C-UPPSATS. Barns rätt till skadestånd vid bevittnat våld i hemmet

Transkript

1 C-UPPSATS 2005:100 Barns rätt till skadestånd vid bevittnat våld i hemmet Malin Johansson Luleå tekniska universitet C-uppsats Rättsvetenskap Institutionen för Industriell ekonomi och samhällsvetenskap Avdelningen för Samhällsvetenskap 2005:100 - ISSN: ISRN: LTU-CUPP--05/100--SE

2 Förord Jag vill först tacka min handledare, Bertil Bengtsson, som inledningsvis givit mig boktips och förslag på rättsfall som berörde området. Under arbetets gång har han läst, kommenterat och gett tips så att jag hela tiden fått nya infallsvinklar. Eva Forsberg på BOJ har givit intressanta boktips och stöttat under arbetets gång. BrOM:s informationschef, Gudrun Nordborg, har hjälpt mig med rättsfall, lämnat material och svarat på frågor, vilket jag är jättetacksam för. Jag vill även framföra ett tack till min vän och kurskamrat Linda Olofsson som korrekturläst mitt material och framfört synpunkter. Sist vill jag tacka min familj och min pojkvän, som hela tiden stöttat och uppmuntrat mig.

3 Sammanfattning Med hjälp av den klassiska juridiska metoden har jag i arbetet först undersökt barns möjligheter att i dagsläget få skadestånd vid bevittnat våld i hemmet. Här visade det sig att barn teoretiskt sett borde ha stora möjligheter att erhålla ersättning i de fall skadorna är medicinskt påvisbara. I praktiken förhåller det sig dock annorlunda. Endast i ett fåtal fall har bland annat Brottsoffermyndigheten betalat ut ersättning till barn som bevittnat när mamma blivit slagen. Enligt min undersökning har inte några fall prövats av högsta instans. Beträffande utbetalt skadestånd till en misshandlad mamma har jag även undersökt om, och i så fall i vilken utsträckning, mamman fått högre ersättning om barnet bevittnat händelsen. Här visade det sig att det finns några fall där man betalat ut både högre ersättning och utdömt högre straff till gärningsmannen när ett barn blivit vittne till t ex en misshandel. Vidare har i arbetet tyngd lagts vid att studera barns framtida rätt att få skadestånd efter tänkbara lagförändringar. Förändringar behövs eftersom barn idag inte får ersättning i den utsträckning som Brottsoffermyndigheten, Justitiedepartementet m fl. vill, bland annat utgår inte någon kränkningsersättning då kravet på att barnet skall vara direkt utsatt, inte är uppfyllt. Det har föreslagits diverse tänkbara lösningar bland annat att man skulle kunna införa en tydligare skadeståndsrättslig reglering för barn i skadeståndslagens 5:e kapitel. Förslag om införande av en rätt till ersättning för barn i brottsskadelagen är en väg för att lyfta fram barnets situation, en annan att utvidga misshandelsbrottet i brottsbalken. Oavsett vilka åtgärder man bestämmer sig för att vidta återstår det bara att invänta och se resultaten i praktiken. Förhoppningsvis kommer i framtiden fler barn än idag att få ekonomisk upprättelse och slippa leva i den förfärliga vardag som många barn faktiskt tvingas göra.

4 Abstract With the classic judicial method I first studied children possibilities of getting compensation nowadays, when they witnessed violence at home. This showed that theoretically children should have big possibilities to get compensation if the damages are medically shown. In practice this is done in another way. In just a few cases the Crime Victim Compensation and Support Authority have paid compensation to children who witnessed physical abuse of their mother. According to my study, no cases have been adjudicated in the Supreme Court. Regarding compensation that been paid to a physically abused mother I have also studied if and in which cases the mother gets a larger compensation if the child have been a witness of the abuse. These studies showed that a few cases exist where larger compensation and higher punishment was sentenced to the offender when a child witnessed the crime against their relatives, for example physically abuse. Further I have focused on children rights of getting compensation in the future after amendment of a law. Changes are needed because children of today don t get compensation as they should according to Crime Victim Compensation and Support Authority, Ministry of Justice among others. Infringement compensation is not paid because the requirement that the child must be a direct victim, is not satisfied. A number of possible solutions have been proposed, one is to introduce a more legible compensation legislation for children, SkL:s fifth chapter. Introducing a legal right for compensation for children in brottsskadelagen is one way to bring forward the situation of the affected children. Another is to expand physical abuse crime in Penal Code. No matter which arrangement one decides to use, one can only wait and see the results in real life. Hopefully in the future the children can get redress and that they don t have to live in the horrible circumstances which many are forced to do.

5 Innehållsförteckning FÖRORD SAMMANFATTNING ABSTRACT FÖRKORTNINGAR 1 INLEDNING ALLMÄNT SYFTE METOD AVGRÄNSNING FÖRTYDLIGANDE HUR MÅNGA BARN TVINGAS BEVITTNA VÅLD I HEMMET? NORDISKA FORSKNINGSRESULTAT GÄLLANDE RÄTT VAD MENAS MED PERSONSKADA ENLIGT SKADESTÅNDSLAGEN? VAD MENAS MED IDEELL SKADA ENLIGT SKADESTÅNDSLAGEN? VEM FÅR ERSÄTTNING? TREDJEMANSSKADA OEGENTLIG TREDJEMANSSKADA ANDRA LÄNDERS SYNSÄTT KRAVEN FÖR SKADESTÅND TILL ANHÖRIGA CHOCKSKADOR VEM ÄR NÄRA ANHÖRIG? BEVISKRAV TREDJEMANSERSÄTTNING; DESS FÖRDELAR OCH NACKDELAR ARGUMENT FÖR TREDJEMANSERSÄTTNING ARGUMENT MOT TREDJEMANSERSÄTTNING RÄTTSFALLSANALYS KAN ETT BARN SOM BLIR VITTNE TILL VÅLD ERHÅLLA SKADESTÅND? BROTTSSKADEERSÄTTNING TILL BARN VID UTDÖMT SKADESTÅND TILL MAMMAN; MÄRKS BARNETS UTSATTHET I SKADESTÅNDETS STORLEK? FALL DÄR INGA BARN BEVITTNAT VÅLDET JÄMFÖRELSE/ANALYS FRAMTIDEN SKALL BARNEN I FRAMTIDEN ERHÅLLA SKADESTÅND? NY SKADESTÅNDSRÄTTSLIG REGLERING? ÄNDRINGAR I BROTTSSKADELAGEN? UTVIDGNING AV MISSHANDELSBROTTET I BROTTSBALKEN? DISKUSSION OCH SLUTSATSER KÄLLFÖRTECKNING

6 Förkortningar BOJ Brottsofferjouren BrB Brottsbalken SFS 1962:700 BrOM Brottsoffermyndigheten Ds Departementsserien HD Högsta domstolen HovR Hovrätt JT Juridisk tidsskrift NJA Nytt Juridiskt Arkiv, Avd 1 Prop Proposition SCB Statistiska centralbyrån SkL Skadeståndslagen SFS 1972:207 SOU Statens offentliga utredningar SvJT Svensk juristtidning TR Tingsrätt

7 1 Inledning 1.1 Allmänt Våldsbrott i hemmet är ett dolt men utbrett problem i samhället. Detta problem drabbas barn direkt eller indirekt av. När barnet ser och hör våld blir de ett direkt vittne till att pappan slår, hotar eller våldtar mamman. Vad kan vara värre för ett barn än att se och höra när pappa slår mamma? Ibland går det så långt att mamman misshandlas till döds med barnet som vittne. 1 Gränserna mellan att ett barn är vittne till våld eller att vara offer för våld är omöjliga att dra. 2 Det viktiga är inte heller att kunna dra någon gräns utan att konstatera och uppmärksamma problematiken. I Sverige har det gjorts få undersökningar om barn till misshandlade kvinnor. Det är både viktigt och nödvändigt att belysa barnen, då de länge varit och fortfarande är, en bortglömd och osynlig grupp! Vidare är barn, helt naturligt, väldigt beroende av sina föräldrar och faktum är att ett barn som har sett våld mot mamman lever i en skamfylld och jobbig situation som blir traumatiserande för barnet. Barnet tar allt som det hör i samband med våldet på allvar och lever därför ständigt med stor rädsla och ångest. Hemmet är brottsplatsen som barnet inte kan fly ifrån. Hemmet som i själva verket skulle ge barnet trygghet har förvandlats till något annat 3 I familjer med ovanbeskrivande problematik glömmer föräldrarna lätt sin viktiga föräldraroll. De fokuserar på krisen de lever i och orkar därför inte tillgodose barnens känslomässiga behov, något som leder till att barnens primära behov av trygghet och omsorg försummas. Ofta tror och hoppas föräldrarna att barnen inte märker något. 4 Under de senaste 10 åren har synen på hur barn drabbas, förändrats. Det har länge varit känt att misshandelsförhållanden och bristande omsorg drabbar barnen negativt då deras psykiska hälsa och utveckling försämras. Den dominerande synen i forskningslitteraturen fram till 1990 har dock varit att barnen endast drabbas i begränsad omfattning och att de repar sig förhållandevis snabbt. Idag visar forskningsresultat att det förhåller sig annorlunda. 5 I november 1989 togs ett stort steg. Då antog nämligen FN, konventionen om barnens rättigheter och ett år senare anslöt sig Sverige till denna. I barnkonventionens artikel 19 framhålls barnets rätt att skyddas mot fysiskt och psykiskt våld. Artikel 39 betonar att barn som bevittnat våld i sina familjer har rätt att få hjälp enligt konventionen. Alla personer under 18 år räknas som barn enligt konventionen. 6 Grundtanken i Barnkonventionen är att barnen, liksom andra, är fullvärdiga människor med egna rättigheter. Det skall således inte göras någon skillnad mellan vuxna och barn utan bådas intressen skall skyddas och bådas behov skall tillgodoses. När barnkonventionens artikel 19 talar om att barnet skall skyddas mot våld, så menas även att det skall skyddas mot våldets följdverkningar. Barn måste bli bemötta utifrån vad de sett, hört och upplevt. 7 Barn som drabbats av fysisk eller psykisk skada på grund av brott, kan få brottsskadeersättning. För att sådan skall betalas ut för kränkning krävs att brottet inneburit en allvarligare kränkning av barnets personliga integritet, privatliv och människovärde. Exempel på det är sexuella övergrepp, oprovocerad misshandel, olaga hot och olaga frihetsberövande. När ett barn bevittnar våld mot mamman anses det idag inte vara en 1 Metell Barbro, Barn som ser pappa slå, s. 8 f. 2 Lundgren Eva, Slagen dam, s Metell Barbro, Barn som ser pappa slå, s. 29 f. 4 SOU 1995:60 s Nordin Eva, När mamma misshandlas, Psykologtidningen, s Larsson Eva, Närhet som gör ont, s Metell Barbro, Barn som ser pappa slå, s

8 kränkning av ovanstående slag och leder därför inte till någon brottsskadeersättning. Att en misshandlad mamma får skadeståndsersättning kan vara en viss upprättelse men frågan är om även barn som bevittnar våld i hemmet, i framtiden kan/skall få skadestånd? Syfte Huvudsyftet är att undersöka gällande rätt angående barns möjligheter till skadestånd, när mamma blivit misshandlad. Målet med undersökningen är vidare att utifrån dagsläget se om skadeståndet som utgår till mamman även inrymmer indirekt ersättning till barnet för dess lidande. Slutligen vill jag ur ett rättspolitiskt perspektiv diskutera/föreslå vissa förändringar så att barn i framtiden har möjlighet till direkt ersättning. 1.3 Metod Undersökningen genomförs med hjälp av den traditionella juridiska metoden. Det är således rättskällorna lag, förarbeten, praxis och doktrin som har studerats. Det är framförallt lagrummen 2:3, 5:1 och 5:2 i SkL som är av intresse för denna undersökning. Även bestämmelsen 29:2 8p i BrB har berörts. Materialet till arbetet är inhämtat på Brottsofferjouren i Luleå där jag av Eva Forsberg fått boktipsen. Gudrun Nordborg, informationschef på Brottsoffermyndigheten i Umeå, har skickat föreläsningsmaterial mm. Då det är brist på praxis på området har även underinstansernas avgöranden studerats. Samtliga rättfallsreferat är sammanfattade av författaren till arbetet. För att se förändringar de lege ferenda har justitiedepartementets lagförslag studerats samt även BrOM:s yttrande över detsamma. 1.4 Avgränsning Jag kommer enbart att undersöka barn under 18 år och deras rätt till skadestånd när de bevittnat våld i hemmet. Således görs ingen undersökning av bevittnat våld utanför hemmet av okända förövare. Undersökningen avgränsas till våldsbrott som sker inom Sverige där kvinnor misshandlas av make, sambo eller före detta make/sambo. I undersökningen av de skador som de anhöriga drabbas av kommer främst att redogöras för chockskadorna. De prenatala skadorna, våld mot gravid kvinna som ger skador på det senare födda barnet, utelämnas i detta arbete. 1.5 Förtydligande Redan nu poängteras att både mannen och kvinnan är representerade som våldsbrottsutövare i samhället men att jag i min uppsats lägger fokus på den mest förekommande situationen, nämligen den då mannen är den som utsätter barnets mamma för våld. 8 Metell Barbro, Barn som ser pappa slå, s

9 2 Hur många barn tvingas bevittna våld i hemmet? Under 1999 anmäldes misshandelsbrott mot kvinnor, till polisen. I drygt av dessa fall var den utsatta kvinnan bekant med gärningsmannen och misshandeln ägde rum inomhus. 9 Under år 2002 anmäldes misshandelsbrott till polisen. På de tre åren ökade sålunda de anmälda misshandelsbrotten till polisen med nästan 6 %. 10 Många misshandelsbrott utgör dessutom ett stort mörkertal. Enligt SCB:s undersökningar anmäls ca 25 % av misshandelsbrott i hemmet till polisen och % kommer således inte till polisens kännedom. SCB gjorde 1997 en undersökning som visade att kvinnor under det året utsattes för våld eller hot om våld i hemmet av en nära bekant. De flesta av kvinnorna hade ett eller flera barn vilket skulle innebära att nästan barn blev vittnen till våld under just det året. 11 Kommittén mot barnmisshandel genomförde år 2000 studier som visar att 10 % av alla barn upplevt våld i hemmet, i åtta fall av tio har barnen bevittnat våldet. 12 Det är svårt att helt fastställa hur många barn det är som tvingas bevittna våld i sina hem. Antalet går att försöka uppskatta med hjälp av studier och liknande men egentligen är det ingen som vet. Det kan vara så många som eller eller fler barn per år som far illa Nordiska forskningsresultat Generellt sett har det gjorts ganska få undersökningar om barn till kvinnor som misshandlats. När studier gjorts har de visat att barnen i hög utsträckning bevittnat det våld som kvinnan utsatts för. Då man frågat kvinnorna om något av hennes barn sett eller hört då hennes nuvarande eller före detta make/sambo varit våldsam mot henne svarade mer än hälften av kvinnorna (54 %) med en våldsam tidigare make/sambo, att barnen sett eller hört mannen vara våldsam. I nuvarande relationer svarar nästan en tredjedel (29 %) att barnen bevittnat våldet. 14 Else Christensen, dansk psykolog och forskare, har gjort en undersökning avseende 394 barn som bott på kvinnohus med sina mödrar. Av barnen var det endast 2 % som inte hade varit närvarande vid något misshandelstillfälle. Vidare hade 85 % någon gång befunnit sig i det rum där misshandeln skett och 13 % hade varit i närheten så att de hade hört och förstått vad som hänt. Så många som 35 % av de 394 barnen hade hört när deras mamma blev hotad till livet. 15 I Sverige gjorde Margareta Hydén 1995 en studie av 141 polisanmälningar och protokoll. I studien ingick 122 barn och av dessa var det 69 % som hade varit närvarande vid våldstillfället och 67 % hade hört hot mot mamman Metell Barbro, Barn som ser pappa slå, s Larsson Eva, Närhet som gör ont, s Metell Barbro, Barn som ser pappa slå, s SOU 2001:18 s. 52 och SOU 2001:72 s. 25 samt Janson Staffan och Almqvist Kerstin, Läkartidningen 2000 s Arnell Ami och Ekbom Inger, och han sparkade mamma, s Lundgren Eva, Slagen dam, s. 34 f. 15 SOU 1995:60 s Arnell Ami och Ekbom Inger, och han sparkade mamma s

10 3 Gällande rätt 3.1 Vad menas med personskada enligt skadeståndslagen? För människor som har blivit drabbade av brott finns det bestämmelser i skadeståndslagen som blir tillämpliga. Till personskador räknas fysiska skador på den mänskliga kroppen, t ex sår, vanprydande ärr, smärta, brutna ben, utslagna tänder, hjärnskador, sjukdomar och dödsfall. 17 Av intresse är bestämmelserna 5:1 1 st. och 5:2 1 st. SkL. SkL 5:1 1 st. lyder: Skadestånd till den som tillfogats personskada omfattar ersättning för 1. sjukvårdskostnad och andra kostnader för den skadelidande, inbegripet skälig kompensation till den som står den skadelidande särskilt nära, 2. inkomstförlust, 3. fysiskt och psykiskt lidande av övergående natur (sveda och värk) eller av bestående art (lyte eller annat stadigvarande men) samt särskilda olägenheter till följd av skadan. SkL 5:2 1 st. lyder: Har personskada lett till döden, skall ersättning betalas för 1. begravningskostnad och, i skälig omfattning, annan kostnad till följd av dödsfallet, 2. förlust av underhåll, 3. personskada som till följd av dödsfallet åsamkats någon som stod den avlidne särskilt nära. Efter lagändring i 5:2 SkL 2001, gäller från och med 1 januari 2002, att skadestånd utgår för personskada som genom dödsfall åsamkats någon som stod den avlidne nära. Tidigare krävdes att dödsfallet orsakades genom grov vårdslöshet. Andra typer av tredjemansskador, t ex då föräldrar eller andra närstående lider, när en närstående inte dödats men skadats, har i praktiken inte tillämpats ännu 18 men bestämmelsen skall inte läsas motsatsvis dvs. så att den utesluter en rätt till skadestånd i fall som liknar de som lagreglerats Vad menas med ideell skada enligt skadeståndslagen? Ideell skada vid personskada avser dels det direkta lidande och obehag som skadan medför i den dagliga livsföringen och dels mer indirekta psykiska påfrestningar och besvär. Det senare innefattar t ex de följder som ett vanställt utseende medför. 20 Oftast har ideella skador således att göra med personliga och känslomässiga upplevelser. I förarbetena definieras ideell skada som skador som inte är av ekonomisk natur, främst fysiskt och psykiskt lidande vid personskador och kränkning av den personliga integriteten. 21 Tredje punkten i 5:1 SkL avser ideell skada. Ersättning för sveda och värk sägs vidare utgöra ett slags plåster på såren. Fysisk smärta och obehag som oro och ängslan ersätts så långt det är möjligt. Däremot utgår inte ersättning för sorger och besvikelser som i andra rättssystem t ex i fransk rätt. 22 Psykisk chock eller psykiska besvär är en gränsdragningsfråga som är diskutabel. Enligt 2:3 SkL skall ersättning ges även för den kränkning som brottet inneburit Hellner Jan och Johansson Svante, Skadeståndsrätt, s Bengtsson Bertil, SvJT 2004 s. 843 f. 19 SOU 1995:33 s Fredriksson Max och Malm Ulf, Brottsoffrens rättigheter i brottmålsprocessen, s. 55 ff. 21 Prop. 2000/01:68 s Hellner Jan och Johansson Svante, Skadeståndsrätt, s A a s

11 SkL 2:3 lyder: Den som allvarligt kränker någon annan genom brott som innefattar ett angrepp mot dennes person, frihet, frid eller ära skall ersätta den skada som kränkningen innebär. En första förutsättning för att få ersättning enligt 2:3 SkL är att skadeståndet är grundat på brott. Den mot vilken brottet inte är riktat är således ej berättigad till ersättning Vem får ersättning? Tredjemansskada Personskador medför ofta indirekta skador för andra än den direkt drabbade. Huvudregeln för sådana fall är att det endast är den som lidit personskada som är berättigad till skadestånd. Tredjeman som indirekt lider förlust till följd av det inträffade, saknar möjlighet till ersättning. Man kan diskutera om problemet ligger i att det brister i adekvansen. Förutom att skadan skall vara en följd av det inträffade krävs det nämligen också att det skall vara en påräknelig följd. Till stöd för huvudregeln sägs att förluster som drabbar tredjeman anses vara opåräkneliga för den skadeståndsskyldige. Tredjemansskador anses i själva verket som förutsebara och typiska så det brister egentligen inte i adekvansen utan det handlar här om en speciell begränsning av skadeståndet vid just egentliga tredjemansskador. 25 Alla regler har undantag och således även denna. För att tredjeman skall få ersättning krävs det att tredjemannen skall ha ett närliggande intresse knutet till den skadade personen. Detta intresse kan t ex baseras på ett avtalsförhållande. 26 Definitionen på en tredjemansskada kan således beskrivas som en allmän förmögenhetsskada till följd av annans person- eller sakskada Oegentlig tredjemansskada En tredjeman lider inte själv någon fysisk skada men däremot finns trepartsrelationer där den skadegörande handlingen riktas mot en person som drabbas av en personskada och följdverkningarna av den första personskadan bidrar till att en annan person lider en personskada. Det pratas då om oegentliga tredjemansskador. 28 Beträffande personskada kan psykisk chock (se vidare avsnitt 3.4.1), även om den utlöses av en skada som träffar annan, räknas som en personskada för den drabbade och medföra rätt till ersättning. 29 Ett typexempel är då en person chockas så svårt av en nära anhörigs död och sedermera utvecklar psykiska besvär som kan hänföras till personskadan. 30 Skadan ses då som en direkt tillfogad skada och således ej som en tredjemansskada. Ersättning för lidande på grund av annans skada, eller för sorg och lidande vid annans död, utgår ej enligt svensk rätt. 31 En tredjemansskada var före 2001 års lagstiftning, ersättningsgill endast i ett fall nämligen då det gäller ersättning till efterlevande för begravningskostnader och för förlust av underhåll. Genom lagändringen, som började gälla 1 januari, 2002, tillkom ersättning för personskada 24 Hellner Jan och Johansson Svante, Skadeståndsrätt, s. 406 f. 25 A a s. 364 f. 26 Andersson Håkan, Trepartsrelationer i skadeståndsrätten, s A a s A a s Prop. 2000/01:68 s Andersson Håkan, Trepartsrelationer i skadeståndsrätten, s Hellner Jan och Johansson Svante, Skadeståndsrätt, s

12 som till följd av dödsfallet åsamkats någon som stod den avlidne särskilt nära. 32 Förutom chockskadorna hänförs även prenatala skador (förefödselnskador) till gruppen av oegentliga skador. Den skadevållande handlingen riktas här primärt mot en förälder medan verkningarna, sekundärt, träffar det senare födda barnet till den direkt utsatte. Barnet (den indirekt drabbade) kan då kräva ersättning för eventuell personskada Andra länders synsätt Internationellt sett har de allra flesta länderna en motsvarande syn på tredjemansersättning dvs. att tredjemansskador inte ersätts annat än i sällsynta undantagsfall. I Sverige, Finland, Norge och Danmark gäller huvudregeln som innebär nekad ersättning till tredjeman. Även i tysk och engelsk rätt nekas ersättning. I Australien och Kanada har högsta domsmakten medgivit tredjemansersättning genom domar som innehåller utförlig diskussion av de rättspolitiska grunderna. Här ser man en likhet med den nordiska undantagsregeln som istället för att räkna upp givna situationer, överlämnar avgörandet till domstol för konkret bedömning med beaktande av tredjemans aktuella intressen i målet. Amerikansk rätt upprätthåller även de huvudregeln medan man i Frankrike skiljer sig mot de flesta andra länderna och medger ersättning för tredjemansskador. Fransk rätt särreglerar inte tredjemansskador utan använder en uppsättning begränsningskriterier för alla olika skadetyper Kraven för skadestånd till anhöriga Det var tidigare osäkert om den som fått en chock av att se nära anhöriga dödas, utan att det förelåg uppsåtligt brott, kunde få ersättning. Kraven för att anhöriga ska få skadestånd är att det måste vara medicinskt påvisbara psykiska besvär. De psykiska besvären behöver nödvändigtvis inte ha uppstått genom en chock vid ett särskilt påvisbart tillfälle utan även effekter som blivit en följd av ett utdraget händelseförlopp, kan berättiga till ersättning. 35 Om en anhörig till en mördad person har bevittnat eller varit närvarande vid en händelse t ex vid ett mord och på så sätt drabbats av chock eller psykisk depression har personen rätt till skadestånd enligt rättspraxis. 36 Det krävs enligt förarbetena, att de psykiska besvären, som måste vara medicinskt påvisbara, orsakats av en skadeståndsgrundande handling. Det är också endast beräkneliga följder som ersätts. Skadestånd betalas inte för skador som faller utanför skyddsändamålet utan skadestånd betalas således enbart till dem som omedelbart eller direkt drabbas av skadan. 37 Sammanfattningsvis konstateras i förarbetena, innan den nya lagstiftningen 2001, att det fanns en rätt till ersättning för psykiska besvär då en nära anhörig dödats uppsåtligen eller av grov vårdslöshet. Anhöriga hade alltså inte tidigare rätt till ersättning om dödsfallet orsakats av enbart ett oaktsamt handlande. Detta ändrades sedermera 2001 så att 5:2 SkL därefter och idag berättigar tredjeman ersättning då dödsfall, oavsett grund, som givit nära anhörig personskada, skall ersättas. Tidigare och än idag finns det inga avgöranden från högsta instans där ersättning lämnats till någon som fått psykiska besvär efter att en nära anhörig skadats allvarligt. HD har uttalat att det är lagstiftaren som skall bestämma vart gränsen skall gå. 38 Ett 32 Prop. 2000/01:68 s. 31. samt SkL 5:2 3p. 33 Andersson Håkan, Trepartsrelationer i skadeståndsrätten, s A a s. 23 ff. 35 Hellner Jan och Johansson Svante, Skadeståndsrätt, s Fredriksson Max och Malm Ulf, Brottsoffrens rättigheter i brottmålsprocessen, s Prop. 2000/01:68 s. 30 ff. 38 A Prop. s

13 argument för att utge ersättning till nära anhöriga, är att just familjebanden innebär en inskränkning av den potentiella skadelidandekretsen. Enligt gällande rätt finns ett lagreglerat undantag från huvudregeln nämligen det fall då den direkt skadelidande avlider och efterlämnar familj. Då en familjemedlem skadas kan de anhöriga behöva betala kostnader för sjukhusbesök etc. Som tredjemän, har de dock inte rätt till ersättning för sådant, utan dessa kostnader kommer att ingå i den direkt skadelidandes krav Chockskador När någon lider personskada, efter att ha bevittnat en annan persons skada, talas det om en typisk chockskada som kan innebära såväl ekonomiska som icke-ekonomiska följdverkningar för tredjeman. Den senare av de två följdverkningarna hänförs till de olika psykiska påfrestningarna som inte täcks av ersättningen inkomstförlust och kostnader. Begreppet chockskada kan egentligen vara missvisande eftersom det inte bara rör sig om tillfälliga och direkta reaktioner, utan även sådant som kan visa sig senare. Förr var inställningen till ersättning för chockskador restriktiv men genom NJA 1993 s. 41 (se nedan avsnitt 5) har praxis ändrats. Gränsdragningsfrågor som lämnades öppna efter fallet var bland annat huruvida skadestånd skall ges till anhöriga då en person dödats med då detta icke varit uppsåtligt samt om närstående skall ha möjlighet till ersättning då personen endast skadats. Efter domen i målet lades ett lagförslag fram som idag innebär att nära anhörig skall få ersättning oavsett om personen dödas uppsåtligt eller av annan grund, under förutsättning att chockskadan karakteriseras som en personskada. 40 Intressant är vidare på vilket sätt en handling framkallar chocken. Här blir tids- och rumsaspekten avgörande och har således en nära anhörig varit direkt ögonvittne och chockats godtas skadeståndsanspråket i regel. (Det finns ett belysande rättsfall om detta se NJA 1971 s 78). 41 Vid utdömandet av skadestånd tittar man även på skadevållarens handlande, dvs. handlingens chockerande verkan, dennes intentioner och motiv. Dessa faktorer kan inverka på höjningen av skadeståndsbeloppet eftersom de förstorar kränkningen av den skadelidande. Om avsikten med ett brott är att skada en nära anhörig kan skadevållarens handling klassificeras som psykisk misshandel och personen kan därför få skadestånd (se avsnitt 5.1.1) Vem är nära anhörig? För det första uppställs grundkravet, att den chockskadade skall vara nära anhörig till den döde. Detta kan motiveras med att anhöriga faktiskt drabbas av olyckan. Vem som är nära anhörig beror delvis på levnadsförhållandena. De som är gifta, samboende samt relationen föräldrar-barn är självklara. Syskon, som levde ihop med den avlidne, bör även inräknas till den skyddade kategorin. Det är tveksamt hur man skall se på andra syskon, förlovade, vänskapsförhållanden etc. 43 Förutom barnets mor och far, fosterföräldrar och sammanboende räknas även andra vuxna som barnet har en förtroendefull relation till t ex mor- och farföräldrar, mostrar och fastrar, till kategorin närstående. 44 Utanför ersättningsberättigade hamnar i vart fall personer som varken är nära anhöriga eller har bevittnat händelsen. Risken 39 Andersson Håkan, Trepartsrelationer i skadeståndsrätten, s. 122 ff. 40 A a s. 250 f. 41 A a s A a s. 282 f. 43 A a s. 268 ff. 44 Karnov, s

14 att bli chockad genom underrättelse är något alla, som inte är nära anhöriga, får räkna med och därmed uthärda. Detta motiveras genom att risken för missbruk annars ökar. 45 I NJA 2000 s 521 prövades frågan om psykiska besvär skulle anses ha uppkommit hos vuxna syskon vilka inte bodde med den som bragts om livet (K) genom uppsåtligt brott. Denna fråga har av HD dessförinnan aldrig prövats. I förarbetena uttalas att skadestånd skall kunna utgå även till dem som inte sammanbodde med den avlidne. Det krävs då att det rått en sådan samhörighet mellan dem som det finns mellan sammanboende syskon. 46 TR:n fann att syskonen haft en ovanligt god relation till varandra. HovR:n å sin sida var inte beredd att utöka skadeståndsskyldigheten till att omfatta vuxna syskon som inte bodde med den avlidne. Frågan prövades slutligen i högsta instans där de gjorde bedömningen att, av det som framkommit om syskonens relation till K, anledning fanns att presumera att alla syskon drabbats av psykiska besvär Beviskrav Det ligger i sakens natur att nära anhöriga som drabbats av att en person avlidit genom brott, lider psykiska besvär till följd av dödsfallet. Normalt torde det inte idag, i motsats till tidigare, krävas läkarintyg eller annan liknande utredning när någon yrkar ersättning för psykiskt lidande, då en nära anhörig dödats. 47 Justitiedepartementet har framlagt ett förslag om att bevisningen för en personskada som drabbat ett barn till följd av att barnet bevittnat allvarligt våld mot en nära anhörig torde bedömas på samma sätt som beträffande anhöriga till personer som dödats. Det bör i regel presumeras att ett barn som närvarat vid allvarligt brott i t ex hemmet, drabbats av psykiska besvär som är att hänföra till personskada. 48 En bevislättnad i fråga om medicinskt påvisbara besvär har fastställts i NJA 2000 s 521. Vanligtvis brukar underlag för sjukskrivning åberopas och utgöra bevisning men i det här fallet är den medicinska utredningen ofullständig. I HD säger man att det ligger i sakens natur att de som stått den avlidne nära, drabbas av psykiska besvär. En bevislättnad är vidare endast motiverad om den skadelidande är så nära anhörig till den avlidne att det är naturligt att utgå från att dödsfall leder till psykiska besvär, vilket fastställts tidigare, se ovan under NJA 2000 s 521. Det skall poängteras att förhållandena i detta fall var speciella. Dels ägde föräldrarna ett taxibolag som övertogs av syskonen och dels bodde alla i samma ort. Vidare arbetade de tillsammans på bolaget och träffades således väldigt ofta, såväl i som utanför arbetet. 45 Anderson Håkan, Trepartsrelationer i skadeståndsrätten, s. 268 ff. 46 SOU 1992:84 s Prop. 2000/01:68 s Ds 2004:56 s

15 4 Tredjemansersättning; dess fördelar och nackdelar 4.1 Argument för tredjemansersättning Huvudregeln, att ej utge ersättning, undviker i och för sig en obegränsad krets av skadeståndssökande. Något som däremot talar för ersättning är att varje krav för sig inte blir mindre skyddsvärt bara för att det finns många andra krav utan tvärtom talar detta för en ansvarsskärpning. 49 Huvudregeln leder till att lika fall behandlas olika. Även om tillämpningen inte är ologisk leder den till inkonsistenta lösningar. 50 Storlekskravet på ersättningen för tredjemansskador kan röra stora summor men det är inte unikt för den skadetypen. Inte heller kan man utgå från att andra regleringar leder till mängder av tredjemanskrav. 51 Ett motiv för huvudregeln är att det är en enkel regel (se avsnitt 4.2) men entydig enkelhet är inte alltid medlet mot mångfacetterad problematik. 52 En enkel regel som jurister förordar är att ansvarsförsäkringarna skall bära de komplicerade gränsfallen, fast då får försäkringsbolagen istället ett gränslöst ansvar. Tredjeman skulle inte heller då få full ersättning eftersom troligen ett maximibelopp skulle införas i försäkringsvillkoren. Vid uppsåtliga brott spelar det ingen roll om gärningsmannen har försäkring, eftersom ansvarsförsäkring i sådana fall inte täcker skadan. 53 I de fall barnen får ersättning brukar det dock inte, för t ex den misshandlande mannen, bli fråga om några särskilt betungande belopp. 54 En regel där tredjeman alltid får ersättning är lika enkel att tillämpa som nuvarande huvudregel. Dessutom kan ifrågasättas om förutsägbarhet har ett högre värde än rättvisa? Bara för att vi tillämpar en huvudregel måste vi inte utesluta förändringar beroende på samhällsförhållandenas utveckling utan vi måste låta nya idéer vidareutveckla skadeståndsrätten. 55 Utifrån ett teleologiskt synsätt kan man argumentera för tredjemansersättning. Eftersom både culparegeln och det strikta ansvaret har till ändamål att förhindra vållande av person- och sakskadorna samt de allmänna förmögenhetsskadorna som hör till dessa, bör skadestånd utlösas i alla situationer där det preventiva ändamålet gagnas. Metoden bör användas för att se om ett visst fall i den enskilda situationen står i överensstämmelse med de värderingar och ändamål som styr rättsområdet. Om skadevållaren förstår att tredjeman kommer att drabbas torde utsikterna för att få ersättning kunna öka Argument mot tredjemansersättning Som ett stöd för den gällande huvudregeln framhålls en rad negativa följder som skulle inträda om man tillämpade undantaget, bland annat skulle det strömma in skadeståndskrav från alla möjliga håll och kravens storlek skulle bli enorma. 57 Processekonomiska skäl talar vidare för en begränsning. Om man tillät krav från tredjeman skulle domstolsväsendet inte klara av att hantera alla anspråk och sett utifrån ett samhälleligt perspektiv så skulle kostnaderna för processerna alltså bli för höga. En följdverkning skulle kunna vara att ansvarsförsäkringarnas premier skulle komma att höjas och nästa fråga är då om försäkringsbolagen vill täcka sådana risker. Utan en huvudregel skulle eventuella tvivelaktiga 49 Andersson Håkan, Trepartsrelationer i skadeståndsrätten, s. 34 och 39 f. 50 A a s A a s. 40 f. 52 A a s Hellner Jan och Johansson Svante, Skadeståndsrätt, s Se sista stycket i avsnitt (Fall från BrOM). 55 Andersson Håkan, Trepartsrelationer i skadeståndsrätten, s. 45 ff. 56 A a s. 70 ff. 57 A a s. 38 f. 14

16 krav uppstå. Problematiken är att personer kommer att säga att deras förluster har samband med den skadegörande handlingen men att det skulle vara problem med att utreda om det verkligen förhåller sig så. Givetvis torde vanliga beviskrav gälla och då måste även tredjeman visa/styrka att hans förlust uppkommit som en följd av skadan. 58 Inom skadeståndsrätten är det vidare ofta komplicerade saker man har att bedöma varför man förordar en princip om allt eller inget dvs. fullständig ersättning eller fullständig uteslutning av ersättning. Idag kan man se att praxis visar en allt generösare inställning till utbetalning av ersättning av både ekonomiskt och ideellt slag. Om man vill ha lättillämpade regler får man också acceptera att resultaten i de enskilda fallen kan verka godtyckliga. En enkel regel kan innebära att parterna inte behöver gå till domstol och det är en förstärkning av de processekonomiska synpunkterna. Skulle man frångå huvudregeln skulle det skapa osäkerhet i det praktiska livet och det är ju en rättssäker och förutsägbar rättstillämpning människor vill ha och inte tvärtom. En enkel regel med förutsägbara resultat, som tillämpas lika på de direkta- och indirekta skadetyperna, leder dessutom till att olika fall ska behandlas någorlunda lika Andersson Håkan, Trepartsrelationer i skadeståndsrätten, s. 39 och A a s. 44 f. 15

17 5 Rättsfallsanalys Inledningsvis redogörs kortfattat för rättsfallen och till respektive rättsfall förs en mindre diskussion om problematiken och olika ställningstaganden. Mina egna åsikter framförs först under avsnitt 7. NJA 1979 s. 620 Frågan i målet är om K.A, som bragt K.B om livet, är skadeståndsskyldig mot K.B:s dotter C då denne drabbats av psykiska besvär när hon underättades om det inträffade. De psykiska besvären hos C har medfört sjukskrivning och hon kräver därför ersättning för förlorad arbetsförtjänst med kr. C hävdar att det föreligger adekvat kausalitet mellan hennes ekonomiska förlust och brottet. TR:n förpliktigar K.A att utge ersättning till C med nämnda belopp. C var endast 20 år då hon underrättades om moderns död och TR:n finner inte anledning att betvivla att hon drabbades av en chock av det inträffade. Chocken anses vara en adekvat följd av våldsbrottet. HovR:n å andra sidan befriar K.A från att utge skadestånd till C då de anser att den skadebringande gärningen måste försätta någon i en skräckfylld situation och därigenom drabbas av chock. C:s psykiska besvär har enligt HovR:n inte haft sådant samband med K.A:s brott. Två var skiljaktiga och fastställde TR:ns dom. I HD anförde C, till stöd för sin talan, att det vore orimligt att uppställa kravet att hon måste ha varit närvarande och sett när modern dödats och på så sätt drabbats av en chock. HD gör den bedömningen att eftersom C när dråpet förövades, vistades på annan ort, har hon inte direkt berörts av K.A:s handling. Hennes depression har uppstått sedan hon underrättats om moderns bortgång. C:s psykiska besvär har inte haft sådant samband med K.A:s handling att denne kan åläggas skadeståndsskyldighet mot C för hennes sjukdom. Tidigare kunde således den som drabbats av psykiska besvär genom underrättelse om att en nära anhörig hade dödats, inte erhålla skadestånd men 1993 frångick HD denna restriktiva ståndpunkt. 60 Genom 1993 års mål (se nedan) blev NJA 1979 s 620 överspelat. Fallet har dock intresse genom den vikt HD fäst vid kravet på att den skadelidande skall ha varit närvarande vid den brottsliga gärningen. NJA 1993 s. 41 del I I målet har T gjort sig skyldig till grov våldtäkt och mord då han tvingat S till samlag och sedan uppsåtligen dödat henne på ett sadistiskt och förfärligt sätt. Skadestånd yrkades av S:s föräldrar och hennes syster J, för psykiskt lidande med kr var. TR:n menar att det för att det skall kunna utgå ersättning för psykisk skada genom chock i samband med någon nära anhörigs död, krävs att den psykiska skadan står i direkt och nära samband med brottet. Ett sådant samband anses föreligga om den chockade själv befunnit sig i fara för fysisk skada vid brottstillfället. Den som inte varit närvarande vid brottstillfället utan således fått en chock genom underrättelsen, anses inte uppnått det sambandet. S:s föräldrar och syster har visserligen inte befunnit sig på brottsplatsen men de har så snart de fått reda på omständigheterna kommit dit. Familjen har utsatts för enorma påfrestningar och utsatts för ovärderliga sorgereaktioner. TR:n finner att omständigheterna i fallet leder till att det får anses föreligga ett sådant direkt och nära samband som det krävs, mellan familjens psykiska lidande och mordet på S. Ersättning för deras psykiska lidande kan utgå. 60 Andersson Håkan, Trepartsrelationer i skadeståndsrätten, s. 281 och Hellner Jan och Johansson Svante, Skadeståndsrätt, s

18 Ersättning till efterlevande för psykiskt lidande på grund av underrättelse om anhörigs död är ett inte helt lätt eller klart rättsläge. En restriktiv inställning mot skadestånd i sådana fall synes ha varit dominerande. I rättsfallet NJA 1971 s. 78, som gällde frågan om en bilförare som dels själv skadats och dels fått psykisk depression när föräldrarna omkom i bilolyckan skulle erhålla ersättning, anförde HD att det måste ha varit en chockartad och skräckfylld upplevelse. Depressionen ansågs vidare stå i så direkt och nära samband med olyckan så att skadestånd kunde utgå. Om man begränsar skadeståndsskyldigheten till fall där de anhöriga befunnit sig på brottsplatsen, blir det dessutom en för snäv precisering av fall där ersättning egentligen skulle kunna utgå. När det gäller grova våldsbrott blir det rena tillfälligheter som spelar in dvs. om de anhöriga skall kunna vända sig mot gärningsmannen med sina ersättningsanspråk eller ej. 61 HovR:n diskuterar i målet fyra förutsättningar där ersättningskrav bör godtas beträffande depression till följd av underrättelse om ett grovt brott mot en nära anhörig. För det första skall man medge ersättningsanspråk om det rör sig om ett särskilt grovt eller upprörande brott. Vidare skall det finnas ett nära samband mellan brottet och den tidpunkt då tredjeman underrättades. Det bör inte krävas närvaro på brottsplatsen. För det tredje bör det krävas viss association till brottsplatsen. Kravet här är inte att tredjeman sett målsäganden i ett skadat tillstånd. Skulle man ställa upp ett sådant krav faller de anhörigas rätt till ersättning i de fall där man inte kan identifiera personen och vidare då offret förintats så pass mycket att igenkännandet omöjliggörs. Den sista förutsättningen som skall få betydelse är om gärningsmannen haft särskild anknytning till den avlidnes anhöriga t ex genom familje- eller vänskapsförhållanden. Efter denna redogörelse går HovR:n in på de aktuella omständigheterna i målet. Våldtäkten som S utsatts för anses grov dels på grund av de sadistiska inslagen som förekommit. Så fort familjen har underrättats om det inträffade har de utsatts för psykisk press. T har känt till och umgåtts med familjen under en ganska lång tid. Eftersom HovR:n finner förutsättningarna vara uppfyllda, fastställer de TR:ns domslut. I HD beslöt man att målet skulle avgöras av HD i dess helhet (pleniavgörande). Familjen har åberopat 1:3 SkL (nuvarande 2:3 SkL) dock kan den bestämmelsen inte ge ersättning för lidande som tillfogats någon annan. HD poängterar att familjen till följd av S:s död tillfogats sådana medicinskt påvisbara skador som kan hänföras till personskada, att deras talan anses innefatta yrkande om ersättning även enligt 5:1 SkL. HD menar att rättspraxis skall inta en mindre återhållsam syn än hittills beträffande närståendes möjligheter att få ersättning för psykiska besvär och fastställer därmed slutligen HovR:ns domslut. Hellner menar att pleniavgöranden har stor betydelse för rättsutvecklingen i vanliga fall men att det är svårare att fastställa vilken betydelsen är i detta fall. Detta då domarna är kortfattade och med hänsyn till de få hänvisningarna till tidigare praxis och litteratur. 62 Kleineman å sin sida menar att det är bra att HD visat vägen för större anpassbarhet genom att rationalitet samt rättspolitiska sakskäl ställs i förgrunden i prejudikatverksamheten även om han är bekymrad över att prejudikatinstanserna inte tar initiativ utan väntar på lagstiftarens vägledning. 63 NJA 1993 s. 41 del II Här rör det sig om åtal mot H för mord då denne berövat B livet genom kvävning och/eller strypning. Skadestånd yrkades av B:s föräldrar med kr vardera för underrättelsen om 61 NJA 1993 s Hellner Jan, SvJT 1993 s Kleineman Jan, JT 1992/93 s. 825 f. 17

19 B:s död. TR:n går även här systematiskt igenom de fyra förutsättningarna för att skadestånd skall kunna utgå, och de anses vara uppfyllda. HovR:n fastställer TR:ns domslut och målet går till HD som också avgör detta mål i plenum. Föräldrarna hade även här yrkat ersättning enligt 1:3 SkL men den bestämmelsen är inte tillämplig så även deras talan anses omfatta bestämmelsen 5:1 i SkL. HD ändrar det yrkade beloppet på kr och beviljar föräldrarna till kr vardera i ersättning. I strid med tidigare praxis får de ersättning enligt allmänna regler för personskada. Beloppet som utdöms enligt gällande normer kan ses som lågt. I det pågående lagstiftningsarbetet bör såväl skadeståndsbeloppen som närståendes möjligheter till ersättning, ses över. 64 Sammanfattningsvis framhöll HD i de två pleniavgörandena, att huvudregeln om att tredjemansskada inte ersätts, inte lade hinder i vägen för ersättning för närstående som drabbats av personskada. Mot ersättningsskyldigheten kunde varken principer om adekvat kausalitet eller skyddsändamål åberopas då starka billighetsskäl talade för skadestånd. 65 Hellner menar att den viktigaste principiella upplysningen i de båda målen är att HD förklarar att adekvansgränsen inte kan dras så snävt att anhöriga som inte varit närvarande vid olyckan aldrig kan få ersättning. I övrigt framgår det att HD avvisar två av de förutsättningar som HovR:n uppställde som krav för ersättning, nämligen att de närstående skulle ha vistats i närheten av brottsplatsen och att det endast fick ha förflutit en kort tid innan de närstående underrättats om det inträffade. 66 NJA 1995 s. 269 B (fadern) har fällts till ansvar för bland annat egenmäktigt förfarande med barn, då han skiljt barnet från modern, som hade ensam vårdnad om barnet, och fört barnet till Tunisien till sin mamma och själv åkt tillbaka till Sverige. Frågan är om B på grund av sitt handlande är skyldig att utge ersättning till modern för de psykiska besvär som hon tillfogats till följd av sonens bortförande. Modern har yrkat ersättning enligt 5:1 SkL. Vem som är berättigad till ersättning får lösas med hjälp av allmänna rättsgrundsatser. Bestämmelsen om egenmäktighet med barn, 7:4 BrB, är en bestämmelse där det primärt är barnet som omfattas av brottets art och därför har rätt till skadestånd. Brottet måste dock även anses vara riktat mot modern i detta fall. I rättspraxis (NJA 1971 s. 78 och NJA 1979 s. 620) har det uppställts stränga krav på orsakssambandet mellan den brottsliga handlingen och det psykiska lidandet för närstående. I det här fallet får det anses innebära en mycket stark psykisk påfrestning att en moder berövats kontakten med sitt barn. Personskadan anses ha ett sådant närliggande samband med brottet att hon därför är berättigad till skadestånd med kr. Skadan i detta fall var en tredjemansskada men brottet var egentligen inte riktat mot modern. Trots detta framhöll HD omständigheter som medförde att handlandet skulle anses vara riktat mot modern. För det första förelåg det starka motsättningar mellan föräldrarna och fadern hade vidare dels fört bort barnet och dessutom misshandlat barnets mamma ett antal gånger. Gärningen innebar vidare att modern berövats all kontakt med sin ettårige son och det för en högst oviss framtid Bengtsson Bertil kommenterar även problematiken (förutom i rättsfallet) i SvJT 1993 s Bengtsson Bertil, SvJT 1998 s Hellner Jan, SvJT 1993 s Bengtsson Bertil, SvJT 1998 s. 101 f. 18

20 NJA 2003 s. 508 I målet åtalas B.A för människorov och grovt sexuellt utnyttjande av underårig (B). B.A förpliktigades att utge ersättning med kr till B. Frågan i målet är om B.A dessutom är skadeståndsskyldig mot B:s föräldrar C och D. Föräldrarna menar att då en person bortrövar ett barn så skall brottet anses vara begånget även mot dem som föräldrar då lidandet var en så beräknelig och närliggande följd av brottet. TR:n fastställer föräldrarnas talan bland annat med hänsyn till utgången i NJA 1995 s HovR:n finner att B.A:s handlande inte varit så direkt riktat mot föräldrarna att de på den grunden skall vara berättigade till skadestånd för personskada. Frågan är då om de skador som de drabbats av som föräldrar har en så närliggande och beräknelig följd av brottet att B.A ändå skall anses skadeståndsskyldig. HovR:n finner att ett åläggande för B.A av sistnämnda skadeståndskyldighet varken har stöd i lag eller rättspraxis. HD poängterar att man hittills gett ersättning till närstående då någon dödats uppsåtligen. En utvidgning har också gjorts, nämligen 5:2 3p SkL som ger ersättning när nära anhörig dödats. Fortfarande är osäkert om de psykiska besvären är en typisk och förutsebar följd av skadehändelsen, då en nära anhörig skadats. HD menar att föräldrarnas skador är en typisk och förutsebar följd av B.A:s handlande. Omständigheterna i fallet är dock sådana att om man skulle ge dem ersättning så har man utvidgat skadeståndsmöjligheterna. Lagstiftaren menar att även andra fall som t ex då någon svävat mellan liv och död, kan berättiga till ersättning men att sådana fall skall avgöras i rättstillämpningen med hänseende till alla rådande omständigheter. Detta är enligt HD något som skall fastställas först genom lag och inte i rättstillämpningen. Med beaktande av just de skälen avvisades slutligen föräldrarnas skadeståndstalan. Orsakerna till att HD ansåg att en utvidgning bör komma på lagstiftaren var att utvidgningen skulle medföra bland annat ekonomiska konsekvenser som var svåra att bilda sig en uppfattning om, inom ramen för den prövning som kunde ske i rättstillämpningen. Utöver detta talade även en viss restriktivitet, dels med hänsyn till avgränsande av de fall då skadestånd skall utgå och vidare bestämmandet av vilka skador som skall vara ersättningsgilla. 68 Dom Växjö tingsrätt Växjö tingsrätt har i ett mål dömt W att till ett antal personer utge ersättning efter att hon anlagt brand i sitt patientrum på ett sjukhus. Följden av den anlagda branden blev att två patienter dog, tre skadades allvarligt och i övrigt har fara förelegat för ytterligare fjorton personer. De anhöriga vars släkting dog yrkade ersättning för sveda och värk/psykiskt lidande med kr. Övriga anhöriga yrkade ersättning med kr. TR:ns bedömning är att lidande hos de anhöriga vars släkting överlevt med allvarliga skador är lika stort som lidandet hos de anhöriga där personen avled. TR:n finner att kr är en skälig ersättning för sveda och värk/psykiskt lidande per anhörig. 69 NJA 2004 s. 26 I detta mål, där S.E.F berövade L.T livet, yrkade LT:s fyra barn skadestånd för personskada med kr var. Det fastställs både i TR:n och HovR:n att barnen haft en nära relation till sin far. Samtliga barn har varit sjukskrivna och fått hjälp efter det inträffade då de drabbats på ett chockartat sätt. Frågan i HD rör endast hur stort ersättningsbeloppet för det psykiska lidandet skall vara. Tidigare, t ex i 1993 års plenimål, utdömdes ett schablonbelopp med kr. Detta belopp om kr som hittills i praxis dömts ut anses som lågt. Däremot 68 Bengtsson Bertil, SvJT 2004 s Domen överklagades ej. 19