Pärlor från Västergarn

Transkript

1 Pärlor från Västergarn En studie av pärlorna påträffade under åren Högskolan på Gotland 2011/VT Kandidatuppsats i arkeologi Författare: Maria Lönnegren Wikensten Avdelningen för Arkeologi Institutionen för Kultur, Energi och Miljö Handledare: Christoph Kilger

2 Pärlor från Västergarn En studie av pärlorna påträffade under åren Beads from Västergarn A study of the beads found in the years Abstract The aim of this thesis is to analyze the beads from Västergarn parish on Gotland, and try to date the excavated buildings with help of the beads. A shorter discussion is also held about who may have used the beads. The beads were dated by comparing them to bead materials from other regions and sites in Sweden. A contextual study was also made to see if the beads have been found in any contextual pattern. The result of the analysis shows that the majority of the beads are dated to the 11 th and 12 th century. Some beads, which probably have belonged to rosaries, set the excavated area in a Christian environment, at least during some of its active years. The most of the beads are found in or near the excavated buildings and its facilities. The beads in Västergarn were probably, as in the Iron Age, used mostly by the women, though some of the beads are from rosaries that were used by both men and women. Keywords: Gotland, Västergarn, beads, rosaries, medieval time 2

3 Innehållsförteckning 1. Introduktion Inledning Syfte och frågeställning Källmaterial Avgränsning Källkritik Metod Tidigare forskning Västergarn Pärlor Presentation av material Toll typ A, B, C, D och E: glaspärlor Typ A: enfärgade glaspärlor Typ A1: enfärgade glaspärlor Typ A2: opaka glaspärlor Typ A3: opaka glaspärlor med matt yta Typ B: folierade glaspärlor Typ B1: guldfolierade Typ C: dekorerade glaspärlor Typ C1: oregelbundna slingor Typ C2: sicksack-mönster Typ C5: vågiga linjer Typ C11: flerfärgade ögon Typ C12: ögon med strålar Typ D: mosaikpärlor Typ E: övriga glaspärlor Toll typ F: bergkristallpärlor Toll typ G: karneolpärlor Toll typ H: bärnstenspärlor Toll typ I: benpärlor Toll typ J: metallpärlor

4 3.7 Typ K: jetpärlor Obestämda pärlor Analys Jämförelse regionalitet och kronologi Kontextuell studie och lokal datering Husgrund Husgrund Husgrund Husgrund Anläggning Anläggning Pärlornas fyndkontexter och deras datering Tolkning och diskussion Västergarns pärlor Pärlornas användning och användare Resultat Sammanfattning Referenser Appendix 1. Fyndlista..34 Appendix 2. Bildkatalog

5 1. Introduktion 1.1 Inledning De äldsta kända pärlorna gjorda av havsmollusker har hittats i grottor nära Menton på Franska Rivieran. De blev trädda på ett snöre för ungefär år sedan. Även tänder, stalaktiter, snäckor och bitar av ben användes tidigt som pärlor och kanske även som amuletter (van der Sleen 1973:55). I Främre Orienten började människorna använda sig av ädelstenar, halvädelstenar och metaller till pärlor. Pärlor har hittats i Jericho världens troligen äldsta stad. Först kring 3000 f.kr. började glaspärlor att göras (van der Sleen 1973:58). Pärlorna har inte bara varit smycken, som många associerar dem till idag. De har bland annat använts som prydnad på textilier och strötts ut nedanför tempel för att ge god skörd. De har även ansetts ha helande krafter, varit hjälpmedel vid böner och ritualer och använts som betalningsmedel vid byteshandel. I de flesta platser har de också funnits för att kommunicera status. Pärlor hittas i stora antal i arkeologiska material. Detta beror antagligen mycket på att de är tillverkade av hållbara material och har ansetts vara personliga egendomar vilket gjort att de har begravts med sina ägare (Sherr Dubin 1995:7). Pärlorna som behandlas i denna uppsats kommer från Västergarn som ligger vid Gotlands mellersta västkust. Det är en liten socken med en gotisk korkyrka, den var menad att bli stor, men det var endast koret som byggdes klart och det är det sockenkyrkan består av idag. Jämte denna ligger en romansk kyrkoruin som genom konstvetenskapliga jämförelser daterats till 1100-talets andra hälft. (Zachrisson 1999a:14f, 1999b:61). En halvkretsvall omgärdar en stor del av platsen, i det nordöstra hörnet omgärdas de två kyrkorna och en ruinlagd kastal (Zachrisson 1999a:13). Högskolan på Gotland har gjort utgrävningar innanför vallen åren och kommer att fortsätta nästkommande år. Grävningarnas syften har bland annat varit att undersöka den romanska kyrkoruinen, avgränsa den romanska kyrkogården, undersöka om det förekommer vikingatida gravar på området och göra en höjdkartering. Sedan år 2007 har husgrunder hittats på utgrävningsområdet och efter 2010 har sammanlagt sex husgrunder konstaterats. Syftet med de senare årens grävningar har varit att försöka förstå bebyggelsen och dess funktion samt vilken datering den har. De fynd som gjorts under åren indikerar på en senvikingatida/tidigmedeltida datering av det utgrävda området innanför vallen (Norderäng 2010:2, 5). Till fynden hör bland annat pärlor, keramik, djurben, kammar, andra föremål av ben, mynt och föremål gjorda av järn. Pärlmaterialet från de senaste årens utgrävningar är en av de större fyndgrupperna i Västergarn. Jag ska göra en sammanställning av dessa för att se om pärlorna kan hjälpa till att veta mer om den bebyggelse som hittills hittats innanför vallen. Det är också tänkt att uppsatsen ska vara till hjälp för framtida forskning om det utgrävda området i Västergarn. 5

6 1.2 Syfte och frågeställning Syftet med denna uppsats är att med pärlornas hjälp försöka ta reda på under vilken tidsperiod de påträffade husgrunderna och anläggningar i Västergarn har använts. Till det har jag tänkt föra en kortare diskussion om vem som kan ha använt pärlorna. Frågeställningarna för att försöka uppnå syftet är därför: Kan de olika typerna av pärlor, deras fyndkontext och kronologi ge indikationer på när bebyggelsen innanför vallen hade sin användningsperiod? Vilka människor är det som kan ha använt sig av pärlorna i Västergarn? 1.3 Källmaterial Det källmaterial som studeras och diskuteras i denna kandidatuppsats är 93 pärlor. De är tillverkade av olika material och har hittats vid de arkeologiska utgrävningarna utförda av Högskolan på Gotland på fastigheten Snauvalds 1:2 i Västergarn på Gotland under åren Avgränsning Som nämnts ovan är det års grävningar som behandlas i denna uppsats. De grävningar som gjorts under tidigare år innanför vallen kommer inte att tas med. Tidigare har några få pärlor hittats, dock kommer de från den romanska kyrkogården. Därmed har de en annan kontext än vad källmaterialet i denna uppsats ska behandla. Jag har inte gått igenom något annat material än just pärlorna. Därför kommer jag inte att beröra om det kan ha skett någon tillverkning av pärlor på området. 1.5 Källkritik Endast en liten del av området innanför Västergarnsvallen är undersökt vilket gör att det endast är det utgrävda området som kan tolkas och inte hela området innanför vallens tidigare användning och funktion. Det finns en karta som visar de schakten som innehåller de husgrunder och anläggningar som diskuteras, och deras förhållande till varandra (figur 18). Den ger också en överblick i hur många pärlor det är i de olika schakten. En karta över schaktens placering i landskapet hade varit bra vid en översikt av utgrävningsområdet och gett läsaren en bättre bild av platsen. Detta är dock inte möjligt då koordinatsystemet är lokalt och inte inlagt i ett geodetiskt referenssystem. Var vikingatiden har sitt slut och medeltiden sin början kan skilja sig mellan olika källor då forskare har olika uppfattningar om var gränsen går. Därför kommer jag använda mig av årtal före begreppen vikingatid och medeltid. Begreppen kommer endast att användas de gånger referenserna har använt sig av dem och inte angivit några årtal. 1.6 Metod Uppsatsen bygger på en empirisk studie av ett gotländskt pärlmaterial. Litteraturstudier har använts för att få kunskap om pärlor. En kontextuell studie 6

7 utförs för att urskilja om pärlorna förekommer i liknande kontexter. En kvalitativ genomgång av källmaterialet genomförs för att en kvantitativ studie sedan ska kunna utföras. Den kvantitativa studien kopplas samman med en kronologisk bedömning. Bedömningen kommer att ske genom en jämförelse med andra daterade pärlmaterial från det svenska fastlandet samt gotländska gravar. Genom att se likheter och olikheter försöker jag sedan dra slutsatser om under vilken tidsperiod pärlorna från Västergarn har använts. 2. Tidigare forskning 2.1 Västergarn Per Arvid Säve var bland de första att besöka Västergarn i mitten av 1860-talet och skrev om det i sin reseberättelse. Efter en överenskommelse mellan Säve och kyrkoherden Erik Stenqvist om att alla fynd ska tas tillvara, börjar Stenqvist några år senare att gräva ut kastalen. Han fann pilspetsar, kammar, brynen och ett människokranium med ett hål i. Tyvärr är dessa fynd försvunna idag. Upptäckten av dessa fynd, kastalen, kyrkoruinen och vallen leder till att Västergarn blir fridlyst Efter fridlysningen lugnar sig intresset för Västergarn och det är först 50 år senare som blickarna dras dit igen. Då är det vallen som står mer i centrum. Nils Lithberg jämför Västergarn med Birka och Hedeby, hans tankar övertogs och fördes senare vidare av Birger Nerman. Enligt Lithberg och Nerman är forntida städer omringade av vallar, på grund av detta tolkas Västergarn som en stad (Cassel 1999:25f) utförde Harald Hansson den första grävningen innanför vallen och kulturlager hittades. Det var efter att en väldigt stor mängd med sten som plöjts upp på en åker som utgrävningarna började. Om stenen kommit dit naturligt eller av mänsklig hand är osäkert, en del av grävningsområdet där medeltida fynd hittats tolkar Hansson som en stenlagd husgrund (Cassel 1999:28). I början av 1930-talet undersökte Erik Floderus området vid några tillfällen och genomförde även en kartering. Han avfärdar, till skillnad från tidigare forskare, tankarna om att en vikingatida stad har funnits på platsen. Han menar att kulturlagren är betydligt mindre än de som är i Birka och Hedeby och att det saknas fynd från talet. Floderus tror istället att vallen har varit ett skydd för den marknadsplats som ska ha uppförts i mitten av 1200-talet, samtidigt som den nya kyrkan byggs. Han tar fasta på Adolf Schücks tidigare teori om att det borde ha funnits handelsplatser för bönderna längs den gotländska kusten och menar därför att Västergarn ska ha varit en handelsplats för just dessa då det ska ha funnits en rivalitet mellan dem och Visbys stadsbor (Cassel 1999:26f) kommer Nils Tidmark till Västergarn för att undersöka kastalens fundament. Han anser att det ha varit skydd till en hamn och handelsplats. Han anser också, som Floderus, att Västergarn har en senare datering än vikingatid (Cassel 1999:28f) utfördes en utgrävning vid den romanska kyrkan med Waldemar Falck som ansvarig, målet var bland annat att genom friläggning kunna se kyrkans 7

8 utseende samt att försöka hitta kyrkogårdens utbredning i nordlig riktning. Genom en konstvetenskaplig undersökning av byggnadstekniken och en jämförelse med St. Clemens i Visby fick de fram dateringen andra hälften av 1100-talet. (Zachrisson 1999b:54f, 61). Pärlmaterialet har inte använts tidigare för att tolka Västergarn, tolkningarna har dock varit många. Därför ska det bli intressant att se vad pärlorna kan medföra till studierna om Västergarn och dess användningsperiod Pärlor Den litteratur som har skrivits om skandinaviska pärlor behandlar material daterat till vikingatid eller tidigare. Det finns litet skrivet om det medeltida pärlmaterialet då de hittas i boplatsmiljöer och inte i gravar. Att de inte hittas i gravar under medeltiden är på grund av den kristna gravseden där inga gravgåvor förekom. Dessutom behandlas oftast pärlor gjorda av glas och halvädelstenar och inte pärlor gjorda av andra material, vilket gör det svårt att göra tolkningar av en del pärltyper. En av de som forskat om pärlor är Johan Callmer (1977) som skrev om de vikingatida pärlorna i Skandinavien i sin avhandling Trade beads and bead trade in Scandinavia ca A.D. Han upprättar en typologi och är intresserad av pärlans kronologi och pärlornas ursprung studeras för att diskutera den vikingatida handeln. Callmers material kommer från gravar från stora delar av Skandinavien dock inte från Gotland. Han menar att det gotländska pärlmaterialet från vikingatiden har speciell karaktär och landet har lokala särdrag (Callmer 1977:7, 107). Tyvärr är detta förklarat mycket kortfattat och det ges ingen riktig förklaring till varför det är speciellt. Dessvärre kan avhandlingen vara svår att följa för de med ett orutinerat öga. Callmer har sedan fortsatt att skriva ytterligare om pärlor och tillverkningen av dem (1990, 1997, 2003a, 2003b). Det vikingatida pärlmaterialet från Gotland har däremot behandlats i Die Wikingerzeit Gotlands (2006) författad av Lena Thunmark-Nylén. I denna bok delar hon upp dem i grupper efter deras material. Hon berättar lite om hur pärlor tillverkas samt var de blir funna i gravar under vikingatiden. Annika Toll har gått igenom alla pärlor som hittats i Sigtuna fram till år 1987 i uppsatsen Pärlor från Sigtuna: datering genom jämförande studier (1987). Hon har tagit fram en enkel typologi som baserar sig på Beck (1928) och Callmer (1977). Dateringen på pärlmaterialet från Sigtuna har gjorts genom en jämförelse med daterade pärlor från Birka (900-tal), Gotland (1000-tal) och Leksand (1100-tal). Toll har även jämfört med pärlor från Callmers avhandling. Det är hennes typologi som kommer att användas vid typbestämningen av pärlorna från Västergarn. I Tolls typologi ligger tillverkningsmaterial, glasmassans egenskaper och dekor som grund, till skillnad från Callmer där tillverkningssättet är grunden (Toll 1987:3). Lars Salminen (1996) har i sin C-uppsats Att tappa tråden. Om medeltida pärlor och kulturella mönster skrivit om pärlorna från Lund och jämfört dem med Tolls Sigtunamaterial. Han daterar pärlorna genom stratigrafin i Lund. Salminen 8

9 diskuterar även pärlans betydelse i den materiella kulturen, att de kan ha varit en del av människornas identitet och grupptillhörighet. Han försöker även se om det sker någon förändring i pärlmaterialet när vikingatiden går över till medeltiden. 3. Presentation av material Figur 1. Antal pärlor från Högskolan på Gotlands utgrävningar vid Västergarn Materialet för åren består sammanlagt av 93 pärlor, fördelat på 90 fyndposter. De förekommer i sju olika material: glas, bergkristall, karneol, bärnsten, ben, metall och jet (figur 1). Förutom dessa finns även en kategori där materialet inte är identifierat som heter obestämda pärlor. Terminologi och klassificering av pärlorna sker efter den indelning som Toll tog fram Det som har studerats vid typbestämningen är material, form, färg, dekor, genomlyslighet, bevaringsgrad och storlek (diameter och längd). För att det inte ska bli för mycket information kommer endast de typer, former etc. som representeras i materialet att beskrivas/nämnas i denna uppsats samt kommer mindre ändringar göras för att beskriva källmaterialet så bra som möjligt. Pärlorna delas upp, enligt Toll, i 14 färger: röd, orange, gul, blå, blågrön, turkos, grön, lila, rosa, vit, grå, svart, ofärgad och brun. Då vissa pärlor är söndervittrade har färgen dock inte kunnat bestämmas. Om det finns en datering på de olika pärltyperna som förekommer i källmaterialet kommer det att nämnas under typen. För typerna C, D och I har bilder lagts till för att det ska bli lättare att förstå hur pärlorna ser ut. 9

10 Figur 2. Pärlans formelement enligt Beck 1928 (Salminen 1996:35). Figur 3. De förekommande formerna i källmaterialet (Toll 1987:8). De former som finns representerade i Västergarnsmaterialet är (figur 2 och 3): 1. Ringformad: välvda väggar och längden överstiger inte halva diametern. 2. Hoptryckt klotform: välvda väggar och längden överstiger halva diametern. 3. Klotformad: välvda väggar och en längd som är mellan % av diametern. 4. Tunnformad: välvda väggar med raka parallella baser. 5. Cylinder: en rund basyta med parallella väggar. 6. Bikonisk: pärlor med en ås längs ekvatorn. 7. Facetterad: slipade i olika former, kan även gjutas. 8. Segmenterad: består av flera segment. 3.1 Toll typ A, B, C, D och E: glaspärlor Det finns 56 pärlor gjorda av glas, 34 av dessa är enfärgade, 13 dekorerade, tre är guldfolierade, en mosaikpärla samt fem övriga pärlor. Det finns olika sätt att tillverka glaspärlor på, bland annat de kalltillverkade där glaset huggs ut, slipas och formas till pärlor likt tillverkningen av halvädelstenspärlor (Callmer 1977:33). Vanligast är dock de varmtillverkande teknikerna: lindning, dragning och millefiori. Vid lindning upphettas glasmassan 10

11 och dras ut och lindas runt ett metallspett för att sedan hettas upp igen och valsas mot en jämn yta för att få en slät och fin form. När en pärla är gjord i dragningsteknik betyder det att den upphettade glasmassan arbetas på ett sådant sätt att en luftbubbla bildas inuti, glasmassan dras sedan ut till ett rör som huggs upp till pärlor. Millefioritekniken är en mosaikteknik där glasstavar med mönster huggs i mindre bitar för att föras och värmas samman och på så vis bilda en pärla, bitarna läggs omlott så att samma mönster inte hamnar jämte varandra (Callmer 1977:33, Callmer 1990:21, van der Sleen 1973:23ff, 49) Typ A: enfärgade glaspärlor Det finns 34 enfärgade pärlor som förekommer i sex färger. De pärlor som är svåra att bedöma färgen på benämns som obestämda i färgkolumnen i fyndlistan (appendix 1). Toll har gjort en grov indelning i translucenta och opaka pärlor. De translucenta är de som är genomlysliga, från helt genomskinliga till de som endast går att lysa igenom med starkt lampsken, de opaka pärlorna är därmed på inget sätt genomlysliga. De opaka delas också upp i två grupper, opaka och opaka med matt yta. De sistnämnda är de som även kallas för glasflusspärlor och skiljer sig till uteseendet då de har ett lerliknande utseende (Toll 1987:5). Vid indelningen av opak och translucent försvinner mycket information, det finns egentligen fler grader av genomlyslighet. Toll har dock valt att medvetet dela upp det i enbart två grupper då övriga grader enbart är subjektiva bedömningar (Toll 1987:34) Typ A1: translucenta pärlor Nio stycken pärlor hör till den translucenta gruppen. Det är blå pärlor som dominerar i denna kategori med fem stycken. De förekommer i olika former så som enkla tunnformade och en ringformad. Det finns två som har annorlunda former, en av dem är segmenterad (ID 1160) och den andra är facetterad i en pentagonal facetterad form (ID 35). Det är endast de här två som förekommer i dessa former. Utöver de blå är tre pärlor gula och är ringformade och en hoptryckt klotformad. Den sista pärlan är grön och ringformad Typ A2: opaka glaspärlor Nio stycken av de enfärgade pärlorna är opaka och förekommer främst i gult och brunt. Dessa har de olika formerna ringformade, tunnformade, cylinder och hoptryckt klotform. Endast en pärla är röd och det är ett fragment från en cylinderformad pärla. Två pärlor av denna typ har det inte gått att bestämma den ursprungliga färgen på Typ A3: opaka glaspärlor med matt yta Det finns sammanlagt sexton pärlor som är opaka med matt yta. Här är det gula pärlor som dominerar med sina sex stycken, varav fyra är tunnformade, en ringformad och en där det inte har gått att bestämma formen på på grund av för hög fragmentionsgrad. Det finns tre röda och tre orangea pärlor där alla är tunnformade. I övrigt förekommer det en blå tunnformad, en brun ringformad, en grön tunnformad pärla samt en pärla som det inte har gått att bestämma färgen på. 11

12 Opaka pärlor med matt yta förekommer redan under romersk järnålder och under vendeltid är det de tunnformade röda och orangea pärlorna som dominerar (Salminen 1996:38). De gula pärlorna finns representerade i Callmers material och har daterats till 900-talets sista hälft (Callmer 1977:79). De orangea finns i mindre antal fram till 960 e.kr. då de ökar i antal för att få sin topp i slutet av 900-talet (Callmer 1977:79). I Lund dateras de orange till kring sekelskiftet talet samt 1100-talet (Salminen 1996:69). Röda tunnformade pärlor dateras till att vara som mest frekventa under första hälften av 800-talet samt första hälften av 900-talet (Callmer 1977:79). Den största delen av Lunds röda pärlor är funna i kulturlager som daterats till 1000-talets första hälft (Salminen 1996:38) Typ B: folierade glaspärlor Typ B1: guldfolierade Tre pärlor är guldfolierade. En av dem är tunnformad medan de andra två är cylinderformade, en av de cylinderformade är dock enbart ett fragment. De är gjorda i överfångsteknik vilket betyder att en glaspärla täcks av ett tunt lager med guldfolie som sedan i sin tur täcks med ett lager med transparent glas (Toll 1987:12, Salminen1996:40). Guldfoliepärlor dyker upp i Skandinaviskt pärlmaterial först under 900-talets andra hälft, i enstaka fall förekommer de tidigare, de tunnformade är enligt Callmer från 1000-talet (Callmer 1977:89, Callmer 1977: colour plate IV). Guldfoliepärlor tros ha kommit österifrån vilket skulle vara samma importväg som karneolpärlor färdats (Cleve 1978:127f) Typ C: dekorerade glaspärlor Nitton pärlor är flerfärgade pärlor och har dekor. De förekommer i fem olika typer med olika dekorer Typ C1: oregelbundna slingor Det finns fem pärlor av denna typ (figur 4). På tre av pärlorna är slingornas färg gula, på en av de andra pärlorna är slingorna ljusa men kommer att benämnas som gul. På den sista går inte slingans färg att bestämma då slingornas tycks ha fallit bort. Bottenfärgen på pärlorna skulle falla under Tolls färgdefinition brun, dock är det skillnader i nyanser då en av pärlorna är ljusare i färgen. De är alla tunnformade. Figur 4. Typ C1. Serning anser att denna typ dyker upp först under medeltiden (Serning 1982:81). Vid Salminens stratigrafiska datering i Lund hamnade denna typ kring , samt en datering från ca 1050-tal fram till 1400-talet (Salminen 1996:72). Den förekommer inte i Callmers material och är sålunda en medeltida pärltyp (Toll 1987:37). 12

13 Typ C2: sicksack-mönster De två pärlor som finns under denna typ har likadana färger (figur 5). Bottenfärgen är brun och slingorna är gula, dessa är väldigt ljusa men passar bäst in under färgdefinitionen gul. Den ena är cylindrisk medan den andra har en oklar form, en blandning mellan cylinder och tunnformad, men kommer att definieras som tunnformad. Denna typ anses också vara medeltida (Toll 1987:38). I Lund dateras dessa till 1100-talets första hälft och en pärla dateras till (Salminen 1996:72). Dessa dateringar överensstämmer med andra dateringar som gjorts på denna pärltyp som förekommer främst under 1100-talet (Salminen 1996:44). Figur 5. Typ C Typ C5: vågiga linjer Det tunnformade fragment som finns av denna pärltyp har en vit bottenfärg med två tunna röda vågiga linjer som löper över ekvatorn (figur 6). Mellan dessa två löper ett blått mönster, exakt form på detta är svårt att urskilja men det liknar också en vågig linje Typ C11: flerfärgade ögon Av denna typ finns en grön tunnformad pärla med tre röda ögon med en svart prick i (figur 7). Dessa är fördelade runt pärlan. Ögonen är inte utstående så att pärlan får ett trekantigt utseende som de i Sigtuna och Lund. Pärlan påminner om den pärla Callmer benämner B689 och är mest vanlig under åren e. Kr. och kan förekomma under åren e.kr. (Callmer 1977:87). Figur 6. Typ C Typ C12: ögon med strålar Det har hittats tre pärlor som har ögon med strålar (figur 8). Två av dem har vit bottenfärg där den ena har två blå ögon vilka har placerats på motstående sida. Callmer anser att de vita pärlorna har varit dominerande under det sena 900-talet men kan också förekomma under 1000-talet (Callmer 1977:85, 87). Den andra är en halv pärla där ett öga syns med ofärgade strålar med en gul mitt, bägge dessa pärlor är tunnformade. Den tredje pärlan är ett hoptryckt klot till formen, har en blå bottenfärg med vita ögon, bara ett halvt öga är komplett av de tre som finns på pärlan, de andra vita strålarna har fallit bort (ID 1566). Figur 7. Typ C11. Enligt Toll 1987:15. Figur 8. Typ C12. 13

14 3.1.4 Typ D: mosaikpärlor Endast en av pärlorna är en mosaikpärlor gjord i millefioriteknik (figur 9). Formen är hoptryckt klotformad. Den har flera fält med två olika motiv, en med gröna ränder i ett oregelbundet mönster och de andra med ögon med strålar där strålarna är blå och vita med en röd mitt Typ E: övriga glaspärlor Figur 9. Typ D. Sex av glaspärlorna stämmer inte överens med någon av de dekorer som Toll har tagit fram, därför läggs dessa under denna typ (figur 10). En av dem är en slags mosaikpärla men är speciell till utseendet. Den är cylinderformad och har vita och blå slingor som bottenfärg, små gula kvadrater är nersmälta i dessa slingor, en antydan till röda stråk finns också (ID 4368). En pärla är tunnformad med gul bottenfärg med ett blått band runt ekvatorn hör också till denna grupp, då det i bandet är inlagt fyrkanter och spiraler (ID 40). Det finns även en halv tunnformad pärla med röd bottenfärg och två gula band över ekvatorn, dessa band innehåller någon typ av spiraler (ID 1437). Ett fragment från en stor pärla finns i denna typ. Den har en translucent blågrön bottenfärg med en röd dekor som inte går att urskilja mönstret på (ID 516). En nästan halv ringformad pärla finns också, den har vita och blå ränder som följer ekvatorn i lite slingrigt mönster (ID 1799). Den sista pärlan av denna typ är ett fragment från en pärla med vita och blå linjer som botten och med ett svart band med något mönster runt ekvatorn. Den är mycket svår att bedöma då den också är skör och lätt går sönder (ID 2685). Figur 10. Typ E. Övre raden från vänster: ID 4368, 40, Undre raden från vänster: ID 516, 1799,

15 3.2 Toll typ F: bergkristallpärlor Det är troligast att import av bergkristall har pågått redan under vikingatiden. Det finns inga större tecken på att inhemsk bergkristall använts under denna tid (Danielsson 1973:55). Den uppträder ofta i vikingatida halsband och gärna tillsammans med karneolpärlor som då ofta är slipade i samma form som bergkristallen. Det blir då en fin kontrast mellan bergkristallens klarhet och karneolens rödbruna färg (Dock 1990:89). Det finns två bergkristallpärlor i materialet, bägge är klotformade men i olika storlekar, en är lik en ärta i storlek medan den andra är större och endast halv. De är desamma som benämns som typen S001 hos Callmer. Där dateras de till e.kr. då den största mängden av denna typ förekommer. En mindre andel finns dock fortfarande under e.kr (Callmer 1977:91). 3.3 Toll typ G: karneolpärlor Karneol är en halvädelsten som finns mycket i Kaukasus och främre Orienten, de karneolpärlor som hittas i Nordeuropa tros ha sin härkomst i Indien och Iran. Då formerna på pärlorna är främmande för Norden har de troligen varit färdiga vid importen. Karneolpärlan tros också ha varit en dyrbar handelsvara samt att den har haft samma importväg som arabiska silvermynt och beslag (Cleve 1978:126f, Danielsson 1973:69). De tidigaste pärlorna av karneol började användas i Skandinavien under sent 700-tal (Callmer 1997:199). I materialet finns det en pärla av karneol, formad och i storlek som en ärta, likt en av bergkristallerna. Denna överensstämmer med Callmers typ T001 som dyker upp redan under 800-talet (Callmer 1977:81). Dessa små karneolpärlor förekommer också i Lund och blivit daterade till första hälften av 1000-talet (Salminen 1996:49). 3.4 Toll typ H: bärnstenspärlor Bärnsten finns naturligt på många ställen men det är störst troligt att råmaterialet kommer från de södra delarna av Östersjön och Baltikum (Danielsson 1973:57). Bärnstenspärlor har använts från 2000 f. Kr. och fram till medeltid. I och med att karneol- och glaspärlor började importeras minskades intresset för bärnstenen (van der Sleen 1973:55). Bärnstenen har i alla tider trotts inneha magiska krafter och har därför använts som amuletter. Det verkar som om det är själva materialet som är viktigt då bärnstenen är slipad i enkla former. I de Birkagravar som bärnstenspärlor hittats förekommer de ensamma, även de gånger de tillhör halsband. (Bye Johansen 2004:476, Danielsson 1973:57, Salminen 1996:49). I materialet finns det fyra bärnstenspärlor varav två är hoptryckt klotform, en tunnformad samt en stor ringformad pärla. 3.5 Toll typ I: benpärlor De nitton benpärlorna som finns i materialet är ringformade, tunnformade samt har bikonisk form, två av de ringformade är även lite bikoniska (ID 1766, 2160). En av pärlorna är speciell då den har blivit avskuren över diametern och det är bara en tunn bit kvar av den (ID 1845). Fyra stycken av benpärlorna ser ut att ha blivit svarvade till formen (figur 11). Tre av dem är i samma storlek (ID 2439, 15

16 4341 och 5018) medan en är större med ett större hål för snöret (ID 32). Liknande benpärlor har även hittats i bland annat Fröjel på Gotland (Carlsson 2002), Eketorp på Öland (Näsman 1998:284) samt i Sigtuna (Toll 1987:19). Carlsson benämner dessa svarvade pärlor som radbandspärlor (Carlsson 2002), även Näsman påpekar att benpärlor kan vara radbandspärlor (Näsman 1998:284). Radbandspärlor kommer att förklaras och diskuteras mera under tolkning och diskussionskapitlet. I källmaterialet finns tre pärlor av metall: två av silver och en av brons. Bronspärlan har formen som en liten kula och har en ögla, alltså har den inte ett hål för snöret som de övriga pärlorna. En silverpärla likadan som ID 901finns i ett depåfynd från Petes i Öja socken (Norderäng 2006:21). Den är klotformad och dekorerad med lödda vinkelband och silverkorn. Med hjälp av mynten i har silverdepån daterats till slutet av 1000-talet (Stenberger 1947:247, tafel 2259:9, SHM 792 Föremål ). Den andra silverpärlan med ID 889 har jag inte haft tillgång till och kan därmed inte beskriva den. 3.6 Toll typ J: metallpärlor I källmaterialet finns tre pärlor av metall: två av silver och en av brons. Bronspärlan har formen som en liten kula och har en ögla, alltså har den inte ett hål för snöret som de övriga pärlorna. En silverpärla likadan som ID 901finns i ett depåfynd från Petes i Öja socken (Norderäng 2006:21). Den är klotformad och dekorerad med lödda vinkelband och silverkorn. Med hjälp av mynten i har silverdepån daterats till slutet av 1000-talet (Stenberger 1947:247, tafel 2259:9, SHM 792 Föremål ). Den andra silverpärlan med ID 889 har jag inte haft tillgång till och kan därmed inte beskriva den. 3.7 Typ K: jetpärlor Jet, även kallat gagat, är ett kol som använts till smycken en lång tid, i England troligen ända sen bronsåldern. Det förekommer naturligt på många ställen men den med finaste kvalitén som används till just smycken kommer oftast från Spanien eller England. Därför är det troligt att den kom från England till Norge under vikingatiden. Ibland kallas jet även den svarta bärnstenen då den sägs besitta samma beskyddande krafter som just bärnstenen (Danielsson 1973:67). Det är två av pärlorna som är gjorda av jet där den ena är klotformad medan den andra är tunnformad. Med tanke på dessa pärlors form och material så är det mycket troligt att de kan vara radbandspärlor. Pärlor från ett radband i samma material finns från Varnhems kloster (SHM 18393, föremål ). 3.8 Obestämda pärlor Figur 11. Typ I. Svarvad benpärla. Sex av pärlorna (ID 31, 631, 687, 886, 1424 och 2166) var svåra att bestämma. Så för att inte riskera fel i analys och tolkning kommer dessa att hamna under rubriken obestämda pärlor och inte behandlas mer än vid spridningsanalyser. 16

17 4. Analys 4.1 Jämförelse regionalitet och kronologi För att försöka få en bättre bild av Västergarns pärlmaterial jämförs de med andra lokalers pärlmaterial för att se likheter och skillnader mellan dem. Vilka typer som förekommer och i vilka mängder. Jämförelsematerialen har blivit daterade, därför kommer likheterna studeras för att försöka ge Västergarns pärlor en kronologi. Jämförelsematerialen kommer från olika platser i Sverige. De utgörs av ett material från Lund (1000- och 1100-tal) och Tolls Sigtunamaterial (900- och 1100-tal). Tolls jämförelsematerial från gravar i Birka (900-tal), från hela Gotland (1000-tal) och Leksand (1100-tal) har också tagits med i jämförelsen. Toll påpekar att det inte finns något jämförelsematerial från 1200-talet. Under denna tidsperiod har gravgåvorna försvunnit i och med den kristna gravseden. Pärlorna betraktas inte ha någon större betydelse vid fyndbearbetningen av arkeologiska utgrävningar från profana miljöer (Toll 1987:20). Jag har inte haft fysisk tillgång till något av jämförelsematerialen. Diagrammen (figur 12-16) har tagits fram genom att studera tidigare gjorda diagram av Toll (Toll 1987:23) samt en beräkning av Lunds material (Salminen 1996). Figur 12. Procentuell fördelning över antalet pärlor från gravar i Birka och Västergarn. 17

18 Figur 13. Procentuell fördelning över antalet pärlor från gotländska gravar och Västergarn. Figur 14. Procentuell fördelning över antalet pärlor från gravar i Leksand och Västergarn. Figur 15. Procentuell fördelning över antalet pärlor i Sigtuna och Västergarn. 18

19 Figur 16. Procentuell fördelning över antalet pärlor i Lund och Västergarn. De flesta typerna skiljer sig mellan Västergarn och de andra lokalernas material, i vissa fall mer än andra. Likheter finns också men de är inte lika markanta som olikheterna. Typen C11 har mer eller mindre samma procentandel i alla lokaler utom Leksand där den inte förekommer. De jämförelsematerialen som denna typ förekommer i härstammar från mellan 900-och 1200-talen. Den pärla som finns av denna typ påminner om en pärla som Callmer daterar till 800- och 900-talens första hälfter. Det betyder att denna pärltyp kan ha haft en lång användningsperiod. En liknande procentfördelning har typen C12. Den förekommer dock inte i Lund. De vita pärlorna av typen C12 anser Callmer ha varit dominerande under det sena 900-talet men kan även dyka upp under 1000-talet. Liksom typen C11 har typ C12 förekommit under många tidsperioder enligt jämförelsematerialen. Typerna C1 & C2 förekommer endast i Leksand, Sigtuna, Lund och Västergarn. Dessa pärltyper anses vara typiska för medeltiden då de inte dyker upp i det vikingatida materialet. C2-pärlan förekommer främst under 1100-talet medan C1 även kan dyka upp under 1000-talets andra hälft. Att de inte förekommer i äldre jämförelsematerial från gravar gör att de kan benämnas som en medeltida pärltyper. A3-pärlorna från Västergarn har en högre procentandel jämfört med de andra lokalerna. Typen förekommer i alla de andra materialen, bara i en mindre andel. Tolv av sexton pärlor i Västergarn av denna typ i färgerna gul, röd och orange kan dateras främst till 900-tal och skiftet till 1000-talet. Typen C8 (pärlor med band runt ekvatorn) förekommer inte i Västergarns pärlmaterial dock förekommer de som mest i Leksand och i de gotländska gravarna. De anses vara en av de senaste pärltyperna, och har daterats till 1100-talet i Finland (Toll 1987:39). Varför den inte finns i Västergarnsmaterialet kan bero på en regional skillnad. 19

20 Allra mest intressant är att Västergarn har en mycket större andel benpärlor än något av jämförelsematerialen. Benpärlorna är den andra största gruppen av pärlor i Västergarn. Det är bara beståndet av glaspärlor som är högre. Endast i Sigtuna och de gotländska gravarna förekommer det små andelar benpärlor. Att det skiljer sig mellan de gotländska gravarna och Västergarn skulle kunna bero på att benpärlorna från Västergarn kan ha varit radbandspärlor. Studierna av diagrammen visar med andra ord att det finns många olikheter, vissa riktigt stora. Det finns också likheter bland vissa pärltyper men de säger inte så mycket om en eventuell datering av Västergarn då dessa pärlor sträcker sig över långa tidsperioder. Vad som också syns är att pärlorna är av enkla typer, det finns inte många dekorerade pärlor. I det stora hela stämmer inget av jämförelsematerialen helt överens med Västergarns pärlmaterial. Skillnaderna kan bero på regionala skillnader i den materiella kulturen. Att människorna väljer att utsmycka sig på olika sätt, kanske för att skapa en identitet. Detta kommer att diskuteras mer i diskussionsdelen nedan. Något som måste uppmärksammas här är att jämförelsematerialen kommer från det svenska fastlandet, förutom det gotländska materialet. Om en jämförelse med lokaler från östra delarna av Östersjöområdet gjorts hade kanske större likheter upptäckts där. Gotland ligger centralt i Östersjön och kan ha fått influenser från många platser kring Östersjön. På grund av tidsbrist har denna studie tyvärr uteblivit. Antalet pärlor i jämförelsematerialen är mycket högre än antalet i Västergarn detta kan ge en missvisande jämförelse när det räknas i procent. Västergarns material består av 93 pärlor medan de andra består av mer än ett par 100 pärlor (figur 17). Att jämförelsematerialen kanske inte är representativa är alltså uppmärksammad. Också att tillägga är att det har hittats fler pärlor i Sigtuna sedan Tolls genomgång av pärlorna (muntligt meddelande Wikström 2011). Det kan alltså finnas fler likheter eller olikheter i det material som hittats i Sigtuna sedan Toll gick igenom materialet. Lokal Antal pärlor Västergarn 93 Birka 390 Gotland 284 Leksand 206 Sigtuna 580 Lund 200 Figur 17. Antal pärlor i Västergarn och jämförelsematerialen. 4.2 Kontextuell studie och lokal datering En kontextuell studie kommer nu att utföras över några utvalda schakt. Schakten har valts ut då de innehåller husgrunder och anläggningar, ett större antal pärlor samt pärltyper som går att datera. I de flesta schakt som inte förekommer i analysen har endast ett fåtal pärlor hittats. I ett par schakt finns det dock fler pärlor men har inte tagits med i analysen. Då det inte förekommit några daterbara pärlor i dessa schakt skulle de inte ha tillfört någon direkt information till analysen och resultatet. 20

21 De schakt som blivit utvalda är benämnda som husgrund 1, 3, 4 och 6, efter den benämningen som de getts tidigare i utgrävningsrapporterna. Anläggningarna benämns som 1 och 2. Anläggning 2 har inga daterbara pärlor men har valts ut som undantag då det finns likheter med anläggning 1. Schakten som husgrunderna och anläggningarna hittats i finns utmarkerade på översiktskartan (figur 18). Figur 18. Karta över schakten och antalet pärlor Husgrund 1 Husgrund 1 låg under en överväxt stenhög i schakt 17 som grävdes ut under 2006 och Det konstaterades att det handlade om två olika faser där den översta delen kunde ses mer som en avfallshög som blivit till när den undre delen, en husgrund, övergavs. Det var fyra lager som grävdes, de två övre lagren bestod av stenar som plockades bort efter hand. Förekomsten av fragment från djurben, järnföremål och keramik ökade ju längre ner i kulturlagren de grävde. Dessa minskade dock i mängd när de närmade sig det sterila jordlagret. En grov bronsnål, sammansatt dubbelkam, människotänder, en bentärning samt keramik järn och flinta är några av fynden i schaktet. Under det andra året som husgrunden grävdes ut hittades flera olika fynd. De flesta befann sig utanför byggnaden. Bland annat hittades mindre bronsföremål, kamfragment, två isläggar, järnknivar samt ett gotländskt mynt som har en datering till e.kr. I det sista lagret upptäcktes en lerpackning och ett stolphål. Lerpackningen har legat i gaveln på byggnaden. Den hade en oval 21

22 stenskoning, kanske har det varit en ugn. (Norderäng 2006:18f, Norderäng 2007:5). De fyra pärlorna som hittades här var två benpärlor (ID 1766 och 1845), en A1- pärla (ID 1984) och en A3-pärla (ID 977). Alla pärlorna hittades utanför husgrunden Husgrund 3 Husgrund 3 bestod av en stenpackning, träplankor och en yttre väggkonstruktion. Den har också haft ett lergolv. Tre stolphål hittades inne i husgrunden och öster om husgrunden påträffades en stensatt brunn. Ingen härd hittades och det har därför tolkats att det inte handlar om ett bostadshus. De flesta fynden hittades i husgrunden (Norderäng 2008:14ff). Tolv pärlor hittades varav nio var av glas och i flera olika typer, A1(ID 888), A2 (ID 684c och 684d), A3 (ID 684b och 765), C11 (ID 2182), C12 (ID 684a och 1566) och E (ID 2685). En silverpärla (ID 889) hittades också, samt två obestämda pärlor (ID 687 och 886). Att tillägga är att pärlorna ligger som ett stråk genom husgrunden och schaktet i öst-väst riktning Husgrund 4 Husgrund 4 grävdes 2009 i schakt 34. Schaktet placerades norr om föregående års schakt 32 för att avgränsa den yttre syllrad som hittades det året. Husgrunden har haft två faser som överlagrar varandra stratigrafiskt. 16 mynt hittades. 10 av dessa kunde dateras och fick ett tidsspann mellan e.kr. Under husgrunden hittades även en äldre husgrund. Efter en C14-datering av ett djurben fick den äldre delen dateringen e.kr. En brunn återfanns i den nordöstra delen av schaktet. En träplanka från brunnen fick samma C14-datering som djurbenet (Norderäng 2009:4). Elva pärlor av olika typer hittades i de två husgrunderna. En av typen A1 (ID 35), två A2-pärlor (ID 1600 och 2194), en C1-pärla (ID 918) och en av typen C2 (ID 1093). Två bärnstenspärlor (ID 220 och 262), tre benpärlor (ID 263, 592 och 674) samt en pärla av jet (ID 103). Den största delen av pärlorna ligger intill stensyllen som ligger i nord-sydlig riktning. Schaktet har grävts i flera lager och pärlor har hittats i olika lager. Men då husgrunderna överlagrar varandra är det svårt att veta exakt vilka lager som hör till vilken byggnad Husgrund 6 Den största husgrunden grävdes ut 2010 i schakt 42/46, vilken har fått benämningen husgrund 6. Den är mer komplex att beskriva då den är mycket mera utförligt undersökt än de tidigare årens husgrunder. Därför kommer beskrivningen av den att bli mer ingående än i de andra husgrunderna och anläggningarna. Husgrund 6 är lik de husgrunder som hittats tidigare men den skiljer sig ändå från dem genom att ha större syllstenar. Den norra och södra delen av husgrunden bestod av dessa stora syllstenar. I den västra delen hade endast några syllstenar av denna storlek medan den östra saknade syllstenar 22

23 överhuvudtaget. Stensyllen har placerats på ett påfört jordlager över den naturliga sandnivån, antagligen för att jämna ut marknivån, i västra delen är 15 cm jord tillfört medan i östra endast ca 3 cm. I husgrunden låg det en stenpackning som sedan täckts av ett plankgolv. Husgrunden grävdes i två lager. Det som var innan stenpackningen togs bort var lager 1. Lager 1:1 var det lager som låg under stenpackningen och bestod av den fyllningsmassa som huset stått på. Båda lagren har daterats med C14-prov. Lager 1 daterades till e.kr. genom ett kamfragment. Lager 1:1 daterades med ett djurben till e.kr. Bägge dateringarna är sigma 2 kalibreringar. Utanför den östra delen av husgrunden påträffades två möjliga stolphål. Här påträffades också en stenpackning som dolde en lerbotten. Längden på lerbottnen kunde inte bestämmas då den inte frilades helt. I anslutning till schaktet som husgrunden grävdes i öppnades ett sökschakt västerut. Här hittades träplankor och oregelbundna stensamlingar. (Norderäng 2010:5ff). Den totala fyndmängden är väldigt stor vid husgrunden, över det normala för hela det utgrävda området vid Västergarn. En del av de fynd som hittats är nålar av brons och ben, sländtrissor, en vävbricka, en tvinnare av ben (textilredskap), granatglimmerskiffer som är lämpligt att använda till kvarnstenar, bentärningar, spännen av brons och järn samt ett bältesbeslag (Norderäng 2010:7ff). Tjugofyra pärlor hittades vid denna husgrund. De bestod av alla typer förutom C11, C12, H, J och K. De är utspridda både i och utanför husgrunden, med en något större ansamling kring lerbottnen. Det verkar som om att de två lagren inte har skiljts åt utanför husgrunden. På så vis är det oklart vilka pärlor som har tillhört fyllningsmassan utanför husgrunden eller vilka som varit i användning under samma period som husgrunden. I sökschaktet hittades två glaspärlor i lager 1:1. De utgjordes av en A3-pärla (ID 4367) samt en av typen C1 (ID 4371). Det förekom även pärlor i lager 1:1 inne i husgrund: en A3-pärla (ID 4763), en B1-pärla (ID 3760), en C1-pärla (ID 3732) samt en E-pärla (ID 4368). De sistnämnda pärlorna har med andra ord antagligen hört till fyllningsmassan under husgrunden. I det övre lagret (lager 1) hittades nitton pärlor varav tolv var av glas, två av ben, två av bergkristall, en karneol samt en obestämd. Inuti byggnaden hittades endast en benpärla (ID 2160). De andra pärlorna hittades öster eller söder om husgrunden. Inga pärlor är funna i den norra delen av husgrunden eller schaktet. I eller i anslutning till lerbottnen hittades åtta av dessa pärlor, fem av glas (ID 2592, 4270, 4271, 4278 och 4335) varav en var en A3-pärla, en svarvad benpärla (ID 4341) samt de två bergkristallpärlor som hittats. I nära anslutning till lergolvet påträffades också den enda karneolpärlan. Då delarna utanför husgrunden troligtvis inte grävts i två lager är det oklart under vilken tidsperiod som lerbottnen användes: om den kom till innan eller under husgrundens användningsperiod. 23

24 4.2.5 Anläggning öppnades schakt 29 vid en upphöjning i marken, där en anläggning i form av en oval stensättning hittades i det sydvästra hörnet av schaktet. Tre bottenkonstruktioner av ovala härdar återfanns i mitten och i norra delen. Det fanns ingen skörbränd sten eller spår av aska vid dem. Det kunde inte konstateras någon yttre begränsning för härdarna och anläggningen. Avsaknaden av väggar gör att den hellre tolkas som en öppen anläggning än en husgrund. Därför benämns den som anläggning 1. Ett stolphål hittades mellan ett par härdar, dock finns det ingen tolkning om dess funktion. Större delen av anläggningen täcktes av ett packat lergolv som det antagligen legat träplankor på. Anläggningen dateras genom C14-dateringar från träplankor till e.kr och ett vikingatida mynt strax utanför lergolvet som har haft sin cirkulationsperiod kring e.kr. (Norderäng 2008:10f). Nio pärlor hittades i anläggningen, sex av dem hittades i den norra och nordvästra delen medan de tre övriga i den södra. De sex pärlorna i norr ligger nära härdarna och är gjorda av glas och ben. Glaspärlorna är av typerna A1 (ID 76), A3 (ID 633a) och C1 (ID 633b) och de fyra benpärlorna är alla ringformade (ID 75, 114, 115 och 1113). De tre södra pärlorna är av glastyperna A3 (ID 2142 och 2450) och C12 (ID 2147) Anläggning lades schakt 45 norr om schakt 42/46, i detta schakt ligger anläggning 2. I den norra delen hittades en stenpackning med mindre skörbrända stenar och under det lagret låg det större obrända stenar. Stenpackningen vilade på träplankor i kanterna. Träplankorna dateras genom C14 till , vilket är den äldsta dateringen på hela utgrävningsområdet. Ett stolphål hittades i det nordöstra hörnet av stenpackningen. Stenpackningen är för stor för att kunna tolkas som en härd eller eldstad. En stor lerbotten hittades dessutom i det sydvästra hörnet. Schaktet var ganska fyndfattigt men värt att nämna är en liten bronsbjällra, ett oidentifierat benföremål, en doppsko av brons samt en fotangel. Anläggningen påminner om anläggning 1 då den inte har några avgränsande ytterväggar (Norderäng 2010:10ff). I detta schakt hittades fem pärlor, varav en svarvad benpärla (ID 2439) hittades i en provgrop I övrigt hittades två A3-pärlor (ID 821 och 5609), en B1- pärla (ID 2172) samt en till benpärla (ID2165). Den sistnämnda benpärlan hittades i den norra anläggningen medan de andra hittades söder om och utanför den. En A3- och B1-pärlan låg i anslutning till lerbottnen Pärlornas fyndkontexter och deras datering För att datera pärlorna har de jämförts med andra daterade pärlmaterial. Det är inte den mest optimala metoden att använda eftersom många pärlor har en lång användningsperiod, till exempel halvädelstenarna. Men för tillfället är detta det enda sättet att datera pärlorna på. Användningsperioderna för pärlorna kan skilja sig beroende på när de anses vara mode i olika regioner. Pärlornas dateringar kommer i sin tur att jämföras med de dateringar som tidigare gjorts i schakten med hjälp av mynt eller C14-dateringar. 24

25 I anläggning 1 fanns det nio pärlor som hittades intill härdar och kring den ovala stensättningen. Dessvärre är det bara tre av pärlorna som går att datera. De har haft en användningsperiod mellan 900- och 1100-tal. Dessa utgörs av en gul A3-pärla, en av typen C1 samt en av typ C12. Vid en C14-datering av träplankor och datering av mynt, som också hittats vid husgrunden, fick de en datering lik pärlornas, vilket var e.kr. Pärlorna i anläggning 2 har hittats kring både en lerpackning och en stenpackning. Dessvärre finns det inga daterbara pärltyper här. Schaktets datering som gjorts med hjälp av ett C14-prov har gett den tidigaste dateringen för hela utgrävningsområdet vilken är sent 700-tal till början av 1000-talet. Alla pärlor i husgrund 1 är hittade utanför husgrunden och av dessa är två glaspärlor daterbara. De utgörs av en röd A3-pärla och en orange A3-pärla. Den sammanlagda användningsperioden för dessa är sent 900-tal och under hela 1000-talet. Vid en jämförelse av dateringen av pärlorna med andra daterbara fynd från husgrunden stämmer den inte överens. Husgrund 1 har daterats med hjälp av ett mynt som till e.kr. I husgrund 3 har de flesta pärlorna hittats i husgrunden och bara några utanför den. En röd A3-pärla samt en C11 och C12-pärla ger dateringen 900- och 1000-tal. Vid denna husgrund har det inte hittats några daterbara mynt eller andra föremål som har daterats med C14-prov. De flesta pärlorna i husgrund 4 är funna intill den stensyll som schaktet innehöll. Det finns flera pärltyper som kan dateras här. De består av en C1- och en C2- pärla samt en av jet som troligen är en radbandspärla. Glaspärlorna dateras till och 1100-tal med en liten övergång till början av 1200-talet. C14-datering från ett annat fynd från husgrunden har gett dateringen e.kr. vilket är väl överens med pärlornas datering. Det fanns även mynt från husgrunden som daterats till e.kr. Husgrund 6 ligger i ett komplext schakt med olika lager och kontexter. En mer utförlig sammanfattning kommer därför att göras av denna husgrund. Dateringarna har delats upp i de två lager som grävts. I det undre lagret 1:1 fanns fyra pärlor. Av dessa ligger två stycken i sökschaktet västerut: en orange A3-pärla och en av typen C1. De har en datering som hamnar under slutet av 900-talet och fortsatt in i och 1100-talet. I fyllningslagret under husgrunden fanns det också två daterbara typer, en gul A3-pärla samt en C1- pärla. Dessa ger en dateringen till och 1100-talen. Detta lager har C14- daterats i husgrunden till e.kr. vilket överensstämmer med pärlornas datering. Dessvärre hittades inga daterbara pärltyper inne i husgrunden. Däremot fanns det utanför husgrunden, i lager 1, sju pärlor som kunde dateras. I anslutning till lerbottnen hittades fyra daterbara pärltyper. En orange A3-pärla, de två bergkristallerna samt en svarvad benpärla. Detta ger en sammanlagd användningsperiod till 900-tal och tidigt 1000-tal. Om benpärlan är en radbandspärla förlängs perioden. De andra pärlorna utanför husgrunden som är dateringsbara är karneolpärlan och två glaspärlor av typerna C1 och C2. Dessa tre pärlor användes under och 1100-talet. Lager 1 har alltså delats upp i två dateringar för att ge en så bra bild som möjligt av schaktets kronologi. 25