Motion till riksdagen. 1985/86:Kr229. Bengt Westerberg m. fl. (fp) Kulturpolitiken

Transkript

1 Motion till riksdagen 1985/86:Kr229 Bengt Westerberg m. fl. (fp) Kulturpolitiken Berättelserna om hur vår kultur har uppstått är många. Enligt en av dem rådde i begynnelsen kaotiska förhållanden på vår jord och människorna var råa och ociviliserade vildar. Då kom Orfeus, son till musan Kalliope och en trakisk flodgud, själv den förste diktaren och sångaren. Han hade fått lyran till skänks av Apollo själv och dessutom fått lyssna till sfärernas harmoni. Genom sin konst förädlade han människornas sinnen, skapade fred och endräkt. Han lärde dem odla jord, bygga hus och stifta lagar. Han bragte ordning i kaos och han lärde dem känna musikens makt. En annan antik berättelse, som följt oss genom århundradena, handlar om Guldåldern. Den första tiden stod skapelsen nära, och det gudomliga ljuset lyste ännu i människornas sinnen. Jorden var ett vänligt grönskande Arkadien som beboddes av ett lyckligt herdefolk. Dessa herdar levde enkelt och förnöjsamt i samklang med naturen. De skötte sina sysslor, och när middagshettan dallrade över nejden kunde de dra sig nedåt floden och sträcka ut sig i skuggan av något stort träd. Kanske låg där ett avbrutet vasstrå, kanske försökte någon herde blåsa i det och härma naturens ljud, kanske föddes en melodi som lockade till dans, som fick ord - konsten var en del av vardagen, allas egendom och allas glädje. Ä vlan, tävlan, avundsjuka, förtal, korruption och sociala skillnader var lika lite uppfunna som möda, stress och umbäranden - inte undra på att drömmen om Arkadien varit en av mänsklighetens slitstarkaste. Dessa två i grunden skiljaktiga framställningar av mänsklighetens morgontimma har likväl en sak gemensam, nämligen föreställningen om ett naturligt samband mellan kulturen i samhälle och vardagsliv och kulturen i konsten. I Orfeusmyten går konsten före och driver fram civilisationen, i Guldåldersberättelserna är den ett naturligt utflöde av den sensuella glädje, moraliska renhet och förnöjsamma verksamhet som genomsyrade hela det arkadiska samhället, där arbetet ännu inte avsöndrats i en betungande bit för sig. Arbete, liv och konst blir alla likvärdiga uttryck för en kultur, som i sin tur lever genom dessa. Ingendera av de föreställningar som finns nedlagda i dessa myter har helt släppt sitt grepp om sinnena, tvärtom kan man än i dag spåra dem i dagsdebatten, både som ideal och som förmodad historisk verklighet i ett förindustriellt samhälle. Arkadien behövde ingen kulturpolitik, men i kommande svåra tider kände i varje fall de konstnärliga yrkesutövrarna djupt effekterna och bristerna i en sådan. Oberoende kulturskapare var endast ett fåtal välbeställda och 3

2 högättade personer, och inte ens de kunde ostraffat gå emot härskares och religioners påbud. Övriga var hänvisade till välfilliga mecenaters godtycke, och genom kulturhistorien går en klagan över de materiella villkoren och bristen på uppskattning av god och äkta konst. Från renässanshumanisterna och fram till 1700-talet är det ett axiom att fattigdomen är vitterhetens värsta fiende. Den tynger anden genom sina bekymmer och hindrar den från att lyfta sig, och skall man, som fru Nordenflychi säger ''träla för ett uselt lif', så finns det föga tid och möjlighet till vitterlek. Kyrkan behövde musik för sina gudstjänster, furstarna för sina fester och andra evenemang, båda behövde arkitektur och bildkonst, men vem behövde litteraturen? Författare har alltid varit hälsosamt förvissade om sin betydelse, men det gällde att övertyga dem som satt på penningkistorna. Genom seklerna går apologierna för diktkonsten och dess genrer som en röd tråd. Det är ett sorgligt faktum att många yttringar av kulturen varit tvungna att om och om igen bevisa sin nyttighet för samhälle och individer för att få möjlighet att existera. Inte heller detta historiska fenomen har upphört att göra sig påmint. Omsorgen om enskilda kulturskapares möjligheter att få utöva sin konst har under historiens gång varit en nyckfull form av kulturpolitik. Även i onådens år 1986 är behovet av utbyggt stöd för de olika grupperna av kulturarbetare stort. Den ekonomiska otryggheten är större för dem än för kanske någon annan yrkesgrupp i samhället. Under de senaste 25 åren har det skett en kraftig ökning av de statliga kulturanslagen. Enligt en översikt som inom utbildningsdepartementet utarbetats av kanslirådet Carl-Erik Virdebrant ökade de samlade kulturanslagen från 250 milj. kr. budgetåret 1960/61 till l 626 milj. kr. budgetåret 1985/86, allt i 1985 års penningvärde räknat. Denna utveckling har också medfört att statens stöd till konstnärerna har ökat, från 6,5 milj. kr. vid sextiotalets början till 93 milj. kr. vid mitten av åttiotalet. En närmare granskning av anslagsutvecklingen visar emellertid att just konstnärsstödet - som framför allt kommer de fria kulturarbetarna till del - beskriver en mindre gynnsam utveckling än de flesta andra sektorer på kulturområdet. Under extiotalet steg anslaget till konstnärsstöd och de samlade kulturanslagen i samma takt. Under sjuttiotalet ökade de samlade kulturanslagen något snabbare än konstnärsstödet. Hittills har de samlade kulturanslagen fortsatt att stiga under åttiotalet. Årets budgetförslag innebär en ökning med 210 milj. kr. eller 13 %jämfört med budgetåret 1980/81, fortfarande räknat i 1985 års penningvärde. Konstnärsstödet nådde sin högsta nivå budgetåret 1982/83, då det uppgick till 102,5 milj. kr. i 1985 års penningvärde. Därefter har det successivt minskat i värde och fortsätter att göra det också i årets budgetförslag. Minskningen sedan 1982/83 är ca 10 milj. kr. vilket motsvarar 9.5 %. (Bild 1.) Detta är så mycket mera allvarligt, som konstnärernas ekonomiska situation fortsätter att vara prekär. Siffror som sammanställts av konstnärsnämnden ger vid handen att drygt 70 % av ca tusen yrkesverksamma bildkonstnärer som år 1983 var kvalificerade för grundersättning från Mot. 1985/86 Kr229 4

3 Sveriges bildkonstnärsfond hade en taxerad inkomst på mindre än kr. De scen- och tonkonstnärer som år 1984 sökte bidrag från konstnärsnämnden redovisade något högre inkomster, men nästan 60 % hade deklarerat för mindre än kr. Konstnärernas låga inkomster kombineras på ett olycksbådande sätt med hög arbetslöshet. Den har ökat kraftigt sedan början av 1970-talet - och betydligt snabbare än föra-kassemedlemmar i allmänhet. Under år 1984 var 8,4 %av medlemmarna i musikernas och teateranställdas A-kassor arbetslösa. Det är en tre gånger så stor andel som genomsnittet för samtliga kassor. För musikernas och teateranställdas del fortsatte ökningen under 1985 och låg i slutet av året l % högre än ett år tidigare. För bild- och formkonstnärerna saknas motsvarande uppgifter, eftersom de i regel är fria yrkesutövare. (Bild 2.) Kulturarbetarförmedlingen uppger varje kvartal antalet inskrivna arbetssökande som inte fått jobb. Budgetåret 1984/85 var genomsnittet ca Drygt en fjärdedel av dem var scenkonstnärer, knappt en fjärdedel musiker och en femtedel bildkonstnärer. Parallellt härmed kan noteras att antalet beredskapsarbeten inom kultursektorn i det närmaste halverades under budgetåret 1984/85. Under år 1985 har genom en "skatterabatt" ett extra tillskott getts av staten till heltidsarbetande löntagare. Men frilansande konstnärer och andra kulturarbetare ställdes vid sidan av detta. I årets budgetproposition görs inga försök att förbättra tryggheten för kulturarbetarna. Vi ser det därför som angeläget att också i år föreslå att på ett antal punkter statens stöd räknas upp för att bereda arbetsmöjligheter och förbättrad trygghet åt författare, konstnärer, tonsättare, musiker, dansare m. fl. Mot. 1985/86 Kr229 Biblioteksersättningen Strax före valet 1985 meddelade kulturministern att han träffat överenskommelse med Sveriges Författarförbund om att förhandlingar mellan staten och Författarförbundet hädanefter skulle ske beträffande biblioteksersättningen. I budgetpropositionen säger nu kulturministern att sådana förhandlingar pågår och att i avvaktan på resultatet av dessa bör medelsbehovet för biblioteksersättningen beräknas med utgångspunkt i nu gällande grundbelopp. Detta måste tolkas så att kulturministern avser att återkomma till riksdagen med förslag om höjning av biblioteksersättningen. I anslutning till det kommer också möjligheter för riksdagsledamöterna att motionera med anledning av förslaget. För folkpartiets del avstår vi därför från att nu räkna upp biblioteksersättningen. Inkomstgarantier Enligt förordningen (1976:504) om inkomstgarantier för konstnärer kan inkomstgaranti beviljas konstnärer som står för konstnärlig verksamhet av hög kvalitet och stor betydelse för svenskt kulturliv. Beslut om innehavare av s

4 inkomstgaranti fattas av regeringen efter gemensamt förslag av konstnärs- Mot. 1985/86 nämnden och styrelsen för Sveriges författarfond eller efter det att nämnden Kr229 och fondstyrelsen beretts tillfälle att yttra sig. Budgetåret 1985/86 finns 120 garantirum, vartill kommer fem som använts för att bereda ekonomisk trygghet åt personer som haft tidsbegränsade lärartjänster vid högre konstnärliga utbildningslinjer. Inkomstagarantin uppgår till fem gånger basbeloppet. Gällande avtrappningsregler innebär att de som har en taxerad årsinkomst på kr. inte får ut någon del av garantisumman. År 1985 var det 31 innehavare av inkomstgaranti som inte fick ut någon del av garantisumman. 23 av dem har aldrig fått ut någonting. Genomsnittet för dem som år 1985 fick ut någon del av garantin var kr. Det finns åtskilliga konstnärer som uppfyller kraven för att få inkomstgaranti och som också har ekonomiskt behov därav. Varje år aktualiseras inom nämnden ett flertal namn på väl förtjänta konstnärer. Det inkommer också skrivelser utifrån med förslag till innehavare av inkomstgaranti. Eftersom antalet garantirum är maximerat till 120, är det dock endast då någon av innehavarna avlider eller avsäger sig möjligt för konstnärsnämnden och författarfondens styrelse att föreslå regeringen att utse någon ny. Under budgetåret 1984/85 blev på så sätt fyra garantirum lediga. Konstnärsnämnden har i sina anslagsframställningar under flera år begärt att 20 nya garantirum inrättas. Krav härom har också framförts i riksdagsmotioner. Det är nu dag att förverkliga dessa önskemål. För konstnärernas egen del vore det dock bäst om ökningen skedde successivt. Som ett första steg bör tio nya garantirum inrättas budgetåret 1986/87 och därefter fem nya garantirum under vart och ett av budgetåren l 987/88 och l 988/89. För budgetåret 1986/87 beräknas merkostnaden för statsverket till 0,8 milj. kr. Utställningsersättning Riksdagen har redan för många år sedan uttalat sig för att en utställningsersättning skall införas. Vi menar att tiden nu är mogen för att införa en sådan ersättning. Ur ett statligt konstutställningsanslag skall ersättningar utbetalas direkt till konstnärer inom hela bild- och formområdet som ställer ut i kommunal eller konstförenings (allmän eller arbetsplats) regi eller annan seriös utställningsverksamhet och som kan dokumentera sitt konstnärskap genom seriös yrkesverksamhet. Då utställning er ättningen under sitt första skede kommer att ligga på en relativt låg nivå och då erfarenhet av systemets administration saknas, bör ersättningen begränsas till separatutställningar. Med detta menar vi utställningar där högst tre konstnärer deltar. Också ur konstnärernas synvinkel är denna begränsning försvarbar då det är vid separatutställningar som konstnären satsar mest arbete och har de största kostnaderna. Utställningsersättningen får inte förväxlas med visningsersättningen. Den senare infördes år l 982 och innebär att bild- och formkonstnärer av statsmedel får ersättning för att deras verk i offentlig ägo visas för allmänheten. Dessa medel tillförs Sveriges bildkonstnärsfond. Utställningsersättningen har, om framgår av vad ovan sagts, ett annat syfte. Medel för 6

5 detta ändamål bör därför anvisas under ett särskilt anslag i statsbudgeten och Mot. 1985/86 ej ingå i bildkonstnärsfonden. Kr229 Utställningsersättningen bör administreras av Konstnärsnämnden. Ansökan om ersättning inges av konstnär en gång om året på dag som Konstnärsnämnden bestämmer. Till ansökan fogas intyg om utställningar under året samt dokumentation av stipulerade kvalifikationer. Konstnärsnämnden beräknar därefter ersättningens storlek. Utbetalningen sker sedan direkt till resp. konstnärer i förhållande till antalet utställningar och anslagets storlek. Konstnärsnämndens styrelse bör få i uppdrag att utarbeta närmare riktlinjer för verksamheten. Därvid bör tillses att hanteringen sker så enkelt och effektivt som möjligt. För de administrativa merkostnader som trots detta torde uppkomma bör konstnärsnämnden få disponera viss del av anslaget. Enligt uppgifter från KRO och Sveriges Konstföreningars Riksförbund beräknas antalet separatutställningar som kan förväntas bli ersättningsberättigade till omkring per år. Vid en ersättning om l 000 l< r. per ut tällning blir då årskostnaden 3 milj. kr. En högre ersättning per utställning än detta är dock motiverad. Vi föreslår därför att S milj. kr. avsätts för utställningsersättning enligt den modell vi här skisserat. Visningsersättning Vi har tidigare i denna motion redovisat siffror, som först helt nyligen blivit tillgängliga, vilka ger vid handen att konstnärsstödet sedan 1982/83 minskat i värde. Konstnärsnämnden har tidigare, med utgångspunkt från andra siffror, i sin anslagsframställning påpekat samma förhållande. Det är nu viktigt att den trenden bryts. Flera av de förslag vi framlägger i denna motion är avsedda att bidra härtill. Genom utställningsersättningen skulle enligt vårt förslag bild- och formkonstnärerna tillföras S milj. kr. i nya medel. Vi föreslår dessutom att visningsersättningen (anslag F 6), som inte tillnärmelsevis kompenserats för inflationen, höjs med 2 milj. kr. utöver vad regeringen föreslår. Bidrag till konstnärer Anslaget F 7 avser bidrag till konstnärer av olika slag. I skilda poster anvisas under detta anslag medel till författare, dramatiker, bild- och form konstnärer, musikaliska upphovsmän samt scen- och formkonstnärer, musikaliska upphovsmän samt scen- och filmkonstnärer, musiker och sångare. Regeringens förslag innebär att anslaget räknas upp med endast 3 %. Vi finner detta helt otillräckligt och föreslår att anslaget höjs med 3,S milj. kr. därutöver. 2 milj. kr. av höjningen bör användas till en allmän ökning och fördelas i stort sett likformigt till de grupper det gäller. Med tanke på vårt förslag i en särskild motion att införa ersättning till musikaliska upphovsmän samt musiker och sångare för användning av noter och fonogram på bibliotek, föreslår vi att l milj. kr. anvisas som ökning av bidraget till scen- och 7

6 filmkon tnärer och resterande 0,5 milj. kr. som ökning av anslaget till Mot. 1985/86 musiker och sångare. De sistnämnda får endast en mindre del av den Kr229 föreslagna musikaliska biblioteksersättningen. Stöd till frilansmusiker Arbetssituationen för de musiker som ej är fast anställda är för närvarande mycket bekymmersam. Musikinstitutionernas resurser för att utnyttja frilansmusiker har i de flesta fall krympt avsevärt. Bästa sättet att snabbt ge stöd åt fler produktioner med utnyttjande av svenska utövande musiker torde vara att öka Rikskonserters anslag för offentlig konsertverksamhet. Detta bör därför räknas upp med 2 milj. kr. utöver vad regeringen föreslagit. Stöd till dansen l denna motion föreslår vi förstärkt stöd till de olika kategorierna av konstnärer och artister. Dansare och koreografer kan visserligen få del av inkomstgarantierna, men i övrigt är det svårt att hitta någon stödform som direkt ökar syssel ättniogen för dessa betydelsefulla konstnärsgrupper. En väg att gå är att anknyta till Danshögskolans roll som ett dansens kulturcentrum. Danshögskolan är landets enda rikstäckande högskola med utbildning av danspedagoger, mimare och koreografer. Vi föreslår att Danshögskolan får l milj. kr. för att förstärka sin verksamhet på i första hand följande fyra områden: fortbildning av dansare till pedagoger, föreställningsverksamhet inom koreograflinjen, förstärkning av ämnet scenisk framställning inom mimlinjen, besök av gästpedagoger. Detta skulle väsentligt öka möjligheterna för lärare, elever och gästdansare att anordna föreställningar och samtidigt skapa förutsättningar för Danshögskolan att ännu mer etablera sig som det kulturcentrum inom dansens område som högskolan redan i dag är. Hemställan Under hänvisning till det anförda hemställs l. att riksdagen till inkomstgarantier för konstnärer för budgetåret 1986/87 anvisar kr. utöver vad regeringen har föreslagit, 2. att riksdagen under ett nytt anslag under åttonde huvudtiteln till Utställningsersäuning för budgetåret 1986/87 anvisar ett anslag av 5 ()()()()()()kr., 3. att riksdagen till Visningsersäuning dt bild- och formkonstnärer för budgetåret 1986/87 anvisar kr. utöver vad regeringen föreslagit, 4. att riksdagen till Bidrag till konstnärer för budgetåret 1986/87 anvisar kr. utöver vad regeringen föreslagit, 5. att riksdagen till Rikskonsertverksamhet för budgetåret 1986/87 anvisar kr. utöver vad regeringen föreslagit, 8

7 [ 6. att riksdagen till Utbildning för kultur- och informationsyrken för Mot. 1985/86 anslagsposten Danshögskolan för budgetåret 1986/87 anvisar Kr229 l kr. utöver vad regeringen föreslagit.'] Stockholm den 21 januari 1986 Bengt Westerberg (fp) Ingemar Eliasson (fp) Karin Ahrland (fp) Björn Molin (fp) Kerstin Ekman (fp) Birgit Friggebo (fp) Jan-Erik Wikström (fp) /86:Ub524. 9

8 Mkr (kulturen totalt) l 700 l 600 l 500 l 400 Utvecklingen av de statliga kulturanslagen 1960/ /86 i 1985 års penningvärde. Mätpunkterna är budgetåren 1960/61, 1970nJ, 1980/81 och 1985/86. Källa: Reformer och anslagsutveckling pd kulturomrtldet Utbildningsdepartementet Kulturanslagen totalt: Konstnärsstöd: (högra skalan) (vänstra skalan) Allmän förvaltning på kulturområdet: (högra skalan) Konstnärsstödet nådde sin högsta nivå hittills år vilket markerats med X på figuren. l 300 l 200 l 100 Mkr (koiistnärsstöd & al/m. förvaltning) l 000 JOO >< --, ,, , so JOO o o 70nJ 80/81

9 Arbetslösa i musikernas och teateranställdas arbetslöshetskassor samt totalt i alla A-kassor Mot. 1985/86 Kr B o prcc av iiledl, - -.,", _..,, :/ : :.::: : dr w " '.,., _.,..... ;,......,. :,, a o teat!;r iiiusil< Källa: AMS. 11