Ungdomens riksdag 2012 Protokoll Fredagen den 16 mars Kl

Transkript

1 Ungdomens 2012 Protokoll Fredagen den 16 mars Kl Talmannen hälsar välkommen Anf. 1 TALMANNEN: Ärade ledamöter av Ungdomens! Mina damer och herrar! Varmt välkomna till Sveriges. Jag hoppas att resan till Stockholm har gått bra och att ni är utvilade och laddade inför det som komma skall. Det är skojigt att se att hela vårt avlånga land finns representerat här i dag 126 klasser från 61 orter, från Gällivare i norr till Malmö i söder. Det är ganska likt den geografiska spridning som finns på oss sledamöter. Och precis som ledamöterna dock inte jag som talman kommer ni här i dag att arbeta i utskott, debattera och ställa frågor till ministrar. För mig är Ungdomens alltid en inspirationskälla. Ni ungdomar är föredömen när det gäller att ha rappa, tydliga och engagerade debatter. Dessutom är ni mycket bra på att tala klarspråk. Ni tillför också ofta nya perspektiv på ett antal olika frågor. Vi som är vuxna behöver få höra era åsikter. Det gäller inte minst de mer långsiktiga frågorna. Hur vill du att samhället ska fungera framöver? Hur ska politik som rör skola, sjukvård, företagande och energi- och miljöfrågor utformas för att vara så bra som möjligt på lång sikt? Vad tycker du egentligen? Förhoppningsvis får ni här i dag uppleva att det går att få gehör för sina åsikter och värderingar, särskilt om man argumenterar och är påläst. Jag betonar att det är helt centralt att vara påläst i denna kammare. Förhoppningsvis får ni också ökad insikt i vikten av att lyssna. Det har inte alla som sysslar med politik möjlighet att göra, är jag rädd. Det gäller att lyssna, prioritera och kompromissa. Politiskt arbete i en demokrati handlar nämligen väldigt mycket om samarbete att ge och ta och försöka hitta eller bygga majoriteter för att få lite grann som man själv vill. Att få en majoritet att ställa sig bakom ett beslut kan ibland kan gå mycket snabbt, men oftast tar det åratal av debatterande och byggande av majoriteter. Det kanske är en av tjusningarna med politik, kan man möjligen säga. Kära ledamöter! Jag hoppas att ni går in med inställningen att det här ska bli en rolig och lärorik dag. Jag hoppas att ni ska finna det lustfyllt och spännande att debattera och argumentera, att ni ska upptäcka glädjen i att få gehör från andra och nå fram till gemensamma ståndpunkter samt 1

2 Ungdomens att ni ska få nya kompisar såväl bland meningsfränder som bland meningsmotståndare. Det är oftast personkemin, inte partiboken, som avgör. Ni vet väl förresten att det är tillåtet att applådera i kammaren? Det får dock inte förekomma buande eller busvisslingar. Det är reglerat i lag, i sordningen. Min förhoppning är att ni när ni åker hem i dag ska tänka: Vad kul det var att vara sledamot! Politik vill jag fortsätta att syssla med, helt eller delvis. Jag hoppas att flera av er prövar på att gå med i ett politiskt parti, ungdomsförbund eller en politisk förening av något slag nu eller senare i livet. Jag kan lova att partiengagemang, förenings- och samhällsengagemang kan vara både kul och spännande, och framför allt kan jag säga att det är väldigt lärorikt och utvecklande. Det vet jag av egen lång erfarenhet. Jag har även en gammal kollega, en professor i medicin, som jag brukar hänvisa till. Han sade att en var det förnämsta universitet han studerat vid. Ni behöver inte hålla med om allt i ett partiprogram, och det går att ägna sig helhjärtat åt en eller ett par frågor också inom ramen för ett politiskt parti. Sedan är ju sanningen den att partierna och de politiska församlingarna runt om i landet behöver er ungdomar också kanske mer än någonsin. Det finns inget som tyder på att dagens ungdomsgeneration skulle vara mindre politiskt intresserad och engagerad än tidigare generationer. Jag skulle snarast vilja säga tvärtom. Det som dock är en stor utmaning är att de politiska partierna, och då särskilt ungdomsförbunden, fortsätter att krympa i antal medlemmar. Det är även svårt att rekrytera medlemmar som vill engagera sig aktivt i det politiska vardagsarbetet som vill åta sig förtroendeuppdrag. I kommuner och landsting är i snitt bara var tionde förtroendevald under 30 år. I en är andelen yngre glädjande nog högre, en av det högsta vi någonsin haft. Efter det senaste svalet, 2010, är medelåldern bland ledamöter lägre än någonsin sedan den allmänna rösträtten infördes. En annan utmaning är att allt fler hoppar av sina politiska uppdrag mellan valen. Det gäller framför allt på lokal nivå, och statistiken visar att det främst är unga och kvinnor som kastar in handduken i förtid. När det gäller ungdomar kanske det beror på studier och ändrade bostadsorter. Att det har blivit så tror jag delvis beror på att det i dag finns så många fler sätt att engagera sig på och göra sin röst hörd vid sidan av de politiska partierna. Till bilden hör också att partierna och de politiska institutionerna kanske inte alltid varit så bra på att utveckla arbetsformerna för att passa och attrahera yngre människor bättre. Vi behöver er hjälp att anpassa arbetsformerna. Har ni tankar och idéer om hur politiska partier, föreningar och organisationer kan bli bättre på att engagera människor och särskilt ungdomar är ni varmt välkomna med dem. Än en gång: Varmt välkomna till en! 2

3 Ajournering Ungdomens beslutade kl på förslag av talmannen att ajournera förhandlingarna till kl då återstående punkter på föredragningslistan skulle behandlas. Ungdomens Återupptagna förhandlingar Förhandlingarna återupptogs kl Fortsatt svenskt deltagande i den internationella säkerhetsstyrkan i Afghanistan (ISAF) Föredrogs sammansatta utrikes- och försvarsutskottets betänkande 2011/12:UFöU1 Fortsatt svenskt deltagande i den internationella säkerhetsstyrkan i Afghanistan (ISAF). Fortsatt svenskt deltagande i den internationella säkerhetsstyrkan i Afghanistan (ISAF) Anf. 2 ARBER GASHI i Ljungby: Herr talman! Jag har haft en väldigt svår uppgift att handskas med. Att på rak arm ge ett konkret svar till varför vi bör stanna i Afghanistan kan ibland vara svårt. Men jag har även tyckt att uppgiften varit intressant och lärorik, för jag har lärt mig mycket. Jag har lärt mig att Afghanistan är världens tredje mest korrumperade land, vilket lett till att befolkningen har mycket lågt förtroende för de offentliga institutionerna. Jag har lärt mig att omkring 74 procent av världsproduktionen av opium har sitt ursprung i Afghanistan. Det är den södra delen av Afghanistan som står för den större delen av produktionen, och det är just i de södra delarna som talibaner och andra regeringsfientliga grupper härjar och förhindrar kontroll från regeringens och statens sida. Jag har också lärt mig att Afghanistan ligger på plats 172 över FN:s index för mänsklig utveckling, detta av totalt 187 stater. Att 60 procent av befolkningen lever på mindre än en dollar per dag tyder på djup fattigdom. Jag har lärt mig att civila afghaner omkom under 2010 och ytterligare skadades. Därtill har jag lärt mig att det förekommer utomrättsliga avrättningar och tortyr. Jag har lärt mig att kvinnor i Afghanistan utsätts för våld och diskriminering samt att läskunnigheten bland kvinnor i Afghanistan är bland de lägsta nivåerna i världen samtidigt som mödradödligheten är bland de högsta. Allt detta och mycket mer har jag lärt mig endast genom att läsa den proposition vi i Ungdomens fick i uppgift att läsa. Och ändå finns det de som undrar vad vi ska göra i Afghanistan. Siffror och fakta kan ibland vara svåra att begripa. Det kan vara svårt för en helt vanlig medborgare att ta in all information och verkligen inse vilken kris Afghanistan befinner sig i. Jag hade just det problemet för inte så länge sedan. Därför satte jag mig ned med en vän till mig som ursprungligen kommer från Afghanistan för att lyssna på hans historia. 3

4 Ungdomens Fortsatt svenskt deltagande i den internationella säkerhetsstyrkan i Afghanistan (ISAF) 4 Han berättade för mig att han var rädd för att åka buss. Det fanns inte en busstur då han inte var rädd för att bussen han satt i skulle sprängas i luften. Han var rädd för att aldrig mer kunna gå i skolan eller att aldrig mer få krama om sina föräldrar. Det var när han berättade sådana saker för mig som fakta och siffror verkligen blev synliga. De blev synliga eftersom de inte längre bara stod på papperet utan berättades av en livs levande människa. Min vän och hans familj hade tur att komma undan och få chansen till ett nytt liv i Sverige. Men långt ifrån alla är lika lyckligt lottade. Det är därför jag anser att vi ska vara i Afghanistan. Vi ska vara där för att kunna erbjuda säkerhet för det civila samhället och ge hela befolkningen rätten till frihet och demokrati. Sverige betraktas ofta som ett föregångsland, så låt oss lära Afghanistan om feminism. Låt oss utbilda militär och polis i Afghanistan så att de på ett professionellt sätt kan sköta sitt jobb. Låt oss tillsammans bygga nya skolor, sjukhus och andra nödvändigheter för de 560 miljoner kronor som vi vill skicka i bistånd. Med mindre än 2 procent av regeringens budget för internationellt bistånd kan man faktiskt uträtta mycket. Och hur mycket är 560 miljoner, eller 1,8 procent, när det handlar om liv? Jag anser att 855 soldater kan göra nytta i Afghanistan om de används på rätt sätt. Vi ska vara där för att hjälpa Afghanistan att komma på fötter igen, efter tio år av officiellt krig och 30 år av oroligheter. Det gäller att inse att det finns en värld utanför Nordens gränser, en värld där många i dag behöver hjälp. Det handlar om solidaritet med människor, och det handlar om att vi skapar en trivsam värld för alla. Låt oss därför sträcka ut en hand till det civila samhället så att människor fritt kan åka buss och utan att behöva vara rädda för att åka buss blir det sista de gör. Herr talman! Med dessa ord vill jag yrka bifall till utskottets förslag. Anf. 3 LEO ZILLÉN i Uppsala: Herr talman samt ärade åhörare! Har du det som krävs för att ha en åsikt? heter det i kampanjen från Försvarsmakten. Trots att regeringen tagit ställning mot statlig propaganda har försvaret investerat miljoner i en kampanj där målgruppen verkar vara machoglada skjutkillar. Carl Bildt har rätt när han säger att vi borde vara i Afghanistan för flickornas skull. Om konflikten i Afghanistan hade handlat om fredsarbete skulle det som efterfrågas i reklamen ha varit annorlunda. I Försvarsmaktens kampanj handlar det om att ha god reaktionsförmåga och att få en adrenalinkick av att bland annat skjuta somaliska pirater. Medan en fredsarbetare behöver goda kunskaper i lokala förhållanden, social förmåga, språkförståelse och förståelse för kulturella skillnader ska den som jobbar i Försvarsmakten kunna hålla i och skjuta med ett vapen. Det uppenbarliga är att det inte är fredsarbetarna som är ansvarslösa utan försvaret och regeringen som inte kan ta ansvar för de sociala konsekvenser som uppkommer när vi strider med Nato under USA:s ledning. 38 miljoner kronor lägger Sverige på en myndighet som ska stärka vapenexporten. Sverige är en av världens största vapenexportörer till länder i krig och fred, till diktaturer och demokratier. Sedan 2001 har den svenska vapen-

5 exporten ökat med över 400 procent. Vapen säljs till diktaturer under benämningen försvarsmaterial. Senast var det ett övervakningssystem till Libyen, där man förföljer oppositionen och jagar flyktingar. Det är just oförståelsen för hur vi skapar fred och global rättvisa som gjorde att USA misslyckades i Irak. Sedan USA gick in i Irak har den svenska vapenexporten till den amerikanska armén mer än fördubblats. Ingen har väl dött av lite vapenexport? Ingen har väl dött av militära insatser i Afghanistan? Fungerar det inte med våld fungerar det med mer våld, resonerar man. Aldrig ifrågasätts våldet som metod, vilket jag vill göra nu. Jag förstår inte logiken, och jag förstår inte moralen bakom. Sverige måste bli en fredsmakt. Det vi efterfrågar i det svenska samhället är inte våld utan fred. De konflikter och problem som uppstått har uppstått i en utsatthet som skapades under 90-talets finanskris, då skolor och fritidsgårdar lades ned och arbetslösheten ökade. Det har i sig skapat ett våld som har skapat ett motvåld i form av kriminalitet, gängbildning och främlingsfientlighet. Genom att motverka sociala problem världen över kommer vi att kunna motverka dessa konflikter. Carl Bildt har rätt när han säger att vi borde vara i Afghanistan för flickornas skull. Trots elva år av krig går mindre än var nionde flicka i skolan i Afghanistan. De metoder freds- och rättviserörelsen efterfrågar är investeringar, ett ökat bistånd och ett stöd för att vi ska ta ansvar för de problem vi har skapat i Afghanistan tillsammans med Nato och USA. Sverige måste bli en fredsmakt. Härmed vill jag yrka avslag till utskottets förslag samt bifall till reservation nr 1. Ungdomens Fortsatt svenskt deltagande i den internationella säkerhetsstyrkan i Afghanistan (ISAF) Anf. 4 HAMPUS ÖSTMAN i Södertälje: Herr talman! Kriget i Afghanistan har nu pågått i över tio år. Många har dött, och många har skadats. Men inte bara tragiska händelser har inträffat. Många har också fått det bättre, inte minst kvinnor och barn. Före 2001, när talibanerna styrde, var situationen för kvinnor och barn förfärlig. Kvinnor blev utsatta för terror och misshandel och utsatta för en regim som inte hade någon som helst humanitet mot kvinnor. Ytterst få barn fick gå i skolan. Nu tio år senare har det skett framsteg när det gäller situationen för kvinnor och barn. Före 2001 hade endast 9 procent av afghanerna tillgång till någon form av sjukvård. I dag uppskattas den siffran till 50 procent. Nästan sju miljoner barn är inskrivna i grundskolan i dag, varav 40 procent är flickor. Före 2001 gick färre än en miljon barn i skolan, och ytterst få flickor. Jag tycker därför att betänkandet angående att skicka fler svenska soldater till Afghanistan är bra. Det hjälper det afghanska folket, i synnerhet kvinnor och barn. Saken är den att de militära insatserna i Afghanistan är nödvändiga, framför allt för kvinnorna och barnen. Utan dem är det en stor risk att landet skulle kastas tillbaka i ett förödande inbördeskrig, där en fundamentalistisk diktatur med allt vad det innebär skulle kunna återta makten. Låt mig slutligen säga att 2014 är ett viktigt år, då det kommer att ske val i Afghanistan. Jag tror att det väsentliga är att omvärlden då tydligt visat det afghanska folket att vi vill att de ska ta över ansvaret, att de 5

6 Ungdomens Fortsatt svenskt deltagande i den internationella säkerhetsstyrkan i Afghanistan (ISAF) behöver ta över ansvaret och att vi successivt kommer att dra oss därifrån. Vi har även öppnat för att lämna kvar ett antal soldater i Afghanistan om den afghanska regeringen begär det. Varför? Jo, det kanske är nödvändigt att utländska soldater även efter 2014 ger ett bidrag, men då endast med att utbilda och stödja den afghanska militären. Därför uppmanar jag alla i denna sal som vill det bästa för kvinnorna och barnen i Afghanistan att rösta för bifall till utskottets förslag. Anf. 5 KAJSA PAULSSON i Luleå: Herr talman! I dagsläget befinner sig Afghanistan i en instabil situation vad gäller säkerheten och är beroende av de internationella styrkorna. Men att ha styrkor i landet är ingen långsiktigt hållbar lösning. Man kan inte ha dem där för alltid. Därför anser jag att det är mycket viktigt att fortsätta att utbilda de afghanska säkerhetsstyrkorna, så att de på sikt ska kunna upprätthålla säkerheten själva. På så sätt skulle vi även kunna minska den militära närvaron successivt för att dra tillbaka styrkorna helt inom några år. Gällande biståndet vill jag främst satsa på att skapa utbildningsmöjligheter för den afghanska befolkningen, särskilt för de unga. Det känns som en bra investering inför framtiden. Att utbilda den afghanska befolkningen i demokrati och mänskliga rättigheter är viktigt och kan på sikt leda till ytterligare demokratisering och ett rättvisare samhälle. Om vi dessutom har styrkor i landet skulle vi kunna se till att dessa pengar går till rätt ändamål, vilket känns väsentligt, då korruption är ett väldigt vanligt problem. Med alla dessa insatser skulle vi kunna hjälpa Afghanistan att klara sig på egen hand. Härmed vill vi yrka bifall till regeringens förslag att ställa en svensk väpnad styrka bestående av högst 855 personer till förfogande för deltagande i den internationella säkerhetsstyrkan i Afghanistan i enlighet med biståndsbudgeten. Vi vill att biståndet ska uppgå till 160 miljoner kronor. 6 Anf. 6 ELISABET REISTAD i Helsingborg: Herr talman! Föreställ er en behövande och svag familj som inte har någonstans att bo. En byggfirma beslutar sig för att hjälpa familjen och ge dem ett hem. Firman sätter ett datum för när huset ska vara klart och skickar fem man för att börja bygga. När halva tiden har gått har männen bara byggt grunden till familjens hem. På det utsatta datumet lämnar männen huset, som saknar tak. Ett hus utan tak kan man inte bo i. Varför saknar huset tak? Jo, för att det var för få män som byggde på huset. Det var för få män för att hinna till det utsatta datumet. Herr talman! För att en snabbare utveckling ska ske fram till 2014 krävs det en större styrka för att nå en högre effektivitet. Vi anser att Afghanistan inte är redo för att styrkan dras tillbaka i nuläget, eftersom det finns en risk för att det afghanska samhället då faller samman, vilket innebär att de pengar och resurser vi har lagt ned på landet hittills kommer att gå förlorade. Vad vinner vårt land och vårt folk på detta? Om man ställer sig den frågan skulle man likaväl kunna strunta i allt bistånd vi ger till utsatta

7 länder. Vad ger det oss att hjälpa och skänka pengar till folk vi inte känner? Vi ser det inte på det viset. Vi ser det inte som att vi offrar svenska liv. Vi ser det som att vi möjliggör en stabil tillvaro för ett helt land. Vi ser det som chanser, inte som risker. Vi ser det som möjligheter, inte som hinder. Härmed vill vi yrka avslag till utskottets förslag och ber er att rösta för ett ökat svenskt deltagande i Afghanistan. Anf. 7 LUDVIG WETTLÉN i Nyköping: Herr talman! Afghanistan är ett land i behov av stöd, vilket vi tillsammans med ISAF ger och ska fortsätta att ge. Det gynnar inte bara den afghanska befolkningen utan även oss själva och övriga världen. Att dra oss ur innan vi har slutfört den uppgift vi har påbörjat är inte att hjälpa och stödja utan snarare, om något, att stjälpa. Vi stjälper då inte bara Afghanistan utan även oss själva. Att dra oss ur när vi behövs som mest skulle skapa ett mycket dåligt rykte för Sverige och ett väldigt dåligt förtroende för oss. Det är någonting som självklart kan påverka oss i framtiden och i nutida sammanhang. Problemen i Afghanistan påverkar oss inte bara genom politiken. I Afghanistan produceras nästan 92 procent av världens heroin. I regionen finns även terrorism och länder med kapacitet att utveckla kärnvapen. Det är därför viktigt för oss att göra detta område säkert eftersom det kan förbättra situationen för oss här hemma i Sverige genom att genom exempelvis mindre narkotikahandel. Vi är medlemmar i FN, Förenta nationerna, och vi har möjlighet att hjälpa länder i behov. Vi har möjligheten att hjälpa till och skapa en global fred. Låt oss göra det. Att göra det säkert i Afghanistan skulle också göra det lättare att fokusera på det annars omöjliga biståndsarbetet för att återbygga ett land slaget i spillror. Sverige är inte i Afghanistan för att kriga. Vi är i Afghanistan för att tillsammans med andra hjälpa till att återuppbygga ett land som slaget i spillror efter årtionden av krig. Herr talman! Jag vill därför yrka bifall till utskottets förslag. Ungdomens Fortsatt svenskt deltagande i den internationella säkerhetsstyrkan i Afghanistan (ISAF) Anf. 8 GABRIELLA LYSHOLM i Hässleholm: Herr talman! Internationell fred och säkerhet kräver internationellt engagemang, ansvar och agerande. Situationen i Afghanistan är bedrövlig, alltför bedrövlig för att omvärlden ska stå passiv. FN:s säkerhetsråd har konstaterat att militära insatser är nödvändiga och auktoriserade därför skapandet av den internationella säkerhetsstyrkan ISAF. Om Sverige nu skulle ställa sig utanför detta samarbete för fred skulle det innebära likgiltighet inför vår skyldighet gentemot vår omvärld och för de civila offer som dödats under krigets gång. I Afghanistan i dag vaknar tusentals barn upp till ljudet av pistolskott i flyktingläger och utan föräldrar. De kan inte lämna sina hem utan att riskera sina liv genom att trampa på en landmina. 7

8 Ungdomens Fortsatt svenskt deltagande i den internationella säkerhetsstyrkan i Afghanistan (ISAF) Fler civila offer än någonsin har under den senaste tiden dödats i landet. Fattigdomen är utbredd, och miljontals människors rättigheter kränks varje dag. Det är detta den svenska insatsstyrkan i ISAF ska förhindra. Man ska ge den afghanska befolkningen hopp. Visst har inte vägen varit utan gropar och skarpa kurvor. Men den har varit är fortfarande den enda. Skulle vi dra i handbromsen i dag lämnar vi över 30 miljoner människor åt sitt öde i ett land i misär. En flod är skapad droppe för droppe. Så lyder ett afghanskt ordspråk. I stället för att låta dessa droppar bestå av oskyldiga människors blod, svett och tårar, låt oss skicka en flodvåg av hopp, styrka och gemenskap till den afghanska befolkningen. Härmed vill jag yrka bifall till utskottets förslag vid beslutspunkt 1. Eftersom vi tror att nyckeln till Afghanistans välstånd är humanitära insatser vill vi höja biståndet. Jag yrkar därför avslag på utskottets förslag vid beslutspunkt 2 och bifall till reservation 3. Anf. 9 MÄRTA ERIKSSON i Strängnäs: Herr talman, ärade delegater! Vad är ansvar? Är ansvar att som ett fredligt land inte stödja ett arbete där demokrati och mänskliga rättigheter främjas? Är ansvar att skjuta över arbetet på något annat land och hoppas att det löser sig och tro att om man vänder ryggen till problemet så försvinner det? Nej, det är inte ansvar. Mänskliga rättigheter, rätten till utbildning och rätten till privatliv är några av de rättigheter som enligt svenska folket är så viktiga att de har införts i våra grundlagar. Är det då inte självklart att dessa grundläggande förutsättningar ska gälla även i andra delar av världen? Är det inte Sveriges ansvar att efter egen förmåga med fredliga trupper hjälpa ett annat land till ett demokratiskt styre? Det rådande läget i Afghanistan är inte acceptabelt. Regeringsfientliga grupper utgör ett stort hot mot den pågående demokratiseringsprocessen, och förtroendet för politikerna är fortsatt lågt. Kvinnor förtrycks, alla barn har inte rätt att gå i skolan, och sjukvården har stora brister. Detta är inte okej. Därför menar jag att en ansvarsfull utrikespolitik i frågan är att behålla de svenska trupperna i Afghanistan ända fram till transitionsprocessen och uppbyggnaden en stabil demokrati är slutförd. Om vi behåller de svenska trupperna i Afghanistan kan vi garantera den afghanska befolkningen trygghet, stabilitet, säkerhet och en ljus framtidstro. Det om något är att ta ansvar. Jag yrkar bifall till utskottets förslag. 8 Anf. 10 LUKAS LIDSELL i Salem: Herr talman! Jag håller med regeringens förslag. Dock ser jag inte att en utökning av den militära styrkan är nödvändig utan att det i sådant fall borde ske en ökning av det civila stödet. Jag anser att den svenska militärens nuvarande insats i ISAF är nödvändig dels för att den hjälper till att stabilisera läget i Afghanistans krigshärjade områden, dels för att den utbildar och hjälper befolkningen i krissituationen.

9 Varför ska då Sverige hjälpa till? Jo, därför att om vi drabbas så förväntar vi oss hjälp. Det är alltså fråga om att ge andra vad vi själva i framtiden kan komma att behöva och fråga om att visa vad en demokrati i själva verket är. För att människorna i Afghanistan ska förstå vad en demokrati är måste vi visa det utan vapen. I sin proposition har regeringen skrivit: Avsikten är att det internationella samfundets militära stöd gradvis ska ersättas av ett förstärkt civilstöd, vilket är en god anledning att låta svensk militär stanna i Afghanistan. Utan militären kommer de civila grupperna inte att sättas in. Utan de civila grupperna kommer frågan om demokrati aldrig att bli hörd. Vi anser Sverige tillsammans med ISAF endast kan komma att utgöra en positiv kraft och därmed möjliggöra en förbättrad välfärd i Afghanistan. Det kommer i sin tur att leda landet ett steg närmare en demokrati. Härmed vill jag yrka bifall till utskottets förslag. Ungdomens Fortsatt svenskt deltagande i den internationella säkerhetsstyrkan i Afghanistan (ISAF) Anf. 11 DIDRIK FALK WOLLBERG i Helsingborg: Herr talman, ärade församling! Det var en gång tre mäktiga män, en rik man, en president och en taliban. Mellan dem står en legosoldat. Var och en av dem ber legosoldaten att döda de övriga två. Men vem dör, och vem överlever? Makt existerar när människor tror att den existerar. Den kan användas som ett trick, precis som korruption. Korruptionen i Afghanistan är det största hindret mot demokrati och rättvisa i landet. Korruptionen är som ett slag i ansiktet i kampen för mänskliga rättigheter. Ska vi bara sitta och titta på när korruptionen förintar rättvisan i landet, eller ska vi bevilja förslaget om fortsatt deltagande i ISAF och göra en insats som kan förändra i riktning mot både rättvisa och jämställdhet i landet? Vi strävar även efter att stoppa den illegala exporten av opium, som är ett bakslag för Afghanistan och andra länder. Herr talman! Vi kommer inte att kunna ställa allt till rätta i Afghanistan. Det är en väldigt lång och svår process som kommer att ta tid. Men Sverige som demokrati måste hjälpa det afghanska folket, och vi kommer att kunna bidra till en viss nivå. Vi kommer att kunna ändra, och vi kommer framför allt att kunna visa att vi är villiga att hjälpa till och visa att vi bryr oss om folket i Afghanistan. Glöm inte bort att man inte alltid kan förändra men att man alltid kommer att kunna vara med och påverka. Anf. 12 ISAK SNÖFJORD i Luleå: Herr talman! Jag personligen och klassen Omvårdnadsgrupp 3 anser att vi ska skicka fler soldater till Afghanistan. Det vi har gjort där och det vi gör för tillfället hjälper afghanerna. Allting visar på att det blir ett säkrare land. Flickorna kan inte gå till skolan. De riskerar att bli skjutna om de är på väg till skolan. Detta anser vi vara väldigt fel. Det är inte vad FN och de mänskliga rättigheterna står för. Om vi tar bort våra soldater just nu kommer det förmodligen att gå tillbaka till de gamla vanorna. 9

10 Ungdomens Fortsatt svenskt deltagande i den internationella säkerhetsstyrkan i Afghanistan (ISAF) Vi vill öka biståndet. 60 procent av landets befolkning lever på 1 USdollar per dag. Det räknas som extrem fattigdom. Men de pengar som vi har skickat dit har inte alltid kommit fram. Det vill vi sätta på Sida. Det är deras ansvar att se till att pengarna kommer dit de ska komma. Vi vill därför att de ska skicka pengarna till organisationer. Enligt FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna betonas alla barns rätt till utbildning och omvårdnad. Därför är det av största vikt att Sveriges bistånd riktas till sådana åtgärder. Det gäller att minska de klyftor som finns i Afghanistan, för ur fattigdom och missnöje gror extremism. Här har Sverige och övriga länder ett ansvar för att minska de klyftor som finns i Afghanistan, stärka demokratin och öka säkerheten, vilket bör vara den högsta prioriteringen, för annars finns det risk för fortsatt rekrytering till extrema islamska grupper, fortsatt korruption och ökad misstro mot väst. Till slut kommer det att handla om en kamp mot terrorism och om hela världens säkerhet. Anf. 13 FRIDA JANSSON i Haninge: Herr talman! På senaste tiden har det uppmärksammats flera drastiska händelser i Afghanistan. Bland annat har amerikanska soldater urinerat på döda offer, bränt koranen och dödat ett tjugotal oskyldiga afghaner. Dessa händelser förstärker afghanernas otrygghet till både oss och deras lands framtid. Dessutom har Sverige nästan 84 gånger större bnp per capita jämfört med Afghanistan. Vi har alltså råd att bidra till en säkrare livsstil i krisande länder som Afghanistan. Både du och jag vet att en mental läkning efter alla hemska tragedier tar tid, troligen mer tid än det tioåriga arbete som vi har utfört där hittills. För att läka så många själar som möjligt och göra en märkbar skillnad behöver vi vara där till Då krävs det också mer pengar än 560 miljoner kronor per år, för att behålla den goda kvaliteten på vårt arbete. Vi bör därför rösta för ett förlängt stöd och en ökad biståndsinsats. Vår hjälp ska märkas! Härmed vill jag yrka avslag på utskottets förslag. Anf. 14 EDVARD THORFINN GEORGE i Lund: Herr talman! Vi börjar nu närma oss den allra viktigaste delen av denna långdragna konflikt, nämligen slutet. Det är nu vi bestämmer hur vår medverkan i ISAF-styrkan ska påverka framtidens Afghanistan. Ska vi få panik och dra oss ur de elva års hårda arbete som vi har gjort, bortkastat, eller ska vi gå vidare och se till att vår medverkan faktiskt har en långvarig effekt på fred och välstånd i landet? Detta är början på slutet. Men vi är inte klara ännu. Vi kan inte se in i framtiden. Vi kan inte vara säkra till hundra procent på hur vårt militära stöd bemöts. Men vi kan titta tillbaka på liknande situationer i historien, lära oss av tidigare misstag och lära oss inför framtiden. 10

11 År 1989, alltså inte så länge sedan, drog sig den ockuperande makten Sovjetunionen ut ur Afghanistan. Detta visade sig vara ett förödande beslut för folket i Afghanistan. I landet rådde kaos. Inbördeskrig mellan regeringen och gerillastyrkor och inom olika falanger av extremister splittrade landet i nästan tio år innan en talibanregim tog makten Hela anledningen till den nuvarande situationen i Afghanistan och de rörelser som vi i dag kämpar emot växte fram i maktvakuumet efter att Sovjetunionen hade dragit sig ut. I ett maktvakuum där regeringen inte har kapacitet att upprätthålla lag och ordning kan vad som helst hända. Det är så vi lämnar Afghanistan om vi drar oss ur i dag. Vi måste respektera historien. Vi måste lära oss av det som har hänt. Afghanistan är inte i en position som vi kan lämna. Vi behöver ett fortsatt militärt stöd för att säkra lag och ordning och stödja den demokratiskt framröstade regimen. Man kan ifrågasätta vår inblandning från början. Men vare sig vi gillar det eller ej har vi tagit de besluten, och dem får vi stå vid. Vi är högst inblandade i denna konflikt, och därför har vi ett ansvar, ett ansvar för att inte lämna ett land som inte kan regera sig självt. Med kunskaper från historien i handen hade det varit oansvarigt. Att människor känner sig säkra, kan gå ut på gatorna och umgås fritt och inte är hotade är grunden för samhället. Med det är bara grunden. Vi hoppas att med hjälp av ett bistånd som ska uppgå till 560 miljoner kronor kunna bistå den demokratiskt framröstade utvecklingen. Härmed vill jag yrka bifall till utskottets förslag. Ungdomens Fortsatt svenskt deltagande i den internationella säkerhetsstyrkan i Afghanistan (ISAF) Anf. 15 CECILIA CARLSSON i Lund: Herr talman! Sveriges unga kvinnor och män offrar sina liv i en konflikt, en konflikt och ett kaos som de amerikanska styrkorna har orsakat. Vi ger i dag mycket biståndspengar och offrar människoliv när vi har vuxna och barn som lider ofrivilligt i Sverige. Är det rätt? Är det rätt att i första hand tänka på andra och inte på sina egna? Ja, de riskerar sina liv, och de räddar liv. De ser efter mänskliga rättigheter för oss, att säkerheten höjs. Men vilken säkerhet har vi medborgare här i Sverige? Vi har medborgare som inte vågar gå ut på grund av övergrepp, våldtäkter och ligor som slåss mot varandra. Anmälningar av sådana brott slarvas bort av polisen. Vi måste börja agera i Sverige. Vi måste kunna gå säkert på våra egna gator. Vart är vi på väg? Tänk på den frågan och fundera på om det är bättre att lägga mer energi på skolan, omsorgen och bidrag till dem som inte kan få ihop vardagen, till de hemlösa i Sverige i stället! Tänk bara på hur alla våra barn egentligen har det i Sverige! Vi behöver pengar för att stoppa barnfattigdomen. Det handlar om barn som inte har mat på bordet längre. Vi behöver stoppa det nu, i dag inte i morgon! Vi behöver lägga pengar på sjukvård och på att höja levnadsstandarden i Sverige. Vi ska inte ha några fattiga barn i Sverige. Vi unga måste stå upp och bygga upp det stolta Sverige som vi en dag ska ärva från de äldre och förvalta till nästa generation. 11

12 Ungdomens Fortsatt svenskt deltagande i den internationella säkerhetsstyrkan i Afghanistan (ISAF) Vakna upp! Sverige håller på att förfalla! Hur många svenskar ska behöva lida och dö innan ni öppnar ögonen? Härmed vill jag yrka avslag på utskottets förslag. Anf. 16 HAMPUS ÖSTMAN i Södertälje replik: Herr talman! Du pratar mycket om att Sverige håller på att förfalla, att barn har det dåligt. Det kan man hålla med om. Det kanske är så. Men hur är det i Afghanistan? Där har de det ännu värre. Jag förstår inte varför det ena ska utesluta det andra. Vi kan väl fortfarande hålla på med bidrag och militär närvaro i Afghanistan samtidigt som vi bygger ut vårt eget land! Varför måste det ena utesluta det andra? Anf. 17 CECILIA CARLSSON i Lund replik: Herr talman! Sverige är ett land som håller på med diplomati. Ursäkta orden, men vi ska inte skjuta skallarna av varandra. Det är inte det vi håller på med. Om man kollar upp: Hur många i era klasser kan komma med en ny Iphone och ha mat på bordet dagen efter? Någonstans måste vi sätta ned foten. Vi måste börja se hur vi egentligen har det. Vi har haft en självmordsbombare. Vi har haft åtta mord i Malmö på mindre än ett år. Vi måste sätta stopp för detta i Sverige innan vi kan börja öppna dörrarna utåt och hjälpa till. Anf. 18 HAMPUS ÖSTMAN i Södertälje replik: Herr talman! Du talar om bombhot wow! Det är klart att det är hemskt. Det håller jag med om. Men hur många är det i Afghanistan varje dag? Hur många dör inte där? Jag får faktiskt inte ihop det. Att en person dör, jämfört med att många hundratals dör, då är det väldigt viktigt att vi hjälper. Anf. 19 CECILIA CARLSSON i Lund replik: Herr talman! Ja, det är en självmordsbombare. Men vi hjälper ändå och tar emot otroligt mycket flyktingar. Vi måste ha pengar för att anpassa dem till det svenska samhället, få dem till jobb och utbildning. Vi måste kunna hjälpa dem. Vi hjälper genom att ta emot, men vi måste hjälpa dem vi tar emot här hemma också. Vi skickar biståndspengar. Vi behöver inte ta bort allt, men vi behöver inte skicka lika mycket. Vi måste tänka på oss själva ibland. Anf. 20 RIKARD KAJLAND i Strängnäs replik: Herr talman! Ärade ungdoms! Som jag ser det gör Cecilia ett grundläggande fel i sin argumentation. Hon bygger den på att det finns ett vi och ett de att vi svenskar på något sätt är annorlunda än världssamfundet. Jag tycker att det är ganska läskigt att höra. Det är sådan argumentation som många här i Sverige lägger sitt liv på att bekämpa. Det tycker jag faktiskt är helt rätt. Det är fel att se oss svenskar som något särskilt bra och att vi måste ta hand om oss själva innan vi kan ta hand om andra. Det är klart att man 12

13 ska kunna ta hand om sig själv, men man måste ha en viss syn på hur bra vi faktiskt har det i Sverige. Vi har till exempel en av världens lägsta andelar analfabeter. Jag kan slå vad om att ingen här känner en analfabet. En sådan enkel grej som att 50 procent av barnen i Afghanistan inte går i skolan säger ganska mycket. Det är klart att man kan hjälpa till. Anf. 21 CECILIA CARLSSON i Lund replik: Herr talman! Ja, de har det sämre än vi har, och vi hjälper dem mycket, men någon gång måste vi tänka på att hjälpa oss själva. Det jag just nu ser och känner är att vi hjälper dem så otroligt mycket att vi förfaller i Sverige. Jag vill inte att vi hamnar på den punkt där de är nu. Vi måste hjälpa, men vi måste samtidigt ta något till oss själva. Vi kan ha bistånd i form av mat, medicin, utveckling och skolor, men vi behöver inte sända trupper. Vi behöver inte offra liv på det sättet. Ungdomens Fortsatt svenskt deltagande i den internationella säkerhetsstyrkan i Afghanistan (ISAF) Anf. 22 RIKARD KAJLAND i Strängnäs replik: Herr talman! Cecilia Carlsson lyfter fram bra poänger. Man måste kunna ta hand om sig själv, och det är viktigt för en stat att kunna försörja sig själv. Men låt oss se på hur mycket pengar det nuvarande förslaget innebär. Det är 560 miljoner. Sveriges statsbudgetöverskott år 2011 var 68,7 miljarder kronor. Att tro att dessa 560 miljoner på något sätt skulle göra Sveriges ekonomi sämre tycker jag inte är rimligt. Anf. 23 CECILIA CARLSSON i Lund replik: Herr talman! Man kan se det som en liten summa. Men tänk på de arbetslösa i Sverige. Hur mycket bidrag får de att försörja sig på? Vi studerande som tänker läsa vidare får kronor i månaden. Vad ska man äta? Vad ska man leva på? Vi måste börja fundera på att kanske höja lite bidrag här hemma och få det lite bättre för dem som kämpar. Det är så många som kämpar för att få ihop varenda liten krona. Vi ger bidrag. Det finns organisationer som samlar in miljoner och miljarder. Vart tar de vägen? Varför måste skattepengar gå åt till detta när vi ändå ger bidrag till exempelvis Rädda Barnen? Anf. 24 NIKLAS BRAND i Karlskrona: Herr talman! Ärade ledamöter av Ungdomens! Afghanistans regering har länge varit angripen av talibanerna, som styrde landet mellan åren 1996 och De har efter att ha störtats regelbundet attackerat ISAF-styrkorna samt afghanska trupper som har till uppdrag att bringa ordning och fred i landet. I dagens Afghanistan ser vi en förbättring. Vi anser att de svenska trupperna med sin lokalkännedom och lokalbefolkningens tillit ska få fortsätta bringa fred och avsluta sitt arbete med att utbilda de afghanska säkerhetsstyrkorna. Korruptionen är väldigt omfattande i Afghanistan. Enligt en undersökning av gjord av Transparency International ligger Afghanistan på 180:e plats av 182. För att Afghanistan ska förbli demokratiskt vilket 13

14 Ungdomens Fortsatt svenskt deltagande i den internationella säkerhetsstyrkan i Afghanistan (ISAF) det inte är med så mycket korruption behövs stöd utifrån. Där kan Sverige som ett öppet och demokratiskt land hjälpa till att upprätta ett friare och parlamentariskt Afghanistan. Landet är i stort behov av civil hjälp. En mycket stor andel kvinnor och flickor får inte gå i skolan. Därför förblir de analfabeter och tvingas leva med en ytterst begränsad frihet. Vi tror att kunskap i längden leder till ett fredligt och demokratiskt samhälle. Sverige har ett starkt och bra försvar, men det måste hela tiden hållas uppdaterat och tränat. Kvarstår Sveriges trupper i Afghanistan stärker vi vårt försvar. För att stödja Afghanistan ska ett bistånd på 560 miljoner kronor betalas ut för att främja demokrati och för att hjälpa den afghanska befolkningen, som varje dag lever med extrem fattigdom. Det är dock väldigt viktigt att understryka att pengarna verkligen kommer fram till de mest behövande och till de ändamål de är avsedda för. Därför är det också angeläget att vi har människor på plats. Ju mer framstående korruptionen i landet blir, desto lättare blir det för de regeringskritiska att breda ut sig. Med detta vill jag yrka bifall till utskottets förslag i punkt 1 och 2. Anf. 25 ANNA WAERN-BUGGE i Nyköping: Herr talman! Ärade ledamöter av Ungdomens! Frågan är: Kan man ge ett land bestående fred med hjälp av andra staters soldater och pansarvagnar? Vi i min klass, N1B i Nyköping, ställer oss bakom regeringens proposition om att det bästa sättet att ge Afghanistan fred är att fasa ut de svenska soldaternas närvaro och senast vara ute ur landet Enligt webbsidan Sverige i Afghanistan har den svenska insatsen tre huvudskäl för sin närvaro i landet. Det första är att vi har ett medmänskligt ansvar att bidra till att stabilisera och demokratisera Afghanistan, och skapa respekt för människors värde och mänskliga rättigheter. Det andra skälet är att vi ska ta ett globalt ansvar, liksom alla andra länder i FN. Det tredje skälet är att det ligger i Sveriges intresse att Afghanistan blir stabilt och demokratiskt, för det kommer att gynna Sverige på sikt. Afghanistan har, som alla andra länder i världen, förmågan att klara sig själv bara man får chansen. Men när Sovjetunionen plötsligt drog sig ur Afghanistan 1989 lämnades landet i kaos. Afghanistan hade ingen chans att strukturera sig efter så många år av förtryck. När landet var utan ledning och lagar gavs talibanerna ett utmärkt tillfälle att ta makten. Vi måste visa att vi har förtroende för att människorna i Afghanistan har kapaciteten att själva bestämma och att de, precis som vi, kan stå på egna ben. Men om vi nu alltför snabbt skulle dra tillbaka de svenska soldaterna riskerar landet att hamna i samma utsatta läge igen. Genom att successivt fasa ut de svenska styrkorna i Afghanistan kan vi på bästa sätt hjälpa landet till stabilitet och fred. Min klass, N1B, och jag yrkar på att Ungdomens bifaller propositionen från regeringen. 14

15 Anf. 26 ANNA WESTERBERG i Uppsala: Herr talman! Som vi vet är Afghanistan det farligaste landet i världen för kvinnor att leva i, mycket på grund av kvinnors låga status i samhället men också mycket beroende på bristande sjukvård, som gör att var elfte kvinna dör under förlossning eller under själva graviditeten. Vad vi betraktar som ett normalt och vardagligt liv för en kvinna existerar inte för de afghanska kvinnorna. Med mandat från FN har vi med hjälp av säkerhetsstyrkorna i Afghanistan, ISAF, kunnat ge en större andel flickor än någonsin tillgång till en säker skolgång. Vi har gått från ytterst få flickor i den afghanska skolan 2001 till att nu 30 procent i den afghanska skolan är flickor. Mycket av detta har blivit möjligt på grund av ISAF och därför att säkerheten för flickorna har stärkts. Genom utbildning och kunskap kan det afghanska folket se och uppleva att det finns en annan verklighet och på det sättet börja ställa krav ställa krav på samhället och ställa krav att var elfte kvinna faktiskt inte ska dö under förlossningen eller graviditeten. Den svenska styrkan ägnar mycket av sin tid åt att hjälpa kvinnor och flickor i deras situation i Afghanistan. Om ISAF skulle försvinna ur Afghanistan skulle det betyda ett bakslag för kvinnorna. Man skulle gå tillbaka tio år i tiden, och allt man har byggt upp skulle försvinna. Vår hjälp till Afghanistan är inte slutförd. Vi måste ta vårt ansvar och göra det bästa, och det gör vi bäst genom att vara där på plats. Att inte säga ja till ISAF innebär på sätt och vis att man lämnar hälften av Afghanistans befolkning, alltså kvinnorna, i sticket. Därför vill jag härmed yrka bifall till utskottets förslag. Ungdomens Fortsatt svenskt deltagande i den internationella säkerhetsstyrkan i Afghanistan (ISAF) Anf. 27 ANTON WESTIN i Danderyd: Herr talman! Vad är skillnaden mellan en get och en kvinna i dagens Afghanistan? Om du råkar köra över en get tvingas du betala skadestånd. Det behöver du inte göra om du kör över en kvinna. Denna och många liknande orättvisor arbetar biståndsorganisationerna för att få bort, bland annat genom att öka tillgången till utbildning. Men många års ockupation och inbördeskrig har lett till en mycket osäker situation i landet med olika krigsherrar som slåss mot varandra. När de första svenska soldaterna anlände till den svenska sektorn av Afghanistan gick mindre än barn i skolan, varav i praktiken alla var pojkar. I dag utbildas mer än barn, varav ca 30 procent är flickor. För att fortsätta denna utveckling krävs säkerhet och stabilitet. ISAF arbetar för att säkerställa skyddet åt biståndsorganisationerna genom att ha närvaro i byar och patrullera vägar. Det viktigaste arbetet bedrivs dock av ett antal så kallade OMLT-team. Dessa fungerar som lärare och mentorer åt den afghanska armén, och detta samarbete har bland annat lett till att man kunnat överlåta säkerhetsansvaret för fyra provinser i det svenska området till ANSF, de afghanska säkerhetsstyrkorna. Det är just arbete av denna sort som behöver utökas, eftersom man kan komma att behöva fler soldater i framtiden för att nå det långsiktiga målet om ett självstyrande Afghanistan med egna säkerhetsstyrkor. Ett 15

16 Ungdomens Fortsatt svenskt deltagande i den internationella säkerhetsstyrkan i Afghanistan (ISAF) liknande samarbete med den afghanska polisen borde även inrättas för att ytterligare snabba på denna process. Det har varit mycket diskussion kring säkerheten för de svenska soldaterna. Statistiskt sett löper dock en man på år större risk att omkomma på Essingeleden än i Afghanistan. Som i-land borde vi se det som självklart att hjälpa det afghanska folket med både skydd och utbildning för en säker utveckling, även om det kan innebära vissa risker för våra soldater. Härmed vill jag yrka bifall till utskottets förslag. Anf. 28 OLA BORRE i Hässleholm: Herr talman! Om jag hade fått den här frågan för bara ett halvår sedan hade jag gett er ett långt och utförligt svar på varför vi i Sverige borde ta hem precis alla våra trupper som står utanför våra gränser. Jag hade sagt att vi borde stoppa svensk vapenimport, stoppa svensk vapenexport och stoppa svensk vapenproduktion. Jag hade till och med sagt att vi borde lägga ned hela försvaret, att det var en onödig utgift och att vi aldrig kommer att hamna i några konflikter ändå. Anledningen till det hela var att jag tyckte att den svenska medlarpositionen var det absolut mest ovärderliga vi hade och någonsin hade haft. Det är först nu, när jag inser vad den svenska medlarpositionen verkligen innebär, som jag tar ställning mot den. Det är först nu jag inser att den svenska medlarpositionen innebär att vi ska vara och förbli neutrala, och neutralitet i sin tur innebär att vi aldrig ska ta ställning vare sig för eller emot. Men jag vill att vi i Sverige ska ta ställning. Jag vill att vi ska ta ställning för demokratisering och för människors lika fri- och rättigheter. Jag vill att vi ska ta ställning när Syriens regim bombar civilas bostäder och skyller på oppositionen eller när Libyens regim sätter ut sina egna trupper likt dominobrickor för att försvara sin egen maktposition. Framför allt vill jag att alla vi här inne i dag ska ta ställning mot allt vad totalitär regim innebär och vad terrorverksamhet symboliserar. Vi har chansen att påverka i det här kriget. Vi har chansen att odla om opiumfält, att bygga skolor och att stärka kvinnors ställning i det här landet. Vi har chansen att bygga upp ett civilförsvar. Vi har chansen att påverka, och då tycker jag verkligen att vi ska göra det. Faktum är att om vi skyller på medlarpositionen bevisar det bara vilken skamfläck den är i den svenska historien. Således yrkar jag bifall till utskottets förslag. 16 Anf. 29 PER STENIUS i Nyköping: Herr talman! Ärade ledamöter! Mina damer och herrar! Jag ska börja med att berätta en historia för er. När min fars barndomsvän gick ut gymnasiet gjorde han en lång road trip. Han tog sig genom Europa ned till norra Afrika, österut mot arabvärlden och sedan vidare till Afghanistan. När han kom hem berättade han att av alla de länder han hade vandrat genom var Afghanistan det vackraste. Detta var under Zahir Shahs tid, då det rådde en relativ fred i landet.

17 Mina damer och herrar! Den här freden måste bevaras. Den här freden måste utökas med mänskliga rättigheter, även för kvinnor, och med utbildning och med en väl demokratiskt uppbyggd rättsstat. Endast då har vi kommit en bra bit mot att skapa en internationell fred. Från början var nog frågan bland många: Vad har vi där att göra? Det handlar om solidaritet. Det är vad det handlar om, att visa solidaritet med våra medmänniskor långt borta i fjärran och att visa solidaritet med de lidande. Att dra tillbaka trupperna nu skulle betyda att vi lämnar ett land i spillror. Har vi väl gett oss in i den här matchen måste vi också slutföra den. Riksdagen har beslutat att dra tillbaka trupperna redan 2012, men jag hoppas att vi i ungdomens vet bättre. Jag ska citera ur Dagens Nyheter det är från en svensk militärstrateg i Afghanistan: Den svenska kompetensen behövs och behöver snarare förstärkas. 500 soldater låter inte mycket i en insats som omfattar sammanlagt cirka I det svenska ansvarsområdet har dock den svenska styrkan byggt upp unik lokal förståelse, förtroende och relationer med lokala ledare och befolkningen i allmänhet. Detta går inte att ersätta med ett förband från en koalitionspartner och ett svensk tillbakadragande vore därför ett allvarligt avbräck för Isafs arbete i norra Afghanistan. Vi ska stanna kvar till 2014 och därutöver om det behövs. Vi ska stanna kvar för att säkra återuppbyggnaden. Vi ska stanna kvar för att säkra rättsstaten, och vi ska stanna kvar för att säkra befolkningen. Jag yrkar på en fortsatt militär närvaro i Afghanistan, och jag yrkar på ett ekonomiskt stöd à 560 miljoner kronor. Jag heter Per Stenius. Tack för mig! Ungdomens Fortsatt svenskt deltagande i den internationella säkerhetsstyrkan i Afghanistan (ISAF) Anf. 30 TONY OTTOSSON i Älmhult: Herr talman! Ett nej till fortsatt deltagande i Afghanistan är detsamma som ett ja till förtryck. Kvinnor kommer att fråntas sina rättigheter. De kommer att tvingas bära burka och underkasta sig män. Det finns ingen stabil och stark regering i dag, och om ISAF lämnar landet kommer talibanerna att ta över. ISAF är inte historiens bäst genomförda operation. Den har visat sig ganska bristfällig på många sätt, men alternativet är inte bättre. Alternativet är sharialagar, särbehandling på grund av kön, våld och diktatur. Det är det öde som väntar Afghanistan om vi inte ställer upp och tar vårt medmänskliga ansvar. Vi har en skyldighet att ställa upp när någon riskerar ett så här fruktansvärt öde. Sverige har resurser. Vi kan hjälpa både oss själva och andra. Vi kan driva mer än en politisk fråga. Mänskligheten slutar inte vid gränsen. Människor upphör inte att vara människor utanför våra gränser. Därför måste vi fortsätta hjälpa till. Regeringen har tagit fram vad jag anser är ett mycket rimligt förslag om både bistånd och militärt skydd för civilbefolkningen. Jag tycker att vi ska göra vad vi kan för att stödja detta. Härmed vill jag yrka bifall till utskottets förslag. 17

18 Ungdomens Fortsatt svenskt deltagande i den internationella säkerhetsstyrkan i Afghanistan (ISAF) 18 Anf. 31 THEODORE MONTEL i Nyköping: Herr talman! Sunni shia-relationen i Afghanistan och resten av arabvärlden har alltid varit väldigt svår att hantera. Att människor som har samma trosgrund och nästan exakt samma utövande av sin tro kan ha så stora meningsskiljaktigheter kan verka otroligt. Men Iran Irak-kriget är ett exempel på hur illa det kan gå. Länder som gick in av välgörenhetsskäl utstod stora förluster, men medierna fokuserade ändå på de bilbomber och dödspatruller som respektive grupp utsatte varandra för. Med all rätt, för dödstalen för civilbefolkningen var skyhöga. Om vi inte stannar i Afghanistan och hjälper folket med den säkerhet de behöver kommer detta med största sannolikhet att leda till fler sammandrabbningar mellan grupperna. Vi kan förhindra detta men inte utan militär närvaro i landet. Vårt ansvar för omvärlden är stort i dag, och när instabiliteter som dem i Afghanistan sprider sig världen över måste vi hjälpa till. Vi ska försvara vår övertygelse. Demokratin behöver en stark grund, och för att undvika valfusk, korruption och revolutioner måste vi i västvärlden hjälpa till att säkra demokratin i Afghanistan. För oss är det lättare att relatera till, kontrollera och handla med länder som har samma värdegrund, samma system och lagar liknande våra. Vi vet att om ett land är demokratiskt är det mycket mindre risk att de till exempel utvecklar kärnvapen eller liknande, vilket skapar en säkrare och mer enhetlig värld för oss alla. Att dessa regimer ofta skapar stora klyftor mellan sig själva och folket i det egna landet behöver knappast sägas. Vi måste hjälpa dessa människor. Vi är med i FN, och vi har skrivit under de mänskliga rättigheterna. Vi ska också försvara dem. Om vi inte hjälper personer i nöd bryter vi ett löfte vi gett oss själva. För varje land vi lyckas omvända och för varje afghan vi kan rädda uppfyller vi detta löfte, och vi kan känna oss stolta medan vi gör det. Tystnaden ni fick uppleva i början kommer att ljuda högt på alla skolor i Afghanistan om vi inte hjälper dem. Härmed yrkar jag bifall till utskottets förslag. Anf. 32 ALBERT BERGSTEDT i Nyköping: Herr talman! Ärade ledamöter av ungdomens! Vi lever i ett av världens tryggaste länder. Vi har en stadig ekonomi och en social trygghet som få länder kan överträffa. Men världen ser över lag mycket annorlunda ut. Det handlar om barn och framför allt unga flickor som inte får en chans till utbildning. Det handlar om människor som inte kan känna sig trygga på sina egna gator och torg. Vi är ett land som kan göra skillnad, och det har vi visat i Afghanistan. FN har bett sina medlemsländer om militär hjälp, och därför har Sverige trupper på plats i Afghanistan för att hjälpa dem i rätt riktning. Soldaterna bidrar till att fler afghaner kan känna sig trygga, få möjlighet att delta i samhället och leva ett friare liv med de grundläggande rättigheter som vi tar för givna. I och med fredstruppernas närvaro, däribland svenska soldater, har vi skapat en stor förändring i det afghanska folkets liv. Fler har getts rätt till

19 grundläggande hälso- och sjukvård. Demokratiska parlamentsval har hållits. Människor lever ett friare liv. När fredstruppernas arbete startade 2001 gick endast två miljoner barn i skolan. Under de tio år trupperna har varit närvarande har detta antal ökat med 200 procent, och i dag går sex miljoner barn till skolan varje morgon. Därför yrkar jag och min klass på att ungdomens bifaller regeringens förslag att sända en svensk väpnad styrka bestående av högst 855 personer att delta i den internationella säkerhetsstyrkan i Afghanistan till utgången av december månad Ungdomens Fortsatt svenskt deltagande i den internationella säkerhetsstyrkan i Afghanistan (ISAF) Anf. 33 RANI MUHIALDIN i Göteborg: Herr talman! Vi tycker att det behövs en internationell styrka i Afghanistan som visar sin närvaro och förhindrar ett inbördeskrig mellan de många etniciteterna. En svensk trupp på max 855 personer låter som en mycket bra idé då vi inte tycker att det är någon idé att ha fler trupper än nödvändigt. Orsaken är att det kan kännas stötande för den afghanska befolkningen med för stora trupper, och risken att befolkningen känner sig kränkt kan leda till folklig sympati med talibanerna. Vi bör även skicka dit trupper för att ge en afghansk styrka utbildning och erfarenhet av olika operationer, detta för att stabilisera landet. Skickar vi inte dit en styrka finns risk för oroligheter såsom inbördeskrig eller folkmord. Den afghanska regeringen vill även ha hjälp av internationella styrkor för att fördriva talibanerna från deras läger uppe i bergen. Vi tycker att det är vår skyldighet att främja demokratin och stärka den i Afghanistan. Vi vill även behålla biståndet på den nuvarande nivån, det vill säga 560 miljoner till Afghanistan, detta för att inte göra Afghanistan ekonomiskt beroende av bistånd och för att inte strypa civilbefolkningens redan låga levnadsstandard. Vi vill stödja den afghanska regeringen i kampen mot terrorism och talibanerna. För att se till att pengarna hamnar rätt är det av högsta vikt att ha trupper där nere som kontrollerar så att pengarna inte hamnar i fel händer. Vi tycker också att pengarna ska användas till att utbilda befolkningen och ge barn möjlighet att utbilda sig. Vi vill hålla matpriserna låga, och genom att inte sänka biståndet kan vi skapa en ekonomisk trygghet som innebär att en drastisk matprishöjning inte sker, då detta skulle ha katastrofala konsekvenser. Härmed vill jag yrka bifall till utskottets förslag. Anf. 34 MATILDA JOHANSSON i Österåker: Herr talman! Härmed vill jag yrka avslag på utskottets förslag. Jag vill därmed öka den svenska truppen till mer än 855 soldater och öka det bistånd som nu uppgår till 560 miljoner kronor. Jag hävdar att ISAF-styrkornas insatser har genererat flera indikationer på ett framtida demokratiskt Afghanistan, och jag får medhåll från både Försvarsmaktens insatschef Anders Lindström och Afghanistanexperten Anders Fänge som också har varit chef för Afghanistankommit- 19

20 Ungdomens Fortsatt svenskt deltagande i den internationella säkerhetsstyrkan i Afghanistan (ISAF) tén. Både jag, Fänge och Lindström anser framför allt att landets infrastruktur och miljö har förbättrats sedan ISAF-styrkan gjorde intåg efter World Trade Center-attackerna I slutet av 2012 vill regeringen börja dra tillbaka de svenska soldaterna som verkar i Afghanistan. Men då tror Anders Fänge, precis som jag, på en kraftig försämring. Denna hypotes styrks av konsekvenserna av USA:s reträtt från Irak förra året. Bara några dagar efter soldaternas retur till hemlandet förvärrades konflikten mellan shia- och sunnimuslimer. Irakier flyr landet på grund av oroligheterna, och ISAF:s reträtt från Afghanistan kan få samma konsekvenser. Jag tror att ökade insatser i Afghanistan ger de bästa förutsättningarna för att bygga upp en välfärd där både välfungerande och okorrumperade institutioner, myndigheter och en välfungerande och självständig demokrati driver landet mot ekonomisk och social utveckling. Ett belöningssystem där sociala framgångar belönas med ökat bistånd kan ge Afghanistan motivation till utveckling. Denna utvecklingsstrategi har jag valt att kalla Stairway to democracy. För att få insatsen accepterad i det afghanska samhället måste vi försäkra oss om att våra styrkor behandlar den lokala befolkningen med respekt. Med denna respekt och artighet ska vi vinna afghanernas tillit och kämpa för ett självständigt Afghanistan. Herr talman! Härmed yrkar jag avslag på utskottets förslag. Anf. 35 JOSEF PETTERSSON i Stockholm: Herr talman! Den afghanska civilbefolkningen lever under ett otroligt förtryck. Ovanpå detta har de blivit utsatta för inbördeskrig och en otrolig kränkning av mänskliga rättigheter. Eländet har lett till att afghanerna är ett av världens fattigaste folk. Kan ni förstå att bli utsatt för allt detta under flera årtionden? Jag hade varit förstörd och ropat efter hjälp. Den afghanska civilbefolkningen har ropat, och det är dags för oss att bevisa vår roll som ett mycket lyckat postindustriellt land. Närvaron av trupper under FN:s styre har varit och är nödvändig för att göra situationen i Afghanistan stabil. Dessa truppers mål är att landet självt ska kunna styra över sin egen utveckling och säkerhet. Härmed vill jag yrka bifall till utskottets förslag. 20 Anf. 36 ASHLEY ANDERSSON i Malmö: Herr talman! En trupp med högst 855 personer och ett bidrag på 560 miljoner kronor kommer att ge förutsättningar för en stabilare förbättring av hela situationen. Det militära stödet ska ge undervisning till de afghanska säkerhetsstyrkorna och bygga upp en civil polis och en demokratisk kontroll, detta för att stoppa terrorismen. Till exempel sker 87 procent av världens opiumtillverkning i Afghanistan, vilket terroristgrupperna är orsak till. Problemet är att detta är en stor del av Afghanistans ekonomi. Biståndet ger ett ekonomiskt stöd som visar den seriösa hjälp Afghanistan får. Den civila befolkningen är, som ni alla vet, hårt drabbad av