FC Norra en plantskola för fotbollsspelande killar och tjejer

Transkript

1 2012 Årgång: 2 Nummer: 2 FC Norra en plantskola för fotbollsspelande killar och tjejer Sidan 6-9 Byafesten Junosuando 375 år Sidan Vi behöver stärka varandra som byar Sidan 14 Snickare och parkettlejon Sidan Här odlas världens bästa grönsaker, Sidan 24

2 LEDARE KRÖNIKA Det ska vara roligt att komma hem När Fotbollskolan invigs den 9 juli, under Byafesten Junosuando 375 år, är det början på en vecka med allahanda aktiviteter för ung som för gammal. Det är nog som någon i arbetsgruppen för Byafesten sade: Byafesten är ett sätt att samla byn till olika mötesplatser i vår by och Junosuandobor i förskingringen ska tycka att det blir roligt att komma hem. Efter ett år som redaktör för Junosuandomagasinet kan jag inte låta bli att imponeras över den urkraft som finns i Junosuando. Fotbollsskolan som arrangeras för 32:a gången i rad, är anledningen och navet till att folk med bindningar till trakten vallfärdar hemåt. De styr motorhuven mot föräldrahem och släktgårdar, till de ljusa trakter där storspoven slår sina drillar över ängarna och nejder, över vilka solen inte går ner. Fotbollsskolan samlar runt 200 ungdomar och med dem följer föräldrar och släkt. Som jag förstått det hela samlar Fotbollsskolan nya generationer och nu deltar den andra och tredje genarationens barn, till dem som var med från starten. Fotbollsskolan torde för Junosuandoborna vara vad Pajala marknad är för Pajalaborna och veckan då utflyttade bybor återvänder hem, ser för mig som betraktare ut att vara det viktigaste arrangemanget i Junosuando under hela året. Positiv bild av bygden Jag tror att det är speciellt viktigt att även att nya generationer av barn och ungdomar får en positiv bild av bygden. Kanske kan de genom sina nätverk bidra till att stärka Junosuando och stärka utvecklingen i hela Tornedalen. Att träffas under en lustfylld sommarvecka skapar engagemang, kraft och kreativitet. Byafesten Junosuando 375 år, innehåller en stor mängd av aktiviteter för olika intresserade. Varje aktivitet har en egen arbetsgrupp och allt fler personer engageras i dessa. Allt sammantaget stärker detta marknadsföringen av Junosuando samt profilerar byn på ett positivt sätt. Jag brukar hävda att i mötet med olika människor är PRODUKTION Junosuando-Magasinet är producerat av Lappland Kulturbyrå. Ansvarig utgivare: Lappland Kulturbyrå Redaktion: Thomas Olofsson & Hasse Stenudd. Text och foto: Hasse Stenudd Layout: Geektown kommunikationsbyrå Tryck: Office, Luleå. Redaktionen förbehåller sig rätten att redigera insänt material. det bästa sättet att umgås, att göra något tillsammans. Jag tror att i det i de här mötena under Byafesten, med olika målsättningar och viljor i processerna, skapas en gemensam målbild för vad ni i byn behöver göra för att hålla ihop och utveckla Junosuando. Naturliga samlingsplatser Min erfarenhet av förra sommaren säger att Fotbollsskolan på Karlavallen, 11:ans Hantverkscenter mitt i byn samt Logen nere vid älvsstranden, kommer att vara vattenhålen, de naturliga samlingsplatserna under veckan. Med det rykandes färska programbladet framför mig kan jag gratulera er Junosuandobor för alla de möjligheter till möten med gamla och nya ansikten, under Byafesten Junosuando 375 år. Redan under invigningsdagen föreläser Erik Kuoksu om Junosuandos gamla släkter. Att lära känna era förfäders historia är givetvis en del av er identitet. För att blicka framåt och tillsammans bygga det nya Junosuando, tror jag att ni även behöver blicka bakåt och använda delar av det förflutnas material. Annat glädjande är nyheten om att Länsstyrelsen ser positivt på ert sätt att arbeta fram olika lösningar beträffande byautvecklingsarbete och har därför beviljat förstudiemedel för att skapa en organisation kring detta så viktiga arbete. Ha de Hasse Stenudd, redaktör för Junosuandomagasinet Välkommen med dina tips om vad du tycker att vi ska uppmärksamma av det som händer och sker i Junosuando! Skicka ett mejl till thomas.olofsson@lapplandkulturbyra.se. Som yngre tonåring tillbringade jag somrarna i trakten av Kangos, med stugan vid Lainioälvens strand. Det fanns nog inte en sjö, bäck eller del av älven därikring som jag inte fiskade mig igenom. När harren vägrade nappa i älven gick turen till öringen i bäcken och när den svek blev abborren i småsjöarna målet för turen. På dammiga skogsvägar for vi fram med mopederna och fiskespöna i högsta beredskap. Livet lekte och det kändes som att byarna runt om hade ett evigt liv. Några år senare i slutet på 80-talet var allt som förbytt. Gamlingarna försvann. Barnen var för få för att få ihop ett fotbollslag. Det kändes som att byarnas saga var all. Ödehusen skulle bara bli fler. Tron på framtiden hade fått sig en knäck. Men så hände något som prognosmakarna inte förstod. Människor ville inte bara ge upp. Entreprenörer startade nya små företag. Boende kämpade för att behålla skolan. Yngre förmågor som vågar. Och så plötsligt en dag nyheten om en stor järnmalmsfyndighet runt Kaunisvaara. En jakt på guld landade i att man istället hittade järnmalm. Den globalisering som tidigare slog ut jobb genom att produktion i allt högre grad flyttade till låglöneländer hade också skapat en tillväxt i framförallt Kina, som fått priset på järn och stål att rusa i höjden. Helt plötsligt sågs det som möjligt och lönsamt att bryta järn i Pajala kommun. En ekvation som varit helt omöjlig några år tidigare. Somrarna i Särkimukka Jag har varit på otaliga konferenser om glesbygdsutveckling. I en del kommuner kommer man inte längre än till att konstatera att det är ju så bra vi har så himla hög livskvalitet. Men ändå flyttar folk därifrån, helt enkelt för att jobben inte finns kvar. Utan jobb ingen framtidstro. Men så händer detta. Hela regionen behöver arbetskraft, det byggs, projekteras och planeras. Hela området sprudlar helt plötsligt av framtidstro. I somras besökte jag stugan i Särkimukka. En dag gav jag mig iväg till en av favoritsjöarna och såg hur det hade vuxit fram ett hotell, mitt i ingenstans. Vid Villes sjö, som jag kallade platsen, ångade luften av aktivitet. Framtidstro eller galenskap tänkte jag när jag gick därifrån, utan att kunna svara på frågan. Plötsligt en dag i våras läser jag en statusrad på Facbook om att några släktingar skulle gå ut för att ta sig en öl. På puben i Särkimukka. Det var nog inte galenskap. Det var precis så visionärt som vi behöver lite varstans. Mina gamla fiskevatten blir sig nog aldrig riktigt lika. Men det gör inget. När människor tror på framtiden, blir den oftast bara till det bättre. Roger Mörtvik 2 JUNOSUANDO-MAGASINET JUNOSUANDO-MAGASINET 3

3 Hon jobbar på Folk kallar oss för pelarilaiset i det tysta På vårkanten har Birgitta Wiss på Junosuando IK: s nya kansli, beläget i Folkets Hus, fullt upp med föreberedelserna inför sommarens fotbollsskola. Dessutom är det en hel del med dokumentation av byautvecklingsprojektet, Learning by doing, som blivit klar. Tillsammans med Åkarna, Johdet och Alldén, utför de även tjänster på intraprenad åt Pajala kommun. En förutsättning för att allt ska fungera är att vi hjälper varandra, säger Birgitta Wiss. Maria Fors, till vänster, får besök på Café Folkan i centrala Junosuando av Sven Rova, Isabelle Niva, Kalle Niemi och Sten Kruuka. Ett ställe för unga att vara på I december nystartade Café Folkan i lokaler i centrala Junosuando. Här erbjuds kaffe, fika och godis till försäljning. X-box är ett populärt spel som går hem hos de unga. Det här är ett ställe att bara vara på. Ungdomarna ska veta att de har någonstans att komma, säger Maria Fors, som arbetar i Café Folkan. Som namnet anger fanns caféet tidigare i Folkets Hus och startades för ett tiotal år sedan, med öppethållande under onsdagar och fredagar. I de nya lokalerna håller Café Folkan öppet från måndag till fredag, mellan Maria Fors har aktivitetsstöd och jobbar i ett Fas 3-jobb på caféet. Några personer sitter i lokalen, det börjar närma stängningsdags. Alla åldersgrupper tittar in hos oss. Det centrala läget gör det lätt att slinka in. De yngre har redan gått hem men de har varit här tidigare under kvällen och spelat X-box. De brukar köa vid dörren före klockan 16, då jag låser upp, säger Maria Fors. Sten Kruuka i Folkets Husföreningen passar på att ta sig en kopp kaffe. Lösningen med de nya lokalerna jämfört med att ha lokalerna i Folkets Hus, är bättre. Läget samt att det är en billigare lokal att hålla värmen i, ger fördelar. Nu funderar vi på att utöka sortimentet med kvällstidningar, då hoppas vi att ett större antal vuxna bybor tittar in, säger Sten Kruuka. Kalle Niemi som spelar Plockepinn, får frågan om han går hit dagligen. Typ, säger Kalle Niemi. Fem i nio, i de sista skälvande mintuerna innan stängning, går dörren. Det är Elly-Britt Kruukka som jobbar inom hemtjänsten som tittar in. När jag jobbar kvällskift brukar jag innan stängning titta in för en kopp kaffe och ett prat, säger Elly-Britt Kruuka, som får sig en kopp serverad av Maria Fors. Birgitta Wiss är anställd på Junosuando IK: s kansli. Här huserar även Åke Johdet för Folkets Husföreningen och för socialdemokraternas kansli, samt Åke Alldén som arbetar för skoterklubben. Hon är inte sen att slå på kaffehurran. Vi hjälper varandra i de olika göromålen. Exempelvis har Åke Alldén och jag skiftat om, han har kört ut posten till Asphemmet och tömt soporna på skolan, när jag haft annat viktigt för mig. Vi hjälps alla åt med det som ska göras, berättar Birgitta Wiss. Förberedelserna inför fotbollskolan som i juli hålls i Junosuando, startar sex månader innan deltagarna är på plats. Mycket ska klaffa: Jag skickar ut kallelser, tar emot anmälningar och annonserar om de olika tilldragelserna. Dessutom deltar jag i Junosuando IK: s samtliga styrelsemöten och för protokoll, säger Birgitta Wiss. Under projekttiden av Learning by doing har Birgitta Wiss, tillsammans med bland andra Sven Rova, ansvarat för Junosuandomagasinets administrering. Annat som ingår i hennes uppgifter är att ha hand om städning och iordninghållande av Karlavallens föreningsbyggnad. Birgitta Wiss är genom idrottsklubben återförsäljare av Ullmax idrottskläder, det händer att hon åker ut med sin säljväska och presenterar produkterna. En stor del av tiden under sommaren går åt till att tvätta alla fotbollskläder, säger Birgitta Wiss, en av eldsjälarna som i Junosuando jobbar i det tysta inom föreningsverksamheten och för byn bästa. En förutsättning för att allt ska fungera på Junosuando IK: s kansli, är att vi hjälper varandra, säger Birgitta Wiss. 4 JUNOSUANDO-MAGASINET JUNOSUANDO-MAGASINET 5

4 FC Norra plantskola för unga spelare I Junosuando hittar vi tre femtonåringar som tillhör länstoppen och hugger på en plats i fotbollens pojklänslag. Grabbar platsar i FC Norras trupp och är alla en produkt av fotbollskolan som vi bedrivit i Junosuando i över 30 år, säger Arto Hiltunen, en i ledarteamet för FC Norra. Joel Hiltunen med 60 kilo skivstång på armarna, med Kevin Smedqvist, till vänster, och Jens Smedqvist, som sekonderar. Joel Hiltunen, Jens Smedqvist och Kevin Smedqvist kör löpträning efter Lauttakoskivägens grus Tvillingarna Jens och Kevin Smedqvist samt Joel Hiltunen är tre av de beryktade -96:orna i Junosuando som alla blivit uppmärksammade i fotbollssammanhang. Nu tränar pojkarna tillsammans med FC Norras seniorer. Vi har ett samarbete med Ohtana/Aapua FF som spelar i division IV. Vi tränar tillsammans med dem och Ohtana är representationslaget medan FC Norra är utvecklingslaget där ungdomarna får chansen, säger Arto Hiltunen. De tre musketörerna från Junosuando träffas i en styrketräningslokal i byns skola. Förutom styrketräning har de under försäsongen kört en hel del löppass. Framåt sommaren tränar de tre gånger i veckan med Ohtana/Aapua FF. Vi får i sommar hem en del killar till byn och då kan vi träna hemma på Karlavallen. Det här är en del av glesbygdsproblemen som även drabbar fotbollsutövandet men det är något vi får leva med, säger Arto Hiltunen. Jens och Kevin Smedqvist har sökt in på gymna- sium med fotbollsinriktning i Kiruna. Joel Hiltunen har blivit antagen till fotbollsgymnasiet i Luleå. Övriga spelare i Tornedalslaget FC Norra kommer från Pajala, Tärendö och Korpilombolo. Efter ett lättare styrkepass bär det ut på ett löppass efter Lautakoskivägens grus. Jag brukar ta täten och vara hare åt grabbarna, säger Arto Hiltunen, med glimten i ögat. Nja, möjligtvis gris, kontrar Jens Smedqvist med, innan det bär iväg. Leif Pekkari, känd fotbollsprofil i Pajala är en i ledarstaben för FC Norra. Han berättar att alla som tränat under våren även fått känna på hetluften och spelat träningsmatcher med Ohtana/Aapua FF. Junosuandograbbarna har en stor potential och jag är viss om att de alla inom en snar framtid blir ordinarie i Othtana/Aapua. Stommen i FC Norra kommer att utgöras av åringar och det A och O för ungdomarnas utveckling att de får spela seniorfotboll i div V, säger Leif Pekkari. 6 JUNOSUANDO-MAGASINET JUNOSUANDO-MAGASINET 7

5 FC Norras damer i unikt samarbete Att spela fotboll i gelsbygd och i ett nordligt klimat är något som inte hindrar Tornedalens enda damlag, FC Norra, att utöva sin sport som även kallas för det gröna fältets schack. På en träning i slutet av april, med damlaget på Riavallen i Pajala, har ett snötäcke precis lagt sig på planen. Det här är en av förutsättningarna för att spela fotboll i Pajala, säger innermittfältaren Jannica Eriksson i FC Norra. FC Norras damtränare Bertil Smedqvist kommer körande från jobbet i Parkalompolo till hemmet i Junosuando. Han slänger i sig en macka och hoppar åter i bilen, tar upp ett par spelare i byn, en i Lovikka och kör de 56 kilometrarna vidare mot fotbollsträningen i Pajala. Medan vindrutetorkarna tar undan snön som faller berättar Bertil Smedqvist om villkoren med att driva ett fotbollslag i gelsbygd och i ett nordligt klimat, norr om polcirkeln. Det är andra året som FC Norra spelar i seriesystemet. Spelarna bor utspridda, ett flertal studerar i Kiruna, ett par i Umeå och andra bor i Pajala, Junosuando, Kalix, Lovikka och Pääjärvi. Bertils dotter Hanne Smedqvist,16 år, läser i Kiruna på gymnasium med fotbollsinriktning och tränar med Kiruna FF. Alla har hittat lag som de tränar med där de bor. Risken är att vi blir ett höstlag, att vi inte är samspelta under våromgången eftersom många inte kommer hem förrän då skolorna slutar, säger Bertil Smedqvist. Unik lösning För att råda bot på detta har han fått till en unik speciellösning med Svenska Fotbolsförbundets tävlingskommitté och som endast gäller FC Norra. Jag fick igenom att de tjejer som bor och tränar i Kiruna ska få spela med Kiruna FF i division 3 och med FC Norra i division 4. Jag angav att detta var det enda möjliga att hålla igång fotbollen i glesbygd, och slutligen gav de mid sig. Väl framme i Pajala och Riavallen kan vi konsta- tera att det är långt till de gröna fälten. Ett täcke med blötsnö har fallit ner på konstgräset och bollen studsar inte, när Bertil släpper ner den i blötan. Damlaget tränar tillsammans med FC Norras flickor -97, en viktig målsättning är att ha igång ett lag så att de unga 97: orna har något att se fram emot. Bertil Smedqvist lägger ut plastkoner på planen. Vi tar emot bollen, vänder och slår iväg bollen med en bredsida, är ordern som ljuder över Riavallen. Lagkaptenen Lina Norberg har tidigare varit sjuk i ett par veckor, hon går in efter en halvtimme då skor och strumpor blivit blöta och kalla: Det är ingen fara, snön hinner försvinna innan vi spelar träningsmatch på torsdag, säger Lina Norberg, som trots kalla fötter ser ut att tycka att det är fotboll som är sporten som gäller Snäppet högre Vi startade fotbollsaget i februari förra året och trots det hade vi några lag efter oss i serien. Efterhand blev vi mer samspelta. För i år känns det seriösare och vi tränat tre gånger i veckan. Målsättningen för i år är att kliva snäppet högre i serietabellen, säger Lina Norberg, som med händerna försöker värma fötterna. Ute på fotbollsplanen avslutas övningarna med skotträning. Jannica Eriksson får med stäckt vrist på en pärla som letar sig in i nätmaskorna. Enligt henne är inte lite snö till hinder: Det hör till och det får man räkna med om vi vill spela fotboll i Pajala. Jannica Eriksson, innermittfältare i FC Norra, får med stäckt vrist på en pärla som letar sig in i nätmaskorna. Enligt henne är inte lite snö till hinder. Tränaren för FC Norras damer, Bertil Smedqvist, till höger samt tränare för flickor -97, Alf Hjärtberg, omges av sina adepter i FC Norra. Joel Hiltunen, Jens Smedqvist och Kevin Smedqvist kör löpträning efter Lauttakoskivägens grus 8 JUNOSUANDO-MAGASINET JUNOSUANDO-MAGASINET 9

6 Delar av BYAFEST-programmet läs mer i det medföljande programbladet, Välkomna! Konst-och hantverksutställningar Matupplevelser på Logen G:a Distriktet; Tema; Lovikkavanten 120 år/hemslöjden 100 år. Vernissage; 9/ Öppet; Tora Regina Bygden som inte ville dö Vernissage: 10/ Öppet; Joakim Karkea Vernissage 9/ Brandstationen. Öppet fredag-söndag / En annorlunda vinprovning med små smaker avslutas med laxknyten m. saffranssmör bröd + 1 glas vin/öl 495 kr. 13/ En fantastisk tornedalsbuffé med underhållning; Paddy Malone 325 kr BYAFESTEN 9-15 juli 2012 Junosuando Fotbollsskola Invigning; 9/ Avslutning 13/7 Juniscupen; 12/7 300 barn och ungdomar kämpar och spelar. Centacupen 13/7 Veterancupen med 150 ärrade kämpar (10-15) Anmälan: lindahl@gmail.com ROCK On på LOGEN Fredag 13/7 (20-02) Sveriges bästa Rockbilly m. SUN- CATS, Irländsk krogröj med Paddy Malone. Entre : 220 kr, förköp 180 kr (Alskogs) 11:an Hantverkscenter Pajala församling Öppet hela veckan 11-17, Lyxfrukost: tisd-tord 07.30, samling; jogging/promenad (tis-tors) PUB år ( ) 11/ Kyrkogårdsvandring varje heltimme. (12, 13, 14) 15/ Avslutning Kyrkan. Musikalisk gudstjänst under ledning av Ritvaelsa Seppälä, Britt Mari Souty, Fred Holmlund gitarr, Ida Fors o. Alva Poromaa sång, Gemensam avslutning med kaffe och dopp. Frivillig kollekt/entré. Lunch till jubileumspris 70 kr Pubkväll: Onsdag; Fabulous Four. Lördag; Be Bop Brown Öppet hela veckan med fina erbjudanden. PUB LOGEN Lunch kr, Grillafton 12/7 125 kr underhållning varje kväll Föreläsningar 9/ Släkterna Mukka, Fors, Poromaa, Lasu och Kyrö. Föreläsare: Erik Kuoksu släktforsk. Avg. 100 kr (ink. kaffe) 11/ Mindfulness för ökad närvaro i livet. En teoretisk och praktisk introduktion till begreppen mindfulness. Föreläsare: Maud Wolvén. Frivillig avgift. 9/7; Creek, 10/7 Peter Fredriksson, 11/7 Peter Fredriksson, 12/7 Gun Olofsson m. vänner,13/7 SUNCATS/Paddy Malone 14/7 Paddy Malone Junis Cruising Fredag 13:e juli - 18:oo samling skolan. JUNO Bio 9/ , Ice age 11/7 The Amazing Spider-Man kl Läs mer; Mer info;

7 Efter sju år i folkskola tog Sten Lundberg samma väg som Mjölkexpresssen, Kirunavägen norrut och började realskolan i Kiruna. Carina Alskog ansvarar för en yogagrupp på badhuset och intäkterna går till Badhusföreningen i byn. Sten och Viviann vid Myllyntörmä Behövs flera händer för att ha badhuset öppet Carina Alskog är en i styrelsen för den ideella Badhusföreningen som består av bybor som är intresserade av att ha möjlighet att bada i byn. Badhuset är en viktig mötesplats för unga. Även skolan, förskolan och dagis nyttjar badet så jag tror faktiskt att alla barn i Junosuando kan simma, säger Carina Alskog. Lugnet har intagit Junosuandos badhus, vattenytan ligger spegelblank. Du skulle se på hösten då vi öppnar badhuset. Barnen köar vid kassan och då är det så att vattnet kokar i bassängen, säger Carina Alskog. Badhusen i Korpilombolo, Tärendö samt i Junosuando ägs av kommunen, som står för driften men har försökt lägga ut öppethållande på olika ideella föreningskonstellationer. I Junosuando fungerar badhusets öppethållandetider genom att föräldrar antecknar sig på en lista som finns i byns affär. I början var intresset för att ansvara för öppethållande större och det räckte om föräldrar antecknade sig en gång per termin. Den här senaste terminen har många av oss tyvärr fått köra dubbla pass för att hålla badhuset öppet. Badhuset i Junosuando byggdes i början av 1970-talet. Kakelplattor fattas i bassängsbotten, plattorna har börjat resa på sig och det har hänt att barn gjort sig illa om fötterna och bastuväggarna börjar torka sönder. Även om det är slitet fult och gistet, älskar vi vårt badhus. Det är vårt badhus och det ligger oss väldigt varmt om hjärtat, så vi kan ha överseende med vissa brister, säger Carina Alskog, en av eldsjälarna som ser det som fantastiska att kunna ha ett badhus i en sådan liten by. Hon ser naturligtvis gärna att fler personer engagerar sig ideellt för att öppethållandet av badhuset ska fungera. För badavgifterna som kommer in köpte badhusföreningen förra sommaren in ett hopptorn till Isojärvi. Ju fler vi blir som engagerar oss desto mindre arbete blir det för var och en. Det är roligt att tillsammans med andra vuxna sitta ner och fika medan man pratar och ser barnens glädje i bassängen. Då är det värt att skrapa och skura efteråt. Våra små badgäster är trogna men vi kunde vara fler vuxna. Vi är så tacksamma att vi har Åke Alldén, samt Åke Johdet, som kommer hit och dammsuger bassängen, tar vattenprover och är oss behjälpliga på alla sätt. Mot kvällen droppar en handfull kvinnor in för ett yoga pass. Det är en icke fysisk, meditativ och inåtvänd form av yoga, som Carina Alskog bedriver intill bassängkanten. En kandelaber tänds och efter hälsningsfraserna blir stämningen än mer förtätad. Jo, förresten, inkomsterna av yogan går oavkortat till badhusföreningen. Sådan är hon, Carina Alskog. Hos Sten Lundberg fanns tanken om att någon gång ta över huset invid Myllyntörma i Junosuando. Hans mamma gick bort 1999 och 2009 flyttade Sten och Viviann Lundberg in. Flyttprocessen hade inletts långt innan dess och fullbordades när vi fick pension, säger Sten Lundberg. På Kirunavägen 103 bor Sten och Viviann Lundberg Hans föräldrar lät uppföra huset Långt tillbaks fanns på stället en mylly (kvarn) och alldeles intill tomtgränsen går en bäck Myllyjoki. Därav kallas stället för Myllyntörmä (Kvarnbacken). Huset står bara ett tiotal meter från Kirunavägen. När huset byggdes var det en annan trafik. Bara enstaka bilar körde på vägen, den största var Kirunatrafiks Mjölkexpressen som från mejeriet i Hedenäset försåg Kirunaborna med mjölk, minns Sten Lundberg. Stens pappa kom från Drängsmark utanför Byske, han var diakon och av biskopen utsedd venia. Det var fattiga tider och pappa Sven fick hjälpa till i socialt arbete. Pappan skrev till olika stiftelser och fonder och Stens mamma som var från Junosuando, fick följa med som tolk. Sten som var yngst i familjen fick följa dem på deras resor. Jag minns fattigdomen i byar som Parkalompolo, Lainio och Oksajärvi. Det satte sig i bröstet och som parvel funderade jag mycket på varför vissa skulle leva på svältgränsen medan andra hade det så mycket bättre. Jag kommer ihåg att pappa ordnade en fyrahästars båtmotor åt en behövande familj i Parkajoki. Fisket drygade ut familjens hushållskassa, säger Sten Lundberg. Pappa Sven dog Efter sju år i folkskola tog Sten Lundberg samma väg som Mjölkexpresssen, Kirunavägen norrut och började realskolan i Kiruna. Som 13-åring var det ovant att komma till ett elevhem men jag visste att det på lördagar gick en buss hem och att jag i alla fall skulle få en natt hemma, på söndagar gick bussen tillbaks. Efter realskolan blev det en mätteknisk utbildning i Luleå. Efter att på LKAB i Kiruna ha jobbat i sovringsverken kom Sten i 40 år att arbete under jord som gruvmätare, sedermera som arbetsledare i tillredningen. All ledig tid tillbringades i Junosuando. Den juni 1973 gick jag på logen i byn. Jag bjöd upp en Kirunatjej som om somrarna brukade vara i Junosuando och sedan bjöd jag in henne i mitt liv. Kirunatjejen har just startat upp med att baka. Hon berättar att hon jobbat inom barnomsorgen, förutom en kort period i sin ungdom. I sex månader plockade jag äpplen i Helsingborg, limmade gummistövlar på TreTorn och packade broccoli på Findus. Efter ett halvår fick jag lappsjukan och flyttade hem, säger Viviann Lundberg. Snart vankas det nygräddade bullar på Kirunavägen, vid Myllyntörmä. 12 JUNOSUANDO-MAGASINET JUNOSUANDO-MAGASINET 13

8 Folk kallar oss för pelarilaiset Bland annat genom boken Uppskattningskraft lärande, etik och hälsa, fick Ann-Cristine Ojanlatva visioner om att hitta gemensamma beröringspunkter mellan byarna Kangos och Junosuando. Vi behöver stärka varandra som byar Jag har tänkt på hur vi ska hitta de frågor som skapar gemenskap, kraft och energi mellan våra byar som Kangos, Junosuando och med andra byar i omnejden. Visionen är att hitta styrkan hos varandra, lyfta upp och erkänna varandra. Då är vi mogna att ta emot folk som vill flytta till våra byar, säger Ann-Christine Ojanlatva, rektor på friskolan i Kangos. Landsbygden av idag och dess byar är hotade. Enligt Ann-Christine Ojanlatva i Kangos, är enda sättet att utveckla landsbygden att byarna samarbetar och lär sig att gynna varandra. Hon flyttade vid 16 års ålder till en utbildning i Härnösand och kom därefter att bosätta sig i 18 år i Junosuando. Därefter har hon bott i Luleå, Umeå, Skellefteå samt i England. Jag har lagt märke till att vi i stort gör samma saker överallt men att vi gör det på olika sätt. Det var nyttigt för mig att vara borta, jag fick jobba med mitt bagage men det gav mig även självdistans, säger Ann-Christine Ojanlatva. På en konferens kom hon att träffa Lena Nyström som visade på boken Uppskattningskraft lärande, etik och hälsa. Pedagogiska caféer Jag förstod att man inte behöver ha färdiga lösningar, att tänka färdigt för folk och slå dem på fingrarna. Det går att skapa ett forum där folk får ta plats och prata ihop sig. I skolans värld kan det ske i pedagogiska caféer där föräldrar, personal och elever kommer samman och börjar prata med varandra och i samtalet bygger vi upp förtroendet till varandra, säger Ann-Cristine Ojanlatva. I stället för att ägna fokus på gamla oförätter ställer hon sig ofta frågor om hur byar som Kangos och Junosuando samt andra byar i Pajala kommun, i olika gemensamma frågor kunde göra gemensamma vinster och stärka varandra. Identifiera problemen Att skapa mötesplatser, kalla det för pizzakväll, eller något annat, är ett sätt att bilda nätverk och förtroende mellan många olika människor. Ett villkor är att det ska vara högt till tak, folk får tänka och säga dumma saker. Då kan vi kanske identifiera problemen och förstå att vi har ett problem att lösa. Om vi ska skapa gemenskap är det där vi ska börja. För ett år sedan flyttade Ann-Christine Ojanlatva tillbaks till sitt föräldrahem i Kangos. Sedan hon 1999 flyttade från trakten har arbetspendlingen ökat markant, vilket enligt henne sliter oerhört på människor och familjer. Nu förändras mycket och vi känner positiva vibbar i byarna. Folk vill flytta hit, ha sin utkomst här och det innebär att vi måste öppna upp våra byar för det. När jag pratar med folk i min omgivning kommer det fram att det här är tankar som många människor är havande med. Vi behöver söka igen de gemensamma beröringspunkterna byarna emellan, säger Ann-Christne Ojanlatva. För ett par århundraden sedan kom två spelemän gåendes från Värmland till Palokorva. De spelade fiol och presenterade sig som pelarilaiset. Sedan dess har vår släkt kallats för pelarilaiset (spelemännen), berättar Gunda Hjärtström, som har ägnat tid på att forska om byn där hon har sina rötter, Palokorva, och sätta dess historia på pränt. Gunda Hjärtström berättar att hans far frågade farfarsfar, varför han inte lärt sina barn att spela fiol. En mie opeta pellahmaan että huorat nuolee silmät päästä (Jag vill inte lära dem spela så att skökorna slickar ögonen ur deras huvuden), blev hans svar. Men det finns synska människor i trakten som säger att de sett Pelarin-Janne spela fiol vid kvarnen i Tornefors, säger Gunda Hjärtström. Gunda Hjärtström växte upp under självhushållningstiden. Hon var inte 13 år fyllda då hon ensam stakade båten uppströms Lainioälven. Du skulle bara veta hur mycket lax och harr jag drog upp, säger Gunda med eftertryck. Hon blev arbetstugubarn på arbetsstugan i Junosuando. Mor kom med henne till arbetsstugan och gråtande skildes de åt. Hon var helt ensam, namnet Gunda dög inte på arbetsstugan så hon döptes till Ingeborg. Första dagen i skolan började med en rungande örfil. Förstörde mitt liv De förstörde mitt liv, säger Gunda, och medan hon talar om de trakasserier som förekom blir hon upprörd och ledsen. Vid 20-års ålder träffade Gunda sin man, Karl Karkea och de bosatte sig i Viiksvaara, på andra sidan Torneälven. Hon fostrade tre barn i naturens sköte men för 40 år sedan flyttade Gunda in till centrala Junosuando. Trots att vi fick bära vatten från en kallakälla med ett ok, är mina barn tacksamma för att de fått växa upp i Viiksvaara, berättar Gunda Hjärtström, som blir glad då hon tänker på hur deras liv utvecklat sig. Det var runt 1970 hon flyttade in till byn och började med att utbilda sig på Komvux. Gunda gick även under tre somrar lerkurser på Sunderby Folk- Jag är så nöjd med livet, säger Gunda Hjärtström, som under många år skrivit om Palokorva och tecknat ner dess historia. högskola, där hon lärde sig dreja. Efter det började jag att i Junosuando hålla kurser i keramik, batik och växtfärjning. De kallade mig för lergumman Det är ett tufft och arbetsamt liv jag levt men ett bra liv. Vi frågar henne varför hon tror att hon 2011 var en av de två som blev utsedda till årets Junosuandobo? Jobbat i det tysta Gunda Hjärtström tror att det är för att hon i det tysta jobbat mycket för byns och PRO: s bästa. I PRO hade de ingenstans att vara men av kyrkorådet fick man ett kontrakt på gamla prästgårdslängan, som reparerades. När den såldes fick Gunda Hjärtström nys om de nuvarande lokalerna som PRO håller till i. Annat som säkerligen bidragit till utmärkelsen är det faktum att Gunda Hjärtström under många år skrivit om Palokorva och tecknat dess historia. Jag är så nöjd med livet och som en pelarilaiset tycker jag om att prata. Vi hinner avhandla många saker den härförmiddagen vid Gunda Hjärtströms köksbord i. Vi kommer även att föra samtal om ting som av människohand inte ska nedtecknas. Gunde följer med ut till hallen och ur en frysbox plockar hon upp en bullängd som hon bakat, och överlämnar den med varm hand. 14 JUNOSUANDO-MAGASINET JUNOSUANDO-MAGASINET 15

9 ANNONS Folk kallar oss för pelarilaiset Bertil Smedqvist tog över Smedqvist Transport AB, efter sin far. Nu siktar Bertils son Billy Smedqvist på att en dag ta över det anrika familjeföretaget. Skogsdagar i Junosuando Skogsdagar i Junosuando Kunskap & stöd för dig & din skog Kunskap & stöd för dig & din skog Måndag 9 juli klockan Information från Skogsstyrelsen om vilka stöd du som skogsägare kan få, såväl ekonomiskt som kunskapsmässigt. Måndag 9 juli klockan Information från Skogsstyrelsen om vilka stöd du som skogsägare kan få, såväl ekonomiskt som kunskapsmässigt. Familjeföretag i kraftmätning mot åskan Ett åskväder slog under förra sommaren ut elledningarna till Käymäjärvi. Bertil Smedqvist jobbar genom sitt företag Smedqvist Transport AB, vilken hans pappa startade, som underleverantör åt Vattenfall med att ersätta med nya stolpar på ledningen. Hemma jobbar sonen Billy Smedqvist med att reparera en mellanaxel på en av företagets maskiner. En kraftig åska under förra sommaren, ställde till det ordentligt i Käymäjärvi, norr om Pajala. Här har Bertil Smedqvist varit igång med att byta ut stolpar längs efter elledningen. Vi följer med i linjemaskinen, en traktorgrävare med både korg och kran. Vidunderliga krafter får maskinen att ta sig fram i stenig och kuperad skogsterräng. Bertil som under de senaste tio åren haft jobb åt Vattenfall, har specialiserat sig på elledningsarbeten. Han har fyra anställda, två traktorgrävare och två bandgrävmaskiner. Vi utför ledningsarbeten i Pajala, Gällivare och Kiruna kommuner, säger Bertil Smedqvist medan maskinen envetet jobbar sig framåt mot den sista av stolparna som bytts ut. Väntar på klarsignal Bertil Smedqvist väntar på klarsignal, att strömmen är avslagen, innan han hissar upp sig med korgen som sitter i traktorgrävaren och jordar för säkerhets skull ledningarna före stolpen, i riktning mot Käy- mäjärvi. Här ska Vattenfall montera in nya gnistgap som fungerar som åskledare. I gnistgapen fäster de en kopparkabel, åskan ska via kopparkabeln ledas ner i marken. Under stolpen ska åsknedslaget fortsätta ut i en kråkfot som är grävd ett par meter under stolpen. Nu är hela byn skyddad för åskan. Bertil Smedqvist förevisar på en av de gamla stolparna, som ligger intill den nya stolpen, hur han med traktorgrävaren ensam klarar av att gräva för stolpen, resa stolpen och gräva igen efter sig. Även hans son Billy Smedqvist jobbar i företaget. Arbetet ser ut att gå smärtfritt även om det ibland inträffar smärre incidenter. I går gick en mellanaxel av på en av grävarna. Vi tog hem den och Billy är hemma idag och repar grävaren. Brukar lösa sig Hemma vid garaget i Junosuando står ytterligare en traktorgrävare. Billy Smedqvist är i färd med att lägga axeln på plats. Jodå, det funkar bra att jobba med farsan. Vi har diskussioner men det brukar lösa sig. Han är min chef mellan Resten av tiden får han vara min pappa. Farfar startade familjeföretaget 1961, nu är även Billy delägare i företaget. Tanken är att jag ska ta över en dag. Det känns bra att vara i ett familjeföretag med anor. Jag ska förvalta och utveckla det, precis som pappa Bertil har gjort. Bertil Smedqvist står i bakgrunden och ser på tillfredsställelse hur sonen Billy jobbat med reparatinen av mellanaxeln: Han lär sig företaget från grunden. Allt som går att repareras ska göras själv. Din skog allas vatten Din skog allas vatten Restaurering av vattendrag? Hur mår laxen? Skogsbruk vid vatten? Nya laxfiskeregler? o Tisdag 10 juli klockan Restaurering av vattendrag? Hur mår laxen? Skogsbruk vid vatten? Nya laxfiskeregler? Du skapar framtidens skog! o Medverkande: Stefan Stridsman, Länsstyrelsen & Mikael Nilsson, Fiskmiljö. o Tisdag 10 juli klockan Du skapar framtidens skog! o Medverkande: Förändrat klimat Stefan ger Stridsman, nya förutsättningar, Länsstyrelsen hur ska vi föryngra? & Mikael Vilka Nilsson, trädslag? Biobränsle? Fiskmiljö. o Onsdag 11 juli klockan Har vi någon vinter om 80 år? Förändrat klimat ger nya förutsättningar, hur ska vi föryngra? Vilka trädslag? Biobränsle? Visste du att klimatförändringarna kommer att påverka dig? Har vi någon vinter om 80 år? o Onsdag 11 ojuli Allmän klockan information om 00 klimatförändring samt tipsrunda med fina priser o Torsdag 12 juli klockan Producera mera! Visste du att klimatförändringarna kommer att påverka dig? Hur tjäna pengar på klimatförändringarna? Gödsling? Alternativa trädslag? Skötsel för att producera? o Producera mera! Allmän information o Fördjupa om dina klimatförändring kunskaper, kurs med kursintyg. samt tipsrunda med fina priser o Fredag 13 juli klockan o Torsdag 12 juli klockan Vi finns på Logen i Junosuando och bjuder på lunch till deltagarna tisdag, onsdag och fredag. På torsdag bjuder vi på lättare förtäring. Träffarna och kursen ovan är helt kostnadsfria. Under hela veckan erbjuder vi också gratis rådgivning såväl i fält på din fastighet, som i vårt mobila kontor. Hur tjäna pengar på klimatförändringarna? Gödsling? Alternativa trädslag? Skötsel för att producera? Alla är välkomna, även du som inte äger skog! Anmäl dig till ovanstående träffar och boka din rådgivning senast den 4:e juli! o Fördjupa dina kunskaper, kurs med kursintyg. Erik Henriksson: tel: , e-post: erik.henriksson@skogsstyrelsen.se o Fredag 13 juli klockan Emma Tillberg: tel: , e-post: emma.tillberg@skogsstyrelsen.se Vi finns på Logen i Junosuando Rune Airijoki: tel: och , bjuder på e-post: lunch rune.airijoki@skogsstyrelsen.se till deltagarna tisdag, onsdag och fredag. På torsdag bjuder vi på lättare förtäring. Träffarna och kursen ovan är helt kostnadsfria. Under hela veckan erbjuder vi också gratis rådgivning såväl i fält på din fastighet, som i vårt mobila kontor. Alla är välkomna, även du som inte äger skog! Anmäl dig till ovanstående träffar och boka din rådgivning senast den 4:e juli! Erik Henriksson: tel: , e-post: erik.henriksson@skogsstyrelsen.se 16 JUNOSUANDO-MAGASINET JUNOSUANDO-MAGASINET 17 Emma Tillberg: tel: , e-post: emma.tillberg@skogsstyrelsen.se

10 Skolbussen, Volvo Pigg, har Sixten Roshed byggt om till en husbuss, så att han och hustrun Nelly ibland kan smita iväg Sixten Roshed driver Junosuandos äldsta snickeri. Han är även byns äldsta, yrkesverksamma snickare. Varje dag gör han ett skift i Rosheds Snickeri. När det blir frågan om hans ålder, svarar Sixten Roshed: Nästa gång fyller jag 80 men i min ålder är det tillåtet att ta sig en tupplur mitt på dagen. Jag kan numer välja de jobben som har den bästa leverenstiden, säger snickaren Sixten Roshed. Parkettlejon och en hejare på att snickra Sixten Rosheds pappa, Otto, var byggmästare och redan på 1920-talet var han med och byggde flera av de kvarter som utgör Junosuando av idag byggde Otto Roshed det stora huset som Sixten och hustrun Nelly nu bor i. Det skulle vara stort för det användes som pensionat. Vi hade alltid fullt med folk och här bodde skogsarbetare, nasare och handelsresanden. Jag minns att jag som liten drog in deras koffertar från gården, säger Sixten Roshed. Sixten och Nelly Roshed kom att söka sin utkomst i Kiruna, Sixten körde lastbil och buss medan Nelly jobbade i växeln på taxi. Sixten var den femte brodern av sex bröder och tre systrar. Pappa Otto höll hårt om tömmarna så grabbarna kallade honom på skämt för chefen, vilket pappan inte hade något emot. Flyttade hem 1959 blev chefen sjuk. Eftersom jag stod honom nära, blev det på min lott att flytta hem, säger Sixten Roshed. Byggherren Otto Roshed hade lastbil och inredde ett snickeri hemma, hans tanke var att varva ner som byggentreprenör. Sixten hann gå i lära ett tag, bland annat byggde de en trapp innan pappa Otto 1961 gick bort. En av de stora produkterna i mitt snickeri har varit att göra trappor och det gör jag fortfarande. I dagarna ska jag åka till Kiruna för att ta mått och tillverka en yttertrappa på beställning, säger Sixten Roshed. Kort efter att Otto Roshed avled, gick även Sixtens mamma bort och hans yngsta syster omkom i en bilolycka. Jag tog hand om pensionatet och började köra skolbussen, men det var många sorgliga och tunga år, minns Nelly Roshed. Byggboom i Junosuando Under sextiotalet rådde byggboom i Junosuando. I många av byns hus har Sixen lagt sin hand vid inredning av skåp, hyllor och fönster. I 37 år hade Nelly och Sixten hand om skolskjutsarna och under 14 år hade Sixten även hand om snöröjning för kommunen. Det blev tidiga morgnar med snöröjningen så att skolskjutsarna kom iväg klockan Efter det jobbade jag dagarna i snickeriet och med glasmästeriarbeten, som jag även hade hand om, säger Sixten Roshed. Numera är Sixten och Nelly noga med att bringa två månader om vintrarna utomlands, i värmen. Det har blivit ett antal resor utomlands. Sex gånger har vi bara luffat runt i Europa, berättar Nelly Roshed. Smiter ibland iväg På gården står Gröna bussen, en Volvo Pigg för 22 passagerare som Sixten Roshed byggt om till en rymlig husbuss. Fram till 1992 skjutsade den skolelever från byarna. I den smiter Sixten och Nelly om somrarna ibland iväg och vanligtvis slår de följe i karavanen som följer Sääskisafaari. Sixten säger att han fortfarande är ett lejon på dansparketterna. Då lämnar jag dörren till snickeriet öppet så att kunderna i byn kan gå in och handla sig spik, skruv eller list. Ja, hela byggsortimentet är tillgängligt för dem. Fortfarande kommer beställningar in till Rosheds Snickeri. Sixten har fullt upp, han går in mitt på dagen och tar en tupplur, för att sedan åter gå in i sitt värv, även under helgerna. Jag har funderat på hur gubben som nästa år fyller 80 år ska hinna med att ta pension. Men idag kan jag välja mellan jobben, jag väljer de jobben som har den bästa leveranstiden, säger Sixten Roshed, finurligt. 18 JUNOSUANDO-MAGASINET JUNOSUANDO-MAGASINET 19

11 KRÖNIKA Doris Tillstam Kaski cyklar bland annat till grillplatserna vid Tärendöälvsbron och till Torneälvsstrand för att städa och hålla rent. Folk kallar oss för pelarilaiset Med kompass och karta i hand Doris håller rent i byn Rustad med en låda på pakethållaren, cyklar Doris Tillstam Kaski en gång i veckan till grillplatsen vid Tärendöälvsbron. Här finns soptunnor men oftast hamnar avfallet bredvid. Doris plockar upp burkar, flaskor och håller rent. Hon städar upp även på grillplatsen nere vid Tornestrand. Hoppas att även andra tycker det är trevligt, säger Doris Tillstam Kaski. Året 2009 uppmärksammade Pajala kommun Doris Tillstam Kaski med ett miljöpris på 2000 kronor och ett diplom, för att hon på sin cykel färdas i Junosuando och håller rent runt byn. Pengarna investerade hon i en ny cykel. Det är roligt att bli uppmärksammad för det jag gör, säger Doris. När hon är ute och cyklar är det lite av varje som hamnar i hennes låda på pakethållaren. Mest blir det av burkar och flaskor men en gång hittade hon en hundring å vägrenen. Doris gjorde inget stort besvär att spåra ägaren. Nä, den åkte ner i fickan, säger Doris Tillstam Kaski och kopplar på sitt varma leende. Nere vid Torneälvsstrand städar hon rent runt grillplatsen och runt bänkarna. Doris passar även på att vattna de blommor som finns där. Jag är själv så pedant och vill ha det ordentligt omkring mig. Jag hoppas att andra också vill ha det rent och fint i vår by. Doris Tillstam Kaski hoppar upp på sin röda cykel och säger att hon nu ska hem och hugga ved. Jag har hackat tre skottkärror med ved sedan i morse. Jag har jobbat med utveckling av system, verksamhet och organisation under 15 år. Under årens lopp har jag sett vad som kännetecknar verksamhet och människor som utvecklas och lyckas. En gemensam nämnare är att man tar ut riktning dit man är på väg, det är kärnan i all utveckling. Men vad är ett receptet för att utvecklas och att lyckas? Sträng taget handlare det om grunderna till orientering där hörnstenarna är: Att veta var man startar. Det kan verka självklart men vet inte en organisation var de står, kan de inte ta tillvara det som de är bra på så kan de lika lite åtgärda det som de är mindre bra på. Att veta var målet är. Att arbeta med utveckling utan ett tydligt mål är lika meningslöst som att springa planlöst i en orienteringstävling. Visst, det kan stärka konditionen men man vinner inte. Återigen kan det tyckas som något självklart men förvånande ofta har man inte koll på målet och vart man ska. Kontroller och delmål. En karta som beskriver dessa är ett måste för att nå målet. Här gäller att vara strategisk och plocka delmålen i rätt ordning. Det är lätt att ge sig på det som verkar vara roligt eller lätt, men i slutet så blir det ofta fel därför att särintressen och egna agendor gör att man hamnar helt ur kurs. En kompass. Slutligt behövs en kompass för att ta sig mellan kontrollerna och delmålen. För en organisation är det viktigt att kontinuerligt följa upp verksamheten för att säkerställa att de är på rätt kurs mot rätt delmål. Allt ska dokumenteras för att kunna granskas både under och efter genomförandet. Är sedan organisationen öppen för intryck, nya idéer och är prestigelös, där fokus är på helheten och det långsiktiga målet, har de kommit långt på vägen mot en effektiv och lyckad utveckling. Det är viktigare att kraftsamla mot några få delmål och lyckas med dessa än att syssla med kraftsplittring som motverkar organisationen att nå målen. Framgång föder framgång! En långsiktig målbild Kan man se Junosuando som en organisation och kan man använda en liknande metod för att utveckla byn? Svaret är självfallet ja men då måste en långsiktig målbild tas fram för byn som helhet. Hur vill man att byn ska se ut 2020? Så som jag ser det så måste man dela på frågan. Den första är att ta reda på vad som krävs för att byborna ska trivas och utvecklas, den andra är vad de ska göra för att kunna leva i byn, d. v. s, tjäna pengar. Det är dags att vända trenden NU! När jag ser vilken potential som finns i byn och som kan utveckla det som är unikt för Tornedalen är det inte pizza, hamburgare eller thaimat. Vi har en unik miljö och råvaror i form av mat och skog vi kan profilera oss genom. När vi snickrar, bygger och syr, ska vi använda ritningar och mallar från förr i tiden och inte från Gnosjö eller Panduro. Utveckla den tornedalska själen och allt det vackra som finns för att få en profil som gör byn speciell och konkurrenskraftig och låt italienarna vara proffs på att baka pizzor. Rune Karkea 20 JUNOSUANDO-MAGASINET JUNOSUANDO-MAGASINET 21

12 Jag kunde längta tillbaks till Afrika Efter många års HD-feber gav Håkan Hjärtström sig själv 2010 en HD Softtail Standard i femtioårspresent. Efter tio år utomland, mestadelen i Afrika, flyttade Mary Calla och familjen hem till Sverige. Det blev till en början en jobbig tid och det hände att hon längtade tillbaks. I ett bra klimat lever man utåt medan man i vårt klimat behöver stänga om sig. Ett av våra barn undrade vad folket i Sverige gjorde efter jobbet då de stängde dörren om sig, berättar Mary Calla, om tiden efter hemkomsten. Som 13-åring bar det iväg för Mary Calla, som för många andra före henne till realskolan i Kiruna. Därefter blev det Lanthushållsskolan i Öjebyn, enligt Mary den bästa skolan i hennes liv. Det var där jag fick grunderna till mycket som jag har nytta av än. Vi sitter efter en arbetsdag vid Marys köksbord i Junosuando och tittar ut mot älven som badar i kvällssol. Vi upplever vårens hitintills varmast dag. Marys dotter som bor på Gotland är på besök hos mamma. Hon föddes 1969, när vi var bosatta i Pajala. Året efteråt flyttade vi till Svappavaara och bodde i Ormen Långe. Jag jobbade på sjukhuset i Kiruna och min före detta man jobbade i kulsinterverket på LKAB fick han erbjudande om att jobba på ett kulsinterverk i Argentina, i Sierra Grand. Här fanns en svenskkoloni och barnen gick i svensk skola i gruvsamhället. Efter Argentinavistelsen var familjen hemma i ett och ett halvt år innan det via LKAB International, bar iväg till ett projekt i en guldgruva i Tanzania, i Afrika. Inom sig hade de ett engagemang, en solidaritetstanke om att hjälpa det afrikanska folket. Köade efter mat Min tid gick mestadels åt att stå i köer efter mat och basvaror som tvål, tvättmedel, socker, mjöl och margarin. Det var fattigt och våra barn gick i en missionsskola. Jag tror att de fick en annan syn på tillvaron och på hur bra vi har det här i Sverige, säger Mary Calla. Efter en tid och efter att ha firat julen hemma i Junosuando och i Pajala åkte familjen till Liberia, till en järnmalmsgruva. Malmen bröts i Nimba och skeppades ut i Buchanan, där de kom att bo i sju års tid. Vi kvinnor fick inte jobba mot betalning. Det fanns en vävstuga som var öppen varje dag och här jobbade jag som instruktör. De basarer som anordnades inbringade ganska mycket pengar som vi skänkte till behövande människor. I Afrika behöver man aldrig gå sysslolös om man har hjärtat med sig, säger Mary. Familjen Calla tillbringade sommaren i en stuga i Lovikka då det var regnperiod i Afrika startade inbördeskriget i Nimba och i oktober samma år flyttade de till Sverige, till Slite på Gotland. Nu startade återanpassningen. Möten med mäniskor Jag tyckte att jag för jämnan fick betala räkningar och att svenskarna gnällde så mycket trots att de materiellt inte saknade något. I Liberia umgicks vi med andra och hade jämt folk omkring oss. I Slite var det låsta dörrar men det jag bär med mig från Afrika är mötet med mäniskor. Det är en bra erfarenhet i mitt jobb som kostymör på Tornedalsteatern i Pajala där jag ständigt möter nya personer. Alltjämt är möten med människor viktigt och fortfarande formar det mig kom Mary och sonen Hampus flyttandes till föräldrahemmet i Junosuando. Hampus Calla började skolan i byn. När radion stod på och det var sändningar på meänkieli, frågade Hampus sin mamma Mary och det var till Finland de hade flyttat. Idag jobbar han som elektriker på YIT i Kiruna. Jag besökte dem igår och jag har fått ett barnbarn som snart är tre månader, säger Mary Calla. Efter flytten hem till byn kunde Mary åka spark så att håret stod rätt ut. Att som ensamstående kvinna flyta till en by är inte helt lätt. Men att få jobb mitt i byn på Statoilmacken, underlättade att åter flyta in i gemenskapen, säger kostymören Mary Calla, vars tankar redan är bortflyktade till Tornedalsteatern premiär den 19 juni, av August Strindbergs Kronbruden, vid Liviöjoki i Erkkheikki. Köra HD med doft av gräs och koskit I mitten av maj tar Håkan Hjärtström ut sin HD ur garaget och luftar på den. När han som tioåring fick åka på Bert-Görans Rovas BSA 650 Lightning, till Isojärvi och bada, lovade Håkan Hjärtström sig själv att skaffa sig motorcykel när han blir stor. Som den förste i Junosuando kom Bert-Göran Rova att 1974 skaffa sig en HD, en Harley Davidson Superglide. Många gick i hans fotspår och när Åke Johdet 1977 i Umeå skulle köpa sin HD Electra Glide, åkte Håkan Hjärtström med. På vägen hem fick jag köra Åkes Harley Davidson mellan Piteå och Luleå. Då var det riktigt kört, säger Håkan Hjärtström. Vi går in i garaget och Håkan rullar ut sin HD. Han sätter sig grensle över maskinen som mullrar igång med sitt karakteristiska HD-muller. Känslan är överväldigande, även för en bredvidstående. Med en trasa torkar Håkan bort garagedammet från sin HD. Via en japanare Trots att Håkan Hjärtström vid det här laget hade fått HD: n i blodet var han tvungen att ta vägen till sin första motorcykel via en japanare, en Kawasaki. I början av 80-talet skulle alla i byn ha japanska maskiner. Jag minns att farsan frågade mig om jag tänkt igenom det och hade några körningar. Jo, sade jag och då tyckte även han att det kunde vara lönt, säger Håkan Hjärtström och skrattar gott åt minnet var Håkan med till Uppsala och hämtade en Harley Davidson Electra Glide åt en kompis. Han fick köra iväg och besikta HD: n. Då beslutade jag mig att det skulle bli en HD. Efter många års HD-feber gav jag mig själv 2010 en HD Softtail Standard i femtioårspresent. Behåller värdet HD: n har sin givna plats i garaget. Det är inte heller betungande att äga en HD, den behåller alltid sitt värde. Jag minns att Åke Johdets HD 1977 kostade kronor. De maskinerna betingar idag ett pris uppåt kronor, säger Håkan Hjärtström. Den 26 maj blir det att delta i Pingstrundan, ett motorcykelevenemang som körs genom svenska och finska Tornedalen. Annat på schemat är att delta i Juniscruising under byafesten i Junosuando. Annars kan det vara någon annan HD-kille som ringer och då bär det iväg: Jag minns att då jag körde japanare så var det ständigt gasen i botten. När jag kör HD: n är det mera av att glida fram och känns doften av gräs och koskit. 22 JUNOSUANDO-MAGASINET JUNOSUANDO-MAGASINET 23

13 Här ska Alice Videkull i juni ha satt ut blomkål, vitkål och broccoli. Holger Videkull tar inte allvarligt på att grönsaks- och potatislanden den 15 maj ligger under snön. Folk kallar oss för pelarilaiset Här på Gunders ängar landade ett tiotal sädgäss, bara ett par timmar efter fotograferingstillfället, meddelar Henrik Solhed. Här odlas världens bästa grönsaker Den 15 maj ligger stora snödrivor på vad som om en månad ska var Alice Videkulls frilandsodlingar. Luften vibrerar och här ska alldeles snart prunka och gro av allehanda grönsaker och potatis. Nu ser vi fram mot våra ljusa nätter så vi kan producera världens bästa grönsaker, säger Alice Videkull, i Junosuando/Pajala Hushållningssällskap. Det är tidig förmiddag hos Videkulls, inte bara naturens fåglar och djur är nypurrade denna vårmorgon. Alice står vi spisen och kokar kola. Hon berättar att Hushållningssällskapet för Norr- och Västerbotten på sin stämma 2011, tog beslut om att vilande hushållningssällskap ska ingå i närmast aktiva lokala hushållningssällskap. Så vi har nu ökat med runt 100 medlemmar när de vilande sällskapen i Pajala, Korpilombolo och Tärendö gått in i Junosuando Hushållningssällskap. Vår nästa utmaning är att få de här sällskapen som upphört med verksamhet aktiva igen, säger ordföranden Alice Videkull, medan hon rör om i grytan och väntar på termometern ska nå 110 grader. Blivit bortskämda Holger Videkull tar inte så allvarligt på att snön ligger kvar över grönskaks- och potatislanden och menar att barmarksperioden de senaste 20 åren förlängts med en och en halv månad och att vi blivit lite bortskämda. Men han har att göra även om landen just nu ligger under snön. Mellan den 12 och 28 maj är månen på ovan, den försvinner i sin egen skugga. Då är dragningskraften störst på allt jordens vatten, då fäller jag sågvirket och eldningsvirket. När månen är i nedan är jag som björnen i idet, säger Holger. Alice hoppas snart ha odlingslådor med blomkål, vitkål och broccoli, i landet. Morötter och palsternackor sår hon när snön smält bort och jorden blir torr. En explosion Det är en sådan explosion när sommaren sätter igång här, säger hon. Det aktiva hushållningssällskapet med säte i Junosuando planerar att sommaren 2012 göra temaresor i länets trädgårdar, det planeras för blomsterexkursion till Lauttakoski, svampexkursion med smakupplevelse i augusti, en höstmarknad med försäljning av lokalproducerade grönsaker samt diverse aktiviteter för att återaktivera de vilande sällskapen i kommunens byar. Vi vill arrangera ett koutsläpp i Junosuando med en av Sveriges nordligaste bönder. Och under sommarens Byafest, planerar vi ha friskvårdsfrukost som börjar med en promenad, därefter blir det bara nyttigt med nygräddat bröd, müsli, sill och naturligtvis färska grönsaker, säger Alice Videkull. När hon så på hösten skördat vitkål producerar hon minst 1000 kåldolmar fyllda med älgfärs. Jag lovar att det är åtgång på dem, säger Alice Videkull. Tankar om en naturpark tar form Många som Henrik Solhed kommit i kontakt med i Luleå, har sagt: Aldrig mer Junosuando. Jag har dödat mygg i flera timmar medan gubben fiskat. Det behövs ett varierat utbud. En djurpark med fågelskyddsområden kan vara sådant. Dessutom är djur- och fågelintresserade myggtåliga, säger Henrik Solhed, vars visioner om en naturpark i Junosuando börjar ta form. I Junosuando smider Henrik Solhed på planer om en naturpark, en djurpark tillsammans med Viiksvuopio och Viiksjärvi fågelskyddsområden. Genom det 500 ha stora området, från Torneälven längs efter Kangosvägen, på Nuuksujärvisidan, slingrar sig en trolsk bäck, i området finns djupa skogar och myrar samt gamla kärrvägar som med enkla medel kan göras om till gångstigar. Nu har turister väg 395 och Kangosvägen att promenera på. I en naturpark har de chansen att träffa på djur i vilt tillstånd och se fåglarnas häckningsplatser. Tanken är att jagade djur och fåglar fredas och att endast slickstenar läggs ut. Hjärtat i djurparken är marken runt viken. Här finns bland annat rådjur. En älg med kalv samt en ren med kalv, har varit synliga i området. De flesta positiva Jag har talat med många markägare. Fyra älg- jaktlag finns inom området. De flesta är positiva till tanken om en naturpark och har gett sitt bifall till den. I Viiksjärvi är tanken att bygga ett fågelskådningstorn. De häckande tranorna brukar flyga ner mot Viiksvuopio, en vik i Torneälven. Här finns även sångsvan, knipor och vadare. På Gunders ängar, i hörnet mot Kangos- och Nukksujärvivägen, finns gott om grågås, kanadagås och sädgås. En annan som med liv och lust delar arbetet för en naturpark är Anders Fors. Hans pappa ägde en stuga, Adolfs slåtterkoja i Saadio som i upprustat skick, enligt Henrik, vore en sevärdhet. Henrik Solhed har själv en timring som han rustar, besökare ska ha möjlighet att stanna upp i hans Viikskojan för kaffe. Björn i markerna Kojan i Erokanjänkkä kunde kallas Trankojan, här kan man nästan alltid vakna till tranors tutande. Junojokikojan kunde kallas Björnkojan eftersom björnar under varje sommar varit synliga där, säger Henrik Solhed Annat är att skogen i en naturpark bör brukas med försiktighet. Skogsstyrelsen har speciella bidrag till mångfaldsbefrämjande skogsbruk. Skotertrafik ska ske efter skoterleder som iordningsställs av skoterklubben. Även dammen vid Viiksjärvi bör rustas upp. Ett flertal av åtgärderna är bidragsgrundande. Ideella insatser blir nödvändiga. Varje intressent och markägare kan själv hitta på aktiviteter i Saadio naturliga djurpark. Efter att ha förankrat detta hos samtliga berörda blir nästa steg att formalisera visionerna och bilda en styrgrupp som kan ansöka om behövliga medel till en naturpark säger, Henrik Solhed. 24 JUNOSUANDO-MAGASINET JUNOSUANDO-MAGASINET 25

14 ANNONS Karin Fors har virkat cirklar som hon sedan sammanfogar till en väska, på Elvans Hantverkscenter i Junosuando juli Laxfisketävling i världsklass Hantverkscenter är ett nav i byn Karin Fors slinker ofta ner efter jobbet som kontorist, till Elvans Hantverkscenter för att pyssla och hålla uppe sin sociala kvalitet. Det är fantastiskt att Junosuando har ett sådant här Hantverkscenter, ett människocenter som blivit ett nav i byn, säger Karin Fors. Oftast när Karin Fors slutar sitt jobb på skolan går hon förbi Elvans Hantverkscenter. Här träffar hon människor, inte minst turister från hela världen. Med Aurora Retreats vintergäster brukar vi ha ett internationellt hantverkscafé. Det är fantastiskt att vi har ett sådant här ställe, säger Karin Fors, som förra veckan börjad virka på runda cirklar som går att sy ihop till väskor, en del syr baskrar av dem. Jag ska sammanfoga mina cirklar till en väska och skicka den till mina barnbarn som bor i Stockholm. Karin Fors virkar även mormorsfiltar och tycker om att väva och mår bra av att skapa med sina egna händer. Hon glömmer bort omvärlden och är i en egen värld då hon har något för händerna. Skaparkaraften finns i mina händer, mamma och mormor var handarbetsmänniskor och på den vägen är det, säger Karin Fors. Hon vistas mycket ute i naturen, fotografering är ett annat intresse som Karin har. Men skaparandan hittar hon å Elvan. Vi är lyckligt lottade med att ha 11: an mitt i byn. Det här är en lokal för alla, unga som gamla, säger Karin Fors. Fredag 13 juli Kansliet öppnas. Tävlande kan hämta nummerlapp Metartävling för barn t.o.m. 16 år Tävlingen startar Pub i serveringslokal med Minewalk från Gällivare Söndag 15 juli Kulturdag på Hembygdsmuséet Caféet är öppet hela dagen Operasångerskan Carina Henriksson underhåller Smeden Anders Skoglind smider och säljer sitt smide Richard Tellström, doktor i måltidskunskap, från Grythyttan medverkar Arrangör Kangos FVO, Kangos IK och och Kangos Hembygdsförening. Medarrangör för Tidresan är Med reservation för eventuella ändringar i programmet. Tiderna är ungefärliga och ändringar kan förekomma. Programansvarig är Lars Ylvin Producera mera! junosuando 375 år och magasinet produceras i samverkan med: alskog Skogsdagar i Junosuando Kunskap & stöd för dig & din skog Måndag 9 juli klockan Information från Skogsstyrelsen om vil ekonomiskt som kunskapsmässigt. Din skog allas vatten Restaurering av vattendrag? Hur mår laxen? Skogsbruk vid vatten? Du skapar framtidens skog! o Tisdag 10 juli klockan o Medverkande: Stefan Stridsman, Länsstyrelsen & Mikael Förändrat klimat ger nya förutsättningar, hur ska vi föryngra? Vilka Har vi någon vinter om 80 år? o Onsdag 11 juli klockan Visste du att klimatförändringarna kommer att påverka dig? o Allmän information om klimatförändring samt tipsrunda o Torsdag 12 juli klockan Hur tjäna pengar på klimatförändringarna? Gödsling? Alternativa tr o Fördjupa dina kunskaper, kurs med kursintyg. o Fredag 13 juli klockan Vi finns på Logen i Junosuando och bjuder på lunch till deltagarna tisdag, onsdag o förtäring. Träffarna och kursen ovan är helt kostnadsfria. Under hela veckan erbjud fastighet, som i vårt mobila kontor. Alla är välkomna, även du som inte äger skog! Anmäl dig till ovanstående träffar och boka din rådgivning senast den 4:e juli! Erik Henriksson: tel: , e-post: erik.henriksson@skogsstyrelsen.se Emma Tillberg: tel: , e-post: emma.tillberg@skogsstyrelsen.se Rune Airijoki: tel: , e-post: rune.airijoki@skogsstyrelsen.se 26 JUNOSUANDO-MAGASINET samt: junosuando bygg ab, roger roshed bygg, pub 395, lappland light & silence, 11:an hantverkscenter

15 Konstnär; Birgit Karkea Junosuando och numera boende i Sparreholm