Vårdcentralpraktik i Korsholm (Vasa) Viktoria Loo

Transkript

1 Vårdcentralpraktik i Korsholm (Vasa) Viktoria Loo

2 Utbytesprogram: Nordplus Studentens namn: Viktoria Loo Värdland: Finland Värdstad: Korsholm (Vasa) Värduniversitet/Enhet: Satakunta Polytechnic /Korsholms hälsovårdscentral Tidsperiod för utbytet: V. 9-16, våren Skäl för utlandsstudier: Den kliniska utbildningen under termin 5 på sjukgymnastprogrammet skall bedrivas på en vårdcentral under en period på 8 veckor. När möjligheten fanns valde jag att göra den i Korsholm (Vasa) eftersom det är min hemkommun. Jag ville se hur man arbetar som sjukgymnast i Finland, hur vården bedrivs där, hur den är uppbygd, vilket samarbete som finns inom vårdcentralen och även utåt. Jag skulle också få möjligheten att öva min finska, lära mig den finskspråkiga sjukgymnastikterminologin. Med tanke på framtiden såg jag det som en möjlighet att få in en fot i branschen på hemmafronten, marknadsföra mig själv så att säga. Eftersom min familj och släkt bor kvar i Korsholm skulle jag få möjlighet att umgås med dem och träffa barndomsvänner. Vilken utbildning/vilka kurser gick du? Kliniska utbildningen termin fem. Åtta veckor på vårdcentral. Utbildningens kvalitet: Kvalitén på den kliniska utbildningen var enligt min mening bra. Min handledare hade jobbat i över 20 år som sjukgymnast och han var väldigt kunnig om än blygsam över sin kunskap. Jag fick möjligheten att träffa patienter med diverse problem och i varierande ålder. Jag hade bra tillgång till gymnastiksal, MTT-utrustning, gymnastikredskap, hjälpmedel, litteratur, dataprogram osv. Upplevde du några svårigheter: Svårigheter i början var det finska språket, även om jag levt i Finland under största delen av mitt liv har jag dessvärre inte använt mig desto mer av finskan på praktisk väg och jag hade aldrig använt mig av finska inom den sjukgymnastiska världen. Det tog ett tag innan jag lärde mig att instruera patienter på finska, att kunna förmedla det jag verkligen ville säga. Min handledare har även gett mig väldigt fria händer, det var mycket eget ansvar från första början, vilket har känts lite tungt emellanåt men jag har gjort mitt bästa och pratat med honom vid de fall när jag har känt att min kunskap inte har räckt till. Jag hade gärna följt med min handledare mera, sett mera hur han jobbar, lärt mig av hans kunskap och erfarenhet. Men att jag har fått göra mycket på mitt sätt och att jag har blivit tvungen att tänka till själv har ju lockat fram kunskapen inom mig och varit en utmaning, vilket inte enbart är negativt. Sociala kontakter: Jag hade möjlighet att bo hos familjen under min tid i Korsholm, eftersom det är min uppväxtort kände jag mig väldigt hemma och alltid haft nära och kära runtomkring mig vilket bidrog till att jag trivdes väldigt bra med min utlandvistelse. Ekonomin (hyreskostander, avgifter, litteratur, CSN mm): Kostnader som uppkom var bensinkostnader eftersom jag pendlade 6 mil varje dag till och från min praktikplats. Det fanns ingen möjlighet att åka kollektivtrafik. Resan med färja över till Vasa och tillbaka till Umeå medförde också en kostnad. Lärande och personlig utveckling: Under de åtta veckorna som jag har varit på vårdcentralen i Korsholm har jag lärt mig hur viktigt det är med bemötande, att se varje individ som en unik person och verkligen försöka så snabbt som möjligt få en uppfattning om vem personen är, dess problem och tankar kring

3 det hela. Detta för att kunna avgöra vilken typ av behandling som är mest lämplig och hur mycket information denna person är mottaglig för. Jag har träffat många unga människor, de flesta i års åldern och jag har insett hur roligt det är att jobba med tonåringar men även alla svårigheter som man möter på i arbetet med dem. Jag har fått vara på daghem och studera barnens motorik och se hur det kan se ut när utvecklingen inte har gått som det sig bör. Jag har tillsammans med min handledare haft barngrupper 4 gånger per vecka för barn med olika neuropsykologiska diagnoser, t.ex. arpergers, ADHD, downs syndrome. De var i åldrarna 4-11 år. Det har varit mycket lärorikt att se hur man på ett roligt och stimulerande sett kan träna motoriken hos dessa barn och hur otroligt viktigt det är. Mitt intresse för att arbeta med äldre har också blivit större, jag har på alla möjliga sätt aktiverat de äldre som låg inne på bäddavdelningen i anslutning till fysioterapiavdelningen. Jag har i samband med detta fått träffa många äldre som är deprimerade och mår dåligt. Jag har pratat med många av dem och ledsamt nog har många av dem lessnat på livet så att säga. En del skulle bara vilja få gå bort och slippa ha ont hela tiden, det är svåra diskussioner men mycket lärorikt. Jag har även varit med på pensionärsgympa som hålls på vissa pensionärshem runt om i kommunen, något som jag gärna skulle jobba med själv, vilken glädje det fanns hos dessa männsikor, de vill så gärna röra på sig men har inte alla gånger möjlighet att ta sig till t.ex. en vårdcentral där det hålls gruppgympa, så att som sjukgymnast ha möjligheten att komma till dem är mycket rolig och uppskattad! Jag har (tyvärr) lärt mig eller insett att det inte alltid är lönt att sätta tid och energi på att sätta ihop ett individuellt träningsprogram till en person som inte kommer att göra något av det som står på pappret. Det gäller att kolla in läget och se vad personen är motiverad till. Jag har försökt sätta mig in i verksamheten, lärt mig lite hur det fungerar med vården i min kommun, samarbetet mellan olika instanser osv. Jag har fått lära mig att det förekommer ett bra samarbete med framförallt skolhälsovården, daghemmen och pensonärshemmen runt om i kommunen vilket var mycket glädjande. Jag känner en stor ambition och glädje i att kunna hjälpa människor till ett bättre välmående, bättre funktions- och aktivitetsförmåga och mindre smärta, jag hoppas att jag under min framtida roll som sjukgymnast kommer att kunna hjälpa många fler. Jag vill gärna jobba med att få männiksor att inse hur underbart det kan vara att röra på sig, hur bra man kan må, bara man hittar sin grej, sin egen nivå. Det är aldrig för sent att börja och ingen är för gammal eller för ung. Kulturella och andra skillnader: Eftersom jag åkte till min hemort har jag inte upplevt några kulturella skillnader eller upplevt något som främmande. Vad uppskattade jag mest med min utbytesperiod: Möjligheten att få sätta mig in i verksamheten i min kommun, se vilket fint samarbete de har med t.ex. skola och daghem och att få jobba med barn och ungdomar har varit oerhört uppskattat och lärorikt. Jag har fått möjlighet att lära mig mera finska. Jag har fått möta och samarbeta med andra yrkesgrupper t.ex. läkare, sjuksköterskor och konditionsskötare vilket jag uppskattade eftersom det är mycket så jobbet bedrivs inom vården. Även om det i vissa stunder upplevdes som en svårighet så har jag nu insett att uppskatta all frihet min handledare gav mig, jag var

4 tvungen att tänka till och vara kreativ hela tiden vilket har utvecklat mig mycket. Möjligheten att att ha fått träffa allt från några månader gamla barn till 100-åringar har varit stimulerande och mycket lärorikt. Råd och tips till en student som ska åka till samma plats: -Om förberedelserna; Bra om man lär sig de grundläggande begreppen rörande sjukgymnastterminologin på finska. -Om fritiden; Vasa är en universitetsstad om än inte en stor sådan. En fin idrottshall hittar man i Korsholm med 400 meters inomhuslöpbana. Inne i Vasa finns simhall, tennis/badmintonhus, biografer, svenska teatern, fina strandpromenader, många cafér och rätt bra shoppingmöjligheter. Jag ser gärna att andra studenter som åker till samma ställe tar kontakt med mig!! Viktoria Loo Vialoo02@student.umu.se

5