AURORA HELSINKI EN PJÄS AV SOFIA AMINOFF PÅ BASEN AV INTERVJUER

Transkript

1 AURORA HELSINKI

2 2 AURORA HELSINKI EN PJÄS AV SOFIA AMINOFF PÅ BASEN AV INTERVJUER KONCEPT A LUNDSTRÖM RESEARCH SOFIA AMINOFF OCH ARBETSGRUPPEN ÖVERSÄTTNING FRÅN FINSKA TILL SVENSKA SOFIA AMINOFF ÖVERSÄTTNING FRÅN SVENSKA TILL FINSKA HARRI VIRTANEN URPREMIÄR PÅ TEATER VIIRUS I MARS 2010 I REGI AV A LUNDSTRÖM MED A AHLROTH, PELLE HEIKKILÄ, VIKTOR IDMAN, JESSICA LINDFORS, ELIN PETERSDOTTIR, OSKAR PÖYSTI, ANTTI REINI I ROLLERNA RÄTTIGHETERNA BEVAKAS AV DRAMATIKERN AURORA HELSINKI 2

3 3 DEL 1 PRIMA MATERIA s. 7 DEL 2 DAS UNBEHAGEN IN DER KULTUR s. 27 DEL 3 CAMERA LUCIDA s. 71 TEXTEN INNEHÅLLER CITAT UR s. 82 3

4 4 Partier av texten kan ersättas av andra sceniska uttrycksmedel, för att ge rum åt ett annat vittnesmål om motsvarande eller kontrasterande inre eller yttre verklighetsupplevelse. Delar av kronologin kan ändras, men ändringarna bör understryka utvecklingen från inre kaos till yttre helhet och intrycket av världar som krockar och eller möts. 4

5 5 Tankens pendel svänger mellan mening och meningslöshet, inte mellan riktigt och oriktigt. C G Jung Har du sett en mänska belysas inifrån Som när en lampa oväntat tänds i ett mörker i en trakt som ingen tidigare sett Det är som om vi vaknade samtidigt ur en dröm som vi inte vetat att också alla de andra drömt Och ännu när ljuset slocknat och ansiktet sjunkit in bland skuggorna dröjer det sig kvar i oss, föder nya drömmar, livligare än någonsin Claes Andersson 5

6 6 DEL 1 PRIMA MATERIA Två sånger ROLLER:, ca 30, ca 25, ca 40, ca 35 TERAPEUTEN, ca 45 HAN SOM GÖR INTAGNINGSINTERVJUN, ca 40 DEN PSYKIATRISKA SJUKSKÖTERSKAN, ca 55 LÄKAREN 1, ca 50 De kursiverade replikerna har mer karaktären av rytmiska, dynamiska element än ord, meningar i en berättelse. Åtminstone sker berättandet i dessa repliker på en annan nivå än i de övriga replikerna och delvis simultant. Första sången s. 7 Andra sången s. 18 6

7 7 Första sången Jag lämna barnet hos min kämppis på kvällen, tog med mediciner och gick och dricka öl nånstans och sen kom polisen och dom tog mig, förde mig till Auroras jour och jag kom till en halvsluten avdelning där. På natten på sjukhuset drömde jag om min son. Jag hade jättemycket tvångstankar om döden, Jag vakna av att jag ropa efter honom, var är min son. jag tänkte bara på döden ungefär när jag var liten att varför måste just jag födas. Det var en familjearbetare som sen blev jätteorolig, jag var säkert vid det laget så borta och bara prata om liksom självdestruktion så hon börja sen prata om att jag sku behöva komma på sjukhus och då orka jag på något sätt ännu tänka att jo. Det är under den sjukhustiden just som jag har skrivit dom här anteckningarna. Så jag träffa en läkare som lyssna på mig och skrev en brådskande remiss till Hesperia. Jag sku sen slippa dit om en vecka och tänkte en vecka okej, okej jag klarar det, jag klarar det men sen så visa det sig att jo men att Hesperia är stängt. Det här är den fjärde juni. [Läser ur sin dagbok.] Takaisin sairaalassa. Oli ahdistunut, tai enemmän stressaantunut tunne kun tulin tänne. Tulee 7

8 8 hetken tilaisuus olla huoneessa ennen ruokaa mutta niin sanotulla potilaalla taitaa olla tarve olla yksin. Så den där läkaren och terapeuten där på psykiatriska polikliniken där jag hade gått, det var juli och de sku på semester, men så de hitta sen en plats åt mig i Dal, det var onsdag och den sku bli ledig på måndag. Dom fråga att kan du vänta och jag sa okej, jag kan om jag bara vet att jag slipper nånstans, om jag vet att jag inte blir ensam nu, det börjar vara frågan om dagar, det har pågått för länge ren. Så jag har alltid haft kontakt med det där att jag inte mår bra. Enda sen jag var liten har jag legat vaken om kvällarna och inte fått sömn för att jag har sån ångest. Jag vänta och vänta och måndagen kom men ingenting hördes och jag vänta ännu till tisdagen och då ringde den där läkaren och sa att nu gick det så att inte finns där heller nån plats, inte vet jag, han sku på semester, att vi ser nu, kanske dom ringer till dig i slutet av veckan. Men i det skedet så kändes det bara så att det kommer inte att hända. Att tvångstankar och ångest har varit mina tydligaste symptom eller första tecken. Men det är inte alla med borderline som har det på det sättet, att det är sen vilka symptom och deffenser man utvecklar, de är säkert både genetiska och kulturbetingade, vilka symptom som är möjliga att utveckla. Det här är senare samma dag. [Läser ur sin dagbok.] Olen niin hitsin herkkämielinen, kauhea stressintunne kehossa. En halua mennä käytävälle vieraiden joukkoon. Tänään Leena oli käymässä, ainoa joka on ollut käymässä isän lisäksi. Palautin lainaamiani villavaatteita ja lainasin omia vähän, hän odottaa, lainasin mutta saa sitten nähdä voinko enää saada lapsia. Puhuin mummin kanssa, hänkin on sairaalassa, ei pääse ulos, on silti pirteä. 8

9 9 Så jag hade alltid mått dåligt men när jag blev färdig med mina studier så blev jag ännu sjukare och då försvann mitt liv i den form jag kände det, att allt sånt som jag hade kunnat göra togs ifrån mig. Jag kunde inte vara ensam, jag hade älskat att vara ensam, på landet, jag kunde vara där flera veckor i streck, men jag blev för otrygg för det. Jag kunde inte köra bil för jag tänkte att jag kör över i mötande fil eller över nån och om jag gick till metron tänkte jag att jag sugs ner dit, att jag bara går dit och far ner dit, det var helt hemskt, jag kunde inte sova. Och det allra jävligaste är att det kan gå sekundsnabbt, det där när man hoppar från ett tillstånd till ett annat, att jag var, jag är aldrig trygg. Den 11 juni. [Läser ur sin dagbok.] Velvollisuudet hoidettu, suoritukset suoritettu, nyt täällä taas itseni kanssa, tappelen itseni kanssa. Kohtaako itsensä, viihdynkö itseni kanssa, pidänkö itsestäni, mitä olen vai pitääkö olla mitään. Ehkä en kuitenkaan ole valinnut tätä, ehkä en olekaan syyllinen, ei kukaan ole, sen sijaan olen se joka voi joka päivä päättää kasvaa ja valita joka päivä uudelleen valita valita valita. Det var helt hemskt att försöka hålla uppe en vardag med barnet när det kändes som att jag inte hålls här länge till. Skräcken börja liksom växa och månaderna gick och det kändes liksom att hur länge ska jag ännu vänta att om den där hjälpen inte kommer, jag tänkte hur jag sku ta livet av mig och när, att vad väntar jag ännu på. Senare. [Läser ur sin dagbok.] Antaudun. Hirveää kun alkaa näkemään selkeämmin, joutuu itse kärsimään mutta näkee myös toisen pahan olon, mietin mieheni katkeruutta. Mun pakoni on se ruusutarha. Luulen että tiedän jotain ruusutarhasta, olen löytänyt yhden terälehden, siihen tarraudun, hukun, se on silloin mulle todellinen, siihen olen tyytyväinen niin kauan että näen muuta. Nyt näen muuta. Tahdon eteenpäin. Sju år hade jag dygnet runt illa att vara och jag förstår inte hur jag överlevde det, för det var bara ett enda överlevande. Jag tänkte att jag försöker leva det liv jag sku vilja leva om jag sku vara frisk, 9

10 10 även om jag inte får nån njutning av det liksom, utan bara har helt helvetiskt illa att vara hela tiden. Att jag tänkte bara att jag orkar så länge jag orkar, att det kan komma en dag då jag inte orkar. Nii et tää on ruotsinkielinen esitys. Mä en enää osaa kauheesti ruotsia. Muistan vaan jotain tyhmiä juttuja oppikirjasta, jotain että Jag är frisk som en fisk. Mikä mä en nyt todellakaan ole. Oota, mun täytyy vain kattoo, mä en muista mitä mä olen tilannut. [Öppnar en HM postorderkasse, sockor, glittrande skor och en baddräkt.] Sukkia ainakin, mitä, mä olen jo kerran palauttanut nää kengät, mitä tää on, no jo. Niin siis se anorexia-bulimia alkoi vuodesta 98, mun paino laski pahimmillaan 35 kiloon, ja mä tärisin kun mä heräsin niin kuin ja mun ystävä vei mut suihkuun ja pesi mut. Ei pysynyt mikään ruokaa enää sisällä, ajattelin että kuolen siihen, enkä mä ite tajunnut et mul on, mä vain mietin et onks kenties joku vika, joku elimistöllinen vika kun ei ruoka pysy sisällä. Mä tajusin vasta monta monta vuotta myöhemmin että mulla on syömishäiriö. Det är en förbannelse, du kan aldrig vila i dig själv för när du vilar så finns det nånting ännu värre under de där deffenserna som gör att du har så illa att vara. Och det är varje gång så hemskt att vara så sjuk, att varje gång står man inför det där valet, att ska jag ännu en gång idas och orka och kommer jag att orka hoppas eller är det bättre att låta det där destruktiva ta över. No mut sit se mun varsinainen häiriö, se bipolaarinen häiriö niin se alkoi sit, mä olin itse asiassa tietämättäni maniassa reilu puoli vuotta, mä opiskelin silloin, olin muuttamassa Lontooseen ja mietin niin kuin että mulle riittää puol tuntia yöunta. Sit mä olin hirveän masentunut sen jälkeen, et mä vaan makasin kotona ja mul oli tenttiviikko tulossa koulussa ja mä ajattelin et mun on pakko saada sairaslomaa kun käden nostaminen ylös sängystä tuntui vaikeelta, et hyvä kun pääsin vessaan ja join kraanasta vettä ja takaisin sänkyyn makaamaan. 10

11 11 Att det är nog på ett vis jättetur att det inte finns något alltför säkert och städat och snyggt sätt att begå självmord, för det sku vara så, det sku vara en så attraktiv lösning på något sätt. Det sku vara för lätt, men det hjälper inte att det liksom är etiskt fel och det hjälper inte att det skadar dina närmaste mera i det skedet när du har så illa att vara att du inte kan uthärda, varje sekund är så hemsk och du vet att imorgon vaknar du till det här igen. No jotenkin mä sit sain raahattua itteni lääkärille, mä kuljin suurin piirtein yöpaidassa, en jaksanut sillee, mä en käynyt suihkussa enkä mitään ja silloin mä olin jo useamman viikon maanut siellä sängynpohjassa enkä syönyt mitään ja näin, enkä mä soittanut kenellekään, mä olin ihan yksin vaan. Olin ajatellut et se menee varmaan nopeesti ohi kun saa vaan jonkun lääkkeen. Jag gick alltså till den där terapeuten där på polikliniken men jag vet inte, det föddes ingen sån kontakt att hon sku ha, jag försökte säga att jag inte har något hopp mera. TERAPEUTEN Kyllä sulla on oikeus olla surullinen. Totta kai mul on oikeus olla surullinen, enkä mä ole surullinen vaan mä en pysy enää hengissä sillai pitkään. Jag vet inte. Mut sit mä lopulta sain paikan avo-osastolle Laaksoon, mä kävin eka siellä tutustumassa, menin kotiin ja seuraavana päivänä pakkasin vaatteet ja menin sinne, et siel saa olla omissa vaatteissa ja näin. No mä luulin siin vaiheessa vielä et se mun hoito niin kuin et mä olen vaan muutaman viikon siellä sairaalassa ja sit mä oon kunnossa ja se Englannin muuttamista eteenpäin vaan. Mut mä olin sit siellä useamman kuukauden ja mut ylilääkittiin siellä sillee et mä olin niin kuin, mun puheesta tuli hyvin epäselvää niin kuin se on edelleen, mun lääkkeistä johtuen, mut silloin se oli ihan et hyvä kun siit sai jotain selvää. Mua niin kuin tavallaan yritettiin 11

12 12 turruttaa sen pahimman vaiheen yli, tai näin mulle sit selitettiin, koska mä olin niin syvässä depressiossa. Med barnet försökte jag vara liksom så här men jag var rädd, att jag liksom ler mot honom men det rinner tårar från mina ögon. Jag tänkte att om den där hjälpen inte kommer fort så måste jag dö bort före han kommer ihåg mig. Jag kom plötsligt ihåg en sån där juttu, vi hade i psykologin nån sån där att vi sku intervjua barn och jag intervjua min bror då nånting om döden att var är döden och han bara sa så där att kuolema tarkoittaa vapautta. Men att han är den som är mest balanserad, har kanske fått mest ut också av vår pappa för han nyktra sen till när vår mamma dog. Det var året innan, hon hade också bipolär sjukdom. Jossain vaiheessa se depressio meni niin pahaks että mä en tuntenut enää mitään, et mä en pystynyt tuntee enää minkäänlaisii tunteita, mä olin ihan täysin niin kuin ilman mitään iloa, ilman mitään vihaa, ilman mitään surullisuutta. Sen takia mä olen polttanut itteäni kun mä olen koettanut saada tuntemaan itteäni jotain, mä olen tumpanut viis kertaa tupakalla yhteen paikkaan ja sit taas jatkanut. Mä en tuntenut mitään. Jag skar mig då jättemycket. Jag vet inte, den där smärtan, den är så stor. Nu vet man ju själv också att det är dumt men det är svårt, när den där smärtan är så hemsk så är det svårt för nån att komma och säga vad man ska göra med den. Men då så for vi med den här mannen jag var med, han sa att han kan inte hålla mig vid liv längre, så vi for dit till Auroras jour. Jag ville ju bli bättre, men jag tänkte att om jag inte får hjälp måste jag, för barnets skull, och att det inte finns mycket tid mera. HAN SOM GÖR INTAGNINGSINTERVJUN Miten sä kuvittelet että me voidaan täällä sua auttaa jos sä haluat tappaa ittes Miten sä kuvittelet et kukaan sun läheinen jaksaa sua kun sä oot tommonen ja sä oot vielä äitikin. 12

13 13 Sä sanoit tos äsken et tolla tavalla et kukaan ei jaksa sua et luuletsä et mä en ajattele sitä koko ajan, luuletsä et se ei oo vaik yks asia joka lisää mun tuskaa kun mä tiedän mitä mä teen mun kaikille läheisille. Dom gav mig sen ett lugnande piller och så skicka dom mig hem tillbaka. Men jag fick i alla fall kontakt till den där psykiatriska polikliniken då så jag tänkte att okej, huh, nånting i alla fall, men inte jag menar. TERAPEUTEN Kyllä sul on oikeus olla surullinen. No sit joulukuussa mut uloskirjoitettiin ja joulukuussa mä palasin takaisin sinne ja sit mul alkoi mania, siis sil et mulle syötettiin levozinlääkettä, siis 25 millii kaataa ison miehen ja mä söin 250 millii sitä. Ja sit mulle syötettiin nukahtamislääkkeitä ja muita mut mä en saanut nukuttua kuin kaks tuntia yössä. Sit mä nousin ylös ja mä kävin tupakalla ja siellä oli kello ja ne viisarit, ne kulki liian hitaasti, sekuntiviisarit, mä olin sillee et sen pitäis kulkee nopeemmin nopeemmin, et mikä tää on oikein tää kello et tää ei oo oikea aika. Det var också en jättestark juttu då när min farmor dog, jag fick jätte så där att min pappa har mistat sin mamma och jag har mistat min mamma. Jag fick på något sätt när hon dog en känsla av att hon hade en massa bördor. Mulle todettiin hirveän nopeesti et mul on kakssuuntainen mielihäiriö, et siinä mielessä mä olin onnekas mut mul on ollut niin monta sairaalajaksoja et mä en jaksa edes muistaa. Mun tekee hei mieli mennä tupakalle. Nån hade berättat för mig att hon hade träffat en man som sen dog, han stupa, att det var hennes stora kärlek. Sen efter det träffa hon sen den här mannen som är min farfar som hade varit mormon och med i kriget och så blev han sen Jehovas vittne. Han var en jättestor supare och levde sånt där kaks naamasta elämää, söp och var ganska våldsam. 13

14 14 Sen fick de min pappas storebror och sen sku de få en flicka men hon dog när hon föddes och sen kom min pappa. Så ganska stora såna här sorger, att båda pojkarna super och har sig och så. Jag hade ett sånt där mötande med henne, det var också svårt för mig för hon på något sätt hata min mamma. Hon hade en sån där juttu att hon hade blivit lämnad av sin mamma, hon var född på Utö och hon hade blivit lämnad dit och hon var så där att när hennes mamma dog så grät hon en lättnadens tår. Det kändes faktiskt som att den där liksom bördan koncentrerades, jag var där i hennes hus och jag fick på natten en kauhee sån där vrede i mig, att hur det kändes att den där suvun så där riktigt börda Där var en ros som hade kommit nånstans ifrån och en karhu ölflaska och jag bara slog sönder den med en eldgaffel och sen bara for jag därifrån. Och det kändes helt jätteskönt men det var helt galet, sen visste jag inte, jag var helt jättetrött, jag sku fara och sova nånstans. Jag sov sen i en sån där roskalava, där var nån gammal soffa och så vakna jag på morgonen, där var någo työmiehiä liksom och greja på något hus där bredvid och sen var där en cykel och den där cykeln tog jag med mig sen när jag for till Åbo och studera där. Jag minns att jag ren i gymnasiet var att varför kan en del mänskor vara så där att de har en åsikt, att de är så där enhetliga. Varför är jag sexton olika personer med helt olika åsikter och känslor. Den där cykeln var helt genomrostig eller den såg ut så där som när nånting har legat helt jättelänge i havet, den var helt full av liksom snäckor. Jag minns att jag ren då tänkte att jag måste få veta varifrån den där helt skavande ensamheten och ångesten kommer liksom. Och jag hade en föreställning om att om man jobbar på det så blir det bättre. Men jag tänkte att jag sku aldrig klara av att gå i nån terapi för att skammen sku vara så outhärdlig, att liksom nån ser mig på något sätt sån som jag är. Ren när allt det här börja vid julen så visste jag att jag måste söka hjälp och att jag måste göra det fort. Och jag fick sen en tid till en 14

15 15 psykiatrisk sjuksköterska som jag vänta i fem veckor på. Fast jag visste att det här är en så stor sak att det här kanske nu inte hjälper liksom med något lite, jag visste ju hur det har varit tidigare och att nu är nånting verkligt hemskt på kommande och jag hade ännu det här barnet och jag var jätterädd för att det inte mera var bara mig det gällde. Men sen när allt slogs i spillror var jag så kanonsjuk att jag hade liksom inget alternativ. Jag minns att jag sa till min terapeut att jag var så naiv då att jag tänkte att om man kommer underfund med vad som finns där under så blir det bättre, men det har bara blivit värre, att jag tror inte på det mera. Men på något sätt så har det varit viktigt att den föreställningen ändå har funnits. Men att hela grejen är att du kan inte göra det ensam för du behöver den där andra, den där andra är den som ger dig ditt inre och ersätter det där skraltiga fundamentet med något bättre liksom. Jag tänkte att jag klarar det jag klarar det och med darrande händer så skrev jag i kalendern och räkna liksom dagarna. De där allra värsta sjukårena, det som gjorde att jag kunde överleva min tillvaro var att jag tänkte på den där nästa terapitimmen. Fast de där fem första åren, det var hemskt överhuvudtaget att gå dit och prata om nånting för jag var så inne under tie kilo skam liksom att jag kunde nästan inte uthärda den där situationen. Men sen småningom börja den där anknytningen och den där tryggheten uppstå. Det var i det skedet jag blev jättedeprimerad och hamna på sjukhus och jag märkte att den där rädslan för döden, den skyddar mig inte för jag hade så illa att vara hela tiden och man ser inget annat slut på det. DEN PSYKIATRISKA SJUKSKÖTERSKAN Mä olen tässä vähän katellut kun nythän varmaan on niin et ei sua oikein mikään auta, niin mä puhun nyt vähän epävirallisesti, mutta oletko löytänyt Herran Jeesuksen Kristuksen. 15

16 16 Mä olen ateistiperheestä ja niin kuin olen joskus käynyt noita asioita läpi ja ei niin kuin en ole löytänyt Herraa Jeesusta Kristusta vaikka välillä oon toivonut et joku pelastaja ois ihanaa löytää mutta mä olen kyllä ihan vannoutunut ateisti. DEN PSYKIATRISKA SJUKSKÖTERSKAN Mutta oletko sä kysynyt että Jeesus oletko sä siellä, Jumalalle, oletko sä siellä. Oon mä kysynyt joskus mut ei mulle ne eivät oo olemassa samalla tavalla kuin ilmeisesti sulle. Hon sa ännu att jag borde gå till nåt sånt där möte, att för henne uppenbara han sig så nån gång. Att Jesus var det recept som hon liksom gav åt mig och så önska hon mig ännu välsignelse. Och det bröt ner mig totalt, att jag störta ännu djupare efter det eller jag liksom insåg att jag får ingen hjälp därifrån och på något sätt så blev det och ringa i mina öron att när ingenting hjälper dig, att det är ju så det är, att nu har nån sagt sanningen. Kerran mulle tapahtui niin et mä menin avo-osastolle tosi hirveessä masennuksessa ja mä olin viikon siellä niin et mulla ei ollut mitään oikeuksia lähteä ulos tai tavata ketään. Et mult poistettiin kaikki oikeudet jostain syystä ja mä en ite tiedä mistä syystä, kukaan ei selittänyt sitä. Se oli kuulemma ylilääkärin määräys. No sit mä tapasin sen ylilääkärin sen jälkeen kun mä olin ollut siellä viikon ja se sanoi mulle niin kuin näin. LÄKAREN 1 Du har nu två alternativ, antingen så far du till en stängd avdelning med ännu strängare regler eller så far du hem. Ja hän ei selittänyt sitä millään tavoin ja mä ajattelin et en mä nyt vielä kovemmilla säännöillä, et mitkä ne semmoset säännöt oikein on, et eihän niitä kovempia sääntöjä edes oo. Niin mä lähdin sitten kotiin ja kärsin sit siellä yksikseni ja polttelin tupakalla kättäni ja sit jossain vaiheessa mä jouduin psykoosiin. Mä olin suunnitellut sit siinä psykoositilanteessa tappavani itteni. Mul oli tarkoitus, mä olin kasannut hirveän määrän lääkkeitä ja kun mä 16

17 17 tiesin et se määrä tappaa mut jo itsestään ja mä asun viidennessä kerroksessa ja mun tarkoitus oli varmistaa se kuolema vielä hyppäämällä pää edellä parvekkeelta alas betonimaahan. Ja sit mä menin suihkuun, pesin ja laitoin tukan hienosti, puin parhaat vaatteet päälle ja aloin meikkaamaan. Ja sit mun ystävä sattui tekstaamaan mulle ja jotain vastasin siihen ja laitoin sitten et hyvästi sitten loppuelämäksi ja hän pelästyi siitä ja soitti mun poikaystävälle ja mun äidille. No mun poikaystävä tulee pimpottaa ovikelloa ja sanoi sielt oven takaa et jos mä en avaa niin hän tulee lekalla sisään. Tietenkin mä avaan oven ja jatkan meikkaamista ja se sanoo et mitä sä oikein olet tekemässä ja mä selitän mitä mä olen tekemässä. Ja mun ystävä ja mun äiti tulee sinne ja ne on ihan paniikissa et mitä mä oikein sekoilen ja sit mun kundikaveri vei mut autoajelulle ja sit mä jossain vaiheessa siinä, niin se psykoosi sit loppui ja mä olin sillee et mitä et miten mä olen tappamassa itteni et en mä haluu tappaa itteäni. [Summer Wine med Ville Valo börjar spela i bakgrunden.] Oi mä rakastan tätä laulua. 17

18 18 Andra sången Teaterstudierna kändes jätteinspirerande men sen, jag hade sömnproblem, men jag var så där att det är liksom meningen att jag inte ska få sömn på natten för att jag måste få reningsprocesser, att imorgon kommer det att hända en sån här reningsprocess att därför måste jag vara trött för annars kämpar jag emot den där reningsprocessen. Det blev jätte, vår lärare var jättesträng, att man måste komma till skolan fast vad och det blev jättejobbigt. Men sen hoka jag att inte kan jag ju ha de här mina reningsprocesser, att det är ju helt hemskt att vem har nu ansvar för det här, allting, att jag har ett inre gråtande barn här och jag vet inte alls vad jag ska göra. Jag hade nån sån där bild att jag är allt igenom ond, att allt i världen är liksom mitt fel och så de där tvångstankarna om, tänk om det finns nån evighet där det är så här illa att vara, tänk om det här aldrig tar slut. Det fanns någo såna där kuddar där och det var nån rast som jag byggde nån sån där liten, ett litet bo åt mig själv, jag hade jättebehov av att bygga skydd runt. Det har varit just den där smärtan och det där lidandet som har gjort att tänk om det här aldrig tar slut och det pågår för evigt. Jag kände att jag kan inte mera höra hit till det här samhället, eller jag kände meningslöshet i livet eller egentligen inte just i livet men just med en plats i samhället, i teaterstudierna och sen fick jag på riktigt, jag cykla till skolan, och jag fick helt hjärtklappning och jag kunde bara inte fara dit. Och då börja jag fundera att vad jag nu egentligen vill och sen så egentligen då fick jag den där tanken att egentligen sku det va bara skönt att ha en familj, vara liksom med den där familjen och bygga en familj liksom. 18

19 19 Och det är nu bara så att det är den där första kontakten som antingen ger grundtillit eller så inte, ett personlighetsfundament, att den där gnagande rädslan och ångesten som liksom bara kommer när det inget finns. Silloin kun mä olin 35 kiloinen niin silloin mä muistan et mä hirveän usein istuin siellä viidennen kerroksen parvekkeella kaiteella ja et jotenkin mä en pelännyt sitä yhtään mul jotenkin puuttui semmonen Itse asiassa mä kävin psykoterapissa silloin ja se aloitettiin aivan liian aikasin et mä olin niin huonossa kunnossa et mä en päässyt ite kävelee ylös sinne psykoterapeutin vastaanotolle. Se terapeutti niin se oli siis mun psykiatrin ystävä ja se oli väitellyt tohtoriksi psykoterapiassa. Se oli psykodynaaminen terapia, eli siel kaiveltiin lapsuuden asioita ja se oli mulle liian rankkaa kun mun muisti alkoi palaamaan, tai ens mul oli disassosiaatio häiriöitä ja sitten alkoi palaamaan mun muistiin et mut on lapsena hyväksi käytetty, naapurin mies joka oli meidän tarhan vahtimestari. Ne muistot palas mun mieleen pikku hiljaa ja tavallaan semmosina kuvina mun päähän, ja sit mun terapeutti erikseen vielä tutki muistin palautumista ja se sanoi et näin se just tapahtuu. Mä näin siihen aikaan puoltoist vuotta putkeen joka ikinen yö painajaisia. Niissä mä tosi usein olin tutkimassa jonain etsivänä koulussa joka oli suljettu sisäoppilaitos, pikkutyttöjen, alle kouluikäisten, et siellä tapahtui murhii, tosi raakoja murhii, et siel oli hirveesti niit tyttöjä. Niin sit unissa tulin semmoseen vessakaappiin jossa oli neljä ihan täysin silvottuu tyttöö. Sit siel oli semmonen särkynyt peili josta mä katoin kun mul on eriväriset silmät niin mä katoin et mun toinen silmä hohti sinisenä. Sit mä tajusin et mä olen tappanut nää kaikki, et mun täytyy äkkiä peitellä mun jäljet ettei selvii et mä olen se joka murhaa näit tyttöjä, et mä voin jatkaa sitä murhaamista. Et ne oli kauheita ne painajaiset ja mä heräsin monta kertaa huutaen. Mut et mun terapiassa olo meni enimmäkseen siiheen et mä yritin nukkua siellä ja juoda jotain hunajallamakeutettua teetä. Ja kaikein hulluinta oli siis siin vaiheessa kun mä olin sen 35 kiloinen, ainut mitä mä sain alas oli vesi ja viina ja mun terapeutti ehdotti myöskin et mä sekoittaisin votkaa jogurttiin ja mä sainoin sille yöäk, et en todellakaan aio tehdä sitä, et maitoo mä voin siiheen koittaa laittaa mut se on ainut. 19

20 20 Sit myöhemmin kävi ilmi että se mun terapeutti oli kertonut mun psykiatrille, kun ne oli ystävii, et mua on hyväksi käytetty lapsena kun se kävi ilmi et mun lääkäri sanoi siit jotain ja mä olin sillee et mitä et mähän en ole tota sulle kertonut. Et mä en tiedä mitä muuta se terapeutti on kertonut tälle. Mun tekis mieli taas käydä tupakalla. Efter barnets födelse så blev den där ensamheten och tröttheten jättestor. Jag hade inte tidigare liksom klarat av att skapa förhållanden till andra mänskor. Eller jag hade just det här förhållandet som aldrig blev ett riktigt förhållande men liksom hade hängt där i många år. Eller jag älska honom jätte jättemycket och jag tänkte att när vi var med barnet tillsammans att vi hade något jättespeciellt. Jag var lite dyster under graviditeten eller, det kändes lustigt, jättekonstigt att vara så introvert när jag alltid har varit så utåtriktad. Jag flytta sen till Vik, där var ett hus som var en murju riktigt, vi hämta vatten från en vattenpost som var där nära. Men just att vara så där att där är nån bekant liksom fast i metron och man försöker bara att känn inte igen mig, det kändes jättekonstigt att vara så. Den här mannen som jag lever med nu, så han kom dit och bo med mig, vi var tillsammans hela tiden, eller jag gjorde praktik i ett lågstadie som var ilmaisupainotteinen men annars var vi tillsammans hela tiden och han gav mig jättemycket lugn och trygghet. Men sen det hände så hemska saker och hemska missförstånd, det är svårt att förklara. Och också jag menar ensam med ett litet barn, det är annars också jobbigt, det behövs inget extra, jag trodde han förstod det. Det kändes att många saker liksom hopa ihop sig, många års smärta, i den där ensamheten med barnet, en sån där oändlig ensamhetskänsla. Och jag tänkte att jag måste fort söka hjälp. Men efter den där första helt hemska regressionen, färden till helvetet, så mådde jag för första gången i mitt liv bra. I boderline så är det separationer som är det allra svåraste så att då när terapin sku ta slut sen senare fick jag en ny så där helt jättestor depression. Men det var just för det där liksom hade kommit mer fundament så jag kunde 20

21 21 bli så där jättedepressiv och så här, att det var ett tecken på tillfrisknande. Men det var så hemskt att man förstår, jag förstår varför mänskan har så starka och fungerande deffenser, för att du blir suicidal när du går tillbaka till den där traumatiska upplevelsen. Oon mä toisenkin kerran yrittänyt tappaa itteni, otin lääkkeitä ja jouduin sit sairaalaan. Mut alussa mul oli semmosii pelkotiloja et mun asunnossa on joku joka yrittää tappaa mut, pakenin sit aina rappukäytävälle ja odotin siinä koirani kanssa että joku tulis tarkistamaan ettei siellä ollut ketään. Ne pelkotilat kesti semmosen jonkun vuoden, et mulle tuli ne aika usein. Före min son föddes så tänkte jag liksom att det är gudomligt. Att jag har ledning av Gud, det kändes helt jätteverkligt. Niin sit mul on hyvin usein ollut myös keskusteluja niin kuin henkilön kanssa joka ei ole olemassa. Muistan vielä et kerran mä istuin kahvilassa ja sit mun viereen tuli semmonen nainen jolla oli punainen käsilaukku ja punaiseksi värjätyt hiukset ja mä aloin keskustelee hänen kanssaan jostain ihan arkipäivän asioista. Ja sit jossain vaiheessa mä tajuan et ei sitä naista ookaan siellä et mihin se oikein lähti ja sit mä katoin niin kuin et henkilökunta kattoi mua tosi vinoon sillee. Men nu, det är något mänskligt på något vis, som vill påverka mig och ger mig vinkar. Emellanåt känns det jätteobehagligt men emellanåt helt ok, att det påminner mig om nånting, det kan vara ljud bara, knackningar, dörrar som slår igen Mul oli itse asiassa joku kuukausi takaperin ehkä et mä kuulin et joku soittaa mun olohuoneessa pianoa hyvin epävireisessä pianolla ja aloittaa koko ajan tosi huonon kappaleen alusta ja soittaa vähän matkaa ja aloittaa taas uudestaan. Ja mä menin ettii sitä, et missä helvetissä mul on olohuoneessa pianoo, et kun mä en löytänyt sitä pianoo vaikka se ääni vahvistui vielä kun mä tuun olohuoneeseen, enkä mä löytänyt sitä pianoa mistään. 21

22 22 Det känns att andra mänskor försöker säga till mig nånting men de kan inte säga det rakt ut. Sit mä olen tehnyt siis maniassa mitä kummallisimpia temppuja, niin kuin keskellä yötä päättänyt et nyt lähdenpä jonnekin ja päättynyt mitä ihmeellisimpiin paikkoihin. Niin kuin keskellä yötä päättänyt et mä ostan ensimmäiset liput Lontooseen, todennut et mulla ei ole passia mukana ja myöskin mulla oli jonkun aikaa semmonen pieni huumeiden käyttöongelma. Att alla andra vet nånting, Et mä käytin amfetamiinii ja kokoaiinii ja sit mä huomasin et, mä kävin ens vessassa ennen kun mä kävin passikuvaan, et mulla oli tosi isot pussit mun lompakossa. Ja mä ajattelin et en mä voi viedä niit sinne lentokoneeseen et mun täytyy ottaa ne kaikki ja mä kaikki vedin sitten. det känns helt jätteorättvist, att varför kan dom inte bara säga det. Mä olin aivan tööt ja mä menin sinne passikuvaan ja sit poliisilaitokselle hakemaan väliaikaista passia. Ja mä lähdin sit Lontooseen keskellä yötä, ja sit mä totesin et mun visa-kortti on suljettu kun mä saavuin Heathrow lentokentälle, eikä mulla ollut penniäkään rahaa, enkä mä ollut ostanut paluulippua tai mitään ja mul oli vaan käsilaukku mukana. No sit mä olin tavannut kaks kertaa Suomessa kaks lontoolaista kundia ja mulla oli niitten puhelinnumerot ja sit mä soitin niille kummallekin, ja toinen tuli sit hakee mut lentokentältä ja se oli sillee et tarviinks mä jotain. [Nån biisi börjar spela i bakgrunden, under den hörs Björks Aurora.] Oi mä tykkään tästäkin. 22

23 23 den där andra är den som ger dig ditt inre hålla uppe en vardag med barnet Dom försöker få min uppmärksamhet, det är som att det dom gör inte är nåt verkligt, som dom sku vara skådespelare. Mä sanoin sit ekaks et mä tarvitsen hammasharjan ja sit ne joutui ostaa mulle vaatteita kun mä olin lähtenyt jossain ihan kummallisissa vaatteissa sinne ja ne joutui maksaa mun lennon takaisin Suomeen, mut ne oli hirveän rikkaita poikia. det kan komma en dag då jag inte orkar mera Folk som kommer emot mig på gatan ser helt konstiga ut, översminkade, liksom overkliga, gjorda, tillgjorda. Must tulee siis ihan toinen ihminen, et must tulee ihan yliitsevarma ja et mä katson vähän yli muita ihmisiä, mä olen koko ajan äänessä ja kaikki niin kuin mun ajatukset menee asiasta toiseen, aloitan miljoonaa asiaa ja lopetan ne kesken, alan maalaamaan seinän ja lopetan sen kesken. Jag försökte säga att jag inte har något hopp mera du vet att nästa dag vaknar du till det här igen Mut mun mielestä mul on maailman siistein silloin, et mä pystyn mihin vaan. Nyt mä olen oppinut vähän sillee hallitsemaan sitä maniaa. 23

24 24 Det börjar svindla för ögonen. Mut silloin mä tutustuin aina uusiin ihmisiin, mä menin juttelee kenelle tahansa ja liityin jengiin ja keräsin kaikenlaisia ihmeellisiä ihmisjoukkoja mun kämppään et no nyt vietetään bileet. Mörkna. Mä olin menossa yhes vaihees yhen paparazin, hän oli siis kuvaaja ja hän pyys mua kasvomalliks, mä olen niin kuin liian lyhyt malliks mutta niin kuin kasvomalliksi ja mä olin menossa sinnekin. Ja sit mul oli jotain ihmeellisiä poikaystäviäkin niis väleissä, tein kaiken maailman typeryyksii, ja ihan paniikissa sitten kävin jossain testeissä sit masennuksessa. Jag förstår att jag håller på att gå in i en psykos för jag har gjort det tidigare. Jag ringer min läkare och sen går jag bara hem och vänta, drar för gardinerna för jag vill inte se det där som kommer emot mig där bakom dem. Kohta tulee siis yhdeksän vuotta kun mä sairastuin ja kaks ja puol vuotta sitten mä sain tän uuden lääkkeen joka on tehnyt sen et mul on myös ollut niin kuin terveitä jaksoja. Mut et siihen asti mä sairastuin jatkuvasti jompaankumpaan, se oli ihan helvettiä, se oli tosi kuluttavaa. att det inte finns mycket tid mera Mul on ollut siis niin paljon aikaa siis kun mä olen vaan maannut mun sängyssä ja tuijottanut seniää. varför måste just jag födas 24

25 25 Ja sitten mikä oli kaikkein pahin tila, silloin mä olin suljetulla osastolla, niin mä olin siis sekamuotoisessa jaksossa ja silloin mä saatoin olla vaikka aamulla todella kovassa maniassa ja sit päivällä todella syvässä depressiossa ja illalla taas uudestaan tosi kovassa maniassa. Jag hade ännu rollkläderna där. Se oli siis tosi tuskaista ja mun kaveri toi mulle silloin metadoonia sinne sairaalaan, kun hän itse oli korvaushoidossa, ja se auttoi itse asiassa, me sekoitettiin se mun johonkin vesipulloon ja se sit rauhoitti mua. Jag kände mig bara så där olycklig, toivoton. Tää ei oo oikea aika. Mä rakastan tätä laulua. 25

26 26 DEL 2 DAS UNBEHAGEN IN DER KULTUR Fyra kapitel ROLLER: HEDVIG, ca 30 RIITTA, ca 60, ca 25 MARTIN, ca 65, ca 40 JONAS, ca 30, ca 35 JULIAN, ca 40, ca 30 HENRI, ca 50, ca 65 JEREMIAS, JERE, MIAS, ca 25 LÄKAREN 2, ca 35 DEN ÄKTA MANNEN, ca 55 SKÖTERSKAN, ca 45 OSSIAN, ca 2,5 De kursiverade replikerna äger liksom i första delen rum på ett annat berättarplan, åtminstone delvis simultant, och fungerar mer som bakgrundsljud, parallellverkligheter, undertoner, biljud än som ord, meningar. Kapitel 1 s. 27 Kapitel 2 s. 38 Kapitel 3 s. 49 Kapitel 4 s

27 27 Kapitel 1 Hedvig med sin hund. Hunden springer och skäller. HEDVIG Första gången jag hamna på sjukhus kändes det hemskt, det var bara ett vitt hus och det skrek mental mentalvård mentalsjukhus skrek det om det. Jag hade lust att springa iväg, ta mitt busskort som hade min bild inuti, min egen bild, ta den, springa till närmaste spårvagn och bara fara hem. Men det var, man kunde inte gömma sig för problemen, liksom då, man kunde inte. Det sku inte ha hjälpt att jag sku ha sprungit hem liksom till Kronohagen till mamma, det sku aldrig ha blivit bra, jag sku aldrig ha träffat en pojkvän, jag sku aldrig ha kommit till det var jag är nu, eller fått färdigt mina studier eller kunna studera vidare eller liksom jobba eller överhuvudtaget nånting. Och jag minns att jag efter det var på klassträff på Sea Horse och det var väldigt jobbigt, jag kände mig väldigt utstött och annars också väldigt konstig, jag hade fått vila ut och äta ordentligt, så det var på alla sätt bra fysiskt för mig men jag kände mig ändå onormal. Och det var inte förrän då när jag sen träffa Jonas på Nylands nation som livet fick en positiv vändning igen. [Hennes hund dricker vatten. Till hunden.] Ja gott. Det är ju det att jag har mått sämre, jag har alltid trillat tillbaka till det där när jag har slutat äta medicinen så har jag alltid trillat tillbaka dit till den där depressiva och självförstörelsemanin, att bara kasta mig ner i avgrunden gång på gång på gång, enligt Jonas ord. JONAS Vi hade varit tillsammans nästan ett år va när du blev sjuk. HEDVIG Mm. JONAS Innan det blev riktigt illa första gången så där och då förstod jag ju inte vad som hände utan det var ju svårt att säga när Hedvig blev dålig och hur det var, utan det var liksom ett glidande. [Hunden gnäller.] Gled bara utför och det innebar ju att det gick väldigt långt, Hedda 27

28 28 mådde jättedåligt innan jag förstod vad som hände, även om jag pratat med Heddas föräldrar och så. HEDVIG [Till hunden]. Ja det är bra. JONAS Jag visste ju om det. HEDVIG När visste du om det. JONAS Det sa du rätt tidigt. HEDVIG Ja. JONAS Det var ju inte så att du dolde det men man ville inte förstå och man förstår inte och det var väldigt svårt att peka ut vad det var så det hann gå långt den gången. Så då kom du in på sjukhus och det skulle börja med att försöka va på en öppen avdelning men då vägrade Hedvig ta vård De sa där på skolan att det finns ett sånt där kriscenter, JONAS och var ja i så dåligt skick så det gick inte. att jag kan gå dit och tala med nån. RIITTA Det är lätt att säga så där att sök vård, vårdsystemet hjälper. Och där så sa dom att hej att det finns en sån där avdelning där på sjukhuset 28

29 29 JONAS Så då tog dom in dig på en sluten avdelning. RIITTA Men det är alltid en sån där demon, individen liksom överlämnar makten, att vad sku du säga om du sku fara dit för en tid. RIITTA man tvingas medge att de egna krafterna inte räcker. Så jag trodde att hon sa det bara, jag trodde att hon inte sa det på allvar, att hon sa det att jag sku vara så där att okej, att jag ska försöka skärpa mig nu här. RIITTA Därför borde man återställa den här känslan av kontroll hos mänskan. Men sen så var hon så där att nä nä att helt sant och sen var jag så där att okej att jag har nu varit så där tänk att oj nej att tänk om man hamnar i nån anstalt här. RIITTA Ändå krävs det mod för att göra det här beslutet då när det är rätt. Men så tänkte jag att let's face your fears och jag fundera en natt ungefär på den där saken och försökte förbereda mig så där psykiskt lite för det. MARTIN Det är inte så lätt, det är en veteen piiretty viiva, mänskor kan i ena stunden vara på ena sidan och i andra på andra. Men grunden för psykisk liksom sönderfall eller desintegrering är ju ambivalens. Mänskan befinner sig i en situation där man har väldigt stora starka samtida men alldeles motsatta motstridiga känslor. 29

30 30 RIITTA Mänskor är i grund och botten olika, vissa är känsliga, lätt sårbara, andra är starkare helt genetiskt och biologiskt. MARTIN Och sån här långvarig osäkerhet, liksom att leva med nåt svårt problem utan att hitta nån lösning på det, så det är ofta det som kan vara väldigt nerbrytande för psyket. RIITTA Under barndomen och ungdomen kan de här egenskaperna rättas till eller förvärras, också ett starkt barn kan till följd av upprepade dåliga upplevelser bli stressat, känsligt, stört. Jag försökte hålla mig ändå så där lugn och sansad men det var helt hemskt sen på natten var det åskväder och det var helt jätteskrämmande att vara ensam i det där rummet. RIITTA Och alla barn kan också utvecklas i positiv riktning. MARTIN Ofta kan det handla om att mänskan reagerar på nånting som helt enkelt är för smärtsamt för att bearbeta på andra sätt. Och just när man hade somnat kom det nån dit och titta, kolla liksom att allt var ok, så jag vakna, så var det helt jätteruskigt. RIITTA Och för alla gäller att i vuxenålder, hur utvecklingen än har sett ut, så kan svåra omständigheter, traumatiska situationer, arbetslöshet, tsunamin, bara det att ett viktigt parförhållande tar slut kan orsaka problem för vem som helst, speciellt om problemen hopar ihop sig och plötsligt har en mänska som hade allt bra förlorat kontrollen, det händer för många saker på en gång och mänskan reagerar på dem. MARTIN 30

31 31 Det var först genom psykoanalysen som man småningom börja förstå att man kan inte hjälpa mänskor genom att ge dem diagnoser och behandlingar som de kanske inte vill ha. Jag hade med nog något te eller nånting men att där är så där att man måste alltid vänta så där på morgonmålet, eller på natten får man inte något te eller något sånt där. MARTIN Man måste gå en annan väg där mänskan själv är subjekt och man försöker så långt man kan förstå och beakta vad det betyder för den här mänskans liv och vad mänskan försöker säga. Men där var en skötare som var så där jättesnäll och hon var så där okej att nu kan du få varmt vatten, MARTIN Grundinställningen måste vara att man måste försöka identifiera sig och leva sig in i den mänska man försöker hjälpa, så det var helt kiva, MARTIN att låta bli att objektivera och förtingliga den där mänskan som behöver hjälp. men annars så tyckte jag att alla de där skötarna var jättekalla. MARTIN Och den där empatiska processen, du försöker sätta dig in i vad den där mänskan har upplevt eller upplever, den kan du nå bara genom att jämföra med någo liknande upplevelser som du själv har haft. JEREMIAS Vi ser varandra 31

32 32 [Får ett sms, det låter som en groda, läser.] Vi ser varandra bara genom sprickorna i vårt ansikte HEDVIG [Hunden gnäller och rör på sig.] Lukas här. Sommaren är dödens tid Då finns så mycket liv HEDVIG [Till hunden.] Ja fin fint. Döden är glömska man plötsligt minns JONAS Det var en morgon så vakna Hedvig och kom inte ihåg mitt namn och det vet inte jag om det verkligen var så att hon inte kom ihåg mitt namn eller ifall du ville verka som det. HEDVIG Men det var väldigt starka mediciner jag tog väldigt stor dos. JONAS Ja fast du tog inte medicinerna då. HEDVIG Jo jag tog dom nog då. JONAS Nej. HEDVIG De där starka. JONAS Nej Hedvig du tog dom inte. 32

33 33 HEDVIG Det var väldigt starka mediciner. JONAS Jag är hemskt ledsen Hedvig men det var det du inte gjorde. HEDVIG Jaha ja. JONAS Sen var det nån gång när hon stod nere på gården, stod i en vattenpöl och vägrade typ att gå nånstans, du fastnade mitt i en vattenpöl, det var en stor vattenpöl där utanför huset där vi bodde, du var på väg upp från bilen och så fastnade du där och dränkte skorna och var helt genomblöt. HEDVIG Jonas har ju berättat nu att han grät hela vägen till Åbo när han körde bil och höll på att köra av vägen, ville köra av vägen, att han åkte hem till Sverige, annars kanske han sku bo kvar här ännu. JONAS Men det var ett annat tillfälle. HEDVIG Det var sen ett tillfälle vidare, du hade åkt till Jyväskylä. JONAS Det var i samma veva som jag hade åkt till Jyväskylä, ja så där, och då ville du inte veta av mig. Så då åkte jag hem till Sverige, det var ju och jag ja, Hedvig var inne på sjukhus då och jag fick inte komma dit. HEDVIG Då var det en väldigt pinsam situation för mig, jag hade ofta en hemsk skam för det här. Jag inte ville att Jonas sku komma och se mig. RIITTA Det vet vi att av dom som kommer emot oss på gatan så mår var femte dåligt men man ser det ju inte. 33

34 34 HEDVIG Jag ville göra den där sjukhusgrejen liksom själv och ta mitt straff så att säga och jag skämdes för att äta de där medicinerna, liksom, jag skämdes väldigt mycket för hela det där. RIITTA De håller det inom sig och när man frågar hur det går säger dom att det går bra. HEDVIG Och det gör jag ju ännu också. RIITTA Det är bara en tredjedel av dem som söker sig till vård, om alla sku göra det så sku våra hälsocentraler kollapsa, Mulle sanottiin kaks vuotta et mä en saa lääkäriä. RIITTA att det här är paradoxen. Siel on hirveä lääkäripula siellä niin kuin mun psykiatrisella poliklinikalla, et mulla ei ollut lääkäriä. Ja sit mut oli potkittu pois tuolt syömishäiriöpoliklinikalta, jostain ne oli saanut sen käsityksen et mä juon ihan hirveesti niin kuin viinaa. Från sjukhuset blev jag utkastad. Eller jag hade varit på permis och så hade jag druckit och de blåste mig sen och jag var så förbannad för att jag inte fick gå ensam ut på gården utan alltid måste ha nån vitrock med mig. Mut lähetettiin A-klinikalle sieltä ja sit mun ois pitänyt sen A- klinikan jälkeen päästä osastolle ja ne ilmoitti sit mulle et et sä pääsekään osastolle, et sun täytyy eka hoitaa toi sun kakssuuntainen mielialahäiriö pois alta. 34

35 35 Och jag hade just fått löfte om att nästa vecka, det fick jag veta senare att det får man också minus för, att man får inte bli arg, så sa de att om jag går med på att vara under bevakning en vecka så får jag stanna men jag sa nä, så sen for jag hem. Men jag fick något betyg. Mut mä yritin opiskella viime syksynä ja silloin oikeesti tää masennus alkoi jo. Eller hans kommentar var att inte är jag alls sjuk i huvudet, att jag är bara alkoholist. Mut sit mä olin viime talvena todella masentunut. Mä sanoin osastohoitajalle et mä tarvitsen lähetteen sairaalaan, hän oli sillee et sul ei oo täällä lääkäriä, et sä et saa lähetettä ikävä kyllä. För de där första dygnen jag var där hade jag sån hemsk abstinens, Mut sit hän näki mut jo semmosessa kunnossa et mä olen täysin ilmeetön, alkoholabstinens eleetön, att jag inte hölls på benen. ja sit hän yhtäkkiä järjesti mulle saman tien lääkärin. Mentiin tapaamaan ylilääkäriä ja ylilääkäri jutteli mun kans viistoist minuuttia ja kirjoitti mulle lähetteen sairaalaan. Men det var nog bra, tack ska du ha. 35

36 36 JERE Inte ska du tacka mig. Men vill du berätta hur du kom dit, vad som ledde till vad. Det var ju Joels och ditt fel. JERE Jo. Det var vinter och det var kallt, det var i december men det var inte ännu jul och jag bestämde mig för att åka hela långa vägen dit ut och då sa min storebror att jag kommer med dig Jere, jag kommer med dig. Vi kom dit och vi ringde på den låsta dörren och han var jätteglad att se oss och visa oss omkring och så börja vi prata och vi sa att det bästa sku vara att han sku få lite hjälp. Varför det där gjorde ni det. Varför kontakta ni min läkare. Hans remiss dög inte kommer jag ihåg. JERE Den dög nog men För jag var inte med, det var deras argument. JERE Du var med, du gick omkring i din svarta kappa som en osalig ande på hälsocentralen. Det har jag inget minne av. JERE Det var en jättelång diskussion och vi försökte övertala dig halva natten och du var jättebestämd. Den där kvällen blev totalt ohållbar ganska snabbt, han var arg, fruktansvärt arg på sin exfru och sin granne och de där upprepningarna och de där beskyllningarna Det tog evigheter, evigheter och vi 36

37 37 jankutta de där sakerna i evigheter och vi tänkte hela tiden att det här är ett skådespel som vi inte vill vara med om. Han kalla dem stalinisthoror och det liksom, det är så sorgligt bara därför att det var rakt in i hjärtat på en själv, det var som att min barndom inte sku ha varit värd nånting. Som barn tar man kärleken för given, nej, men som barn tar man mycket förgivet och så tar man det också, så tar det ont efteråt när man är lite äldre och vuxnare att höra att det inte har funnits kärlek, fast det har funnits kärlek, att höra att nån hatar den som man ändå alltid själv älskar. Sen kom Ljunggren och ni hade gått och sova. JERE Och du var vaken hela natten. Jo jag var vaken hela natten. JERE Det var han som uppvigla dig och vi var så där nä sen kom du ändå med till hälsocentralen på morgonen och vi kom dit med den där remissen men den dög inte för du var full av nån anledning. Nå nu jag var antagligen med där. 37

38 38 Kapitel 2 JULIAN Kapitalismi leviää kaikkialle, ja kun ei enää ole uusia geograafisia alueita valloitettavana, me kolonisoidaan ihminen. Globalisaatio ja uusliberalismi tuo epäpolitisoitumisen, se jättää yhteiskunnan heikot jäsenet ilman suojaa. Huoli, jota me tunnetaan maailman kehittymisestä, ilmastokatastrofista, kolmannesta maailmasta, lisääntyvistä epäoikeudenmukaisuuksista, riskiyhteiskunnan monista uhkakuvista, ja voimattomuuden tunteesta, joka liittyy niihin, voimattomuuden tunteesta, joka liittyy siihen mitä maailmassa tapahtuu. Se ei johda suoraan mielen sairauksiin paitsi joskus. Mutta tässä voisi olla voimavara, jota meillä ei ole. Me ei enää tunneta oloamme kotoisaksi tässä yhteiskunnassa. Me ei uskota, että tämä yhteiskunta toteuttaa meidän unelman. Kun mä menetin mun lihakset jossain vaiheessa anoreksiassa niin silloin mä söin korkeintaan yhen salaatinlehden päivässä ja mä vaan makasin ja nukuin kaiket päivät, edes lääkäri ei saanut mua hereille ja mä olin aivan tokkurassa lääkkeistä. JULIAN Silloin unelmista tulee yksityisiä ja se, mitä ihmisenä voi toivoa, tulee kapeammaksi. Me ei pidetä mielekkäänä osallistua yhteiseen yhteiskunnalliseen toimintaan, ja jos me silloin annetaan periksi, jos meistä tulee voimattomia ja toivottomia, silloin meillä on kamalan paljon vähemmän, mille rakentaa elämämme, ja se lisää haavoittuvuutta. Silloin tää lääkäri sanoi et jos mult putoo vielä kilookin painosta niin mä joudun sisätautiosastolle nenämahatippuun. Mä olin nähnyt suljetulla osastolla, siellä ihan avoimesti syötettiin yhtä naista nenämahaletkun kanssa ja se huus niin kuin tällee niin mulle jäi siitä semmonen kammo. Sit mulle on tehty tähystys ja kun mul on ollut se bulimia niin mä en pysty nielee mitään letkuu, niin sit mä sanoin et mä tarviin siiheen esilääkityksen. Mulle jouduttiin antaa kaks annosta esilääkitystä ennen kuin ne pystyi työntää sitä letkua ja mä oksensin silti sen lääkärin 38

39 39 päälle, ja sit todettiin et mul on ruokatorvitulehdus siit oksentamisesta ja sitä päätettiin lääkitä. Jag hade tid till en läkare, det var sen nästa höst, jag hade ont i benet och vad det var och hans telefon ringde liksom hela tiden och jag var helt jätte liksom ljudkänslig och så sa jag att kan du inte stänga av den där telefonen och så sa han att nej tyvärr att det går inte. Och när den ringde sen så tog jag liksom av luren och så var jag så där att oj nej det var kanske inte så bra gjort. Han skrev sen mig in till det där sjukhuset igen. Han sa till nån sköterska att se efter henne nu och så prata vi något dittan och dattan men sen for jag liksom bort därifrån. Dom sprang nog efter mig men jag var helt där att nä att jag far inte dit, att det är hemskt att vara inlåst och nånting bara skrek jag till dom. HENRI I princip använder dom som går i terapi hos mig inte medicin för jag arbetar inte upprätthållande, utan jag arbetar på att lösa problemen. Men sen så for jag ändå dit, HENRI Om du har piller så inverkar det på ditt känsloliv och i det att du går och söker till exempel gamla nedgrävda saker, som vanligtvis ligger bakom såna här problem var själen har blivit fast, eller jag var rädd att dom sku komma och hämta mig annars, HENRI så om du har piller på så blir det en konflikt med din kropp. Din biologi arbetar mot själen och det är för farligt. att jag tänkte att det är bättre ändå att fa frivilligt. HENRI 39