Reseberättelse Sydafrika

Transkript

1 Institutionen för hälso- och vårdvetenskap Reseberättelse Sydafrika Sefako Makghato Health Sciences University Författare: Lärare: Pranee Lundberg Hanna Eriksson Isabel Ljung VFU Valbar inriktning, 7,5 hp, VT -17 Innan avresa Vi valde att göra vår VFU utomlands då vi var nyfikna på att se hur sjukvården fungerar i ett annat land. Vi ville också se vilka skillnader och likheter som skulle kunna finnas med den svenska sjukvården, samt hur sjuksköterskans yrkesroll går till. Informationen om möjligheten till utbytesstudier finns väl tillgängliga från Uppsala Universitet men det var

2 svårare att få kontakt med universitetet i Sydafrika, Sefako Makghato Health Sciences University. Det är därför bra att försöka ta kontakt med Universitetet god tid innan avresa! När man reser till Sydafrika finns det en hel del vacciner att välja på, exempelvis mot Meningokocker, Tyfoidfeber, Malaria, Rabies, Kolera och Hepatit A och B om man inte har det sedan tidigare. Planera att börja med vaccinationerna i god tid (senast 3 månader innan avresa) eftersom några av dem ska tas vid flera tillfällen och en viss tid innan man vistas i landet. Ankomst Vi anlände till Sydafrika, närmare bestämt Johannesburgs flygplats OR Tamboo, på fredagen tre dagar innan kursstart. Det är något vi kan rekommendera eftersom vi hann vila upp oss efter en lång flygresa. Vi valde att flyga till Johannesburgs flygplats OR Tamboo eftersom att det fanns bra och billiga flygbiljetter dit. Flygbiljetterna till flygplatser som ligger närmare Pretoria var betydligt dyrare. Transport Ett bra tips kan vara att boka eventuella hotellnätter i Johannesburg i förväg så att man vet var man ska åka från flygplatsen. Johannesburg är en stor stad och vi fick tyvärr inte så mycket stöd av det sydafrikanska universitet med upphämtning från flygplatsen. Vi valde att ta en taxi från flygplatsen vilket kostade omkring 400 rand (250 kr) till det hotellet som vi hade bokat. Vi spenderade två nätter i Johannesburg i området Sandton innan vi tog oss vidare med tåg till Pretoria. Vi åkte med det lokala pendeltåget, Gautrain, till Pretoria där utbytesuniversitetet ligger. Tågresan tog ungefär en halvtimme. (Gautrain-tågen rekommenderas som ett säkert alternativ för svenska turister i Sydafrika av UD, Utrikesdepartementet, till skillnad mot t.ex. tunnelbanan som UD avråder från på grund av säkerhetsskäl.) Transport till och från universitet var något som vi fick ordna med själva. Kontaktpersoner från universitetet i Sydafrika var innan avresa mycket måna om att veta var vi skulle bo under vår vistelse i landet då de ordnar med transport för den första veckan i landet. Därefter fick vi lösa frågan själva. Något som var oturligt var att universitetet rekommenderade oss ett boende som låg 50 km från universitetet vilket medförde en total transportsträcka på 10 mil per dag. Anledningen till detta var att kontaktpersoner på universitetet tyckte att det hade fungerat bra för tidigare studenter att bo på just det boendet vi blev rekommenderade. I efterhand kan vi tycka att det hade varit bra att bo närmare universitetet för att minska transportkostnader. En miss i kommunikationen mellan ansvariga medförde att vi endast en vecka innan avresa blev informerade om att vi skulle komma att behöva ha tillgång till egen bil i landet. Det är något som de svenska lärarna avrådde oss från. Vi hade tyvärr en hel del bekymmer med att försöka få fram information om alternativa transportmetoder innan avresan och upplevde inte det sydafrikanska universitetet som så stor hjälp i det fallet. Vi fick efter åtskilliga mailväxlingar reda på att universitetet tillhandahåller en universitetsbuss utan kostnad för sina studenter. Busshållplatsen skulle ligga mitt inne i stan cirka 7 km från där vi bodde. Det var väldigt svårt att få fram några specifika busstider eller en busstidtabell vilket gjorde att vi vår första dag hamnade i kläm och fick vänta 1,5 timme på nästa buss. För oss är det oklart varför det var svårt att innan avresa ge oss korrekt information om var och när bussen gick.

3 Till och från busshållplatsen ordnade vi en egen chaufför med hjälp av hostellet där vi bodde. Det fungerade mestadels bra men vi blev bortglömda en morgon och vissa eftermiddagar fick vi vänta 0,5-1,5 timme på att chauffören skulle dyka upp. Det kunde vara jobbigt ibland efter långa dagar men det kändes ganska tryggt då vi hade möjlighet att sitta och vänta på Mc Donalds som fann i närheten av busshållplatsen. Det kändes bra att bli upphämtad av samma chaufför de flesta av dagarna. Någon dag fick vi åka med en av chaufförens bekanta då han inte hade möjlighet. Det fick vi då reda på via sms samma eftermiddag. Det kändes inte så säkert att inte veta vem chauffören var innan på grund av att säkerhetsläget i Sydafrika inte alltid är det bästa. Den totala restiden till och från universitet var uppskattningsvis 50 min - 1,5 timme per resväg. Det kunde variera på grund av mängden trafik och hur länge vi fick vänta på att chauffören kunde komma och hämta oss. Sammanfattningsvis var frågan om transport det som var det svåraste att lösa under vår vistelse i Sydafrika. Vi hade båda uppskattat mer hjälp från de båda universiteten och tydligare information i god tid innan avresa för att kunna förbereda sig på ett bättre sätt och för att inte behöva känna en oro över hur man ska transportera sig innan resan. Ekonomi Generellt är det billigare att leva i Sydafrika jämfört med Sverige. Maten är billig, både i affärerna och på restaurangerna (motsvarar ungefär halva priset) och taxipriset är ungefär 10 rand/km inklusive en startavgift på 50 rand. Boenden i olika prisklasser går att hitta både i Pretoria och Johannesburg. Vi valde att bo på ett hostel under praktikperioden för att hålla boendekostnaden nere. Det uppkom inga oväntade kostnader under vistelsen, avgiften för att bli registrerad på universitetet motsvarade ungefär 840 kr. Den dyraste kostnaden förutom flygresa och boende var vaccinerna, vi valde att ta ganska många av de som fanns att välja på, men det är en kostnadsfråga och det finns möjlighet att endast välja de vacciner som en själv tycker är viktigast. För att ta oss till universitetsbussen fick vi åka taxi från boendet till busshållplatsen, det kostade 200 rand/ dag. Det blev i slutändan billigare än att exempelvis hyra en bil, något som universitetet egentligen ville att vi skulle göra. Boende Vi bodde på 1322 Backpackers Hostel i Pretoria under praktiken, det var ett boende som läraren i Sydafrika rekommenderade oss. Standarden på boendet var okej, men en del krångel med varmvattnet. Det låg inne i centrala Pretoria vilket gjorde att resan till sjukhuset blev lite längre, men vi rekommenderar ändå att bo inne i stan då det finns bättre tillgång till mataffärer, restauranger, apotek och möjligheter till aktiviteter på fritiden. Det är också säkrare att bo i Pretoria än i området närmre sjukhuset. Vi bodde i stadsdelen Hatfield som var ett bra område. När man bokar boende i Pretoria och Johannesburg är det viktigt att kontrollera att området är säkert! Det är också viktigt att lyssna på rekommendationer från lokalbefolkningen, som turist/utbytesstudent kan många gator, kvarter och parker för stunden se helt ofarliga ut, medan de i själva verket inte alls är det. Rekommenderar personalen dig att inte gå ut efter ett visst klockslag eller att inte gå på en specifik gata så gör inte det. Vi klarade

4 oss bra ifrån rån och överfall, men vi stötte på många andra som hade drabbats under vår vistelse. Studier allmänt Sjuksköterskeyrket har i Sydafrika generellt en något lägre status än i Sverige. Det medför tyvärr att det råder en brist på sjuksköterskor i landet. Många av de sjuksköterskor som arbetar på sjukhusen arbetar tolvtimmarspass och är på grund av det väldigt trötta vilket i sin tur medför att det inte alltid finns utrymme för oss studenter studenter till att lära. Vi använde oss av samma studiehandledning som vi skulle ha haft om vi valt att göra vår VFU i Sverige. Det krävde i viss mån att studiehandledningen anpassades då det ibland var svårt att sätta sig in i hur avdelningarna arbetade i Sydafrika. I slutet av varje vecka skickade vi in våra reflektioner till en av de sydafrikanska lärarna via mail. Reflektionerna innehöll våra tankar och känslor kring vad vi hade varit med om under veckan samt om vi hade några frågor så kunde vi infoga dem i reflektionen. I slutet av vår vistelse i Sydafrika höll vi en presentation för lärare och studenter. Presentationen innehöll en presentation av Uppsala och Uppsala Universitet, en översikt av Sjuksköterskeprogrammet i Uppsala, likheter och skillnader mellan sjukvården i Sydafrika och Sverige samt våra erfarenheter från vår vistelse. Kurser och projektarbete/vfu under utbytesperioden Vi kommer ansöka om att kunna tillgodoräkna oss kursen Verksamhetsförlagd utbildning, valbar inriktning, under termin fem på sjuksköterskeprogrammet. Att ha VFU på ett sjukhus utomlands är väldigt annorlunda! Sättet som sjuksköterskorna arbetar på sjukhuset i Sydafrika skiljer sig väldigt mycket från sjukhusen här hemma. Vi fick spendera 1-2 dagar på varje vårdavdelning, vilket var kul då vi fick se mycket olika saker. Men det blev samtidigt svårt att var delaktig i omvårdnaden eftersom det tar tid att hitta och lära känna en avdelning. Ibland hade vi ingen handledare på avdelningen att gå med och då blev det extra svårt. Språk och kultur Sydafrika har elva officiella språk, vilket innebär att det ibland var svårt för oss att förstå vilket språk som talades. Många av patienterna på Dr. George Mukhari Hospital kommer från landsbygden och kan inte prata engelska, på det viset blev det svårt att kommunicera med patienterna. Vårdpersonalen växlar mellan att prata engelska och Zulu. Lärarna pratar engelska så undervisningen gick bra att förstå. Kulturellt finns det många saker som är annorlunda, men en viktig sak att alltid ha i bakhuvudet är att många av patienterna och en stor del av befolkningen saknar utbildning. Det innebär att de ofta kommer med tron att orsaken till deras sjukdom beror på förtrollning eller häxkraft. Vissa patienter är mycket kritiska till läkemedelsbehandling då de gärna tar andra naturläkemedel istället, det är därför en stor utmaning för vårdpersonalen att både vårda och informera denna patientgrupp.

5 Det märks också att den forna apartheid politiken fortfarande påverkar landet i stor utsträckning, samhället är fortfarande uppdelat mellan olika kulturer även om det inte längre är under lagen. Detta förekom även på sjukhuset. Fritid och sociala aktiviteter Vi hade önskat mer hjälp från universitetet i Sydafrika att få förslag på fritidsaktiviteter. Första dagen var det två studenter som visade oss runt på universitetet och tanken var att de skulle hjälpa oss under vistelsen, men efter första dagen var det helt tyst från dem resten av vistelsen. Det var tråkigt då det är ibland är svårt som utbytesstudent att veta vad det finns för olika aktiviteter att göra på fritiden och vilka ställen i staden som är roliga att besöka. Vi gjorde därför alla fritidsaktiviteter på egen hand. Sammanfattning I det stora hela en mycket lärorik upplevelse att få möjlighet att göra sin VFU -placering utomlands. En mycket omtumlande och krävande upplevelse men samtidigt intressant. En möjlighet att få en inblick i en helt annan kultur vilket sätter sjuksköterskeyrket i ett annat perspektiv. Att få möjligheten att uppleva sin framtida yrkesroll i en annan kulturell kontext är något som skapar motivation och en vilja att utvecklas i sin roll som sjuksköterska ännu mer.