Arbetsmarknadspolitiska program. Årsrapport 1999

Transkript

1 APra 2000:1 ISSN Arbetsmarknadspolitiska program Årsrapport 1999 Uppföljning och utvärdering Rapporten ingår i serie APra som utges av AMS enhet för Arbetsmarknadsprogram

2 Sammanfattning Syftet med denna rapport är att ge en övergripande bild av de arbetsmarknadspolitiska programmen som varit inrättade under 1999 med avseende på bland annat en beskrivning av programmen och dess legala grund, deltagarnas sammansättning, volymer och inriktning, resultat och kostnader. Under 1999 har de arbetsmarknadspolitiska programmen minskat såväl i faktiskt antal deltagare som i relation till gruppen arbetslösa i förhållande till föregående budgetår. Det volymmål som tidigare funnits beträffande antal deltagare i arbetsmarknadspolitiska program avskaffades inför budgetåret Med anledning av det förbättrade konjunkturläget fattade riksdag och regering under våren 1999 beslut om en indragning av medel för arbetsmarknadspolitiska program. Detta ledde till att deltagarvolymerna minskade kraftigt under hösten Utrymmet för nya beslut begränsades, eftersom redan gjorda åtaganden prioriterades. I genomsnitt deltog ca deltagare i de konjunkturberoende programmen under 1999, vilket kan jämföras med under föregående år. Därtill deltog ytterligare ca deltagare i genomsnitt i särskilda program för arbetshandikappade. Motsvarande siffra för budgetåret 1998 var deltagare. Antalet deltagare i arbetsmarknadsutbildning, anställningsstöd och IT-satsningen (SwIT) ökade i förhållande till föregående budgetår, medan antalet deltagare i övriga konjunkturberoende program minskade kraftigt (undantaget offentligt tillfälligt arbete). Arbetspraktik ersatte de tidigare programmen arbetslivsutveckling och arbetsplatsintroduktion. Under hösten 1999 omvandlades anställningsstödet från bidrag till att ges som en skattereduktion. Samtidigt förstärktes anställningsstödet för personer med särskilt långa tider i arbetslöshet eller i arbetsmarknadspolitiska program. Ett övergripande uppdrag för Arbetsmarknadsverket är att arbetsförmedlingarna i sin verksamhet ska prioritera de utsatta grupperna, dvs. arbetshandikappade, utomnordiska medborgare och ungdomar. Dessa gruppers andel i de konjunkturberoende programmen ska vara minst lika stor som deras andel av de arbetslösa, vilket uppnåddes med marginal under budgetåret Styckkostnaden, vilken framförallt styrs av ersättningen till deltagarna, ökade för alla konjunkturberoende program, utom utvecklingsgaranti för ungdomar, i förhållande till budgetåret Styckkostnaden för särskilda program för arbetshandikappade, å andra sidan, minskade vid motsvarande jämförelse. Det övergripande syftet med arbetsmarknadspolitiska program är att de ska underlätta matchningen mellan arbetssökande och lediga arbeten samt leda till ett arbete. Mot bakgrund av att de konjunkturberoende programmen har olika innehåll, syften och målgrupp, varierar programeffektiviteten mellan programmen. För samtliga konjunkturberoende program har registerbearbetningar genomförts av hur stor andel som enligt AMS register gått från program till arbete inom 30, 90 och 180 dagar efter avslutat program. Bästa resultaten nås efter en avslutad period med start av näringsverksamhet och efter en avslutad period med anställningsstöd samt efter avslutat resursarbete. När det gäller de särskilda programmen för arbetshandikappade mäts resultaten på annat sätt.

3

4 Innehållsförteckning Inledning... 1 Konjunkturberoende program Ami-åtgärd... 9 Deltagarna...10 Tid före och i program...13 Resultat...14 Kostnader...16 Anställningsstöd Anställningsstödets utveckling över tiden...21 Deltagarna...22 Tid före och i program...29 Resultat...30 Kostnader...33 Arbetsmarknadsutbildning Planering och upphandling...36 Deltagarna...37 Tid före och i program...43 Resultat...44 Kostnader...49 Arbetspraktik Deltagarna...54 Tid före och i program...57 Resultat...58 Kostnader...60 Kvarstående deltagare i arbetsplatsintroduktion och arbetslivstutveckling...61 Datortek/aktivitetscenter Deltagarna...69 Tid före och i program...72 Resultat...73 Kostnader...75 IT-satsningen (SwIT) Deltagarna...80 Tid före och i program...84 Resultat...84 Kostnader...87

5 Kommunala ungdomsprogrammet Deltagarna...90 Tid före och i program...93 Resultat...94 Kostnader...97 Offentligt tillfälligt arbete Deltagarna Tid före och i program Resultat Kostnader Projektarbete Deltagarna Tid före och i program Resultat Kostnader Resursarbete Deltagarna Tid före och i program Resultat Kostnader Start av näringsverksamhet Deltagarna Tid före och i program Resultat Kostnader Utvecklingsgaranti för ungdomar Deltagarna Tid före och i program Resultat Kostnader Konjunkturberoende program - ett jämförande perspektiv Deltagarna Resultat Kostnader...151

6 Särskilda program för arbetshandikappade Lönebidrag Anställda med lönebidrag Tid före och i program Resultat Kostnader Offentligt skyddat arbete Anställda i offentligt skyddat arbete Resultat Kostnader SIUS Deltagarna Tid före och i program Resultat Kostnader Särskilda program för arbetshandikappade - ett jämförande perspektiv Bilaga 1: Sökandekategoriförteckning Bilaga 2: Länsvisa resultattabeller

7

8 Inledning Den positiva ekonomiska utvecklingen under 1999 har lett till ökad sysselsättning och minskad arbetslöshet. Efterfrågan på arbetskraft var stark inom flera sektorer, inte minst inom privat och offentlig tjänstesektor. Arbetslösheten, enligt SCB:s arbetskraftsundersökning (AKU), fortsatte att sjunka från 6,5 procent i genomsnitt 1998 till 5,6 procent Sysselsättningen ökade med ca personer i genomsnitt 1999, enligt AKU. Drygt fyra miljoner människor var sysselsatta i genomsnitt, vilket motsvarar närmare 74 procent av befolkningen i åldrarna 16 till 64 år. Antalet nyanmälda lediga platser vid Arbetsförmedlingen ökade under 1999 till sin högsta nivå sedan Nästan lediga platser nyanmäldes till Arbetsförmedlingen under 1999, vilket var fler platser än Den ökning av utbudet av arbetskraft som började under 1998 forsatte under Antalet arbetssökande vid Arbetsförmedlingen som räknas som arbetslösa uppgick i genomsnitt till under 1999, vilket var 9000 färre än under Kvinnornas arbetslöshet minskade från drygt för 1998 till för 1999 och männens arbetslöshet minskade från drygt till knappt Under 1999 har de arbetsmarknadspolitiska programmen minskat såväl i faktiskt antal deltagare som i relation till gruppen arbetslösa i förhållande till föregående budgetår. Det s.k. volymmålet 1 slopades som verksamhetsmål inför budgetåret Med anledning av det förbättrade konjunkturläget 1999 fattade riksdag och regering beslut om en indragningen av medel för arbetsmarknadspolitiska program. Detta ledde till att deltagarvolymerna minskades kraftigt under hösten Utrymmet för nya beslut begränsades kraftigt eftersom en koncentration måste ske till redan gjorda åtaganden. I genomsnitt deltog ca deltagare i de konjunkturberoende programmen under 1999, vilket kan jämföras med under föregående budgetår. Att minskningen av antalet deltagare i de konjunkturberoende programmen var kraftig under andra halvåret 1999 framgår än tydligare om månadssiffror studeras. I december 1999 var antalet deltagare i konjunkturberoende program stycken, vilket kan jämföras med deltagare i december Därtill deltog ytterligare ca deltagare i genomsnitt i de särskilda program för arbetshandikappade. Motsvarande siffra för budgetåret 1998 var deltagare. Syftet med denna rapport är att ge en övergripande bild av de arbetsmarknadspolitiska program som varit inrättade under 1999 med avseende på bland annat en beskrivning av programmen och dess legala grund, deltagarnas sammansättning, volym och inriktning, resultat och kostnader. Uppsättningen av arbetsmarknadspolitiska program har hela tiden förändrats för att möta nya behov på arbetsmarknaden. När ett nytt arbetsmarknadspolitisk program introduceras till en befintlig programstruktur är det sällan Minskad arbetslöshet Fler lediga jobb Färre deltagare i arbetsmarknadspolitiska program Årsrapportens syfte Programstruktur 1 Volymmålet innebar att länsarbetsnämnden/arbetsförmedlingen till en viss given totalkostnad skulle anordna en, av regeringen, fastställd omfattning programplatser. 1

9 som det innebär ett direkt nettotillskott till den samlade volymen. Ofta innebär en nytt program att programstrukturen ändras i och med att exempelvis arbetslöshetsersättning/utbildningsbidrag eller bidragsnivåer är olika, eller p.g.a. att det nya programmet bättre tillgodoser behov som tidigare rymts inom andra program. Program som en del i en större helhet Olika sätt att klassificera program Utbuds- och efterfrågepåverkande program Denna rapport fokuserar på arbetsmarknadspolitiska program, både konjunkturberoende program och program för arbetshandikappade. Ur verksamhetssynpunkt är emellertid både arbetsmarknadspolitiska program, konjunkturberoende program och program för arbetshandikappade konstruerade begrepp. Om man vill ge en bredare översikt över arbetsmarknadspolitiken är det istället mer lämpligt att tala om arbetsmarknadspolitiska medel. Här innefattas dels det som traditionellt benämns arbetsmarknadspolitiska program, men även arbetsmarknadsservice (kärntjänsterna platsförmedling, vägledning och arbetslivsinriktad rehabilitering). De olika arbetsmarknadspolitiska medlen samspelar funktionellt med varandra. För att göra samspelet så effektivt som möjligt ingår de via Arbetsförmedlingen i ett organisatoriskt sammanhållet system, vars syfte är att tillgodose de mål statsmakterna lagt fast för arbetsmarknadspolitiken. Vid sidan av platsförmedling, vägledning och arbetslivsinriktad rehabilitering spelar de olika arbetsmarknadspolitiska programmen en viktig roll för att förbättra matchningen mellan arbetssökande och lediga platser. En arbetssökandes handlingsplan kan ibland omfatta flera program eller andra insatser som ett led till att nå målet med ett stadigvarande arbete på den reguljära arbetsmarknaden. De arbetsmarknadspolitiska programmen kan klassificeras på en mängd olika sätt. Programmen delas bland annat upp, som nämnts ovan, i konjunkturberoende program och program för arbetshandikappade, där program i den förstnämnda kategorin ska avpassas mot konjunkturläget medan den andra kategorin ska svara mot den enskildes behov, oavsett konjunkturläget. Kategorin program för arbetshandikappade finansieras av anslaget för särskilda åtgärder för arbetshandikappade, för att säkerställa att arbetshandikappade får del av de arbetsmarknadspolitiska resurserna. Under detta anslag finansieras programmen lönebidrag och offentligt skyddat arbete samt anställda SIUS-konsulenter. Arbetshandikappade ska därutöver prioriteras inom ramen för de konjunkturberoende programmen, som med något undantag finansieras av anslaget för arbetsmarknadspolitiska åtgärder. De konjunkturberoende programmen kan i sin tur delas in i utbudspåverkande respektive efterfrågepåverkande program. Den förstnämnda kategorin syftar till att påverka utbudet av arbetskraft för att bättre passa ihop med efterfrågan både på kort och lång sikt och den andra kategorin tar sikte på att vid behov öka efterfrågan på arbetskraft genom ekonomiska stimulanser för tillfälliga arbeten/praktikmöjligheter, eller tidigareläggning av rekryteringar. I verksamheten brukar ibland även de konjunkturberoende programmen delas in i program som innebär ett aktivitetsstöd/utbildningsbidrag respektive program som innebär ett anställningsstöd. Aktivitetsstöd innebär att stöd utgår till individen motsvarande vad denne uppbär i form av arbetslöshetsersättning. Har individen inte rätt till arbetslöshetsersättning utgår ett lägre fastställt belopp. Anställningsstöd innebär ett bidrag/skattereduktion till en arbetsgivare när denne anställer en arbetslös. 2

10 Det faktum att endast ett fåtal av de konjunkturberoende program som fanns under budgetåret 1999 existerade när Sverige i början av 1990-talet hamnade i den svåraste lågkonjunkturen under efterkrigstiden, med efterföljande strukturkris, understryker behovet av en översiktlig beskrivning av programmens tillkomst, syfte och utveckling. Under konjunkturnedgången 1991 utökades arbetsmarknadsutbildningen kraftigt. Vid denna tidpunkt gjorde statsmakterna den prioriteringen (bland annat mot bakgrund av erfarenheterna från lågkonjunkturen i början av 1980-talet) att arbetsmarknadsutbildningen var ett klart mer lämpligt program än exempelvis beredskapsarbete. Som mest omfattade beredskapsarbete i genomsnitt personer per månad under 1983 (att jämföra med personer i arbetsmarknadsutbildning under samma period). Den allmänna föreställningen vid denna tidpunkt hos såväl ekonomer som politiker var att lågkonjunkturen skulle bli kortvarig och att det handlade om vilket instrument som skulle användas för att överbrygga den temporära nedgången i arbetskraftsefterfrågan. Arbetsmarknadsutbildningen skulle användas för en rejäl kompetensuppbyggnad hos de arbetslösa så att de skulle vara rustade vid kommande konjunkturuppgång, resonerade man. Med facit i hand kan man konstatera en kraftig underskattning av lågkonjunkturens djup och längd samt de kraftiga strukturproblem som skulle följa i dess spår. Arbetsmarknadsutbildning var vid denna tidpunkt det enda konjunkturberoende program som man hade möjlighet att snabbt expandera för att undvika öppen arbetslöshet. Arbetsmarknadsutbildningen expanderade framförallt under hösten 1991 och nådde sitt maximum i oktober 1992, då personer var kvarstående i programmet. Arbetslösheten var då 5,2 procent 2 (att jämföra med och en arbetslöshet på 5,6 procent under och då var ändå arbetsmarknadsutbildningen tydligt prioriterad bland de konjunkturberoende programmen). I efterhand kan man konstatera att volymutvecklingen 1991 till 1993 inom arbetsmarknadsutbildningen innebar att detta program fick ta ett alltför stort ansvar för arbetslösheten. Den mycket hastiga ökningen innebar även kvalitetsbrister vid upphandlingen av utbildningar och vid rekryteringen av deltagare. Samtidigt sjönk programeffektiviteten kraftigt mot bakgrund av den allt sämre situationen på arbetsmarknaden. Arbetsmarknadsutbildningen fick initialt bära ett både tungt och otacksamt lass när alternativa och relevanta konjunkturberoende program saknades, vilket till viss del kom att misskreditera den. Programmen rekryteringsstöd och starta eget-bidrag omfattade mycket blygsamma volymer vid denna tidpunkt. Utbildning för att överbrygga konjunkturen Arbetsmarknadsutbildningen expanderas till bristningsgränsen Inför budgetåret 1991/92 betonades även utbildning och kompetensutveckling i arbetslivet som viktiga instrument. Regeringen menade att arbetsgivarna skulle ta tillfället i akt och utnyttja lågkonjunkturen till en bred satsning på utbildning av sina anställda. Resonemanget byggde på att i en tid med minskat kapacitetsutnyttjande i företagen och när den offentliga sektorn ställde om sin verksamhet, var det angeläget att arbetsgivarna utnyttjade det utrymme som härigenom uppstod till att utveckla de anställdas kompetens. De produktionsstörningar som uppstår när personalen är frånvarande brukar 2 AKU:s årsmedeltal. 3

11 Utbildningsvikariat för att utnyttja lågkonjunkturen framhållas som ett väsentligt hinder för personalutbildning. För att klara produktionen fordras det oftast en ersättare för den som genomgår utbildning, vilket även medför ytterligare kostnader. Mot denna bakgrund föreslog regeringen, att arbetsgivare skulle erbjudas att få göra avdrag på arbetsgivaravgifterna, om de efter anvisning av Arbetsförmedlingen anställde en ersättare på heltid för den som genomgår utbildning. Systemet med utbildningsvikariat skulle således underlätta för arbetsgivare att höja anställdas kompetens och därmed förbättra företagets konkurrenskraft i framtiden, samtidigt som arbetslösa personer kunde få chansen att arbeta som vikarier när anställda gick i utbildning, vilket kunde ge dem värdefull praktik och minska framtida arbetslöshetsrisker. Utbildningsvikariaten nådde aldrig de nivåer som regeringen hade förväntat. Det var framförallt offentliga arbetsgivare som visade intresse för att ta emot vikarier. Från och med den 1 januari 1998 ersattes utbildningsvikariat med anställningsstöd. Ungdomspraktik istället för utbildning Utförsäkringsgarantin Om programdiskussionen tidigare helt kommit att fokuseras på arbetsmarknadsutbildning började allt fler inse att programmen måste utformas så att de löser de olika behov som de arbetslösa har. Ett sådant problem, som allt mer kommit i fokus, var ungdomarnas allt större andel inom arbetsmarknadsutbildningen, samtidigt som programmet var starkt ransonerat. Problemet för statsmakterna, även det mot bakgrund av erfarenheterna från början av talet, var hur man skulle undvika ungdomsarbetslöshet. Prioritering av ungdomar ledde till att de påbörjade arbetsmarknadsutbildning, trots att deras sysselsättningsproblem snarare bestod i att de saknade praktik och arbetslivserfarenhet. Eftersom de ekonomiska ramarna var givna trängde ungdomar ut äldre kursdeltagare. Programmet ungdomspraktik infördes 1 juli 1992, vilket bättre motsvarade ungdomarnas underliggande sysselsättningsproblem. Från och med budgetåret 1995/96 fasades programmet ut och ersattes av arbetsplatsintroduktion, som även tog över andra praktikprogram. Samtidigt hade även ett annat stort problem uppkommit, nämligen att många arbetslösa hade varit arbetslösa så länge att de riskerade utförsäkring. Vid denna tidpunkt fanns en utförsäkringsgaranti som innebar att den arbetslöse som riskerade att utförsäkras från arbetslöshetsersättningen hade rätt till ett beredskapsarbete eller arbetsmarknadsutbildning (om det inte fanns särskilda skäl som talade emot detta). Eftersom det rörde sig om en garanti var Arbetsförmedlingen skyldig att reservera medel för beredskapsarbeten och arbetsmarknadsutbildningar som skulle erbjudas utförsäkringshotade. Då det visade sig vara svårt att få fram beredskapsarbeten fick arbetsmarknadsutbildningen ta på sig ett ansvar för denna problematik och ånyo fylla en funktion den ej var avsedd för. Förutom det tveksamma i att använda arbetsmarknadsutbildning för att arbeta upp en ny period i arbetslöshetsförsäkringen var detta ett dyrbart sätt. Utförsäkringsgarantin upphörde att gälla 1 juli Arbetsmarknadspolitiska program ska dock även fortsättningsvis användas för att förhindra att arbetslösa utförsäkras från arbetslöshetsförsäkringen. Arbetslivsutveckling infördes som en konjunkturberoende program den 1 januari AMS begärde hos dåvarande Arbetsmarknadsdepartementet 4

12 ytterligare medel för arbetsmarknadspolitiska program och riksdagen beslöt att på försök införa ett nytt program, arbetslivsutveckling, för arbetslösa som uppbar ersättning från arbetslöshetskassa eller kontant arbetsmarknadsstöd och som varken kunde få arbete, utbildningsplats eller annat aktivt program. Programmet skulle även möjliggöra en aktivare användning av medlen till arbetslöshetsförsäkringen. Arbetslivsutveckling fick inte anordnas för att ersätta annan arbetskraft på arbetsplatsen eller för att utföra ordinarie arbetsuppgifter. Programmets omfattning har varit hög och arbetslivsutveckling har varit ett av de viktigaste programmen som Arbetsförmedlingen haft till sitt förfogande. Från och med den 1 januari 1999 ersattes arbetslivsutveckling med arbetspraktik. Arbetslivsutveckling istället för utbildning Under budgetåret 1993/94 infördes en mer flexibel och enklare hantering av bidrag till utbildning i företag, den s.k kronan för omställningar inom kommuner, landsting, statliga myndigheter, affärsdrivande verk och de allmänna försäkringskassorna. Den 1 juli 1995 infördes arbetsplatsintroduktion, ett paraplyprogram och ersatte tidigare praktikformer, såsom ungdomspraktik, praktikdelen i ungdomsintroduktion, invandrarpraktik, akademikerpraktik och vidgad arbetsprövning. Från och med den 1 januari 1999 ersattes även arbetsplatsintroduktion med arbetspraktik. Inför budgetåret 1995/96 menade regeringen att det fanns skäl att komplettera de gängse arbetsmarknadspolitiska programmen med nya otraditionella insatser. Statsmakterna beslöt att etablera datortek/aktivitetscenter från den 1 juli 1995 med kommunen som huvudman. Arbetsmarknadsmyndigheterna skulle samråda med berörda kommuner om hur verksamheten skulle utformas lokalt och regionalt. Syftet med datortek/aktivitetscenter är att arbetslösa personer ska få möjlighet att lära sig arbeta med informationshantering och datorer i otraditionella former. Parallellt med datordelen ska deltagarna ägna sig åt olika arbetsmarknadsinriktade aktiviteter, bl.a. projektarbete som syftar till att de ska komma ut i arbete och få vägledning inför val av yrke och utbildning. Den 1 oktober 1995 fick kommunerna möjlighet att, efter avtal med respektive länsarbetsnämnd, ta det samlade ansvaret för ungdomar under 20 år. Detta ansvar omfattas av det kommunala ungdomsprogrammet, vilket innebär att kommunen anordnar praktik eller annan verksamhet på heltid för de arbetssökande ungdomar som Arbetsförmedlingen anvisar. Praktikmöjligheterna samordnas inom API Datortek Programmixens förändring Den 1 november 1996 tillkom offentligt tillfälligt arbete, ett program som vänder sig enbart till arbetssökande över 55 år. Syftet med programmet är att ta tillvara de äldre arbetssökandes kompetens genom att låta dem arbeta med utökad arbetslöshetsersättning som kvalitetshöjare inom offentlig sektor. Programmet infördes som en försöksverksamhet under två år, men har kommit att förlängas i olika omgångar. Under budgetåret 1999 fick inga nya beslut om offentligt tillfälligt arbete tas, utan endast beslut om förlängning av redan pågående beslut. Den 1 december 1999 beslutade riksdagen att då aktuella anvisningar kunde förlängas till och med den 31 december Deltagare som före den 1 januari 1999 fyllt 62 år får enligt ett tidigare beslut fortsätta till dess att de fyller 65 år, dvs. senast till den 31 december

13 Ami-åtgärd, resursarbete och projektarbete Anställningsstöd och utvecklingsgaranti för ungdomar En särskild IT-satsning SIUS API och ALU ersattes av arbetspraktik Under budgetåret 1997 infördes inte mindre än tre nya konjunkturberoende program: ami-åtgärd, resursarbete och projektarbete. Den arbetslivsinriktade rehabiliteringen med utbildningsbidrag var ingen ny företeelse men inrättades som ett konjunkturberoende program först den 1 januari 1997, under namnet ami-åtgärd. Resursarbete skulle, precis som offentliga tillfälliga arbeten, fungera som en kvalitetshöjning inom offentlig sektor, samtidigt som deltagarna med kort varsel skulle kunna ta eventuella vikariat som uppkom. Resursarbete upphörde som arbetsmarknadspolitiskt program den 30 september Projektarbete skulle främja en aktivare användning av arbetslöshetsersättningen, genom att deltagarna hade rätt att uppbära ersättning, trots att de under denna tid inte stod till arbetsmarknadens förfogande. Projektarbete kunde antingen avse praktik, som inte rymdes inom de vanliga praktiksystemen, eller ge ökade möjligheter till utbildning. Projektarbete var en försöksverksamhet och upphörde den 30 september Under budgetåret 1998 infördes två nya konjunkturberoende program, anställningsstöd och utvecklingsgaranti för arbetslösa ungdomar mellan 20 och 24 år. Anställningsstöd ersatte de tidigare programmen beredskapsarbete, rekryteringsstöd och utbildningsvikariat. Syftet med anställningsstöd var att underlätta för långtidsarbetslösa att få anställning och att åstadkomma en regelförenkling samt att sammanföra program som alla innebär ett bidrag till arbetsgivare för del av lönekostnader. Utvecklingsgaranti för ungdomar innebär att kommunen har möjlighet att ta över ansvaret för ungdomar mellan 20 och 24 år som varit arbetslösa i 100 dagar. Kommunen ska då erbjuda deltagaren ett aktiveringsprogram som kan innehålla både praktik och utbildning. Programmet får pågå högst i tolv månader. Regeringen avdelade under perioden 1 januari 1998 till 31 mars 2000 särskilda medel för att finansiera ett nationellt program för IT-utbildning, den s.k. IT-satsningen. Bakgrunden var att branschen upplevde svårigheter att rekrytera kompetent personal inom IT-området trots den då relativt höga arbetslöshetsnivån. SwIT-yrkesutbildning bildades för att genomföra programmet som omfattar både arbetslösa och redan anställda. Den 1 juli 1998 tillkom särskilt introduktions- och uppföljningsstöd, SIUS, som ett individuellt stöd inför en anställning till arbetssökande med funktionshinder. Stödet kan ges om den arbetssökande har stort behov av individuell träning i sina arbetsuppgifter och annat som krävs i arbetssituationen. SIUS ingår i särskilda program för arbetshandikappade. Budgetåret 1999 infördes ett nytt program, arbetspraktik, som ersatte arbetslivsutveckling och arbetsplatsintroduktion. Sammanslagningen av dessa båda program låg i linje med det pågående regelförenklingsarbetet. Syftet med arbetspraktik är att stärka den enskildes möjligheter till arbete genom att denne får yrkesorientering, yrkespraktik eller arbetslivserfarenhet. Regeringen ansåg att anställningsstödet var värdefullt och att det borde förstärkas när det gäller anställning av anställda med särskilt långa inskrivningstider. Från och med den 1 oktober 1999 får anställningsstöd därför beviljas dels som allmänt anställningsstöd, dels som förstärkt anställningsstöd. Allmänt anställningsstöd riktar sig, i likhet med det tidigare 6

14 anställningsstödet, till långtidsarbetslösa som varit inskrivna vid Arbetsförmedlingen i tolv månader. Förstärkt anställningsstöd riktar sig till personer som varit inskrivna vid Arbetsförmedlingen i minst 24 månader och som varit arbetslösa eller i arbetsmarknadspolitiska program under denna tid. Allmänt och förstärkt anställningsstöd belastar inte, till skillnad från det tidigare anställningsstödet, anslaget för arbetsmarknadspolitiska åtgärder, utan har formen av en skattekreditering på arbetsgivaren skattekonto. Det tidigare anställningsstödet hade formen av bidrag till en arbetsgivare. Två former av anställningsstöd i form av skattereduktion Som framgått av denna inledning har tyngdpunkten i programsammansättningen skiftat under 1990-talet. Nedan visas programmixen för konjunkturberoende program och dess utveckling under perioden 1991 till Lönebidrag och offentligt skyddat arbete har i stort sett varit oförändrade under 1990-talet (ingår ej i diagrammet). Figur 1. Programmixen 3 (uttryckt som andel kvarstående) % 90% 80% 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% Anställningsstöd Ungdomsprogram Övriga program ALU Praktikprogram AUTB (inkl. SwIT) 0% Praktikprogram avser ungdomspraktik, akademikerpraktik, invandrarpraktik, ungdomsintroduktion, arbetsplatsintroduktion och arbetspraktik. Ungdomsprogram avser kommunala ungdomsprogram och utvecklingsgaranti för ungdomar. Anställningsstöd avser beredskapsarbete, rekryteringsstöd, utbildningsvikariat, anställningsstöd (bidrag), allmänt anställningsstöd (skattereduktion) och förstärkt anställningsstöd (skattereduktion). Övriga program avser ami-åtgärd, start av näringsverksamhet (tidigare starta egetbidrag), datortek, offentligt tillfälligt arbete, resursarbete och projektarbete. AUTB avser arbetsmarknadsutbildning inkl. IT-satsningen (SwIT). ALU avser arbetslivsutveckling. 7

15 Syftet med denna årsrapport är att, som inledningsvis nämndes, ge en övergripande bild över de femton 4 arbetsmarknadspolitiska program som varit inrättade under Därtill finns en redogörelse för deltagarna i arbetsplatsintroduktion och arbetslivsutveckling under budgetåret 1999 i kapitlet om arbetspraktik. Komplexiteten i arbetsuppgiften har inneburit vissa svårigheter i avvägningen av hur informationen ska presenteras på ett pedagogiskt och överskådligt sätt. Begreppet arbetsförmedling kommer genomgående användas i denna rapport för att beteckna såväl den offentliga Arbetsförmedlingen som Arbetsmarknadsinstitutet. Disposition Rapporten 5 är uppbyggd i femton olika programavsnitt (i alfabetisk ordning), som var och en behandlar ett arbetsmarknadspolitisk program. Varje avsnitt går att läsa för sig. Detta upplägg innebär att vissa upprepningar av resonemang och förklaringar måste göras. Avsikten är emellertid inte att rapporten ska läsas i sin helhet, utan att den i första hand ska fungera som en referens- och uppslagsrapport i olika sammanhang. För att ge en översikt över samtliga arbetsmarknadspolitiska program följer två kapitel med jämförande perspektiv med avseende på deltagare, resultat och kostnader. Det är vår förhoppning att denna rapport kan läsas med behållning, såväl av fackmän inom området som av andra med intresse för arbetsmarknadspolitik. 4 5 De program som fasades ut under 1999, arbetsplatsintroduktion och arbetslivsutveckling, ingår ej i denna summa. En kortfattad redovisning om deltagare, resultat och kostnader för dessa program avseende budgetåret 1999 återfinns dock i kapitlet om arbetspraktik. För en genomgång av Arbetsmarknadsverkets styrning och verksamhetsplanering hänvisas till Arbetsmarknadsverkets årsredovisning

16 Ami-åtgärd IT 2% ÖVR 7% RES 2% UTVG 4% AMI 5% KUP 5% DAT 5% OTA 6% AUTB 32% SEB 8% ANST 8% APR 16% Ami-åtgärd blev ett konjunkturberoende program den 1 januari 1997, tidigare räknades deltagarna till gruppen arbetslösa. Deltagarna får ta del av vissa tjänster inom arbetslivsinriktad rehabilitering på arbetsmarknadsinstituten. Samtidigt får de utbildningsbidrag. Arbetsmarknadsinstituten inrättades 1980 och har som främsta uppgift att ge service till arbetssökande, i behov av arbetslivsinriktad rehabilitering. Inom ramen för ami-åtgärd finns särskilda resurser för arbetsprövning, anpassning av arbetsplatser, arbetsträning, fördjupad vägledning och arbetspsykologisk verksamhet, m.m. Ami-åtgärd är ett utbudsskapande program I den arbetslivsinriktade rehabiliteringen ingår bl.a.: individuell utredning handlingsplan med uppföljning av rehabiliteringsinsatser möjlighet till arbetspsykologisk utredning funktionsbedömning och arbetsprövning tillgång till platsförmedling, yrkesvägledning och arbetsmarknadspolitiska program tillgång till specialistkompetens. Att personen är anmäld vid ett arbetsmarknadsinstitut innebär inte per definition att denne deltar i programmet. Det vanligaste arbetssättet bland arbetsmarknadsinstituten är att de arbetssökande skrivs in i programmet under den period av den arbetslivsinriktade rehabiliterin gen, som personen är föremål för en funktionsbedömning eller arbetsprövning som genomförs på heltid. Ami-åtgärd är inte samma sak som arbetsmarknadsinstitut Programmet ami-åtgärd utgör en fördjupad service till de arbetssökande som behöver arbetsprövning inom ramen för sin arbetslivsinriktade rehabilitering. Det innebär att fler sökande har fått ta del av tjänster inom den arbetslivsinriktade rehabilitering än som deltagit i ami-åtgärd. Arbetsprövning och funktionsbedömning kan ske antingen ute på en arbetsplats eller på Arbetsmarknadsinstitutets avdelning för praktisk arbetslivsorientering och träning (PRAOT). Arbetsprövningen kan emellertid även ske inom ramen för programmet arbetspraktik. I sådana fall skrivs deltagaren aldrig in i ami-åtgärd. Arbetsprövning 9

17 Legal grund Legal grund för budgetåret 1999 Förordning (SFS 1998:1784) om arbetsmarknadspolitiska aktiviteter Förordningen (SFS 1996:1100) om aktivitetsstöd AMS föreskrifter (AMSFS 1998:15) om arbetsmarknadspolitiska aktiviteter AMS föreskrifter för länsarbetsnämnderna om arbetsmarknadspolitiska aktiviteter AMS föreskrifter (AMSFS 1991:18) om yrkesinriktad rehabilitering AMS föreskrifter för länsarbetsnämnderna om verksamheten inom arbetsmarknadsinstitut AMS föreskrifter om aktivitetsstöd AMS allmänna råd för tillämpningen av förordningen Regler och ekonomiska villkor Regler och ekonomiska villkor gällande budgetåret 1999 Fr.o.m. 1 januari 1999 omfattas programmet av bestämmelser för arbetsmarknadspolitiska aktiviteter och är inte tidsbegränsat. Personer som behöver arbetslivsinriktad rehabilitering och som annars inte skulle kunna få eller behålla ett arbete får anvisas till programmet. Personer får anvisas till programmet från och med den dag de fyller 20 år. Undantag från 20-års regeln får göras för ungdomar med funktionshinder. Aktivitetsstöd för ami-åtgärd får beviljas den som är eller riskerar att bli arbetslös samt söker arbete genom den offentliga arbetsförmedlingen. Den sökande får utbildningsbidrag, som motsvarar ersättning vid arbetslöshet, dock lägst 240 kronor per dag. För den som inte är berättigad till arbetslöshetsersättning är bidraget 103 kronor per dag. Förändringar 2000 Information Förändringar inför budgetåret 2000 Inga förändringar i förhållande till Information Lokalt informationsmaterial AMV:s webbplats: Deltagarna påbörjade ami-åtgärd Under budgetåret 1999 påbörjade totalt personer ami-åtgärd, vilket innebär i genomsnitt nya deltagare varje månad. Det är en minskning med 600 deltagare i förhållande till Ami-åtgärd utgjorde fem procent av den totala volymen av konjunkturberoende program under

18 Ami-åtgärd Tabell 1. Nya deltagare i ami-åtgärd fördelat på ålder och kön budgetåret 1999 Ålder Män Kvinnor Totalt Antal Andel Antal Andel Antal Andel Totalt Det var en relativt jämn ålders- och könsfördelning bland deltagarna i programmet under 1999, kvinnor utgjorde 49 och män 51 procent. Jämn könsfördelning Figur 1. Antal personer kvarstående i ami-åtgärd vid månadens slut Antal jan feb mar apr maj jun jul aug sep okt nov dec I snitt deltog personer i ami-åtgärd varje månad under Det är en minskning med drygt personer i jämförelse med Programmet uppvisar ett säsongsmönster och minskar i omfattning under sommarmånaderna, eftersom det är svårare att anordna praktik ute på arbets- Säsongsmönster 11

19 platserna. Hösten 1999 fortsatte emellertid deltagarantalet att minska, vilket dels beror av det förbättrade arbetsmarknadsläget, dels de beslut om indragning av medel för arbetsmarknadspolitiska program som riksdag och regering fattade våren Tabell 2. Nya deltagare i ami-åtgärd fördelat på män (M) och kvinnor (K) samt på formell utbildningsnivå (andelar) Budgetår Kön Förgymn. utb. Gymnasial utb. Eftergymn. utb. Totalt < 9 år = 9 år < 2 år > 2 år < 2 år > 2 år 1995/96 M K M K M K M K Arbetslösa 1 M K Andelen arbetslösa budgetåret Av de arbetslösa var 53 procent män och 47 procent kvinnor. Låg utbildningsnivå Prioritering av de utsatta grupperna Den formella utbildningsbakgrunden hos deltagarna i programmet är lägre än bland de arbetslösa. Närmare hälften av deltagarna har endast en förgymnasial utbildning. En förklaring till detta är att 80 procent av deltagarna i ami-åtgärd är arbetshandikappade (se tabell 3), vilka generellt sett har en lägre utbildningsnivå än övriga arbetssökande. Inga stora skillnader finns mellan kvinnor och män. Ett övergripande uppdrag för Arbetsmarknadsverket är att arbetsförmedlingarna i sin verksamhet ska prioritera de utsatta grupperna, dvs. arbetssökande med svag förankring på arbetsmarknaden. Till dessa räknas utomnordiska medborgare, arbetshandikappade och ungdomar mellan 18 och 24 år. Deras andel av den totala programvolymen (konjunkturberoende program) ska vara minst lika stor som deras andel av de arbetslösa. Detta fördelningspolitiska mål behöver dock inte vara uppfyllt för varje program separat, eftersom det skulle motverka ett effektivt användande av de olika programmen. 12

20 Ami-åtgärd Tabell 3. De prioriterade gruppernas andel av ami-åtgärd (AMI) jämfört med deras andel av de arbetslösa Budgetår Ungdomar 1 Handikappade Utomnordiska medb. i AMI Arbetslösa 2 i AMI Arbetslösa 2 i AMI Arbetslösa / Avser ungdomar år. 2 Avser sökandekategori samt 71 budgetåret 1995/96, därefter Utomnordiska medborgare är relativt väl representerade i programmet. Däremot deltar inte ungdomar i ami-åtgärd i samma utsträckning, som de är arbetslösa. Gruppen arbetshandikappade under 25 år har även tillgång till andra program som riktar sig till ungdomar, t.ex. det kommunala ungdomsprogrammet, utvecklingsgarantin för ungdomar och arbetspraktik. Inom ramen för verksamheten Unga handikappade, en särskild arbetsförmedlingsservice för ungdomar med grav funktionsnedsättning där förtidspension/- sjukbidrag skulle vara ett alternativ till arbetspraktik eller annan arbetsförberedande insats, kan arbetssökande delta i arbetspraktik under obegränsad tid fram till att de fyller 25 år. Arbetshandikappade ungdomar har tillgång till andra program Tid före och i program Väntetiden, eller tid före program, innebär det antal dagar en arbetssökande är arbetslös omedelbart före påbörjat program. Tabell 4 nedan visar att under 1999 var den genomsnittliga väntetiden före programmet 108 dagar. Män hade i genomsnitt en något längre väntetid än kvinnor. Tabell 4. Genomsnittlig tid före och i ami-åtgärd uttryckt i antal dagar för män (M), kvinnor (K) och totalt (T) Budgetår Tid före program Tid i program Arbetslös 1 Ami-åtgärd M K T M K T 1995/ Avser sökandekategori 11, 12, 13, 14 eller 15 budgetåret 1995/96, därefter 11, 12 eller

21 Snabbare remittering Tiden före programmet har blivit allt kortare, vilket är ett arbetssätt i de senaste årens utveckling av arbetsmarknadsinstitutens organisation. Arbetsmarknadsinstitutets roll gentemot Arbetsförmedlingen har blivit tydligare. Det går snabbare att remittera arbetssökande till arbetsmarknadsinstituten efter ett konstaterat utredningsbehov, vilket i sin tur leder till ett snabbare beslut om deltagande i ami-åtgärd. Ytterligare en betydelsefull faktor är att antalet arbetssökande har minskat när arbetsmarknadsläget blivit bättre. Den genomsnittliga tiden i programmet har under det senaste budgetåret ökat med ca två veckor, för både kvinnor och män. Resultat Programeffektivitet Externa och interna faktorer Hur nära är programmet ett arbete? Andel i arbete efter 30, 90 och 180 dagar Andel i arbete efter avslutat program är det mått som används för att mäta ett arbetsmarknadspolitiskt programs effektivitet. Sannolikheten att få ett arbete efter avslutat program är, över tiden, framförallt beroende av konjunkturläget. Det är också viktigt att sätta programeffektiviteten i relation till målgruppen, eftersom förutsättningarna för deltagarna varierar. Detta innebär att de tidsserier som redovisas nedan i större utsträckning mäter efterfrågan på arbetskraft, än förändringar i programmets kvalitet. Resultaten kan betraktas som ett utfall av externa och interna faktorer. Externa faktorer ligger utanför AMV:s kontroll (den ekonomiska utvecklingen i stort) medan interna faktorer följaktligen ligger, helt eller delvis, inom AMV:s kontroll. Exempel på interna faktorer är, vad gäller ami-åtgärd, marknadsanpassning av tjänsteutbudet och kvaliteten på tjänsterna osv. Skillnader i resultat mellan olika program beror även på hur nära programmet ligger ett arbete. Program som innebär att arbetsgivaren får bidrag/skattereduktion till en del av lönekostnaden (t.ex. anställningsstöd, resursarbete) eller program som syftar till eget företagande leder i större utsträckning till arbete åtminstone på kort sikt än program som innebär att deltagaren står längre från en arbetsgivare (t.ex. arbetsmarknadsutbildning, datortek). Utbildningsprogrammens resultat tenderar dock att bli bättre på längre sikt. Minst effektiva är de program som framförallt syftar till att ge någon form av tillfällig sysselsättning (t.ex. projektarbete), eftersom de oftast bedrivs där betalningsförmågan för ett ordinarie arbete är liten (vanligen inom ideell respektive offentlig verksamhet). Följande figur visar resultaten av direktövergångarna, dvs. var den arbetssökande befann sig i slutet av den månad, i vilken denne avslutade programmet (efter högst 30 dagar). Den visar också hur stor andel av deltagarna som hade ett arbete 90 och 180 dagar efter avslutat program. 14

22 Ami-åtgärd Figur 2. Andel i arbete 30 1, 90 2 och dagar efter avslutad amiåtgärd dagar 90 dagar 30 dagar Procent / Budgetår Andelen deltagare som fått arbete direkt efter avslutat program var 23 procent under Män fick arbete i större utsträckning än kvinnor. Resultaten förbättrades med söktiden efter 180 dagar hade 29 procent av deltagarna ett arbete. Andel i arbete efter 30, 90 och 180 dagar delas i tabell 5 upp på de olika sökandekategorier och avaktualiseringsorsaker som ingår i begreppet arbete enligt 1999 års definition. 1 2 Hit räknas de som befann sig i ett program, i detta fall ami-åtgärd, vid föregående månadsskifte och som under månaden lämnat denna. Budgetåret 1995/96 räknas resultatet utifrån de som avslutat ami-åtgärd under perioden (90 dagar) och under perioden (180 dagar). Budgetåret 1997 räknas resultatet utifrån de som avslutat ami-åtgärd under perioden (90 dagar) och under perioden (180 dagar). Budgetåret 1998 räknas resultatet utifrån de som avslutat ami-åtgärd under perioden (90 dagar) och under perioden (180 dagar). Budgetåret 1999 räknas resultatet utifrån de som avslutat ami-åtgärd under perioden (90 dagar) och under perioden (180 dagar). 15

23 Tabell 5. Andel i arbete 30, 90 och 180 dagar efter avslutad amiåtgärd för män (M), kvinnor (K) och totalt (T) 3 Nystatus Budgetår dagar 90 dagar 180 dagar M K T M K T M K T Tillsvidareanställning 1,3 0,9 1,1 1,6 1,2 1,4 2,2 1,5 1,8 Tidsbegränsad anställning 1,5 1,3 1,4 1,8 1,5 1,7 2,0 1,8 1,9 Deltidsarbetslös 0,4 1,2 0,8 0,6 1,7 1,1 0,8 2,1 1,4 Tillfällig timanställning 0,9 2,1 1,5 1,1 2,6 1,8 1,4 3,1 2,2 Fortsatt anst. samma a.g. 0,1 0,0 0,1 0,1 0,0 0,1 0,3 0,2 0,3 Tillfälligt arbete 1,6 1,8 1,7 1,3 1,3 1,3 1,0 1,1 1,1 Samhall 5,1 3,7 4,4 5,8 4,4 5,1 6,3 4,8 5,6 Ombytessökande 0,2 0,1 0,1 0,2 0,1 0,2 0,3 0,3 0,3 Lönebidrag 9,5 7,5 8,5 11,4 8,6 10,0 13,3 10,0 11,7 Offentligt skyddat arbete 1,8 0,6 1,2 2,0 0,7 1,3 2,0 0,7 1,4 Anställningsstöd 1 1,5 1,0 1,2 1,7 1,1 1,4 1,4 1,0 1,2 Allmänt anställningsstöd 0,3 0,3 0,3 0,1 0,1 0,1 0,1 0,1 0,1 Förstärkt anställningsstöd 0,7 0,4 0,6 0,1 0,1 0,1 0,2 0,1 0,2 Andel i arbete 24,9 20,9 22,9 27,8 23,4 25,6 31,3 27,0 29,2 1 Fr.o.m. 1 oktober 1999 ersattes anställningsstödet av dels allmänt, dels förstärkt anställningsstöd. Anställningar med lönebidrag och inom Samhall Förbättrade resultat under senare delen av 1990-talet Tre månader efter avslutad ami-åtgärd har övervägande delen av dem som har ett arbete, en anställning med lönebidrag, anställning inom Samhall eller ett offentligt skyddat arbete. Målet med programmet är oftast just subventionerade anställningar. I mitten av 1990-talet försämrades resultaten avsevärt. Orsaken var framförallt de kraftiga restriktioner mot nya lönebidragsbeslut som infördes i ett flertal län. Detta ledde till betydligt färre anställningar med lönebidrag. Utvecklingen under senare delen av 1990-talet har varit positiv. Andelen lönebidrag är tillbaka på motsvarande nivåer som under budgetåret 1994/95, dvs. drygt 10 procent. Kostnader Kostnaden för ami-åtgärd skiljer sig från kostnaden för övriga konjunkturberoende program såtillvida att programmet bedrivs i egen regi (personal, lokaler och utrustning). Huvuddelen av tiden i programmet tillbringar dock 3 Till 30 dagar räknas de som under budgetåret 1999 befann sig i ami-åtgärd vid föregående månadsskifte och som under månaden lämnat detta. Resultaten avseende 90 dagar beräknas utifrån de som avslutat programmet under perioden och 180 dagar beräknas utifrån de som avslutat ami-åtgärd under perioden

24 Ami-åtgärd deltagaren på praktik eller i arbetsprövning. När personen arbetsprövar på någon arbetsplats kräver denne inte mer resurser än deltagare i exempelvis arbetspraktik (vissa kostnader för utprovning av arbetstekniska hjälpmedel kan tillkomma). I de fall deltagaren genomgår en arbetspsykologisk utredning eller arbetsprövar på PRAOT tillkommer betydande kostnader utöver utbildningsbidraget. Eftersom programmet bedrivs i egen regi bör således även alla förvaltningsmedel som arbetsmarknadsinstituten använder för att bedriva sin verksamhet tas med i beräkningarna. Det är emellertid svårt att uppskatta kostnaden för programmet ami-åtgärd, eftersom många som får del av arbetslivsinriktad rehabilitering på arbetsmarknadsinstituten inte ingår i programmet. I den totala kostnaden som redovisas i figur 3 nedan ingår endast kostnader för utbildningsbidrag. Den totala kostnaden beror dels på antalet personer i program, dels nivån på ersättningen till deltagarna. Totalkostnad Figur 3. Utvecklingen av den totala kostnaden för ami-åtgärd budgetåren 1995/ (löpande priser) Miljoner kronor / Budgetår I förhållande till föregående budgetår har den totala kostnaden ökat med 12 miljoner kronor under 1999 till totalt 579 miljoner kronor. Den högre kostnaden beror på att styckkostnaden ökade med 600 kronor. Ytterligare en förklaring är att tiden som personerna deltog i ami-åtgärd ökade under 1999, i genomsnitt med nära två veckor. 17

25 Figur 4. Utvecklingen av styckkostnaden för ami-åtgärd budgetåren (löpande priser) Kronor Budgetår Styckkostnaden, dvs. genomsnittlig kostnad per deltagare och månad, för ami-åtgärd uppgick 1999 till kronor, vilket är en ökning med 600 kr i förhållande till föregående budgetår. Den ökade styc kkostnaden kan förklaras av att 1999 års deltagare i genomsnitt hade högre arbetslöshetsersättning än tidigare. 4 Fr.o.m hämtas uppgift för styckkostnad direkt från planerings- och uppföljningssystemet PRESTO. Det innebär att den genomsnittliga kostnaden för 1997, 1998 och 1999 inte är jämförbar med motsvarande uppgifter från tidigare år eftersom dessa räknades fram på ett icke jämförbart sätt. 18

26 Anställningsstöd IT 2% ÖVR 7% RES 2% UTVG 4% AMI 5% KUP 5% DAT 5% OTA 6% SEB 8% ANST 8% AUTB 32% APR 16% Anställningsstöd ersatte den 1 januari 1998 de tidigare programmen beredskapsarbete, rekryteringsstöd och utbildningsvikariat. 1 Syftet med anställningsstöd var att underlätta för långtidsarbetslösa som är inskrivna på Arbetsförmedlingen att få en anställning. Anställningsstöd var en form av lönesubvention till arbetsgivare vid anställning av arbetslösa och syftar till att stimulera efterfrågan på arbetskraft. Det skulle både stimulera arbetsgivarna att tidigarelägga sina rekryteringar och att anställa arbetslösa vikarier då redan anställda gavs möjlighet att vidareutbilda sig med lön. Från och med den 1 oktober 1999 får anställningsstöd beviljas dels som allmänt anställningsstöd dels som förstärkt anställningsstöd. Regeringen ansåg att anställningsstödet var värdefullt och att det borde förstärkas när det gällde anställning av arbetslösa med särskilt långa inskrivningstider. Allmänt anställningsstöd riktar sig, i likhet med det tidigare anställningsstödet, till personer som är långtidsarbetslösa och som varit inskrivna vid Arbetsförmedlingen under minst tolv månader. Förstärkt anställningsstöd riktar sig till personer som varit inskrivna minst 24 månader vid Arbetsförmedlingen och som varit arbetslösa eller i arbetsmarknadspolitiska program under minst 24 månader. Allmänt och förstärkt anställningsstöd belastar inte, till skillnad från det tidigare anställningsstödet, anslaget för arbetsmarknadspolitiska åtgärder, utan har formen av en kreditering av arbetsgivarens skattekonto och innebär minskade intäkter för staten. Ett efterfrågestimulerande program Allmänt- och förstärkt anställningsstöd Legal grund för budgetåret 1999 Legal grund Förordning (SFS 1997:1275) om anställningsstöd Förordning (SFS 1987:405) om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten Arbetsmarknadsstyrelsens föreskrifter (AMSFS 1997:17) om anställningsstöd Arbetsmarknadsstyrelsens allmänna råd om tillämpningen av förordningen (1997:1275) om anställningsstöd 1 Beredskapsarbete, rekryteringsstöd och utbildningsvikariat var lönesubventioner. För mer information om dessa program se Arbetsmarknadspolitiska åtgärder - Årsrapport 1997, APra 1998:2, Arbetsmarknadsstyrelsen, Solna. 19

27 Arbetsmarknadsstyrelsens föreskrifter för länsarbetsnämnderna om handläggning av anställningsstöd Regler och ekonomiska villkor Regler och ekonomiska villkor gällande budgetåret 1999 Anställningsstöd kan anvisas en arbetssökande tidigast från den dag denne fyller 20 år. Ungdomar som inte fyllt 25 år får under tiden 1 januari 1998 till 31 december 2000 anvisas anställningsstöd om de varit anmälda som arbetssökande under minst 90 dagar. Anställningsstöd får lämnas vid anställning av långtidsarbetslösa personer, som under minst tolv månader omedelbart före anvisningen varit anmälda som arbetssökande vid Arbetsförmedlingen. Stöd får i särskilda fall även lämnas för den som deltagit i ett arbetsmarknadspolitiskt program eller haft ett kortare arbete under förutsättning att arbetet inte stärkt den enskildes ställning på arbetsmarknaden. Anställningsstöd får lämnas i högst sex månader. Om det finns synnerliga skäl får tiden i samband med investeringar förlängas till tolv månader. Från den 1 april 1999 får anställningsstöd lämnas i sex eller tolv månader i sådan verksamhet som innefattar offentliga investeringar eller investeringar av samhällsnyttig karaktär, om det finns synnerliga skäl. När det gäller tidsbegränsade anställningar där varaktigheten av arbetsuppgifterna är kortare än sex eller tolv månader ska anställningsstöd lämnas den tid arbetsuppgifterna varar. Anställningsstödet får lämnas med 50 procent av lönekostnaden, dock högst 350 kronor per dag. Stödet betalas ut som bidrag till arbetsgivaren. Från den 1 oktober 1999 får anställningsstöd lämnas dels som allmänt anställningsstöd, dels som förstärkt anställningsstöd. Det beviljade stödbeloppet tillgodoförs arbetsgivaren genom kreditering av dennes skattekonto. För allmänt anställningsstöd gäller samma regler som för det tidigare anställningsstödet. Förstärkt anställningsstöd får lämnas med 75 procent av lönekostnaden, dock högst 525 kronor per dag under sex månader samt under följande 18 månader med 25 procent av lönekostnaden, dock högst 175 kronor per dag. Vid tidsbegränsade anställningar där varaktigheten av arbetsuppgifterna är kortare än 24 månader ska stödet lämnas den tid arbetsuppgifterna varar. Förstärkt anställningsstöd får lämnas vid anställning av en person som sedan 24 månader antingen varit arbetslös eller deltagit i ett arbetsmarknadspolitiskt program och som under minst 24 månader omedelbart före anvisningen varit anmäld som arbetssökande på Arbetsförmedlingen. Även den som under en kortare tid haft anställning får anvisas förstärkt anställningsstöd under förutsättning att anställningen inte stärkt dennes ställning på arbetsmarknaden. 20