Regional risk- och sårbarhetsanalys för Jönköpings län 2009

Transkript

1 Regional risk- och sårbarhetsanalys för Jönköpings län 2009 Plats för bild

2

3 Regional risk- och sårbarhetsanalys för Jönköpings län 2009 Man ska alltid förbereda sig, även om man inte alltid vet för vad. Janne Loffe Carlsson

4 Risk- och Sårbarhetsanalys för Jönköpings län 2009, enligt förordningen (2006:942) om krisberedskap och höjd beredskap. Kontakt Beredskapsfunktionen Administrativa avdelningen Länsstyrelsen i Jönköpings län, Webbplats DNR Länsstyrelsen i Jönköpings län

5 Innehållsförteckning 1 Övergripande bedömning Uppdrag och avgränsning Uppdraget Genomförande Syfte och mål Spridning och sekretess Myndighetens roll och ansvarsområde Länsstyrelsen ansvar En kortfattad beskrivning av länet Samhällsviktig verksamhet Miljö Djurhälsa Information Samverkan Hot och risker Inledning Klimatrelaterade risker Allvarliga smittsamma human- och djursjukdomar Kärntekniska olyckor Övriga risker Analyserade situationer Allmänt Långvarigt el-bortfall Omfattande nederbörd och översvämning Infuensapandemi Myndighetens generella förmåga Leda Samverka Informera Tjänsteman i beredskap Beredskapshöjande åtgärder under året Planerade insatser och åtgärder för stärkande av krishanteringsförmågan Kvarstående brister Sammanställningar av bedömd förmåga Bilagor 1 Definitioner Länsstyrelsens linjeorganisation 69 3 Länsstyrelsens krishanteringsorganisation 71 4 Länsstyrelsens ledningscentral

6 2

7 1 Övergripande bedömning 2009 års risk- och sårbarhetsanalys (RSA) är upprättad i enlighet med KBM s vägledning för statliga myndigheter 1 med utgångspunkt dels från Länsstyrelsens ansvar som myndighet 2 och dels med utgångspunkt från Länsstyrelsens regionala ansvar för krisberedskapen inom länet 3, och bygger på såväl resultat och redovisningar från tidigare års risk- och sårbarhetsanalyser inom länet som erfarenheter från hantering av extraordinära händelser till följd av extrema väderleksförhållanden och andra krishändelser inom länet. Länsstyrelsens uppgift vid eller inför en kris eller extraordinär händelse är att verka för samordning av de åtgärder som erfordras för att säkerställa samhällets funktioner och robusthet. En god kännedom om länets riskkällor och resurser samt en lyhördhet för de problemområden som kan uppstå eller förekomma i anslutning till dessa förutsätter en bred och nära samverkan med såväl lokala myndigheter och organisationer som regionala aktörer. Genom byggande av nätverk i olika nivåer och verksamhetsområden skapas en god grund för samordning och ledning i en stressutsatt situation. Vid framtagandet av denna RSA har företrädare för Länsstyrelsens avdelningar deltagit i mindre omfattning än tidigare år. Under hösten har en dialog skett med Länsstyrelsens avdelningschefer i syfte att bland annat hitta känsliga verksamheter och beroenden i deras verksamheter. Detta underlag har också använts vid framtagande av en ny pandemiplan för Länsstyrelsen. Representanter för länets kommuner har deltagit vid bedömning av länets förmåga att motstå varierande störningar. Det samarbete med övriga aktörer inom den regionala krissamverkan i Jönköpings län som antyddes i föregående års RSA har under året utvecklats genom regelbundna möten. Arbetsgruppen RSA har huvudsakligen arbetat med utveckling av en ny modell för risk- och sårbarhetsanalyser utgående från bedömning av aktörernas förmåga. Med anledning av den nya influensan, som inneburit en omprioritering av verksamheten, har detta arbete dock inte kommit så långt som var förväntat. Med anledning av att WHO deklarerade övergång till pandemifas 6 togs ett initiativ inom ramen för den regionala krissamverkan i länet (F-samverkan) att bilda en pandemisamverkansledning. Uppgiften för denna har varit att följa upp störningar och samordna viktig verksamhet i länet vid ett stort utbrott. I skrivande stund har dock inte något större utbrott inträffat och samverkansledningen har av den anledningen endast varit ett forum för utbyte av information. Med anledning av det svenska EU-ordförandeskapet har en omfattande och framgångsrik samverkan skett för att trygga säkerheten vid de arrangemang som förekommit inom länet. Denna breda samverkan har varit framgångsrik och unik i landet. Även detta har skett utgående från aktörernas engagemang inom F-samverkan. Länets polismyndighet har härvid visat god planerings- och samverkansförmåga. 1 KBM: Risk och sårbarhetsanalyser Vägledning för statliga myndigheter (2006:4). 2 Förordning (2007:825) med länsstyrelseinstruktion. 3 Förordning (2006:942) om krisberedskap och höjd beredskap. 3

8 Ett återupptagande av samarbetet med övriga aktörer för genomförande av risk- och sårbarhetsarbete på regional bas, med företrädare för Länsstyrelsen, länets kommuner, Landstinget, Polismyndigheten, Försvarsmakten, har under året tagit sin början. Tyvärr har detta arbetes primära syfte, att driva en kontinuerlig process utifrån olika situationer för att identifiera regionala risker och sårbarheter, inte kunnat fullgöras på avsett sätt, då flertalet av deltagande myndigheters representanter under året varit strängt upptagna med planering inför en förväntad pandemi. Målsättningen kvarstår dock och kommer att återupptas så snart möjligt är. De extraordinära händelser som i första hand bedöms kunna inträffa inom länet är huvudsakligen relaterade till extrema vädersituationer. Långvariga störningar i elförsörjningen utgör ett centralt område där stora konsekvenser för samhället och dess olika funktioner kan uppstå. Energibolagen bedöms ha en god till mycket god beredskap att hantera normala avbrott, vilket i sammanhanget ska ses som indikator på förmågan att snabbt överblicka skadan, organisera och initiera reparationsarbete. Erfarenheter från senare års stormar ligger till grund för denna bedömning. Genom en väl utvecklad samverkan mellan regionala och lokala bolag ökas förmågan att motstå störningar inom detta område ytterligare. Arbetet med att säkra robustheten i elnät genom nedgrävning av ledningar (kablifiering) förväntas vara klart under nästkommande år och trädsäkring m.m. pågår för närvarande hos såväl regionala som lokala nätbolag. Länet har under senare år vid ett antal tillfällen utsatts för stora nederbördsmängder med åtföljande höga flöden som följd. En omfattande samverkan mellan Länsstyrelsen och olika aktörer och intresseföreningar 4 genomförs kontinuerligt i avsikt att kartlägga kritiska verksamheter och förebygga skadeverkningar i samband med översvämningar. Länsstyrelsens uppföljning av miljöpåverkan i samband med och inför höga flöden utgör en viktig del av detta arbete. Länets viktigaste aktörer är kommunerna. Deras förmåga att praktiskt hantera extraordinära händelser och andra kriser är i många stycken avgörande för följdverkningar och konsekvenser. Alla länets kommuner har under mandatperioden upprättat kommunala risk- och sårbarhetsanalyser, samt utgående från dessa, hos alla utom en, upprättat handlingsplaner för hantering av extraordinära händelser. Länet har, genom de omfattande störningar som uppstått till följd av stormarna Gudrun och Per, ett antal översvämningar utmed Lagan, Emån och Svartån m.fl. vattendrag, ett stort antal samtidiga skogsbränder och andra händelser då kravet på krishanteringsförmåga varit stor, skffat sig en god erfarenhetsbaserad kunskap i praktisk krishantering, dels på det lokala planet, men också regionalt och i samverkan med nationella myndigheter och organisationer. Samverkan, samordning och information har varit föremål för prövning och utveckling såväl inom respektive aktörs organisation som gemensamt inom ramen för regional krissamverkan. 4 Bland annat vattenråd och vattenvårdsförbund. 4

9 Länsstyrelsens generella förmåga att leda, samverka och informera bedöms som god med vissa brister, inom delområdet krishanteringsförmåga. Inom övriga delområden bedöms den som god. Detta grundar sig bland annat på en ännu inte beslutad och fullbemannad krishanteringsorganisation samt avsaknad av grund- och påbyggnadsutbildning för personal ingående i krishanteringsorganisationen. Arbetet med Länsstyrelsens krishanteringsorganisation, som har ett nyckelpersonberoende, går vidare. För närvarande pågår ett arbete avseende personalförsörjning till krishanteringsorganisationen som ska ligga till grund för en revidering av ett antal planverk. Arbetet med detta har påbörjats, delvis med bakgrund av den nya influensan men även beroende på de organisatoriska förändringar som kommer att ske vid nästkommande årsskifte. Målsättningen är att under 2010 ha ett antal av Länsstyrelsens krishanteringsorganisationer för olika scenarier bemannade, samt att ha påbörjat utbildning av uttagen personal. 5

10 6

11 2 Uppdrag och avgränsning 2.1 Uppdraget Länsstyrelsens ansvar vad avser skapande av robusthet inför och under en extraordinär händelse eller vid höjd beredskap framgår bland annat av Förordning (2006:942) om krisberedskap och höjd beredskap och Förordning (2007:825) med länsstyrelseinstruktion. Enligt 2. Förordning (2007:825) med länsstyrelseinstruktion ska Länsstyrelsen, utifrån ett statligt helhetsperspektiv, samordna olika samhällsintressen inom myndighetens geografiska ansvarsområde och verka för en minskad sårbarhet inom samhället, bevaka att risk- och beredskapshänsyn tas i samhällsplaneringen samt utveckla en god förmåga att hantera sina uppgifter under fredstida kriser och vid höjd beredskap. Länsstyrelsen ska årligen analysera om det inom dess områdesansvar finns sådana sårbarheter eller sådana hot och risker som synnerligen allvarligt kan försämra förmågan till verksamhet inom området 5. Myndigheten har i detta sammanhang en dubbel roll. Dels ska Länsstyrelsen bedriva riskoch sårbarhetsanalysen utgående från egen verksamhet, och dels för den verksamhet som bedrivs inom länet. Skrivningen i krisberedskapsförordningen understryker och förtydligar dessa uppgifter. 2.2 Genomförande Länsstyrelsen har under årets inledning inrättat en intern arbetsgrupp för risk- och sårbarhetsarbete. Under dess första möte genomfördes en genomgång rörande risk- och sårbarhetsanalysens omfattning och syfte. Tyvärr har detta arbete inte kunnat bedrivas med den inriktning som inledningsvis var meningen, och inget resultat har kommit ut av denna ansats, bland annat på grund av den arbetsbörda som årets pandemilarm inneburit. Under hösten har, inför framtagande av en pandemiplan för Länsstyrelsen, ett antal frågor riktats till Länsstyrelsens avdelningar. Frågorna var huvudsakligen inriktade runt prioritering av verksamheter inför en utbruten pandemi, men också mot ett bredare störningsspektrum. Svaren har av den anledningen kunnat användas (i viss utsträckning) även som underlag för årets RSA. Jönköpings län har, som nämnts i föregående års RSA, bildat en regional krissamverkan (Fsamverkan). Denna utgör ett samverkansforum för Länsstyrelsen, Landsting, Polismyndigheten, Försvarsmakten, länets kommuner och SOS-Alarm. Vid behov, beroende på händelse, kan samarbetet även omfatta andra regionala eller lokala aktörer. Sedan tidigare hade åtta arbetsgrupper med olika inriktning pekats ut. Endast ett antal var dock intill slutet av 2008 i funktion. För övriga grupper utsågs och fastställdes bemanningen under december månad och 9. Krisberedskapsförordningen (2006:942) 7

12 För arbetsgruppen för risk- och sårbarhetsanalyser (Ag RSA) formulerades uppdraget enligt följande: Uppdraget är att driva en kontinuerlig process utifrån olika scenarier, exempelvis pandemi och omfattande strömavbrott, för att identifiera risker och sårbarheter regionalt. Processen syftar till att utifrån konsekvensanalyser öka robustheten i samhället. Den regionala processen bör syfta till att skapa samsyn i metodiken för de sektorsvisa analyserna, för att kunna skapa en samlad bild av länets risker och sårbarheter. I denna grupp ingår representanter från Försvarsmakten, Polismyndigheten och Landstinget i Jönköpings län samt för de tre kommunblocken i länet med Länsstyrelsen som sammankallande. Med utgångspunkt från de olika terminer och krav som gäller för framtagande av risk- och sårbarhetsanalyser hos deltagande aktörer 6 har arbetet bedrivits från de regler som gäller för statliga myndigheters risk- och sårbarhetsanalyser. Under året har ett antal arbetsmöten genomförts där inriktningen inledningsvis fokuserades runt aktörernas generella förmåga. Gruppen har även använts vid genomförande av innevarande års förmågebedömning. Däremot har inget bredare eller djupare analysarbete genomförts med utgångspunkt från dessa, bland annat på grund av att arbetet delvis fått omprioriteras till följd av ovan nämnd pandemi. I samband härmed har främst landstings- och kommunpersonal varit tvungna att omprioritera sin verksamhet till andra mer lokala samverkansforum, vilket har inverkat på gruppens arbete. Formerna för arbetet är ännu inte fullt utvecklade. 2.3 Syfte och mål Enligt 9. Krisberedskapsförordningen ska varje myndighet i syfte att stärka sin egen och samhällets krisberedskap årligen analysera om det finns sådan sårbarhet eller sådana hot och risker inom myndighetens ansvarsområde som synnerligen allvarligt kan försämra förmågan till verksamhet inom området. Analysen ska särskilt beakta: 1) situationer som uppstår hastigt, oväntat och utan förvarning, eller en situation där det finns ett hot eller en risk att ett sådant läge kan komma att uppstå, 2) situationer som kräver brådskande beslut och samverkan med andra aktörer, 3) att de mest nödvändiga funktionerna kan upprätthållas i samhällsviktig verksamhet, samt 4) förmågan att hantera mycket allvarliga situationer inom myndighetens ansvarsområde. Länsstyrelsen har endast i mycket speciella fall en operativ roll i samband med en extraordinär händelse. Däremot ligger det inom Länsstyrelsen ansvarsområde att genom samordning och samverkan skapa en tillfredsställande robusthet inom länet. Det är därför viktigt att erfarenheter och resultatet av detta analysarbete kan överföras i faktiska åtgärder inom länet så att visualiserade eller potentiella hot eller risker om möjligt kan förhindras. Därigenom kan effekter och skadlig inverkan på såväl samhällsviktig verk- 6 Länsstyrelsen och Polismyndigheten upprättar RSA en gång/år, med den skillnad att Polismyndighetens RSA sammanställs nationellt med underlag från bland annat länspolismyndigheterna, medan Länsstyrelsen upprättar en egen. Landstinget och kommunerna har endast skyldighet att upprätta en RSA per mandatperiod. 8

13 samhet, funktioner i samhället i övrigt som allmänhetens liv och hälsa förebyggas, förhindras eller lindras. Årets RSA uppfyller inte de kvalitetskriterier som erfordras för att kunna utnyttjas som underlag och stöd i den dagliga planeringsprocessen. Bland annat saknas underlag för sannolikhets och konsekvensbeskrivningar. Visst underlag finns, men då det ännu inte är fullt genomarbetat har Länsstyrelsen valt att inte redovisa det i denna risk- och sårbarhetsanalys. Målsättningen är att på sikt tillföra sådant underlag så att den skall kunna användas i ovanstående syfte. 2.4 Spridning och sekretess SPRIDNING Syfte och mål med risk- och sårbarhetsanalysen framgår av punkten 2.3 här ovan. Av där angiven anledning är det viktigt att rapporten får en bred spridning inom myndighetens ansvars- och verksamhetsområde, som underlag för den samverkan och samordning som ankommer på Länsstyrelsen SEKRETESS Länsstyrelsen gör bedömningen att de uppgifter som denna risk- och sårbarhetsanalys innehåller inte är av sådan art att de, utgående från 5 kapitlet 8 Sekretesslagen (1980:100), kan medföra konsekvenser för samhället under fredstida krissituationer eller planering och förberedelser för hantering av sådana situationer om de röjs. 9

14 10

15 3 Myndighetens roll och ansvarsområde 3.1 Länsstyrelsen ansvar Länsstyrelsen har ett generellt ansvar att tillvarata statens intressen i länet sett utifrån ett statligt helhetsperspektiv. De regelverk som generellt gäller för Länsstyrelsens verksamhet i krisberedskapshänseende är: Förordningen (2007:825) med länsstyrelseinstruktion. Förordningen (2006:942) om krisberedskap och höjd beredskap. Förordning (1995:1300) om statliga myndigheters riskhantering. Lag (2003:778) och förordning (2003:789) om skydd mot olyckor. Speciallagstiftningar i övrigt inom de områden där Länsstyrelsen har verksamhetsansvar. Länsstyrelsen ska verka för samordning av krisberedskapsåtgärder inom länet före, under och efter en kris eller extraordinär händelse. Utgångspunkten för denna samordning och krishantering ska vara ansvars-, närhets- och likhetsprincipen. Länsstyrelsen har alltså inga generella befogenheter i samband med en kris eller extraordinär händelse, utom i vissa speciella fall, såvida inte regeringen fattar särskilt beslut om detta. Till de viktigaste förutsättningarna för att klara ovan nämnd samordning hör en omfattande samverkan med såväl kommuner som nationella och andra regionala myndigheter och organisationer i och utom länet, och vara en länk mellan nationell och lokal nivå. Länsstyrelsen ska vid en kris eller extraordinär händelse verka för att en gemensam bild av läget i länet skapas, samt förmedla denna till nationella myndigheter och aktörer inom länet. Genom en god lägesuppfattning kan prioritering av nationella och internationella resurser fördelas till platser eller verksamheter där de bäst behövs. Inom informationsområdet ska Länsstyrelsens svara för samordning av information till media och allmänhet. Enligt 7 Krisberedskapsförordningen har Länsstyrelsen ett särskilt ansvar för sammanställning av en regional risk- och sårbarhetsanalys, där hänsyn inte enbart tas till hot, risker och sårbarheter inom egen myndighet utan även till de hot och risker som påverkar eller kan ha påverkan på kommuner, Landsting, näringsliv och övriga aktörer inom länet. Detta anknyter till det geografiska områdesansvaret. Länsstyrelsens risk- och sårbarhetsanalys ska således bland annat utgöra en katalysator av de analyser som upprättats av länets kommuner och övriga myndigheter. Av ovanstående förordnings 11:e och 18. framgår Länsstyrelsens särskilda ansvar för planering och vidtagande av förberedelser för att skapa förmåga att hantera kriser, förebygga sårbarheter, hantera hot och risker inom sitt geografiska ansvarsområde samt ansvara för föreberedelser för övergång till höjd beredskap. 11

16 3.2 En kortfattad beskrivning av länet BEFOLKNING Jönköpings län är ett inlandslän som i nordost gränsar till Östergötlands-, i öster till Kalmar-, i söder till Kronobergs-, i sydväst till Hallands- och i väster till Västra Götalands län. Länet består av 13 kommuner med en sammanlagd befolkning om invånare. Av dessa är drygt 80 % bosatta i större eller mindre tätorter 8. Kommunernas befolkningsmässiga storlek varierar kraftigt, från Jönköpings kommun med över invånare 9 till Aneby kommun med cirka I Jönköpings kommun bor drygt 71 % (nästan ) i de sammanhängande orterna Jönköping och Huskvarna samt i tätorterna i den så kallade Tabergsdalen (Hovslätt, Norrahammar, Taberg och Månsarp). Bara i den senare bor fler invånare än i vardera av länets båda minsta kommuner Aneby och Mullsjö. En påfallande stor befolkningskoncentration finns således lokaliserad till södra Vätterbygden. I likhet med de flesta andra län sker en ytterligare koncentration till huvudorten. Av en total befolkningsökning om drygt under 2008 har cirka 85 % skett i Jönköpings kommun. 7 Uppgifter angående befolkning per den 31/ I länet finns 62 mindre tätorter (småorter). Med småort avses en ort med en befolkning mellan 50 och 199 personer den 30 juni

17 Även antalet invånare per kvadratkilometer varierar kraftigt. Den befolkningsmässigt största kommunen är även den mest tätbefolkade med cirka 83 inv./km 2 medan utpräglade landsbygdskommuner uppvisar betydligt lägre tal (Aneby 12, Sävsjö och Vaggeryd 16 inv./km2). En föga förvånande trend vad avser befolkningsutvecklingen är att andelen pensionärer har ökat inom samtliga kommuner utom Värnamo under året. I fem kommuner överstiger andelen pensionärer 20 %, och i ytterligare sju ligger andelen mellan 15 och 20 %. Endast Habo kommun uppvisar en lägre siffra, något som kan tillskrivas den expansion med åtföljande inflyttning av unga människor som skett under en längre tid. Denna trend bekräftas även genom att Habo är den enda kommunen i länet som har en expanderande grundskoleverksamhet. Samhälls- och verksamhetsplanering inom kommunerna måste bygga på befolkningsunderlag och förväntad befolkningsutveckling. Den förväntade utvecklingen i närtid är en ytterligare ökning av andelen pensionärer efterhand som de barnrika 40- talskullarna når pensionsåldern. Medellivslängden tenderar dessutom att öka vilket gör påspädningen av äldre än större. Detta ställer stora krav på kommunernas förmåga att investera i omsorgsverksamhet, samtidigt som allt färre ska försörja allt fler. I förlängningen kan detta leda till omfördelningar av medel från andra sektorer inom samhället som på sikt medför en direkt försämrad förmåga att hantera kriser och extraordinära händelser. Kommun Befolkning Landyta (km 2 ) Befolkningstäthet (inv./km 2 ) Andel över 65 år (%) Andel utlandsfödda (%) 0604 Aneby ,3 7, Gnosjö ,0 19, Mullsjö ,2 7, Habo ,1 5, Gislaved ,4 16, Vaggeryd ,0 13, Jönköping ,5 13, Nässjö ,3 10, Värnamo ,0 15, Sävsjö ,1 10, Vetlanda ,1 9, Eksjö ,1 7, Tranås ,0 8,8 En annan grupp som, åtminstone i viss utsträckning, fordrar särskild hänsyn är personer med utländsk bakgrund. Här har andelen ökat i samtliga kommuner i länet. Den största ökningen har skett i Aneby, Gnosjö och Sävsjö kommuner med 0,8 %. Samtliga dessa kommuner har en befolkningsmängd som ligger under eller i anslutning till personer. I de traditionellt industritäta kommunerna Gnosjö, Gislaved och Värnamo ligger andelen utlandsfödda över 15 %. Detta har bland annat sin grund i det behov av arbetskraft som dessa delar av länet har uppvisat under lång tid, och som inte kunnat tillgodoses med inhemsk arbetskraft Att märka är att siffrorna grundar sig på uppgifter från , varför en viss förändring för innevarande år kan förväntas med anledning av att den ekonomiska nedgång som förevarit inte avspeglas i dessa. 13

18 Endast Aneby, Mullsjö och Habo, alla utpräglade landsbygdskommuner, ligger siffran under 10 %. Pensionärer och invandrare, i all synnerhet i kombination, betecknas som informationssvaga grupper som fordrar särskild hänsyn under normala förhållanden. Under en kris eller extraordinär händelse ställs kommunernas förmåga att hantera informationen och hanteringen av dessa på särskilt stora prov, i all synnerhet om antalet nationaliteter och etniska grupper är stort GEOGRAFI Av länets totala yta km2 upptas c:a 13 % (1.554 km2) av jordbruksmark, 60 % ( km2) av skogsmark och 6 % (758 km2) av sjöar (enbart den del av Vättern som ligger inom länet upptar drygt 500 km2). Storleken på länets kommuner varierar kraftigt. Jönköpings kommun är störst (1.935 km2) 11 följd av Vetlanda (1.609 km2) och Värnamo (1.391 km2). Bland länets minsta kommuner återfinns Mullsjö (212 km2), Tranås (440 km2) och Gnosjö (452 km2). Av Jönköpings läns yta upptas merparten av skog, företrädesvis gran och tall. Länet beskrivs också som ett skogslän varifrån traditionellt ett relativt stort antal människor haft sitt näringsfång. I länet finns ett antal större vattendrag, vilka genom sina vittförgrenade system avvattnar länets marker främst sydväst- och österut. Länets huvudavvattningsområden framgår av nedanstående kartbild. Lagan rinner upp i nordvästra delen av Jönköpings län (Jönköpings kommun) och passerar genom Vaggeryds- och Värnamo kommuner på sin väg mot utloppet vid Lagaoset i Laholmsbukten. Avvattningsytan, varav c:a 60 % är belägna inom Jönköpings län, uppgår till nästan km 2. Förutom ovan nämnda kommuner avvattnas genom biflöden även områden inom Gnosjö, Gislaved, Nässjö och Sävsjö kommuner. Nissan har sitt upprinningsområde i stort sett gemensamt med Lagan i nordvästra delen av länet (Jönköpings kommun) och rinner genom Gnosjö och Gislaveds kommuner innan den fortsätter in i Hallands län, för att mynna ut i Kattegatt vid Halmstad. Av avrinningsområdet, c:a km 2, omfattas huvudparten av skogsmark. Emån har sina källor på Småländska höglandet och flyter genom Nässjö, Eksjö, Sävsjö och Vetlanda kommuner innan den passerar in i Kalmar län. Emån är det största vattendraget i sydöstra Sverige och avvattnar totalt km 2 i Jönköpings- och Kalmar län. Den flyter ut i norra delen av Kalmar sund vid Em. Tidan har sin upprinnelse strax öster om länet och rinner i sitt tidiga lopp (bl.a. genom sjön Stråken) genom länets nordvästra delar. Flödet berör i huvudsak endast Mullsjö kommun. Till skillnad från ovan nämnda vattendrag, rinner den norrut och mynnar ut i Vänern vid Mariestad. Dess avrinningsområde är km 2, av vilket cirka hälften utgörs av skog. 11 Om enbart landareal räknas är Vetlanda kommun större. 14

19 De topografiska förhållandena utmed detta vattendrag medför inte, till skillnad från de tre ovan nämnda vattendragen, några risker för omfattande översvämningar inom länet. Avvattningsområden inom länet. Motala ström utgör utflöde från Vättern och avvattnar därför hela den yta, bl.a. länets nordöstra delar, som har sin avrinning till denna sjö. Enbart den del av Vättern som är belägen inom Jönköpings län utgör cirka 500 km 2. Totalt avvattnas, inklusive Vättern, km 2. Svartån som rinner upp norr om Nässjö är Motala ströms största biflöde med sitt km 2 stora avvattningsområde. Liksom Tidan har den ett nordligt flöde och avvattnar stora delar av Aneby och Tranås kommuner. Den mynnar ut i Roxen i Östergötland. Mörrumsån och Helge å har endast obetydlig inverkan på avvattningen inom de södra delarna av Jönköpings län. 15

20 3.2.3 NÄRINGSVERKSAMHET Jönköpings län har ett mycket varierande och brett näringsliv. I främst de västra och sydvästra delarna av länet (Västbo) svarar tillverkningsindustrin för den största andelen sysselsatta. Klart dominerande är tillverkningsindustrin i Gnosjö där nästan 60 % av befolkningen, får sin försörjning från denna näring. I de angränsande kommunerna Gislaved och Vaggeryd uppgår motsvarande siffror till mellan 45 och 50 %. Andelen mindre och medelstora företag, främst metall- och plastindustrier, är mycket stort. Den ekonomiska nedgång som förekommit under det senaste året, med vikande orderingång och efterfrågan som följd, har, här liksom i länet som helhet, påverkat sysselsättningsgraden i relativ stor omfattning. Länet betecknas traditionellt som ett skogslän, vilket avspeglats i ett relativt stort antal råvaru- och förädlingsföretag inom denna sektor. Sågverk, småhustillverkare och möbelindustrier är exempel på sådana. Dessa är huvudsakligen koncentrerade till höglandskommunerna i länets östra delar. Den rika förekomsten av skog medför också betydande risker för störningar i el- och teleförbindelser vid stormar och snöoväder på ännu icke trädsäkrade eller nedgrävda ledningssträckor. Genom de trädsäkringsprojekt och kablifieringar som pågår och har pågått under ett antal år har dock riskerna för längre strömbortfall minskats högst väsentligt, även i länets landsbygdsområden. Antalet sysselsatta inom jord- och skogsbruk, jakt och fiske är relativt lika fördelat mellan länets kommuner procentuellt sett (1-6 %), med en något större andel i de mindre kommunerna. Omfånget av denna näringsgren påverkas självfallet av lokala förutsättningar, råvarutillgång etcetera. Länets geografiska läge i södra Vätterbygden, med stora genomgående väg och järnvägsförbindelser, har stor betydelse för näringsverksamhetens utveckling i länet. Jönköpings och Nässjö kommuner har utvecklats till logistiska centrum i södra Sverige. Detta avspeglar sig även i att andelen förvärvsarbetande sysselsatta inom handel och kommunikation (22 %) i dessa kommuner ligger högre än i övriga kommuner. 3.3 Samhällsviktig verksamhet Ur krisberedskapsperspektiv är sådan verksamhet som uppfyller ett eller båda av följande villkor samhällsviktig 12 : Ett bortfall av eller en svår störning i verksamheten kan ensamt eller tillsammans med motsvarande händelser i andra verksamheter på kort tid leda till att en allvarlig kris inträffar i samhället. Verksamheten är nödvändig eller mycket väsentlig för att en redan inträffad allvarlig kris i samhället skall kunna hanteras så att skadeverkningarna blir så små som möjligt. Kartläggning av den samhällsviktiga verksamheten har genomförts inom länet i samverkan med kommuner, Landsting, näringsliv och andra aktörer. 12 KBM: Samhällsviktigt! Ett första förslag till definition av samhällsviktig verksamhet ur ett krisberedskapsperspektiv (0253/2005) 16

21 Däremot har inte någon särskild värdering gjorts av vilka delar av denna som kan räknas som kritisk infrastruktur 13, vilken lägstanivå på samhällsviktig verksamhet som kan accepteras ur ett samhällsperspektiv eller hur prioritering bör eller kan ske för att säkerställa en sådan. Generellt kan man anse att bland annat följande verksamheter är samhällsviktiga (utan inbördes prioritetsordning): Energiförsörjning Livsmedelsförsörjning Vård och omsorg Kommunalteknisk försörjning Transport och distribution Information Skydd och säkerhet Betalningsväsende Offentlig förvaltning Olika typer av händelser ställer olika krav på den samhällsviktiga verksamheten, men vissa verksamheter har generellt större betydelse än andra, t.ex. de som är direkt eller indirekt kopplade mot den enskildes liv och hälsa eller har stor betydelsen för upprätthållandet av samhällets funktioner. Med utgångspunkt från de senaste årens väderrelaterade händelser, och med beaktande av den klimatutveckling som förväntas, enligt vilken ytterligare störningar i form av stormar och stora nederbördsmängder med tätare frekvens kan förväntas, är det för länets del särskilt viktigt att prioritera och säkerställa funktioner knutna till energi- och livsmedelsförsörjning samt vård- och omsorg. 3.4 Miljö Länsstyrelsen arbetar med ett förebyggande och riskbegränsande arbete avseende påverkan på miljön och hantering av kemikalier. Tillsammans med länets kommuner har en Vägledning och policy för kemikalielagring vid tillsyn enligt miljöbalken tagits fram. Denna har sitt fokus på att sprida kunskaper inom området för att därigenom minska kemikalierelaterade risker i samhället. Länsstyrelsens tillsynsverksamhet i miljösammanhang inriktar sig främst mot nedanstående områden: 13 EU COM gav 2005 ut en grönbok rörande EPCIP (European Program for Infrastructure Protection Grönbok om ett europeiskt program för skydd av kritisk infrastruktur). bland annat med utgångspunkt från terroristattackeerna I Madrid och London, som klassar infrastrukturer i 11 olika huvudgrupper, med sammanlagt 37 undergrupper. Huvudgrupperna är: I - Energiförsörjning; II Information, Kommunikationsteknik, IT; III - Vatten; IV Livsmedel; V Hälsa och sjukvård; VI Ekonomi och betalningsväsende; VII Ordning och säkerhet; VIII Offentlig förvaltning; IX Transporter; X Kemisk industri och kärnkraft; XI Rymd och forskning. Generellt kan infrastrukturen sägas vara en förutsättning för den samhällsviktiga verksamhetens bedrivande. 17

22 Giftfri miljö deltagande i beslut om vägvalstyrning för farliga godstransporter. tillsyn och prövning för att förebygga bränder (riskanalys, släckvatten- dammar, brandgator etc.) vid mellanlagring av brännbart avfall, gummiindustrier, plast- och färgtillverkning m.m., tillsyn och prövning för att förebygga risker (riskanalys, invallning etc.) vid hantering av kemiska produkter, tillsyn och prövning av sevesoanläggningar, bedömning av risker gällande farliga verksamheter enligt LSO 14. Begränsad klimatpåverkan lokaliseringsprövning av miljöfarlig verksamhet samt granskning av översikts- och detaljplaner i förhållande till översvämningsrisk, samt tillsyn och prövning för att minska energiförbrukningen och snabba på energiomställningen. Miljöbrottssamverkan i samverkan med polis och åklagare verka för att förebygga miljöbrott och effektivisera miljöbrottsutredningar. Tillsynsvägledning lämna stöd och råd, samordna, följa upp och utvärdera kommunernas operativa tillsyns enligt miljöbalken, samt lämna stöd och råd vid räddningsinsatser. Verksamheten bedrivs på stor bredd med förebyggande arbete och aktiv tillsyn som ledstjärnor. Av länets tillståndspliktiga miljöfarliga verksamheter står mer än 160 under Länsstyrelsens tillsyn. 3.5 Djurhälsa Länsstyrelsens veterinär- och byggfunktion har det övergripande ansvaret för djurskydd, djurhälsa och livsmedelskontroll inom länet, och samverkar i detta avseende med Jordbruksverket, kommuner, intresseorganisationer, smittskyddsläkare m.fl. Länsstyrelsen har sedan den 1 januari 2009 ansvaret även för djurskyddskontrollen, en uppgift som fördes från kommunerna detta datum. Länsstyrelsen har inget operativt ansvar vid utbrott av epizootiska eller zoonotiska 15 sjukdomar. Detta åvilar Jordbruksverket, som i egenskap av sektormyndighet för livsmedelsproduktion leder och samordnar de förebyggande åtgärderna och bekämpning enligt gällande lagstiftning och regelverk. Länsstyrelsens roll och uppgift vid sådana sjukdomsutbrott är att stödja och underlätta för Jordbruksverkets åtgärder så att en effektiv smittbekämpning kan åstadkommas, men kan på delegation av Jordbruksverket besluta om bland annat smittförklaring, utfärdande av skydds-, övervaknings och restriktionsområden, ianspråktagande av lokaler och anläggningar, personal m.m. som erfordras i bekämpningsarbetet. 14 Lagen (2003:778) om skydd mot olyckor 15 Epizooti smittsam sjukdom som drabbar djur; Zoonos smittsam sjukdom som kan drabba både människor och djur och som kan smitta mellan dessa. 18

23 Arbete inom Länsstyrelsen vid allvarligare utbrott leds av ett epizootikansli (del av krishanteringsorganisationen) på Länsstyrelsens ledningsplats. Det utbrott av blåtunga 16 som upptäcktes i Halland under föregående år, och som även drabbade Jönköpings län, har under innevarande år inte uppvisat några nya fall eller ytterligare spridning. Jordbruksverkets vaccinationskampanj inom de restriktionsområden som fastställts har visat sig verkningsfull. Under året har inga tecken till allvarliga djursjukdomar förekommit inom länet. Beredskapen upprätthålls på normal nivå. 3.6 Information Länsstyrelsen ska, enligt 2 Länsstyrelseinstruktionen, samordna olika samhällsintressen inom myndighetens ansvarsområde utifrån ett statligt helhetsperspektiv. I denna uppgift ligger också, enligt 53, att vid en allvarlig kris, som berör länet eller medför behov av samverkan med kommuner och andra aktörer (inom och utom länet), omedelbart kunna upprätta en ledningsfunktion för bland annat samordning av verksamheter och information. Behovet av information ökar med krisens magnitud. Information som lämnas till medier och allmänhet måste vara samstämmig, saklig och relevant. Skapandet av ett informationsnätverk har därför varit ett prioriterat område inom länet och länets krishanteringsorganisationer. I dessa nätverk ingår regionala och lokala myndigheter, privata aktörer och organisationer vars verksamhet eller intresseområden är eller kan bli föremål för sådana störningar att det påverkar samhällets funktioner. Inom den regionala krissamverkan i Jönköpings län (F-samverkan) har under året skett en omfattande samverkan på informationsområdet. Denna har skett dels till följd av förestående (nu genomförda) EU-toppmöten, dels till följd av årets influensapandemi. Enligt Länsstyrelsens uppfattning har denna samverkan varit mycket fruktsam och lett till att rutiner förankrats hos berörda aktörer. Beträffande informationen rörande influensapandemin har dessutom informationskedjor inom respektive organisation utvecklats och befästs. Länsstyrelsen använder bland annat WIS 17 i detta sammanhang. Utbildning av användare och redaktörer har skett vid ett antal tillfällen under året i Länsstyrelsens regi. Tillfälle till skarp användning har givits i samband med årets pågående influensapandemi då systemet använts i stor omfattning. 3.7 Samverkan RÄDDSAM-F Inom Jönköpings län finns sedan 2003 ett samarbetsavtal, kallat RäddSam-F, (Räddningstjänstsamverkan i Jönköpings län) där länets samtliga kommuner (räddningstjänstförbund) tillsammans med Ydre kommun i Östergötlands län ingår. 16 Blåtunga är en virussjukdom som sprids via vektorer (svidknott) och som drabbar idisslare. 17 WIS är ett skyddat webbaserat informationssystem. 19

24 RäddSam-F är en formalisering och breddning av tidigare samverkan över kommungränserna med syfte att åstadkomma ett bättre utnyttjande av tillgängliga räddningstjänstresurser över tid och rum. Alla kommuner bereds härigenom tillgång till länets samlade resurser av taktiska enheter, samt kan utnyttja varandras kompetens, utrustning m.m. på ett bättre och effektivare sätt. En viktig bit i detta samarbete utgörs av funktionen räddningschef i beredskap (RCB). Denne utgör en gemensam resurs som ständigt finns avdelad och som växlar mellan länets tre brandingenjörsjourer. På RCB ansvar ligger bland annat fördelning av räddningstjänststyrkor vid större händelser, säkerställande av att områden inte blottställs vid begäran om förstärkning från andra kommuner eller län etc. Genom avtalet har också förutsättningar för upprättande och utnyttjande av en gemensam ledningsorganisation vid räddningsinsatser med fasta rutiner för (bakre) ledning och stabstjänst skapats. Ett nära samarbete har etablerats med SOS Alarm i samband med resurskrävande olyckor vilket bland annat tagit sig uttryck i upprättande av en bakre ledning i direkt anslutning till SOS-centralens lokaler. Den bakre ledningen syftar till att avlasta och stödja räddningsledaren med anskaffande av erforderliga resurser, kontakter, övervägande av strategier m.m. Härigenom frigörs räddningsledaren från mycket administrativt arbete och kan inrikta sig på taktiska avgöranden och arbetsledning. Även i utbildnings- och övningshänseende genomför RäddSam F en aktiv samverkan, med gemensamma utbildnings- och övningssatsningar för såväl hel- som deltidspersonal inom samtliga personalkategorier REGIONAL KRISSAMVERKAN I JÖNKÖPINGS LÄN (F-SAMVERKAN). Sedan ett antal år pågår en regional krissamverkan inom Jönköpings län (Fsamverkan). I denna medverkar länets samtliga kommuner (jämte Ydre kommun i Östergötlands län), Polismyndigheten, Landstinget, Länsstyrelsen i Jönköpings län samt SOS-Alarm. Vid behov kallas även representanter för andra myndigheter och organisationer beroende på typ av händelse. Syftet med denna är att fördjupa samverkan mellan myndigheter, organisationer och företag samt stärka samhällets beredskap (biträda kommuner och dess medborgare) före, under och efter situationer som uppstått till följd av extraordinära händelser, och grundar sig bland annat i: Förordningen (2006:942) om krisberedskap och höjd beredskap Lagen (2003:778) om skydd mot olyckor Polislagen (1984:387) Hälso- (1982:763) och sjukvårdslagen 20

25 Samverkan sker utgående från två dimensioner och organisationsstrukturer, en förebyggande och en under pågående händelse DEN FÖREBYGGANDE ORGANISATIONEN: Ett regionalt krishanteringsråd med uppgift att förankra arbetssätt, ge legitimitet och skapa förutsättningar för nätverk i krishanteringsfrågor. Rådet består av företrädare för kommuner (politiker och tjänstemän), aktörer på regional nivå samt företrädare för näringsliv. Rådet träffas vart annat år. F-samverkans arbetsutskott utgörs av en styrgrupp. Denna utgör den plattform där aktuella frågor lyfts och diskuteras, och där former för samverkan tas fram och bearbetas. Gruppen svarar även för skapande av gemensam grundsyn för operativa insatser, tillsättande av arbetsgrupper samt uppföljning av gruppernas arbete. I styrgruppen sitter representanter för kommuner, Länsstyrelse, Landsting, SOS-Alarm, Polismyndigheten i Jönköpings län och Försvarsmakten. Dessutom kan representanter för andra aktörer och organisationer adjungeras vid behov. Styrgruppens medlemmar har fullt mandat att företräda respektive myndighet och organisation.. Vid uppkommet behov tillsätter också styrgruppen en händelsegrupp med utgångspunkt från inträffad händelse och bedömda behov. Styrgruppen genomför ett möte per kvartal. Regionalt krishanteringsråd Styrgrupp F-samverkan Arbetsgrupper: CBRN (E) Ber-/Säk.samordnare Krisinformation RSA Samband/Teknik Underrättelse/Analys Utbildning/Övning Händelsegrupp Vakthavande: RCB (RäddSam-F) TiB (Länsstyrelsen) TiB (Landstinget) VB (Polisen) Samverkansresurser: Elbolag, telecom-bolag, nationella myndigheter, näringsliv, frivilligorganisationer, m.fl. Principskiss F-samverkan Styrgruppen tillsätter arbetsgrupper utifrån de behov man anser föreligger för att ta fram underlag, metoder och förutsättningar för ett effektivt samarbete före en händelse. Arbetsgrupperna, som lyder under och rapporterar till styrgruppen, kan ändras eller få nya uppgifter beroende på aktuella eller förväntade händelser. Så har exempelvis under pågående influensapandemi ett antal nya arbetsgrupper skapats medan andra fått delvis nya uppgifter. För närvarande finns följande sju fasta arbetsgrupper: 21

26 CBRN(E) utveckla metodik för personsanering och samverkan vid en händelse där kemiska, biologiska, radioaktiva/nukleära samt explosiva ämnen förekommer. Ber/Säksamordn fortbilda kommunernas beredskaps-/säkerhetssamordnare och skapa samsyn i beredskapsfrågor, samt skapa förutsättningar för kunskapsutbyte inom arbetsområdet. Krisinformation RSA utarbeta strategier för samordnad information mellan aktörer i krishanteringssystemet driva en kontinuerlig process utifrån olika scenarier och identifiera risker och sårbarheter regionalt (inom länet), samt verka för skapande av samsyn i metodik för sektorsvisa analyser. Samband/Teknik skapa samordning inom sambandsområdet (bland annat vid införandet av RAKEL). Und/Analys Utb./Övning följa risk- och hotbilder inom länet, eller händelser som kan påverka länet och dess verksamhet, genomföra omvärldsanalyser samt samverka i metodfrågor inom analysområdet. samordna, planera, genomföra och utvärdera regional utbildningsoch övningsverksamhet Inför den nya influensan tillsattes ett antal nya arbetsgrupper samtidigt som andra fick delvis ny inriktning/prioritering med särskild inriktning på länets förmåga att hantera denna situation. Som exempel kan nämnas att Ag Beredskaps-/säkerhetssamordnare utökades med medicinskt ansvariga sjuksköterskor med ny uppgift att ge förslag till åtgärder för att stärka kommunernas förmåga att hantera en ökad belastning inom hemsjukvården och omsorgsverksamhet under krympande personalresurser. På samma sätt utökades Ag RSA med ytterligare personal för att ägna särskild uppmärksamhet åt samhällsviktig verksamhet och kommunernas förmåga att stödja varandra under stora störningar i deras verksamhet. Genom sådan anpassning kan hot och risker mötas och regional samsyn skapas i ett tidigt stadium. Detta ökar i stor utsträckning förmågan att verka under störda förhållanden. Genom ett väl utvecklat samarbete mellan olika myndigheters respektive tjänsteman i beredskap (motsv.) med dygnetruntberedskap (7/24) i den så kallade vakthavandegruppen skapas förutsättningar för tidig samverkan vid eller inför uppträdande hot, risker eller inträffade händelser. I gruppen, som har ett utvecklat samarbete även med SOS-Alarm, finns företrädare för såväl Länsstyrelsen, Landstinget, Polismyndigheten och kommunerna. Kommunernas representant utgörs av räddningschef i beredskap (RCB). Gruppen har, samtidigt som den är en kontaktväg in till respektive myndighet/organisation, även en omvärldsbevakande funktion för tidig upptäckt av trender, hot och risker som kan medföra konsekvenser för länet och dess aktörer. 22

27 För att underlätta kommunikationen mellan företrädare för denna funktion, och därmed ytterligare stärka beredskapen, planeras för införande av en särskild talgrupp TiB i samband med införande av det nya radiosystemet Rakel i länet. Vid en inträffad eller förväntad händelse kan styrgruppen eller den s.k. vakthavandegruppen tillsätta en särskild händelsegrupp, som anpassas i sin sammansättning utifrån aktuellt hot/situation och bedömt behov. Exempel på områden där händelsegrupper kan tillsättas är inför förväntade höga flöden, pandemier, epizootier etc. Dess uppgift består huvudsakligen i att planera och genomföra omvärldsbevakning inför eller under en händelse samt vid behov genomföra ledning under händelser av mindre art UNDER EN HÄNDELSE. Då en händelse inträffar, eller riskerar att inträffa, avgör aktuell situationen vilken vakthavandefunktion som har samverkansinitiativet. Situationens karaktär avgör också vilka andra aktörer som kontaktas och larmas. Samverkan kan ske genom telefonkontakt eller genom att representanter för berörda myndigheter och organisationer samlas. Lokaler för samverkan och ledning (JILL Jönköpings integrerade larm och ledning) finns förberedda i anslutning till SOS-Alarm i Jönköping, men samling kan även ske på andra platser beroende på behov och lämplighet. F-samverkan förfogar dessutom sedan 2008 över en mobil ledningsresurs i form av en ledningscontainer som snabbt kan transporteras till anbefalld plats. Normalt finns denna stationerad i Nässjö. MSB Kraftbolag Företag Intresseorg. SLV Landstinget Statlig räddntj. Kraftbolag SOS Logistik Resurser Lägesdetalj Doku/D Samverkansstab Lsty Polis Landsting Försvaret Samverkansledning SOS Branschorgan AMS Kn.repr. Samv.org. Polis Service Analysfunkt. Samverkan Info.funkt. Länsstyrelser SJV SoS Nätoperatörer Tele- LRF BV AV VV bolag Kommun Principskiss för organisation för samverkansledning vid större händelse och exempel på samverkande myndigheter och organisationer. 23

28 Samverkansledning avser den dialog som sker mellan olika självständiga och sidoordnade samhällsaktörer för att samordnat nå gemensamma mål. Samverkansledningen leds av en stabschef som utses bland samverkansledningens ledamöter och utgörs av personal från ingående organisationer och förstärks med personal från samverkande aktörer beroende av situation och behov. Dess uppgift är att analysera behov och anpassa åtgärder efter situationen, samt identifiera och beakta avgränsningar mot lokal nivå. Vid större händelser byggs en fullständig stab upp med stödfunktioner i form av dokumentations-, läges-, informations-, analysfunktioner m.m. enligt principskiss på sidan 25. Samverkan med samhällsaktörer i övrigt sker utgående från situationsanpassade behov och förutsättningar. Samverkansledningens uppgifter, förutom ovan nämnda övergripande, är att: skapa en gemensam lägesbild, samordna information (motverka divergerande information), svara för resursfördelning (prioritering av resurser), orientering till under, sido- och överordnade aktörer, fatta beslut/föreslå åtgärder inom ramen för operativ ledning, samt analysera och överväga strategier och normativ samverkan EFTER HÄNDELSEN. Hela konceptet för krishantering består av tre delar - åtgärder före, under och efter en händelse. Lika viktigt som att ha planer för verksamheten är att efter en händelse analysera insatsen för att skapa underlag för förändringar i planverk, samverkansmetoder, organisation m.m. Inom F-samverkan sker den gemensamma utvärderingen under stabschefens ledning dels kontinuerligt under processen och dels efter det att samverkansledningen avvecklats. Erfarenheter för förändringar dokumenteras och anmäls till styrgruppen inom F-samverkan för analys och åtgärd. 24

29 4 Hot och risker 4.1 Inledning En förutsättning för att kunna förebygga eller förhindra en extraordinär händelse eller kris är varseblivning av den risk eller det hot som den kan utvecklas ifrån. Ökad omvärldsbevakning med en stor lyhördhet för trender och förändringar samt samverkan med andra aktörer är en förutsättning för att kunna skapa utrymme och möjligheter att tidigt vidta motåtgärder eller skadeförebyggande åtgärder. Denna förutsättning gäller för såväl aktörsbundna som icke aktörsbundna hot. Ett nätverk för omvärldsbevakning är därför nödvändigt. Sådana nätverk finns idag inom länet men behov av ytterligare åtgärder för att stärka och utveckla dessa föreligger ständigt. Under pågående influensapandemi har åtgärder inom detta område vidtagits, främst inom länet men även mot angränsande län (såväl inom sydlänssamverkan som andra län) och nationell nivå. Från ett länsstyrelseperspektiv gäller det dels att förutse såväl potentiella hot och risker för den egna myndighetens interna verksamhet som för verksamhet och säkerhet inom ramen för det geografiska (regionala) områdesansvaret. Att förutse alla hot och risker är en omöjlighet, men man kan komma långt inom området bara genom att inse att i princip allt är möjligt, det är bara sannolikheten som varierar. Länsstyrelsen vill här nedan bara peka på ett antal områden där hot och risker kan föreligga eller föreligger i vår vardag. Teknisk infrastruktur utgör en mycket viktig förutsättning för ett modernt samhälles verksamhet, utveckling och fortbestånd. I stort sett alla organisationer och branscher är beroende av den för sin verksamhet. Därmed utgör samtidigt den tekniska infrastrukturen också en av samhällets största sårbarheter. Skapande och upprätthållande av robusta system inom detta område kostar årligen enorma summor. Ändå visar det sig gång efter annan att störningar inte kan undvikas. Prioriterade verksamheter inom detta område är främst el-, teleoch IT-förbindelser och tjänster. Sårbarheten ökar ytterligare genom att dessa i relativ, för att inte säga stor, utsträckning har ett stort beroende av varandra. Försvinner elektriciteten så försvinner också ganska snart möjligheterna att upprätthålla tele- och IT-tjänster, oaktat om reservkraft finns i vissa vitala punkter. På elsidan lever vi ständigt med hot om nya stormar och annat som kan orsaka större eller mindre störningar i eldistribution, främst inom befolkningsglesa områden. Detta problem har under senare år, inte minst genom stormarna Gudrun och Per, uppmärksammats mer än något annat område, och kablifiering och ledningssäkring pågår hos nätägare, vilket i hög grad påverkar systemens robusthet. Även reservkraftkapaciteten har under senare år ökats inom kommunerna, men i viss mån även hos andra aktörer. Fortfarande finns dock stora brister inom detta område. Inom främst IT och IP-området är förmågan dessutom i mycket hög utsträckning beroende av infrastruktur belägen utanför landets gränser. På samma sätt sker ett stort genomflöde av elektronisk trafik via svenska noder utan att vare sig avsändare eller mottagare finns inom våra gränser. Det är alltså i ordets rätta bemärkelse ett internationellt nätverk! Till följd av att det internationella samhället utvecklat en sådan sårbarhet till följd av dessa beroenden har också stora ansträngningar gjorts för att skydda, inte bara denna del, utan samtliga kritiska infrastrukturer mot såväl antagonistiska som icke antagonistiska hot. Bland 25