Upphandlingsindex Stockholms län 2015

Transkript

1 Upphandlingsindex Stockholms län 2015 En granskning av kommunernas rutiner för inköp och upphandling

2 Upphandlingsindex Stockholms län 2015 En granskning av kommunernas rutiner för inköp och upphandling LO-distriktet i Stockholms län 2015 Upphandlingsindex är framtaget av LOdistriktet i Stockholms län. Undersökningen är genomförd av Agenda PR. Omslagsfoto: Lars Forsstedt Omslagsdesign: Annika Eriksson, Bantorget Kommunikation AB

3 Inledning... 4 Sammanfattning Offentlig upphandling ett politiskt verktyg Nytt regelverk för offentlig upphandling ger nya möjligheter Stockholms län är motorn i svensk ekonomi Skattebrott ett storstadsfenomen Hård kritik mot bristande ledning, kontroll och uppföljning Upphandlingsindex Ranking av länets kommuner Resultatredovisning Sex av tio kontrollerar inte alla underleverantörer vid upphandling En av tre kontrollerar inte alla huvudleverantörer löpande Ingen kommun kontrollerar att alla avtal följs Nära hälften saknar skriftlig rutin för att säkerställa att krav efterföljs Många kommuner har erfarenhet av att leverantörer bryter mot lagar Mindre kraftfulla åtgärder mot fusk vanligast Nära sex av tio har ingen rutin för att hantera låga anbud Nära tre av tio ställer alltid krav på kollektivavtal Nio av tio ställer olika sociala krav i upphandlingar Fullmäktige fastställer upphandlingspolicy i sex av tio kommuner Politikerna tar beslut om direktiv i få upphandlingar Sju av tio kommuner har rutin för sakkunskap i upphandlingar Nära var fjärde kommunstyrelse har inte granskat verksamheten Kommunerna efterfrågar mer resurser och tid Sju av tio upplever inte att kommunen har resurser att genomföra tillfredsställande kontroller Åtgärder för stärkt konkurrens och bättre villkor Initiativ för bättre konkurrens Vita jobb facklig-politisk samverkan för schyssta villkor

4 6.2 Nackaprojektet visade vägen till sund konkurrens Metod Betygsättning av kommunernas insatser

5 1. Inledning Varje år köper den offentliga sektorn varor, tjänster och entreprenader för över 500 miljarder kronor. Det utgör mellan procent av Sveriges samlade BNP (Konkurrensverket 2013:9). Kommunerna står för en stor del, och enbart kommunerna i Stockholms län gjorde under 2011 inköp till ett värde av uppemot 80 miljarder kronor. Kommunerna har ett stort ansvar när det handlar om upphandling och inköp. Vilka rutiner för upphandling och kontroll kommunerna har är avgörande för att skattemedel inte ska hamna i fel fickor. Varje år går stat, kommun och landsting miste om närmare 175 miljarder i skatteintäkter. Det är skillnaden mellan den skatt som borde ha betalats in och den som faktiskt betalas in. Enbart i Stockholms län uppgår de förlorade skatteintäkterna till dryga 50 miljarder kronor. Företag står för del största delen av de uteblivna skatterna i Sverige och ungefär 70 miljarder är kopplat till svartarbete. Fusk bidrar också till att villkoren på arbetsmarknaden dumpas och konkurrensen snedvrids på bekostnad av företagare som följer lagar och regler. Dessutom skapar det förutsättningar för att den internationella organiserade brottsligheten ska få fotfäste i landet. Kommunerna har ett stort ansvar men också stora möjligheter när det handlar om att styra upphandlingarna och kontrollera leverantörer så att skattemedel används på ett bra sätt. Genom att ställa sociala krav kan den upphandlande myndigheten främja värden som vi gemensamt anser är viktiga. Det kan handla om att maten på barnens skola ska vara ekologisk eller att företag ska erbjuda praktikplatser till kommunens unga. LO-distriktet i Stockholms län har för fjärde året i rad granskat vilka rutiner kommunerna i Stockholms län har för att kontrollera de leverantörer de köper varor och tjänster av. Sammantaget visar undersökningen att kommunerna sedan förra året har gjort lite för att komma till rätta med brister och för att utveckla systematik. Ett positivt resultat är dock att fler kommuner nu ställer krav på kollektivavtal eller liknande villkor. Det är ett viktigt steg mot schysstare villkor och en bättre konkurrens. En fungerande upphandlingsverksamhet kan minska skattefusket och förbättra både arbetsvillkor och konkurrens. Det är hög tid för de kommuner i länet som ännu inte har en tillfredställande kontroll av leverantörer att införa rutiner och kontrollsystem som kan bidra till att fusket minskar och att skattemedel används på ett sätt som är bra för hela samhället. 4

6 Sammanfattning Denna rapport bygger på en enkät som skickades ut till länets samtliga 26 kommuner i Stockholms län. Enkäten adresserades till ansvarig för upphandling och 19 kommuner har svarat. Undersökningen har genomförts för fjärde året i rad och sammantaget kan konstateras att få framsteg har gjorts inom de områden som enkäten behandlar. Dryg sex av tio kontrollerar inte alla underleverantörer vid upphandling. I de fall ett upphandlat företag använder underleverantörer har kommunerna ingen kunskap om huruvida dessa följer lagar och regler kring exempelvis arbetsgivaravgifter och skatt. En av tre kommuner kontrollerar löpande att deras huvudleverantörer följer lagar och förordningar. Förutom att den kommun som inte genomför regelbundna kontroller riskerar att bidra till ekonomisk brottslighet, så riskerar det också att leda till att skattepengar slösas bort genom att kommunen inte får det den betalt för. Nära hälften av kommunerna svarar också att de inte har någon intern rutin för att säkerställa att uppföljning av kraven i avtalen genomförs. Över hälften har varit med om att leverantörer brutit mot lagar och förordningar under de senaste fem åren. Fyra av tio svarar att de inte vet, vilket antyder att rutinerna för att systematiskt kontrollera leverantörer och sedan göra uppföljningar är bristfälliga. När det handlar om åtgärder mot företag som inte följt lagar och förordningar är mindre kraftfulla åtgärder, som att påtala bristerna för leverantören och att inte förlänga avtalet, vanligast. Sex av tio uppger att de inte har någon rutin för att hantera anbud som är väsentligt lägre än övriga vid upphandling. I kombination med bristfälliga rutiner för löpande kontroll riskerar kommuner därmed att bidra till fusk. Nära tre av tio uppger att de alltid ställer krav på kollektivavtal, och drygt fyra av tio ställer alltid krav på kollektivavtalsliknande villkor. Fler kommuner ställer idag krav jämfört med förra årets undersökning. Politikerna fattar i relativt liten grad beslut om förfrågningsunderlagen. Hälften av kommunerna svarar att det sker i upp till 20 procent av alla upphandlingar. Flera kommuners politiker kan därmed anses ha begränsad inblick i kommunens upphandlingar. Nära var fjärde kommun uppger att kommunstyrelsen inte gjort någon granskning av upphandlingsverksamheten det senaste året, och drygt var tredje svarar att de inte vet. Båda dessa resultat pekar på att flera kommunstyrelser i länet har anledning att ta ansvar för att fullgöra sin uppsiktsplikt över sina upphandlingsverksamheter. Sju av tio bedömer inte att kommunen har tillräckliga resurser att genomföra tillfredsställande kontroller av att de företag som upphandlats följer lagar och förordningar, något som pekar på att flera kommuner i länet bör prioritera sitt arbete med kontroll. Kommunernas resultat har betygsatts och jämförts, samt tilldelats grönt, gult eller rött ljus. Endast en kommun, Järfälla, uppnår grönt ljus i årets index. Stockholm, Tyresö och Vaxholm ges rött ljus, och samlar inte ihop tillräckligt med poäng för att kunna anses ha tillfredsställande rutiner för upphandling och kontroll. 5

7 För att se hur respektive kommun har svarat på en enskild fråga, gå in på och klicka dig vidare till Upphandlingsindex. 6

8 2. Offentlig upphandling ett politiskt verktyg I Sverige köper stat, kommun och landsting varor, tjänster och entreprenader för över 500 miljarder kronor årligen. Det utgör drygt 15 procent av Sveriges samlade BNP. Därmed är det också en fråga som bör vara av stor politisk vikt. Reglerna kring offentlig upphandling har formats för att användningen av våra offentliga medel ska ske på ett kostnadseffektivt sätt som främjar en öppen marknad och konkurrensneutralitet. Detta är grunden i den offentliga upphandlingen, vare sig det handlar om inköp av skolböcker eller bygget av en idrottshall. Lagens utformning bygger på två grundprinciper: upphandlingsverksamhet ska vara sträva efter en hög transparens och god effektivitet för att därigenom driva fram de ekonomiskt mest gynnsamma buden. Offentlig upphandling är ett kraftfullt politiskt verktyg som har möjligheten att främja specifika verksamheter eller särskilt viktiga principer. Det är också politiska beslut som ligger till grund för att en upphandling genomförs, något som inte är en självklarhet. Städning av skolor eller äldreboenden kan vara en tjänst som utförs av personal som anställs direkt av en kommun, eller upphandlas. Valet att upphandla dessa tjänster är resultatet av politiska beslut i en ansvarig nämnd eller kommunfullmäktige i den specifika kommunen. Något som också är centralt är att när en kommun bestämmer sig för att upphandla så ligger makten fortsatt hos politikerna. Det är de valda politikerna som ytterst ansvarar för kommunens policy för upphandling och i många kommuner är politiker med och beslutar om vilka krav som ska ställas i förfrågningsunderlag. 2.1 Nytt regelverk för offentlig upphandling ger nya möjligheter Nuvarande regelverk kring offentlig upphandling innehåller inga hinder för upphandlande myndighet att ställa krav på kollektivavtalsenliga löne- och anställningsvillkor. Så sker dock relativt sällan, delvis beroende på en viss osäkerhet om rättsläget. Den lagändring som skedde 2010 och som uttryckligen anger att en upphandlande myndighet bör ställa bland annat sociala krav har inte nämnvärt förändrat tillämpningen. I mars 2014 fattade EU beslut om ett nytt upphandlingsdirektiv. Direktivet ska vara implementerat senast 1 april 2016 och kommer då ersätta nuvarande regelverk. Det nya upphandlingsdirektivet lyfter fram betydelsen av att det ställs sociala krav. Redan i inledningen framgår det tydligt att medlemsstaterna ska vidta relevanta åtgärder för att säkerställa att bland annat arbetsrättslig lagstiftning och de kollektivavtal som är tillämpliga på den ort där arbetet utförs tillämpas. Direktivet anger att kontrollen av att leverantörerna följer exempelvis kollektivavtalen kan ske vid både tilldelningen av kontraktet samt vid tillämpningen av bestämmelserna om uteslutning av en leverantör och onormalt låga anbud. Det framgår också uttryckligen att samma skyldighet att tillämpa kollektivavtal även gäller eventuella underleverantörer. 2.2 Stockholms län är motorn i svensk ekonomi Stockholms län står för en stor del av landets BNP. Bruttoregionalprodukten (BRP), som är ett mått på den totala ekonomiska produktionen i en region och som motsvarar BNP, i länet låg 2011 på närmare miljarder kronor. Länets BRP fördelat per invånare är också betydligt högre än genomsnittet i Sverige. BRP i Stockholms län per invånare är nästan 40 7

9 procentenheter högre än i rikets genomsnitt, kronor jämfört med kronor för Sverige i stort (SCB:s statistikdatabas, egna beräkningar) Det betyder att Sveriges ekonomi är beroende av att ekonomin i Stockholmsregionen fungerar. All typ av ekonomisk brottslighet som berör den offentliga ekonomin är en fara för tilliten och därmed det system som finansierar den offentliga verksamheten. Därför är det centralt att även analysera var skattepengarna tar vägen när den offentliga upphandlingen studeras. Ett perspektiv att föra in i diskussionen om offentlig upphandling är Skatteverkets mått skattefelet. Skattefelet är en beräkning av hur stor del av den teoretiskt tilltänkta skattebasen som inte kommer skatteverket till del. Enligt myndighetens beräkning uteblir ungefär 5 procent av BNP. Det betyder att det i Sverige varje år försvinner ungefär 174 miljarder kronor i förlorade skatteintäkter. I Stockholms län uppgår förlusten till cirka 53 miljarder kronor. Detta är mycket stora belopp och en del av dessa resurser riskerar att försvinna genom att oseriösa aktörer anlitas genom olika upphandlingar. Under 2011 upphandlade länets kommuner för ungefär 80 miljarder kronor. Antalet unika leverantörer till kommunerna kan uppskattas till ungefär Detta innebär att den kommunala upphandlingen utgör en ansenlig del av den regionala ekonomin. Hur denna sköts är därför inte enbart en fråga om vilka krav som ställs i syfte att främja en god arbetsmarknad, det har också en direkt inverkan på den regionala och nationella ekonomin. 2.3 Skattebrott ett storstadsfenomen Under 2014 anmäldes totalt skattebrott i hela riket enligt Brottsförebyggande rådets (BRÅ:s) statistik. En överväldigande majoritet av brotten hörde hemma i något av de tre storstadslänen. Det handlar om olika former av brott, exempelvis skatteredovisningsbrott, försvårande av skattekontroll samt grova skattebrott. Tabell 1 Antal anmälda skattebrott Sverige Stockholms län Skånes län Västra Götalands län Brottsförebyggande rådets statistikdatabas, statistik.brå.se ( ) I tabell 1 redovisas BRÅ:s statistik för skattebrott och grova skattebrott de senaste åren, fördelat på de tre största länen. Flest skattebrott begås i Stockholms län. Det framgår emellertid inte hur stor del av dessa som berör upphandlad verksamhet. Den ekonomiska brottsligheten måste tas på allvar. Både som ett fenomen i sig men också som en konsekvens av upphandlingssystem som inte har tillräckliga rutiner för att följa upp de aktörer som vinner upphandlingar. 8

10 2.4 Hård kritik mot bristande ledning, kontroll och uppföljning Effekten av låga krav på vinnande aktörer i offentlig upphandling kan bli att skattemedel används fel, främjar oseriösa aktörer eller till och med försvinner i någon typ av ekonomisk brottslighet. Men att ställa tydliga krav på redovisning och öppna böcker garanterar inte att det i praktiken fullföljs. För att beslutsfattare och medborgare ska veta hur de offentliga medlen används bör varje kommun ha tillgång till tydliga rutiner och system för att kontrollera att de avtal som träffas verkligen fullföljs på rätt sätt. I SOU 2013:12 Goda affärer en strategi för hållbar offentlig upphandling beskriver regeringens utredare Anders Wijkman att det finns stora strukturella brister i kommunernas och andra myndigheters uppföljning, kontroll och utvärdering av de upphandlade varorna, tjänsterna eller entreprenaderna. Den statliga utredningen pekar ut slutsatser där kritik mot hur upphandlingsverksamheten fungerar idag lyfts fram. Den hårdaste kritiken berör ett svagt politiskt ledarskap. Den offentliga upphandlingen lider av brist på ledarskap och strategiskt perspektiv. Riksdag och regering synes sakna ett samlat grepp om den offentliga upphandlingens betydelse för viktiga delar av samhällets service. De har inte utnyttjat upphandlingens fulla potential som politiskt styrmedel eller för att hushålla med gemensamma medel. (SOU 2013:12 s. 17). Detta är en tydlig kritik som fångar in kapitlets inledande diskussion. För att offentlig upphandling ska fungera inom ramen för de offentligas politiska ambitioner krävs också ett tydligt politiskt ansvarstagande. Wijkmans utredning pekar också på stora kunskapsluckor. Inte minst sakas tillförlitlig statistik kring hur omfattande den offentliga upphandlingen är. Utan tillräckligt med underlag blir det också svårt för kommuner och myndigheter att utvärdera och jämföra sin upphandlingsverksamhet vilket i sin tur försvagar möjligheterna till evidensbaserad kunskapsförstärkning. Vidare kritiserar utredningen att den stora mängden överprövningar leder till ökade kostnader och ibland också allvarliga förseningar av tillgången på offentlig service. I mindre kommuner eller myndigheter blir detta extra påtagligt då dessa inte har möjligheten att ha samma breda kompetens eller de resurser som krävs för komplicerade upphandlingsprocesser. Slutligen framhåller utredningen också stora brister i rutinerna för uppföljning av de krav som ställs. Kritiken sammanfattas av utredningen enligt följande: Ställda krav följs sällan upp, vilket gör att myndigheterna inte vet om de fått vad [de] avtalat om och betalar (sic!) för. Bristande uppföljning anses t.ex. vara en viktig faktor bakom de skandaler som under senare år uppdagats inom äldreomsorgen. För samvetsgranna leverantörer leder bristen på uppföljning ofta till frustration och till att de ibland avstår från att delta i upphandlingar. När kontrakten inte följs upp minskar också möjligheterna att lära inför framtida upphandlingar.(sou 2013:12 s. 17). Denna kritik är allvarlig men knappast oväntad. I upphandlingsindex 2014 framkom att nära sex av tio av kommunerna i Stockholms län saknade skriftliga rutiner för att säkerställa att ingångna avtal efterföljs och endast 3 av 19 svarande kommuner svarade att de kontrollerar att alla företag de har avtal med följer dem. Precis som utredningen påpekar är det inte förvånande att det under de senaste åren har uppdagats flertalet fall av tydligt missbruk och dålig skötsel av vunnen verksamhet. Bristande uppföljning öppnar upp för såväl skattebrott som utnyttjande av arbetskraft. Om företagen vet att kommunerna inte följer de krav de ställer blir incitamenten att i varje läge följa kraven inte särskilt starka. Därför krävs tydliga rutiner och metoder för uppföljning. 9

11 3. Upphandlingsindex 2015 Detta är den fjärde upplagan av LO-distriktets undersökning om upphandling i Stockholms läns kommuner. Precis som förra året innehåller rapporten en kommunrankning där kommunernas svar på enkätens frågor har betygsatts. I bilaga 1 återfinns en förteckning över vilka betyg varje svarsalternativ har fått. Materialet bygger alltså på tjänstemännens tolkning av frågorna vilket öppnar upp för att kommuner med liknande rutiner kan ha svarat lite olika beroende på hur de själva tolkar frågorna. Detta till trots bedöms indexet vara ett bra verktyg för att ge en helhetsbild över kommunernas rutiner för upphandling och inköp. Tabell 2 Poängnivåer för upphandlingsindex 2015 Nivå Poängspann poäng poäng 0 19 poäng De kommuner som har 40 poäng eller mer ges grönt ljus, och bedöms ha goda rutiner för upphandling. De kommuner som får mellan 20 och 39 poäng får gult ljus. Rutinerna behöver utvecklas, men kommunerna bedöms ha rutiner och kontroll på flera viktiga områden. För kommuner som inte kommer upp i 20 poäng ges rött ljus. Dessa kommuner samlar inte ihop tillräckligt med poäng för att kunna anses ha tillfredsställande rutiner för kontroll vid upphandling. 10

12 3.1 Ranking av länets kommuner Tabell 3 Upphandlingsindex 2015 Resultat 2015 Resultat 2014 Kommun Nivå 2015 Poäng Kommun Nivå Järfälla 40 Järfälla 2. Salem 34 Österåker 3. Södertälje 33 Täby 4. Solna 31 Sigtuna 5. Sundbyberg 30 Södertälje 6. Nynäshamn 29 Nacka 7. Haninge 27 Solna 7. Nacka 27 Stockholm 9. Sigtuna 26 Botkyrka 9. Upplands Väsby 26 Sundbyberg 11. Täby 24 Upplands Väsby 12. Sollentuna 23 Huddinge 13. Österåker 22 Haninge 14. Värmdö 21 Lidingö 15. Stockholm 19 Upplands-Bro 15. Tyresö 19 Tyresö 17. Vaxholm 13 Ekerö Ekerö Ofullständigt svar Danderyd Norrtälje Ofullständigt svar Sollentuna Huddinge Ej svar Nynäshamn Ofullständigt svar Lidingö Ej svar Salem Ofullständigt svar Botkyrka Ej svar Vaxholm Ej svar Danderyd Ej svar Vallentuna Ej svar Vallentuna Ej svar Värmdö Ej svar Nykvarn Ej svar Nykvarn Ej svar Upplands-Bro Ej svar Norrtälje Ej svar Årets enkät besvarades av 19 av länets 26 kommuner. Två av dessa Ekerö och Norrtälje lämnade ofullständiga svar vilket innebär att de inte finns med i indexet. 11

13 4. Resultatredovisning Merparten av frågorna har funnits med tidigare år vilket möjliggör jämförelser över tid. Frågorna berör vilka typer av krav kommunerna ställer, vilket ansvar och vilken roll politikerna tar, hur företag kontrolleras och vilken uppföljning som görs. 4.1 Sex av tio kontrollerar inte alla underleverantörer vid upphandling Resultat från tidigare undersökningar visar att alla kommuner i länet genomför kontroller av alla huvudleverantörer i samband med upphandlingar. Däremot är det inte lika vanligt att alla underleverantörer kontrolleras. Knappt fyra av tio kommuner uppger att de även kontrollerar alla underleverantörer. Nära sex av tio genomför kontroller i vissa fall. Endast en kommun, Norrtälje, uppger att kontroller aldrig genomförs. Resultatet ligger i linje med tidigare undersökningar, någon förbättring har alltså inte skett. Resultaten innebär att många av de företag som kommunen anlitar inte kontrolleras. Exempelvis inom byggbranschen är det vanligt att företag anlitar underleverantörer. En upphandlande enhet som följer LOU:s regler om leverantörskontroll har förvisso full kontroll på den vinnande anbudsgivaren, men har ingen kunskap alls om eventuella underleverantörer följer lagar och regler. Figur 1 Andel av kommunerna som kontrollerar underleverantörer vid upphandling Procent Antal Kontroller genomförs av alla underlevarantörer 36,8% 7 Kontroller genomförs i vissa fall 57,9% 11 Kontroller genomförs aldrig 5,3% 1 Svarande 19 12

14 4.2 En av tre kontrollerar inte alla huvudleverantörer löpande När det handlar om att löpande kontrollera att företag som kommunen gjort direktinköp av eller har upphandlat följer lagar och förordningar svarar två av tre kommuner att de gör detta på alla huvudleverantörer. När det gäller underleverantörer är det dock bara drygt var tionde kommun som svarar att de kontrollerar alla företag. En kommun genomför inga kontroller av underleverantörer alls. Totalt sett, när det gäller både huvud- och underleverantörer går det inte att se någon märkbar förbättring av kommunernas arbete. Mot bakgrund av att avtal ofta löper under flera år och att förhållanden snabbt kan förändras är det viktigt att genomföra kontroller flera gånger per år under avtalstiden. Endast genom detta kan en upphandlande enhet säkerställa att företagen följer lagar och förordningar. Bland de kommuner som svarat att de genomför kontroller så är den vanligaste metoden att ta in uppgifter ifrån Skatteverket, detta gör alla kommuner. I andra hand används automatisk och löpande bevakning genom abonnemang på kreditupplysningstjänst eller manuella kontroller i system för kreditupplysning. Ungefär hälften av kommunerna genomför också stickprov i aktuell verksamhet, och lika många genomför träffar med leverantörer regelbundet. Figur 2 Andel av kommunerna som genomför löpande kontroller Kontroller genomförs av alla företag Kontroller genomförs i vissa fall Kontroller genomförs aldrig Svarande Huvudleverantörer 66,7% 33,3% 0% 18 Underlevarantörer 11,8% 82,4% 5,9% 17 Totalt 18 13

15 4.3 Ingen kommun kontrollerar att alla avtal följs På frågan om kommunen regelbundet kontrollerar att de företag de tecknat avtal med också följer dem svarar de allra flesta att kontroller genomförs i vissa fall. Ingen kommun uppger att alla företag kontrolleras, och en kommun uppger att kontroller aldrig genomförs. Förra året uppgav Nacka, Järfälla och Österåker att alla avtals följs. Att svaren skiljer sig från förra året kan bero på sänkta ambitionsnivåer eller en annorlunda tolkning av frågan. När avtal tecknas med en leverantör torde det i många fall innebära att det rör sig om större summor, och att mängden varor och tjänster som kommuner köper inte är oväsentlig. Utan systematiska och regelbundna kontroller ökar risken för att skattepengar slösas bort genom att oseriösa företag anser det vara mer attraktivt att delta i anbudsförfarandet och därmed kan vinna avtal. Konsekvensen av detta kan bli att kommunen dels inte får vad den betalt för men det riskerar också bidra till ökad ekonomisk brottslighet. Figur 3 Andel av kommunerna som genomför kontroller av ingångna avtal Procent Antal Kontroller genomförs av alla företag 0% 0 Kontroller genomförs i vissa fall 94,4% 17 Kontroller genomförs aldrig 5,6% 1 Svarande 18 14

16 4.4 Nära hälften saknar skriftlig rutin för att säkerställa att krav efterföljs Nära hälften av kommunerna uppger att de inte har en skriftlig rutin för att säkerställa att kommunen följer upp de krav som de själva ställt på leverantörerna. Fyra kommuner svarar att de kommer att införa en sådan rutin under året. Det är alltså fortfarande relativt få kommuner som har nedskriven rutin för att se till att medarbetare inom kommunen följer upp de avtal som kommunen tecknat. Brist på interna kontrollsystem kan både resultera i att kommunen, och dess medborgare, kan gå miste om tjänster som finansierats gemensamt. Det kan också leda till att företags ekonomiska förehavanden inte kontrolleras, och att kommunen därmed indirekt bidrar till fusk. Figur 4 Andel av kommunerna som har rutin för att säkerställa att krav efterföljs Procent Antal Ja 52,9% 9 Nej 23,5% 4 Nej, men sådan rutin kommer att införas under året 23,5% 4 Svarande 17 15

17 4.5 Många kommuner har erfarenhet av att leverantörer bryter mot lagar Även om flera kommuner brister i fråga om regelbundna kontroller av företagen är det flera av dem som identifierat att leverantörer inte följer lagar och förordningar. Drygt hälften uppger att de har varit med om det. En stor andel svarar dock att de inte vet, vilket kan antyda att den systematiska kontrollen av leverantörer är begränsad. Att en kommun uppger att det under de fem senaste åren inte inträffat alls, tyder även det på bristande kontroll mot bakgrund av det stora antalet inköp samt omfattningen av fusket. Figur 5 Andel av kommunerna som har erfarenhet av att leverantörer brutit mot lagar Procent Antal Ja 52,9% 9 Nej 5,9% 1 Vet ej 41,2% 7 Svarande 17 16

18 4.6 Mindre kraftfulla åtgärder mot fusk vanligast På frågan om vilka åtgärder kommunerna vidtar så är det tydligt att mindre kraftfulla åtgärder är vanligast. Detta kan bero på att de brott som företagen begått är ringa, men det kan också bero på att kommunerna inte har de redskap som krävs för att vidta kraftfulla åtgärder. Vanligast är att påtala bristerna för leverantören och att inte förlänga avtalet, två åtgärder som kan anses vara relativt begränsade. Figur 6 Åtgärder som kommuner vidtagit när lagar inte efterföljts Påtalat bristerna för leverantören Utnyttjat avtalade sanktioner (till exempel vite) Valt att inte utnyttja möjligheter till förlängning av avtalet Åtgärden har aldrig vidtagits Åtgärden har vidtagits en gång Åtgärden har vidtagits i flera fall Svarande 0% 11,1% 88,9% 9 0% 22,2% 77,8% 9 0% 0% 100% 9 Hävt avtalet 22,2% 11,1% 66,7% 9 Omförhandlat avtalet 50% 0% 50% 6 Totalt 9 17

19 4.7 Nära sex av tio har ingen rutin för att hantera låga anbud Vid upphandlingar är det inte ovanligt att anbud lämnas in som är klart lägre än övriga. Det kan tyda på att företaget inte följer lagar och regler. Förutom att en kommun genom att välja ett sådant anbud riskerar att bidra till fusk, kan det också innebära att ny utförare måste väljas på sikt om det kommunen betalar inte täcker kostnaderna. I båda fallen slösas skattemedel bort. Undersökningen visar att fyra av tio har en rutin för att hantera lägre anbud. Det är en förbättring jämfört med förra året då endast 15 procent uppgav att de hade rutin. I de öppna svaren anger flera kommuner att de alltid ställer kontrollfrågor vid låga anbud. Figur 7 Andel av kommunerna som har rutin för att hantera låga anbud Procent Antal Ja 41,2% 7 Nej 58,8% 10 Kommunen får inte anbud som är väsentligt lägre än övriga 0% 0 Svarande 17 18

20 4.8 Nära tre av tio ställer alltid krav på kollektivavtal För att undvika osund konkurrens och säkra att de offentliga resurserna främjar schyssta villkor är krav på kollektivavtal alternativt krav på kollektivavtalsliknande villkor centrala i en upphandling. Nära tre av tio kommuner uppger att de alltid ställer krav på kollektivavtal. På samma fråga i förra årets undersökning uppgav endast 13 procent (två kommuner) att de alltid eller ibland ställer krav på kollektivavtal. Här har alltså en förändring skett. När det handlar om kollektivavtalsliknande villkor syns inga skillnader jämfört med förra året. Figur 8 Andel av kommunerna som ställer krav på kollektivavtal eller liknande villkor Krav ställs alltid Krav ställs i vissa upphandlingar Krav ställs aldrig Svarande Krav på kollektivavtal 27,8% 0% 72,2% 18 Krav på kollektivavtalsliknande villkor 41,2% 29,4% 29,4% 17 Totalt 18 19

21 Även när det gäller att ställa krav på kollektivavtal eller liknande villkor för underleverantörer syns en utveckling jämfört med förra året, där fler kommuner nu har med kraven i sina upphandlingar. Resultaten visar att de flesta kommuner ställer samma krav på alla leverantörer. Varför kommunerna agerar olika när det handlar om krav på kollektivavtal eller liknande villkor kan ha flera orsaker. En förklaring kan vara att kommunerna tolkar lagstiftningen på området olika, och helt enkelt gör olika bedömningar av vad som är möjligt att ställa krav kring. En annan förklaring kan vara att kommunernas politiker värderar värdet av att ställa krav på olika sätt. Figur 9 Andel av kommunerna som ställer krav på kollektivavtal eller liknande villkor hos underleverantörer Krav ställs alltid Krav ställs i vissa upphandlingar Krav ställs aldrig Svarande Krav på kollektivavtal 23,5% 0% 76,5% 17 Krav på kollektivavtalsliknande villkor 44,4% 22,2% 33,3% 18 Totalt 18 20

22 4.9 Nio av tio ställer olika sociala krav i upphandlingar Undersökning visar att det i regel förekommer olika typer av sociala krav vid i upphandlingsärenden. Om det rör sig om skallkrav eller börkrav framgår dock inte av resultaten. Det är enbart tre kommuner som uppger att olika krav alltid ställs, men totalt sett ställer nära nio av tio krav alltid eller i vissa upphandlingar. Frågan fanns med även förra året, och någon förändring går inte att se. Överlag är resultaten positiva och indikerar att det finns ambitioner i stora delar av länet när det handlar om att använda sig av möjligheten att ställa sociala krav. I ljuset av förändringarna i det nya EU-direktivet bör denna fråga följas upp framöver för att se hur inställningen förändras och på vilket sätt sociala krav kommer att ställas. Bland de krav som kommunerna ställer återfinns bland annat tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning, mänskliga rättigheter, socialt ansvarstagande samt miljö och klimat. Figur 10 Andel av kommunerna som ställer sociala krav vid upphandling Procent Antal Olika former av sociala krav ställs alltid 16,7% 3 Olika former av sociala krav ställs i vissa upphandlingar 72,2% 13 Sociala krav ställs aldrig 11,1% 2 Svarande 18 21

23 4.10 Fullmäktige fastställer upphandlingspolicy i sex av tio kommuner En policy är ett viktigt sätt för politikerna att styra upphandling och inköp. Vid en genomläsning av några kommuners policys blir det dock tydligt att styrningen ofta ligger på en mycket generell nivå där endast olika golv rörande sociala rättigheter och miljökrav nämns. Trots detta är det att betrakta som ett viktigt styrmedel, och på vilken nivå policyn är beslutad sänder en signal om hur viktiga kommunens politiker uppfattar att frågorna är. Resultaten visar att fullmäktige fastställer policyn i sex av tio kommuner. I en av tre kommuner är det kommunstyrelsen som fastställer, och i en kommun är det tjänstemännen som beslutar. I alla fall utom ett rör det sig alltså om politiska beslut. För att få en bredare förankring, och för att få upp frågorna högre på den politiska dagordningen bör policys fastställas av fullmäktige. I övrigt framgår att hälften av kommunerna har fastställt ny policy under 2014 och ingen kommun har en policy äldre än från Att ha en aktuell och uppdaterad policy kan vara ett viktigt instrument i insatserna för att utveckla rutinerna för upphandling och inköp. Figur 11 Organ/nivå där policy för upphandling är fastställd Procent Antal Kommunfullmäktige 61,1% 11 Kommunstyrelsen 33,3% 6 Nämnd som ansvarar för upphandling 0% 0 Tjänstemannanivå 5,6% 1 Kommunen har ingen upphandlingspolicy 0% 0 Svarande 18 22

24 4.11 Politikerna tar beslut om direktiv i få upphandlingar Utöver kommunernas upphandlingspolicy kan politikerna också styra upphandlings- och inköpsverksamheten genom att besluta om de enskilda förfrågningsunderlagen. Om detta görs sker det oftast i de kommunala facknämnderna, likt exploateringsnämnden eller kulturnämnden. När kommunerna får svara på i hur stor andel av upphandlingarna som politikerna deltar i besluten uppger hälften att det sker upp till var femte offentlig upphandling. Tio procent, två kommuner, uppger att det sker i minst åtta av tio upphandlingar. Resultaten kan tolkas som att politikerna har begränsat inflytande, och kontroll, över det löpande arbetet med att genomföra upphandlingar. Utifrån kommunernas svar kan vi anta att det är företrädesvis vid större upphandlingar, såsom byggentreprenader eller driftövertaganden, som kommunpolitikerna deltar medan det i det stora flertalet av upphandlingarna sköts direkt genom tjänstemännen. Figur 12 Andel av upphandlingar där politiska beslut tas om förfrågningsunderlag Procent Antal 0 procent 0% procent 50% procent 27,8% procent 5,6% procent 5,6% procent 11,1% 2 Svarande 18 23

25 4.12 Sju av tio kommuner har rutin för sakkunskap i upphandlingar För att säkerställa att en upphandling går rätt till så att kommunen får vad den önskar för rätt belopp krävs sakkunskap, inte bara på upphandlingssidan, utan även om den vara, tjänst eller entreprenad som upphandlas. Att sakkunskap finns representerad kan vara ett effektivt sätt att se till att en god kontroll kan göras vid upphandlingen, men kan också lägga grunden för att löpande kontroller genomförs på ett ändamålsenligt sätt. När allt fler frågor upphandlas ökar därför kraven på upphandlarna. För att säkerställa sakkunskapen bör det därför finnas rutiner kring hur detta ska ske. Sju av tio kommuner uppger att de har en rutin för att se till att det finns sakkunskap representerad när upphandlingar ska genomföras. Detta innebär alltså att en klar majoritet av kommunerna säkerställer att sakkunskap finns tillgänglig i arbetet. Genom att ta fram en rutin ökar chansen att frågan inte faller mellan stolarna i olika upphandlingar. Figur 13 Andel som har rutin för att säkerställa att sakkunskap är representerad Procent Antal Ja 70,6% 12 Nej 5,9% 1 Kommunen har ingen rutin, men sakkunskap finns vid alla 23,5% 4 upphandlingar Svarande 17 24

26 4.13 Nära var fjärde kommunstyrelse har inte granskat verksamheten Kommunstyrelsen har enligt kommunallagen en skyldighet att vara insatt i hur de olika förvaltningarnas verksamheter sköts. Detta kallas uppsiktsplikt och innebär att någon form av granskning bör genomföras i syfte att styrelsen ska få information. Fyra av tio kommuner uppger att en eller flera granskningar genomförts det senaste året. Nära var fjärde uppger att granskning inte genomförts och drygt var tredje svarar att de inte vet. Det är att betrakta som anmärkningsvärt att flera kommunstyrelser inte granskat verksamheten. Lika anmärkningsvärt att flera kommuner inte kan svara på någon granskning genomförts. Båda dessa resultat pekar på att flera kommunstyrelser i länet har anledning att granska sina upphandlingsverksamheter. Figur 14 Andel som genomfört granskning av upphandlingsverksamheten Procent Antal Ja, en granskning 23,5% 4 Ja, flera granskningar 17,6% 3 Nej 23,5% 4 Vet ej 35,3% 6 Svarande 17 25

27 4.14 Kommunerna efterfrågar mer resurser och tid På frågan om vad tjänstemännen behöver för att kunna förbättra kontrollerna av de företag som levererar varor och tjänster svarar nära hälften att de skulle behöva mer resurser. Drygt sex av tio anger behov av mer tid för att genomföra prövningar, medan drygt en av tre vill ha bättre tillgång till information om företags ekonomi. Svaren skiljer sig en del från förra året. Då efterlyste en klart större andel, var fjärde, ett större intresse från kommunens politiker. Detta kan tyda på ett ökat politiskt intresse för frågorna. Samtidigt var det i förra årets undersökning ingen som såg behov av bättre tillgång till information om företags ekonomi, något som i årets undersökning lyfts fram som viktigt. Figur 13 Stöd och verktyg som efterfrågas av kommunerna Procent Antal Ekonomiska resurser 47,1% 8 Mer tid för att genomföra prövningar 64,7% 11 Tydligare lagstiftning 11,8% 2 Stöd från myndigheter 5,9% 1 Bättre tillgång till information om företags ekonomi 35,3% 6 Ökat intresse från kommunens politiker 5,9% 1 Annat, nämligen: 0% 0 Vet ej 0% 0 Behöver inget stöd eller verktyg 5,9% 1 Svarande 17 26

28 4.15 Sju av tio upplever inte att kommunen har resurser att genomföra tillfredsställande kontroller På frågan om kommunen har tillräckliga resurser för att genomföra tillfredsställande kontroller av företag som upphandlats svarar sju av tio nej. Resultatet är att betrakta som alarmerande, samtidigt som det tyder på en insikt om de utmaningar som finns kopplat till övriga resultat i undersökningen. Flera kommuner i länet har anledning att prioritera arbetet med kontroller. Figur 16 Andel som upplever att kommunen har tillräckliga resurser för tillfredsställande kontroller Procent Antal Ja 23,5% 4 Nej 70,6% 12 Vet ej 5,9% 1 Svarande 17 27

29 5. Åtgärder för stärkt konkurrens och bättre villkor Kommunerna är stora upphandlare, och har ett viktigt ansvar för att skattepengarna används på ett sätt som är bra för hela samhället. Med bättre rutiner och högre krav på leverantörer kan den offentliga upphandlingen bidra till att minska skattefelet, skapa en rättvisare konkurrens mellan företag, bidra till minskad social dumping på arbetsmarknaden och motverka ekonomisk brottslighet. 1. Kommunpolitikerna bör ta kontroll över upphandling och avsätta mer resurser Undersökningen pekar på att politikerna i många kommuner har begränsat inflytande och insyn i arbetet med upphandling. Exempelvis har flera kommunstyrelser inte granskat verksamheten inom ramen för uppsiktsplikten och beslut om förfrågningsunderlag tas i första hand av tjänstemän. Utöver detta är kommunens upphandlingspolicy på flera håll väldigt övergripande. För att kunna utveckla arbetet med upphandling förbättra kontrollen måste politikerna ta ett större ansvar för området. Detta omfattar också att avsätta mer resurser för upphandling och kontroll, flera kommuner uppger att de inte har tillräckliga resurser för att göra tillfredsställande kontroller. 2. Kommunerna bör upprätta en skriftlig rutin för kontroll och införa löpande bevakning på alla avtalsleverantörer Många kommuner i länet saknar en skriftlig rutin för att säkerställa att de krav som ställts på leverantörer följs upp. Kontroller och uppföljningar riskerar därför att utebli, med effekten att kommunen inte får varor de har betalt för eller att de gynnar ekonomisk brottslighet. Kommunerna bör omgående upprätta policys för hur och när kontroller ska genomföras. Dessutom bör de införa en löpande kontroll på alla avtalsleverantörer som även inkluderar underleverantörer. I relation till kostnaden för de inköp och upphandlingar en kommun gör under ett år är kostnaden för att abonnera på ett system för löpande och automatisk bevakning försumbar. 3. Huvudentreprenörer bör åläggas ansvar för att underentreprenörer följer överenskomna avtalsvillkor och betalar skatter och avgifter Huvudentreprenörer bör få ett större ansvar för att följa upp underleverantörer. I bland annat Norge, Finland, Tyskland, Österrike, Spanien, Italien och Frankrike finns ett sådant ansvar. Det blir allt vanligare med olika former av entreprenadkedjor i vissa branscher och längden på dessa kedjor tycks öka. Det finns inga hinder för att ställa krav på att leverantörer ska säkerställa att de arbetsrättsliga villkoren följs i hela underentreprenadskedjan. 4. Kommunerna bör ställa krav på kollektivavtal vid upphandling och inköp Flera kommuner i undersökningen ställer idag krav på kollektivavtal eller kollektivavtalsliknande villkor. Genom att ställa krav på kollektivavtal, eller åtminstone ge det vikt i en upphandling, förbättras förutsättningarna för att de företag som kommuner tecknar avtal med erbjuder sina anställda goda villkor och det skapas en sundare konkurrens mellan företag. 5. Skatteverket bör få rätt att på eget initiativ genomföra riktade och oanmälda kontroller hos företag Skatteverket har idag inte någon generell möjlighet att genomföra riktade oanmälda kontroller för att avslöja ekonomisk brottslighet. Utan det verktyget har verket svårt att genomföra effektiva kontroller. Regeringen bör ge myndigheten i uppdrag att införa denna typ av kontroller samt omgående förelägga riksdagen förslag om redovisning av skatt på individnivå månadsvis. 28

30 6. Arbetet med att stävja den ekonomiska brottsligheten på nationell nivå måste förstärkas och ges utökade resurser Ge arbetsmarknadens parter och ansvariga myndigheter ett tydligt samverkansansvar för att stävja ekonomisk brottslighet och osund konkurrens. Förstärk de rättsvårdande myndigheterna personellt och ekonomisk för att kunna fullgöra en effektivare kontroll och därmed säkra likheten i beskattningen. 6. Initiativ för bättre konkurrens Det finns på olika håll gemensamma initiativ för att förbättra konkurrensen och minska fusket. Nedan beskrivs två initiativ. 6.1 Vita jobb facklig-politisk samverkan för schyssta villkor Den nordiska arbetsmarknadsmodellen bygger på att arbetsmarknadens parter avtalar om löner och arbetsvillkor. Det betyder att politiken inte detaljstyr förhållandena på arbetsmarknaden genom att till exempel sätta minimilöner. Därmed blir det också svårare för exempelvis en kommun att direkt följa upp krav i upphandlingar som berör arbetsförhållanden. De regelverk som EU har format för att reglera hur offentlig upphandling ska genomföras bygger just på principen att det är staten som är ansvarig för att garantera acceptabla villkor på arbetsmarknaden. Det får som konsekvens att EU-direktiven därmed inte är direkt anpassade efter den nordiska arbetsmarknadsmodellen. För att säkerställa att de som arbetar i offentligt upphandlad verksamhet ändå får de löner och villkor som de har rätt till enligt branschens avtal har därför LO och berörda fackförbund tagit fram modellen vita jobb som verktyg för schyssta villkor för personal som berörs av upphandlade tjänster i stat, kommun och landsting. Vita jobb bygger på att facket förser den upphandlande myndigheten med kollektivavtalsinformation som anger det legala utrymmet för sociala krav. Modellen bygger på fyra grundprinciper som samtliga anbudsgivare måste underkasta sig för att kunna vinna en upphandling. Företagen måste erbjuda sina anställda kollektivavtalsenliga villkor utifrån de begränsningar som Lavallagen anger. Underentreprenörer omfattas av samma regler och att huvudentreprenören ansvarar för att underentreprenörer följer dem. Uppenbara brott mot reglerna leder till uppsägning av avtalet samt eventuellt skadeståndsanspråk. Företaget förbinder sig att visa relevanta handlingar för de kontrollanter som kommunen väljer att anlita. Även underentreprenörer kan kontrolleras. Genom att utforma förfrågningsunderlag vid upphandlingar där det ställs krav på kollektivavtalsenliga villkor på såväl huvud- som underentreprenör tas ett första steg för att säkerställa att de deltagande företagen måste konkurrera på lika villkor och erbjuda anständiga anställningsvillkor. Omfattningen av kraven måste dock anpassa sig efter Lavaldomen och LOU:s ramar samtidigt som kraven inte blir för allmänt hållna. För att säkerställa att detta därefter följs kräver modellen också sanktionsmöjligheter. Dessa möjligheter är inte bara ett sätt för facket eller kommunen att markera vikten av schyssta villkor. Sanktionerna är även ett sätt för att stärka upp de seriösa företagen som delar i 29

31 upphandlingar. Vid anbudsförfaranden där aktörer som i praktiken inte följer de uppställda kraven vinner kan sanktioner användas för att långsiktigt få oseriösa aktörer att inte delta i anbudstävlingen. Detta kräver dock möjligheten till återkommande kontroll. Nyckeln i modellen är därför att fackliga kontrollanter får tillgång till aktuella löne- och anställningslistor, uppgifter om skatteinbetalningar, pensioner, semester- och arbetsmiljöregler samt uppgifter om underleverantörer. Eftersom det i princip enbart är de tecknade parterna som har kompetensen att tolka tillämpningen av kollektivavtalet, kan kommunen anlita fackliga ombudsmän eller företrädare för arbetsgivarorganisationerna som kontrollanter. Hittills har arbetsgivarrepresentanter ställt sig utanför. Genom att låta fackliga företrädare utföra kontrollen får upphandlaren tillgång till kompetens och insyn i det specifika kollektivavtalet. 6.2 Nackaprojektet visade vägen till sund konkurrens Nackaprojektet startade våren 2009 pågick till och med Det innebar bland annat att kommunen krävde att samtliga inblandade byggentreprenörer där kommunen var byggherre skulle följa ett särskilt regelverk. Bland annat innehöll kraven närvaroredovisning enligt ID06. Alla som jobbade skulle registrera sin närvaro. Denna skickades varje månad till Skatteverket. Regelverket innehöll också krav om att entreprenörerna en gång i månaden skulle skicka en specifikation av skattedeklarationer på individnivå till Skatteverket. Genom denna ordning skapades kontroll över vem som var anställd men också att arbetsgivaren betalade skatt för samtliga anställda. Peter Löfgren, utvecklingschef vid arbetsgivarorganisationen Sveriges Byggindustrier, var med från början. - Kontroll i kombination med kraftigt vite, den entreprenör som drog på sig ett vite arbetade i praktiken gratis den månaden, var effektivt! Money talks som det brukar heta. Erik Langby dåvarande ordförande för Nacka kommunstyrelse förklarade Nacka kommuns syn på saken i samband med att projektet utvärderades. - Med svart arbete följer sämre skydd för den enskilde, lägre skatteinkomster för det allmänna, svårare för laglydiga företag att konkurrera och ofta finansiering av annan kriminalitet. Den offentliga sektorn är en mycket stor upphandlare av varor och tjänster. Kan vi säkerställa att vi genom offentlig upphandling inte gynnar svart arbete så har vi stängt en viktig källa till inkomster för den organiserade brottsligheten. Parterna bakom Nackaprojektet såg hål i dåvarande lagstiftning och myndighetsbevakning. Nackaprojektet var ett sätt att bevisa vad ökad kontroll och insyn kan göra för den sunda konkurrensen. Fredrik Sirberg vid Byggnads avd Stockholm-Gotland var också med från början: - Vi insåg att nödvändig lagstiftning skulle dröja. Vi bestämde oss för att visa vägen. Vi ville skapa ett skarpt system där vi kunde kombinera kontroll och sanktion. Det fick vi i Nacka där vi kunde kombinera vårt ID06 med ett av våra lagstiftningskrav att arbetsgivare på individnivå ska redovisa skatt och avgifter månadsvis. Peter Löfgren menar att projektet var mycket lyckat. En utvärdering genomfördes som visade att företagen visserligen upplevde att det administrativa arbetet ökade på grund av kravet att 30

32 använda sig av individuell skattedeklaration och ID06, men de uppgav samtidigt att det var positivt att detta merarbete minskade svartarbetet. Många framhöll att hårdare kontroller och ID06 gjorde att seriösa företag gynnades och att rätt personer vistades på arbetsplatserna. - Entreprenadkedjorna kortades och nya aktörer räknade på jobben. Samtidigt var jag nervös, skulle vår modell hålla? Utvärderingen visade dock att vi hade rätt. Priset rakade inte i höjden, men fusket stängdes ute. Jag brukar prata om den gyllene triangeln. Närvaroliggare, arbetsgivaravgifter på individnivå samt registrering av alla företag till Skatteverket. Det är vad vi vill ha av lagstiftaren. För hela Sverige. Nackaprojektet visade att det går att förhindra svartjobb och samtidigt förbättra den sunda konkurrensen mellan företag. Samtidigt var det ett pilotprojekt. Begränsat i tid. Ett av de större problemen var den omfattande manuella hanteringen som krävdes för bearbetande och kontroll av de insamlade uppgifterna som kravet om månadsuppgift gav upphov till. Det är dock ett problem som försvinner den dagen månadsredovisning genomförs nationellt. 7. Metod Undersökningen bygger på en enkät som skickats ut till länets 26 kommuner. Frågorna i enkäten har arbetats fram av en projektgrupp bestående av experter på LO- distriktet i Stockholms län. 19 kommuner valde att delta i undersökningen. Enkäten skickades till kommunernas upphandlingschefer eller motsvarande. Dessa gavs möjlighet att vidarebefordra enkäten till annan ansvarig inom kommunen. Enkäten gick ut 5/5 och påminnelser skickades 25/5, 29/5 och 10/6. De som inte svarat efter påminnelser kontaktades via telefon och uppmanades att svara. Ytterligare påminnelseutskick gjordes 19/8 i samband med att rapporten sammanställdes. Det har inte gått att urskilja några gemensamma nämnare mellan de kommuner som valt att inte svara. Enkätstudien har genomförts av Agenda PR på uppdrag av LO- distriktet i Stockholms län. 7.1 Betygsättning av kommunernas insatser Poängsättningen av kommunerna är gjord utifrån deras svar på 12 av enkätens totalt 17 frågor kring rutiner. Vid alla utom en fråga har kommunerna kunnat få 3, 1 eller 0 poäng. En av frågorna gick att besvara genom att välja flera alternativ och där delades en poäng per svarsalternativ ut. Maximalt kan en kommun få 50 poäng. 31

33 Bilaga 1. Betyg Vid offentliga upphandlingar, genomför kommunen kontroller av att underleverantörer till de företag som ska upphandlas följer lagar och förordningar? Kontroller genomförs av alla underleverantörer- 3p Kontroller genomförs i vissa fall- 1p Kontroller genomförs aldrig- 0p 2. Kontrollerar er kommun löpande att företag som kommunen gör direktinköp av eller har upphandlat följer lagar och förordningar? Huvudleverantörer- Kontroller genomförs av alla företag- 3p Kontroller genomförs i vissa fall- 1p Kontroller genomförs aldrig- 0p Underleverantörer- Kontroller genomförs av alla företag- 3p Kontroller genomförs i vissa fall- 1p Kontroller genomförs aldrig- 0p 3. På vilket eller vilka sätt kontrollerar er kommun att de företag som är leverantörer till kommunen följer lagar och förordningar? 1p per angivet svar. 4. Kontrollerar er kommun regelbundet att de företag ni tecknat avtal med också följer dessa? Kontroller genomförs av alla företag- 3p Kontroller genomförs i vissa fall- 1p Kontroller genomförs aldrig- 0p 5. Har er kommun en skriftlig rutin för att säkerställa att kommunen följer upp de krav som kommunen ställt på leverantörerna? Ja- 3p Nej- 0p Nej, men sådan rutin kommer att införas under året- 0p 6. Har kommunen någon nedskriven rutin för att hantera enskilda anbud som är väsentligt lägre än övriga? Ja- 3p Nej- 0p 7. Ställer er kommun krav på kollektivavtal eller kollektivavtalsliknande villkor vid upphandling? Poäng ges för båda alternativen ovan. Krav ställs alltid- 3p Krav ställs i vissa upphandlingar- 1p Krav ställs aldrig- 0p 8. Ställer er kommun krav på att även underleverantörer ska ha kollektivavtal eller kollektivavtalsliknande villkor? Poäng ges för båda alternativen ovan. Krav ställs alltid- 3p Krav ställs i vissa upphandlingar- 1p Krav ställs aldrig- 0p 9. Ställer er kommun andra typer av sociala krav vid upphandlingar, så som miljö- och klimathänsyn, regionalpolitisk hänsyn, särskild hänsyn för funktionshinder eller arbetsmiljökrav? Olika former av sociala krav ställs alltid- 3p Olika former av sociala krav ställs i vissa upphandlingar- 1p Sociala krav ställs aldrig- 0p 10. Vilket beslutande organ har fastställt kommunens policy för hur upphandlingsfrågor ska hanteras? Kommunfullmäktige- 3p Kommunstyrelsen- 2p 32