Grågröna systemlösningar för hållbara städer

Transkript

1 Grågröna systemlösningar för hållbara städer Markstensbeläggningar för gröna ytor: state-of-the-artrapport Program: Vinnova Utmaningsdriven innovation Hållbara attraktiva städer Diarienummer: Datum: Rapportansvarig: Martin Strand, CBI Betonginstitutet AB

2 1 Förord Föreliggande rapport är en del av projektet Grågröna systemlösningar för hållbara städer, ett tvärvetenskapligt samarbetsprojekt mellan; Betonginstitutet (CBI Projektkoordinator), Institutet för jordbruks- och miljöteknik (JTI), Statens Väg- och transportforskningsinstitut (VTI), Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), Sveriges Tekniska Forskningsinstitut (SP), STEN Sveriges Stenindustriförbund, MinBaS, Benders, Cementa, Hasselfors Garden, NCC, Pipelife, Starka, Malmö Stad, Stockholm Stad Trafikkontoret, Växjö Kommun, Movium (SLU), CEC Design, StormTac, Sweco, Thorbjörn Andersson Landskapsarkitekt och VIÖS. Projektet bedrivs inom ramen för Vinnovas program Gränsöverskridande samverkan och inriktningen Utmaningsdriven innovation och delfinansieras av Vinnova. Resultaten från projektet publiceras på projektets webbplats 2

3 2 Sammanfattning Denna rapport redovisar olika studier som behandlar markstensbeläggningars konstruktion och hur träd och växtlighet kan integreras. För att ge en god bild översiktsbild av konstruktionen görs först en beskrivning av gaturummets geometri, och vilka ekologiska förutsättningar som krävs för växter. Därefter en beskrivning av hur en överbyggnad är uppbyggd, vilka egenskaper de olika delarna i konstruktionen måste ha, samt en beskrivning av drift och underhållsarbetet till konstruktionen. Efter detta går rapporten in på dimensionering av de olika lagren i en överbyggnad där några olika metoder beskrivs samt information om bland annat laster ges. Slutligen nämns några nationella och internationella erfarenheter från ett antal studier som genomförts för att få djupare information om ämnet markstensbeläggningar. 2.1 Summary This report refers to studies regarding the integration of vegetation in to city environment. A basic picture of a city road is given together with some of the limitations which exist when planting trees in a city. After this is done, a basic view of the construction is given from top of the pavement to the mountain underneath where the loads are spread enough to make the settlement negligible. The properties needed for each layer is also given together with the maintenance for the surface on the road. When this is done, some techniques are given on how to calculate the minimum thickness for each layer with a given load on the construction. To finish the report some national and international reports are mentioned which look at experiences from permeable hardened surfaces in different cities. 3

4 3 Innehållsförteckning 4 Introduktion Syfte Gaturummets geometri Gaturummet Lutning Träden i geometerin Människans behov Ekologiska förutsättningar Trädens behov Annan växtlighets behov Djurlivets behov Överbyggnaden Obundet förstärkningslager Skelettjord Obundet bärlager Bundet bärlager Sättsand Ecoprec Fogar & fogsand Bruksläggning Marksten & gatsten Dränerande markstensbeläggningar Hällar & plattor Kantstöd (mothåll & motstöd) Egenskaper Dränering & vattengenomsläpplighet Jämnhet, buktighet, fogsprång Friktion mot sättsand Ytfriktion Ljushet Ljud Handicapanpassning NOx-reduktion Dimensionering Dimensioneringsmetoder Trafiklaster Statiska laster Avlastning Tjällyftning Miljölaster Brukskedet Uppvärmning av broar och vägar Snöröjning Underhåll Reparation Erfarenheter Nationella Internationella Referenser

5 4 Introduktion Denna rapport ingår i projektet Grå-gröna systemlösningar för hållbara städer under delprojekt två, hårdgjorda ytor, där målet är att ta fram flexibla, effektiva och integrerade hjälpmedel/verktyg för uppbyggnad av hårdgjorda ytor av olika material och för ett antal olika användningsområden (lokala behov). Ytorna skall tåla långvarig dynamisk belastning och, där behov finns, vara tillräckligt dränerande för att bl.a. underlätta trädetablering och naturlig filtrering av dagvatten. Ytorna skall ingå i hållbara systemlösningar där materialförsörjning, trafikbelastning, dränerandte effekt, dagvattenfiltrering, trädens vattenbehov samt estetiska och miljömässiga aspekter hanteras. Den kraftigt ökande urbaniseringen har fått ett stort antal negativa konsekvenser på miljön. En av de negativa effekterna är att risken för översvämningar troligtvis kommer öka drastiskt till följd av klimatförändringarna som observerats under de senaste åren. Behovet av dränerande hårda ytor i städer har därför ökat, en lösning på detta är att kombinera den gråa betongsidan och den gröna växtsidan. En dränerande konstruktion som utnyttjar växtlighetens fördelar, till exempel växter som suger åt sig vatten för att kunna blomstra och bidrar till en estetiskt vacker stadsmiljö, samtidigt som dagvattensystem inte blir lika belastade. Detta i kombination med betongens konstruktiva fördelar genom bland annat hållfastheten bidrar till en potential att kunna komma fram till väl fungerande systemlösningar för olika förutsättningar. Rapporten ska även ge input till delprojektet som bland annat ska producera ett expertsystem för dimensionering, samt genomföra mätningar på olika konstruktioner som bidrar till information om den konstruktiva kapaciteten på system som kombinerar den gråa och gröna sidan. 4.1 Syfte Syftet är att ge läsaren en god grundläggande insikt i vad som krävs och vilka regler som finns för att utforma en hård permeabel yta i t.ex. stadsmiljö, samt att ge en generell information om dessa eller hänvisa till dokument där läsaren kan finna mer information. Detta dokument är riktat till både nybörjare som inte har någon större erfarenhet av anläggningsteknik samt entreprenörer som arbetar med anläggningsteknik. 5

6 5 Gaturummets geometri Nedan ges en översiktlig genomgång av gaturummets geometri, lutningar för dränering, samt växtlighet i gaturummet. Gaturummets geometri är viktig för att få en god miljö med hänsyn till säkerhet, dränering samt växtlighet. Den viktigaste funktion som en dränerande konstruktion i gaturummet bidrar till är att undvika översvämningar som kan hindra exempelvis framkomlighet eller fylla källare vilket kan förstöra byggnader. Det finns dock andra viktiga positiva saker som följer då man integrerar mer grönt i städer. Ett par exempel på detta är att växtligheten i gaturummet bidrar till en renare luft och ett mer naturligt utseende som de flesta människor psykiskt trivs bättre i. 5.1 Gaturummet Generellt sätt är det möjligt att ha konstruktioner med dränerande ytor i städer där det är relativt lätt trafik. Detta innebär att det går att öka integrationen av växtlighet i städer på ytor som till exempel trottoarer, torg, samt och gågator. I en presentationen av [10] gav exempel på en skiss på ett tvärsnitt från Tyréns som visualiserar vilken storleksbegränsning som måste gälla för träd som ska växa integrerade i trottoarer enligt FIGUR 1. FIGUR 1. Exempel på sektionsskiss i stadsmiljö från [10] av Tyréns. Till vänster är förebilden och till höger efter det att träd integrerats. Detta visualiserar ett exempel då en fordonsfil byts ut mot bredare trottoar med integrerade träd. Det krävs alltså en bredare trottoar för att träden inte ska växa in i burspråk och husliven. I skriften [28] står det skrivet bland annat om vilka fria höjder som gäller för olika vägar och gator, separering av gång- och cykeltrafik, utrymmesklasser samt om olika väg- och gatutyper. 5.2 Lutning Svensk markbetong och Svenska kommunförbundet publicerade [39] 2002 där de skriver att för att få en effektiv vattenavrinning bör lutningen var 2,5 % eller högre riktat mot brunnar eller diken. Den lutningen är avsedd för vägar som är relativt smala, dessa lutningar är svåra att få till på större ytor som torg eller parkeringsytor på grund av de stora avstånd som innebär att det kommer bli stora höjdskillnader. [28] skriver att den maximala lutningen på gräsbevuxna skiljeremsor bör vara 1:3. 6

7 I ATB väg 2005 står det skrivet att den minsta längslutningen i ett dike ska vara 0,5 % dock kan 0,2 % tillåtas där 0,5 % inte går att uppnå, det blir då hårdare krav på utförandet och underhållet av diket. Vidare om minsta lutningen på dagvattenledningar så varierar den med nominell invändiga diametern på ledningen. Vid en invändig diameter på 150 mm så är minimilutningen 0,7 % och då den invändiga diametern är 800 mm så är minimilutningen 0,1 %. Minimilutningarna i dagvattenreningar är bestämda för att det i ledningarna ska kunna inträffa självrensning [38]. 5.3 Träden i geometerin Generellt kan man i städer se till fyra grupper av integrering av träd på lätt trafikerade ytor. 1. Där det inte finns möjlighet att få in träd. Ett par exempel på denna grupp är de äldsta gatorna i centrala Lund eller gator i gamla stan i Stockholm där det inte finns plats. 2. Enskilda träd med omringande tät ytbeläggning. Exempelvis enskilda träd på en parkeringsyta omgiven av asfalt. 3. Träd i rad. Exempel på detta är då en väg har en vägavskiljare som består av ett grönområde. Detta grönområde går då i en linje som är ett fåtal meter brett. 4. Träd på ett utbrett område. Exempelvis parker. I Trafikverkets publikation [28] nämner att träd bör stå minst 2 m från kantstöd på vägar som saltas, i övrigt bör de inte stå så att de påverkas av snöupplagen som bildas under vintern. Står träden fyra meter eller längre ifrån vägkanten kan det bidra till att den rumsbildande effekten förloras. Träden bör heller inte stå för nära fasaden enligt kapitel Människans behov Vidare står det i Trafikverkets publikation [28] att för att uppnå en trygg miljö för människan i trafiken bör gaturummet vara begripligt, överblickbart och orienterbart. En annan faktor som skapar trygghet är då hela gaturummet är belyst då det är mörkt ute. I övrigt ger det även en trygghet att vara separerad från fordonstrafiken som cyklist eller gångare. 7

8 6 Ekologiska förutsättningar De ekologiska förutsättningarna är viktiga för att träd ska kunna växa i städer och bidra till en bättre miljö i gaturummet. Förutsättningarna innefattar att växtbädden måste bidra till en god miljö för rötterna, kronan ska få ett eget utrymme som samtidigt inte stör för andra, och kortare växter måste kunna få solljus. En god miljö för rötterna innebär bland annat en tillräcklig volym, samt en erforderlig mängd vatten och syre som kan transporteras till rötterna. Träden som planteras måste vara anpassade till stadsmiljön, men anläggningskonstruktionen måste anpassas till trädens behov och inte endast utgå från konstruktiva kriterier som exempelvis krav på sättningar och ytjämnheter. 6.1 Trädens behov Trafikkontoret i Stockholm har publicerat [11] där de skriver om de olika saker som trädens rötter kan utsättas för. Syrebrist då jorden är för tät i samband med stora strukturvariationer, vattenbrist eller stående vatten, brist på organiskt material, igenslamning av porer på grund av salt, fel vid beskärning som måste göras efter schaktarbete samt röt- och svampangrepp. Generellt går det att dela in jordar i tre grupper. En tät jord som innehåller en kornfraktion från 0 till 64 mm, det är de små kornen som bidrar till tätheten. En mer permeabel jord som möjliggör en syretillgång till växters rötter, denna innehåller en kornfraktion från 4 till 32 mm. En skelettjord som innehåller större stenar, upp till 150 mm, denna beskrivs vidare i kapitel 4.2 nedan. Vidare skriver [11] om fyra olika växtjordar som kan användas beroende på vilka förutsättningar som gäller på den aktuella platsen. En som är optimal för normala förhållanden (typ A), en som är anpassad för saltning (typ B), en för tunna växtbäddar (typ C) samt en för skelettjord (typ D). Typ A har en god närings- och vattenhållande förmåga på grund av en hög lerhalt. Typ B har en låg lerhalt som används där det kan förekomma salter som slammar igen porerna. Typ C innehåller minst 40 % pimpsten som möjliggör en tunn växtbädd när det är hårda krav på till exempel viktbelastning. Typ D har något mindre lerhalt än typ A, men kan användas genom hela jordprofilen i konstruktioner med skelettjordar. Samtliga kornfördelningskurvor finns i bilagor till [11]. Trädens behov angående jordvolym skriver [11] att det bör finnas 15 m³ jordvolym per träd. Beroende på hur stort trädet är bör det även finnas restriktion på trottoarens minsta bredd. För mindre träd, till exempel rönn, bör minimimåttet på bredden av skelettjord (trottoar) vara två meter, för större, till exempel lind, bör minimimåttet på bredden av skelettjorden vara fyra meter. Dessa minimimått fungerar i kombination med att det på längden finns tillräckligt med plats för att komma upp i 15 m³ då djupet på växtbädden är minst 0,8 meter. Presentationen av [10] på mötet den 19 november 2012 nämnde ett antal faktorer som är viktiga att tänka på för att tillse att träden kan växa i konstruktionen. Det är viktigt att det finns luftningsbrunnar med jämna mellanrum, en mellan varje träd bedöms som erforderligt, där koldioxiden kan samlas och sedan sugas upp när utrymmet fyllts. Om det inte finns möjlighet till att göra sig av med koldioxiden finns det en risk för att det luftiga bärlagret fylls med koldioxid och rötterna kan kvävas till följd av syrebrist. Träden planteras i betonglådor som inte har en botten eller ett lock, och det ska även finnas ett antal öppningar i underkant av sidorna till rötterna. Betonglådan placeras så att bottnen av lådan är på samma djup som skelettjordens ytskikt. Lådornas volym är mm³ och är tillräcklig för träd som har en stamdiameter på upp till cirka 350 mm. Efter att trädet planterats fylls sedan lådan med växtjord. Eftersom det tar cirka två år till att trädets rötter utvecklats till en optimal storlek tillser Stockholms stad att träden får gödningsmedel under första tiden. Trafikverket skriver i [28] att nyplanterade träd bör ha tillgång till 12 till 15 m³ jordvolym inklusive 4 m³ växtjord (det står inte vilket eller vilka träd detta gäller för). En grovt uppskattad 8

9 formel som tagits fram på gatukontoret i Malmö säger att ett träds jordvolym bör vara 0,50 till 0,75 gånger kronans volym ( nyplanterade träd enligt tidigare kan således ha en krona på 16 till 30 m³). [28] nämner även att då ett träd ska planteras och stå på en trottoar bör avståndet från mitten av stammen till trottoarkanten bestämmas utifrån kronans storlek. Större träd bör stå längre in från trottoarkanten för att det finnas ett utrymme mellan kronan och fasaden. Hänsyn bör alltså tas till trädens position och storlek. På sidan 77 i [28] ges sju exempel på trädplacering beroende på gatubredden. Vidare om låga buskar och perenner så kan dessa planteras intill fasaden, medan då högre buskar planteras bör fönsterns position beaktas för att de inte ska blockera dagsljus. Sveriges lantbruksuniversitet redovisar i [35] en omfattande litteraturstudie på vad det finns för information om träd och underlättar vid valet om vad som kan planteras i skandinaviska stadsmiljöer. Dock är slutsatserna att litteratur inom dendrologi (läran om träd och buskar) ger för generella svar och vetenskapliga artiklar ger för specifika svar, och i vissa fall motsägande svar. [35] skriver att vidare arbete bör göras om hur bra olika träd klarar sig och fokusera på dem som inte klarar sig överallt. Texterna bör även skrivas så att praktikerns perspektiv stärks. För att gå djupare in på valet av träd i stadsbebyggelse så bör man läsa [36]. Det är en litteraturstudie där författarna går djupare in på hur viktigt valet är samt hur litteratur kring området hittills ofta är alltför generell eller för specifik. Det finns även en bok [24] som går djupare in på planering, design, etablering och skötsel av träd och skog i urban miljö. 6.2 Annan växtlighets behov I Sveriges lantbruksuniversitets publikation [5] listas olika växter som passar bra vid olika typer av förhållanden i rabatter. Indelningen av förhållandena är torra soliga miljöer, skuggiga miljöer och hårdgjorda miljöer. För närmare beskrivning över hur [5] har definierat dessa tre står på sidan sju i publikationen. 6.3 Djurlivets behov I publikation [13] av URBIO redovisas grönytefaktor-modellen där projekteringen utgår ifrån att en ekoeffektiv yta beräknas. Den ekoeffektiva ytan är en sammanslagning av sociala och ekologiska värden som ger poäng. Ett projekt där detta tillämpas är till ett område vid Norra Djurgårdsstaden i Stockholm. [13] skriver bland annat att de nya ekarna som ska planteras förhoppningsvis ska fungera som en spridningskorridor mellan södra och norra Djurgården för insekter som är beroende av ekar. 9

10 7 Överbyggnaden Vid projekteringen av anläggningskonstruktioner ska hänsyn huvudsakligen tas till laster och krav från de växter som ska växa i konstruktionen. Anläggnings AMA 98 kan användas för att upprätta arbetsbeskrivningar, [39] tipsar även om skriften Miljöanpassad projektering från 1997 där man betonar hur viktigt det är att ta hänsyn till bland annat livscykelkostnader. Överbyggnaden innefattar, nerifrån och upp, förstärkningslager, bärlager, samt en ytbeläggning med fog- och sättsand. Slitlagret utgöras av marksten, gatsten, plattor, hällar eller dränerande markstensbeläggningar. Valet av slitlager är beroende av ett antal faktorer, bland andra permeabilitet och vilken belastning som konstruktionen kommer utsättas för. En viss permeabilitet går att uppnå på flera olika sätt. När man lägger marksten, gatsten, plattor och hällar så dräneras dagvattnet genom fogarna medan en dränerande markstensbeläggning är mer porös och kan dränera vatten genom markstenen. En yta med Turfstone (en typ av marksten), enligt nedan i kapitel 4.1, kan ge samma genomsläpplighet som en yta belagd med porösa, och därigenom permeabla, markstensplattor. Fog- och sättsanden är väldigt viktig för bland annat lastspridningen, ytjämnheten på slitlagret, och permeabiliteten om slitlagrets block är täta. Bärlagret är avgörande för sättningar och växtlighet. Med ett bundet bärlager så kommer beläggningen klara av stora laster utan att det blir några sättningar, men det kommer bidra till en dålig miljö i jorden för växternas rötter. Om det istället är ett obundet bärlager som inte packats alltför mycket kommer växternas rötter trivas bra. Ytan får då inte överbelastas eftersom det kommer leda till sättningar vilket bidrar till en dålig ytjämnhet på konstruktionen. Förstärkningslagret är likt bärlagret avgörande för sättningar och växtlighetens välmående. Nedan i FIGUR 2 visas en generell principbild av konstruktionsuppbyggnaden enligt [39]. FIGUR 2. Principbild av en grundkonstruktion till en markstensbeläggning. För att få en funktionell väg är alla steg av utförandet kritiska för att det inte ska bli några fel. Projekteringen måste vara utförd enligt gällande krav vilket innebär exempelvis att 10

11 dimensioneringen utförts enligt de dimensioneringsregler, råd och anvisningar som finns tillgängliga. Då man börjat anlägga vägen är packningen kritiskt för att lagren ska erhålla de styvheter som konstruktörer dimensionerat konstruktionen efter. Kapitel 7 i denna rapport beskriver bland annat ett antal dimensioneringsmetoder som kan användas för att konstruktionerna ska kunna bära de aktuella lasterna för respektive fall. Efter dimensioneringen kan respektive lager, enligt kapitel 4, läggas. En mer detaljerad beskrivning av utförandet när man lägger lagren finns i Anläggnings AMA 98 samt ATB VÄG [39]. I generella drag är det enligt följande. Terrassen ska vara avjämnad, vid risk för att terrassen blandar sig med det ovanliggande förstärkningslagret bör en geotextil läggas, förstärkningslagret läggs ut och packas i skikt, kantstöden placeras ut, bärlagret läggs ut och packas i skikt, sättsanden läggs ut, jämnas och packas, därefter läggs slitlager (exempelvis marksten), fogarna fylls med fogsand, ytan rensopas, vibreras och till sist så sopas ytterligare fogsand ut. Kantstöden kan enligt kapitel 4.10 förankras på ett antal olika sätt. Förstärkningslagret utförs enligt anvisningar i Anläggnings AMA 98 samt ATB VÄG. Bärlagret ska packas så det får samma lutning som den färdiga vägens önskade lutning [39]. 7.1 Obundet förstärkningslager Shackel skriver i [33] att förstärkningslagret ( sub-base ) för trottoarer bör ligga minst 300 mm djupt för både cementbehandlade och icke behandlade. Den maximala kornfraktionen är rekommenderad till 2/3 av lagrets tjocklek för förstärkningslager som inte behandlats. Cementbehandlade förstärkningslager rekommenderas också till att ha en maximal kornfraktion på 2/3 av lagrets tjocklek dock maximalt 63 mm. I publikationen [43] av Svensk markbetong och CBI Betonginstitutet, redovisas det i Appendix A, B samt C, olika lathundar för dimensionering av rekommenderad tjocklek på förstärkningslagret beroende på överbyggnad, last samt terrass. De tre olika överbyggnaderna som finns att utgå ifrån är obundet bärlager, bundet bärlager (AG) samt överbyggnad med krossad betong. Lathunden för det bundna bärlagret utgår från tre olika tjocklekar beroende på aktuell last. Axellasterna som lathunden utgått ifrån är 10-, 30- samt 90-tonsaxlar. Vid bundet bärlager är minimitjocklekarna 100 mm för 10-tonsaxlar, 150 mm för 30-tonsaxlar samt 200 mm för 90-tonsaxlar. Vidare redovisar [43] även liknande lathundar för rekommenderad tjocklek på förstärkningslager då lasten utgörs av containrar. Den information som krävs för att använda lathunden är materialtyp i terrass, typ av överbyggnad, tillåten stapelhöjd samt hur containrarna staplas. De tre olika överbyggnaderna som finns att utgå ifrån är obundet bärlager, bundet bärlager (AG) samt överbyggnad med krossad betong. Stapelhöjderna, det vill säga antalet containrar som staplas ovanpå varandra i höjd, som ingår i lathunden är en till fem containrar. De tre olika sätten som containrarna kan staplas på är enskilt, i rad, eller i block. Enskilt innebär att det inte står några containrar bredvid den man staplar på. I rad innebär att containrar ställs bredvid varandra i en rad, därefter staplas fler containrar ovanpå. Block innebär att två rader står intill varandra. VTI har publicerat [15] som utreder kvaliteten på packningsarbeten med dagens metoder samt ger råd och förslag på förändringar för att öka kvaliteten på resultatet från packningsarbetet. Dessa packningsarbeten omfattar både bärlager, förstärkningslager, samt terrass. En förutsättning för att det ska bli ett bra resultat är att det finns information om följande tre saker: 11

12 Undergrundens beskaffenhet. o Till exempel geologi, berggrund, jordarter. Egenskaper hos överbyggnadsmaterialet. o Till exempel kornfördelning, fukthalt, kornform, mekaniska egenskaper, petrologi, mineralogi. Konstruktion och praktiskt utförande. o Till exempel packningsarbete, materialhantering, liggtider, separation, väder, tjäle. Materialet som ska packas måste vara fuktigt, varför torrt material måste fuktas upp innan det packas. För att packa en jord finns tre olika metoder, statisk packning, vibrationspackning (vibrationsvält) samt stötpackning (HEIC vält, fallviktspackning). Nedan i FIGUR 3 redovisas rekommendationer på kornfraktioner hos förstärkningslager enligt [50]. Andel [%] ,05 0,2 0,8 3,2 12,8 51,2 204,8 Kornstorlek [mm] Övre kurva Normal övre kurva Normal undre kurva Undre kurva FIGUR 3. Krav på kornstorleksfördelning för förstärkningslager till flexibla konstruktioner enligt TRVBK [50]. 7.2 Skelettjord Stockholm Vatten AB har gjort en utredning om huruvida skelettjordar kan hjälpa att ta upp dagvatten och avlasta det befintliga dagvattensystemet [1]. Den skelettjord som undersöktes var uppbyggd på samma sätt som beskrivet av [10] med bergkross och växtjord. Bergkrossen med kornfraktion på 100 till 150 mm lades först ut och packades, därefter spolades växtjord ner så att tomrummet mellan de större stenarna fylls ut. Sveriges lantbruksuniversitet skriver i sin publikation [30] om hur kunskapsläget var 2006 i Sverige, Tyskland, Nederländerna, USA, Danmark, Australien, Finland samt Norge. De skelettjordar som byggs i Sverige följer Göteborgsmodellen eller Stockholmsmodellen, eller möjligtvis en kombination av dessa. Nedan i FIGUR 4 visas principskisser på de olika modellerna enligt [30]. 12

13 FIGUR 4. Pincipskiss över Stockholms- respektive Göteborgsmodellen enligt [30]. Enligt FIGUR 4 har de två modellerna samma tjocklek på lagret med den luftiga överbyggnaden varför träden då planteras på samma djup. Göteborgmodellen skiljer sig från Stockholmsmodellen genom att konstruktionen har ett lager skelettjord utan mull längst ner som är 300 till 450 mm tjockt som bidrar med en dränerande effekt. Trädet planteras i en volym med växtjord som från markytan går ner genom skelettjord med mull till där lagret med skelettjorden utan mull börjar. Stockholmsmodellens konstruktion är uppbyggd på samma sätt, dock utan det undre dränerande lagret utan mull. Då terrassen består av en jordart med låg permeabilitet, till exempel ler, bör lagret med skelettjord utan mull finnas underst i konstruktionen enligt Göteborgsmodellen för att minska risken för att hela jorden blir vattenmättad. I Göteborgsmodellen är det även rekommenderat att den luftiga överbyggnaden finns. Oberoende av blandningsmetod så nämner [30] att skelettjorden aldrig får fyllas ut helt med mull. Den mull som tillförs bör endast fylla cirka 80 % av porvolymen då skelettjorden är på plats. Beroende på vilken blandningsmetod som används gäller olika förutsättningar beträffande växtjorden. Då blandningen är prefabricerad går det att använda en högre halt ler i växtjorden än i fallet då växtjorden spolas ned med vatten, alternativt borstas ned, i skelettjorden. I Stockholm används en växtjord som har en lerhalt under tio viktprocent. När växtjorden spolas eller borstas ned i skelettjorden bör detta göras i skikt om cirka 50 mm. Enligt [11] kräver nedspolning av växtjord att lerhalten inte överstiger 8 viktprocent. Överbyggnaden bör enligt Stockholms skelettjordsmodell innehålla en kornfraktion i storleksordningen 63 till 90 mm. Ovanpå denna läggs en geotextil och därefter kan valfri beläggning användas, det går enligt [10] även att gjuta betong ovanpå. I Stockholms stads publikation [10] ges exempel på olika konstruktionslösningar som utvecklats och vilken typ av konstruktion som används i dagsläget i Stockholm stad. Konstruktionen består underifrån av ett 600 mm tjockt lager skelettjord med bergkross som har kornfraktionen 100 till 150 mm. Ovanför skelettjorden finns ett 180 mm tjockt luftigt bärlager med kornfraktionen 63 till 90 mm. Ovanpå bärlagret ligger sedan en geotextil med bruksklass 2. Därefter kan det variera beroende på vilken beläggning som väljs. Ett exempel 13

14 på ytbeläggning som kan läggas på geotextilen är sättsand, marksten och därefter fogsand när markstenarna lagts ut. 7.3 Obundet bärlager Trafikverket redovisar i sin publikation [50] krav på obundet material för belagd väg. Vatten ska snabbt dräneras bort och materialen får inte vara tjällyftande. Vidare ska materialen vara volymbeständiga och de ska även uppfylla de materialspecifika kraven. Till exempel ska krossning och sortering av sprängsten, naturgrus eller morän uppfylla kraven som ställs i DCB kategori A i AMA 10. Nedan i TABELL 1 redovisas Trafikverkets ställda krav på obundet material för vägar enligt TRVKB 10. TABELL 1. Trafikverkets krav på obundet material för belagd väg enligt TRVKB 10. Belagd väg Bärlager Förstärkningslager Skyddslager Krossytegraden (SS-EN 933-5) Nötning (MDE MikroDeval, SS-EN ) Motstånd mot fragmentering (LA Los Angeles, SS-EN ) > 50 % brutna ytor 30 % rundade ytor < 20 (trafik) < 25 (ej trafik) < 40 > 50 % brutna ytor 30 % rundade ytor < 20 (trafik) < 25 (ej trafik Finmaterialkvalité (Sandekvivalent, SS-EN 933-8:2012) Packningsegenskaper (modifierad Proctor, SS-EN ) Petrografi (Förenklad petrografi SS-EN 932-3) fri glimmer (VVMB613, fraktion 0,125-0,25 mm) Organisk halt (SS-EN och SS ) Kornstorleksfördelning (SS-EN 13285) > 35 om finmaterialhalten 5 % Ja Beskrivning och fri glimmer < 30%, < 50% (ej trafik) > 30 om finmaterialhalten 5 % Ja Ja Ja Finmaterial 0-0,063 mm < 7% Finmaterial 0-0,063 mm < 7% Finmaterial 0-0,063 mm < 9 % Nedan i FIGUR 5 redovisas rekommendationer på kornfraktioner hos obundet bärlager enligt [50]. 14

15 Andel [%] ,05 0,2 0,8 3,2 12,8 51,2 Kornstorlek [mm] Lagertjocklek <=120 mm, övre gräns Lagertjocklek <=120 mm, undre gräns Lagertjocklek >120 mm, övre gräns Lagertjocklek >120 mm, undre gräns FIGUR 5. Krav på kornstorleksfördelning för material till obundet bärlager till belagda vägar, deklarerat material enligt TRVBK [50]. Nedan i FIGUR 6 redovisas rekommendationer på kornfraktioner hos obundet bärlager enligt [33]. Andel [ %] ,05 0,1 0,2 0,4 0,8 1,6 3,2 6,4 12,8 25,6 51,2 Kornfrak3on [mm] Kornig grund min Kornig grund max FIGUR 6. Rekommenderad kornfördelning hos obundet bärlager enligt [33] (s. 180). Enligt tidigare diagram av [33] är den typiska konfördelningskurvan någonstans mellan de två kurvorna i diagrammet då de visar maximala och minimala kornfördelningen. Enligt [11] används en 400 kg markvibrator för att packa vid utförande av en konstruktion med skelettjord och luftigt bärlager enligt tidigare. 7.4 Bundet bärlager Nedan i FIGUR 7 redovisas rekommendationer på kornfraktioner hos cementbaserat bärlager enligt [33]. 15

16 Andel [ %] ,05 0,2 0,8 3,2 12,8 Kornfrak3on [mm] Cementbehandlad grund min Cementbehandlad grund max FIGUR 7. Rekommenderad kornfördelning hos cementbaserat bärlager enligt [33] (s. 180). Även här redovisar [33] maximala och minimala kornfördelningar vilket innebär att en typisk kornfördelningskurva ligger någonstans mellan kurvorna i diagrammen. I [43], Appendix A, redovisas en lathund för dimensionering av rekommenderad tjocklek på den bundna överbyggnaden beroende på last samt vilken typ av jordtyp terrassen består av. Axellasterna som lathunden utgått ifrån är 10-, 30- samt 90-tonsaxlar. Indelning av materialtyp som terrassen utgörs av följer indelningen av berg och jord i materialtyp utförd av [55]. 7.5 Sättsand Shackel redovisar i [33] typiska kornfördelningar för sättsanden i Australien, Storbritannien samt Sydafrika. Shackel (1990) redovisar enligt tidigare endast ett spann som kornfraktionen kan variera mellan. Nedan i FIGUR 8 redovisas de olika konfördelningarna i samma diagram. Andel [%] ,05 0,1 0,2 0,4 0,8 1,6 3,2 6,4 Kornstorlek [mm] Australien min Australien max Storbritannien min Storbritannien max Sydafrika min Sydafrika max FIGUR 8. Sammansatt kornfördelningskurva enligt [33]. Sättsanden från de tre länderna är relativt lika, det som sticker ut något är att Australien och Sydafrika tillåter en större andel av kornfraktionerna 2 mm och uppåt. 16

17 Sveriges kommuner och landsting har publicerat [20] där de skriver att sättsandslagret bör vara 30 mm jämntjockt och ha kornfraktionen 0 till 4 mm, men erfarenhet har visat på att fraktionen 0 till 12 mm förbättrat sättsandens stabilitet och i vissa fall dräneringsförmågan. Svensk markbetong och Svenska kommunförbundet redovisar i [39] även en kornfördelningskurva för sättsand. Där redovisas motsvarande Shackels kurvor maximal kornfördelning och minimal kornfördelning. Den största kornstorleken enligt diagrammet är 8 mm. Dessa kornfördelningar redovisas nedan i FIGUR 9. FIGUR 9. Kornfördelningskurvor för sättsand, till vänster, samt fogsand, till höger, enligt [39]. I publikationen [49] skriver Sveriges stenindustriförbund i samarbete med Stenindustrins landssammanslutning SIL, att då kullersten läggs bör lagret sättsand vara minst 50 mm Ecoprec Ecoprec är en beläggning som används som sättsand till marksten, lagret är 30 mm tjockt enligt [9]. Enligt [45] är fördelarna med Ecoprec att installationsprocessen inte är känslig för vatten, massan har en högre elasticitetsmodul än sättsand och bidrar till en lastspridning som gör att beläggningen tillåter större laster samt att det är ett tätt skikt som skyddar grundvatten mot eventuellt spill från t ex bensinstationer. I [9] står det nämnt att ytan ska klara av belastning från fordon med 120 tons axellast och punktlaster kan uppgå till 110 ton. 7.6 Fogar & fogsand Shackel redovisar i [33] en typisk kornfördelning på fogsanden som används i Australien och Sydafrika. Dessa kornfördelningar redovisas i FIGUR 10 nedan. 17

18 Andel [%] ,05 0,1 0,2 0,4 0,8 1,6 Kornstorlek [mm] Australien/Sydafrika fogsand min Australien/Sydafrika fogsand max FIGUR 10. Kornfördelningskurva för fogsand enligt [33]. Shackel redovisar maximala och minimala storlekar och andelar vilket innebär att en typisk kornfördelningskurva ligger någonstans mellan kurvorna i diagrammen. Fogsanden innehåller samma eller något mindre kornfraktioner jämfört med sättsanden. Vid val av vilken typ av sand som ska väljas skriver [33] att kross- och dynsand med spetsiga kanter bör föredras över med rundad natursand från floder. Malmö stad skriver i [42] att då ballast används som fogmaterial bör fraktionen 0 till 6 mm eller 0 till 8 mm användas. [22] skriver att nominell fogbredd bör vara minst 6 mm. Fogbredden är kritisk då för stora fogar får problem med kraftöverföring mellan mark- eller gatstenarna och mindre fogar erhåller en risk för att stenflisor spjälkas bort. Fogbredden mellan plattor bör enligt [20] vara mellan 2 och 4 mm bred. I publikationen [39], skriven av Svensk markbetong och Svenska kommunförbundet, redovisas en kornfördelningskurva för fogsand. Dessa liknar Shackels kurvor och redovisas med maximal och minimal kornfördelning. Den största kornstorleken enligt diagrammet är 2 mm. Då det bärande underlaget under markstenen eller gatstenen är tätt bör fogarna även vara täta enligt [49], tvärtom då underlaget är dränerande. Vidare rekommenderas att den maximala tjockleken på fogarna bör vara 10 mm till smågatsten och 15 mm för storgatsten Bruksläggning Sveriges stenindustriförbund i samarbete med Stenindustrins landssammanslutning SIL skriver i [49] om olika fogmaterial som kan användas tillsammans med marksten. Bland alternativen finns fogbruk som består av cement, ballast samt vatten där andelarna av varje komponent varierar beroende på fogens storlek. Den rekommenderade cementen som bör användas till marksten är CEM I med hög sulfatresistens och låg alkalihalt. Vidare redovisas en rekommenderad kornfördelningskurva för ballastmaterialet enligt FIGUR 11 nedan. Mängden vatten som tillsätts är viktig på grund av att när den rekommenderade mängden överskrids påverkas hållfastheten negativt. 18

19 FIGUR 11. Kornfördelningskurva för ballastmaterialet enligt [49]. Vidare redovisar [49] olika blandningsförhållande mellan cement och ballast som bör användas beroende på fogbredden enligt TABELL 2. TABELL 2. Ballaststorlek och blandningsförhållanden mellan cement och ballast enligt 3). Fogbredd [mm] Ballast [mm] Blandningsförhållande (cement/ballasttal) 3 till 6 0 till 4 100/200 till 100/300 6 till 10 0 till 4 100/300 till 100/ till 20 0 till 8 100/300 till 100/ Marksten & gatsten I [33] redovisas flera olika exempel av former på marksten. Dessa kan delas upp i tre olika klasser, markstenar som kan kopplas samman ( interlock ) med hjälp av valvverkan i horisontalplanet, block som kan kopplas samman i både horisontal- och vertikalplanet, samt nät eller gräsblock. Valvverkan kommer naturligt då vägen har kantstöd och en överhöjning i mitten av körfältet. Dessa block som kan kopplas samman i horisontalplanet delas in ytterligare i tre olika kategorier beroende på hur formerna bidrar till att de låser i närliggande sten. De som låser i alla fyra sidor hamnar i kategori A, de som låser i två av sidorna hamnar i kategori B, och de som inte låser i någon av sidorna hamnar i kategori C. Exempel på marksten som tillhör kategori A visas nedan i FIGUR 12 och FIGUR 13. Exempel på marksten som tillhör kategori B visas nedan i FIGUR 14. Exempel på marksten som tillhör kategori C visas nedan i FIGUR 15. FIGUR 12. Exempel på form till marksten som låser i samtliga sidor samt i vertikalled. Bild tagen från [33]. FIGUR 13. Exempel på form till marksten som låser i alla fyra sidor enligt [33]. FIGUR 14. Exempel på form till marksten som endast låser i två av fyra sidor enligt [33]. FIGUR 15. Exempel på form till marksten som inte låser i någon sida enligt [33]. Angående rekommendationer för marksten redovisar [33] värden på dimensioner, toleranser på dimensioner, hållfasthet, samt vattenabsorption och frysbeständighet hos marksten. Längden bör vara 1,5 till 2,3 gånger bredden, och minsta tjockleken bör vara 60 mm. Minsta 19

20 och maximala bredd är rekommenderade till 80 mm respektive 115 mm. Rekommenderad minsta andel av ytan som är utsatt för nötning är 70 %. Rekommenderade toleranser på bredd och längd är max ± 2 till 5 mm och för tjockleken är det max ± 3 till 5 mm, värdena skiljer på sig beroende på land. [33] skriver även om tester som visat på en mekanism som gör att sättsanden vill jämna ut sig. Toleransen på tjockleken är därmed viktig eftersom sättsanden kommer sträva efter att jämnas ut till en jämn tjocklek. Skillnaderna i tjocklekar hos markstenen kommer då att bidra till att ytan blir ojämn. Vidare rekommenderas en medeltryckhållfastet på minst 55 MPa i klimat med risk för frost och minst 30 MPa i varmare klimat utan risk för frost. Böjdraghållfastheten rekommenderas generellt till 3,5 MPa. Dock bör det noteras att hållfastheter kan skilja beroende på vald provningsmetod. I publikationen [49] av Sveriges stenindustriförbund i samarbete med Stenindustriens landssammansluntning SIL står det skrivet att silikatmineralen kvarts och fältspat är de som ger mest hårdhet till stenen och därigenom bidrar till mindre slitage från mekanisk ytpåverkan och avnötning. Vidare redovisar [33] att maximal vattenabsorption som rekommenderas är 5 % och maximala viktminskningen vid frysprovning är 1 %. Specifikationer om både nötning och frostbeständighet ges i Österrike, Belgien, Israel och USA, annars är det vanligare att endast en av specifikationerna anges. Nedan i FIGUR 16 till 22 ges sju exempel på markstenar som produceras i olika mönster för att öka permeabiliteten. I öppningarna växer gräs i vanliga fall. FIGUR 16, 17, 18 och 19 visar exempel på gallermönster. FIGUR 20 och 21 visar exempel på krenelerade mönster. FIGUR 22 visar exempel på platsgjuten marksten [37]. FIGUR 16. Turfstone / Turflock / Turfblock. Bild tagen från [37]. FIGUR 17. Ambigrid. Bild tagen från [37]. FIGUR 18. Uni-green Parkpaver. Bild tagen från [37]. FIGUR 19. Grasstone. Bild tagen från [37]. FIGUR 20. Monoslab Grasspaver. Bild tagen från [37]. FIGUR 21. Checkerblock. Bild tagen från [37]. FIGUR 22. Grasscrete. Bild tagen från [37]. Shackel skriver i [33] att för rektangulära markstenar kan bärförmågan höjas genom att lägga stenarna i olika mönster enligt nedan. 20

21 FIGUR 23. Förskjutning av varannan rad enligt [33]. FIGUR 24. Fiskbensmönster ("Herringbone") enligt [33]. FIGUR 25. Parkettmönster enligt [33]. FIGUR 26. Dubbelt-v mönster enligt [33]. FIGUR 27. Dubbeltfiskbensmönster enligt [33]. FIGUR 28. Förskjutet parkettmönster enligt [33]. Exempel på vanliga mönster är när varannan rad är förskjuten med en halv stenlängd (Stretcher eller Running) enligt FIGUR 23, så kallat fiskbensmönster (Herringbone) enligt FIGUR 24 samt parkettmönster (Parquet eller basket weave) enligt FIGUR 25. Vidare finns det mönster som härrör från nämnda vanliga mönster såsom dubbel-v-mönster (Double-V) enligt FIGUR 26, dubbelt fiskbensmönster (Double herringbone) enligt FIGUR 27 samt förskjutet parkettmönster (parquest derivative) enligt FIGUR 28. I övrigt bestäms mönstret till största delen av utformningen på markstenen. I boken från Svensk markbetong och Svenska kommunförbundet [39] står det skrivet att efter beläggningen är utlagd bör ytan packas med en vibratorplatta eller liknande, dock inte vibrerande vält. Vilken storlek på och kraft vibratorplattan bör ha beror på markstenens tjocklek. I TABELL 3 nedan redovisas rekommendationer från [39]. TABELL 3. Rekommenderade vibrationsplattor enligt [39]. Vibratorplatta Markstenstjocklek [mm] Tjästevikt [kg] Centrifugalkraft [kn] till till till till till 60 Vidare skriver [39] att det finns en mängd olika läggningsmaskiner som effektiviserar arbetet, men vid detaljer som brunnar sker läggningsarbetet för hand. En fördel med marksten jämfört med asfalt är att ytan snabbt kan sättas i bruk. Efter att den är utlagd så packas den med vibratorplatta, sedan ska fogar efterfyllas med sand, därefter är ytan klar och kan utsättas för trafik [39] Dränerande markstensbeläggningar En traditionell marksten är i princip impermeabel vilket innebär att dräneringen måste ske genom fogarna mellan stenarna, men det finns en risk att dessa fogar fylls igen med små partiklar vilket gör dem i princip impermeabla för regnavatten. På grund av detta finns även olika typer av permeabla (genomsläppliga) betongmarkstenar som görs porösa för att kunna dränera vatten huvudsakligen genom stenarna, inte genom fogarna. Detta innebär att om man antar samma lokala faktorer så kommer det ta en längre tid för en yta med permeabla markstenar att fyllas med fina partiklar och göra ytan impermeabel för vatten [3]. I MinBaS II rapporten [44] kan man läsa om flera fördelar med dränerande betongmarkstenar, t.ex. om hur viktiga dessa anses vara för att man ska kunna erhålla en god dränerande funktion som är erforderlig i stadsmiljö med en stor andel hårdgjord, tät yta. Samma rapport beskriver även principen för hur anläggningskonstruktionen ska vara uppbyggd. Principen är att vatten ska kunna rinna ner i en grovkornigt lager som kan fungera som en reservoar. Därefter kan dagvattnet dräneras på ett av följande sätt beroende på terrassens material: 21

22 Ner i terrassen, eller delvis med hjälp av ledningar som ligger i det grovkorniga lagret och delvis genom terrassen, eller så läggs ett tätt membran på terrassen så att all dagvatten dräneras genom ledningar som läggs i det grovkorniga lagret. 7.8 Hällar & plattor Gatsten består oftast av granit och dessa kan likt marksten produceras med olika kulörer på ovansidan för att markera till exempel övergångsställen. Dimensionerna på gatstenen varierar något beroende på vilket mönster de läggs i enligt TABELL 4 nedan. I FIGUR 29 visas hur små- och storgatsten skiljer sig. I FIGUR 30 redovisas ytterligare exempel på läggningsmönster. TABELL 4. Lämplig stenstorlek och toleranser på gatsten beroende på mönster enligt [49]. Mönster Lämplig stenstorlek Smågatsten Radsättning 90±10 100±10 Bågsättning 95±15 100±10 Diagonalsättning 90±10 100±10 Dubbel diagonalsättning 90±10 100±10 Vågsättning 95±15 100±10 Påfågelsättning/ 95±15 100±10 Fjärilsättning Cirkelsättning 95±15 100±10 Enligt branschpraxis får 10 % av leveransen ligga utanför angivna mått Storgatsten Radsättning 210±30 x 140±10 x 140±10 210±30 x 140±10 x 100±10 Mosaiksten Radsättning/Bågsättning 50±20 x 50±20 x 50±20 FIGUR 29. Smågatsten till vänster och Storgatsten till höger enligt [49]. FIGUR 30. Exempel på olika mönster för gatsten enligt [49]. Till vänster ovanifrån är det v- sättning, bågsättning, vågsättning, tvärsättning, till höger ovanifrån diagonalsättning, cirkelsättning samt påfågel-/fjärilssättning. 22

23 7.9 Kantstöd (mothåll & motstöd) Enligt [20] bör kantstöden på en tungt belastad väg vara satta i betong. I [49] står det ingående beskrivet om gällande standarder för dimensioner och toleranser för olika utföranden av kantstenar. Det finns fyra standardutföranden för granitkantsten, råkilad vinkelkantsten, råkilad faskantsten, krysshamrad (gradhuggen) vinkelkantsten samt krysshamrad (gradhuggen) faskantsten. De olika bergarter som behandlas är granit, skiffer samt kalksten, granit är den vanligaste kantstenen. Vidare står det fyra olika sätt som behandlar hur montaget bör utföras. De olika sätten som redovisas är följande. Då kantstenen är i grus med motstöd av grus, då kantstenen är i grus med motgjutning av betong, då kantstenen är i betong med motgjutning av betong. Dessa exempel på grundläggning av kantsten har i stort sett samma dimensioner. Bredden på betongmotgjutningen är 500 mm och djupet från kantstenens botten ner till betongmotgjutningens botten är 50 till 200 mm. Dessa redovisas tydligt i [49]. 8 Egenskaper Det finns många goda egenskaper med markstensbeläggningar. Nedan redovisas studier som utförts på olika beläggningar där olika egenskaper kvantifierats genom mätningar. 8.1 Dränering & vattengenomsläpplighet I studien publicerad av North Carolina State University gjordes försök för att studera den dränerande förmågan hos två olika beläggningar med betongblock som varit i bruk mellan 6 månader till 20 år. En av beläggningarna ser ut som ett nät där cirka 30 % av ytan består av fog och 70 % av ytan består av betong. Den andra utgörs av större ihopkopplade block där cirka 9 % av ytan består av fogar och resterande 91 % av betong. Först genomfördes försök på lagret i befintligt tillstånd, därefter simulerades underhåll genom att 1,3 till 1,9 cm av det översta lagret togs bort. Simuleringen visade då att medianen av infiltrationshastigheten ökades från 5,0 cm/h till 8,0 cm/h [2]. I Belgien har försök genomförts på åtta år gamla beläggningar tillsammans med underbyggnader på parkeringsytor i Belgien för att utvärdera hur olika konstruktioner kan minska risk för översvämningar samtidigt som det sker en rengöring av vattnet. Ett av resultaten visade att permeabiliteten sjunkit så att endast minimikravet återstod efter tio år. Ytterligare ett resultat visade att det endast är översta lagren som blir täta, vilket betyder att det går att rengöra och återställa den dränerande förmågan [4]. Vidare i Belgien har man även testat en parkeringsyta som består av tolv sektioner med olika konstruktioner. De varierade markstenar, fogarna, sättlagret, geotextilen, bärlagret och förstärkningslagret. Resultatet visade att om det översta lagret med marksten är permeabelt så finns goda förutsättningar för att konstruktionen ska fungera som ett buffrande vattenmagasin. Det visade sig även att hänsyn måste tas till den dimensionerande lasten som konstruktionen ska bära. Då lasten är större måste de undre lagren packas mer, vilket innebär att de blir mindre permeabla. Därför bör varje fall särbehandlas för att uppnå en optimal packning av de undre lagren för att konstruktionen ska kunna bära lasterna och samtidigt ha god förmåga att dränera och magasinera regnvatten. De kontinuerliga mätningarna i projektet visade att permeabiliteten sjönk något med tiden, men den var hela tiden erforderlig [3]. Shackel nämner i [33] att vattengenomsläppligheten försämras med tiden och att på grund av detta bör tester genomföras av vattengenomsläpplighet inte långt efter att bygget är färdigt. Björn Embren från Stockholm stad nämner att konstruktionen som byggs i Stockholm stad bidrar till en avlastning för dagvattensystemet som är dimensionerade för gatorna. Denna avlastning innebär att pengar sparas in [10]. Stockholm Vatten AB skriver som slutsats i [1] 23

24 att konstruktionen fungerar som en bra avlastning och att träden tycks endast få en positiv påverkan. I Stockholm stads publikation [11] redovisas att vid nyplantering på en terrass så ska det genomföras en så kallad luckring. Luckring innebär att till exempel en grävmaskin gräver upp en del av terrassen och sedan släpper ned samma material. Vid nyplantering ska det luckras upp 200 mm ned i terrassen. Då det är en tät terrass med en hög lerhalt kan luckring ske med en så kallad tryckluftslans. För att undvika problem med frost och tjäle så är permeabiliteten i undergrunden avgörande. Infiltrationshastigheten måste vara tillräckligt stor för att kunna undvika att överbyggnaden fylls med dagvatten. På grund av detta rekommenderar en studie från USA en minimiinfiltrationshastighet på m/sek, vilket kräver ett bra system för att kunna mäta infiltrationshastigheten, enligt [44]. Förutom den dränerande effekten tar även träden upp en viss mängd vatten som även reducerar risken för översvämning. I publikationen [11] av Stockholm stad skriver de att under juli månad i Malmö i Sverige förbrukar en fullvuxen lind med en krondiameter på 14 meter 670 liter vatten per dag vilket blir en direkt avlastning av dagvattensystemet. 8.2 Jämnhet, buktighet, fogsprång Shackel skriver även om en studie där olika människor fått svara på frågor om vad de tycker om körkvaliteten på mark- och gatsten. Resultaten från denna enkätstudie visar att kvaliteten på jämnheten är bra enligt 46 %, jämlika med asfalt enligt 41 % och bättre än asfalt enligt 13 % av dem som deltog i studien. Denna studie motsäger tidigare mätningar av jämnheten som visar att asfalt är överlägsen mark- och gatsten i hastigheter upp till 70 km/h vilket enligt Shackel visat sig vara de rekommenderade hastigheterna för mark- och gatsten. Shackel nämner att maximalt tillåtna deformationen på en markstensväg i Nederländerna är 25 mm för brukbarhet medan den konstruktionsmässiga gränsen är 35 mm. Dessa värden är höga på grund av de dåliga jordförhållandena de har i Nederländerna. 8.3 Friktion mot sättsand Sveriges landsbruksuniversitet redovisar i [22] erfarenheter angående s.k. glidning av traditionell gatsten, sågad gatsten med klippta/huggna fogsidor samt plattor med sågad undersida och sågade kantsidor beroende på trafiklasten på vägen. Med glidning i detta fall menas gatstenarnas glidning till följd av en undermålig friktion mot sättsanden. Den traditionella gatstenen har observerats ligga fast även under trafikklass 3 som är den högsta trafikklassen medan sågad gatsten med klippta/huggna fogsidor samt plattor med sågad undersida och sågade kantsidor visar att det finns risk för glidning i trafikklass 2. Vidare konstaterar de att den teknik som klarar glidning bäst är då motstöd används med jämna mellanrum. Motstöden är som kantstenar och läggs så de går ner under sättsanden så att det bildas en så kallad hyvelkant, mellan motstöden läggs vanliga plattor. Dock är det svårt att få en jämn yta då plattorna på sättsanden kan erhålla en djupare sättning jämfört med motstöden. I diskussionsavsnittet tas det även upp ett antal intressanta frågeställningar på saker som bör utredas, ett exempel är om sättsanden skiktar sig med tiden och om en sådan skiktning skulle bidra till mindre friktion mot sättsanden. 8.4 Ytfriktion Men ytfriktion menas friktionen mellan ytan på vägens slitlager, t.ex. markstenar, och ytan på ett objekt som kommer i kontakt med ytan på slitlagret, t.ex. däck på fordon som kör på markstenarna. Sveriges stenindustriförbund i samarbete med Stenindustrins landssammanslutning SIL nämner i [49] att det inte finns någon provningsmetod för att kunna göra en bra bedömning om halksäkerheten. 24