Holmsunds kyrka, Umeå kommun, Västerbottens län

Transkript

1 Kulturhistoriska värdebeskrivningar över kyrkomiljöerna i Västerbottens län Holmsunds kyrka, Umeå kommun, Västerbottens län Kyrkomiljön Kustsamhället Holmsund ligger vid havet, ca 15 km sydost om Umeå. Här låg sedan 1840-talet lastageplatsen för Baggböle vattendrivna sågverk en bit upp efter Umeälven. Sågverkets ägare var göteborgsfirman James Dickson & Co, som på och talen lät uppföra arbetarbostäder, kyrka och prästgård för sin arbetsstyrka på lastageplatsen. På 1880-talet flyttade företaget sin sågverksrörelse från Baggböle till en ny ångsåg i Holmsund, och lät uppföra skola, lärarbostad och ytterligare bostäder. Redan omkring 1860 hade ett annat företag anlagt en av Norrlands första ångsågar, Sandviks ångsåg, i en annan del av samhället, så befolkningen i Holmsund ökade snabbt vid denna tid. Holmsunds församling bildades 1863 genom en utbrytning ur Umeå landsförsamling, men blev eget pastorat först Umeås hamn flyttades 1920 till Holmsund. Kyrkplatsen ligger i södra delen av det gamla lastageplatsområdet, som kallas Västerbacken och utgör en historiskt intressant helhetsmiljö. Intill kyrkan ligger begravningsplatsen och prästgården, den f.d. kyrkskolan och lärarbostaden samt mot söder bl.a. nio arbetarbostäder med uthus. Åtta av arbetarbostäderna är byggnadsminnesförklarade och området är en kulturmiljö av riksintresse (AC 7). Kyrkogården Kyrkogården ligger vackert till på västra sidan om kyrkan i en svag sluttning ned mot Österfjärden. Den äldsta delen av kyrkogården, som invigdes 1866, ligger längst i sydväst men har successivt utvidgats norrut 1890, 1922, 1937 och senast En del av den tidigare prästgårdstomten har därmed tagits i anspråk. Längst mot norr finns en minneslund. Prästgården ligger i direkt anslutning till den nordöstra delen av kyrkogården som avgränsas delvis av en mur och delvis av ett brunt staket. I övrigt kännetecknas kyrkogården av grusade gångar och sparsam vegetation med inslag av främst björk, men även rönn och någon gran. I den nyare delen förekommer längsgående rygghäckar av måbär. I södra delen finns allmänfält med små liggande gravvårdar. Ett gravkapell från omkring år 1900 är beläget på kyrkogården ca 60 m sydväst om kyrkan. Det äldsta gravkapellet, beläget i kyrkogårdens sydvästra hörn, revs då det nuvarande uppfördes. Kapellet är en relativt enkel korsröstad byggnad med nygotiska drag och gulbeige fasadpanel med engelskt röda rundbågiga fönster och entréport mot väster. Taket, som ursprungligen var papptäckt, är sedan 1947 täckt med skiffer. En mindre klockstapel är belägen ca 40 m nordost om kyrkan. Den är uppförd i relativt sen tid med stomme av trä och skiffertäckt tak. Ca 50 m söder om kyrkan ligger en personalbyggnad med garage från I slänten sydöst om kyrkan uppfördes 1986 en 1

2 församlingsgård med glasad förbindelse länkad till kyrkan. Kyrkan och församlingsgården omges i norr av ganska stora plana asfalterade ytor och låga betongmurar. Markytorna söder och väster om kyrkan är gräsbevuxna. Kyrkan Kyrkan byggdes efter fasad- och planritningar av komminister J. A. Linder, Umeå. Finansiärer var sågverksföretaget James Dickson & Co i Göteborg. J. A. Linder var familjen Dicksons lokala arkitekt. Linder medverkade också med anvisningar för kyrkans interiörmålning och utförde sniderier på predikstolen, läktaren och det gamla altaret. Byggmästare var Johan Petter Lundberg från Teg som hade uppfört Sorsele kyrka, ritad av Överintendentsämbetets arkitekt Ludvig Hedin. Denna ritning förmedlades sannolikt till J. A. Linder som hade den som förebild skänkte dåvarande Holmsunds AB kyrkan till Holmsunds församling. Kyrkan, som ligger avskild men väl synlig från arbetarbostäderna, är uppförd i klassicistisk stil. Långhuset är orienterat i nord-sydlig riktning, med torn och entré mot norr och femkantig korabsid mot söder tillbyggdes en likaledes femkantig sakristia på östra långsidan vid koret. Den sidoingång som ursprungligen fanns mitt på långhusets västra fasad togs bort i mitten av 1950-talet. Idag används inte heller entrén genom vapenhuset i tornet som huvudentré längre; istället används den nya entrén på östra långsidan via församlingsgården. Tornet är uppbyggt i två avsatser med ett övre smalare klockrum och spetsigt pyramidtak. Kyrkans stomme består av timmer och är utvändigt och invändigt brädfodrad. Fasaderna är artikulerade genom pilastrar med profilerade kapitäl och gesimser som löper runt byggnaden. Den vitmålade panelen är upp till fönsterhöjd indelad i ramverk med fyllningar, däröver stående brädor med locklister och upptill avslutad med en båglist under den profilerade takfoten. Kyrkans tak var ursprungligen täckt med spån, men består sedan 1940-talet av skiffer på långhuset och skivplåt på torn och korabsid. Kyrkans ursprungliga huvudentré i norr har dubbelportar som omges av ett tempelgavelmotiv med en rundbågig portalomfattning, överliggande lunettfönster och kröns av ett triangulärt gavelparti. Långhuset och korabsiden är försedda med höga rundbågiga fönster med korspost och spröjsverk. Församlingsgården, som är sammanlänkad med kyrkan via en glasad förbindelsegång, byggdes 1986 efter ritningar av arkitekt Bertil Håkansson, Umeå. Interiören har en varm och sakral prägel men med inslag och kulörer från skilda tider. Vapenhuset i tornet har ändrats två gånger, i början av 1930-talet och på 1950-talet. Idag karakteriseras detta utrymme främst av 1950-talet, bl.a. med väldigt tidstypiska vindfångsdörrar. Det rektangulära kyrkorummet är treskeppigt, med förhöjt mittparti och avgränsande vita kolonnrader mot de lägre smala sidoskeppen. Orgelläktaren bärs upp av tre par mindre kolonner på ömse sidor om mittgången. Läktarbarriären är fältindelad, målad i beige och ljust gulbruna nyanser, och har förgyllda sniderier. Innertaket är i mittpartiet ett tredingstak och valmat mot koret, panelklätt och målat i brutet vitt med dekorband i mörkare grått och marmoreringar i rödbrunt. Väggarna är klädda med liggande brädpanel, som är marmoreringsmålad i en grårosa färgskala och nedtill avslutas med en bröstning. Vägg- och takmåleriet framtogs och återställdes till ursprungligt skick vid restaureringarna 1931 och Sakristian låg från början i korabsiden bakom altaret tills den nya sakristian byggdes Bänkinredningens och korets ursprungliga 2

3 utförande är inte helt klarlagt. Troligen var bänkinredningen uppdelad i tre kvarter med mittgång och en gång från västra porten och fram till mittgången. Bänkinredningen har ändrats flera gånger. Idag är bänkarna kortade så att gångar bildas mot ytterväggarna och en ny gång har öppnats mot den östliga entrén mot församlingsgården. I korabsiden byttes på 1950-talet Linders altararrangemang (kors med snidad svepning) ut mot ett massivt kalkstensaltare, halvrund altarring och en triptyk målad av Torsten Nordberg. Den tillbyggda sakristian på korets östra sida nås via en dörr bakom predikstolen. Invändigt präglas sakristian och vapenhuset av renoveringen på 1950-talet. Den nuvarande trappan från kyrkorummet och upp till läktaren byggdes 1973 men ändrades 2005 till ett mer anpassat utförande. Vid renoveringen 2005 gjordes även andra ändringar som tonade ned 1970-talsprägeln och gjorde kyrkorummet lugnare och något stramare. Bland annat ändrades färgsättningen på bröstpanelen till en kulör som band ihop färgsättningen bättre, kororgeln fick en ny placering, golven slipades och lackades och körrummet renoverades. Kyrkan värmdes med kakelugnar fram till 1931 när den elektrifierades byttes den direktverkande elen till fjärrvärme. Kulturhistorisk karaktäristik och bedömning Holmsunds kyrka och kyrkomiljön med kyrkogård och begravningskapell utgör ett historiskt mycket värdefullt inslag på det gamla lastage- och sågverksområdet Västerbacken. Miljön i sin helhet visar två olika sidor: mot norr en ganska oförändrad och historiskt präglad miljö, och mot söder en miljö med många nya inslag och påtaglig närhet till ett industriområde. Den gamla och känsliga kyrkomiljön är hårt konkurrensutsatt av industriområdet, av den dominanta församlingsgården, de nya personal- och ekonomibyggnaderna och de spatiösa asfaltsytorna. Kyrkans exteriör är i sig tämligen välbevarad och ett exempel på 1800-talets träarkitektur med klassicistiska formelement. Närmaste parallellen (i synnerhet utvändigt) är Sorsele kyrka, vars ritning till stor del följdes även i Holmsund förutom att den senare är en fönsteraxel kortare. Den till kyrkan väl anpassade sakristieutbyggnaden från 1919, bytet av takmaterial och borttagningen av den västra porten på långhuset är exempel på mer diskreta förändringar. Tillbyggnaden av församlingsgården är desto mer påfallande genom sin stora volym och moderna arkitektur samt genom det minskade ljusinfallet i kyrkorummet. Karaktäristiskt för interiören är kolonnerna och dekormålningen med influenser från stenarkitektur samt den klassicistiska inredningen med sparsam ikonografi. Predikstolen, ritad och till viss del utförd av J. A. Linder själv, har kvar sin ursprungliga placering framför koret på östra sidan. Renoveringarna på och 1970-talen med ändringar inom kor, vapenhus och den bakre delen av kyrkan, gör att interiören saknar en del av den symmetri och homogena stilkaraktär kyrkan ursprungligen hade. Årsringen från 1950-talet har dock kvaliteter som ändå gör den intressant att bevara. Inne i kyrkorummet stör inte den tillskapade entrén från församlingsgården helhetsintrycket nämnvärt och bänkinredningen infogar sig, trots flera ändringar, väl i helheten. 3

4 Att särskilt tänka på vid användning och förvaltning av kyrkomiljön och byggnaderna Kyrkomiljön har ett mycket stort kulturhistoriskt värde som en del i riksintresseområdet Västerbacken. Den lågmälda framtoning och småskalighet som präglar området är viktig att vidmakthålla. Kyrkan är undantaget tillbyggnaden av församlingsgården utvändigt ganska oförändrad sedan uppförandet. Med sina tydliga nyklassicistiska karaktärsdrag är kyrkan representativ för sin tid och med sitt utförande i trä och sin originalpanel anknyter den till platsens historia. Kyrkorummet är relativt välbevarat. Delar av inredningen och den karaktärsfulla marmoreringsmålningen härrör från 1860-talet och vittnar om den för länet betydelsefulla kulturpersonligheten J.A. Linders verksamhet. Kyrkogårdens läge invid vattnet med gravvårdar som vittnar om samhällets anknytning till sjöfart och sågverksindustri, de grusade gångarna, allmänfälten och gravkapellet skapar en speciell karaktär som är angelägen att värna om. Gravkapellet är med sin profana karaktär och myckna ljusinsläpp i sin exteriör representativt för gravkapellen från sekelskiftet Litteratur- och källförteckning Bebyggelsehistorisk tidskrift. Övre Norrlands kyrkor. Nr 22, Uppsala Vård- och underhållsplan för Holmsunds kyrka. Västerbottens museum Västerbotten genom tiderna. Del 1. Kulturmiljöer av riksintresse i Västerbottens län. Länsstyrelsen Västerbottens län, meddelande 2, Inventeringsdatum: , revidering Ansvar karaktäristik och bedömning: 2003: Bo Sundin, Länsstyrelsen Västerbotten och Annika Lindberg, Västerbottens museum. Revidering 2011: Annika Lindberg, Historiska Hus AB och Andreas Grahn, Länsstyrelsen Västerbotten. Texten fastställd i maj Rapport: Bo Sundin 2003, reviderad och kompletterad av Andreas Grahn

5 Holmsunds kyrka, Umeå kommun, Västerbottens län Västerbacken i Holmsund utgör en småskalig kulturmiljö av riksintresse (AC 7), med minnen från 1800-talets andra hälft då detta var hamn- och lastageplats för Baggböle sågverk. Senare anlades här en ångsåg. Företaget Dickson & Co lät omkring uppföra kyrkan samt flera arbetarbostäder, som fortfarande finns kvar och idag är lagskyddade byggnadsminnen. Kyrkogårdens äldsta del ligger i sydväst och den har successivt utvidgats norrut. Den utvändigt välbevarade kyrkan trängs mellan industriområdet i söder, de spatiösa asfaltytorna i norr samt det tillbyggda församlingshemmet i öster. Satellitbild från Kyrkan uppfördes efter ritningar signerade J.A. Linder, men med Sorsele kyrka som förebild. Med sin nyklassicistiska gestaltning och sin bevarade originalpanel i trä utgör kyrkan ett för länet värdefullt och representativt exempel på den nyklassicistiska träkyrkotypen. Det kulturhistoriska värdet har dock till viss del minskat genom tillbyggnaden av ett församlingshem i öster Foto: Andreas Grahn/Länsstyrelsen Västerbotten, 2011 (där inte annat anges).

6 Holmsunds kyrka, Umeå kommun, Västerbottens län Översta bilden är troligtvis tagen omkring 1918, eftersom Yngve Lundströms palmkvistar och de färgade korfönstren från 1917 syns i koret, men östra fönstret bakom predikstolen fortfarande inte är igensatt som det blev när sakristian byggdes Kakelugnarna revs vid elektrifieringen Foto i kyrkans församlingshem. Mycket av den ursprungliga karaktären finns fortfarande kvar i kyrkorummet, trots att det har genomgått ett flertal renoveringar. Förutom de ovan nämnda ändringarna, och ett antal ommålningar, så har de största förändringarna skett i koret, där det nuvarande utförandet huvudsakligen är från Ett särskilt värde bland inredningen har den ursprungliga altarprydnaden (kors med svepduk, nu placerad på annan plats), läktarbarriären och predikstolen med nyklassicistiska symboler, vilka är ritade och delvis snidade av J.A. Linder. Trappan under läktarens östra sida tillkom Foto: Andreas Grahn/Länsstyrelsen Västerbotten, 2011 (där inte annat anges).

7 Holmsunds kyrka, Umeå kommun, Västerbottens län Vid renoveringen på 1950-talet byttes altaret och altarringen till nuvarande, det mittersta korfönstret byggdes igen, de målade korfönstren togs bort och Torsten Nordbergs triptyk tillkom, liksom armaturerna i koret. Vid denna renovering byggdes också ingången i väster för. Dopfunten är från Till vänster skymtar ingången till sakristian och det fönster som sattes igen när den byggdes Kyrkans golv är slipade och fernissade eller lackade flera gånger, bl.a. 1955, 1973 och Ovan, vänster: Bänkgavlarna byttes troligen (eller byggdes om) 1931, och målades om Ovan, mitten: Ett fönster gjordes om till dörr när församlingshemmet byggdes till Ovan, höger: Vapenhuset präglas främst av den renovering som genomfördes där på 1950-talet. Foto: Andreas Grahn/Länsstyrelsen Västerbotten, 2011 (där inte annat anges).

8 Holmsunds kyrka, Umeå kommun, Västerbottens län Gravkapellet från ca 1900 ersatte ett tidigare korsformigt gravkapell. Taket var ursprungligen papptäckt men är sedan 1947 täckt med skiffer. Dörren och bron är också bytta, men i övrigt är byggnaden välbevarad utvändigt. Invändigt är byggnaden desto mer förändrad. Väggarna var ursprungligen klädda med gulmålad pärlspontpanel, men denna är övertäckt med treetexskivor. Kyrkogården har ett vackert läge i en västsluttning ner mot Österfjärden. Största delen av kyrkogården har den karaktär som syns på bilden. Foto: Andreas Grahn/Länsstyrelsen Västerbotten, 2011 (där inte annat anges).