Makt och mediekontakt

Transkript

1 Makt och mediekontakt Om pressekreterares politiska inflytande Julia Lindblom Stockholms Universitet Institutionen för mediestudier, JMK C-uppsats, H16 M Kand Handledare: Magnus Danielsson

2 Abstract I denna kandidatuppsats undersöks vilken upplevd makt Sveriges riksdagspartiers pressekreterare har över den politik deras parti för samt i vilka dimensioner av deras arbete denna makt finns och fungerar. Detta är av intresse eftersom pressekreterare är politiska tjänstemän utan demokratiskt mandat att påverka politiken. Är det så att de genom sitt kommunikativa arbete påverkar politiska beslut kan de anses spela en stor roll i det politiska systemet. Studien tar avstamp från tidigare forskning som hävdar att politiska tjänstemän utgör en egen social kategori med homogena intressen och stort politiskt inflytande. Till hjälp i analysen återfinns här teorier kring maktbegreppet, politikens medialisering och samt problematiserande av pressekreterarrollen. Vissa teoretiker menar att pressekreterare inte kan anses ta hänsyn till folkviljan och att en högt uppsatt grupp specialiserade experter utgör ett hot mot demokratin. Med mediernas ökade inverkan på politiken påstås att behovet av en specialiserad pressekreterarkår ökar. För att undersöka detta har jag använt kvalitativa intervjuer med en pressekreterare ur samtliga åtta riksdagspartier. Detta har sedan analyserats tematiskt. Flertalet pressekreterare upplever en viss makt över utformningen av politiken, medan andra helt avvisar den bilden och kritiserar den av principiella skäl. Det som respondenterna är överens om är dock att de har stort inflytande över den mediekontakt och det påverkansarbete som ingår i deras arbetsuppgifter. Detta trots att medierna alltid har sista ordet och påverkar den politiska agendan. Pressekreterare menar att inflytande kommer med erfarenhet och förtroende inom partiet. Deras påverkan på politikutvecklingen sker främst via förslag och idéer som presenteras för andra högt uppsatta i partiet, både tjänstemän och förtroendevalda. Pressekreterare har dock en medvetenhet kring sin egen position och känner ett ansvar inför väljarna och inte endast lojalitet mot sin arbetsgivare. Så är pressekreterares medieexpertis ett demokratiskt problem? Det är mycket möjligt eftersom den bild kritikerna målar upp liknar det resultat som denna studie visar. Dock är det troligtvis inte ett så pass stort problem som det kritikerna menar. Pressekreterarens makt är dock speciell för vårt politiska system och ska inte helt förbises. 2

3 Innehållsförteckning 1. INLEDNING OCH BAKGRUND SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR AVGRÄNSNING DISPOSITION TIDIGARE FORSKNING TEORETISK RAM MAKT MEDIERNAS MAKT OCH MAKTEN ÖVER MEDIERNA PROBLEMATISERANDE AV PRESSEKRETERARROLLEN METOD OCH MATERIAL URVAL INSAMLINGSMETOD ANALYSMETOD ANALYS OCH RESULTAT BAKGRUND MAKT MAKTENS ANLEDNINGAR IFRÅGASÄTTANDE AV PRESSEKRETERARES MAKT MEDIEKONTAKT MAKT GENOM KOMMUNIKATIONSARBETE PRESSEKRETERARENS YRKESROLL FOLKVILJAN, EGNA ÅSIKTER OCH ANSVAR SLUTSATS OCH DISKUSSION 35 KÄLLHÄNVISNING..37 BILAGA

4 1. Inledning och bakgrund I Regeringsformen går det att läsa att Sveriges statsskick är representativt och parlamentariskt (Strömbäck, 2000:20). Detta innebär att medborgarna på valdagen röstar för representanter som sedan ska besluta om landets lagar och politiska riktning i kommun, landsting och riksdag. Denna studie kommer att rikta in sig på riksdagsnivån. I riksdagsarbetet finns det förutom valda ledamöter även tjänstemän, anställda av partier men inte politiskt tillsatta. Tjänstemännen arbetar nära riksdagsledamöterna, med till exempel administration, politikutveckling och mediekontakter. I denna studie kommer jag att koncentrera mig på de senare. Pressekreterares arbetsuppgifter innebär att de ska kontrollera och hantera medier efter de behov partiet eller enskilda politiker har (Ullström, 2008). De har ansvar för informations- och kommunikationsverksamhet inom partier genom användningen av webb, pressmeddelanden, informationsmaterial och direkt kontakt med journalister(erlandson, 2008). Tidigare fungerade det så att journalister kontaktade politiker direkt och fick ett omedelbart svar. Idag sköter pressekreteraren denna kontakt. Den förste pressekreteraren i regeringskansliet anställdes reaktivt under 1960-talet som en följd av Wennerström-affären (Erlandsson 2008). Sedan dess har antalet pressekreterare i Sveriges politiska system ökat. Göran Person hade till exempel under sin tid som statsminister sex personer anställda för att hantera mediefrågor endast för honom (Erlandsson, 2008:339). Trots att partianställda totalt de senaste 20 åren har minskat så har antalet partianställda som arbetar inriktat mot medier ökat (Strömbäck, 2014:193). Vi kan se att det även i andra länder har skett en ökad anställning av medieinriktade tjänstemän (Ullström, 2008:352). Jag vill undersöka hur stor makt och inflytande pressekreterare anser sig ha över den politik deras parti bedriver. Tjänstemän har som bekant inget officiellt mandat av befolkningen eller partimedlemmar. Ifall pressekreterare påverkar politikens utveckling så har de stor politisk makt, men utan den insyn och det ansvar som vilar på riksdagsledamöter. Detta gör dem till ett intressant studieobjekt. Dessutom gör deras nära kontakt med medier dem till ett relevant studieobjekt för medie- och kommunikationsvetenskapen samt bidrar med ytterligare en maktdimension. Som Jesper Strömbäck skriver: Det går inte att förstå demokratins sätt at fungera utan att ta hänsyn till den politiska kommunikationen. (2014:244) 4

5 1.1 Syfte och frågeställningar Mitt syfte med denna studie är att granska det eventuella politiska inflytande som pressekreterare vid partier i Sveriges riksdag upplever sig ha. - Vilket inflytande och vilken makt upplever pressekreterare att de har över sitt partis politik? - Inom vilka dimensioner av arbetet kommer denna eventuella makt till uttryck och hur? 1.2 Avgränsning Jag har valt att intervjua pressekreterare vid samtliga riksdagspartier. På grund av arbetets omfång och tidsram har jag valt att endast tala med en person per parti. Vid en större studie skulle man kunna intervjua riksdagspartiernas samtliga pressekreterare. Denna uppsats kommer att koncentrera sig på riksdagsnivå och tar alltså inte hänsyn till vad som sker inom landsting, regering och kommuner. Detta är en avvägning gjord med tanke på tidsåtgången och omfattningen av denna studie. Riksdagsnivån har jag valt för att de beslut som tas där berör flest människor i Sverige och således har störst demokratisk relevans för så många som möjligt i landet. Det skulle vara intressant att göra en mer omfattande studie innehållande även kommun-, regerings- och landstingsnivå. En sådan studie skulle även kunna ha en jämförande ansats. Trots att jag vid flertalet tillfällen i texten nämner ordet demokrati kommer jag inte att definiera detta begrepp under min teoretiska ram. Det finns många olika demokratisyner, men jag anser att ingen bild av demokrati skiljer sig nämnvärt från den önskade läsningen av denna uppsats och kommer därför inte definiera demokratibegreppet till förmån för andra teorier. 1.3 Disposition Uppsatsen fortsätter nu med ett avsnitt om tidigare forskning kring området. Forskningen jag avhandlar rör politiska tjänstemäns politiska inflytande och mediernas makt över politiken. 5

6 Sedan följer den teoretiska ramen, med teorier kring makt och medialisering samt kritiska röster som höjts mot de politiska pressekreterarnas funktion. Därefter kommer metoddelen där jag motiverar för den kvalitativa forskningsintervjun som metod samt mitt urval. Under analysredovisningen presenterar jag mina resultat kring pressekreterarnas upplevda inflytande, politikens kontakt med medierna samt pressekreterarens yrkesroll ur en demokratisk synvinkel. Sist kommer slutsatsen där jag sammanfattar och avslutar studien. 6

7 2. Tidigare forskning I studien Makt utan mandat de policyprofessionella i svensk politik har Garsten, Rothstein och Svallfors(2015) studerat politiska tjänstemäns inflytande inom svensk politik. Min studie är inspirerad av deras arbete och tar avstamp därifrån. Dock kan mitt arbete ses som en mer koncentrerad version av denna, då jag bara koncentrerar mig just på pressekreterare och påverkan i det kommunikativa arbetet. Makt utan mandat innefattar många fler yrkesroller, förutom anställda på partierna även intresseorganisationer och PR- och lobbyingbranschen. Förutom ett samhällsvetenskapligt perspektiv använder de även antropologi, vilket jag inte anser nödvändigt för min uppsats. I studien visar de hur yrkesgruppen kan anses vara en egen social gruppering, särskilda karriärsintressen med homogen bakgrund universitetsutbildning och Stockholmsbaserade. Kunskap och expertis är gruppens största resurs. Framför allt förväntas de kunna hantera problembeskrivning, kunskap om hur man påverkar den politiska processen samt produktion av uppgifter och underlag åt sina uppdragsgivare. Uppdragsgivarna använder dem som idéproducenter och bollplank, som en ersättning för partimedlemmar. De politiska tjänstemännen är mycket medvetna om sin egen yrkesroll och rör sig ofta mellan tjänster inom det spektrum Garsten, Rothstein och Svallfors kallar för de policyprofessionella. De har sällan intresse av att själva vara förtroendevalda utan trivs med att påverka politiken i närheten av de politiskt valda. De policyprofessionellas största drivkraft är just möjligheten att påverka politiken och samhället. Massmedia anses vara en viktig arena och de strävar ständigt efter massmedialt genomslag för sig själva eller sina uppdragsgivare. I Makt utan mandat beskrivs hur denna grupp utövar politiskt inflytande, samtidigt som de inte reflekterar över sitt egentligen obefintliga mandat att göra detta. Deras roll i demokratin är oklar, inte bara för utomstående utan även för dem själva och uppdragsgivarna. Policyprofessionella utövar enligt studien makt efter principen osynlighet, otydlighet och oansvarighet (Garsten, Rothstein och Svallfors 2015:260). Eftersom politiska tjänstemän inte kan tillsättas demokratiskt är de svåra att ställa till svars och avsätta, vilket ses som ett demokratiskt problem. I Hacks, Flacks and Spin Doctors Meet the Media skriver Edward J. Downes om pressekreterare vid kongressen i USA. Han undersöker deras upplevelse av sin yrkesroll genom både kvantitativa enkäter och kvalitativa fokusgruppsintervjuer. Downes fokus ligger på pressekreterarnas inflytande i det politiska beslutsfattandet, pressekreterarnas relation 7

8 med media och ifall pressekreterare kan anses arbeta med public relations. Studien visar att många pressekreterare anser sig vara nära beslutsfattandet, medan andra inte alls anser sig vara det. De som har stort politisk inflytande motiverar detta med att det skulle vara omöjligt att utföra pressjobb utan den insynen i arbetet. Kongressens pressekreterare använde sig av vissa PR-metoder, men hade inte en sådan bild av sin egen yrkesroll. I övrigt verkade relationen med medierna god, men försiktig och karaktäriserad av ömsesidig respekt. Jesper Strömbäck har skrivit flertalet verk om samspelet mellan politiken och medierna ofta med maktperspektivet som grund. Två av dessa böcker är Makt och medier (2000) och Makt, medier och samhälle (2014). I artikeln Do Politicians Lead the Tango?(2006) skriver han tillsammans med Lars Nord om maktrelationen mellan politiska källor och medierna under den svenska valrörelsen Som metoder använder de innehållsanalys av nyhetsmaterial, intervjuer med journalister och partisekreterare samt en enkätundersökning ifylld av medborgare, journalister och politiker. Resultatet visar att politiker ofta fungerar som källor till nyheter, men att den största makten i relationen ändå ligger hos medierna genom dess möjligheter att välja hur medieprodukten ska vinklas. Politikerna har en chans att sälja in en idé till journalisterna, speciellt om politikern sitter i regering och nyheten följer medielogiken. Medierna verkar dock ha sista ordet och styr således relationen. 8

9 3. Teoretisk ram 3.1 Makt Makt är ett centralt, men svårdefinierat begrepp inom samhällsvetenskapen. I dess mest grundläggande betydelse handlar makt om möjlighet till förändring. Har du makt så kan du förändra en situation eller liknande, så att den blir annorlunda i förhållande till hur det skulle sett ut om du inte hade haft den makten, eller inte använt den (Strömbäck 2000:52). Vi har alltså bara makt över någon om vi kan få dem att göra något de inte skulle gjort (Strömbäck, 2000:253). Istället för att se makt som påverkan kan vi även se makt som möjlighet. Ett sådant synsätt skiljer på att ha makt och att utöva makt. Denna uppdelning stöds även lingvistiskt genom att flera språk har olika ord för innehavd makt och utagerad makt. Vi ponerar med detta synsätt att det är möjligt att vara i maktposition utan att agera på den (Petersson, 1987:13). Erlandsson(2008) beskriver hur politiken är beroende av kommunikation för att den möjliga, formella makten ska omvandlas till reell, utagerad makt. Detta för att politisk kommunikation spelar en avgörande roll för det förtroende som politikerna och partierna ges. John B. Thompson skiljer mellan olika maktformer: politisk, symbolisk, tvingande och ekonomisk makt. De första två av dessa är relevanta för denna studie eftersom dessa ligger närmast pressekreterarens arbete. Politisk makt kopplar Thompson till ett lands politiska institutioner, så som riksdag. Politisk makt utövas genom politiskt beslutsfattande och bygger på auktoritet och legitimitet. Hit hör personer på hög politisk maktställning så som riksdagsledamöter och ministrar. Symbolisk makt bygger istället på informationsrelaterad grund. Kommunikativa institutioner brukar symbolisk makt genom att skapa budskap och bilder av världen. Den symboliska makten producerar på så sätt mening, kunskap och sammanhang (Thompson, 2001:25-29). Utöver dessa maktindelningar finns definitionen av maktens tre ansikten, där varje ansikte avspeglar en viss dimension av den politiska makten(petersson, 1991; Strömbäck, 2000). Den första dimensionen är makten över det politiska beslutsfattandet, där politiker fattar beslut som rör medborgarnas förutsättningar. Maktens andra ansikte är makten över den politiska dagordningen, alltså makten över vilka frågor som kan komma att beslutas om. 9

10 Inom makten om dagordningen sker en maktkamp mellan olika institutioner, till exempel partier och journalister, som inte går att finna inom den första dimensionen. Den tredje dimensionen rör makten över tankeprocesser, alltså makten att definiera problem och till och med vår världsbild. Har någon makten över tanken kan denne påverka vad vi röstar på i riksdagsval eller vad vi tycker om en viss politisk fråga (Petersson, 1991:7; Strömbäck, 2000:54). Vi kan se det som att maktens första ansikte är makten att påverka verkligheten, och de övriga två ansiktena som makten att påverka bilden av verkligheten (Strömbäck, 2014:49). 3.2 Mediernas makt och makten över medierna Huvudaktörerna inom politisk kommunikation kan delas in i tre: de politiska makthavarna, medierna och medborgarna (Strömbäck, 2000:43). Alla tre står i beroendeposition till de andra aktörerna. Utan de politiska makthavarna skulle landet sakna styre och medierna gå miste om mycket nyhetsstoff. Utan medborgarna skulle de politiska makthavarna inte vara makthavare och medierna inte nå ut till någon. Utan medierna skulle medborgarna ha det svårare att hålla sig informerade och de politiska makthavarna skulle ha det svårare att nå ut med sina budskap. De politiska makthavarna vill föra ut budskap i medierna eftersom medierna har direktkontakt med medborgarna och påverkar hur vi alla ser på samhället. Undersökningar kring agenda-setting, alltså praktiken rörande maktens andra ansikte, har visat att pressens dagordning kommer före att allmänheten tar till sig samma dagordning (Strömbäck, 2000:152). De politiska makthavarna har mycket svårt att påverka medborgarnas världsbild utan hjälp av medierna. Jesper Strömbäck skriver: Den politiska dagordningen påverkas både av medborgarnas och mediernas dagordningar. Däremot påverkar den inte medborgarnas dagordning, annat än indirekt via medierna (2000:154). Som sagt finns det en ömsesidig beroendeställning mellan medier och politiken där journalister har svårt att klara sig utan de inputs pressekreterare ger dem. Den politiska makten blir således inte bara bevakade utan försöker ständigt påverka vad som bevakas (Ullström, 2008:352). Enligt medielogiken så blir fakta som är tillspetsad, förenklad och polariserad lättare nyheter (Strömbäck 2000:158). Till exempel kan vi se att det som skrivs på DN Debatt ofta senare leder till nyhetsinslag eller artiklar (Strömbäck 2000:155). Enligt Håkan Hvitfelt finns det tio faktorer som ökar sannolikheten för att en händelse ska bli till en nyhet. Fyra av dessa 10

11 faktorer är att den ska röra politik, handla om elitpersoner, vara enkelt beskriven och ha elitpersoner som källa (Hvitfelt, 1985:216). Medielogiken som den är utformad är således till fördel för politiska pressekreterare och de politiska pressekreterarna är till fördel för journalisterna. Relationen mellan medier och politiken kan ses som en förhandling, med medierna och medborgarnas uppmärksamhet på ena sidan och partierna med information och nyhetsstoff på andra sidan (Strömbäck, 2000: ). Vilken part som är i störst beroendeställning till den andra finns det ingen konsensus kring (Strömbäck, 2000:197). Värt att notera är dock att den politiska makten inte kan styra medierna i vilket nyhetsurval de gör. Genom att publicera vissa utspel och budskap men inte andra kan medierna indirekt påverka politikerna (Ullström, 2008:358). I kontrast till medielogiken finns den politiska logiken. Den politiska logiken frågar sig vad som är riktigt och relevant medan medielogiken frågar vad läsarna är intresserade av. Den politiska logiken definieras av dess tre dimensioner: 1) det institutionella ramverket, 2) politikens substans och 3) legitimitet och stöd. Politiska partier arbetar inom den politiska logiken men blir alltmer medialiserade (Strömbäck, 2014:234). Dagens politik långt gången i sin medialisering, sin anpassning efter medielogiken (Strömbäck, 2000:195). Men teorier om den svenska politikens medialisering går tillbaka till 1980-talet (Strömbäck, 2014:228). Det är när medierna blir mer självständiga från politiken som medialiseringen snabbas på, då politiken och andra institutioner på ett effektivare sätt måste anpassa sina budskap efter medielogiken för att få publicitet (Strömbäck, 2014:231). Medialiseringen möjliggör för en enkel relation och ömsesidigt givande relation mellan medier och politik. Medialisering är dock långt från problemfritt. När politiken blir alltmer fokuserad på kampanjer så blir den det på partiprogrammets bekostnad (Strömbäck, 2000:261). Jesper Strömbäck skriver om hur en för långt gången medialisering kan medföra att en politik som helt följer medielogiken kan komma att uppfattas som en bland flera underhållningsformer. Detta blir ett demokratiskt dilemma eftersom underhållning iakttas av åskådare, till skillnad från en demokrati, som behöver aktiva deltagare (Strömbäck, 2000:260). Dessutom har en politik anpassad efter medielogiken ett mycket kortare fokus än vad som är gynnsamt på längre, demokratisk sikt (Strömbäck, 2000:261). Den politiska makten blir genom detta intvingade i ett medialt tänk som leder till kortsiktiga allmänpolitiska konsekvenser. Medialisering leder också till ett ökat behov av politiska ståndpunkter som kan rapporteras om, vilket ökar tempot inom politiken (Ullström, 2008). I och med digitala medier har tempot i den politiska kommunikationen öket. Svarar man inte direkt får motståndarna chansen att definiera 11

12 problemet i fråga (Strömbäck, 2014:212). Det finns till och med vissa som hävdar att all politik medialt strukturerad (Erlandsson, 2008:346). Jesper Strömbäck sammanfattar: Det enda som kan sägas vara riktigt säkert, det är att vi [ ] i Sverige lever i den medialiserade politikens tidevarv: en politik vars urval, presentation, form, rytm, tempo och ibland även innehåll är anpassad efter strävan att vinna så stort och gynnsamt massmedialt utrymme som möjligt. (2000:195) 3.3 Problematiserande av pressekreterarrollen Som jag nämnde i min inledning arbetar riksdagspartiernas pressekreterare bredvid folkvalda politiker. Genom demokratiska val ger medborgarna den politiska makten legitimitet (Rothstein, 2012:11). Att kunna utkräva ett ansvar av politiskt valda blir genom detta en nyckelfaktor i en demokrati (Strömbäck 2000:212). Allt mer av det kontinuerliga beslutsfattandet i svensk politik har dock lagts över från politiker till förvaltningsorgan och tjänstemän, medan politikerna främst arbetar med övergripande mål. Tjänstemän har inget officiellt demokratiskt mandat och är inte legitimerade av den demokratiska processen (Rothstein, 2012:12). Politiken själva kan dock anses legitimera tjänstemäns eventuella inflytande genom att de lägger över arbetet på en professionaliserad yrkeskår (Rothstein, 2012:18). Vi kan se att på senare tid har politiska partier blivit professionella organisationer snarare än folkrörelser som tidigare (Strömbäck, 2014:194). Behovet av experter och konsulter inom politiken verkar ha ökat. Dessa experter har hög kompetens, men att ge dem större makt över partiarbetet leder naturligt till att partimedlemmar, förtroendevalda och sympatisörer utan denna kompetens får mindre makt (Strömbäck, 2014: ). Garsten, Rothstein och Svallfors frågar sig om en växande grupp tjänstemän inom politiken kan förväntas sätta folkviljan i första rummet (2015:14). Kommunikatörer inom politiken kan nämligen uppleva en intressekonflikt då de bör sätta allmänhetens väl i första rummet medan de samtidigt tjänar sin arbetsgivare (Somerville & Ramsey, 2012). Vissa menar att inga professionella kommunikatörer kan väntas tjäna allmänhetens intressen eller hålla sig till en objektiv sanning. PR-Watch skriver: Att se PR-industrin diskutera etik är lite som att se utlandsturister försöka tala ett språk de knappt förstår (Theaker, 2012:89). I Demokratin och dess antagonister beskriver Robert Dahl vad han anser är den moderna demokratins största hot. Ett sådant är kapitalismen och dess förskjutande av ekonomisk makt 12

13 (Dahl, 1999: 355). Något han ser som ett ännu större demokratiskt hot är dock utvecklingen mot ett förmyndarskap, alltså att endast en liten grupp kvalificerade experter styr politiken (Dahl, 1999:360,364). Närmare bestämt de intellektuella och han menar att dessa har en funktion att forma våra attityder och vår världsbild (Dahl, 1999:365). Intellektuella är dock inte en homogen grupp med homogena intressen, utan det är särskilt en grupp intellektuella som Dahl målar upp som ett demokratiskt problem. Dessa kallar han för politiska specialister eller de politiska eliterna (Dahl, 1999:166). Det är alltså inte de intellektuella i allmänhet som intresserar mig här, utan den delen av skiktet som är väsentlig för att moderna politiska system skall fungera intelligent, [ ] närmare bestämt de som ägnar sig åt politiska frågor och är aktiva engagerade i att påverka offentliga beslut, inte bara direkt utan även indirekt genom opinionsbildning. (Dahl, 1999:166) Dahl menar att om denna utveckling med en växande politisk elit fortsätter kommer de styrande att vara en homogen, avskild grupp som har sin position endast på grund av dess specialkunskaper. Specialisering är dessutom ett hinder för den moraliska kompass Dahl menar behövs för att ta demokratiska, politiska beslut (Dahl, 1999: ). Denna förmyndarroll behöver inte vara något som de politiska specialisterna eftersträvar, utan det är något som kommer med ett allt mer komplext politiskt system som kräver dessa experters närvaro (Dahl, 1999:367). Garsten, Rothstein och Svallfors påpekar att det självfallet kan vara så att dessa politiska specialister inte alls utgör ett demokratiskt hot utan tvärtom gör att det alltmer komplicerade systemet fungerar bättre (2015:28). 13

14 4. Metod och material 4.1 Urval Eftersom min frågeställning rör pressekreterares upplevelse av sitt arbete och sin makt så intervjuar jag pressekreterare vid riksdagspartier. För att kunna få en så bred bild som möjligt om hur pressekreterare eventuellt utövar makt över svensk politik så intervjuar jag en pressekreterare från samtliga åtta riksdagspartier. Urvalet bland dessa är ett bekvämlighetsurval, helt enkelt den första pressekreteraren jag fått kontakt med inom respektive parti. Intervjuer med alla riksdagspartier gör jag inte för att kunna jämföra dem utifrån deras ideologiska ståndpunkter, utan för att få veta hur arbetet sker och upplevs i hela det politiska spektret. Urvalet är inte gjort för att representera samhället i stort, eller ens det politiska systemet i stort i så fall hade jag också valt kommunikatörer från till exempel kommuner och landsting. I mina intervjuer är respondenterna anonyma. I de fall de nämner namnet på sitt parti, sin partiledare eller liknande kommer det i transkriberingen att ersättas med [partiet], [partiledaren] eller dylikt. Detta för att skydda deras anonymitet i en urvalsgrupp som inte är särskilt stor. På detta sätt får även läsare av studien en mer neutral läsning, då förförståelse om partierna inte påverkar. På så sätt minimerar jag associationer som stör läsningen. Läsaren ska inte påverkas av sin uppfattning av partiernas politik, ideologi eller tidigare medieskandaler Insamlingsmetod I min studie är jag intresserad av hur pressekreterare för riksdagspartier själva upplever sitt arbete och sin eventuella makt. För att kunna ha direkt kontakt med pressekreterare och få så utförliga och utvecklade svar som möjligt har jag valt att göra en kvalitativ studie, närmare bestämt individuella semi-strukturerade intervjuer. Att jag valt att göra just intervjuer är för att jag är intresserad av pressekreterares egna tankar och synsätt. Det är enklare att komma åt dessa vid en flexibel intervju än vid en stängd enkätundersökning (Flick, 2006). Vid en enkätundersökning fungerar de tillfrågande mer som informanter, men vid intervjuer fungerar de som respondenter. Larsson (2013) förklarar 14

15 begreppen med att en informant ger upplysningar, medan en respondent delar med sig av sitt synsätt. Det är med denna indelning i ryggen som jag genomgående använder ordet respondent. Med kvalitativa metoder minskar möjligheten att kunna göra en generalisering eftersom materialet är av mindre omfattning. McCracken menar att det endast går att fastställa fakta eller teorier om samhället med kvantitativa metoder (McCracken, 1988). Dock anser jag att min uppsats har vissa generaliserande kvalitéer då jag intervjuar anställda vid samtliga riksdagspartier. Alltså borde vi kunna dra vissa slutsatser om hur pressekreterares politiska inflytande ser ut på riksdagsnivå i Sverige. Dessa generaliserande kvalitéer rör dock endast hur pressekreterare upplever sin påverkan och arbetssituation. För att undersöka partiers pressekreterares faktiska påverkan skulle det krävas omfattande kvantitativa studier. När vi är bekanta med ett område blir det svårare att se det klart och att lägga märke till nödvändiga aspekter, eftersom vi redan bär med oss ett stort antal antaganden om området i fråga (McCracken, 1988). Därför finns ett behov av att försöka få respondenten att reflektera kring sina ståndpunkter och se sin position utifrån. Utmaningen ligger i att minimera faran med familjaritet och försöka locka respondenten att se sin egen position i en större skala. En ytterligare utmaning är att se att respondenten inte drar sig för att uttrycka en eventuellt kontroversiell tanke. Mitt urval innebär att jag uteslutande intervjuar vad som brukar kallas elit. Elitintervjuer innebär att de som intervjuas är experter, ledare eller innehar annan maktposition. Elitintervjuer kan vara svåra att få tillgång till. Själva samtalet kan också vara svårt att hantera för intervjuaren eftersom eliten är vanare att svara på frågor än gemene man. De har kanske färdiga svar och tydligt utformade ståndpunkter. Detta kan göra det svårt att få ta del av djupare reflektioner. Dessa fasta ståndpunkter gör det dock lättare för mig som intervjuare att använda mig av provokation. Genom provokativa frågor tvingas respondenten in på nya tankebanor som kan leda till nya insikter (Kvale & Brinkmann, 2009:163). En konfrontativ intervjustil utjämnar maktbalansen mellan samtalets parter genom att intervjuaren tar plats (Kvale & Brinkmann, 2009:175). Elitintervjuer kan även leda till intressanta och stimulerande samtal ifall intervjuaren är ordentlig påläst och har sakkunskap om branschen. I dessa fall får intervjuaren respekt av eliten och blir mer av en samtalspartner (Kvale & Brinkmann, 2009:163). 15

16 I utformandet av intervjumanualen (Bilaga 1) har jag använt en semi-strukturell teknik. Där delas frågorna in i block efter ämne. Varje block inleds med en öppen fråga som följs av mer teoretiska frågor. Avslutar varje block gör en mer konfrontativ fråga (Flick, 2006). Första blocket är på en grundlig och icke-ifrågasättande nivå och blocken blir sedan mer konfrontativa mot slutet. Så väl mina teman som mina frågor går från öppna till mer slutna frågor, så som Larsson(2013:64) beskriver. Jag vill leda in respondenten på intressanta tankebanor och förhoppningsvis bygga upp en förståelse och respekt. Därför inleds intervjun med bakgrundsfrågor, vilka förutom att göra respondenten trygg dessutom ger mig bakgrundsfakta som kan vara till nytta i mina analyser (Larsson, 2013). Senare under intervjun blir jag med konfrontativ och ifrågasätter respondentens maktposition. Detta är en så kallad tratteknik, där jag börjar brett och mot slutet långsamt närmar mig det mest relevanta och viktiga ämnet (Kvale & Brinkmann, 2009:146). 4.3 Analysmetod För min analys använder jag mig av ett tematiskt tillvägagångssätt. I tematisk analys delas materialet upp i teman och underteman efter lämplig indelning (Bryman, 2008). Jag kollar specifikt efter upprepningar, likheter och skillnader i respondenternas svar inför mitt val av teman. Även svar speciellt intressanta utifrån de teorier jag använder mig av tematiseras. Att identifiera teman i materialet gör det enklare att se både det typiska svaret och det som är avvikande. 16

17 5. Analys och resultat 5.1 Bakgrund Respondenterna arbetar alla som pressekreterare eller på annat sätt med kommunikation för varsitt riksdagsparti. De benämns R1, R2, R3 och så vidare efter en slumpvis vald ordning. I snitt har de arbetat tre och ett halvt år med politisk kommunikation, men har oftast tidigare politisk erfarenhet av antingen andra anställningar inom det politiska systemet eller genom organisering i partiet eller ungdomsförbund. 5.2 Makt Pressekreterares politiska makt är naturligtvis begränsad. De är trots sin närhet till politiker inte förtroendevalda som de. Pressekreterare har inte i sin arbetsbeskrivning en uppgift att utforma politik, utan ska främst ha kontakt med medier. Men när respondenterna resonerar kring sin position och sitt politiska inflytande kommer de dock ofta fram till att de har en viss möjlighet att påverka partiets riktning. Denna möjlighet förklaras genom deras omvärldsbevakning, den nära kontakten med andra i partiet eller hur bra de är på att sälja in idéer. De respondenter som berättar att de haft idéer som blivit till praktisk politik uttrycker ofta stolthet över att ha bidragit till ett bra förslag. De flesta tycker att det är just deras idéer som tas tillvara i det politiska beslutsfattandet, snarare än att de kommer med färdiga förslag till politikutveckling. Makten finns bara där så länge de som bestämmer på riktigt [ ] tycker att du har bra idéer liksom. Sen är det klart att jag kan presentera det som en väldigt bra idé. Hade jag presenterat något annat som väldigt bra idéer hade de kanske köpt det, men hade jag presenterat någonting som var åt ett helt annat håll så hade de bara sagt Tack för dina idéer, vi gör på ett annat sätt. R1 Det finns absolut en transparens mellan tjänstemän och ledning och chefer och sådär att alla får komma till tals och så. Det tycker jag funkar bra, jättebra. Det finns ingen prestige mellan olika nivåer. R3 Jag kan sitta och titta på någon dokumentär under helgen och sen ba "det här är jättekonstigt", då kan jag komma och säga du, såg du den där dokumentären i 17

18 helgen? Man borde göra något åt det. [ ] Du vet sådana saker. Hamnar jag i köket eller i samtal med en politiker så kan jag göra sådana inspel också som gör att de ba Ja, ska kolla på det. R8 Jag har ett par grejer som jag vet att jag tipsade först... Att jag kommer på en grej som jag tänkt på och under lunchen så bollade jag med handläggaren för de frågorna [ ] Sedan dröjde det någon vecka och så hade han fått med sig talespersonen på den och så gick vi ut med det. [ ] Det var en väldigt rolig grej att jag upplever att jag kom på det förslaget! [ ] det är ingen som vet att jag kom på det, men för mig! R8 Något som skiljer sig mycket mellan intervjuerna är huruvida den politiska makten är något man erkänner eller endast något som lyser igenom svaren. Jag anser att de flesta respondenterna trots allt ger tecken av någon sorts politiskt påverkansarbete, oavsett om de anser det själva eller inte. Makt tänker jag så mycket att jag har makt över någon annan. Och det kan man ju ha i en samhällsstruktur, så klart att folk som jobbar i riksdagen har kanske större makt än andra. Men på det lokala, på jobbet, är det mer att jag kan ha inflytande, komma med råd som någon kan välja att ta till sig. Då har inte jag makt över den personen, men det är klart att jag är med och påverkar processen R1 Makt är dock ett mycket känsligt ord som respondenterna reagerar starkt på. Detta oavsett om de anser sig ha någon makt i partiet eller inte. De pratar hellre om inflytande, påverkan eller kontakter. Jag har så pass mycket påverkansmöjlighet att skulle jag tycka att det här känns oetiskt så skulle jag ta upp det med min chef och med riksdagsledamöter jag skulle träffa som har de frågorna. Då är nog min upplevelse att de skulle lyssna till det i så fall och så skulle vi kanske ompröva. R8 Jag springer runt på det här kansliet och pratar med handläggare och olika chefer. Jag pratar runt väldigt mycket eftersom jag har den typen av tjänst. Det gör också att man är den som hör vad som händer och är örat utåt. Det skapar ju också makt att man har kunskap, man har koll på det som händer. Det är en viss maktfaktor i det. R8 18

19 Det är ju klart att jag har en sådan position att jag kan gå in till partiledaren, sätta mig bredvid honom och lyfta en sak om jag vill. Sedan kanske det blir något av det eller inte. R3 Jag sitter ju med i olika konstellationer tillsammans med folk från ledningen och olika avdelningschefer och sådär. Säger man någonting så lyssnar folk. Eller så gör de inte det. Men alla möjligheterna finns, så att säga, att vara delaktig och påverka från scratch. R8 Inom riksdagspartierna verkar tjänstemän och politiker jobba tätt, med nära relationer och stort förtroende. Pressekreterares politiska makt verkar ligga just i närheten till den officiella politiska makten. Även om vissa respondenter upplever sig ha direkt makt av påverkanstyp, verkar de flesta snarare se sin makt som möjlighet, så som Petersson(1987) skriver. De har alltså en innehavd makt i sin yrkesroll - framför allt genom sin närhet till andra högt uppsatta i partiet - som de kan välja att använda eller inte. Frågan blir i det fallet inte ifall pressekreterare har politisk makt utan ifall de agerar på den eller inte. Pressekreterare har en unik roll i det politiska systemet eftersom de genom sitt arbete kan anses ha kontakt med maktens alla tre ansikten så som Strömbäck(2000) och Petersson(1991) beskriver dem. Genom påverkan på politiker har de makt över det politiska beslutsfattandet, om än begränsat. Genom sitt kommunikativa arbete försöker de ta makt över den politiska dagordningen och lyckas de med detta kan de även få makt över tankeprocesser, maktens tredje och svåråtkomliga dimension. Det går att argumentera för att även om de har kontakt med alla tre maktdimensioner kanske de inte lyckas utöva makt i samtliga. Jag tänker att även om de inte alltid lyckas påverka hela samhällets dagordning och tankeprocesser så kan de utföra maktens andra och tredje dimension inom sitt eget parti. Att ha en sådan makt över ett av Sveriges åtta riksdagspartier tycker jag kan anses som en ganska stor politisk påverkan Maktens anledningar Respondenterna är överens om att ju större kompetens och ju mer erfarenhet du har, desto mer inflytande har du över så väl politiken som kommunikationens utformning. De är även överens om att pressekreterares inflytande och makt inte är något konstant, utan skiftar från 19

20 fall till fall. Vissa politiker är mer självständiga och lyssnar inte lika mycket på sina tjänstemän, medan andra är helt beroende av det stöd tjänstemännen ger. På samma sätt menar vissa att olika pressekreterare tar olika mycket plats beroende på personlighet och position i partiet. Har pressekreteraren specialkunskaper eller erfarenhet kring ett visst politiskt område har de också mer inflytande i frågor som rör de områdena. En del pekar också på organisationens utformning som en aspekt i maktfördelningen. Där verkar framför allt mindre partiers pressekreterare ha mer inflytande eftersom de ofta arbetar närmare ledningen. Jag är anställd att göra vissa saker som medför makt. Sedan tror jag att i den rollen, kan jag märka bland mina kollegor, vissa [ ] kommer inte med så mycket egna idéer, inte så mycket egna initiativ, bara utför saker. Andra kanske [ ] kan säga emot en politiker lite mer. R1 Jag har varit med så länge att jag tycker ofta saker och ting och säger det också. Jag litar på min egen magkänsla ganska många gånger och vågar göra det på grund av min erfarenhet, men det är jättesvårt första året att tänka så. R8 Jag har ju inte varit aktiv i ungdomsförbundet och så. Där skulle man kunna tänka att när man har varit med där väldigt länge då har man ju kanske mer fått det serverat för en i slutändan av lång och trogen tjänst, gamla påläggskalvar som går hela partistrukturen rätt igenom. R5 Pressekreterare har ju möjlighet att påverka ganska mycket. Men det handlar framför allt om vilket förtroende man har lyckats bygga upp och vilken fråga man är specialiserad på i relation till ledamöterna som är aktuella för en viss sakfråga. Det i sin tur bygger på huruvida de här ledamöterna känner att han behöver eller vill ha någon typ av återkoppling. R3 Pressekreterarens inflytande anses öka ju längre de har varit på arbetsplatsen, eftersom de då får möjlighet att under en lång tid bygga upp ett förtroende bland politiker och beslutsfattare. Detta gäller både de som anser sig ha makt själva och de som resonerar kring andra, mer inflytelserika kollegor. De flesta respondenter verkar dessutom eniga om att det är lättare att bli lyssnad på om man är duktig eller tycker bra och rimliga 20

21 saker. Vad som är bra och rimligt samt vem som avgör det är dock inget de definierar, utan verkar vara upp till var och en att avgöra. Personen som uppfattas ha dåligt omdöme, den är det ingen som lyssnar på. Jobbet är ju att ha bra politiskt omdöme, liksom. Då blir man lyssnad på. R1 De som uppfattar att de själva har politiskt inflytande eller makt verkar även tycka att de är förtjänta av den. Huruvida detta är hur de verkligen känner eller om de säger det för att rättfärdiga positionen inför sig själva är svårt att avgöra. Vad som står klart är att de som erkänner sin makt även kan argumentera för att just de är värda den. Jag uppfattar en stolthet över att ha tagit sig till sin nuvarande position, både bland de som arbetat sig upp under flera år i partiet och de som ser sig själva mer som underdogs. Jag har ju gått på mycket möten där jag inte har känt en käft ursprungligt, inte haft ett kontaktnät, ingenting liksom. Så jag har ju någonstans ätit mig in i det här partiet sakta men säkert. R Ifrågasättande av pressekreterares makt Några av respondenterna ställer sig mot föreställningen att pressekreterare har något politiskt inflytande. Framför allt upprepas den politiska modellen med de förtroendevalda som beslutsfattare. Även en förklaring av pressekreterarens position och arbetsuppgifter ingår i dessa resonemang. Utvecklingen av politik och respondenternas arbetsuppgifter upplevs som två skilda sfärer. Makten ligger hos den förtroendevalda som tycker att det här är ett förslag vi ska gå ut med och förankrar det hos andra förtroendevalda och sedan kommunicerar det. Vartenda ord som den väljer att använda är dens ansvar och förslagen är också dens ansvar. Så egentligen har vi ingen makt, det är alltid den som till syvende sist bestämmer, vi kan aldrig bestämma en sådan del. Men vi kan ge råd och tips på vägen. R2 Antingen är man den som tar fram politiken eller så är man den som för ut politiken, just nu är jag i den delen, kommunikationsdelen. R6 21

22 Jag tycker det är svårt att prata om makt när det gäller pressekreterare för deras roll är egentligen bara att de förmedlar. De är bara förmedlare. Don't kill the messenger. R6 I dessa exempel anser respondenterna sig ha en väldigt begränsad makt. De ser sig själva som en neutral profession, med uppdrag att stödja, men inte påverka politikerna. Denna typ av argumentation föder dock frågor kring vad en rådgivande eller kommunicerande roll egentligen innebär. Varför ska en pressekreterare ge råd om de inte blir lyssnade på eller tas in av den förtroendevalda? Det är möjligt att tänka att även om pressekreterare sällan är de som kommer med politiska förslag så gör den rådgivande funktionen att förslagen finslipas till sin slutliga version. Även när det hävdas att pressekreterare endast har en kommunikativ roll föds frågor om vad det egentligen innebär. Kan utformandet av budskap vara ett politiskt arbete? Påverkar personliga åsikter och ståndpunkter kommunikationsarbete? Bortsett från uppfattningen om sin egen maktposition återfinns kritik av pressekreterares eventuella inflytande. Denna kritik är principiell och grundad i övertygelsen om att det vore felaktigt för pressekreterare att ha makt över politikutvecklingen. Jag håller mig från politikutvecklingen väldigt mycket. [ ]Till och börja med är jag inte särskilt bra på det, det är inte min profession över huvud taget och [ ] det känns ju helt meningslöst att jag skulle gå in och börja peta i olika politikområden som jag inte har koll på. R4 Rent krasst när det gäller politikutvecklingen ska man inte ha någon inflytande över huvud taget. Då skulle man i så fall fatta politiska beslut på fel grunder. I så fall väger man ju in ett intresse som inte ska vara där. Sedan är det självklart alltid mer komplicerat, men om man tar det på ett principiellt plan; ingen alls. R4 Även bland respondenter som erkänner en viss makt eller uppfattar att de har inflytande över partiets politik finns en kritik av detta. De flesta ursäktar sin position och menar att det i ett idealt politiskt system inte borde fungera på ett sådant sätt att tjänstemän har den makten. Detta verkar främst handla om uppfattningar om vad som är ett demokratiskt, legitimt och effektiv system. 22

23 Ytterligare ett ifrågasättande av pressekreterares inflytande rör en oro för pressekreterarrollen och vilka som innehar denna position. Det finns en viss typ av - alltså särskilt på Twitter partianställda män, framför allt, unga slash yngre medelåldern som bara bråkar med varandra för sakens skull och drömmer om att få vara med i tidningen Fokus och läser tidningen Fokus. Den yrkesrollen, att vara en del av det och liksom titta på West Wing och drömma om det [ ] Det kan bli problematiskt om folk som är anställda i partier börjar identifiera sig med det och tycka att jag har mer gemensamt med min motsvarighet på Folkpartiet än vad jag har med de människor som jag representerar, alltså [partiets] väljare och [partiets] medlemmar[ ] På ett sätt har jag ju mycket mer [ ] gemensamt med den där politruken i något annat parti i och med att vi har liknande arbetsvillkor och erfarenheter och så, men för mig är det väldigt viktigt att se mig själv som en del av en [ ] rörelse som också finns i parlamentet, liksom. Men det är inte en bild av vi som jobbar med politik, utan bilden äcklar mig. Men den finns där som ett hot hela tiden, att man kan dras in i den R1 Rent geografiskt så bor alla som jobbar som politiska tjänstemän i Stockholm [ ] Man är oftast i den åldern jag är, någonstans, och man har, eller ganska ofta, en bakgrund i ett ungdomsförbund. Man jobbar rätt många timmar, man känner rätt många, antingen från sitt eget parti eller andra partier eller folk som jobbar i närheten med ja, men med olika typer av organisationer, fackförbund eller vad det nu kan vara. Och man umgås oftast i de här konstellationerna. [ ] Man får sin typ av verklighet som inte alltid överensstämmer med en verklighet som finns någon annanstans. Det tror jag är utmaningen för policyprofessionella, att man är för lika och råden kan ibland brista på grund av bor på samma ort, lever ungefär samma liv och umgås i ungefär samma kretsar. R2 Kritiken riktas mot kollegornas ålder, bakgrund och intressen. Dessa respondenters bild av professionen är inte helt olik den Garsten, Rothstein och Svallfors kommer med när de argumenterar för policyprofessionella som en social kategori(2015). Denna kritik tolkar jag som en misstro mot pressekreterarkårens utformning och därigenom legitimitet att ta politiska beslut. Denna bild av pressekreterare som en homogen grupp experter utan förankring i större delen av medborgarnas verklighet går även att se som argument för Robert Dahls teorier om den intellektuella politiska eliten som utgör ett hot mot demokratin (1999). Om vårt politiska system kräver denna grupp specialister kan 23

24 demokratin enligt Dahl lätt övergå i ett förmyndarsamhälle med beslutsfattare som saknar moralisk kompass. 5.3 Mediekontakt Som tidigare nämnt är det mediernas agenda som formar medborgarnas agenda (Strömbäck, 2000:152). Pressekreterare blir alltså genom sitt mediearbete - en nödvändig länk för att politiska partier över huvud taget ska kunna nå ut till allmänheten. Lyckas de påverka mediernas agenda-setting kan de komma att påverka delar av medborgarnas dagordning. Alltså blir mediearbetet en viktig maktfaktor i det politiska arbetet. Men att kommunicera budskap i medierna är inte en enkel process och den politiska logiken får ibland stå undan för den mediala logiken. Respondenterna är överens om att det ingår i deras yrkesroll att utforma budskap som medierna kan ta till sig. Medialiseringens makt märks framför allt i hur samtliga respondenter lyfter fram förenkling och tillspetsning som två av sina viktigaste kommunikativa verktyg. Detta för att passa in i medielogiken. Alla tar även upp hur de utformar budskapen efter de medier de ska eller vill exponeras i. På ett sätt märks det [ ] att politiken blir mer mediaanpassad. När det är med i politiken, [ ] inte bara Vad är ett bra förslag i största allmänhet för att lösa det här problemet? utan även hur det uppfattas. Det är ju på något sätt pressekreterareperspektivet. R1 Det handlar mycket om att försöka komma ut och då måste man ju ha tänket liksom som är såhär hur ska vi kunna komma ut? Vilken vinkel ska vi använda, kan vi spetsa någon liten del som gör att vi får mer utrymme? [ ]Tänker man Aftonbladet, [ ] kvällspress är så att de vill ha en sorts konflikt. Skriver man för dem så spetsar man till det för att man vet att det lockar dem, det är lättare att komma in i Aftonbladet om man har hittat en tydlig gren R8 I och med att det är ett sådant jävla brus just nu, [är det] man arbetar med när det gäller specifika sakfrågor att man försöker hitta något som kanske sticker ut. Kanske rentav något som rubriksättare gillar. Mest för att kunna få den rubriken, liksom. R4 Journalisten eller nyhetschefen bestämmer vad som ska plockas ut till dagens Ekosändning till exempel [ ] Vi har inte rätt att påverka det liksom. Vi har ibland gått in... du vet när vi är inbjudna till Aktuellt-studion för att debattera mot någon, om vi 24

25 då tycker till om deras val av motdebattör så kan de bli fly förbannade för att vi tycker till [ ] Vi undviker det. [ ] Det är ändå alltid de som bestämmer. Det är så det ska vara, det går inte att göra på annat sätt. R8 Det kan ju vara så också att om man är för varm i kläderna så tror man att man kan styra medier liksom. Man tar sig vatten över huvudet. R5 Medierna har makt över pressekreterarna genom att kunna neka nyheter och kräva att de ska vara vinklade redan innan de kommer till redaktionen. Respondenterna gör alltså sitt bästa för att få utforma budskap efter vad medierna kräver trots svårigheter. Vi kan se hur maktbalansen mellan medier och pressekreterare på så sätt är ojämn. Respondenterna är överens om att även fast det finns ett ömsesidigt beroende så är deras beroende av medierna större än vice versa. Medielogiken verkar ha större inflytande över det kommunikativa arbetet än den politiska logiken. Många av respondenterna är dock snabba att betona att grunden i det de för ut alltid måste vara partiets politik och inte bara något som fungerar bra i media, även om viss anpassning sker i budskapen. Som pressekreterare, och när man har jobbat några år som pressekreterare så har man en jag kanske inte ska säga personlig, men nästintill personlig kontakt med väldigt väldigt många. Man träffar samma personer varje vecka. De politiska journalisterna är ju oftast två-tre per redaktion och de träffar man på veckobasis väldigt ofta. De sitter också i riksdagshuset och man träffar på dem i kafét eller i restaurangen så man har en ganska god relation med dem. [ ] Politikers relation till journalister är väldigt god, det finns ingen rädsla där emellan eller att de skulle ha en elak agenda eller någonting. R2 Om man tar det på ett strukturellt perspektiv så är vi helt i händerna på journalisterna eller på medierna. [ ]En del utav journalisterna [är] naturligtvis beroende av att få det här, alltså inte bara för att göra sitt jobb utan för att göra i princip karriär. Det är ofta enklare att ha att göra med personer som har jobbat ett tag inom media än personer som är helt nya som kommer direkt från journalisthögskolan och ba nu ska jag bara vara kritisk, därför att de mera ser det som nu ska jag ställa de här hårda frågorna och har inte heller någon försonande inställning utan det är ofta lite mer tesdrivet och sådär. R4 25