God mun- och tandhälsa hos äldre

Transkript

1 God mun- och tandhälsa hos äldre En sammanfattning av ett dialogmöte den 12 maj 2009 med representanter från kommunerna och Folktandvården i Västra Götalandsregionen.

2 Antalet äldre ökar och allt fler har kvar sina egna tänder. När man av olika anledningar inte längre själv kan sköta sin munhälsa kan det leda till onödig försämring, personligt lidande och ökade kostnader. Därför är det viktigt att aktörerna kring den äldre, såväl inom tandvården som primärvården och äldreomsorgen, ökar sina kunskaper för att kunna uppmärksamma behov av stöd och insatser. Ett samarbete har därför inletts mellan Centrum för äldretandvård inom Folktandvården i regionen och FoU i Väst/GR. Dialogmötet gav tillfälle att mötas och utbyta erfarenheter och få en aktuell bild av olika professioners perspektiv. Leena Odebo och Theresa Larsen från FoU i Väst/GR samt Lars Gahnberg från Centrum för äldretandvård hälsade ett 20-tal personer från folktandvård och kommun välkomna. Dialodagen ägde rum på Hotell Eggers i Göteborg. - Det här ska bli så kul! Det är en sorts möte som jag aldrig varit med om tidigare. Vi möts över två kulturgränser här idag och det ska bli spännande att se vad vi får ut av dagen, sa Lars Gahnberg. Folktandvårdens perspektiv Lars Gahnberg är projektledare för Centrum för äldretandvård. Han inledde med att visa en bild på en struts som stoppar huvudet i sanden. - Det här är ett självporträtt av oss i tandvården när det gäller den här frågan. Vi har stuckit huvudet i sanden länge, vi vet att äldres tandhälsa är ett problem idag och det kommer att bli än större, sa han. Men det ska Centrum för äldretandvård råda bot på. - Det projekt vi har startat är unikt i landet och det finns inte heller något liknande utanför landets gränser. Och nu är rätt tid att rikta fokus mot äldre. - Tandvården är duktig på alla åldersgrupper utom de allra äldsta som ännu inte blivit helt beroende. Det är lite av en gråzon för oss. Om man tittar på befolkningsutvecklingen mellan 1950 och 2050 så ser man att boomen av äldre-äldre kommer 2020, så vi har lite tid på oss att lära oss om äldres problematik, sa Lars Gahnberg. Theresa Larsen Han delade in ålderdomen i tre delar: När äldre fortfarande är oberoende, när de blir sköra och slutligen (för de som kommer dit) beroende. - Den första gruppen, de oberoende, innebär ur tandvårdssynpunkt inget problem. Men den sköra gruppen vet vi ur tandvårdssynpunkt inget eller mycket lite om. De beroende har vi bättre grepp på. En skillnad mellan de beroende och de sköra är att de sköra fortfarande själva förväntas betala för tandvård, sa Lars Gahnberg. Leena Odebo och Lars Gahnberg Projektet Kompetenscentrum för äldretandvård bedrivs under Det är en organisation som består av cirka 50 personer - tandläkare, tandhygienister, tandsköterskor. Projektet har byggt upp ett externt nätverk mellan folktandvården och pensionärsföreningar, 2

3 handikappråd, MAS:ar, biståndshandläggare och andra viktiga kontakter inom kommun och primärvård. Alla kommuner och stadsdelar inom Västra Götalandsregionen är involverade. - Nätverket ska bli en arena för de här aktörerna där vi kan föra en dialog och lära oss av varandra, en arena utanför tandvården, sa Lars Gahnberg. Centrumet har fem arbetsgrupper som arbetar inom följande områden: - Utveckling av kliniskt stöd; vad man ska tänka på om man exempelvis har en patient med stroke eller Parkinson. Man dokumenterar och gör en fallbank. - Kartläggning av munvårdsutbildningar. - Kompetensutveckling för tandvårdspersonal. - Informationsstrategier och informationsmaterial om äldres tandproblematik. - FoU, med ett antal olika studier. Anna Hildesson Kommunens perspektiv Anna Hildesson är MAS i Kungälvs kommun: - Vi har också haft en strutstendens att stoppa huvudet i sanden, att tänka att någon annan nog tar hand om de här frågorna. För mig har det blivit tydligt att det råder en osäkerhet om var ansvaret för tandvården ligger och då är det lätt att frågan faller mellan stolarna. Det är inte bara hälso- och sjukvårdslagen utan även socialtjänstlagen att ta hänsyn till och det är en skatt att ha båda lagarna, menade Anna Hildesson. Omsorg bygger på socialtjänstlagen om den enskildes rätt att ansöka om hjälp på grund av funktionsnedsättningar av fysisk/psykisk karaktär. Omvårdnad bygger på hälso- och sjukvårdslagen, som bygger på att ge vård, ges kopplat till ett specifikt sjukdomstillstånd alternativt funktionsnedsättning av fysisk/psykisk karaktär. Men hur ser det då ut i kommunen? - MAS ser till att det finns förskrivare av nödvändig tandvård: ibland biståndshandläggare, enhetschefer eller endast sjuksköterska. Det är en duktig grupp men då missar vi. Vi MAS:ar behöver tänka lite större för att nå alla. Det är viktigt att ge erbjudandet så bra så att folk tackar ja, sa Anna Hildesson. Hon pekade också på annan personal i kommunerna som kan vara viktiga i sammanhanget: - Anhörigstödjare kanske är en bra grupp för att nå ut. Och så måste vi ge omsorgspersonalen mer stöd, metodstöd om vad som ingår i munhälsovård. Vi är dåliga på att ge omsorgspersonal detta, sa Anna Hildesson. Efter denna inledning fördes diskussioner i mindre grupper utifrån fyra frågeställningar. Fråga 1: Hur arbetar vi idag? Av gruppdiskussionerna framgick att frågan om äldres munhälsa hanteras på olika sätt i de 49 kommunerna i Västra Götaland och av folktandvården. - Vi jobbar från olika håll med att väcka politikers och tandvårdens intresse och fokusera sköra patienter. Vi ser att det fungerar på särskilda boenden med uppsökande verksamhet, problemen 3

4 är dessförinnan, sa Lars Gahnberg från Centrum för äldretandvård. Ett problem som framhölls i diskussionerna är att det är oklart var ansvaret för munhälsan vilar i kommunerna. - Vi pratade om ansvarsområden i kommunerna, att vi har genomförandeplan (SoL) för hur omsorg och HSL för hur omvårdnad genomförs. Vem som ansvarar för vad, och att planerna är viktiga. Vem i kommunen tar ansvar för dessa delar? Olika professioner är inkopplade, vem bevakar i genomförandeplanen när det gäller munhälsan? Ett annat dilemma som grupperna återkom till är hur samverkan mellan kommun och folktandvård ser ut. - I den kommun jag jobbar, där har vi i Folktandvården uppsökande verksamhet fortfarande, har kommun och folktandvård fyra möten per år. I början undrade de varför, nu tycker alla att det är jättebra. Från kommunen kommer socialchef, biståndsbedömare, enhets- och områdeschefer och MAS. I stora delar av länet har inarbetade samverkansrutiner brutits upp när munhälsobedömning och utbildning till vårdpersonal har upphandlats: - Det är ett brott i vårdkedjan, ett problem att man delar på uppsökeri och genomförande. - Upphandling till trots, det vi pratar om här är en attitydförändring för att kvalitetssäkra tandvård i kommunen på samma sätt som läkemedel eller dylikt. Men nu vill vi från tandvården se att kommunerna kvalitetssäkrar inte bara munhälsobedömningar utan också följer upp att patienter får den hjälp de ska ha. Fråga 2: Vilka svårigheter ser vi när det gäller äldres mun- och tandhälsa? Det finns många hinder på vägen mot en god mun- och tandhälsa för äldre. Den personliga integriteten är ett sådant hinder. - Som biståndsbedömare kan det vara känsligt om en person ansöker om praktisk hjälp att också påpeka detta med tandvård. Om du bara ansöker om dammsugning, ska jag inte utreda sådant som inte är relevant för ansökan. För att komma runt detta diskuterades förslaget att använda en checklista eller folder. - Vi pratade om att ha en informationsfolder, då pratar jag inte utifrån dig som person utan utifrån ett papper. Att ha något i handen - är du intresserad av det och det kan jag förmedla en kontakt. - Jag trodde att en biståndshandläggare hade ett fast formulär, men så är det inte. Det är en mycket mer ödmjuk inställning än ett formulär si och så. Men poängen är att ni möter de skröpliga patienterna just i det skede vi ser att de behöver hjälp. En lista att pricka av - varför kan man inte ha det? - Det är svårt detta med checklista, men biståndshandläggarna har radarn på, genom förmågan att föra samtal som leder fram till det ena och det andra. I de här situationerna är det mycket 4

5 förhandling som sker - människor står i begrepp att ge upp sitt oberoende. Att vid dessa tillfällen ha frågan om tandvård i bakhuvudet framhölls som mycket viktigt. Tandvård inte alltid tandläkarbesök Ett annat problem när det gäller god munhälsa är kostnaderna. Samtidigt framhölls att tandvård inte alltid är detsamma som tandläkarbesök. - Det handlar inte bara om att gå till tandläkaren, utan att upprätthålla en god munhygien. Men själva tandläkarbesöket upplevs av många sköra äldre som problematiskt. - Jag möter många som säger att de inte har råd att gå till tandläkaren och att det är svårt att ta sig dit. Patienten orkar inte, saknar stöd att komma iväg, vill inte, har kanske aldrig haft tandläkare, har inte råd. Ute på hemmen möter man de som säger jag är för gammal - jag ska snart dö. Eller så förstår de inte varför de ska göra det. Detta får däremot inte göra att personal som kommer i kontakt med de äldre ger upp. - Det krävs fingertoppskänsla och information. Det är inte lätt att motivera till förändringar. Men då är det viktigt att återkomma. Ett nej ena månaden kan bli ett ja nästa. Fråga 3 och 4: Hur skulle vi kunna samarbeta för att bättre upptäcka, avhjälpa, lindra och motverka mun- och tandproblem hos äldre? Hur skulle vi kunna göra för att öka intresset i kommunerna för äldres mun- och tandhälsa? Att underlätta den praktiska aspekten av tandläkarbesöket är ett sätt att göra det enklare att komma iväg till tandläkaren. - Varför kommer de äldre inte? Det tar ofta väldigt lång tid att gå till tandläkaren, det är besvärligt att ta sig med färdtjänst och så. Det krävs av oss att vi hjälper till, bokar återresa och så vidare. Äldre patienter som börjar ringa återbud borde få varningsklockorna att ringa. - Om någon ringer och avbokar, borde det finnas en rutin, så att man inte släpper dem för lätt. Det finns en risk att de aldrig bokar ett nytt besök själva. Att nå ut Grupperna diskuterade också olika kanaler för att nå ut med budskapet om hur viktigt det är med äldres mun- och tandhälsa. Här fanns många goda idéer och exempel: - Det är viktigt att tandvården syns i olika sammanhang, exempelvis hos pensionärsföreningar, på äldremässor med mera. Tandvård kan slås ihop med mer populära aktivister, dietister med flera för att nå ut. - Vi har informationsträffar för vissa åldersgrupper i Frölunda. Där får de information om allt, där kan tandhälsa ingå. - Många kommuner har uppsökande verksamhet, där de söker upp alla över 75 eller 80 år. - Eller i de kommuner där man gör hembesök hos alla över en viss ålder, där kan man också informera. 5

6 - En kanal kan vara äldreteam och äldresjuksköterskor på vårdcentralerna. - Vi har pratat om anhörigstödet här idag. Det finns informationsmaterial att sätta i händerna på anhörigstödjare. De är en resurs att kunna hitta de sköra. - I anhöriggrupper som vi har, bildar man en relation med de som kommer. Där kan man prata om allt. Det bygger på förtroende och jag har tystnadsplikt. Vi pratar om hur de mår, kroppens välbefinnande och då går det att tala om detta också. - Under resans gång upptäcker vi att vi även borde ha med vårdcentralerna, vi har inte tänkt på dem som maktfaktorer. Nu har vi fått lära oss att det finns äldresjuksköterskor och demenssjuksköterskor knutna till vårdcentralerna. - Tandvården bör gå ut i vardagen, inte kalla till informationsmöten, utan vara bättre på att erbjuda att vi kommer ut. Att hitta rätt kanal för att nå ut är en sak, lika viktigt är hur budskapet uppfattas. - Det är viktigt att vi presenterar oss som en resurs istället för att kommunerna upplever att vi bara kommer med krav. Vi måste ha en helhetssyn på personen. Foten är inte en sak och tanden en annan. Vi måste hitta en naturlig väg, i befintliga informationspaket borde vi ingå, så att vi inte kommer extra, utan att allt bildar en helhet. Fel nivå att hålla på att dutta Gruppdiskussionerna gav upphov till många ahaupplevelser och nya tankar. Samtidigt var man rörande överens om att frågan om äldres mun- och tandhälsa måste lyftas till andra nivåer. - Det är fel nivå att hålla på att dutta med detta här. Engagerad personal finns, men inte förrän det kommer uppifrån kan det hända något på bred front - Socialstyrelsen, länsstyrelsen med flera. Vill vi ha impact i hela Västra Götalandsregionen måste vi högre upp från början! - Frågan måste upp i stora nätverk där länsstyrelsen är representerad, liksom äldrechefer och MAS:ar. Det räcker inte med eldsjälar och enskilda avtal. Det måste finnas krav från MAS:ar och äldrechefer. Det är lättare ibland och svårare ibland att samarbeta. Finns det ett regelverk att bygga på spelar det ingen roll, då ska det bli gjort i alla fall. Vad händer nu? Leena Odebo och Lars Gahnberg tackade alla medverkande för ett givande kanonmöte. - Ni som har idéer och tankar ska veta att det finns möjlighet att få FoU-stöd. Man kanske har sett en intressant uppsats eller avhandling som fler borde ta del av och diskutera - vi kan hjälpa till med det. Hör gärna av er till FoU i Väst, sa Leena Odebo. Hon bjöd också in till en konferens. -Den 8 oktober planeras en konferens. I seminarieform kommer den att ge bilder av hur vård och omsorg samt tandvård för äldre fungerar. Vidare ges ett par gemensamma föreläsningar som är av intresse för alla vårdgivare, t ex kommer professor Lars Tornstam som utvecklat teorin om gerotranscendens. Program kommer innan sommaren, avslutade Leena Odebo. 6