempel på kostnader för olika situationer Kostnaderna för snabb nedbrukning är också beroende av planeringssituationen på gården. I nedanstående vårbruksexempel antas att spridningskapaciteten är ett hektar per timme, spridningen görs av en maskinstation samt att nedbrukning sker med lantbrukarens egen 6-meters harv med kapaciteten 2,7 hektar per timme. Några olika situationer kan vara: a) Utrustning behövs på annat fält i vårbruket. Om harvens avverkning är 50 % större än gödselspridarens, vilket innebär att harven bara behövs halva tiden, blir kostnaden ca 100 kr per hektar för snabb nedbrukning. Med ett kvävepris på 8 kr per kg kväve innebär detta att det krävs ett bättre kväveutnyttjande på 13 kg N per hektar för att det skall vara ekonomiskt med en snabb nedbrukning. b) Utrustningen behövs inte på annat fält men föraren behövs på annat fält. Med en ställtid på 10 % innebär detta en kostnad på 9 kr per hektar vilket innebär att det krävs ca 1 kg högre N-utnyttjande per hektar. c) Vid en normal arbetssituation, dvs utan övertid, kan det räknas med timpeng på 150 kr per timme. Med en ställtid på 10 % innebär detta en kostnad på 6 kr per hektar vilket innebär att det krävs strax under 1 kg högre N-utnyttjande per hektar. Slutsatserna blir att med undantag för situationen med högt alternativvärde på utrustning (situation a) är det lönsamt på våren med snabb nedbrukning. Inbesparat kväve och dess värde med olika gödselslag vid nedbrukning i vårbruk inom 4 timmar jämfört med 12 timmar. Gödselgiva 30 ton/ha. Gödselslag Kg sparat N /ha Kr/ha Svinflyt 4,7 38 Nötflyt 3,9 31 Svinurin 2,4 19 Nöturin 2,9 23 Svinfastgödsel 3,9 31 Nötfastgödsel 3,3 26 Svindjupströbädd 0,2 2 Nötdjupströbädd 0, Snabb nedbrukning 19