Lagen om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap (LEH)

Transkript

1 samhällsskydd och beredskap PM 1 (5) Rättsenheten Avdelningen för verksamhetsstöd Lagen om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap (LEH) Bakgrund Som ett led i MSB:s arbete med att stödja samhällets aktörer under den rådande flyktingsituationen har MSB:s rättsenhet tagit fram denna PM med information om lagen (2006:544) om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap (LEH). Det som sägs nedan angående kommuner gäller även för landsting. PM:en har stämts av med SKL. MSB vill påminna kommuner som är starkt påverkade av flyktingsituationen om att LEH i vissa fall kan möjliggöra ett effektivare kommunalt beslutsfattande när en extraordinär händelse i lagens bemärkelse ställer krav på snabba och koordinerade beslut inom flera olika nämnders ansvarsområden. Allmänt om LEH LEH syftar framför allt till att kommuner och landsting genom analys, planering, utbildning och övning ska minska sårbarheten i sin verksamhet och ha en god förmåga att hantera krissituationer i fred. Den kommunala planen för hantering extraordinära händelser (2 kap. 1 första stycket LEH) är tänkt att fungera som ett stöd när en kris uppstår i kommunen. Enligt 2 kap. 7 LEH har kommunen ett geografiskt områdesansvar. Det innebär att kommunen vid en extraordinär händelse ska verka för att olika aktörer i kommunen samverkar och uppnår samordning i vidtagna krishanteringsåtgärder samt att aktörerna samordnar sin information till allmänheten. När det inträffar händelser av mer extrem natur som ställer stora krav på en kommunal organisation måste organisationen samtidigt kunna hantera en mängd olika brådskande problem. Omfattande krav ställs på organisationen att snabbt besluta om prioriteringar mellan olika behov och önskemål. Stora krav MSB-51.1

2 samhällsskydd och beredskap PM 2 (5) ställs också på att ge medborgarna god information om utvecklingen av situationen. Erfarenheter från inträffade händelser har visat på behovet av ett regelverk som ger möjlighet till en flexibel anpassning av organisationen till de rådande omständigheterna (prop. 2001/02:184 s. 8 och 11 ff) 1. Nedan följer en redogörelse för några centrala bestämmelser i LEH och hur lagen kan underlätta kommunernas hantering av extraordinära händelser i fredstid. Definitionen av extraordinär händelse I 1 kap. 4 LEH definieras extraordinär händelse som en sådan händelse som avviker från det normala, innebär en allvarlig störning eller överhängande risk för en allvarlig störning i viktiga samhällsfunktioner och kräver skyndsamma insatser av en kommun eller ett landsting. Det framgår av förarbeten till LEH att det som särskiljer extraordinära händelser från andra händelser är deras stora omfattning och att händelseförloppet är snabbt och svårt att överblicka och därmed kräver snabba beslut av de kommunala organen. Exempel på sådana händelser som skulle kunna vara extraordinära är hot mot sjukvårdsverksamheten, energiförsörjningen, vatten- och avloppsnätet eller vägnätet, men även större olyckshändelser som hotar liv, hälsa, miljö eller egendom såsom väderrelaterade händelser av större omfattning, exempelvis större översvämningar, ras eller skogsbränder (prop 2001/02:184 s. 14). LEH ger inte kommuner något mandat att frångå annan lagstiftning i samband med en extraordinär händelse. Däremot innehåller lagen särskilda bestämmelser om krisledningsnämnd (2 kap. 2-6 ), bistånd mellan kommuner och landsting (4 kap. 1 ) samt stöd till enskilda (4 kap. 3 ) som avviker från vad som gäller under normala förhållanden. Beslut om att det föreligger en extraordinär händelse fattas i enlighet med kommunens delegationsordning eller av krisledningsnämndens ordförande, se vidare nedan. Det är alltid den berörda kommunen som avgör om en situation är att betrakta som en extraordinär händelse i LEH:s bemärkelse, då lagens särskilda bestämmelser följaktligen är tillämpliga. Mottagandet av ett stort antal flyktingar behöver inte innebära en sådan avvikelse från det normala i den enskilda kommunen att det utgör en extraordinär händelse. Om mottagandet av flyktingar däremot får en stor påverkan på kommunen på grund av dess omfattning, snabba händelseförlopp och kravet på snabbt beslutsfattande bör 1 De i detta sammanhang intressanta motivuttalandena finns i förarbetena till lagen (2002:833) om extraordinära händelser i fredstid hos kommuner och landsting. Den lagen ersattes 2006 av den nu gällande LEH.

3 samhällsskydd och beredskap PM 3 (5) kommunen överväga om man ska betrakta situationen som en extraordinär händelse enligt LEH. Krisledningsnämnd Enligt 2 kap. 2 LEH ska det finnas en nämnd för att fullgöra uppgifter under extraordinära händelser i fredstid (krisledningsnämnd). 2 kap. 3-6 LEH reglerar krisledningsnämndens verksamhet, hur den träder i funktion och upphör samt dess beslutsfattande. I övrigt gäller kommunallagens bestämmelser för krisledningsnämnden. I samband med en extraordinär händelse kan krisledningsnämnden aktiveras och nämnden kan tillfälligt ta över andra nämnders ansvar i enlighet med det reglemente som kommunfullmäktige har beslutat enligt 6 kap. 32 kommunallagen. Det är kommunen som avgör hur länge den anser att förhållandena i kommunen motiverar att krisledningsnämnden är aktiv. Målet ska dock vara att så snart som möjligt återgå till normal organisation (prop. 2001/02:184 s. 15). Det är ordföranden i krisledningsnämnden som bestämmer när en extraordinär händelse medför att nämnden ska träda i funktion enligt 2 kap. 3 LEH. Enligt 4 får nämnden fatta beslut om att överta hela eller delar av verksamhetsområden från övriga nämnder i den utsträckning som är nödvändig med hänsyn till den extraordinära händelsens art och omfattning. Enligt förarbeten måste bedömningen av vilka verksamheter som övertas utgå från den konkreta situationen. Det kan dock aldrig bli aktuellt att överta t.ex. kommun- eller landstingsstyrelsens långsiktiga ansvar att bereda budget (prop. 2001/02:184 s. 27). Ifall flyktingsituationen innebär att en kommun har en stor mängd frågor som kräver snabb och koordinerad hantering i olika nämnder kan krisledningsnämnden effektivisera det kommunala beslutsfattandet. Om kommunen har en klar uppfattning om hur krisledningsnämnden skulle kunna underlätta kommunens arbete bör kommunen aktivera sin krisledningsnämnd och låta nämnden ta över verksamhet från andra berörda nämnder. Detta förutsätter naturligtvis att reglementet för krisledningsnämnden medger detta. Kommunen kan dock komma fram till att det även i samband med en extraordinär händelse är mer ändamålsenligt att fatta behövliga beslut i ordinarie nämnder. Kommunen ska med andra ord besluta om den organisationsform och det arbetssätt som kommunen själv anser är mest lämpligt i situationen. Det är viktigt att notera att krisledningsnämnden inte får fatta andra typer av beslut än de övertagna nämnderna kan göra under normala förhållanden, eller i övrigt göra undantag från befintliga regelverk. LEH ger alltså i denna bemärkelse inte kommunen som helhet några ytterligare mandat utan tillhandahåller endast vissa möjligheter att avvika från kommunallagen för att effektivisera beslutsfattandet.

4 samhällsskydd och beredskap PM 4 (5) Bistånd mellan kommuner och landsting Enligt 4 kap. 1 LEH får en kommun lämna hjälp till en annan kommun som drabbats av en extraordinär händelse. Beslutet fattas i enlighet med kommunens delegationsordning. Om hjälp har lämnats har kommunen rätt till skälig ersättning från den drabbade kommunen. När en enskild persons vistelse i en kommun har föranletts av en extraordinär händelse i fredstid, har vistelsekommunen också rätt till ersättning från den drabbade kommunen enligt 4 kap. 1 tredje stycket LEH. Denna bestämmelse ger en drabbad kommun möjlighet att göra undantag från den s.k. lokaliseringsprincipen. Oavsett hur den extraordinära situationen uppkommit måste dock den lämnade hjälpen rymmas inom kommunens allmänna kompetens enligt kommunallagens andra kapitel eller övrig kompetens som kommunen har enligt specialförfattningar. En ytterligare förutsättning är att biståndet begärts av en annan kommun. Vad som i sammanhanget är att anse som skälig ersättning får kommunerna komma överens om sinsemellan. Enligt tredje stycket har en kommun som mottagit en person från en drabbad kommun rätt till ersättning från den drabbade kommunen. Bestämmelsen syftar främst på det fallet att vistelsekommunen varit skyldig att utge bistånd enligt socialtjänstlagen, och utgör alltså ett undantag från bestämmelsen i 2 kap. 2 socialtjänstlagen som innebär att kommunen bär det ekonomiska ansvaret för dem som vistas i kommunen. (Möjlighet för kommuner och landsting att stötta varandra med hälso- och sjukvårdsresurser regleras särskilt i hälso- och sjukvårdslagen.) (Prop. 2001/02:184 s ) Stöd till enskilda Enligt 4 kap. 3 LEH får kommuner lämna begränsat ekonomiskt stöd till en enskild som drabbats av en extraordinär händelse. Beslutet om detta fattas i enlighet med kommunens delegationsordning. Om flyktingsituationen betraktas som en extraordinär händelse ger denna bestämmelse kommunen möjlighet att utan föregående individuell prövning ge stöd till drabbade personer. Stödet ska vara av mer begränsad ekonomisk omfattning (exempel som nämns i förarbeten är transporter och telefonsamtal) och är endast avsett att lämnas under den tid den extraordinära händelsen pågår. Bestämmelsen ger ingen rättighet för den enskilde att utkräva stöd (prop. 2001/02:184 s. 29). Tystnadsplikt Enligt 7 kap. 1 LEH så får den som deltar eller har deltagit i en kommuns verksamhet med beredskap för eller åtgärder vid en extraordinär händelse inte obehörigen röja eller utnyttja vad han eller hon därigenom har fått veta om exempelvis förhållanden av betydelse för att förebygga och hantera fredstida kriser eller enskilda personers ekonomiska förhållanden.

5 samhällsskydd och beredskap PM 5 (5) Lästips MSB har tillsammans med ett antal aktörer som är verksamma inom området samhällsskydd och beredskap tagit fram Gemensamma grunder för samverkan och ledning vid samhällsstörningar som innehåller tanke- och arbetssätt som ska öka förmågan att hantera samhällsstörningar. Syftet är att ge vägledning till aktörer som har ett ansvar för eller kan bidra till att hantera samhällsstörningar. Gemensamma grunder inkluderar bland annat grundläggande regelverk. https://www.msb.se/sv/insats--beredskap/ledning-- samverkan/gemensamma-grunder-for-samverkan-och-ledning/ Kontaktuppgifter MSB:s rättsenhet kan besvara eventuella frågor rörande detta PM och tillämpningen av LEH. Kontakta någon av följande jurister för stöd. Torkel Schlegel, chef för rättsenheten Ella Carlberg, myndighetsjurist Hanna Pütsep, myndighetsjurist Johan Rådman, myndighetsjurist Per-Olof Wikström, myndighetsjurist