OM ETT HJÄRTA. Del 3 av 3. Pernilla Oljelund & Anders Weidemann

Transkript

1 OM ETT HJÄRTA Del 3 av 3 Pernilla Oljelund & Anders Weidemann

2 WHITE Revision INT. HJÄRTKLINIKEN / KORRIDOR UTANFÖR FORSKARSAL -- DAG (, PATIENTER, VÅRDPERSONAL, V/O) Framför en dörröppning rör sig patienter och personal i ett virrvarr, fram och tillbaka. Hetsigt, uppspeedat. (V.O.) Alla hjärtan är olika. Innanför dörröppningen, längre bort i rummet, sitter en kvinna vid sitt skrivbord. Hon sitter stilla, medan människor fladdrar förbi. Ett lugn i en storm. Vi rör oss närmare -- (V.O.) Som med människors utseende finns inte ett hjärta som är det andra likt. Högar med journaler står staplade runt skrivbordet. Marianne sitter lutad över sina pärmar. På väggen ovanför hänger en -- JOURNAL Birgitta Eks - vi rör oss närmare -- MOT VÄGGEN -- genom den -- Allt blir VITT INT. STUGA VID HAV / SOVRUM -- DAG (, HENRIK, V/O) -- Vita lakan, över naken hud. Elisabeth och Henrik ser ömt in i varandra. Så nära två kan komma. Vi GLIDER VIDARE -- (V.O.) Men man kan ta det, ut ur en kropp och stoppa in det i en annan, och ändå fortsätter det att slå EXT. STRAND -- DAG (, HENRIK, V/O) -- SVÄVAR över en frusen strand -- driver längs istäckt sand, förbi stelfrusen vass --

3 WHITE Revision CONTINUED: 3003 (V.O.) Som om det inte finns någon skillnad. Invid strandkanten går Henrik och Elisabeth. De trycker sig intill, värmer sig med varandra. Solen står lågt. Vågor KLUCKAR. RÖK ur deras munnar. Henrik är manisk, lycklig, vill komma Elisabeth nära. Hon värjer sig. HENRIK Sist jag såg henne, du vet, hon hade spetskläder och rakat av håret på ena sidan, och andra hade hon färgat svart och vitt. Hon ser ut som... nån sorts älva. Henrik förlorar sig i bilden. Rösten full av kärlek. HENRIK Och så David då, han är raka motsatsen, läser på Handels, när han var femton hade han fler kostymer än jag. (mulnar) Fast det är klart. Idag vet jag ingenting. Vad var det som hände? HENRIK Jag vet inte. Elisabeth säger ingenting. HENRIK Det är inte så mycket att berätta. Elisabeth nickar. Låter det bero. Henrik sväljer. Det tar emot -- HENRIK Jag träffade en ny... vi fick det aldrig att fungera, vi fyra tillsammans. Det blev lite bröderna Grimm du vet, "den elaka styvmodern". (pressar fram) Och jag... jag valde styvmodern. Henrik sväljer sin sorg.

4 WHITE Revision CONTINUED: (2) 3003 HENRIK Det tog ju slut det med, men då var skadan redan gjord. Elisabeth håller sig så långt från vattnet hon kan. Elisabeth nickar. HENRIK Jag var en olycklig Henrik rätt länge. Till sist fick dom väl nog. Och jag gjorde ingenting. Vet dom hur du mår? HENRIK Dom vet att jag är sjuk men inte att det är hjärtat. HENRIK (sarkastiskt) Tid alltså. Jag hatar fanskapet. Henrik kliver iväg, svänger av, som för att slippa sig själv, och stegar ut på en gammal brygga. Kom. HENRIK Vinden VINER. Vågorna SKVALPAR in över bryggkanten. (rädd) Över din döda kropp. Han sträcker ut handen -- Elisabeth backar. HENRIK Det är härligt. HENRIK Jag fyller år idag? På allvar? Henrik nickar allvarligt. Elisabeth tror honom. Försiktigt stegar hon fram. Fattar hans hand. Fan ta dig om du ljuger.

5 WHITE Revision CONTINUED: (3) 3003 Han håller om henne. För henne ut längs plankorna, ut i vätan, ut mot havet -- De kommer ut, längst ut på bryggan. Vågorna slår in, bryggan läcker. HENRIK Nu släpper jag. Nej -- Henrik släpper -- Elisabeth står själv. Som en del av havet hon varit så rädd för. Och hon ler EXT. STUGA VID HAV -- DAG (, HENRIK) De traskar uppför trappor, upp mot huset. Elisabeth går före. Bekymrad. Vi åker tillbaka nu. Varför då? HENRIK Elisabeth stannar. Vänder sig mot Henrik. Jag borde inte vara här, inte du heller. Vi borde inte vara här nån av oss. Henrik lyssnar inte. HENRIK Såg du inte? Jag tar två trappsteg i taget. Jag har aldrig mått bättre. (paus) Jag är en lycklig Henrik. Elisabeth kämpar med sitt förnuft, men känslan vinner. Jag fryser INT. STUGA VID HAV -- KVÄLL (, HENRIK, DAVID ROSENBERG V/O) En öppen brasa SPRAKAR. Utanför mörka fönster BRUSAR havet. Elisabeth ser på när Henrik tar telefonen och drar med den sig ut, utanför dörren, så sladden sticker mellan tröskeln.

6 WHITE Revision CONTINUED: 3005 Hon ser honom lyfta luren. Slå ett nummer. Men ångra sig och lägga på luren igen. Henrik kommer in. Sätter ner luren med en stilla DUNS. Han dröjer sig kvar, bekymrad. Det finns mer vin om du vill. Henrik skakar på huvudet. Sätter sig vid bordet, intill Elisabeth. På bordet står en muffin med ett brinnande ljus i. En improviserad födelsedagstårta. Elisabeth skjuter fram den mot Henrik. Önska dig nåt. Henrik blåser ut ljuset. Hon reser sig. Hämtar telefonen. Sätter ned den framför Henrik. HENRIK Hon är halv elva. Och? Henrik nickar. Stoppar en bit muffins i mun. Imorgon. HENRIK (ironisk) Säkert. HENRIK Nämen jag gör det. Bara inte nu. Henrik har bestämt sig EXT. STUGA VID HAV -- MORGON En vintertrött sol. Ett frostigt hav. Gryning över stugan INT. STUGA VID HAV / SOVRUM -- MORGON (, HENRIK) Solstrimmor över lakan.

7 WHITE Revision CONTINUED: 3007 Elisabeth slår upp ögonen. Hon bär en frid i ögonen. Morgonens första tanke är god. Så vänder hon sig om mot Henrik. Han ligger stilla. Onaturligt stilla. Elisabeth sätter sig upp -- HENRIK -- är blek. Han andas inte. Henrik -- Elisabeth känner på kroppen. Den är fortfarande varm. Hon ruskar honom. Ingen kontakt. Fan! Elisabeth känner på hans puls. Ingenting. Lägger örat till hans mun, lyssnar efter andetag -- Ingenting -- Lägger sin mun över hans -- blåser ner luft i hans lungor, två gånger. Henrik! -- Sliter åt sig en telefon, slår 112, och klämmer in den under hakan. Sätter sig på honom TRYCKER till hans hjärta, med båda händer -- GÅNG på GÅNG på GÅNG på GÅNG -- Henriks ögon GUNGAR i sängen. Vi BACKAR bakåt. Ser från håll Elisabeth häva sig över Henrik i sängen -- FLAPP FLAPP FLAPP -- Ljudet av en HELIKOPTER INT. HELIKOPTER -- MORGON (AMBULANSMÄN,, HENRIK) Ett öronbedövande OVÄSEN. Elisabeth. Båren. Henrik. Ambulansmän. Helikopterroder. Radiobrus.

8 WHITE Revision CONTINUED: 3008 Elisabeth - i nattlinne - fortsätter massera Henrik -- AMBULANSMAN FLYTTA PÅ DIG! Elisabeth flyttar sig och -- ZZZZAAAAP!!! Henriks kropp KRÄNGER då ström far genom honom. Och ALLT... BLIR... TYST. Ambulansmannen och Elisabeth ser på en monitor. Där blinkar ett grönt streck. Defilibrator mot hud -- Henrik KRÄNGER -- Strecket ligger still. Defilibrator mot hud -- Henrik KRÄNGER -- Strecket ligger still. Ambulansmannen lägger ifrån sig defilibratorn, börjar häva sig mot Henriks hjärta. Men allt är tyst. Hjärtat dött. Henrik gungar i ambulansmännens händer. Ögonen frånvarande. Elisabeth backar. Lutar sig mot helikopterns vägg. Virar en tjock filt runt sig. Ambulansmannen ser på henne. Han skakar på huvudet. [Musik] STIGER EXT. HELIKOPTER ÖVER STOCKHOLM -- MORGON En ambulanshelikopter fladdrar över vatten. Morgonen är klar och iskall. TEXT ÖVER BILD: "OM ETT HJÄRTA" "TREDJE DELEN" UPPTONING TILL: NEDTONING TILL SVART

9 WHITE Revision EXT. HELIKOPTER ÖVER SJUKHUS -- DAG TYSTNAD. Bara FLADDER från ett helikopterblad hörs. En sjukhusbyggnad närmas. Växer i storlek. En helikopterplatta som en rund ring på taket EXT. HJÄRTKLINIKEN / HELIKOPTERPLATTA -- DAG (, HENRIK, JOHANNA, ) En helikopter tar mark. Sjukhuspersonal väntar. Hår och kläder blåser i vinden. Ingen har bråttom. Ut från helikoptern kommer ambulansmän. Mellan sig bär de ut en bår. Henriks kropp gungar mellan dem. -- kliver sist ut, med en grå filt svept över sitt tunna nattlinne. Hon ser Johanna Appelgren ansluter till ambulansmännen. De lyfter den och Henrik mot intaget där Marianne står. Full av medlidande. -- möter inte hennes blick, går mot båren och intaget och Henrik. Nattlinnets tunna tyg fladdrar. Hon passerar Marianne... utan ett ord INT. HJÄRTKLINIKEN / KORRIDOR -- DAG (, JAN HAMMAR, JOHANNA) Bårhjul GNISSLAR. Elisabeth går vid bårens sida. Henriks kropp är nu täckt av ett vitt bårtäcke. Johanna Appelgren skramlar båren genom en korridor. Bårtäcket fladdrar upp och blottar en bit av en hand. Elisabeth lägger snabbt tillbaka det. JOHANNA APPELGREN Har du kontaktat anhöriga? (frånvarande) Det finns en son och en dotter, och så en exfru. Nej två.

10 WHITE Revision CONTINUED: 3012 Hjulen GNISSLAR. JOHANNA APPELGREN Ska jag be nån? Bårtäcket fladdrar upp igen. Elisabeth rättar till. Tack ja. Dörrar till ett akutrum SMÄLLS upp -- Elisabeth stannar kvar, som fastfrusen. Kan inte förmå sig att fortsätta. Blir stående ensam kvar I korridoren. Känner att någon iaktar henne. Det är JAN HAMMAR som står en bit ner I korridoren. De mäter varandra med blicken. Hon går INT. HJÄRTKLINIKEN / EXPEDITION -- DAG (DAVID ROSENBERG,, HENRIK, JESSICA) Elisabeth arbetar bland de andra i expeditionen, fyller i en rapport, som i trans -- "HENRIK ROSENBE..." Då hon ser upp och ser -- GENOM ENTRÉN -- kommer en ung man och kvinna, DAVID (25) och JESSICA (21) ROSENBERG. David i jeans och tröja, medan Jessica är gothklädd i svart, med tjock kajal och färgat hår. -- stelnar till. Hon ser Henrik i dem båda. David Rosenberg söker sig mot expeditionen, medan Jessica dröjer sig bakom. Elisabeth försöker gömma sig bakom sin rapport men -- Elisabeth ser upp. DAVID ROSENBERG Hallå. Hallå? DAVID ROSENBERG Vi... min... Henrik Rosenberg. Vet du var han finns? Ni får gå till... Om ni går genom korridoren där och så tar ni första till höger, fortsätt hela vägen tills den tar slut och så Finns det personal där som tar hand om re--

11 WHITE Revision CONTINUED: 3013 Elisabeth sväljer. DAVID ROSENBERG Du tror inte att du kan visa oss? Viker ihop rapporten INT. HJÄRTKLINIKEN / KORRIDOR -- DAG (DAVID ROSENBERG,, HENRIK, JESSICA, ANGELICA ROSENBERG) Elisabeth går före. Biter ihop. David Rosenberg är ilsken under ytan. Hans syster släntrar några meter bakom. DAVID ROSENBERG Vet du vad som hände? Han. Hans hjärta, det orkade inte längre. Han hade hjärtsvikt, det fanns tyvärr inget vi kunde göra. Varför då? DAVID ROSENBERG Han hade hjärtsvikt... DAVID ROSENBERG Varför kunde ni inte göra nåt? Elisabeth går vidare, kan inte svara. Hon stannar framför en dörr. Där ett biträde tar emot. Här är det. David öppnar dörren och går in. Jessica följer efter. Elisabeth blir kvar, ser -- GENOM DÖRREN -- syns Henrik, i en säng. Vita lakan. Ett tänt ljus. Fotsteg KLAPPRAR. GENOM KORRIDOREN -- kommer en ANGELICA ROSENBERG (55), springande i dyra kläder (55), rakt mot Elisabeth. Hennes utseende påminner om Jessicas. Vid dörren saktar hon in, går sansat in i mottagningsrummet.

12 WHITE Revision CONTINUED: 3014 Elisabeth backar. Men ser fortfarande -- GENOM DÖRREN där David Rosenberg faller i sin mammas armar. Båda börjar gråta. -- är helt ensam. GENOM DÖRREN -- springer Jessica ut -- Trycker in en cigarett i mun. Du? -- KLAPPRAR iväg. Hallå?! Jessica tvekar, stannar. Går fram till Elisabeth. JESSICA Vad är det? Vad är det du vill? Elisabeth har inget bra svar utan går iväg mumlande. Jessica ser efter henne, går INT. HJÄRTKLINIKEN / LÄNGRE BORT I KORRIDOR -- DAG (, JAN HAMMAR, ) Längre bort i korridoren står Marianne. Hon ser vanmäktigt på när Elisabeth skyndar sig bort, försvinner i folkmyllret. Hammar kommer upp bredvid henne. HAMMAR Jag vill att du ska veta att jag tycker du skött den här situationen helt klanderfritt. Marianne ser på Hammar. Visst, absolut... NEDTONING TILL SVART

13 WHITE Revision CONTINUED: 3015 UPPTONING TILL: 3016 EXT. SANNAS & MICKES RADHUS/ VARDAGSRUM-- MORGON I en hög bild ser vi radhusområdet. Radhuset en tidig morgon. En telefonsignal RINGER INT. SANNAS & MICKES RADHUS / VARDAGSRUM -- MORGON (, SANNA) I pyjamas ligger Björn håglös i soffan framför tevens morgonnyheter. Självkänslan på noll. På övervåningen DUNDRAR Sanna omkring. Stressade, ilskna FOTSTEG. Björn reagerar inte. Hans blick är tom. Pappa?! SANNA (O.S.) Sanna DUNDRAR ner för trappan -- Sanna kommer fram. Björn förstår inte. SANNA Klarar du att ta hand om Saga idag? SANNA Det var dagis som ringde, dom har kräksjukan, det är rena karantänzonen där, jag får inte tag på mamma. Men... SANNA Jag kan inte ta ledigt igen. Det går inte. (suckar) Jag är ju sjukskriven. SANNA Jomen... tror du inte det vore bra att göra nåt? Tänk om nån ser mig då?

14 WHITE Revision CONTINUED: 3017 Här inne? SANNA Sanna fnyser. Fast Saga hon är inte så, hon är inte så intresserad av mig. SANNA Du måste ju haft hand om mig när jag var liten? Jag överlevde ju? Fast... det var inte på det viset. Sanna tror inte sina öron -- Nej. Aldrig. SANNA Du har aldrig varit själv med mig? 3018 INT. SANNAS & MICKES RADHUS / HALL-- MORGON (SANNA, SAGA, ) Sanna har Saga på ena armen. De står i hallen. Sanna räcker över Saga till Björn. Tar på sig sin jacka. SANNA Det finns makaroner och fiskpinnar, Saga brukar äta vid halv tolv. Du kan koka makaroner? I sin pyjamas nickar Björn tvekande. Sanna går ut I vardagsrummet och visar en hylla med DVDfilmer. Björn är osäker -- Sanna blir ledsen. SANNA Krisar det kan du alltid sätta på en film. Hon gillar tomtarnas vaktparad, eller hur Saga? SANNA Det finns nappar i korgen om hon blir lessen. (till Saga) Men egentligen har du slutat med napp. Men... hur är det med Micke då?

15 WHITE Revision CONTINUED: 3018 Pappa..? SANNA Björn förstår. Hon måste kunna klara sig utan honom. Han sträcker valhänt fram sin hand mot Saga. Saga backar. Vi grejar det här, inte sant Saga? 3019 INT. SANNAS & MICKES RADHUS / VARDAGSRUM -- DAG (, SAGA) Framför teven sitter Saga med napp i mun. Tecknade tomtar sjunger VAKTPARADEN. Björn sitter någon meter ifrån, fortfarande i pyjamas. Teven blir svart. Jag kan spola tillbaka. Björn tar upp fjärrkontrollen. Trycker på stop och play. Vaktparaden BÖRJAR OM. Björn ser på Saga. Hon sitter i soffan, tom i blick, och suger på sin napp. Ett dåligt samvete gnager. Så riktar han fjärrkontrollen -- och -- STÄNGER AV -- Saga ser frågande på honom. Vi gör nåt annat du och jag EXT. SANNAS & MICKES RADHUS / TRÄDGÅRD -- DAG (, SAGA) På baksidan av radhuset öppnar Björn, klädd i mössa och i ullrock, trädgårdsdörren. Han ser sig omkring, kontrollerar diskret att ingen bekant ser honom. Han tar några kliv ut i snön, men i dörröppningen står Saga kvar, i sin overall. Men Saga, det blir roligt. Vi gör en snögubbe, SAGA Jag vill inte!

16 WHITE Revision CONTINUED: 3020 Men kom! Nä'ä! SAGA Björn går för att hämta henne -- men SLINTER så snön yr. Björn ser upp från det vita. Helt snötäckt i ansikte, på mössa och ullrock. Saga skrattar. Björn inser det komiska. Jag är en Björn. En isbjörn. Han ställer sig på alla fyra. Försöker se isbjörnslik ut. Mmrh. Hur låter isbjörnar? (försöker) Mmmmuuuhr. SAGA Nej moffa! Så låter kon. Hon lämnar dörren, går mot honom -- Då är jag väl det då? En isko. (försöker igen) Mmmmuuuhr EXT. ALLMÄNNING UTANFÖR RADHUS -- DAG (, SAGA, GRANNAR) Björn rullar en stor snöbumling. KLIPP TILL: Björn och Saga hjälps åt att balansera tre snöbumlingar på varandra. (teatralt) Oj oj oj. Saga hissnar av spänning. KLIPP TILL: Björn skulpterar bumlingarna. Han är helt inne i leken, lägger inte märke till förbipasserande grannar. KLIPP TILL:

17 WHITE Revision CONTINUED: 3021 Björn, utan mössa, lyfter upp Saga i sin famn så hon når att sätta en morot på plats. De tar några steg bak. Beundrar sitt verk. I Björns mössa och morot till näsa är snögubben ståtlig. Vet du en sak? Ja. Vaddå? SAGA SAGA Jag vet inte? Moffa är stolt INT. HJÄRTKLINIKEN / FORSKARSAL -- DAG () Vid sitt skrivbord, sorterar Marianne patientjournaler i två högar. På framsidan av en journal har någon dragit två tjocka streck så de bildar ETT KORS. Marianne lägger journalen i högen till vänster. NÄSTA JOURNAL -- "PATIENTEN SKREVS UT DEN..." Marianne lägger journalen i högen till höger. NÄSTA JOURNAL -- ETT KORS -- Vänster. "SKREVS UT..." -- Höger. Så fastnar hon med en journal i hand. -- "HENRIK ROSENBERG." Hon bläddrar igenom journalen -- " LARSSON UNDERSÖKT PATIENTEN..." "...ANSER EJ ATT HJÄRTTRANSPLANTATION ÄR MÖJLIG"

18 WHITE Revision CONTINUED: 3022 Marianne viker skuldtyngd ihop journalen. Lägger den i högen till vänster. Ett trettiotal journaler ligger där INT. HJÄRTKLINIKEN / OMKLÄDNINGSRUM -- DAG (, ) Marianne och Elisabeth står vid varsitt skåp, med ryggen mot varandra. Marianne klär av sig sina privata kläder medan Elisabeth klär på sig sina. Jag är verkligen ledsen. Var inte det. För dig menar jag. Tack för omtanken. Marianne trär på sig sin läkarrock -- Elisabeth..? Elisabeth trär på sig sin kappa -- Marianne. Elisabeth slår upp dörren -- Ser på Marianne som i "Var det något mer?" Marianne skakar på huvudet INT. HJÄRTKLINIKEN / PERSONALMATSAL -- DAG (JAN HAMMAR,, SVEN TROTZIG) Marianne står i kö till kassan, hämtar en inplastad macka och en kopp kaffe. Trotzig och Hammar ställer sig bakom henne, mitt i en debatt, som Marianne inte kan låta bli att höra. JAN HAMMAR Det är inte henne jag är orolig för, det är hur det uppfattas. Vilket är. SVEN TROTZIG

19 WHITE Revision CONTINUED: 3024 JAN HAMMAR Att inget händer. Hammar lägger märke till Marianne och att hon lyssnar. Men han snarare höjer rösten -- JAN HAMMAR Alla vet vad hon gjort. SVEN TROTZIG Jag är inte så säker på att jag vet. JAN HAMMAR Paragraf 7. "Läkaren får inte inleda sexuellt förhållande --" SVEN TROTZIG (bryter) -- Jag kan den. JAN HAMMAR Om inte den gäller, varför ska dom andra göra det? Marianne kan inte hålla sig -- Vad är det du vill då? Ska du anmäla henne? JAN HAMMAR Det kan finnas ett värde i det, ja. Marianne blänger. Skämtar han? Du tycker inte hon fått sitt som det är? JAN HAMMAR Elisabeth Ancker inledde ett förhållande med Det vet vi inte, inte nån av oss. JAN HAMMAR -- en patient med allvarligt hjärtfel, och hur det bidragit till hans död, det......resten är bara insinuationer. Vet du. (FORTS)

20 WHITE Revision CONTINUED: (2) 3024 Hammar sväljer. Jag tror inte det här handlar om Elisabeth. Det handlar om dig. JAN HAMMAR Jag ska prata med Socialstyrelsen så får dom avgöra. (till Marianne) Det är möjligt att dom kommer be dig vittna INT. HJÄRTKLINIKEN / FORSKARSAL -- DAG (, FORSKARE) Marianne kommer in i salen och hör hur de andra forskarna TYSTNAR. Ingen säger någonting. Marianne orkar inte bry sig. Hon kommer fram till sitt skrivbord. Stirrar på högarna med journaler, på sina pärmar. KLIPP TILL: KLIPP TILL: Ner i en väska RAFSAR hon papper, journaler, pärmar. Från väggen SLITER hon ner Birgitta Eks patientjournal EXT. HJÄRTKLINIKEN / ENTRÉ / PARKERING -- DAG (, ) Med väskan över axeln kliver Marianne ut från sjukhusets entré -- Går bort över parkeringen -- mot tunnelbanan -- Hon får syn på -- S BIL -- i en mörk kupé, sitter Elisabeth. Det kommer rök ur hennes mun. -- möter hennes blick. Hur länge har hon suttit där? Strålkastare BLÄNDAR. Elisabeth STARTAR MOTORN, vrider om ratten och tråcklar ut sin bil --

21 WHITE Revision CONTINUED: 3026 FRÅN LUFTEN -- ser vi kvinnorna separeras, åt varsitt håll INT. S & S VILLA / KÖK -- KVÄLL () Marianne står med ytterkläder på, ser på -- KÖKET -- Allt är huller om buller. Disk står i travar. Hon öppnar kylen. Där står skafferivaror. Flingor, mjöl, socker etc. Hon öppnar skafferiet. Där står mjölk och smör och kylvaror INT. S & S VILLA / GÄSTRUM -- KVÄLL (, NEA) Nea SNARKAR i sin säng. UTANFÖR DÖRREN -- står Marianne och ser på henne INT. S & S VILLA / KÖK -- KVÄLL () Marianne, nu med ytterkläderna av, tömmer sin väska på forskningspapper och pärmar, placerar dem på matbordet framför sig. Ser på högen. Orkar inte. Börjar RAFSA ner pappren igen -- TILL: KLIPP Marianne tar upp fjärrkontrollen och flippar förbi några kanaler på TV. Stänger av -- KLIPP TILL: Marianne tappar upp varmt vatten och diskmedel i diskhon. Ser sig om i röran. Nära gråten. Hon vrider av vattenkranen.

22 WHITE Revision INT. S & S VILLA / SOVRUM -- KVÄLL (, NEA) Marianne ligger ensam med kläderna på i sin dubbelsäng. Allt är tyst och tungt. Nea kommer in i rummet. Marianne säger inget. Nea kryper upp i sängen. Men mamma det är bättre om du -- NEA -- Schhhhh... Nea lägger Mariannes huvud i sitt knä, som Marianne var en liten flicka. Marianne tystnar. Vad har du ätit för nåt idag? NEA Tyst nu, vila lite istället. Nea stryker hennes hår. NEA Så ja så ja så ja... Nea vaggar Marianne, smeker henne, tröstar. Och Marianne släpper ut en suck. Det är du och jag nu mamma. NEA Mitt lilla troll. Marianne låter sig tröstas EXT. HJÄRTKLINIKEN / PARKERING -- KVÄLL () Rött bromsljus. En ensam bil stannar till på en parkeringsplats. Elisabeth sitter bakom ratten. Inte säker på vad hon gör.

23 WHITE Revision INT. HJÄRTKLINIKEN / PATOLOGEN -- KVÄLL (, HENRIK) En steril miljö i källarplan. Ett tjugotal stålluckor i väggen. Ett antal kroppar bakom. En PATOLOG, visar Elisabeth vägen. Patologen öppnar en lucka i väggen, drar ut en stålbrits. Elisabeth går fram till kroppen. Lyfter bort vitt skyddstyg. Ser på Henrik. Hans hud är vit nu. Förändrad. Hon tar hans hand och lyfter upp den, som hon studerade den. Det som var varmt är kallt. Det som var liv är död. Hon SLÄPPER handen, den landar med ett - KLONK - mot stålbritsen. Elisabeth lämnar rummet, utan att sörja INT. S VÅNING -- KVÄLL () Elisabeth kommer in genom sin ytterdörr. Lägenheten väntar, tyst. Vita väggar. Kala rum. Elisabeth går fram till ett fönster. Ser ut mot -- GRANNFASADEN -- I alla fönster lyser JULSTJÄRNOR. Men inte i Elisabeths. KLIPP TILL: Hon står där, vid sitt fönster, som inramad av glas INT. SANNAS & MICKES RADHUS / SAGAS RUM -- KVÄLL (, SAGA) Två ben sticker ut en halv meter utanför sängens nedre kant. (O.S.) "Farväl lilla vackra fågel", sa hon. "Farväl och tack för din härliga sång i somras, när alla träden var gröna och solen lyste på oss."

24 WHITE Revision CONTINUED: 3034 Björn ligger i Sagas säng, bredvid henne och läser Tummelisa. "Hon la sitt huvud mot fågelns bröst, men i samma ögonblick blev hon riktigt rädd, för det var alldeles som om någonting klappade fort där inne. Saga LYSSNAR uppmärksamt -- "Det var fågelns hjärta. Moffa? SAGA "Fågeln var inte död, den låg i dvala och hade nu blivit och fått liv igen -- Moffa? Ja? SAGA SAGA Klappar ditt hjärta fort? Ibland. SAGA Gör det det nu? Nä. Nu klappar det långsamt. SAGA Får jag höra? Kom då. Lägg örat här. Saga klättrar längre upp. Lägger örat mot Björns bröst. Lyssnar. Hör du? Hon nickar. Hon hör sin morfars hjärta.

25 WHITE Revision CONTINUED: (2) 3034 SAGA Ska vi sova nu? Jo. Strax. Björn ligger kvar. Njuter av stunden INT. SANNAS & MICKES RADHUS / VARDAGS RUM -- KVÄLL (, SANNA, SAGA) Björn kommer ner för trappan. Får syn på Sanna som sitter i soffan och tittar på TV. Björn sätter sig bredvid. SANNA Jag är nästan lite avis. Hur då? SANNA Det hade varit mysigt bli läst för. Det var ju inte så ofta. Nej. Björn ser sorgen ut. Björn nickar. Går. SANNA Men det är ingen fara. Jag vet ju hur det var, med deadlines och allt. (paus) Jag bara säger att det hade varit mysigt INT. SANNAS & MICKES RADHUS / BADRUM -- KVÄLL () Björn står stilla i badrummet. Bredvid spegeln, på ett bord, står ett foto med Sanna, Micke och Saga. Saga är en liten bäbis. De tre står nära varandra. Björn ser sig själv i spegeln. En grå man. En gammal man. Full av ånger över alla felprioriteringar, över allt han gått miste om. Han låser dörren bakom sig. Andas tungt.

26 WHITE Revision INT. SANNAS & MICKES RADHUS / VARDAGSRUM -- KVÄLL (, SANNA) Sanna sitter i soffan. Björn blir stående i dörren. Han är röd i ögonen, som efter gråt. Jo, jag går nog och lägger mig då. Mm? SANNA Han tvekar. Sätter sig i soffan. Vad tittar du på? Sanna tittar på honom och sen på TV'n. Det är nyheter. Ja? Jag tänkte... Jo, hur är det med Micke, hörs ni? SANNA Jo, lite, han ringde faktiskt i dag. Ville träffa Saga. (mulnar) Mm, vad bra -- SANNA Ja, eller, det är ju inte som att han kommer ändra sig. Björn försöker dölja sin glädje. Han reser sig, sätter sig. Sanna tittar lite undrande på honnom. Jo. Jag skulle ju kunna hämta och lämna Saga på dagis. Så behöver hon inte vara där så länge. Sanna förstår vad Björn vill, men -- SANNA Är inte du sjukskriven? Men jag är ju inte sjuk, inte på det viset.

27 WHITE Revision CONTINUED: 3037 SANNA Tänk om nån ser dig då. Här hemma? Sanna kniper med mun - fortsätter driva med sin pappa. Sanna ler. SANNA Saga måste vara på dagis vid nio, du brukar ju sova då. Jag sover inte, jag är vaken, jag blundar bara. Jag kan göra frukost till dig med. Pappa... SANNA American breakfast. Pappa. SANNA Med scrambled eggs och - ja? SANNA Det är klart du ska. Jag skämtade bara lite. Björn överrumplas av sitt eget skratt. Det är klart, det förstod ju jag med. Björn hänger kvar i dörren. Alldeles glad. Han lämnar henne. UPPTONING TILL: SANNA Godnatt pappa. (kommer på sig) Godnatt. NEDTONING TILL SVART

28 WHITE Revision EXT. STOCKHOLM -- DAG Blinkande lyktor och girlanger. Stockholm pyntas i rött. Människor trängs längs gator. Händerna fulla av julklappar INT. HJÄRTKLINIKEN / EXPEDITION -- DAG () Marianne, i kappa, kommer i korridoren, lyfter ett officiellt brev från sitt brevfack. Brevet är märkt "SOCIALSTYRELSEN". Marianne stirrar på det. Hon tror sig redan veta vad som står. Hon sprättar upp kuvertet. Ögnar med tunga ögon igenom text. "KALLELSE ANGÅENDE UTREDNING AV ANCKER..." Hon hade rätt. Marianne skakar på huvudet. Denna anmälan är ingenting hon kan ta på allvar INT. HJÄRTKLINIKEN / OMKLÄDNINGSRUM -- DAG () Marianne öppnar sitt skåp. Hänger in sin kappa. LÄNGST NER I SKÅPET -- står en väska, undanskuffad. Forskningspapper sticker upp genom en öppning i dragkedjan, som ett hån. Marianne stirrar tillbaka. Drar igen skåpsdörren INT. HJÄRTKLINIKEN / UTANFÖR FORSKARSAL -- DAG (, YASEMIN REZAZI) "FORSKNINGSSAL... LARSSON" Marianne stirrar på sitt namn, vid sidan av dörren. Hon står stelt utanför dörren, som om hon kört fast. Kan inte gå in. Kan inte stanna kvar. Marianne! YASEMIN REZAZI (O.S.) Yasmin skyndar fram.

29 WHITE Revision CONTINUED: 3041 Marianne lättnar. YASEMIN REZAZI Jag ska göra ett eko på tvåan, jag hinner inte, tror du du kan? YASEMIN REZAZI (FORTS.) Förlåt, du forskar idag, jag glömde. Nej men jag tar det! Yasmin ser på Marianne som reagerar lite väl bryskt. (lugnare) Jag hjälper dig gärna INT. HJÄRTKLINIKEN / SAL 2 -- DAG (ERLANDSSON, FREDRIK STAHRE, ) I en mörklagd sal gör Marianne en ultraljudsundersökning av ERLANDSSON (55) som ligger med bart bröst på sin högra sida på en undersökningsbrits, då - KNACK KNACK - dörren öppnas. Fredrik Stahre sticker in huvudet. FREDRIK STAHRE Hur går det? Jag skriver på. FREDRIK STAHRE Ja nej, jag tänkte mer här, jag behöver använda eko-apparaten? (förstår) Ja. Ja snart. FREDRIK STAHRE Men det är bra att det går bra. Ja. Marianne nickar. FREDRIK STAHRE Du hinner då, till årsskiftet, med artikeln? FREDRIK STAHRE Vi hinner ju inte godkänna annars, men... det vet du ju redan. Marianne nickar. Hennes hjärta DUNKAR.

30 WHITE Revision CONTINUED: 3042 FREDRIK STAHRE (till patienten) Lycka till då. (missförstår) Tack. Fredrik stänger dörren. Mariannes hjärta DUNKAR. ERLANDSSON Är det nåt fel? Nej nej. Det känns bra. Marianne fortsätter undersökningen. Men hjärtat DUNKAR INT. HJÄRTKLINIKEN / MEDICINFÖRRÅD -- DAG (JOHAN STARCK, ) Marianne rafsar bland medicinförpackningar. Hjärtat DUNKAR. Hon får upp en ask Losec, sväljer några piller, just som dörren bakom henne öppnas -- Johan Starck kommer in. Marianne stoppar tillbaka förpackningen i hyllan, medan Johan Starck förser sig. JOHAN STARCK Jag vet inte om det här är värt nåt men... att inte kunna bevisa en hypotes, det är också ett resultat. Jag ska tänka på det. JOHAN STARCK Ifall nån annan får för sig nåt liknande. Hon tränger sig förbi Starck -- Hjärtat DUNKAR INT. HJÄRTKLINIKEN / SAL 3 -- DAG (, JAN HAMMAR, NICHOLAS, BOJAN DOCEVSKI) Nicholas, med sin skjorta till hälften uppknäppt, sitter kopplad till en EKG.

31 WHITE Revision CONTINUED: 3044 Elisabeth står på överdriven distans, läser EKG-utskrift. Elisabeth ser -- GENOM FÖNSTRET NICHOLAS Jag har till och med köpt en ny säng, en sån där tempura-madrass, svindyr. (tar sig för hjärtat) Med det gör fortfarande ont. Det betyder inget. NICHOLAS Nu sa jag fel igen, jag säger fel hela tiden. Tempur heter det. Tempura, är inte det nån sorts friterad räka. Inget bra att sova på i alla fall. (nappar inte) Tar du några mediciner? NICHOLAS Nej. Tror du det är förstorat, hjärtat? Inget tyder på det. -- Utanför passerar Jan Hammar och Bojan Docevski. NICHOLAS Ska du inte undersöka mig? Det behövs inte mer. Nicholas knäpper upp sin skjorta, hela vägen. NICHOLAS Det känns som att det buktar ut här, ovanför hjärtat. Elisabeth kopplar ner EKG'n -- då Nicholas fattar hennes hand i sin -- NICHOLAS Du kan väl känna. (stelnar) Släpp min hand. Hennes röst är iskall.

32 WHITE Revision CONTINUED: (2) 3044 Nicholas släpper INT. HJÄRTKLINIKEN / EXPEDITION -- DAG (, NICHOLAS, SVEN TROTZIG) Elisabeth fyller i en journal, ser -- LÄNGRE BORT -- står Nicholas och pratar upprörd med Trotzig. Männen blickar mot Elisabeth. Elisabeth biter ihop OMITTED INT. HJÄRTKLINIKEN / TROTZIGS KONTOR -- DAG (, SVEN TROTZIG) Elisabeth står upp, Trotzig sitter -- SVEN TROTZIG Han du fick honom att känna sig som en sak. Jag behandlade honom som alla andra. SVEN TROTZIG Det är det som gör mig orolig. Så först är jag alltför engagerad, nu är jag för lite, är det så det är? SVEN TROTZIG Att vara rättvis byter inte att man ska klippa all mänsklig kontakt. Elisabeth stirrar kallt på Trotzig INT. HJÄRTKLINIKEN / HELIKOPTERPLATTA -- DAG () Omklädd till svarta högtidskläder står Elisabeth och ser ut över staden. Stänger in sina stormande känslor. I HENNES HAND -- håller hon Henriks patientband. Hon sluter sin fingrar om det. Kramar sin hud runtom.

33 WHITE Revision INT. HJÄRTKLINIKEN / ENTRÉ -- DAG (,, SAGA, OLA) Svarta kläder, svart kappa. Håret stramt uppsatt. Elisabeth, på väg ut från sjukhuset, har inte bråttom nog, ut -- GENOM DÖRRARNA -- där hon möter Björn, som kommer gående med lilla Saga i hand. De passerar varandra och vi följer istället med Björn och Saga, tillbaka in -- Fram mot -- EXPEDITIONEN -- där en fövånad Ola Marklund står. Björn höjer sin hand till en hälsning, glad och uppåt -- Ola skakar på huvet -- HÅRT KLIPP TILL: 3050 EXT. S & S VILLA -- DAG (, SAGA) Björn - nu bekymrad - TRASKAR över grus med Saga i sin famn -- Närmar sig sitt gamla hem INT. S & S VILLA -- DAG (,, SAGA) Marianne ser ut -- GENOM ETT FÖNSTR -- Björn väntar utanför ytterdörren. -- blir stressad. Hennes hjärta DUNKAR I/E. S & S VILLA / HALL -- DAG (,, SAGA,) Hon öppnar dörren. Ser Saga. Nämen kommer du och hälsar på? Med morfar?

34 WHITE Revision CONTINUED: 3052 Marianne tittar förvånad på det ovanliga paret. SAGA Vi har varit på ditt jobb. (förstår) Ja jag... Nea är krasslig. Hur går det? Det går. Med artikeln? Ville du hämta nåt eller..? Jag pratade lite med Ola. Det lät som att du inte skriver så mycket längre. På den. Sa han det? Det vore synd. Menar jag. Försök med fyra jobb själv så får du se. SAGA Vi har gjort snögubbe....har ni? Med morot. Marianne ser på Björn med nya ögon. Jag hinner inte. Vad är det du inte hinner? Förutom att handla laga mat städa ta hand om mamma och arbeta som läkare?

35 WHITE Revision CONTINUED: (2) 3052 (tålmodigt) Vad är det du inte hinner? Marianne försöker förklara -- Jag har en hypotes jag försöker bevisa den men... dom andra forskarna, dom... (tappar tron) Det känns som att ingen vill jag ska hålla på med det här. Vi vill. Han tittar ner på Saga. Hon nickar. Marianne berörs. Det är bara inte värt det. Vilket? Marianne darrar på rösten -- Allt det här. Ska vi gå in lite? NEA (O.S.) (inifrån) Marianne? Marianne skakar på huvudet. Björn nickar. Jag måste... Säg hej då till mormor. KLIPP TILL: FRÅN LUFTEN -- ser vi Marianne krama om Saga. Hon går in i huset, stänger dörren om sig, medan Björn och Saga vänder åt andra hållet, knastrar tillbaka över gruset, bort från huset och ut ur bild. En stunds väntan, i en statisk bild.

36 WHITE Revision CONTINUED: (3) 3052 Grus. Hus. Så återvänder Björn, går ensam mot villan. Kånkande på fulla plastkassar INT. S & S VILLA / KÖK -- DAG () Marianne dammsuger när en dörrklocka RRRRINGER. Hon stänger av maskinen. Blänger mot ytterdörren I/E. S & S VILLA / HALL -- DAG (, ) Marianne stirrar på som står på trappan utanför ytterdörren, med fyra ICAkassar i nävarna. Deras blickar möts -- Björn tränger sig in INT. S & S VILLA / KÖK -- DAG (,, NEA) Björn går före Marianne, in i köket. Nea sitter vid köksbordet. Hej lilla mormor! Hej. NEA Björn plockar upp matvaror, grönsaker, kött, mjölk, städprodukter. Marianne säger ingenting. Hon ser på sin förändrade man medan han ställer in varor i skafferi och frys. Vad sysslar du med? Björn tar fram en kastrull - TAPPAR upp vatten. En soppa tänkte jag. Varför då?

37 WHITE Revision CONTINUED: 3055 Jag vill bara att du fråga dig en sak. (hittar inte det han söker) Var är saltet? Marianne blir tyst. Jag vet inte, fråga Nea, var det det jag skulle fråga mig? Dom här som inte vill du ska hålla på, tänker du låta dom köra över dig? Inser att Björn har rätt. Nej. Det tänker hon inte. Bra. Titta i kylen. Va? Det kanske står där. Björn öppnar kylen. Tar fram saltet. Han ser frågande på Nea. Marianne nickar. Vad är det för soppa? Bry dig inte om det du INT. S & S VILLA / VARDAGSRUM -- DAG () Från hyllor och skåp samlar Marianne ihop forskningspapper, anteckningar och pärmar, och lägger ner dem i en väska INT. S & S VILLA / KÖK -- DAG (,, NEA) Björn diskar. Nea sitter kvar vid bordet.

38 WHITE Revision CONTINUED: 3057 Marianne står med ytterkläder på och väskan i sin hand. Jag åker nu då. Hej då. Han vänder sig om igen, fortsätter diska. Björn nickar. Man kan alltid ringa till växeln om det är nåt. Hej då då? Marianne dröjer sig kvar, osäker i sin nya roll som obehövd i hemmet. Nea vinkar. MONTAGE BÖRJAR: 3058 EXT TUNNELBANA -- DAG Ett tåg rusar fram I en tunnel INT. TUNNELBANA -- DAG (, MÄNNISKOR) Rusningstrafik. Tåget är proppfullt. Marianne sitter inklämd på ett säte, bläddrar försjunken bland sina anteckningar. Resten av världen finns inte INT. HJÄRTKLINIKEN / FORSKARSAL -- DAG (JOHAN STARCK, ) Med beslutsamma steg träder Marianne in bland de andra forskarna. Hej. Hon förväntar sig inte ett svar. S SKRIVBORD -- pärmar, prylar, böcker. Åter en avlastningsplats för andras saker. JOHAN STARCK -- ser i smyg på henne --

39 WHITE Revision CONTINUED: Reaktionen uteblir. Istället DRAR hon fram en papplåda längs golvet, ställer den bredvid sitt skrivbord och VRÄKER ner allt - BRRAK - i den. KNUFFAR iväg lådan, låter den GLIDA över golvet till andra sidan rummet. JOHAN STARCK -- ser förvånad på henne. -- stryker bort damm från sina handflator, och så börjar hon, stilla, att lägga upp sitt forskningsmaterial på sitt tomma skrivbord EXT. PARKERING VID KYRKA -- DAG (, SORGEKLÄDDA MÄNNISKORNA) Elisabeth sitter i sin bil, ser ut -- GENOM VINDRUTAN -- Sorgeklädda människor går in i en kyrka. -- sitter kvar INT. KYRKA -- DAG (,DAVID ROSENBERG, JESSICA, ANGELICA ROSENBERG, BEGRAVNINGSGÄSTER, PRÄST?) En stängd kista. På första bänk sitter David och Jessica Rosenberg, intill sin mamma. Ett tiotal anhöriga. Längst bak GNISSLAR kyrkporten upp. Några av begravningsgästerna vänder sig om. Elisabeth slinker in. Sätter sig längst bak. Hon ser på kistan. På David och Jessica. Henriks barn INT. HJÄRTKLINIKEN / ARKIV -- DAG (, ARKIVARIEN) Marianne lägger upp en lista med önskemål på disken. Läser innantill för arkivarien.

40 WHITE Revision CONTINUED: 3063 Hon ser på den långa listan. Resignerar. Så öppnar hon dörren vid sidan av disken. Håller upp den för Marianne. Hon får leta själv INT. HJÄRTKLINIKEN / ARKIV -- DAG () Marianne går genom arkivet. Rader efter rader med journaler. Hundratals. Tusentals. Rummet är gigantiskt. Marianne ställer fram en stege. Klättrar upp. Börjar leta INT. S & S VILLA / TOALETT -- DAG (, NEA) Björn hjälper Nea att kissa. Ber henne luta sig fram. Torkar. Slår på vattenkranen I/E. KYRKA -- DAG (, DAVID ROSENBERG, JESSICA, GÄSTER, PRÄST?) Begravningen är slut. David och Jessica står vid utgången, skakar hand. -- sitter kvar i bänkraden längst bak. Ser på dem -- David är allvarlig, medan Jessica är frånvarande, som att det döden berörde någon annan. De sista gästerna går ut. Bara Elisabeth är kvar i kyrkan. Hon tvekar på vad hon ska göra. JESSICA -- ser på henne. Känner igen henne. Elisabeth reser sig. Går fram till dem. Sträcker ut sin hand.

41 WHITE Revision CONTINUED: 3066 Jessica nickar. (M.O.S.) Elisabeth Ancker. Jag kände Henrik. (M.O.S.) Inte bara som läkare. Jessica och David ser på Elisabeth. Börjar förstå vem hon är. Jessica är tveksam. (M.O.S.) Har ni tid att prata lite? 3067 INT. HJÄRTKLINIKEN / FORSKARSAL -- KVÄLL () EKG-utskrifter ligger intill varandra. Kvinnors hjärtslag, sida vid sida med mäns. Hela golvet täcks av dem. Marianne sitter hukad över utskrifterna, jämför kurvorna. Plötsligt vidgas hennes ögon. Hon har upptäckt något. Marianne flänger över golvet, jämför på fler ställen. Hon greppar tag i en överstrykningspenna, börjar febrilt markera utskrifter med GRÖNT EXT. KYRKOGÅRD -- KVÄLL (DAVID ROSENBERG,, JESSICA) Elisabeth går bredvid David och Jessica Rosenberg. Elisabeths mun rör sig när hon berättar. (M.O.S.) Han pratade mycket om vad han tänkte på. Han sa att det var en av biverkningarna av hjärtsvikt, att man börjar tänka, även om det är försent. David Rosenberg gråter. (M.O.S.) Han tänkte mycket på er. Hela tiden tror jag. Jessica lyssnar, nedsjunken i tankar.

42 WHITE Revision INT. HJÄRTKLINIKEN / FORSKARSAL -- KVÄLL () Marianne sitter vid sitt skrivbord och skriver febrilt. Pennan rasslar över pappret. Bakom henne, på golvet, har hon markerat alla utskrifter med grön överstrykningspenna. Pennan RASSLAR INT. S & S VILLA / GÄSTRUM -- KVÄLL (, NEA) Nea har somnat, i nattlinne, halvt under täcke. Björn stoppar om henne. Släcker sänglampan och går ut EXT. PARKERING VID KYRKA -- NATT (DAVID ROSENBERG,, JESSICA) Tre bilar står kvar på en frusen parkeringsplats. Elisabeth, David och Jessica, närmar sig varsin. MONTAGE SLUT De stannar vid sina bildörrar. Dröjer sig kvar. Ingen förmår att kliva in. De ser på varandra. Jag hade velat ha nåt jag kunde ge er. Det har hon redan gjort. DAVID ROSENBERG Det behövs inte. Sista kvällen, jag såg honom blåsa ut ett ljus och en önska sig en sak. En tår faller obemärkt nedför Jessicas kind. Hon torkar snabbt bort den. Nu vet ni vad det var. (paus) Det var nog bara det. Elisabeth ska gå in i sin bil, då David går fram till henne. Han kramar om henne, hårt.

43 WHITE Revision CONTINUED: 3071 Släpper inte. Jessica tar några steg framåt. Ställer sig intill. Vi lämnar dem där, på parkeringen, de tre som en. NEDTONING TILL SVART 3072 EXT. DROTTNINGGATAN -- NATT/DAG 17/ UPPTONING TILL: En tom handelsgata ligger öde. Upplyst av blinkande juldekorationer. En full handelsgata där julhandeln är I full gång. KLIPP TILL 3073 EXT. S & S VILLA -- DAG (, ) Rödljus. Utanför villan stannar Björn i sin Volvo. TUTAR. Ytterdörren öppnas och Marianne, i annan frisyr, kommer ut I/E. VOLVO -- DAG (,, NEA) Nea sitter i baksätet. Marianne pratar fort och engagerat -- - EKG-kurvorna vid infarkter liknar varandra, så länge man jämför inom samma kön, men jämför man mellan män och kvinnor, det kan se helt olika ut. Björn försöker förstå. -- Män har ateroklerotiska kärl, medan kvinnors infarkter, det verkar som att det kan bero på rubbad hemostas eller -- Mm, m.

44 WHITE Revision CONTINUED: eller störda inflammatoriska variabler. Ja? Björn förstår ingenting. Men det är som vi trodde - bevisföringen, den verkar stämma. Kvinnors symptom är annorlunda, det är därför vi inte märker hur sjuka dom är, det är därför färre... klarar sig. Marianne blir plötsligt allvarlig. Men det är väl bra. Att du upptäckt det. (osäker på att han förstått) Eller? (till sig själv) Jag måste göra tester, samla in med data, det är patienter och läkare, och så har jag fler journaler, vad är det för datum idag? Björn hinner inte svara -- Om jag jobbar kvällar... det borde gå, jag borde hinna. Marianne kommer på sig själv med att ta Björns hjälp för självklar. Förlåt. Varför då. Men du behöver ju jobba med. Björn lägger i en ny växel.

45 WHITE Revision CONTINUED: (2) 3074 Björn SKRATTAR. Jag har varit borta i två veckor nu och dom har inte hört av sig, inte ett samtal. (ler) Dom verkar inte ens behöva veta när jag är tillbaka. Marianne ser på honom, som ett frågetecken. "Du skrattar?" Han rycker på axlarna. "Vad ska man göra?" Marianne är glad för hans skull. Helvete. Vad är det. Julklappar. Jag har inte köpt några julklappar. Björn ser på sin förändrade fru. Jag har. Dom kan vara från dig med EXT. SANNAS & MICKES RADHUS -- DAG (,, MICKE, NEA) Ytterdörren öppnas och Micke står innanför. God jul. MICKE Marianne byter en ögonkast med Björn. God jul. Micke öppnar dörren bredare INT. SANNAS & MICKES RADHUS / HALL -- DAG (,, MICKE, NEA, SANNA, SAGA) Marianne kramar Sanna. SANNA God jul mamma. I bakgrunden kramar Micke om Nea. Saga kommer springande i tomtedräkt.

46 WHITE Revision CONTINUED: 3076 Marianne sträcker ut armarna mot henne, men Saga slår armarna om sin morfar. Hej tomten. Marianne blir inte sur. SANNA (till Marianne) Han är det enda hon pratar om. Micke ler och lägger armen om Sanna. Hon ger honom en kyss. Marianne ser på dem. Sanna märker det och blickar frågande tillbaka, som om ingenting större förändrats INT. SANNAS & MICKES RADHUS / LEKRUM/ VARDAGSRUM -- DAG (,, MICKE, NEA, SANNA, SAGA) Björn och Saga sitter på en lekmatta som ser ut som en stad, leker med Saga. Saga ger Björn en teckning med ett rött hjärta på. Marianne står vid dörren. Björn ser Marianne. Ser vad hon tittar på -- FRAMFÖR TEVEN -- sitter Sanna och Micke i en soffa och tittar på Kalle Anka. De håller hand. På nåt sätt förstår jag henne. Björn rullar en brandbil mot Saga. Man har en del att ta igen. Björn. Mm. Tack. (skakar på huvudet) Nej. Tvärtom. Björn fattar tag i Saga --

47 WHITE Revision CONTINUED: 3077 Nämen. Lyfter henne i benen, håller henne upp och ner -- Saga SKRATTAR. Är allt upp och ner? Björn går mot soffan med henne dinglande mellan benen. Upp ner. Ner upp. Upp ner... Marianne följer dem med blicken -- FRAMFÖR TEVEN -- sätter han ner Saga bredvid Nea i soffan. Hon piggnar till, börjar pratar AD-LIB med sitt barnbarnsbarn. Saga pratar tillbaka. -- ser på sin familj INT. SANNAS & MICKES RADHUS / KÖK -- DAG (, SANNA) Från vardagsrummet sjunger Benjamin Syrsa sin sista sång. Marianne går varsamt in i köket. Sanna står lutad över diskbänken, handdiskar en kastrull. Paus. Har du en handduk kan jag torka. SANNA Det är okej. Var det... Har han sagt nåt? Sanna skrubbar sin kastrull hårdare. SANNA Det kommer inte hända igen. Så sa han förra gången med. Marianne ser på Sanna, men säger ingenting. Sanna släpper ifrån sig kastrullen --

48 WHITE Revision CONTINUED: 3078 SANNA Jag vet, vi har inte världens bästa äktenskap, jag har inte påstått det, men vad ska jag göra då? (paus) Alternativet, det är fan värre. Sanna blickar ner i det grumliga vattnet där kastrullen ligger, smutsig igen. Marianne nickar. Sant. SANNA Man bestämmer själv. Säger du till om det är nåt jag kan göra? Sanna räcker en handduk, utan att se på sin mamma. SANNA Du kan torka INT. S & S VILLA / SOVRUM -- NATT (, ) I ena hälften av dubbelsängen, under täcket, ligger Marianne och Björn tätt intill varandra. Det är bara så... varför ska det vara så svårt att lära av andras misstag? För att det är så man lär sig nåt? Det är väl så det är. Marianne försvinner i tankar. Nea tog hand om allt när jag var liten. Jag tror aldrig pappa ens klädde på mig. Men det var inget man tänkte på. Inte jag heller. Du trodde jag ville ha det så? Jamen jag trodde du var road.

49 WHITE Revision CONTINUED: 3079 Road? Ja, matlagning och inredning - jag trodde du gillade det. Björn skrattar åt sin idioti. Blir sen allvarlig. Det blir lugnt. Han pussar Marianne i nacken. Hon njuter. Han pussar igen lite längre. Hon njuter lite till. Björn blir glad. Plötsligt stelnar Marianne till och bryter lugnet. Björn blir lite undrande försmådd. Vad är det? (stelnar) Känner du. Nej, vaddå? Björn sniffar. Det luktar -- Så hörs ett SKRIK från vardagsrummet. Nea SKRIKER INT. S & S VILLA / VARDAGSRUM -- NATT (,, NEA) Björn och Marianne RUSAR nedför trappsteg -- VID FÖNSTREN -- BRINNER en gardin. Nea står framför, försöker släcka med sina bara händer så ELDFLAGOR flammar mot taket. Mamma sluta! De springer fram -- Marianne rycker undan -- ser Neas svedda händer -- Knuffar henne mot köket -- Nea SKRIKER -- Björn RRIVER ner gardinerna på golvet -- GNISTROR -- Marianne SPOLAR kallt vatten över Neas händer, håller fast dem -- En brandvarnare TJUUUUUUTER. Björn kastar en filt över gardinerna -- stampar ut elden med sina bara fötter.

50 WHITE Revision CONTINUED: 3080 NEA (ohörbart) Jag ville bara tända. Va?! Brandvarnaren TJUUUUUUUTER. TJUUUUUUUUUUUT -- NEA Jag ville bara! Björn grabbar tag i en sopborste och DUNKAR skaftet mot brandvarnaren. Plast KRASAR och allt blir tyst. NEA...Jag ville bara tända. Vad då? Granen. NEA Under fönstren, i det rökfyllda rummet, ligger ett dussin tändstickor utspridda över golvet. De har ingen gran. Marianne nickar. NEA Var har ni gjort av den? Blickar olyckligt mot Björn OMITTED EXT. HVILANS SJUKHEM -- DAG (,, NEA) FÅGELKVITTER. Uppifrån ser vi Volvon stå parkerad utanför det gamla vilohemmet. På trappan kramar Marianne och Björn om Nea. Tar farväl. En sjukvårdare och Kerstin Johansson står alldeles intill. (M.O.S.) Vi kommer och hälsar på, det vet du mamma?

51 WHITE Revision CONTINUED: 3082 (M.O.S.) I morgon, jag kan komma förbi i morgon, på lunchen. Jag kan hälsa på på lunchen. Marianne börjar gråta. NEA (M.O.S.) Men lilla trollet. Nea kramar om Marianne. NEA (M.O.S.) Vi ses ju snart. Hon stryker bort tårarna från Mariannes kind. NEA (M.O.S.) Åk nu, du kommer för sent till skolan. Marianne nickar. Nea släpper henne ifrån sig -- Så skiljs de. Marianne drar med sig Björn, tillbaka mot deras bil. Han mer motvillig än hon OMITTED A I/E. HVILANS DEMENSHEM / VOLVO -- DAG A Björn och Marianne sitter tysta bredvid varandra. Marianne bakom ratten, Björn bredvid. GENOM VINDRUTAN skymtar Nea. Hon tas om hand av Kerstin Johansson. Björn suckar. Det känns bara fel. Det är klart det gör. Det vore fel om det inte gjorde det. Men hon är sjuk. Jag skulle kunna hjälpa henne. Ja säkert. Men inte med det här. Björn nickar.

52 WHITE Revision A CONTINUED: 3083A Marianne vrider om tändningsnyckeln. Volvon BRUMMAR. Och så åker de iväg INT. VOLVO -- DAG (, ) I BACKSPEGELN -- skymtar Nea. Hon vinkar. Marianne vrider ratten -- MONTAGE BÖRJAR: 3085 I/E. VOLVO -- DAG (, ) Volvon färdas längs snöklädda vägar. Björn sitter i passagerarsätet. Marianne kör INT. HJÄRTKLINIKEN / UNDERSÖKNINGSRUM -- DAG (, KVINNA, MAN) En KVINNA (57) trampar motionscykel, kopplad till EKG. Marianne står intill, ser på kurvor på en monitor, skriver anteckningar. OSYNLIGT KLIPP TILL: På motionscykeln trampar nu EN MAN (57), även han kopplad till EKG. -- antecknar vidare INT. HJÄRTKLINIKEN / FORSKARSAL -- DAG () Höger och vänster pekfinger löper längs två spalter med siffror. Marianne sitter vid sitt skrivbord, jämför siffror I/E. VOLVO -- DAG 3088 () Vägen försvinner in under motorhuven. Marianne är full av tankar.

53 WHITE Revision INT. HJÄRTKLINIKEN / LABORATORIUM -- DAG () En lång rad med blodprover i kolvar. Marianne pipetterar. () 3090 INT. HJÄRTKLINIKEN / UNDERSÖKNINGSRUM -- DAG (, ÄLDRE KVINNA, MEDELÅLDERSKVINNA ) Marianne sitter med ett frågeformulär framför sig, ställer frågor till en äldre kvinna (75). Kvinnan svarar. Marianne sätter ett kryss i sitt formulär. Tittar upp -- OSYNLIGT KLIPP TILL: En medelålderskvinna (45), svarar på samma frågor. Marianne sätter ett kryss i sitt formulär INT. S & S VILLA / VARDAGSRUM -- DAG (, ) Marianne sitter med glasögon på framför en bärbar dator. Arbetar koncentrerat med travar av papper bredvid sig. På bordet ligger hennes pärmar. I köket intill lagar Björn mat INT. S & S VILLA / SOVRUM -- NATT (, ) Björn sover. Marianne läser I/E. VOLVO -- DAG () Marianne lägger in en högre växel. Utanför fönstren glider Stockholm förbi INT. S & S VILLA / VARDAGSRUM -- DAG () Marianne vid datorn. Än mer koncentrerad, penna i håret. Ömsom skrivande, ömsom granskande papper på ett allt rörigare matbord.