Hårdträning bland Sapporos snöhögar

Transkript

1 RESEBERÄTTELSE Namn År och termin för utbyte Anton Schillen Utbytesuniversitet Hokkaido University Utbildningsprogram Special Research Student Hårdträning bland Sapporos snöhögar Innan avresa Alla krav och korta deadlines gjorde att man var rätt stressad och orolig för om jag skulle få ansökan godkänd. Det varade ända fram till att man hade ett klart ok från skolan. Det sena godkännandet gjorde att det var svårt att planera för hur man skulle lösa problem som bostad man hade här i Sverige osv. Men eftersom deras hemsida hade mycket information om hur det fungerade när man kom dit och vad man behövde göra eller ha med sig dit, så gick det att förbereda sig för ankomsten ganska bra. Det var dock frustrerande att inte veta hur och vart jag skulle bo, eftersom bostadsbristen är stor här i Sverige blev jag lite orolig över hur det skulle bli när jag kom dit. Ankomst Jag kom fram ungefär en vecka innan kurserna kom igång. Jag blev uppmött på flygplatsen av en från labbet jag skulle forska hos. Det var väldigt smidigt då han kunde bra engelska och visste vad jag behövde göra med registrering hos kommunen och bank osv. När jag kom fram till mitt rum efter över 30 timmar av resande var jag helt slut och adaptern jag hade med mig från Sverige fungerade inte (Hade med mig en med jord). Så eftersom jag kom dit på kvällen deckade jag i den hårda sängen utan att packa upp något. De närmaste dagarna gick till att fixa pappersarbete, telefon och liknande innan skolan började. Fick mycket hjälp av han som mötte mig på flygplatsen, vilket var tur då även om jag hade lärt mig mycket under japanska studierna här i Sverige så hade det varit få kommunikationsövningar. Skolan hade en introdag där det var massor av föreläsningar av olika grupper och företag som skulle hjälpa oss att komma in miljön och studierna. Det var väldigt bra då mycket av det som gicks igenom var användbart, t ex information om en grupp som grattis är med på läkarbesök för att tolka. När jag kom till labbet visste ingen riktigt vad jag skulle göra, så det tog många möten med proffessorn innan vi listade ut det. Blev dock varmt mottagen och det hölls en välkomst fest för mig, det var ett bra sätt att lära känna de på labbet lite mer. 1 (7)

2 Ekonomi Innan jag åkte fick jag ett resestipendium från KTH på 8000kr som gick till flygbiljetten och 5000 kr från ett annat samfund. Jag tog ut fullt studiestöd och lån, sen utöver det hade jag sparat pengar som en extra buffert. I början var det många stora utgifter så som cykel, riskokare, medlemskort och mat. Sedan efter det funkade det bra att leva på CSN, förrutom de resorna och utflykter som jag gjorde i Japan. Det är dyrt att resa och bo i Japan så de mesta av de sparade pengarna gick till detta. Fick information om JASSO försent så ansökningstiden hade redan gått ut när jag fick reda på det bidraget. Boende Innan man åkte ner blev man kontaktad av skolan via mail där man fick rangordna alternativ för boende. Jag hade, som tidigare nämnt, ingen aning vilken bostad jag skulle bo i när jag landade. Men det var lugnt eftersom jag hade hjälp från labbet. När jag kom dit hade mitt lilla rum fullt med mystiska fläckar överallt på väggarna och hel täckningsmattan. Efter grundlig städning från min del så blev det bättre, men det verkade som om det inte var städat från förestående hyresgäst. Den delade toaletten stank avföring och hade kladdigt golv, så jag gick hellre utanför huset och på en anmäl toa i närheten. Köket var stort och hade det som behövdes, det var några gånger jag saknade en normalstor ugn. Isoleringen var värdelös och el avgiften för mina ca 11 kvadrat gick varje månad på runt 1000kr. När man kom fram fick man betala en hyra på ca 3000 och en deposition på runt en hyra. I det stora hela gick det bra, dels för att man vande sig och dels att man inte spenderade så mycket tid i rummet. 2 (7)

3 En station i köket, liten spis och ugn. Då jag är glutenallergiker så lagade jag mycket mat själv, på bidlen gör jag minipizzor. Universitetet och studierna Förrutom problemet med att jag inte hade något att göra på labbet i början gick skolgången bra. Hamnade i en japanska kurs som låg på ungefär samma nivå som min. Något som var svårt i början var att alla lärare endast pratade japanska, men det lärde man sig hyfsat snabbt och kunde sedan hänga med på lektionerna och lära sig mycket. Kurserna lärde ut mycket användbart, men det var mycket som inte gick att applicera direkt. Eftersom det finns i princip tre former av artighet när man talar japanska och vi lärde oss den i mitten, den formen man använder när man pratar med kollegor och främlingar. Alla i affärer, banker och resturanger använder den artigaste formen när de pratar med sina kunder medan mellan kompisar och klasskamrater används oftast den minst artiga formen. Men koncept och liknande är samma, vilket betyder att de flesta kunde förstå mig men jag hade svårt att 3 (7)

4 förstå dem. Jag hade tur och hade väldigt fin utsikt från mitt labb. Många timmar gick åt att bara sitta och titta ut medan jag funderade på hur jag skulle fortsätta med examensarbetet. Kurser Jag tog två kurser i grammatik, två i kommunikation och en i skrift. De hade högt studietempo men var väldigt lärorika. Jag valde dem inte själv utan placerades i dem efter ett online prov på japanska. Staden och landet Väldigt trevlig stad, lätt att hitta i pga av alla gator ligger i ett nord, syd, väst, öst rutnät. God mat för bra priser. Extrema mängder snö och regn men det var det värt. Något som är unikt för Sapporo är snöfestivalen som hålls i början av Februari, något som jag rekommenderar starkt. Det var inga större kulturchockar då jag hade spenderat en månad i Japan tidigare. Men deras ovilja att använda datorer och uppdatera deras regler och principer var både svår att förstå och irriterande i många fall. Speciellt 4 (7)

5 när man hade något ärende på en statlig division som tex posten eller kommunen. Bilden är från snöfestivalen i februari i Oodori park. Fritid och sociala aktiviteter Jag gick med i en badmintonklubb för att dels göra något med fritiden istället för att sitta på rummet och dels att omge mig med japanska. Ingen i klubben kunde någon engelska så alltig behövde ske via japanska, i början var det väldigt svårt både att hänga med i den hårda träningen och förstå vad som sades. De tränade 3 4h, 5 7 dagar i veckan, var man inte med på alla träningar kunde man inte vara med i klubben. Jag har nog aldrig varit så vältränad som jag var under de månaderna jag var med i den klubben. Många roliga och inte så roliga minnen har jag från den tiden, helt klart värt det när jag tittar tillbaka så här i efterhand då jag fick uppleva det japanska livet för studenter på riktigt. Genom klubben fick jag också många upplevelser förutom träning och turneringar som jag kommer minnas 5 (7)

6 länge. Bilden är från en mindre turnering med ett närliggande universitet. Rekommendationer och övriga reflektioner Det var verkligen bra för min förmåga att förstå och göra mig förstådd på japanska att gå med i badmintonklubben. Tvånget att förstå och göra sig förstådd hjälper en att både motivera sig att lära och att snabbare snappa upp nyanser. Försök undvika umgås med andra utbytesstudenter, träffade en tjej som kom samtidigt och tog samma kurser som jag men kunde knappt prata japanska alls för att 6 (7)

7 hon aldrig umgicks med japaner och använde därför aldrig japanska. Bilden är från en traditionell fest med badmintonklubben, äldsta medlemmen som sitter längst fram till vänster om mig är över 80 år och var rankad etta i Japan för många många år sedan. Jag var första utlänningen som var med i klubben sen den startade 70 år sedan. 7 (7)