ATT UTVECKLA FAMILJEPERSPEKTIVET I MISSBRUKS- OCH BEROENDEVÅRDEN. Per Jörnmyr, projektledare Karin Swensån Retzman, processledare

Transkript

1 ATT UTVECKLA FAMILJEPERSPEKTIVET I MISSBRUKS- OCH BEROENDEVÅRDEN Per Jörnmyr, projektledare Karin Swensån Retzman, processledare

2 Kunskap till praktik- stöd till föräldrar Beakta barns behov av information, råd och stöd Förstärkt barn- och föräldraperspektiv Samverkan inom socialtjänsten

3 Pågående och tidigare arbete: I Hagfors och Årjäng arbetar man med att utveckla samverkan inom IFO i familjer med alkohol-/drogproblem Kartläggning och utvecklingsarbete på Beroendecentrum/LARO Kartläggning av länets stödinsatser för barn till föräldrar med alkohol- /drogproblem Workshops och fördjupningskurser i Att stärka barn- och föräldraperspektivet i missbruk- och beroendevården

4 Utvecklingsarbete för att stärka förälder- och barnperspektiv Nationell satsning SKL samarbete Kunskap till praktik och Barn- och ungasatsningen, ungefär två kommuner per län Värmland: Processledare Kunskap till praktik, utvecklingsledare Barn och unga (Region Värmland) Kommuner: Årjäng och Hagfors kommun Rutin för samarbete mellan barn- och unga- och vuxenenhet vid IFO Upptäckt med hjälp av AUDIT, DUDIT, Samarbete vid utredning och vid samordning av insatser Uppmärksamma barnens behov och föräldraskapet utifrån kända riskfaktorer Rutin prövas under hösten - modell för hela länet?

5 Beakta barns behov av information, råd och stöd Kartläggning via patientjournaler Personalenkät Patientintervjuer Barnintervjuer Utvecklingsarbete

6 Patientintervjuerna Föräldrarna hade önskat mer frågor om sina barn Föräldrarna känner sig osäkra på hur och när prata med barnen om sitt missbruk Många föräldrar anser att barnen ska involveras på olika sätt Föräldrarna tycker det är viktigt att barnen får information om vad missbruk/beroende är av professionella Föräldrarna upplever att samtal om barnen väcker mycket känslor hos dem själva liksom hos personalen och tänker att det är en anledning till att de samtalen sällan blir av

7 Personalenkäten Personalen har kunskap om lagstiftningen som rör barn ( HSL 2g, SoL kap 14 1) Få insatser genomförs som riktar sig till barn med föräldrar i vård Få anmälningar görs till socialtjänsten Personalen uttrycker osäkerhet inför att prata föräldraskap och samtala med barn Personalen önskar tydligare rutiner samt mera utbildning och träning i att utveckla arbetet med föräldrar och barn

8 Patientjournalerna 102 patienter är föräldrar, de har totalt 163 minderåriga barn 40% på BC har minderåriga barn, 10% av barnen bor helt/delvis hos patienterna 44% på LARO har minderåriga barn, 54% av barnen bor helt/delvis hos patienterna Saknas ibland uppgifter om barnen De föräldrar som erbjuds samtal kring föräldraskap och samtal/information till barnen tackar ofta nej, endast 10% tackar ja till stöd

9 Utvecklingsarbetet Inspirationsdag Arbetsgrupp med barnansvariga Se över och ta fram informationsmaterial till föräldrar och barn Förbättra rutiner i att använda barnperspektivformuläret Rutiner för anmälan enl SoL kap 14 1

10 Barnintervjuerna Barn får hjälp först när de själva uppvisar symtom/problem, hade önskat hjälp tidigare Barnen hade önskat få information om förälderns missbruk tidigt Barnen är besvikna på både sina föräldrar och andra vuxna för att ingen vågat prata med dem om förälderns missbruk Barnen har inte fått/erbjudits hjälp där föräldern fått hjälp Barnen som gått i stödgrupp har haft stor hjälp av att träffa andra barn i samma situation

11 Jag har aldrig blivit kontaktad av någon som har velat hjälpa till och ingen på skolan har sagt något. Jag pratade ju inte med någon om det innan jag började högstadiet. Min farfar är också alkoholist och min farmor och släkt har ju vetat om allt det här men förnekat att det är så. Det var mer när jag började fatta själv som mamma började tala om det.

12 Jag kanske var 10 år när jag fattade mer hur det var. Innan tänkte jag bara att det var något konstigt. Man kände en oro, massa blandade känslor, en klump i magen. Man kände av stämningen bland andra vuxna människor som märkte allt men inte sa något. Man känner att något är fel i kroppen.

13 Jag är besviken och sur. Anledningen att jag vill göra intervjuen är att jag inte vill att de ska bli så här för andra framöver för det är dåligt att man inte hjälper. Jag var nog duktig att dölja, fixa och parera olika situationer i skolan så att ingen skulle märka. Men det skulle inte förvåna mig om lärarna visste men inte sa något. Jag har fått en känsla att vuxenvärden är konstig och att vuxna är väldigt opålitliga.

14 Jag brukar tänka på att jag inte vet var jag hade tagit vägen om jag inte hade kommit till Bryggan. De har funnits med under de tuffaste åren i mitt liv. Jag vet att det bara är att skicka ett sms eller ringa om det är något. Det är lätt att få hjälp och komma hit. Vi kommer hit av samma anledning och vi behöver nästan aldrig fråga varandra för vi känner av varandra. Här kan man vara sig själv fullt ut. Man behöver inte bry sig om man inte har sminkat sig eller har en dålig dag. Då kommer någon och muntrar upp en.

15 Mamma har åkt ambulans flera gånger pga tabletter både till psykakuten och till andra akuten men ingen har informerat oss eller talat med oss. Man vet ju inte om det är någon med barnen. Mormor var med oss men de kunde de ju inte veta. Om någon kommer in med missbruk borde de kolla läget bättre, kolla om barnet har fått hjälp, ska de ha hjälp? Speciellt om någon kommer så ofta som min mamma. Då borde någon reagera.

16 Om jag hade fått information tidigare så hade det nog inte varit lika jobbigt under alla år. Det hade kanske känts lättare, att de inte tynger en lika mycket om man hade förstått mer.

17 Kontakt: Per Jörnmyr, tel 054/ Karin Swensån Retzman, tel 054/