Rehabilitering till arbete för personer med psykiska funktionshinder hinder och möjligheter Nationell psykiatrisamordning S 2003:9

Transkript

1 I begynnelsen var organisationen Rehabilitering till arbete för personer med psykiska funktionshinder hinder och möjligheter Nationell psykiatrisamordning S 2003:9

2 ISBN Tryck: Elanders, Vällingby

3 FÖRORD Förord En Nationell psykiatrisamordnare tillkallades hösten 2003 med uppgift att se över frågor som rör arbetsformer, samverkan, samordning, resurser, personal och kompetens inom vård, social omsorg och rehabilitering av psykiskt sjuka och psykiskt funktionshindrade. Samordnaren fick i uppdrag att fortlöpande informera regeringen om resultatet av arbetet och vid behov ge förslag till författningsändringar och förtydliganden av gällande regelverk. Samordnaren gavs vidare i uppdrag att tillsammans med kommuner, landsting och berörda statliga myndigheter formulera strategier för kvalitetsutveckling för att samordna och stärka utvecklingsarbetet. Föreliggande rapport är en analys av hinder och möjligheter när det gäller rehabilitering till arbete för personer med psykiska funktionshinder. Rapportens syfte är att ge information om situationen för personer med psykiska funktionshinder samt är tänkt att utgöra grunden för en bred diskussion med berörda myndigheter, anhörigoch brukarföreträdare samt arbetsmarknadens parter om möjliga åtgärder. Med utgångspunkt i dessa diskussioner avser Nationell psykiatrisamordning att föreslå nödvändiga förändringar. Rapporten har utarbetats av Kerstin Evelius och Anders Printz, båda utredningssekreterare vid Nationell psykiatrisamordning. Synpunkter har inhämtats från en särskild arbetsgrupp bestående av handläggare vid de aktuella myndigheterna och brukare, liksom ifrån en referensgrupp bestående av särskilt utsedda företrädare för Arbetsmarknadsstyrelsen, Försäkringskassan, Sveriges Kommuner och Landsting och Socialstyrelsen. Vidare har ett brukarnätverk som är knutet till Nationell psykiatrisamordning utsett tre företrädare för brukar/intresseorganisationerna som ingått i referensgruppen, där också en representant för Sociala kooperativprojektet ingår. Ett särskilt tack riktas till de engagerade och kompetenta anställda i de 5

4 FÖRORD olika myndigheterna som i en intervjustudie bidragit med mycket kunskap och erfarenhet. Nationell psykiatrisamordning har också tacksamt tagit emot många synpunkter från allmänheten, vilket också bidragit till denna rapport. Nationell psykiatrisamordning ger ut sina rapporter i en särskild skriftserie rapporter från Nationell psykiatrisamordning. För innehåll och slutsatser i rapporter svarar endast Nationell psykiatrisamordning. Stockholm den 27 mars 2006 Anders Milton Nationell psykiatrisamordnare 6

5 INNEHÅLL Innehåll Förord 5 Sammanfattning Bakgrund...15 Psykiatriutredningen...15 Riksförsäkringsverkets slutsatser...16 Utvärderingar av psykiatrireformen...17 Individen i centrum slutsatser från Utredningen om Den Arbetslivsinriktade Rehabiliteringen...18 Syftet med föreliggande rapport...20 Insamling av material...20 Rapportens disposition Psykiska funktionshinder...23 Personer med psykiska funktionshinder i rapporten...23 Begreppet psykiska funktionshinder...23 AMS begrepp - psykiskt funktionshinder som medför nedsatt arbetsförmåga...25 Försäkringskassans begrepp psykisk ohälsa Rehabiliteringsmetoder vad vet vi?...26 Habilitering respektive rehabilitering...26 Rehabilitering för personer med psykiska funktionshinder...27 Den traditionella synen trappan...28 Nyare syn på rehabilitering hjulet...29 Återhämtningsforskningen...30 Rehabilitering till arbete vad är det?...31 Vad är egentligen arbete?

6 INNEHÅLL 4. Samhällets ansvar för rehabiliteringsinsatser...33 Försäkringskassan har ett samordningsansvar...33 Hälso- och sjukvården ansvarar för behandling och rehabilitering...35 Socialtjänsten ansvarar för social rehabilitering...36 Arbetsförmedlingen erbjuder vägar in på arbetsmarknaden...37 Arbetspraktik...38 Lönebidrag...38 Offentligt skyddat arbete...39 SIUS-konsulent...39 Anställning hos SAMHALL...40 Stöd till personligt biträde Situationen för personer som lider av psykisk ohälsa...41 Psykiskt funktionshindrade och arbetsmarknaden...41 Personer med psykiska funktionshinder i arbetsmarknadsåtgärder...43 Psykiskt funktionshindrade i sjukförsäkringssystemet...44 Kommunens insatser för sysselsättning till psykiskt funktionshindrade Bilder från verkligheten intervjustudie...46 Avgränsade uppdrag och förväntningar på någon annan...46 Psykiatrin har stor kompetens med avgränsat uppdrag...47 Socialtjänstens uppdrag hemmet och närmiljön...48 Försäkringskassan erbjuder utredning och samordning med strikta tidsgränser...53 Arbetsförmedlingen utreder och förmedlar arbeten till dem som kvalificerar sig...59 Parallella uppdrag alla utreder och planerar, fast inte med varandra...61 Myndigheternas prioritering och organisation avgör vem som får vad...62 Samverkan bedrivs i projekt...65 FAROS en lyckad satsning för dem som klarar kraven

7 INNEHÅLL Andra projekt för dem som inte kvalificerar sig...67 Samverkan är bra men tar tid Diskussion och överväganden...71 Problemen ökar men tas de på allvar?...71 Bristande rehabilitering är en jämställdhetsfråga...73 Dagens situation en svag individ i ett splittrat system Ett splittrat utbud av otillräckliga insatser...75 Oklart ansvar är ingens ansvar...75 Kunskapen om rehabilitering är inte tillräcklig...76 Socialtjänst och psykiatri yttersta ansvar och fritt valt arbete...78 Osäkra förutsättningar för rehabilitering i andra former än det offentliga Individen i centrum? Den enskildes situation behöver stärkas..80 Myndigheterna har skyldigheter den enskilde har inga rättigheter...80 Annorlunda behov annorlunda problem...81 Ett splittrat system försvagar den enskildes möjlighet till inflytande över sin egen rehabilitering...83 Rehabilitering är kostsamt för den enskilde Rehabilitering måste ske till arbete inte till arbetslöshet...85 Arbetsgivare skräms av befarade utgifter inte av psykisk sjukdom...85 I begynnelsen var organisationen...86 Organisation går före kunskap och behov...86 Samordningsförbunden ger goda förutsättningar Utgångspunter för förslag från nationell psykiatrisamordning Utbudet av rehabiliteringsinsatser Individens ställning En tillgänglig arbetsmarknad...94 En sammanhållen organisation för rehabilitering...96 Genomförandet av en sammanhållen organisation

8 INNEHÅLL Referenser Bilaga Bilaga Bilaga

9 SAMMANFATTNING Sammanfattning Föreliggande rapport har tre syften. Det första är att beskriva situationen när det gäller rehabilitering för personer med psykiska funktionshinder i dag. Det andra är att presentera hur Nationell psykiatrisamordning bedömer förutsättningarna för en effektiv rehabilitering av människor, som lider av psykiska funktionshinder, inom ramen för nuvarande organisation och regleringar och det tredje är att beskriva inriktningen på de förslag Nationell samordning kommer att lägga inom området. Rapporten skall tjäna som underlag för diskussion och djupare analys innan förslagen slutgiltigt formuleras. I rapporten konstateras följande: Brister i rehabiliteringen av människor som lider av psykiska funktionshinder uppmärksammats av flera utredningar utan att kraftfulla åtgärder har vidtagits. Bristerna kvarstår i huvudsak. Personer som lider av psykiska funktionshinder är i högre grad än såväl befolkningen som helhet som personer med andra funktionshinder arbetslösa. Gruppen som helhet är i väsentligt lägre utsträckning i anställning, och de som är det är borta från arbetet mer än såväl andra grupper med funktionshinder som befolkningen i övrigt. Andelen med psykisk ohälsa bland dem som återfinns i socialförsäkringssystemet är hög, och ökar stadigt. Detta leder till höga samhällskostnader och utslagning av ett stort antal människor varav många är ungdomar. Kvinnor är en annan grupp som förefaller särskilt utsatt. 11

10 SAMMANFATTNING Forskning visar att ett integrerat stöd med utgångspunkt från den enskildes behov och resurser bör ges, inte i artificiella miljöer, utan på riktiga arbetsplatser. Nuvarande organisation och berörda myndigheters tolkning av gällande regelverk motverkar ett sådant arbetssätt. Organisationernas egna behov och intressen styr valet av insatser i högre grad än kunskap och individuella behov hos de individer som skall rehabiliteras. Nationell psykiatrisamordning föreslår förstärkning av rehabiliteringsutbud, den enskildes rättigheter och en tillgänglig arbetsmarknad Nationell psykiatrisamordning anser att åtgärder behöver vidtas för att förbättra utbudet av kvalificerade rehabiliteringsinsatser, stärka den enskildes ställning och öka tillgången till skyddade arbetsplatser. För att öka utbudet av effektiva rehabiliteringsinsatser överväger Nationell psykiatrisamordning att: Föreslå att särskilda forskningsanslag avsätts för ökad kunskap om rehabilitering till arbete för personer som lider av psykiska funktionshinder. Föreslå att AMS, försäkringskassan, kommunerna och landstingen får särskilda medel för att ge sin personal ökad kunskap om psykiska funktionshinder och om vilka metoder och arbetssätt för rehabilitering som ger effekt. Föreslå att Socialstyrelsen, Försäkringskassan och AMS skall få ett gemensamt uppdrag att analysera rehabilitering av personer som lider av psykiska funktionshinder ur ett könsperspektiv. Föreslå former för ett långsiktigt ekonomiskt stöd till fontänhus och till brukarorganisationernas rehabiliterande verksamheter. 12

11 SAMMANFATTNING För att stärka individens ställning överväger Nationell psykiatrisamordning att: Föreslå en lagstadgad rätt till rehabilitering. Föreslå att en funktion med särskilda rehabiliteringssamordnare för personer som lider av psykiska funktionshinder införs hos Försäkringskassan. Undersöka olika handlingsalternativ för ett finansiellt system för rehabiliteringsinsatser som utgår från individens egna val och prioriteringar. Undersöka olika handlingsalternativ för hur en modell för ersättning till personer som deltar i rehabilitering och sysselsättning kan utformas. För att öka tillgängligheten på arbetsmarknaden för personer med psykiska funktionshinder överväger Nationell psykiatrisamordning att: Föreslå förändringar för att öka användningen av det särskilda högriskskyddet för personer med psykiska funktionshinder. Föreslå att särskilda medel avsätts för ett antal anställningar med lönebidrag, OSA-anställningar, trygghetsanställningar samt utvecklingsanställningar för personer som lider av psykiska funktionshinder. Föreslå ett särskilt ekonomiskt stöd, förändrade upphandlingsregler och/eller särskilda stödfunktioner för att underlätta för sociala kooperativ. 13

12 SAMMANFATTNING Det behövs en sammanhållen organisation för rehabilitering för personer med psykisk ohälsa Nationell psykiatrisamordning menar att det är nödvändigt att utveckla en sammanhållen organisation för rehabilitering av människor som lider av psykiska funktionshinder. Innehållet i en sådan organisation bör utformas med utgångspunkt från de förslag som samordningen överväger och som har redovisats ovan. Särskilda medel bör avsättas och riktas till de finansiella samordningsförbund som bedriver en i alla avseenden sammanhållen organisation för rehabilitering av människor som lider av psykiska funktionshinder och som innehåller de beståndsdelar som beskrivits ovan. Genomförandet av organisationen skall stödjas genom särskilda uppdrag till Försäkringskassan, Arbetsmarknadsstyrelsen och Socialstyrelsen. 14

13 BAKGRUND 1. Bakgrund Redan i Psykiatriutredningens slutbetänkande, Välfärd och valfrihet (SOU 1992:73), konstaterades att det fanns en rad hinder för en effektiv och ändamålsenlig rehabilitering för personer med psykiska funktionshinder. Samma bristområde har identifierats under Samordningens arbete med att se över arbetsformer, samverkan och kompetens när det gäller arbete, arbetsrehabilitering och sysselsättning för personer med psykiska funktionshinder. Många personer med svårare psykiska sjukdomar och funktionshinder saknar helt organiserad sysselsättning, och i socialförsäkringssystemet är en växande andel personer bidragsberoende på grund av psykisk ohälsa. I synnerhet gäller detta kvinnor och yngre. Nedan följer en sammanfattning av några viktiga utredningar som gjorts och av deras förslag. Psykiatriutredningen Frågan om hur samhället förmår att stödja personer som lider av psykisk ohälsa i deras rehabilitering var ett av de områden som stod i fokus för Psykiatriutredningens arbete. Utredningen menade att hur socialförsäkringen är utformad och hur rehabiliteringsverksamheterna fungerar i hög grad bestämmer levnadsförhållandena för psykiskt störda (som var det begrepp som användes av Psykiatriutredningen). De största bristerna i systemet var enligt utredningen: Oklarheter i ansvarsfördelningen. Brist på resurser, personalens utbildning och insatser inom den arbetsinriktade rehabiliteringen. Svårigheterna att genomföra insatser med ett långsiktigt perspektiv. Avsaknaden av en individuell anpassning och planering av insatserna. 15

14 BAKGRUND För att förbättra rehabiliteringsmöjligheterna för personer med psykisk störning föreslog utredningen: Ett förtydligat ansvar för Försäkringskassan så att kassan skulle ha samma ansvar och uppgifter i rehabiliteringen för alla försäkrade oavsett om de har anställning eller inte. En ökning av den ekonomiska ramen inom vilken Försäkringskassan kan köpa rehabiliteringstjänster som riktar sig till psykiskt störda. Ökade statsbidrag för utveckling av psykiatrisk rehabilitering. Ett särskilt rehabiliteringsbidrag som skulle utgå till den som deltar i arbetsrehabilitering eller i verksamhet som förbereder sådan rehabilitering. I den proposition (prop.1993/94:218) som låg till grund för införandet av psykiatrireformen ansåg regeringen att psykiskt störda borde få större uppmärksamhet i rehabiliteringssammanhang, så att de får tillgång till en god medicinsk, social och arbetslivsinriktad rehabilitering. Regeringen underströk också att de allmänna principer som slagits fast inom den så kallade arbetslinjen även gäller psykiskt funktionshindrade. Däremot följde regeringen inte utredningens förslag att ansvaret för rehabiliteringen skulle förtydligas eller att särskilda medel skulle avsättas för köp av rehabiliteringsinsatser till psykiskt störda. I stället avsåg regeringen att följa utvecklingen av olika aktörers arbetslivsinriktade rehabiliteringsinsatser till psykiskt störda. Regeringen avsåg också att i överläggningar med Landstingsförbundet om statsbidrag till rehabiliteringsverksamhet, särskilt uppmärksamma psykiskt stördas situation. När det gällde utredningens förslag om ett särskilt rehabiliteringsbidrag fann regeringen att några förändringar i reglerna för sjukbidrag och förtidspension inte borde genomföras, utan att resultatet av flera pågående utredningar på området först skulle avvaktas. Riksförsäkringsverkets slutsatser Riksförsäkringsverket (RFV) fick regeringens uppdrag att analysera svårigheter i arbetet med personer med psykiska funktionshinder. RFV:s slutsatser i rapporten (RFV 1999) var i många avseenden 16

15 BAKGRUND identiska med de som Psykiatriutredningen pekat på i sitt slutbetänkande, till exempel att: Personer med psykiska funktionshinder får mindre arbetsrehabilitering, senare i processen. Tidsgränsen i rehabiliteringen är för snäv för att vara ändamålsenlig för gruppen. Det är svårt att hitta arbetsträningsplatser för personer med psykiska funktionshinder och det råder brist på lönebidragsmedel. Handläggarna på Försäkringskassan behöver mer kompetens och helst också specialisering. I princip fanns en total överrensstämmelse med de fynd som gjorts i Psykiatriutredningen sju år tidigare, men i rapporten lämnades inga förslag på åtgärder. Utvärderingar av psykiatrireformen Även i Socialstyrelsens slutrapport från utvärderingen av psykiatrireformen (Socialstyrelsen 1999) belystes brister på rehabiliteringsområdet. Bland annat framhölls att det saknades rehabiliteringsverksamheter som bedrevs i samverkan mellan huvudmännen och som erbjöd sociala insatser, medicinskt stöd och arbetslivsträning samtidigt. Riksrevisionen publicerade 2004 resultaten av en förstudie som myndigheten genomfört i syfte att undersöka behovet av och möjligheterna till en fördjupad granskning av psykiatrireformen (Riksrevisionen 2004). Där konstaterades att de politiska mål som finns på sjukförsäkrings- och rehabiliteringsområdet inte är tillräckliga för att tillgodose rehabiliteringsbehoven hos personer med psykiska funktionshinder. Enligt Riksrevisionen är heller inte regeringens styrning av området ändamålsenlig, vilket ger utrymme för samtliga berörda aktörer att prioritera bort människor med psykiska funktionshinder. Riksrevisionen valde att inte påbörja någon granskning med hänsyn till frågans komplexitet i relation till myndighetens resurser. Emellertid formulerades ett antal frågor som man från Riksrevisionen ansåg behövde besvaras: 17

16 BAKGRUND Hur ser utbudet av sysselsättnings- och rehabiliteringsinsatser ut? Hur ser efterfrågan på sysselsättning och rehabilitering ut? Hur ser ansvarsfördelningen ut avseende rehabilitering för människor med psykiska funktionshinder? Hur stor del av nämnda aktörers rehabiliteringsresurser går till personer med psykiska funktionshinder? Hur försörjer sig personer med psykiska funktionshinder som inte arbetar? Riksrevisionen formulerade också mer specifika revisionsfrågor, som bedömdes som en förutsättning att klargöra innan Riksrevisionen skulle kunna gå vidare med sitt huvudsakliga uppdrag, att identifiera vem som är ansvarig för problemen. Varför får inte personer med psykiska funktionshinder sina behov av sysselsättning och rehabilitering tillgodosedda? Analys av hinder i termer av lagstiftning, ekonomiska incitament och politiska prioriteringar. Var ligger ansvaret för att undanröja dessa hinder? Alternativ som nämndes var regeringen, centrala myndigheter, försäkringskassan, arbetsförmedlingen, kommun respektive landsting. Vilka åtgärder har regering och centrala myndigheter vidtagit för att undanröja dessa hinder? Riksrevisionen bedömde att slutsatserna skulle kunna vara att det är möjligt för samtliga huvudmän att bortprioritera personer med psykiska funktionshinder, bland annat beroende på att gruppen är tyst och har svårt att hävda sina rättigheter, att den har låg status och har låg prioritet i definierade uppgifter/regleringsbrev. Vidare noterade Riksrevisionen att signaler från såväl regeringen som myndighetsledning att varje myndighet skall fokusera sina egna uppdrag försvårar ett effektivt arbete med gruppen. Individen i centrum slutsatser från Utredningen om Den Arbetslivsinriktade Rehabiliteringen Flera statliga utredningar har också uppmärksammat frågan om rehabilitering generellt. I Utredningen om den arbetslivsinriktade 18

17 BAKGRUND rehabiliteringens slutbetänkande (SOU 2000:78) konstaterades att sjukfrånvaron ökade kraftigt, såväl i antal som i längd, och att arbetslivsinriktad rehabilitering trots detta påbörjas allt senare och dessutom mer sällan än vad som tidigare var fallet. Vidare fann utredaren att utbudet av rehabilitering var otillräckligt. I slutbetänkandet förutsågs att psykiska och stressrelaterade besvär kommer att öka i vissa grupper, delvis som en följd av det höga omvandlingstrycket. Utredaren drog slutsatsen att en ny reform av arbetet med rehabilitering till arbetsmarknaden var nödvändig, mot bakgrund av att rehabiliteringsreformen från 1992 inte fått önskad genomslagskraft. En viktig hörnsten i motiven var att dagens system inte sätter individen, utan myndigheterna, i centrum. Utredaren tydliggjorde också att olika regelverk berättigade, och ställde krav på, enskilda på olika och ibland motstridiga sätt. Utredaren pekade också på konsekvensen av att fyra parallella myndigheter med olika medel, mål och ansvar kan blandas in i den enskildes rehabilitering. I syfte att optimera och göra insatserna mer ändamålsenliga föreslogs en modell med individen i centrum. Modellen, som skulle reformera samhällets arbete med att erbjuda rehabiliteringsinsatser byggde på sju hörnstenar: Individen i centrum. En offentlig huvudaktör i stället för fyra. En mer kraftfull och sammanhållen rehabiliteringsförsäkring i syfte att bidra med aktiva och tidiga insatser. Förstärkta förebyggande insatser. Ökat utbud av resurser och ökad kunskap. Likvärdighet mellan olika delar i landet och mellan olika grupper likvärdiga insatser skall kunna erbjudas oavsett bostadsort, kön, etnicitet och funktionshinder. Tydligare drivkrafter för alla inblandade. Utredaren belyste på ett tydligt sätt behovet av att aktivt arbeta med lösningar som kan bistå enskilda att återkomma i arbete mot bakgrund av dels det personliga lidandet och dels den samhällsekonomiska vinst som en framgångsrik rehabilitering medför. I utredningen talas om att en satsad krona på rehabilitering ger nio tillbaka. 19

18 BAKGRUND Vidare påtalas att kostnaderna för sjukförsäkringen är en ständigt ökande utgiftspost i statsbudgeten, vilket riskerar att tränga undan andra viktiga välfärdsåtgärder. Slutligen diskuteras också vikten av att säkra tillgången på arbetskraft i samband med de ökande pensionsavgångarna under 2000-talets andra decennium. Syftet med föreliggande rapport Föreliggande rapport har tre huvudsakliga syften. Det första är att beskriva situationen för psykiskt funktionshindrade i termer av närvaro i arbetskraften respektive sjukförsäkringssystemet. Beskrivningen görs utifrån befintlig officiell statistik och Socialstyrelsens rapportering och uppföljningar. Det andra är att redovisa vilka hinder Nationell psykiatrisamordning uppfattar finns för att personer med psykiska funktionshinder skall få en ändamålsenlig rehabilitering. En viktig frågeställning i rapporten är om de brister som tidigare redovisats på området kvarstår eller om förändringar har skett. Det tredje syftet är att diskutera vilka åtgärder som behöver vidtas för att underlätta rehabiliteringsprocessen för människor som lider av psykisk ohälsa. Konkreta förslag till organisations- eller författningsförändringar samt förslag om ekonomiska satsningar lämnas dock inte. Nationell psykiatrisamordning kommer emellertid med utgångspunkt från den analys som görs i rapporten och efter samråd med relevanta aktörer att lämna sådana förslag i sin slutrapport och/ eller i särskilda skivelser till regeringen. Insamling av material Inledningsvis gjordes en kartläggning av vilka regelverk, lagar och förordningar som är aktuella när det gäller rehabilitering för personer med psykiska funktionshinder. En analys gjordes med syfte att klargöra eventuella hinder som finns i olika myndigheters regelverk och förordningar. 20

19 BAKGRUND En intervjustudie genomfördes också på nio orter (se bilaga 1). Orterna valdes ut från Sveriges kommuner och landstings kommungruppering vilken omfattar nio olika kommuntyper. Kommungrupperingen som urval gjordes för att säkerställa att olika typer av kommuner, små och stora, glesbygd och tätort skulle komma med. Initialt valdes den alfabetiskt första orten ut. I det fall den första kommunen i en kommungrupp var belägen i samma region som en tidigare vald kommun uteslöts den och nästa kommun i alfabetisk ordning valdes. Detta för att få en bild av fler regioner. Chefen för respektive psykiatriska klinik, socialpsykiatriska enhet i kommunen samt lokalkontor hos försäkringskassan respektive arbetsförmedlingen kontaktades via brev (bilaga 2). Intervjuerna gjordes hos intervjupersonen och av 36 bokade intervjuer genomfördes 29. Bortfallet berodde på att de tillfrågade intervjupersonerna inte hade möjlighet att delta den dagen intervjuaren var på orten, alternativt att kontakt inte kunde etableras. Tre av intervjuerna gjordes per telefon. De vidtalade cheferna utsåg själva vem eller vilka i organisationen som skulle delta i intervjun. Från arbetsförmedlingen intervjuades mestadels handläggare men i ett fall även en kontorschef. Från försäkringskassan intervjuades olika typer av handläggare, rehabiliteringssamordnare, utredare och aktivitetssamordnare. Socialtjänsten kom att få en bred representation, då såväl chefer som handläggare och boendestödjare intervjuades, likaledes intervjuades personer med olika funktioner från psykiatrin chefer, läkare, arbetsterapeuter, kurator, sjuksköterska och skötare. Totalt intervjuades åtta anställda på arbetsförmedlingen, sju på försäkringskassan, tolv kommunrepresentanter och 14 representanter från psykiatrin, inalles 41 personer. Vid vissa intervjuer deltog således flera personer från samma organisation. Intervjuerna var semistrukturerade, det vill säga de utgick från ett antal givna frågeställningar som utarbetats i samråd med en arbetsgrupp bestående av brukare, och personal från de fyra olika myndigheterna (se bilaga 3). Alla frågor ställdes inte i alla intervjuer, men alla frågor ställdes vid något tillfälle. Intervjuerna spelades inte in på band, men anteckningar gjordes. 21

20 BAKGRUND Studien kan, tillsammans med de kontakter Nationell psykiatrisamordning haft med brukare, anhöriga och deras organisationer, enskilda professionella och deras nätverk, ge en god ögonblicksbild av läget i Sverige, även om den inte i alla delar kan generaliseras till alla verksamheter. Rapportens disposition Rapporten inleds med en redogörelse för rapportens bakgrund, syfte och innehåll samt en redovisning av tillvägagångssättet för intervjustudien som genomförts inom undersökningens ram. I kapitel två beskrivs kortfattat olika synsätt på begreppet psykiska funktionshinder, och olika myndigheters definition av begreppet. Det tredje kapitlet ägnas åt begreppet rehabilitering, generellt och mer specifikt för personer med psykiska funktionshinder. Det fjärde kapitlet innehåller en redogörelse för olika myndigheters ansvar på rehabiliteringsområdet och i kapitel fem återfinns en redovisning av situationen för personer med psykiska funktionshinder när det gäller arbete, närvaro i sjukförsäkringssystemet samt när det gäller tillgång till kommunal sysselsättning. I kapitel sex redogörs för resultatet av intervjuerna med handläggare på de berörda myndigheterna samt andra intressenter som Nationell psykiatrisamordning varit i kontakt med, där ges också ett antal exempel på hur nuvarande system påverkar enskilda. Kapitel sju innehåller en diskussion om vilka hinder för en ändamålsenlig rehabilitering som Nationell psykiatrisamordning identifierat med utgångspunkt i dagens arbetssätt, organisation och befintliga regleringar på området, och i det sista kapitlet diskuteras de åtgärder som behöver vidtas för att hindren skall undanröjas. 22

21 PSYKISKA FUNKTIONSHINDER 2. Psykiska funktionshinder Nedan följer en redogörelse av olika innebörd i begreppet personer med psykiska funktionshinder. Detta begrepp används med delvis olika innebörd i olika sammanhang, vilket bidragit till en viss förvirring. Personer med psykiska funktionshinder i rapporten Nationell psykiatrisamordning skall enligt direktiven fokusera på svårt psykiskt sjuka/funktionshindrade i sitt arbete. I denna rapport kommer dock en bredare målgrupp att belysas. Det finns flera skäl för detta. Ett är att de olika myndigheternas definitioner inte ger utrymme för en sådan avgränsning. Ett annat skäl är att det finns en växande kunskap om att sambandet mellan diagnos och utsikter för rehabilitering och generell funktionsförmåga är svagt, varför en dylik avgränsning saknar värde just när det gäller analys av rehabilitering till arbete (se till exempel Topor, A., 2001). Bedömningen är därför att det är rimligt att en rapport som behandlar hinder i rehabiliteringsprocessen inte avgränsar målgruppen utan tar sikte på samhällets samlade insatser till dem som står utanför arbetsmarknaden på grund av psykisk ohälsa av olika art och grad. Begreppet psykiska funktionshinder Begreppet psykiskt funktionshinder har kommit att bli allt mer frekvent använt efter 1995 års psykiatrireform och det förekommer även i lagstiftningen. Något försök till att skriva fram en entydig definition har dock inte presenterats, utan vanligen används olika uttolkningar av vad som avsågs som psykiatrireformens målgrupp 23

22 PSYKISKA FUNKTIONSHINDER eller andra för olika verksamheter ändamålsenliga definitioner. Nationell psykiatrisamordning har gjort en preliminär definition av begreppet psykiskt funktionshinder som i tillämpliga delar tar sin utgångspunkt i WHO:s klassifikation av funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa, ICF. Begreppet psykiskt funktionshinder, i den definition som används av Nationell psykiatrisamordning, hänvisar till konsekvenser för individen av psykisk sjukdom. Konsekvenserna kan uppstå till följd av funktionsnedsättningar, aktivitetsbegränsningar hos individen, och/ eller vara en konsekvens av omgivningens utformning eller reaktioner. En person har ett psykiskt funktionshinder om han eller hon har väsentliga svårigheter med att utföra aktiviteter på viktiga livsområden och att dessa begränsningar har funnits, eller kan antas komma att bestå under en längre tid. Svårigheterna skall vara en konsekvens av psykisk störning. Individens kapacitet att utföra en aktivitet skall vara begränsad på viktiga områden. I första hand avser viktiga de aktiviteter som kopplar till områden där individen själv anger delaktighetsinskränkning. Exempel på viktiga livsområden är de som handlar om en persons basala liv i samhället, boende, sysselsättning, social gemenskap. Samtidigt skall den enskildes egna preferenser respekteras för några är exempelvis delaktighet i föreningsliv, religiöst liv eller liknande prioriterat och då skall bristande delaktighet inom dessa områden betraktas som en viktig inskränkning. I princip kan alla psykiska sjukdoms- eller störningsgrupper ge konsekvensen psykiskt funktionshinder. Individens tillstånd skall kunna fylla, eller skall vid någon tidpunkt ha fyllt kriterier för psykisk störning. Hit hör psykossjukdomarna, personlighetsstörningarna, de affektiva sjukdomarna och ångesttillstånden. Aspergers syndrom, liksom beteendestörningarna och uppmärksamhetsstörningarna med eller utan hyperaktivitet ingår också i kategorin psykisk störning. 24