ÖVERKLAGANDE ENLIGT 10 KAP. KOMMUNALLAGEN INNEHÅLLER YRKANDE OM INHIBITION

Transkript

1 Stockholm den 12 maj 2015 Förvaltningsrätten i Härnösand Box Härnösand Även per e-post: forvaltningsratteniharnosand@dom.se ÖVERKLAGANDE ENLIGT 10 KAP. KOMMUNALLAGEN INNEHÅLLER YRKANDE OM INHIBITION Klagande: Ombud: Jonas Alexandersson, , ( Klaganden ) Södervägen ÖRNSKÖLDSVIK Advokaten Kristian Pedersen Juristen Olle Lindberg Advokatfirman Kahn Pedersen Box STOCKHOLM kristian.pedersen@kahnpedersen.se olle.lindberg@kahnpedersen.se Motpart: Västernorrlands läns landsting, HÄRNÖSAND Saken: Överklagat beslut: Laglighetsprövning enligt kommunallagen (1990:900) ( KL ) Landstingsstyrelsen i Västernorrlands läns landstings ( Landstingsstyrelsen ), beslut av den 8 april 2015, 100 (dnr. 15LS2213) ( Beslutet )

2 1. Inledning Som ombud för Klaganden får vi härmed med stöd av bilagd fullmakt, bilaga 1, överklaga det ovan nämnda Beslutet. Landstingsstyrelsen fattade den 8 april 2015 Beslutet att ge landstingsdirektören i uppdrag att omarbeta regelboken för Vårdval Västernorrland med syfte att säkra kvalitet och en väl utbyggd primärvård i hela länet, bibehålla valfriheten samt begränsa vinstuttaget (understrykning tillagd), se bilaga 2. Då protokollet från Landstingsstyrelsens sammanträde justerades och anslogs den 24 april 2015, är det från detta datum som överklagandefristen ska räknas. 2. Yrkanden Huvudyrkande Klaganden yrkar att förvaltningsrätten ska upphäva Beslutet. Yrkande om inhibition Klaganden yrkar att förvaltningsrätten omedelbart ska besluta att Beslutet tillsvidare inte ska gälla och således inte får verkställas. 3. Grunder Huvudyrkandet Som grund för huvudyrkandet anförs att Beslutet strider mot både Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ( EUF-fördraget ) och lagen (2008:962) om valfrihetssystem ( LOV ). Eftersom Beslutet strider mot lag eller annan författning ska förvaltningsrätten upphäva Beslutet. Beslutet är vidare av sådan karaktär att det hänför sig till något som inte är en angelägenhet för landstinget. Förvaltningsrätten ska därför även av denna anledning upphäva Beslutet. 2 / 14

3 Yrkandet om inhibition Klaganden anser att Beslutet är uppenbart olagligt och att det därför föreligger särskilda skäl för att förhindra att det verkställs innan det vinner laga kraft. I vart fall är Beslutet så rättsligt tveksamt att det framstår som realistiskt att det kommer att upphävas, och därför föreligger särskilda skäl för förvaltningsrätten att förordna att Beslutet tillsvidare inte ska gälla och således inte får verkställas, se vidare vad som anförs i avsnitt 5 nedan. 4. Omständigheter som anförs till stöd för huvudyrkandet Beslutet strider mot EUF-fördraget Tillämplig EU-rätt EUF-fördraget innehåller bland annat bestämmelser om de grundläggande friheterna, dvs. fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital samt etableringsfriheten, vilka utgör kärnan i bestämmelserna om Europeiska unionens inre marknad. Det bör framhållas att EU-domstolen i sin rättspraxis vid upprepade tillfällen har fastslagit att samtliga bestämmelser om de grundläggande friheterna har direkt effekt, vilket innebär att de kan göras gällande inför nationella domstolar och myndigheter (se Sundstrand, Offentlig upphandling primärrättens reglering av offentliga kontrakt (ak.avh), Jure, 2012, s. 37 och Bernitz & Kjellgren, Europarättens grunder, 5:e upplagan, Norstedts Juridik 2014, s. 114). Utöver bestämmelserna i EUF-fördraget är även de allmänna rättsprinciper, som enligt EU-domstolen kan härledas ur de grundläggande friheterna, av central betydelse. De allmänna rättsprinciper som främst är av betydelse för förevarande mål är principerna om likabehandling, ickediskriminering, öppenhet, ömsesidigt erkännande och proportionalitet. De bestämmelser i EUF-fördraget som främst är av intresse för prövningen i förevarande mål är bestämmelserna rörande etableringsfriheten (artikel 49), friheten att tillhandahålla tjänster (artikel 56) och förbudet mot diskriminering på grund av nationalitet (artikel 18). 3 / 14

4 Bestämt gränsöverskridande intresse och samhandelskriteriet Kontrakt avseende hälso- och sjukvårdstjänster, vilka har ett bestämt gränsöverskridande intresse omfattas fullt ut av EUF-fördragets bestämmelser och de ovan nämnda allmänna rättsprinciperna (se exempelvis EU-domstolens dom i mål C-507/03, kommissionen mot Irland (An Post), punkt 29). Av fast rättspraxis från EU-domstolen framgår att det föreligger ett bestämt gränsöverskridande intresse om ett kontrakt kan vara av intresse för företag etablerade i en annan medlemsstat (se exempelvis EU-domstolens dom i mål C-91/08, Wall, punkt 34). Den svenska lagstiftaren har också valt att göra de allmänna rättsprinciperna tillämpliga även på kontrakt avseende hälso- och sjukvårdstjänster, vilka inte har ett bestämt gränsöverskridande intresse, genom att uttryckligen ange de allmänna principerna i både 1 kap. 2 LOV och 1 kap. 9 lagen (2007:1091) om offentlig upphandling ( LOU ). För att EUF-fördragets bestämmelser och de ovan nämnda allmänna rättsprinciperna ska vara tillämpliga krävs därutöver att det s.k. samhandelskriteriet är uppfyllt, dvs. att handeln mellan EU:s medlemsstater påverkas eller kan påverkas. Kravet på påverkan eller potentiell påverkan på samhandeln är dock mycket lågt ställt. I detta sammanhang räcker det med att konstatera att det i Sverige finns företag som tillhandahåller hälso- och sjukvårdstjänster, vilka har ägare från andra EU-medlemsstater, och att det i andra EU-medlemsstater finns företag med svenska ägare, vilka tillhandahåller sådana tjänster. Det kan därför inte råda någon tvekan om att åtgärder som vidtas av svenska myndigheter, och som påverkar eller kan påverka förutsättningarna för att tillhandahålla hälsooch sjukvårdstjänster i hela eller delar av Sverige, uppfyller samhandelskriteriet och att lagligheten av sådana åtgärder därför måste bedömas utifrån EUF-fördragets bestämmelser och de ovan nämnda allmänna rättsprinciperna. Potentiellt handelshindrande åtgärder och Gebhard-testet I doktrinen har framförts att samtliga krav som ställs vid tilldelning av offentliga kontrakt utgör inskränkningar i de grundläggande friheterna (se Sundstrand, Offentlig upphandling primärrättens reglering av offentliga kontrakt (ak.avh), Jure, 2012, s. 154 f). Enligt Upphandlingsutredningen 4 / 14

5 2010 är det endast tillträdeskrav som kan vara potentiella handelshinder (se SOU 2013:12, s. 392). Oavsett vilken tolkning som är den korrekta, kan dock konstateras att myndighetsåtgärder vilka påverkar företags möjligheter att tilldelas kontrakt avseende hälso- och sjukvårdstjänster utgör en inskränkning i de grundläggande friheterna, och är därmed i vart fall utgör potentiellt handelshindrande åtgärder. Frågan om en potentiellt handelshindrande åtgärd är tillåten enligt primärrätten ska avgöras utifrån det s.k. Gebhard-testet, namngett efter det mål där det första gången användes (se EU-domstolens dom i mål C- 55/94, Gebhard, punkt 37). Av EU-domstolens dom i målet Contse m.fl. (mål C-234/03, Contse m.fl.) framgår att Gebhard-testet även är tillämpligt med avseende på offentliga kontrakt. Av Gebhard-testet följer att en potentiellt handelshindrande åtgärd är förenlig med primärrättens bestämmelser endast om den: 1. tillämpas på ett icke-diskriminerande sätt, 2. är motiverad av tvingande hänsyn till allmänintresset, 3. är ägnad att säkerställa att det mål som eftersträvas kommer att uppnås, och 4. inte går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå det eftersträvade målet. Dessa kriterier är kumulativa, dvs. måste samtliga vara uppfyllda, för att en potentiellt handelshindrande åtgärd ska vara tillåten. De sista två punkterna i Gebhard-testet ger uttryck för proportionalitetsprincipen. Enligt fast rättspraxis från EU-domstolen innebär proportionalitetsprincipen att en åtgärd inte är tillåten om det eftersträvade målet kan uppnås med mindre ingripande åtgärder (se exempelvis EU-domstolens domar i mål C- 243/01, Gambelli m.fl., punkt 74 och mål C-153/08, kommissionen mot Spanien, punkt 39) Landstingsstyrelsens beslut strider mot EUF-fördraget Regelboken för Vårdval Västernorrland reglerar och ska, i den form som Beslutet medför, reglera förutsättningarna för ett valfrihetssystem. Omarbetningen av regelboken ska, som nämnts ovan, syfta till att 5 / 14

6 begränsa vinstuttaget", dvs. en begränsning av vinstuttaget är en av de uttalade och avsedda direkta konsekvenserna av Beslutet. Beslutet kan endast förstås på så vis att offentliga hälso- och sjukvårdskontrakt antingen endast kommer att kunna tilldelas företag som bedrivs utan vinstsyfte, eller att icke-vinstsyftande företag kommer att särbehandlas positivt till förfång för företag med vinstsyfte. Det är alltså frågan om ett tillträdeskrav som måste vara uppfyllt för att ett företag ska kunna kvalificera sig för tillhandahållande av hälso- och sjukvårdstjänster. Eftersom Beslutet är en myndighetsåtgärd som utgör en inskränkning i de grundläggande friheterna, och är därmed i vart fall potentiellt en handelshindrande åtgärd, måste dess tillåtlighet avgöras utifrån Gebhardtestet. Första punkten: är kravet icke-diskriminerande? Av Beslutet framgår att syftet är att begränsa vinstuttaget. Om alla vinstsyftande företag, oavsett i vilken medlemsstat de har ursprung, drabbas på samma sätt, strider kravet inte mot principen om ickediskriminering på grund av nationalitet. Enligt EU-domstolens rättspraxis måste dock myndigheten kunna kontrollera att de ställda kraven uppfylls, för att inte strida mot principen om likabehandling (se EU-domstolens dom i mål C-448/01, EVN och Wienstrom, punkt 51). Detta innebär att regelbokens bestämmelser om att vinstuttaget för leverantörerna ska begränsas, måste kunna kontrolleras och följas upp. Med tanke på svårigheterna med att kontrollera detta kommer bestämmelserna i regelboken i princip att förutsätta att de företag som vill tillhandahålla hälso- och sjukvårdstjänster är registrerade som s.k. SVB-bolag (enligt 32 kap. aktiebolagslagen (2005:551)) eller liknande. Detta strider dock mot principen om icke-diskriminering på grund av nationalitet, eftersom endast svenska aktiebolag kan erhålla sådan registrering. Antingen förutsätts således leverantören vara registrerad i ett svenskt register, vilket helt uppenbart strider mot de allra mest grundläggande EUrättsliga principerna, eller så kommer ingen kontroll av en begränsning av vinstuttaget sker, vilket strider mot principen om likabehandling. 6 / 14

7 Det mesta talar därför för att Beslutets begränsning av vinstuttaget inte uppfyller den första punkten i Gebhard-testet, dvs. att åtgärden inte tillämpas icke-diskriminerande. Andra punken: är åtgärden motiverad av tvingande hänsyn till allmänintresset? För att uppfylla det andra kriteriet i Gebhard-testet måste åtgärden vara motiverad av tvingande hänsyn till allmänintresset. Vissa sådana hänsyn framgår direkt av EUF-fördraget, såsom att det är tillåtet med importrestriktioner med hänsyn till allmän ordning eller till skydd för människors liv och hälsa (artikel 36). Övriga godtagbara tvingande hänsyn framgår av EU-domstolens rättspraxis. Som exempel på vad EU-domstolen har ansett utgöra sådana tvingande hänsyn till allmänintresset som motiverar undantag från de grundläggande friheterna är bevarandet av pressens mångfald (EU-domstolens dom i mål C-368/95, Familiapress) och skydd för konsumenter avseende hasardspel (EU-domstolens dom i mål C- 203/08, Sporting Exchange). Det bör i sammanhanget framhållas att det är den myndigheten som vidtar en åtgärd som har bevisbördan för att det föreligger sådana tvingande hänsyn till allmänintresset som kan utgöra grund för undantag från de grundläggande friheterna. Det finns i förevarande mål ingenting som tyder på att Beslutet skulle vara föranlett av eller kunna rättfärdigas med några tvingande hänsyn till allmänintresset. Landstingsstyrelsen har genom Beslutet klarlagt att möjligheterna till vinstutdelning från företag som tillhandahåller hälso- och sjukvårdstjänster ska begränsas, men skälen till Beslutet framgår inte. I sammanhanget förtjänar att påpekas att Konkurrensverket i ett ärende om uteslutning av företag i upphandlingar som hade kopplingar till skatteparadis uttalat att det är mycket tveksamt om ett rättvisemotiv samt en vilja att agera moraliskt och etiskt riktigt kan anses utgöra tvingande hänsyn till allmänintresset (se Konkurrensverkets beslut av den 6 mars 2013, dnr 72/2012). 7 / 14

8 Sammantaget kan således konstateras att den begränsning av vinstuttaget som framgår av Beslutet inte är motiverad av några tvingande hänsyn till allmänintresset eller i vart fall att landstinget, som har bevisbördan för detta, inte visat att det föreligger några sådana tvingande hänsyn. Tredje punkten: är åtgärden ägnad (lämplig för) att säkerställa att det mål som eftersträvas kommer att uppnås? Primärvårdens uppdrag är i detalj reglerat i både lagstiftning och myndigheters föreskrifter. Av 2 hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) följer exempelvis att målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. De argument som brukar framföras som grund för förbud mot vinstsyftande företag inom hälso- och sjukvården är att vinster ska återinvesteras för att säkerställa god kvalitet i vårdens utförande. Det eftersträvade målet uppges således ofta vara god vårdkvalitet, och det får i avsaknad av offentliggjorda skäl antas att detta är bakgrunden även till Beslutet. Det finns dock ingenting som talar för att Beslutet skulle vara ägnat att säkerställa att det eftersträvade målet uppfylls. Tvärtom torde det i huvudsak vara andra faktorer som avgör kvaliteten på hälso- och sjukvårdstjänster, såsom personalens bemötande, kompetens och engagemang samt kontinuitet och arbetsmetoder inklusive systematiskt kvalitetssäkringsarbete. Myndigheten för Vårdanalys har i sin uppföljning av vårdvalets effekter konstaterat att tillgängligheten i primärvården har förbättrats tack vare ett ökat utbud av privata vårdcentraler och ett ökat vårdutnyttjande (se Myndigheten för vårdanalys rapport 2014:3, Låt den rätte komma in, bilaga 3). Rapporten konstaterar även att befolkningens förtroende för primärvården har ökat noterbart och i områden med högre konkurrens finns tendenser till att patienterna är mer nöjda. Primärvårdens verksamhet är bred och komplex, vilket innebär svårigheter att på övergripande nivå bedöma och jämföra den medicinska kvaliteten. En viktig parameter är dock den patientupplevda kvaliteten. Privat drivna vårdcentraler håller högre kvalitet än de offentligt drivna, 8 / 14

9 enligt patienterna själva. Det visar analyser gjorda utifrån regiform av den nationella patientenkät för primärvården som Sveriges kommuner och landsting genomför. Patienterna ger högre kvalitetsbetyg till vårdcentralerna i privat regi än till de landstingsdrivna mottagningarna. Skillnaderna är små, men entydiga. Detta gäller såväl helhetsintryck som tillgänglighet, bemötande och upplevd nytta av besöket (se Vårdföretagarnas sammanställning Patienttoppen 2014, En sammanställning av SKL:s nationella patientenkät i primärvården fördelad på privat och offentlig regi, bilaga 4). Det kan således konstateras att Beslutet inte är lämpligt för att uppnå det eftersträvade målet. Fjärde punkten: går åtgärden utöver vad som är nödvändigt för att uppnå det eftersträvade målet? Beslutet kan inte heller på något sätt anses nödvändigt för att uppnå det eftersträvade målet. För att vara förenlig med proportionalitetsprincipen, som punkterna tre och fyra i Gebhard-testet ger uttryck för, måste en potentiellt handelshindrande myndighetsåtgärd vara nödvändig, såtillvida att det inte får vara möjligt att uppnå det eftersträvade målet med mindre ingripande åtgärder, dvs. åtgärder som inte innebär samma inskränkning i de grundläggande friheterna och de ovan nämnda allmänna principerna. Om målet med Beslutet är god vårdkvalitet finns det ett antal betydligt mindre ingripande åtgärder som säkerställer att målet kan uppnås i en mycket högre grad. Exempel på sådana åtgärder är att ställa höga krav avseende kapacitet, kompetens och erfarenhet på de företag som tillhandahåller hälso- och sjukvårdstjänster samt höga kvalitetskrav på tjänsternas utförande och, framförallt, att följa upp de ställda kraven. Det finns således sammanfattningsvis ett antal betydligt mindre ingripande åtgärder som kan vidtas för att uppnå målet om god vårdkvalitet. Att begränsa vinstuttaget för företag som tillhandahåller hälso- och sjukvårdstjänster kan därför inte anses vara nödvändigt för att uppnå det 9 / 14

10 eftersträvade målet. Det framstår därför som uppenbart att Beslutet inte är en proportionerlig åtgärd. Slutsats Som framgått ovan klarar en begränsning, enligt Beslutet, av vinstuttaget från företag som tillhandahåller hälso- och sjukvårdstjänster inte Gebhardtestet. Beslutet utgör därför en otillåten inskränkning i de grundläggande friheter och allmänna rättsprinciper som följer av EUF-fördraget. Mot denna bakgrund, och då Beslutet således strider mot lag eller annan författning, föreligger skäl för förvaltningsrätten, enligt 10 kap. 8 KL, att upphäva Beslutet. Beslutet strider mot LOV Möjligheten till uteslutning av leverantörer enligt LOV Av 7 kap. 1 LOV framgår de uteslutningsgrunder som får användas i ett valfrihetssystem. Som utgångspunkt är det enbart omständigheter som kan hänföras till någon av de i lagen angivna uteslutningsgrunderna som kan göra det tillåtet att utesluta en sökande i ett valfrihetssystem (se SOU 2015:7, s. 201). EU-domstolen har vid flertalet tillfällen prövat mål angående uteslutning av vissa typer av leverantörer. Det rör sig således om fast rättspraxis, och det bör i sammanhanget framhållas att EU-domstolen i sin dom i mål C- 502/11, Vivaio (punkt 28) konstaterade att dess praxis i frågan om uteslutningsgrunder var så tydlig att domstolen kunde avgöra saken genom ett motiverat beslut, istället för genom dom. Den praxis som EU-domstolen i Vivaio hänvisar till innebär följande. Varje person eller enhet som anser sig vara lämpad får lämna anbud eller anmäla sig som anbudssökande (se EU-domstolens dom i mål C-305/08, CoNISMa, punkt 42). En anbudsgivare eller anbudssökande kan inte uteslutas enbart på grund av att den tillhör en viss (nationell) kategori av juridiska personer (se EU-domstolens dom i mål C-357/06, Frigerio Luigi, punkt 22). Den lista över de grunder som får användas för uteslutning av en leverantör, och som är likalydande för både LOV och LOU, är uttömmande, och listan kan inte kompletteras med bestämmelser som 10 / 14

11 behandlar leverantörer olika (se EU-domstolens dom i mål C-213/07, Michaniki, punkt 43). Det är således inte tillåtet att utesluta eller positivt särbehandla vissa typer av leverantörer, då detta skulle så i strid med EU-rätten och de ovan angivna principerna. Det är inte heller tillåtet att reservera kontrakt för en viss typ av företag, som exempelvis företag som drivs utan syfte att generera vinst till ägarna (se SOU 2015:7, s. 198) Landstingsstyrelsens beslut kommer att innebära en olaglig tillämpning av LOV Genom vid var tidpunkt gällande regelbok för Vårdval Västernorrland regleras förutsättningarna för det valfrihetssystem som gäller för primärvården i Västernorrlands läns landsting. Genom Beslutet kommer regelboken att omarbetas, och möjligheterna till vinstuttag från företag som tillhandahåller hälso- och sjukvårdstjänster att begränsas, vilket kommer påverka den framtida tillämpningen av valfrihetssystemet. Frågan om Beslutets förenlighet med lag eller annan författning enligt 10 kap. 8 KL ska därmed även avgöras utifrån hur regelboken kommer förhålla sig till bestämmelserna i LOV. Beslutet syftar till att, bland annat, omarbeta regelboken så att vinstuttag begränsas. Med detta får förstås att de företag som tilldelas offentliga kontrakt inom ramen för Vårdval Västernorrland inte får bedrivas med syftet att generera vinst till ägarna, utan all vinst eller huvuddelen av all vinst måste återinvesteras i verksamheten. Detta får till följd att företag som drivs med vinstsyfte kommer att utestängas från valfrihetssystemet på förhand, dvs. på förhand uteslutas från valfrihetssystemet, utan att ges möjlighet att bevisa sin lämplighet som leverantörer. En sådan uteslutning kan, mot bakgrund av att hälso- och sjukvården i huvudsak är offentligt finansierad, i det närmaste liknas vid ett näringsförbud för leverantörer som har Västernorrlands läns landsting som sitt verksamhetsområde. De grunder som kan användas för att utesluta en leverantör från ett valfrihetssystem framgår av 7 kap. 1 LOV och den lista som framgår av bestämmelsen är uttömmande. Beslutet kommer dock i praktiken att 11 / 14

12 medföra att listan kompletteras med ytterligare en uteslutningsgrund. Som redogörelsen avseende EU-domstolens praxis ovan visar är detta inte förenligt med EU-rätten. Därutöver bör framhållas att det, som framgått ovan, inte är tillåtet att positivt särbehandla företag utan vinstsyfte. Oavsett om Beslutet medför positiv särbehandling av icke-vinstsyftande företag, eller om det medför uteslutning på förhand av företag som drivs med vinstsyfte, står Beslutet därför i direkt strid med de grundläggande principerna i både LOV och LOU. Mot denna bakgrund, och då Beslutet således strider mot lag eller annan författning, föreligger skäl för förvaltningsrätten, enligt 10 kap. 8 KL, att upphäva Beslutet. Beslutet hänför sig till något som inte är en angelägenhet för landstinget Frågan om huruvida vinstsyftande företag ska förbjudas att tillhandahålla hälso-och sjukvårdstjänster är inte en angelägenhet som det ankommer på ett landsting att besluta om. En så ingripande åtgärd som den aktuella är, i den mån den överhuvudtaget kan genomföras vilket bestrids, något som ankommer på lagstiftaren att reglera. Att så är fallet framgår tydligt av att regeringen nyligen har tillsatt en särskild utredning avseende, bland annat, förekomsten av privata vårdföretag (se kommittédirektivet Ett nytt regelverk för offentlig finansiering av privat utförda välfärdstjänster, dir. 2015:22). Beslutet är således sådant att det hänför sig till något som inte är en angelägenhet för landstinget. Därför ska Beslutet, i enlighet med 10 kap. 8 1 st. 2 p. KL, upphävas även på denna grund. 5. Omständigheter som anförs till stöd för yrkandet om inhibition Allmänt om inhibition Högsta förvaltningsdomstolen har i RÅ 1986 ref. 7 uttalat att inhibition bör komma ifråga om starka skäl talar för att beslutet är olagligt och förbudet 12 / 14

13 är ägnat att förhindra att ett allmänt eller enskilt intresse åsamkas beaktansvärd skada. Ragnemalm anför att om ett beslut är så kontroversiellt att det finns realistisk möjlighet att det kan bli upphävt så bör omedelbar verkställighet inte ske (se Ragnemalm, Förvaltningsprocessrättens grunder, 10 uppl., Jure Förlag, 2014, s. 141). Av förarbetena framgår att lagstiftaren anser att beslut som är rättsligt tveksamma som regel inte ska kunna verkställas direkt (se prop. 2001/02:122, s. 29). Beaktansvärd skada Då Beslutet medför att regelboken för Vårdval Västernorrland kommer att få ett olagligt innehåll är det uppenbart att Beslutet är olagligt. Om omarbetandet av regelboken för Vårdval Västernorrland färdigställs innan förvaltningsrätten avgör målet finns det en överhängande risk för att företag med vinstsyfte kan komma att utestängas från den aktuella marknaden på olagliga grunder. Ett sådant utestängande kan komma att medföra stora negativa ekonomiska konsekvenser. Det föreligger således risk för beaktansvärd skada för såväl Klaganden, som är företrädare för en leverantör som riskerar att uteslutas från valfrihetssystemet på olagliga grunder, som samtliga andra leverantörer som med vinstsyfte tillhandhåller hälso- och sjukvårdstjänster i Västernorrlands läns landsting. Den beslutade omarbetningen av regelboken för Vårdval Västernorrland medför i praktiken ett näringsförbud för sådana leverantörer. Intresseavvägning För att förvaltningsrätten ska kunna fatta beslut om inhibition ska en intresseavvägning göras mellan de motstående intressena vad gäller potentiellt uppkommen skada. Som nämnts ovan kan Beslutet, om det verkställs innan förvaltningsrätten har prövat målet, medföra högst påtagliga och omfattande negativa konsekvenser för samtliga vinstdrivande leverantörer verksamma inom Västernorrlands läns landsting. Landstinget kommer dock inte lida någon 13 / 14

14 skada överhuvudtaget om förvaltningsrätten beslutar om inhibition, eftersom detta inte skulle vara förknippat med några kostnader för Västernorrlands läns landsting eller Landstingsstyrelsen. Genom att besluta om inhibition kommer förvaltningsrätten därmed förhindra att beaktansvärd skada hinner uppstå till följd av det olagliga Beslutet. Skäl föreligger därmed för förvaltningsrätten att fatta beslut om inhibition av Beslutet. Stockholm som ovan Kristian Pedersen Olle Lindberg Bilagor: 1. Fullmakt 2. Landstingsstyrelsens beslut av den 8 april Utdrag ur Myndigheten för vårdanalys rapport 2014:3, Låt den rätte komma in 4. Utdrag ur Vårdföretagarnas sammanställning Patienttoppen 2014, En sammanställning av SKL:s nationella patientenkät i primärvården fördelad på privat och offentlig regi 14 / 14