Plan för ordnande av social-, hälso- och sjukvård i Egentliga Finland. Uppdatering för åren

Transkript

1 Plan för ordnande av social-, hälso- och sjukvård i Egentliga Finland Uppdatering för åren

2 Innehållsförteckning 1. PLANEN FÖR ORDNANDE AV SOCIAL-, HÄLSO- OCH SJUKVÅRD I UTVECKLANDET AV TJÄNSTER OCH ARBETET I FÖRHÅLLANDE TILL BEREDNINGEN AV SOCIAL- OCH HÄLSOVÅRDSREFORMEN Bakgrund Verksamhetens utgångspunkter, organisering och arbetet i förhållande till beredningen av social- och hälsovårdsreformen 4 2. BEFOLKNINGSSTRUKTUREN OCH BEFOLKNINGENS VÄLFÄRD I OMRÅDET Antalet invånare och befolkningsstruktur Invånarnas välfärd och hälsa HUVUDTEMAN I UPPDTATERINGEN AV PLANEN FÖR ORDNANDE AV SOCIAL-, HÄLSO- OCH SJUKVÅRD OCH ÅTGÄRDER I ANSLUTNING TILL DEM BRÅDSKANDE VÅRD OCH JOUR HÄLSO- OCH SJUKVÅRDENS JOUR SOCIALJOUR MUN- OCH TANDVÅRDENS JOUR PREHOSPITALA AKUTSJUKVÅRDEN MISSBRUKS- OCH MENTALTJÄNSTER TJÄNSTER FÖR BARN, UNGA OCH FAMILJER REHABILITERINGS-, VÅRD- OCH OMSORGSTJÄNSTER FÖR ÄLDRE FRÄMJANDE AV VÄLFÄRD OCH HÄLSA GEMENSAMT ÖVERENSKOMNA HANDLINGSSÄTT/REMISSPRAXIS UPPFÖLJNING OCH UPPDATERING AV PLANEN FÖR ORDNANDE AV SOCIAL-, HÄLSO- OCH SJUKVÅRD 57 BILAGOR 1. Ordnande av hälsovårdstjänster i Egentliga Finlands kommuner 2. Kostnaderna för social- och hälsovårdsväsendet per kommun 3. Förslag till verksamhetsprinciper för fysioterapin

3 1. PLANEN FÖR ORDNANDE AV SOCIAL-, HÄLSO- OCH SJUKVÅRD I UTVECKLANDET AV TJÄNSTER OCH ARBETET I FÖRHÅLLANDE TILL BEREDNINGEN AV SOCIAL- OCH HÄLSOVÅRDSREFORMEN 1.1. Bakgrund Enligt hälso- och sjukvårdslagen (1326/2010) som trädde i kraft i början av maj 2011 ska kommuner som hör till samma sjukvårdsdistrikt utarbeta en gemensam plan för ordnande av social-, hälso- och sjukvård. Kommunerna ska förhandla om planen med sjukvårdsdistriktets samkommun. Planen utarbetas för varje fullmäktigeperiod och den ska godkännas av sjukvårdsdistriktets samkommun. Godkännande av planen förutsätter att minst två tredjedelar av medlemskommunerna som hör till samkommunen stöder den och att deras invånarantal är minst hälften av alla medlemskommuners sammanräknade invånarantal. Kommunerna och samkommunerna ska tillsammans årligen bedöma planens förverkligande och genomföra behövliga ändringar i den. Planens innehåll har fastställts noggrannare genom statsrådets förordning 337/2011. Den första planen för ordnande av social-, hälso- och sjukvård i Egentliga Finland godkändes i områdets kommuner på våren 2013 och i Egentliga Finlands sjukvårdsdistrikts fullmäktige den 11 juni Då den första planen för ordnande av social-, hälso- och sjukvård utarbetades i Egentliga Finland koncentrerade man sig på vissa huvudteman av vilka man lyfte fram: Organiseringen av den prehospitala akutsjukvården Joursystemets funktion Utvecklingsbehoven som avser datasystemen Procedurer kring samordning av primärvården och den specialiserade sjukvården Förutom behandlingen av huvudteman beskriver planen för ordnande av social-, hälso- och sjukvård även områdets befolkningsstruktur och invånarnas hälsa samt hur sjukvårdsdistriktets kommuner har organiserat hälso- och sjukvårdstjänsterna. Därtill behandlas i planen på allmän nivå gemensamma tyngdpunkter för att främja välbefinnandet. I samband med att planen godkändes år 2013 godkändes en princip enligt vilken regional utvecklingsverksamhet som avser hälso- och sjukvården styrs av ett representativt kommunledarmöte, där kommundirektörer och representanter för experter inom hälso- och sjukvård från de olika områdena i Egentliga Finland deltar. Förutom representanter för kommunerna har också direktören för Egentliga Finlands sjukvårdsdistrikt och chefsöverläkaren från sjukvårdsdistriktet deltagit i kommunledarmötet som representanter för sjukvårdsdistriktet. Underställt kommunledarmötet fungerar en regional koordineringsgrupp för utveckling av datasystem och en expertarbetsgrupp som styr samordnandet av primärvårdens och den specialiserade sjukvårdens tjänster. Enligt de godkända principerna i planen för ordnande av social-, hälso- och sjukvård från år 2013 har man gjort gemensamt praktiskt utvecklingsarbete i frågor som gäller olika aktörers arbetsfördelning, vårdkedjorna och kundrutternas smidighet samt i frågor som gäller verksamheternas omorganisering. År 2015 beslutade kommunledarmötet att arbetet utvidgas till att omfatta hela social-, hälso- och sjukvården. Arbetet har i enlighet med beslutet utvidgats efter det. Därtill beslutade kommunledarmötet att planen uppdateras till att omfatta åren I den här uppdateringen som utarbetats utifrån beslutet, behandlas social-, hälso- och sjukvården som en helhet. Därtill har främjandet av hälsa och välfärd tagits med som ett eget nytt tema.

4 1.2. Verksamhetens utgångspunkter, organisering och arbetet i förhållande till beredningen av social- och hälsovårdsreformen I arbetet med planen för ordnande av social-, hälso- och sjukvård i Egentliga Finland är målet att säkerställa att invånarna har tillgång till högklassiga kund- och kostnadseffektiva tjänster som grundar sig på servicebehovet. Utgångspunkten för utvecklingsarbetet är ett intensivt samarbete mellan primärhälsovården, socialväsendet och den specialiserade sjukvården. I utvecklingsarbetet beaktas även det viktiga samarbetet med övriga aktörer inom den offentliga sektorn, den privata sektorn och tredje sektorn. Målet är att producera de tjänster som invånarna behöver i hela landskapets likvärdigt och genom att beakta språkliga rättigheter. I mätningen av verksamhetens effekt och kostnadseffektivitet samarbetar man i den utsträckning det är möjligt med nationella aktörer. I detta arbete utnyttjas bl.a. det riksomfattande pilotprojektet om servicepaket som koordineras av social- och hälsovårdsministeriet och Sitra. Egentliga Finland har i oktober 2016 valts med som testningslandskap av servicepaketen. Som övriga testningslandskap fungerar Birkaland och Norra Savolax. Kommunerna i Egentliga Finland och de samkommuner som hör till social-, hälso- och sjukvårdsområdet har godkänt projektplanen för revideringen av landskapets social- och hälsovårdstjänster i juni/augusti I projektplanen har de viktigaste principerna för förberedelsearbetet och målen behandlats. Dessutom presenteras social- och hälsovårdsreformens förberedelseorganisation i projektplanen (bild 1). I förberedelsen av planen för ordnande av social-, hälso- och sjukvård koncentrerar man sig på den innehållsmässiga utvecklingen, men arbetet görs i nära samarbete med förberedelsen av social- och hälsovårdsreformen, genom att beakta betydelsefulla strukturella ändringar som är på kommande i social-, hälso- och sjukvårdens servicesystem.

5 Bild 1. Organisationsstrukturen i Egentliga Finland då social- och hälsovårdsreformen blir klar I förberedandet av social- och hälsovårdsreformen är utgångspunkten att alla ärenden i kommunerna eller på samkommunernas nivå som påverkar social- och hälsovårdsreformen i fortsättningen ska föredras för behandling i social- och hälsovårdsreformens förberedelseorganisation. Därtill konstateras att ordförande för expertarbetsgruppen för planen för ordnande av social-, hälso- och sjukvård fungerar som föredragande vid behandlingen av ärenden som angår planen för ordnande av social-, hälso- och sjukvård på mötet med ledande tjänsteinnehavare. På det möte som den regionala koordineringsgruppen för informationshantering i anslutning till planen för ordnande av social-, hälso- och sjukvård höll den 2 maj 2016 drogs det upp riktlinjer om att behandlingen av helheter som berör informationshantering flyttas till underarbetsgruppen för ICT och elektroniska tjänster inom den arbetsgrupp som förbereder social- och hälsovårdsreformen och att den regionala koordineringsgruppen för informationshantering avslutas. Riktlinjerna orsakar ändringar i den tidigare organiseringen av arbetet med planen för ordnande av social-, hälso- och sjukvård. I fortsättningen är verksamheten organiserad enligt bild 2. Förutom de nuvarande underarbetsgrupperna kan expertarbetsgruppen vid behov tillsätta arbetsgrupper för att utveckla olika teman samt beredningsarbetsgrupper som biträder dem. Arbetet ska genomföras i nära samarbete med social- och hälsovårdsreformens förberedande organisation (i synnerhet med arbetsgruppen för ordnandet av tjänsterna, arbetsgruppen för tjänsteproduktionen, arbetsgruppen för ICT och elektroniska tjänster och arbetsgruppen för forskning, utbildning och utveckling). Expertarbetsgruppen utnämner medlemmarna i underarbetsgrupperna. Ändringar som gäller medlemmarna i expertarbetsgruppen godkänns i fortsättningen av de ledande tjänstinnehavarnas möte, till vilket även sådana ärenden som kräver kommunernas eller samkommunernas beslut överförs för behandling och beslutsfattande.

6 Bild 2. Organiserandet av arbetet i anslutning till planen för ordnande av social-, hälso- och sjukvård i Egentliga Finland Expertarbetsgruppens medlemmar: Omsorgsdirektör Riitta Liuksa, Åbo (ordförande) Verkställande direktör Tapio Häyhtiö, Egentliga Finlands kompetenscenter inom det sociala området Ledande överläkare Sari Koistinen, Loimaa Direktör för serviceområdet Katariina Korkeila, Åbo Överskötare Ritva Kosklin, VSSHP Administrativ överskötare Päivi Nygren, VSSHP Kommundirektör Arto Oikarinen, Masku Utvecklingschef Mikko Pakarinen, Åbo Stadssekreterare Antti Perälä, Åbo Chef för socialtjänsterna Eeva Purhonen, Salo Social- och hälsovårdsdirektör Eeva-Sirkku Pöyhönen, Pemar Social- och hälsovårdsdirektör Sari Rantanen, Nystad Cheföverläkare Samuli Saarni, VSSHP Chef för hälsotjänsterna Kaisa Nissinen-Paatsamala, Salo Ledande överläkare Erkki Tuomaala, S:t Karins Omsorgschef Maria Wallin, Kimitoön Planeringskoordinator Pasi Oksanen, Åbo (sekreterare)

7 2. BEFOLKNINGSSTRUKTUREN OCH BEFOLKNINGENS VÄLFÄRD I OMRÅDET 2.1. Antalet invånare och befolkningsstruktur Egentliga Finlands befolkningsstruktur och välfärd granskas ur landskaps-, region- och kommunsynvinkel. Egentliga Finlands landskap utgörs av 27 kommuner; i slutet av 2015 fanns det totalt invånare i området (bild 3). Invånarantalet per kommun presenteras i tabell 1. Av kommunerna i området är Kimitoön, Pargas och Åbo tvåspråkiga. Förutom de kommuner som hör till landskapet Egentliga Finland hör Pungalaitio till Egentliga Finlands sjukvårdsdistrikts medlemskommuner, men kommunen meddelade emellertid år 2013 i samband med att den godkända planen för ordnande av social-, hälso- och sjukvård upprättades att den istället deltar i arbetet med att ta fram en plan för ordnande av social-, hälso- och sjukvård i Birkaland. I planen behandlas också befolknings välfärd ur kommunernas synvinkel i landskapet Egentliga Finland. Utöver detta kontrolleras viss bakgrundsstatistik per region genom att följa tidigare använda regionkommunfördelningar, fastän regionkommunerna inte längre fungerar som officiella områdesdelare. Bild 3. Kommunerna i Egentliga Finland, regioner och befolkning Åbo Masku 9706 Nousis 4859 Salo Somero 9093 Aura 3986

8 S:t Karins Pöytis 8562 Sagu 3019 Reso Letala 8520 Koski Åbl 2399 Lundo Virmo 7859 Vemo 2276 Nådendal Kimitoön 6909 Pyhäranta 2136 Loimaa Rusko 6110 S:t Mårtens 2028 Nystad Tövsala 1633 Pargas Oripää 1377 Pemar Gustavs 895 Tabell 1. Kommunernas invånarantal i Egentliga Finland (Statistikcentralen) Områdets befolkningsmängd har ökat under hela 2000-talet. I sin helhet har befolkningsmängden i Egentliga Finland ökat från år 2000 till år 2015 med totalt 6,1 procent ( personer). Ökningen har varit fortsatt jämn också de senaste fem åren, under vilka befolkningsmängden i Egentliga Finland i sin helhet har ökat med 2,0 procent (9140 personer). Regionalt bör det uppmärksammas att befolkningstillväxten är koncentrerad till Åboregionen, där befolkningsmängden ökat från år 2000 till år 2015 med 10,3 procent och från år 2010 till år 2015 med 3,8 procent. I övriga regioner i Egentliga Finland har befolkningsmängden under de senaste fem åren sjunkit (Tabell 2 och 3). Under de fem senaste åren har befolkningsmängden ökat kraftigast i Lundo, S:t Karins, Åbo och Rusko. Tabell 2. Utvecklingen av regionernas befolkningsmängd i Egentliga Finland (Statistikcentralen)

9 Tabell 3. Utvecklingen av kommunernas befolkningsmängd i Egentliga Finland (Statistikcentralen) Tabell 4. Befolkningsprognos för Egentliga Finland och dess regioner (Sotkanet) Befolkningsmängden väntas öka något över 4 procent under de följande femton åren. Tillväxten hänför sig speciellt till Åboregionen, där befolkningen väntas öka med nästan 7,5 procent. I övriga regioner i landskapet väntas befolkningsmängden vara oförändrad eller minska. Befolkningsprognosen grundar sig på Statistikcentralens trendberäkning som utgår från att utvecklingen av födelsetalen och dödligheten samt migrationen fortsätter att vara på ungefär samma nivå som under tidigare år. Enligt prognosen kommer befolkningsmängden i området att år 2020 vara drygt och år 2030 drygt invånare.

10 Med tanke på servicebehovet och kommunernas ekonomiska bärkraft är det väsentligt att förutom befolkningsmängden även granska befolkningsstrukturen. Enligt Statistikcentralens befolkningsprognos kommer befolkningens demografiska försörjningskvot (mängden invånare som är under 15 år eller har fyllt 65 år i förhållande till mängden åringar) att försvagas till år 2030, och som helhet kommer utvecklingstakten i Egentliga Finland att motsvara utvecklingstakten i hela landet. Skillnaderna mellan de olika regionerna i landskapet är stor både i fråga om utgångsläget och den framtida utvecklingen. I Åboregionen väntas den demografiska försörjningskvoten försvagas från 54,3 till 63 under de kommande femton åren. I övriga regioner i Egentliga Finland är den demografiska försörjningskvoten redan för tillfället svagare än så och den förväntas ytterligare försvagas före år 2030 till nivån 85 91,2. Försvagningen av den demografiska försörjningskvoten beror huvudsakligen på att befolkningen blir äldre. Utvecklingen av olika åldersgruppers andelar i landskapets olika regioner presenteras i tabell 6. Tabell 5. Befolkningens demografiska försörjningskvot enligt region (Statistikcentralen) Bild 4. Befolkningens demografiska försörjningskvot enligt kommun (Statistikcentralen)

11 0 15-åringar, % av befolkningen åringa r, % av befolkningen 65 år fyllda, % av befolkningen 75 år fyllda, % av befolkningen 85 år fyllda, % av befolkningen Hela landet Egentliga Finland Åboregionen Saloregionen Loimaaregionen Vakka-Suomi Åboland ,3 65,7 15 6,6 1, ,4 62,1 20,5 8,8 2, ,1 57,3 25,6 14 3, ,3 65,4 16,2 7,4 1, ,5 61,9 21,7 9,4 2, ,9 57,2 26,9 15,1 4, ,2 66,8 15 6,7 1, ,4 61,9 21,7 9,4 2, ,9 57,2 26,9 15,1 4, ,4 63,7 17,9 8,1 1, ,9 58,5 24,6 11 3, ,9 53,6 30,5 17 4, ,2 60,6 20,2 9,8 2, ,7 57,2 25,1 11, ,9 52,8 30,3 16,9 4, ,6 64,8 16,5 7,4 1, ,8 58,1 26,1 11,3 3, ,6 49,8 35,6 20,3 5, ,5 61,3 20,2 9,9 2, ,5 56,8 26,7 11,6 3, ,7 51,5 32,8 18,6 5,1 Tabell 6. Åldersklassernas andel av befolkningen år 2000 och 2015 samt prognos för 2030 (Sotkanet) Då befolkningsstrukturen och områdets servicebehov granskar bör immigrationens inverkan beaktas. Andelen av befolkningen som har ett annat modersmål än finska eller svenska har ökat under hela 2000-talet. I slutet av år 2015 var deras andel av befolkningen drygt 6 procent. De flesta som talar ett annat språk än finska, svenska och samiska finns i Åbo- och Saloregionen och i synnerhet i Åbo, Reso och Salo (tabellerna 7 och 8). Nettomigrationens andel av befolkningsmängdens tillväxt syns också då man granskar andelen av befolkningen som har ett annat modersmål än finska eller svenska (tabell 4). Andelen har ökat i alla områden. inom sjukvårdsdistriktet i slutet av år 2011 var den 4,7 procent av hela befolkningen. Majoriteten av invånarna med ett främmande språk som modersmål finns i Åbo, Salo och Reso-Rusko samarbetsområde.

12 Annat språk än finska, svenska eller 2015 samiska som modersmål/1 000 invånare Hela landet 60,1 Egentliga Finland 60,8 Åboregionen 71,6 Saloregionen 52,5 Loimaaregionen 28,5 Vakka-Suomi 26,5 Åboland 26,1 Tabell 7. Annat språk än finska, svenska eller samiska som modersmål /landskap och regioner (Sotkanet) 2014 Modersmål annat än finska, svenska eller samiska / invånare Åbo 101 Reso 64,8 Oripää 55,9 Salo 56,7 Tövsala 39,8 Koskis 39,2 S:t Karins 38,6 Letala 40,8 Somero 27,6 Gustavs 29,1 Pöytis 27,6 Loimaa 26,4 Aura 28,6 Kimitoön 27,8 Lundo 26,5 Pargas 25,3 Sagu 21,5 Nådendal 19 S:t Mårtens 17,8 Nystad 20,6 Pemar 17,6 Virmo 15,7 Vemo 16,3 Nousis 12,3 Masku 13 Rusko 13,1 Pyhäranta 12,2 THL, Statistik- och indikationsbank Sotkanet.fi Tabell 8. Annat språk än finska, svenska eller samiska som modersmål /kommuner (Sotkanet)

13 2.2. Invånarnas välfärd och hälsa Avsnittet som beskriver invånarnas välfärd och hälsa i rapporten är gemensam med avsnittet i lägesrapporten i anslutning till beredningen av social- och hälsovårdsreformen, som uppgjorts av Åbo stads förändringsdirektör Antti Parpo. Befolkningens välfärd och hälsotillstånd har behandlats mer omfattande i kommunernas egna välfärdsberättelser samt bl.a. i Sydvästra Finlands regionala välfärdsberättelse från år 2015, vilken utarbetades i samarbete mellan Regionförvaltningsverket i Sydvästra Finland, Egentliga Finlands och Satakunta sjukvårdsdistrikt, Egentliga Finlands förbund och Satakuntaförbundet samt områdets kompetenscenter inom socialbranschen (Vasso och Pikassos) och KASTE-programmet. Välfärden och hälsan bland invånarna i Egentliga Finland behandlas endast i stora drag och genom att ganska snävt granska invånarnas inkomstfördelning, arbetslöshet, andelen unga utanför utbildning samt hälsorelaterade indikatorer. Befolkningens välfärd utvärderas med låginkomstgrad och gini-koefficient som beskriver inkomstfördelningen samt med nyckeltal om arbetslösheten. Som beskrivande indikatorer för befolkningens hälsa används PYLL-index (Potential Years of Life Lost) och sjuklighetsindex. Inkomstfördelning Det internationella sättet att mäta låginkomster grundar sig på en mätare med vilken man proportionellt påvisar hur stor andel av befolkningen som förfogar över inkomster som ligger under gränsen för låginkomster. Gränsen för låginkomster definieras som 60 procent av alla inkomsttagares medianinkomst. Gini-koefficienten i sin tur beskriver jämlikheten i inkomstfördelningen. Ju högre gini-koefficienten är desto ojämnare är också inkomstfördelningen bland befolkningen. En teoretisk fullkomlig inkomstfördelning, m.a.o. en situation där alla inkomster är jämnt fördelade bland befolkningen, uppstår då gini-koefficienten är 0. På motsvarande sätt indikerar värdet 1 en fullkomligt ojämlik inkomstfördelning, där alla inkomster hos befolkningen kanaliseras till en person. I inkomstfördelningsstatistiken presenteras gini-koefficienterna i procent (multiplicerade med hundra). Tabell 9. Inkomstfördelningen bland invånarna i Egentliga Finland 2014

14 Låginkomsttagarnas relativa mängd är större i Egentliga Finland än i Finland överlag och det finns relativt mest låginkomsttagare i Saloregionen och i Åbo. De avvikande siffrorna i Åbo förklaras av den stora mängden studerande i staden. Studerande hör oftast till gruppen låginkomsttagare. Samtidigt avviker de emellertid från övriga låginkomsttagare på så sätt att låginkomsten förväntas vara tillfällig och bunden till studietiden. I Vakka-Suomi och de andra kommunerna i Åboregionen förutom Åbo kan man betrakta andelen låginkomsttagare som till och med exceptionellt liten. Jämlikheten i inkomstfördelningen i landskapet motsvarar övriga Finland. I resultaten om jämlikheten i inkomstfördelningen mellan landskapets kommuner avspeglas ojämlikheten i inkomstfördelningen bland befolkningen i kraftigt. I övriga kommuner i landskapet är inkomstfördelningen i allmänhet mer jämlik än i landet i genomsnitt. Resultaten om inkomstfördelningens jämlikhet berättar ingenting om inkomsttagarnas inkomstnivå utan visar endast i vilken grad inkomstfördelningen är homogen. Jämlikheten i inkomstfördelningen behöver inte heller korrelera med kommunens låginkomstgrad. Bland annat i Nådendal är andelen låginkomsttagare bland inkomsttagarna låg och inkomstfördelningens ojämlikhet ganska hög. Den ojämlika inkomstfördelningen i Nådendal torde förklaras med en större mängd storinkomsttagare än i genomsnitt. Däremot är både ojämlikheten i inkomstfördelningen och låginkomsttagarnas relativa mängd stor i Åbo. Arbetslöshet Långtidsarbetslöshet och personer utanför utbildning har ofta ett samband med social missgynnsamhet. Alla arbetslösa kan inte klassificeras som socialt missgynnade, och det är inte heller befogat att göra det, men bland de socialt missgynnade är andelen arbetslösa överrespresenterade. I Egentliga Finland var arbetslöshetsgraden 12,6 procent i april Det understiger den nationella arbetslöshetsgraden på 13,0 procent. Arbetslösheten i landskapet är högst i Åbo och Salo.

15 Bild 5. Arbetslöshetsgraden i Egentliga Finlands kommuner i april 2016 Enligt uppgifter från slutet av 2014 tillhör Egentliga Finland de landskap där andelen arbetande, svårsysselsatta och också unga utanför utbildning är nära landets medeltal. (Egentliga Finlands förbund Lounaistieto.

16 Tabell 10. Nyckeltal om arbetslösheten i Egentliga Finland Andelen svårsysselsatta i landskapets enskilda kommuner är allmänt under landets medeltal, men i Åbo och i synnerhet i Salo är deras andel av alla arbetslösa tämligen stor. Bakomliggande orsaker till den höga arbetslösheten i Saloregionen är den kraftiga strukturförändringen inom industrin i regionen. Nedläggningen av Nokias produktion i Salo har försvårat sysselsättningssituationen i regionen. Andelen unga utanför utbildning varierar stort mellan kommunerna. I Egentliga Finland verkar problemet emellertid närmast vara förknippat till några kommuner på landsorden, fastän det också i Reso och Nystad finns unga som inte har fått någon fortsatt utbildningsplats efter den grundläggande utbildningen. Dödlighet och sjuklighet Befolkningens hälsouppgifter i landskapet granskas med en indikator som mäter förtida dödlighet och ett sjuklighetsindex utvecklat av Institutet för hälsa och välfärd. Dödligheten anses vara en av de mest pålitliga indikatorerna på befolkningens hälsotillstånd. Förtida dödlighet beskrivs med PYLL-index. Mätaren betonar betydelsen av inträffade dödsfall i ung ålder. PYLL-indexet för ett visst område visar hur många levnadsår man skulle gå miste om på grund av förtida dödsfall i en sådan fiktiv befolkning, där det på det granskade området råder en dödsfara i varje åldersgrupp och där det skulle finnas under 80-åringar fördelade i åldersgrupper på samma sätt som i hela landet.

17 Källa: Sotkanet 2016 Bild 6. Förtida dödligheten per kommun i Egentliga Finland (PYLL-index åren ) PYLL-indexet för invånarna i Egentliga Finland är på allmän nivå under landets medeltal Den förtida dödligheten varierar emellertid mycket inom landskapet. Den förtida dödligheten är lägst i Åbos ringkommuner och högst i landskapets gränsområden: Nystad, Gustavs, Loimaa, Oripää och Somero.

18 Även PYLL-indexet för Sagu kan anses vara högt. I tolkningen av siffrorna för de olika kommunerna är det skäl att uppmärksamma att årliga variationer kan vara betydande i synnerhet för små kommuner. För att minimera de tidsmässiga variationerna är PYLL-indexen presenterade i tabellen som medeltal för åren Sjukligheten bland invånarna i Egentliga Finland beskrivs med THL:s sjuklighetsindex. Indexet anger sjukligheten bland befolkningen i kommunerna och områdena i förhållande till hela landets nivå. I indexet har sju olika sjukdomsgrupper beaktats, vilka presenteras skilt i tabell 11.

19

20 Tabell 11. Sjukligheten i Egentliga Finland kommunvis

21 Sjuklighetsindexets värde för invånarna i Egentliga Finland år 2011 var 102,4 och det överskrider i liten grad landets medeltal. Som ett fenomen i Egentliga Finland kan man betrakta en mer allmän förekomst av cancer och mentala sjukdomar än i resten av landet. Sjukligheten varierar kommunvis. Det förekommer mer sjuklighet än i genomsnitt i Aura, Koskis, Loimaa, S:t Mårtens, Nousis, Oripää, Reso, Somero, Tövsala, Åbo, Nystad och Vemo. I de övriga kommunerna i Egentliga Finland ligger befolkningens sjuklighet under landets medeltal. Anmärkningsvärt är att den förtida dödligheten är hög i kommunerna Gustavs och Sagu som har låg sjuklighet. För dessa kommuner med en liten befolkningsmängd kan det antas att slumpvariationen åtminstone delvis förklarar de motstridiga resultaten. 3. HUVUDTEMAN I UPPDTATERINGEN AV PLANEN FÖR ORDNANDE AV SOCIAL-, HÄLSO- OCH SJUKVÅRD OCH ÅTGÄRDER I ANSLUTNING TILL DEM I uppdateringen har det lyfts fram fyra huvudtemahelheter som behandlas i detta kapitel. De huvudsakliga utvecklingsobjekten är: Brådskande vård och jour Missbruks- och mentaltjänster Tjänster för barn, unga och familjer Rehabiliterings-, vård- och omsorgstjänster för äldre. De två sistnämnda helheterna (samt temat för främjande av hälsa och välbefinnande i kapitel 4) behandlas som mer omfattande åtgärdsprogram där man i den utsträckning det är möjligt drar nytta av regeringens riksomfattande spetsprojekt.

22 3.1. BRÅDSKANDE VÅRD OCH JOUR Bakgrund Det pågår flera lagändringar på hösten 2016 om ordnandet av social-, hälso- och sjukvårdens jourtjänster. I september 2016 avslutades remissrundan om utkastet till regeringens proposition med förslag till lagar om ändring av hälso- och sjukvårdslagen och av socialvårdslagen samt utkastet till statsrådets förordning om grunderna för brådskande vård och villkoren för jour inom olika medicinska verksamhetsområden. Lagpaketförslaget som varit på remissrunda utgår ifrån att den mest krävande jouren dygnet runt koncentreras till tolv sjukhus. Alla fem universitetscentralsjukhusen i Helsingfors, Åbo, Tammerfors, Kuopio och Uleåborg föreslås erbjuda den mest krävande vården. De sju övriga centralsjukhusen med omfattande jour skulle finnas i Lahtis, Villmanstrand, Björneborg, Seinäjoki, Jyväskylä, Joensuu och Rovaniemi. I de övriga centralsjukhusen i Kotka, S:t Michel, Nyslott, Tavastehus, Vasa, Karleby, Kajana och Kemi, ordnas samjour för primärhälsovården och specialsjukvården dygnet runt, vilken skulle inkludera jour för de mest behövliga medicinska specialiteterna, socialjour samt jour inom munhälsovården enligt behov. Vissa krävande operationer skulle koncentreras till sjukhus med omfattande jour. Enligt förslaget kunde social- och hälsovårdsministeriet i fortsättningen bevilja undantagstillstånd för primärhälsovård eller akutmedicinsk jour dygnet runt, om specialansvarsområdenas sjukvårdsdistrikt välgrundat och enhälligt föreslår det. Förslaget skulle inte förutsätta att hela socialjourverksamheten flyttades i anknytning till sjukhusen utan det skulle fortfarande vara möjligt att erbjuda tjänsterna i de egna enheterna eller till exempel i en gemensam enhet med polisen. Eftersom en stor del av socialjourarbetet görs annanstans än i en fast enhet bör man också se till att det finns tillräcklig beredskap för detta. Socialjouren skulle ordnas både i samband med en omfattande jourenhet inom hälso- och sjukvård och i samband med en samjour för den specialiserade sjukvården. Förpliktelsen att ordna psykosocialt stöd i samarbete med social- och hälsovården som en del av den brådskande vården skulle klargöras. I alla enheter som förverkligar jour borde det finnas tillräckliga resurser och kompetens. Avsikten är att genomföra omstruktureringen av jouren och den specialiserade sjukvården så att de stöder förverkligandet av social- och hälsovårdsreformens mål. Förnyelserna är avsedda att träda i kraft den 1 januari 2017 och övergångsperioden är 1 2 år. Regeringens lagutkast som gäller social- och hälsovårds- och landskapsreformen skickades på remiss den 31 augusti Utlåtanden om de mest centrala lagarna i utkastet har begärs senast den 9 november 2016: landskapslagen, lagen om ordnandet av social- och hälsovård, införandelagen, lagen om landskapens finansiering och lagen om statsandelar för kommunal basservice. Avsikten med regeringens proposition är att grunda nya landskap från och med 1 juli 2017 och att reglera deras förvaltning och ekonomi. På sommaren 2017 börjar landskapens tillfälliga förvaltning att förbereda inledandet av den nya verksamheten år Avsikten är att flytta ansvaret för ordnandet av social- och hälsovårdstjänster från kommunerna till landskapen från den 1 januari I utkastet till lag om ordnandet av social- och hälsovården konstateras (9 ) att ansvaret för att ordna den prehospitala akutsjukvården är på landskapen Birkaland, Norra Österbotten, Norra Savolax, Nyland och Egentliga Finland. De organiserar den prehospitala akutsjukvården på alla landskapens områden i samarbetsområdet. I lagförslagets 10 konstateras att det för den regionala koordineringen, utvecklingen och samarbetet av social- och hälsovården organiserad av landskapen finns fem samarbetsområden. De landskap som hör till samarbetsområdena fastställs genom statsrådets förordning på så sätt att de landskap som upprätthåller ett universitetssjukhus: Birkaland, Norra Österbotten, Norra Savolax, Nyland och Egentliga Finland hör till skilda samarbetsområden. Man gör upp ett samarbetsavtal för landskapen i samarbetsområdet. Enligt lagutkastet kommer man överens om koordinering av prehospital akutvård och övrig verksamhet i landskapens samarbetsavtal HÄLSO- OCH SJUKVÅRDENS JOUR

23 Enligt 50 i hälso- och sjukvårdslagen ska brådskande sjukvård, inbegripet brådskande mun- och tandvård, mentalvård, missbrukarvård och psykosocialt stöd, ges patienten oberoende av var han eller hon är bosatt. Med brådskande vård avses omedelbar bedömning och behandling som inte kan skjutas upp utan att sjukdomen förvärras eller kroppsskadan försvåras och som gäller akut sjukdom, kroppsskada, försämring av en långvarig sjukdom eller funktionsnedsättning. För brådskande vård ska kommunen eller samkommunen för ett sjukvårdsdistrikt ordna jour dygnet runt. Jourenheten ska ha tillräckliga resurser och tillräcklig kompetens för att vårdkvaliteten och patientsäkerheten ska tillgodoses. Jourenheterna och deras arbetsfördelning ska fastställas i planen för ordnande av social-, hälso- och sjukvård och, i fråga om specialiserad sjukvård, i avtalet om ordnande av specialiserad sjukvård. I samband med beslut om jourenheter ska hänsyn tas till den prehospitala akutsjukvården i området, avstånden mellan jourenheterna och befolkningens servicebehov. En patient som har tagits in för brådskande vård får flyttas till fortsatt vård vid en enhet som bestäms på grundval av hemkommunen förutsatt att patientsäkerheten och den mottagande enhetens möjligheter att ordna nödvändig fortsatt vård har säkerställts. Enligt Egentliga Finlands sjukvårdsdistrikts ikraftvarande förvaltningsstadga har Affärsverket för akutvård och jour (i fortsättningen EPLL) som uppgift att sörja för produktionen av den specialiserade sjukvårdens och primärvårdens jourtjänster för Åbo universitetscentralsjukhus och primärvårdens enheters behov, samt att koordinera och styra produktionen av jourtjänster i hela sjukvårdsdistriktet. Nuläge Kommunerna i Egentliga Finland eller deras gemensamma organisationer för primärvård ordnar själv brådskande sjukvård under tjänstetid. En avvikelse från detta gör Åbo och Nystad. Olycksfall och patienter som behöver ambulans i Åbo stad vårdas vid EPLL också under tjänstetid. Hela Nystads jour har centraliserats till Vakka-Suomi sjukhus. Dessutom har Nådendal, Pöytis, Salo och Somero egen brådskande mottagningsverksamhet utanför tjänstetid. Kommunerna i området för Egentliga Finlands sjukvårdsdistrikt har ett ikraftvarande serviceavtal med EPLL om köp av tjänster. Jouren dygnet runt på sjukvårdsdistriktets område har på hösten 2015 centraliserats till fyra ställen och därtill är Somero stads nattjour förlagd till Forssa sjukhus. Med hjälp av en centraliserad jour har man strävat efter att säkerställa tillräckligt med personal, bred kompetens, effektivt bruk av undersökningsinstrument och patientsäkerhet. Jour dygnet runt ordnas i Egentliga Finlands sjukvårdsdistrikt i Åucs Åbo universitetscentralsjukhus, Åucs Vakka-Suomi sjukhus, Åucs Loimaa sjukhus samt Åucs Salo sjukhus. I Salo finns därtill mellan kl primärhälsovårdens jour ordnad av Salo hälsovårdscentral. Den egentliga samjouren förverkligas i Åucs Åbo universitetscentralsjukhus och också mera snävt i Åucs Salo sjukhus. I Åucs Loimaa sjukhus och Åucs Vakka-Suomi sjukhus finns jour på basnivå. Sjukvårdsdistriktets styrelse har anhållit om tillstånd från social- och hälsovårdsministeriet att upprätthålla dygnet runt jour på basnivå. Behandlingen av ansökningarna om undantagstillstånd pågår fortfarande i september Förutom EPLL:s jour finns egen jour dygnet runt också för barnsjukdomar, kvinnosjukdomar, öronsjukdomar och ögonsjukdomar vid Egentliga Finlands sjukvårdsdistrikt. Den psykiatriska jouren enligt förordningen finns vid Egentliga Finlands sjukvårdsdistrikt i Åbo, i anslutning till EPLL. Utgångspunkterna och planen för utvecklingen av verksamheten

24 Hälso- och sjukvårdens jour Specialistläkarnas jour lades ner vid Åucs Loimaa och Åucs Vakka-Suomi sjukhus år 2015 i enlighet med Egentliga Finlands sjukvårdsdistrikts ena sjukhusstrategi, vilket ledde till att det har varit omöjligt att förverkliga samjouren i sjukhusen i fråga. Vårdavdelningarna i dessa sjukhus flyttades till Loimaa och Nystad hälsovårdscentralsavdelningar i december På avdelningarna finns platser som används av den specialiserade sjukvården. På Salo sjukhus tillhandahålls konsultation med specialistläkare inom internmedicin, kirurgi och anestesiologi, vilken genomförs inom 30 minuter. I förberedelsen av social- och hälsovårdsreformen har det dragits upp riktlinjer om att den mest krävande specialitetsjouren koncentreras till tolv sjukhus med en enhet för omfattande jour dygnet runt i samband med vilka det också erbjuds socialjour. Åucs Åbo universitetscentralsjukhus hör till dessa sjukhus. Vid universitetssjukhuset ska det finnas jour och socialjour inom minst cirka tio olika specialiteter. Det är skäl att utvärdera den kommande organisationsmodellen för jouren genom att beakta befolkningens servicebehov och den kommande lagstiftningens linjedragningar. Enligt Egentliga Finlands sjukvårdsdistrikts EPLL används Vakka-Suomis och Loimaas jourer nattetid ytterst litet i förhållande till de resurser som går åt för att upprätthålla verksamheten. På båda sjukhusen har de nattliga besöken (22-08) varit i medeltal 4 besök/natt under den första halvårsperioden Av dessa har läkarbesöken utgjort i medeltal 3 3,5/natt. Den prehospitala akutvårdens patientstyrningsanvisningar är uppgjorda så att de mest krävande patienterna transporteras automatiskt direkt till Åbo, och de förs alltså inte via jouren på Åucs Loimaa sjukhus eller Åucs Vakka-Suomi sjukhus. Detta möjliggör en mer enhetlig och snabbare vårdkedja för kritiskt sjuka patienter. Vid utvärdering av Salo sjukhus jouranvändning bör man beakta det omfattande arbete som utförs vid Salo hälsovårdscentral före kl. 24 när hälsovårdscentralens jour stänger. Den sena stängningstiden på hälsovårdscentralen inverkar betydligt på antalet nattliga besök på sjukhuset. Profilen för patienternas servicebehov på T-sjukhuset i Åbo har förändrats under åren 2015 och 2016 och andelen svårbehandlade patienter har blivit allt större. Expertarbetsgruppen för planen för ordnande av social-, hälso- och sjukvård i Egentliga Finland har ansett att det inte finns behov av fortsatt nattlig jour på Åucs Loimaa och Åucs Vakka-Suomi sjukhus. Användningen är liten och en del av patienterna styrs slutligen till Åbo. De ovan nämnda sjukhusens jourläkare stöder verksamheten på hälsovårdscentralens vårdavdelning i området, men behovet har varit ytterst litet och med olika informationsteknologiska lösningar kan det minskas ytterligare. Det är möjligt att trygga fjärrkonsultationer från Åbos samjour. I och med förändringarna i tjänsterna och resursernas nya allokering skulle det vara möjligt för sjukvårdsdistriktets egna akutmedicinska läkare att i framtiden behandla Egentliga Finlands sjukvårdsdistrikts jourtjänster i Loimaa och Vakka-Suomi sjukhus under dags- och kvällstid. I och med verksamhetens omorganisering skulle det vara möjligt att under den tiden och vid dessa enheter behandla mer krävande patienter än i dag. Organiseringen kräver laboratorie- och avbildningstjänster som stöd under verksamhetstiden. För Salo sjukhus jour finns det inte behov att göra väsentliga förändringar under planeringsperioden. Beträffande jouren för barnsjukdomar finns det ett beslut av Egentliga Finlands sjukvårdsdistrikts cheföverläkare enligt vilket jouren kommer att flyttas under T3-sjukhusets resultatenhet för barnsjukdomar, med undantag för traumapatienter som förs med ambulans och som fortfarande förs till T2-sjukhusets samjour EPLL. EPLL kan sköta utvärderingen av jourtjänsternas vårdbehov för hela sjukvårdsdistriktets område med centraliserad telefontjänst och digital service. Internetbaserad intelligent symtomutvärdering (Egenvård och digitala mervärdestjänster, ODA-projektet) håller på att utvecklas på nationell nivå och EPLL är med i projektet. Den digitala service n kommer under den närmaste tiden också att möjliggöra olika kontaktsätt.

25 Socialjour och EPLL Som en del i arbetet med planen för ordnande av social-, hälso- och sjukvård i Egentliga Finland har det förberetts ett förslag om omorganisering av socialjouren. I och med social- och hälsovårdsreformen flyttas ansvaret för att ordna social-, hälso- och sjukvårdens tjänster till landskapet. Målet när man övergår till ett nytt organisationssätt i Egentliga Finland är att organisera socialjouren så att den fungerar i hela landskapet som en enhet baserad på arbetad tid som centraliserat tillgodoser socialjourens behov inom hela området och som fungerar på det sätt jourförordningen förutsätter i samarbete med hälso- och sjukvårdens jour. Man övergår gradvis mot detta mål. I det följande skedet, år 2017, centraliseras all socialjour som sker per telefon utanför tjänstetid i Åboregionens kommuner, Åbolands kommuner, Loimaaregionens kommuner, och Saloregionens kommuner till det nutida Åbo socialjour, som fungerar med arbetad tid-principen 24/7. I samband med omorganiseringen av verksamheten prövas år 2017 en verksamhetsmodell, där en arbetstagare i socialjouren arbetar tre 8-timmars arbetsskift per vecka i EPLL:s samjours lokaliteter i Åbo. Hur socialjourens nya verksamhetsmodell fungerar utvärderas utgående från kund- och arbetstagarrespons varje halvår i expertarbetsgruppen som planerar ordnandet av social-, hälso- och sjukvård och verksamheten omformas vid behov så att den motsvarar servicebehovet. Mål Åtgärd Ansvarig Tidtabe ll Jouren dygnet runt organiseras 2017 så att den motsvarar servicebehov et samt lagstiftningen 2017 s krav Jouren dygnet runt ordnas på området på två centraliserade samjoursställen: i Åbo och Salo I Loimaa och Vakka-Suomi avslutas den nattliga jouren under år 2017 I Loimaa och Vakka-Suomi ordnas brådskande mottagningsverksam het och sådana stödtjänster som behövs mellan klockan 8 och 22 sju dagar i veckan I omorganiseringen av den nattliga jouren beaktas de regionala konsulteringsbehove n samt resursfördelningen för enheterna som har jour dygnet runt. Utvecklingen av telefonservicen och den digitala skötseln av ärenden genom att dra nytta av ODA-projektet Egentliga Finlands sjukvårdsdistrikt, Affärsverket för akutvård och jour (EPLL) i samarbete med kommunerna samt med expertarbetsgrupp en som utarbetar planen för ordnande av social-, hälso- och sjukvård Mätare Tabell 12. Målen och åtgärderna för uppdateringen av hälso- och sjukvården Mängden enheter som erbjuder jour dygnet runt Besöksmängden i jourenheterna enligt vårdlinjerna och ankomsttiderna på olika enheter Längden på besöket/förflytten till fortsatt vård per enhet Mängden telefonrådgivning/konsultat ion enligt typ av uppdrag M ä n g d e n telefonrådgivning/konsultat ion per typ av uppdrag

26 SOCIALJOUR Allmänt I 9 i socialvårdslagen (1301/2014) som godkändes i början av april 2015 konstateras att socialjouren bör ordnas dygnet runt för att trygga brådskande och nödvändig hjälp. Jouren bör förverkligas på så sätt att man kan få kontakt med servicen dygnet runt och att brådskande socialtjänster kan förverkligas så som de är stadgade i socialvårdslagen eller i övriga lagar. Då socialjouren förverkligas bör man agera i samarbete med hälso- och sjukvårdens jour, räddningsverket, polisen, nödcentralen och enligt behov med övriga aktörer. Socialjourens kunder är alla personer som brådskande behöver vård, trygghet och hjälp, till exempel barn som blivit lämnade utan omsorg, unga med sina problem eller åldringar vars skick plötsligt blir sämre eller missbrukare som brådskande behöver vård. Som brådskande socialtjänster bör det även kunna ordnas bl.a. brådskande inkvartering, ekonomiskt stöd och övriga nödvändiga tjänster enligt behov. Socialjourens omedelbara hjälp är avgiftsfri för klienten. (SHM:s webbsidor , Socialjouren grundar sig på bestämmelsen i grundlagen (731/1999, 19 ) om nödvändigt uppehälle och omsorg. Beredningen av den lagstiftning som berör socialjouren sköts av social- och hälsovårdsministeriet som också styr kommunerna i ordnandet och utvecklandet av socialjourverksamheten samt beredskapsplanen för socialväsendet. Nuläget i Egentliga Finland I Egentliga Finland ansvarar kommunerna själva för brådskande socialtjänster under tjänstetid på den egna kommunens område (för kommunerna Masku, Virmo och Nousis producerar samkommunen för grundtrygghet, Akseli, socialtjänsterna, för Rusko kommun producerar Reso stad socialtjänsterna). Socialjouren i Egentliga Finland ( befolkning ) utanför tjänstetid organiserad per region: Åboregionens socialjour, till vilket hör förutom Åbo stad även S:t Karins, Lundo, Masku, Virmo, Nådendal, Nousis, Pemar, Sagu, Reso och Rusko (befolkning ) Saloregionens socialjour, till vilket hör Salo och Somero stad (befolkning ) Loimaaregionens socialjour, till vilket hör förutom Loimaa stad också kommunerna Aura, Pöytis, Koskis, S:t Mårtens och Oripää (befolkning ) Vakka-Suomis socialjour till vilket hör Gustavs, Letala, Pyhäranta, Tövsala, Nystad och Vemo (befolkning ) Åbolands kommuner Kimitoön (befolkning 6909) och Pargas (befolkning 15457) Som ansvarskommun för Åboregionens socialjour fungerar Åbo stad. Jouren fungerar som aktiv jour på så sätt att arbetstagarna arbetar i Åbo stads socialjours lokaler och förankras därifrån vid behov på fältet. I Åbo ansvarar socialjourens socialarbetare förutom för jouren utanför tjänstetid som omfattar hela området, också för alla brådskande behov av barnskydd som kräver omedelbart ingripande i Åbo stad. Loimaaregionen, Saloregionen och Vakka-Suomis socialjour förverkligas som en jour grundad på fritt formad beredskap där arbetstagaren har jour vid sidan av sitt eget arbete utanför tjänstetid en vecka i taget. I Vakka-Suomi omfattar jourringen på veckosluten förutom en beredskapsjourhavande också vid behov en bakjour som kan tillkallas. Jourarbetsturerna på jourområdena är delade mellan kommunerna i förhållande till invånarantalet. I Loimaaregionen är alla som deltar i jouren arbetstagare i Loimaa stad. De övriga kommunerna köper arbetsinsatsen från Loimaa stad för att genomföra jourarbetsturerna. I Saloregionen och Vakka-Suomi ordnar varje kommun själva en jourhavande som ansvarar för kommunens arbetsturer. I Åboland köper Kimitoöns kommun och Pargas kommun socialjouren från en utomstående serviceproducent. För uppgifter som kräver myndighetsfullmakter har kommunerna därtill en egen bakjour som kan tillkallas vid behov. I praktiken tar representanten för serviceproducenten kontakt med kommunens egen bakjour i de flesta fall av kontakttaganden. I situationer som kräver förankring fungerar man som ett arbetspar så att både den utomstående serviceproducentens arbetstagare och kommunens egen tjänsteinnehavare är med.

27 Kommuninvånarna i Egentliga Finland har inte direkt möjlighet att ta kontakt med socialjouren förutom med Åbo stads socialjour under tjänstetid ( ), vilken kan kontaktas i fall av brådskande ärenden som berör barn-, familje- eller vuxensocialarbete. I övriga fall kontaktar kommuninvånarna socialjouren via nödcentralen. Nödcentralen fungerar som socialjourens "triage" och tar vid behov kontakt med socialjourhavande enligt övervägande från fall till fall. Förutom nödcentralen har vissa myndighetssektorer (t.ex. polisen, hälso- och sjukvården, barnskyddsanstalterna, de övriga områdenas socialjourer) möjlighet direkt kontakta socialjouren. Utgångspunkten är emellertid att även myndigheternas kontakter till socialjouren ska göras via nödcentralen eller åtminstone så att nödcentralen informeras om ärendet. Utgångspunkterna och planen för utvecklingen av verksamheten I och med social- och hälsovårdsreformen flyttas ansvaret för att ordna social-, hälso- och sjukvårdens tjänster till landskapet. Vid övergången till ett nytt organisationssätt är målet i Egentliga Finland att ordna socialjouren så att den fungerar i hela landskapet som en enhet baserad på arbetad tid, som centraliserat tillgodoser socialjourens behov i hela området och som fungerar på det sätt jourförordningen förutsätter i samarbete med hälso- och sjukvårdens jour. Målet eftersträvas gradvis genom att i omfattande grad genom kommunvisa beslut centralisera den socialjour som sker utanför tjänstetid per telefon till socialjouren i Åbo, som fungerar enligt arbetad tid-principen 24/7. Klientkontakterna till enheten kommer via nödcentralen. Åbos enhet för socialjour ansvarar för uppgifter som kräver förankring i Åboregionens kommuner och i Pargas stad. För uppgifter som kräver förankring på övriga orter i landskapet används regionala bakjourringar. Jouren under tjänstetid omfattas inte av reformen och kommunerna ansvarar tills vidare självständigt för den eller enligt ömsesidiga avtal mellan kommunerna. Med hjälp av verksamheten i första skedet preciseras uppskattningen av hela områdets jourbehov då telefonjourenen centraliseras och verksamhetspraxisen förenhetligas. Verksamheten startas på provbasis och den utvärderas i nära anknytning till arbetet med planen för ordnande av social-, hälso- och sjukvård. Utgångspunkten är att organiseringen av arbetet under år 2017 ska kunna formas tillräckligt snabbt och flexibelt utifrån de erfarenheter som fåtts. I samband med omorganiseringen av verksamheten prövas år 2017 en verksamhetsmodell där en arbetstagare i socialjouren arbetar tre 8-timmars arbetsskift per vecka i EPLL:s samjourslokaler i Åbo. Socialjourens nya verksamhetsmodell utvärderas utgående från kund- och arbetstagarrespons varje kvartal i expertarbetsgruppen för planen för ordnande av social-, hälso- och sjukvård. Vid behov omformas verksamheten så att den motsvarar servicebehovet. Mål Åtgärd Ansvarig Tidtabe ll De nuvarande Socialjour per Som regionalt telefon utanför koordinerande 2017 organiserade tjänstetid part för Mätare

28 social jourerna koncentreras till en landskapsorganise rad funktion. centraliseras med kommunvisa beslut i omfattande grad till Åbos socialjour. Klientkontakterna till enheten kommer via nödcentralen. Åbos enhet för socialjour ansvarar för uppgifter som kräver förankring i Åbo-regionens kommuner och i Pargas stad. För uppgifter som kräver förankring på övriga orter i landskapet används regionala bakjourringar. planeringen och bedömningen fungerar underarbetsgrup pen för socialjouren för planen för ordnande av social-, hälsooch sjukvård Kontakt till jouren per tidpunkt och typ av uppdrag Mängden uppdrag som kräver förankring av totala mängden uppdrag Jourens kommunvisa kostnader åren På basen av de erfarenheter som fås av verksamheten planeras verksamhetsmodel l, organisering och resursfördelning för aktivjourenheten för att täcka hela landskapets socialjoursbehov. Samarbetet mellan socialjouren och hälso- och sjukvårdens jour intensifieras Verksamhetsmodel len utvärderas utgående ifrån kund- och arbetstagarrespon sen varje halvår. En arbetstagare från aktivjourenheten arbetar tre kvällar i veckan i EPLL:s lokaler i Åbo. Socialtjänstens/ servicestyrningens behov i jouren utvärderas i samarbete mellan EPLL, socialjouren och underarbetsgruppe n för socialjouren Förberedelsen koordineras av underarbetsgrup pen för socialjouren för planen för ordnande av social-, hälsooch sjukvård Kontakttaganden som kommer till socialjouren via EPLL per tidpunkt och typ av uppdrag Mängden telefonrådgivning/konsult ation per typ av uppdrag

29 för planen för ordnande av social-, hälso- och sjukvård och verksamhetens innehåll formas utgående från utvärderingen. Här utnyttjas de möjligheter som inom ODA-projektet utvecklas inom telefonservice och digital ärendehantering. Tabell 13. Socialjourens mål

30 MUN- OCH TANDVÅRDENS JOUR I 16 i social- och hälsovårdsministeriets förordning (782/2014) om grunderna för brådskande vård och villkoren för att ordna jour inom olika medicinska verksamhetsområden konstateras att kommunen och samkommunen ska se till att en legitimerad tandläkares tjänster finns tillgängliga centralt på sjukvårdsdistriktets område utanför tjänstetid i samband med samjouren, med undantag av nattetid, om inte annat följer av tillgänglighets- eller patientsäkerhetssynpunkter. Därtill konstateras det att jour dygnet runt för mun- och tandvård som hör till den specialiserade sjukvården, inklusive primärvårdens andel, ska ordnas inom specialupptagningsområdet. Vid jour dygnet runt för mun- och tandvård ska det finnas beredskap för sådana undersökningar och sådan vård under jourtid som gäller ansikte, mun och hals, inklusive undersökning och vård av svårt sjuka eller skadade patienter. Vid jouren ska det sörjas för att patienterna vid behov har tillgång till operativ vård och uppföljning efter operation samt intensifierad övervakning. I utkastet till regeringens proposition med förslag till lagar om ändring av hälso- och sjukvårdslagen och socialvårdslagen samt i utkastet till statsrådets förordning av grunderna för brådskande vård och villkoren för jour inom olika medicinska verksamhetsområden som var på remiss hösten 2016 sägs om mun- och tandvård följande: Samkommunerna i de sjukvårdsdistrikt som avses i 50 3 mom. i hälso- och sjukvårdslagen, vilka är förpliktade att ordna en omfattande jourenhet ska se till att det, med undantag av nattjour, finns tillgång till tjänster som ges av en legitimerad tandläkare i samband med den omfattande jourenheten. Enheten bör ha beredskap att identifiera behovet av brådskande mun- och tandvård och kunna bestämma sjukdomen samt kunna ge nödvändig brådskande vård. Universitetssjukvårdsdistrikten bör ordna nattjour för mun- och tandvård genom att komma överens om samarbete med de övriga sjukvårdsdistrikten. Specialansvarsområdets sjukvårdsdistrikt bör tillsammans med de övriga specialansvarsområdenas sjukvårdsdistrikt komma överens om hur jourmässig specialistläkarkonsultation eller specialistläkarvård förverkligas. Nuläget i Egentliga Finland Som en del av arbetet med planen för ordnande av social-, hälso- och sjukvård gjordes det upp en plan i samarbete mellan sjukvårdsdistriktet och kommunerna i Egentliga Finland år 2014, enligt vilken mun- och tandvårdsjouren är organiserad i området fr.o.m. ingången av Enligt den ansvarar områdets hälsovårdscentraler för brådskande mun- och tandvård under tjänstetid (klockan 8 16). på vardagskvällar är brådskande mun- och hälsovård centraliserad till T-sjukhusets regionala tandläkarjour (klockan 16 21) På veckoslut och vardagshelger förverkligas brådskande mun- och tandvård i T-sjukhusets regionala tandläkarjour Nattetid (klockan 21 08) ansvarar Åucs mun- och käkkirurgiska jour för brådskande mun- och tandvård och den ansvarar även för alla allvarliga brådskande vårdtjänster som kräver odontologisk expertis dygnet runt. Den regionala tandläkarjouren är en del av verksamheten på Åucs klinik för mun- och käksjukdomar. Områdets hälsovårdscentraler ansvarar för att det finns arbetskraft (tandläkare och skötare) till den regionala tandläkarjouren, och jourturerna har fördelats i förhållande till invånarantalet. För att stöda jourhavande arbetspar finns det alltid en skötare från kliniken för mun- och käksjukdomar med på mottagningen som ser till de praktiska arrangemangen. De jourhavande inom mun- och käkkirurgi kan kallas till arbete i samband med krävande vård. Arbetsledningsansvar för verksamheten har Åucs mun- och käkkirurgiska klinik, men kommunen/samkommunen ansvarar för den jourerande arbetskraftens anställningsvillkor, arbetsavtal och tjänsteförordnanden. Mål Åtgärd Ansvarig Tidtabel l Mätare