Justerat tisdagen den 14 maj beträffande 106 och 107 p A och p B, i övrigt tisdagen den 28 maj 2002

Transkript

1 PROTOKOLL Landstingsfullmäktige Justerat tisdagen den 14 maj beträffande 106 och 107 p A och p B, i övrigt tisdagen den 28 maj 2002 Peggy Lagerström Christina Tallberg Birgitta Rydberg 91 Inledning Ordföranden förklarade sammanträdet öppnat. Upprop förrättades varvid närvaro och frånvaro på grund av anmälda förhinder antecknades i enlighet med bilagda uppropslista, bilaga 1. Fullmäktige godkände de anmälda förhindren. P g a 2:e vice ordförandens frånvaro utsågs Björn Hamilton som extra ordförande för mötet. 92 Kungörelse Kungörelsen om fullmäktiges sammanträde utsändes den 2 maj 2002 till fullmäktiges ledamöter och ersättare och länsstyrelsen. Kungörelsen anslogs samma dag på landstingets anslagstavla. Tillkännagivande om sammanträdet infördes den 7 maj 2002 i tidningarna på sätt fullmäktige beslutat. Tillägg till föredragningslistan anslogs den 8 maj 2002 på landstingets anslagstavla och utsändes samma dag till fullmäktiges ledamöter och ersättare. Det antecknades att sammanträdet utlysts i laga ordning. 93 Justering Att jämte ordföranden justera sammanträdets protokoll utsågs förste vice ordföranden och Birgitta Rydberg. Protokollet ska justeras senast tisdagen den 28 maj 2002.

2

3 Beslutsärenden 94 Förteckning över fullmäktigeärenden som inte avgjorts (förslag 37) LS Anf.nr 1 I ärendet yttrade sig Bengt Cedrenius och landstingsrådet Ralph Lédel. BESLUT Fullmäktige beslutade enligt landstingsstyrelsens förslag att med godkännande av gjord redovisning lägga förteckningen till handlingarna. 95 Förslag till Regional utvecklingsplan 2001 för Stockholmsregionen, RUFS (förslag 38) LS Anf.nr 4 I ärendet yttrade sig landstingsrådet Elwe Nilsson, Conny Andersson, Måns Almqvist, landstingsrådet Stig Nyman, Lena Huss, Bengt Cedrenius, landstingsråden Ralph Lédel och Anna Berger Kettner, Sten Erson-Wester, Olov Lindquist, Inger Linge, Åke Askensten, Rune Wikström, Jan Strömdahl, Nils Oskar Nilsson, Mikael Sundesten, landstingsråden Andres Käärik och Ingela Nylund Watz samt Jan Wattsgård. YRKANDEN 1) bifall till landstingsstyrelsens förslag 2) bifall till s-ledamöternas reservation i landstingsstyrelsen (förslaget sid 5) 3) återremiss av ärendet 4) bifall till fp-ledamöternas förslag att till beslutsprotokollet införa ett särskilt yttrande, bilaga 2 Återremissyrkandet togs först upp till behandling. Ordföranden ställde propositioner om avslag på respektive bifall till återremissyrkandet och fann att fullmäktige avslagit yrkandet. Begärd votering genomfördes härefter enligt följande godkända voteringsproposition. Den som bifaller avslagsyrkandet röstar ja. Den det ej vill röstar nej. Vinner nej har fullmäktige beslutat bifalla återremissyrkandet. Efter omröstningen konstaterade ordföranden att sammanräkningstablån utvisade 113 ja-röster, 23 nej-röster samt att 13 ledamöter varit frånvarande.

4 Hur ledamöterna röstade framgår av bilaga 3. BESLUT Fullmäktige beslutade att avslå återremissyrkandet. RESERVATION V- och mp-ledamöterna reserverade sig till förmån för återremissyrkandet. Härefter ställde ordföranden ställde propositioner om bifall till yrkandena under 1) och 2) ovan och fann att fullmäktige bifallit landstingsstyrelsens förslag. BESLUT Fullmäktige beslutade enligt landstingsstyrelsens förslag att anta förslaget till Regional utvecklingsplan 2001 för Stockholmsregionen med ändringar enligt regionplane- och trafiknämndens förslag samt med erforderliga redaktionella justeringar att överlämna den Regionala utvecklingsplanen till kommuner och andra regionala aktörer att uppdra åt regionplane- och trafiknämnden att följa upp planen och ansvara för dess aktualitetsprövning under nästkommande mandatperiod. V-ledamöterna deltog ej i beslutet. RESERVATIONER S- och mp-ledamöterna reserverade sig till förmån för sina respektive förslag. Till sist tog ordföranden upp yrkandet under 4) ovan. Ordföranden ställde propositioner om avslag på respektive bifall till yrkandet och fann att fullmäktige avslagit yrkandet. BESLUT Fullmäktige beslutade att inte införa fp-ledamöternas särskilda yttrande till beslutsprotokollet. Fp-ledamöterna reserverade sig till förmån för sitt förslag.

5 Yttrande över revisionsrapport Granskning av rutiner för registrering och inventering av konst samt uppdrag till kulturnämnden (förslag 39) LS Anf.nr 43 I ärendet yttrade sig Anita Hagelbeck, Elin Låby samt Herta Fischer. BESLUT Fullmäktige beslutade enligt landstingsstyrelsens förslag att ge kulturnämnden det övergripande ansvaret för och att uppdra åt nämnden att införa nya rutiner för registrering och inventering av konst att uppdra åt förvaltningar och bolag att utse konstansvariga enligt de anvisningar som kulturnämnden utfärdar att i övrigt avge yttrande till landstingsrevisorerna enligt landstingsrådsberedningens förslag. 97 Fastställande av slutlig ram 2001 samt verksamhetsplan 2002 för SOCSAM i Haninge kommun (förslag 40) LS Anf.nr 46 I ärendet yttrade sig Sunhild Dietrich-Larsson och landstingsrådet Andres Käärik. BESLUT Fullmäktige beslutade enligt landstingsstyrelsens förslag att fastställa den slutliga finansiella ramen för SOCSAM i Haninge för år 2001 att godkänna verksamhetsplanen för SOCSAM i Haninge för år Bordlagd motion 2000:22 av Mats Pertoft m fl (mp) om tillskapandet av ett jämförbart kvalitetssystem för mjuka värden inom landstinget (förslag 32) LS Anf.nr 49 Ärendet bordlades vid fullmäktiges sammanträde den 9 april 2002 I ärendet yttrade sig Mats Pertoft, landstingsrådet Stig Nyman, Mats Skoglund samt landstingsrådet Inger Ros.

6 YRKANDEN 1) bifall till landstingsstyrelsens förslag 2) bifall till motionen Ordföranden ställde propositioner om bifall till yrkandena ovan och fann att fullmäktige bifallit landstingsstyrelsens förslag. BESLUT Fullmäktige beslutade enligt landstingsstyrelsens förslag att anse motionen besvarad. RESERVATION S-, v- och mp-ledamöterna reserverade sig mot fullmäktiges beslut till förmån för motionen. 99 Motion 2001:13 av Ingela Nylund Watz m fl (s) om utarbetande av strategi för personalfrågor inom Stockholms läns landsting (förslag 41) LS Anf.nr 60 I ärendet yttrade sig landstingsråden Ingela Nylund Watz och Ralph Lédel, Kerstin Pettersson, Kristina Söderlund, Jan Olov Sundström, Mats Pertoft, Monika Karlsson, landstingsrådet Stig Nyman, Birgitta Sevefjord, Janet Mackegård, Joakim Edhborg, Jan Bergvall samt Mats Skoglund. YRKANDEN 1) bifall till landstingsstyrelsens förslag 2) bifall till motionen Ordföranden ställde propositioner om bifall till yrkandena ovan och fann att fullmäktige bifallit landstingsstyrelsens förslag. Begärd votering genomfördes härefter enligt följande godkända voteringsproposition. Den som bifaller landstingsstyrelsens förslag röstar ja. Den det ej vill röstar nej. Vinner nej har fullmäktige beslutat bifalla motionen. Efter omröstningen konstaterade ordföranden att sammanräkningstablån utvisade 62 jaröster, 53 nej-röster, att 34 ledamöter varit frånvarande. Hur ledamöterna röstade framgår av bilaga 4.

7 BESLUT Fullmäktige beslutade enligt landstingsstyrelsens förslag att anse motionen besvarad. RESERVATIONER S-, v- och mp-ledamöterna reserverade sig mot fullmäktiges beslut till förmån för motionen. 100 Motion 2001:21 av Brit Rundberg (v) om vården av hemlösa hivpositiva missbrukare döende i aids (förslag 42) LS Anf.nr 87 I ärendet yttrade sig Brit Rundberg, Sunhild Dietrich-Larsson, landstingsråden Inger Ros och Stig Nyman. YRKANDEN 1) bifall till landstingsstyrelsens förslag 2) bifall till motionen Ordföranden ställde propositioner om bifall till yrkandena ovan och fann att fullmäktige bifallit landstingsstyrelsens förslag. BESLUT Fullmäktige beslutade enligt landstingsstyrelsens förslag att anse motionen besvarad. RESERVATIONER S-, v och mp-ledamöterna reserverade sig mot fullmäktiges beslut till förmån för motionen. 101 Motion 1997:71 av Sonja Weidland m fl (m) om inrättande av ett närsjukhus med lättakut vid Löwenströmska sjukhuset (förslag 43) LS Anf.nr 95 I ärendet yttrade sig Sonja Weidland, Susanna Brolin, Dick Dernhagen, landstingsråden Inger Ros och Folke Schött samt Herta Fischer.

8 BESLUT Fullmäktige beslutade enligt landstingsstyrelsens förslag att anse motionen besvarad. 102 Motion 1998:16 av Ove Lundgren m fl (c) om att öppna Löwenströmska sjukhuset som akutsjukhus (förslag 44) LS BESLUT Fullmäktige beslutade enligt landstingsstyrelsens förslag att anse motionen besvarad. 103 Motion 2000:49 av Inger Persson (v) om att ytterligare rehabiliteringsteam skall inrättas för patienter som drabbas av Parkinsons sjukdom (förslag 45) LS Anf.nr 101 I ärendet yttrade sig Inger Persson och landstingsrådet Folke Schött. YRKANDEN 1) bifall till landstingsstyrelsens förslag 2) bifall till motionen Ordföranden ställde propositioner om bifall till yrkandena ovan och fann att fullmäktige bifallit landstingsstyrelsens förslag. BESLUT Fullmäktige beslutade enligt landstingsstyrelsens förslag att anse motionen besvarad. RESERVATIONER V-ledamöterna reserverade sig mot fullmäktiges beslut till förmån för motionen. 104

9 Motion 2000:50 av Brit Rundberg m fl (v) om att landstinget bör få rätt att lägga en särskild sjukvårdsavgift på tobaksvaror (förslag 46) LS Anf.nr 108 I ärendet yttrade sig Brit Rundberg, landstingsrådet Folke Schött samt Åke Askensten. YRKANDEN 1) bifall till landstingsstyrelsens förslag 2) bifall till motionen BESLUT Fullmäktige beslutade enligt landstingsstyrelsens förslag att avslå motionen. RESERVATIONER V-ledamöterna och Åke Askensten reserverade sig mot fullmäktiges beslut till förmån för motionen. Valärenden 105 Nominering av ledamöter och ersättare m m i styrelsen för Mälardalstrafik AB (förslag 47) LS Fullmäktige beslutade att nominera två ledamöter och två ersättare i styrelsen för Mälardalstrafik AB från ordinarie bolagsstämma 2002 t o m ordinarie bolagsstämma 2003 en revisor och en revisorsersättare i Mälardalstrafik AB från ordinarie bolagsstämma 2002 t o m ordinarie bolagsstämma Fullmäktige valde härefter enligt valberedningens förslag Mälardalstrafik AB från ordinarie bolagsstämma 2002 intill nästa ordinarie bolagsstämma Ledamöter Ersättare

10 m Elwe Nilsson m Björn Hamilton s Anna Berger Kettner s Sven-Inge Nylund Revisor Revisorsersättare m Bo Klasmark s Kenneth Strömberg 106 Val av ledamöter och ersättare m m i Almi Företagspartner AB och Svenska Jägareförbundets avdelning för Stockholms län (förslag 48) LS Fullmäktige beslutade att från ordinarie bolagsstämma 2002 intill nästa ordinarie bolagsstämma välja fyra ledamöter i styrelsen för Almi Företagspartner AB att välja en revisor jämte ersättare för granskning av 2002 års förvaltning och räkenskaper att för tiden från ordinarie årsmöte 2002 t o m ordinarie årsmöte år 2003 välja en ledamot och en ersättare i styrelsen för Svenska Jägareförbundets avdelning för Stockholms län. Fullmäktige valde härefter enligt valberedningens förslag Almi Företagspartner i Stockholms län AB från ordinarie bolagsstämma 2002 intill nästa ordinarie bolagsstämma Ledamöter m m s s Elwe Nilsson Margaretha Ling-Vannerus Sylvia Lindgren Staffan Holmberg Revisor Revisorsersättare m Barbro Pettersson s Gunilla Jerlinger

11 Svenska Jägareförbundets avdelning för Stockholms län från ordinarie årsmöte 2002 t o m nästa ordinarie årsmöte Ledamöter m Sten G Nyström Ersättare s Gösta Sand Denna paragraf förklarades omedelbart justerad. 107 Vissa fyllnadsval samt bordlagda val (förslag 49) LS , , , , 0197, Fullmäktige beslutade att medge befrielse för Homa Pakjoo (v) från uppdraget som ersättare i landstingsfullmäktige, valkrets 6. Fullmäktige valde härefter enligt valberedningens förslag Fyllnadsval A Ambulanssjukvården i Storstockholm AB intill utgången av 2002 Ordförande - Gunnar Schön (efter L Lindberg) Detta val förklarades omedelbart justerat. B S:t Eriks Ögonsjukhus AB intill utgången av 2002 Ledamöter - Gunilla Berg (efter S Sahlin) - Ingrid Bonde (efter B Rosén) - Eva Cederbalk (efter L Lindberg) - Ulf Lundahl (efter L Widmark) Ordförande - Eva Cederbalk (efter P-O Karlsson)

12 Detta val förklarades omedelbart justerat. C Länsrätten intill utgången av 2002 Nämndeman s Bordlägges (efter A Fondberg) Bordlagda val D Norrtälje sjukhus AB intill slutet av den ordinarie bolagsstämma som följer efter nästa val till fullmäktige Ledamot - Bordlägges Nya motioner 108 Anmälan av motioner LS Nr 2002:03 av Janet Mackegård m fl (s) om arbetsmiljön och jämställdheten inom hälso- och sjukvården Motionen remitterades till landstingsstyrelsen för beredning. Besvarande av frågor 109 Bordlagd fråga av Thore Nyman (s) om Primärvårdsförsöket i Sigtuna LS Fullmäktige beslutade att frågan fick utgå på frågeställarens begäran.

13 Fråga av Eie Herlitz (mp) om standarden i de nya pendeltågen LS Fullmäktige beslutade att bordlägga frågan. Besvarande av interpellationer 111 Interpellation 2002:4 av Inger Ros (s) om tillfälligt sysselsättningsstöd till kommuner och landsting LS Anf.nr 113 Interpellationen är ställd till landstingsrådet för finansfrågor. Fullmäktige beslutade den 9 april 2002 att interpellationen fick ställas. Svar på interpellationen, se bilaga 5. I ärendet yttrade sig landstingsrådet Ralph Lédel som hänvisade till det skriftliga svaret. Vidare yttrade sig landstingsråden Inger Ros och Ralph Lédel. Nya interpellationer 112 Anmälan av interpellationer LS Nr 2002:05 av Bengt Cedrenius (mp) om åtgärder mot landstingets underskott 2002 Nr 2002:06 av Åke Askensten (mp) om ökad användning av PVC trots avvecklingsbeslut Nr 2002:07 av Lena-Maj Anding (mp) om uppföljning av patienter i öppenvården

14 Nr 2002:08 av Inger Persson (v) om att ompröva tidigare fattat beslut om ansvaret för vård- och behandlingsresor för färdtjänstberättigade Interpellationerna skall besvaras vi nästa sammanträde. Avslutning Ordföranden avslutade sammanträdet kl Vid protokollet Ulf Lagerström

15 Yttranden vid Stockholms läns landstingsfullmäktiges möte den 14 maj 2002 Ordföranden: Vi hemställer att även i dag som bisittare få nyttja Björn Hamilton. Svaret är ja. 94 Förslag nr 37 Anförande nr 1 Bengt Cedrenius (mp): Fru ordförande, fullmäktige! Jag saknar ett ärende i förteckningen. Det är det uppdrag som landstingsfullmäktige gav, att regeringen skulle tillskrivas och att det skulle begäras att Stockholms läns landsting skulle bli fullt ut kompenserat för kostnaderna rörande kollektivtrafik och färdtjänst. Det dröjde ett slag innan den här skrivelsen kom i väg, men den har kommit i väg. Det kan jag meddela. Däremot har den mer eller mindre avförts, den var ad acta-lagd i diariet förut. Sedan har den plockats in igen efter några månader med anledning av att det har kommit ett svar från regeringen. Det svaret borde såvitt jag förstår ha anmälts till fullmäktige, för det var ju ett fullmäktigeuppdrag. Jag kan inte acceptera att landstingsstyrelsen om fullmäktige ger den ett uppdrag bara låter det försvinna. Jag blir ännu mer upprörd därför att regeringens svar har varit att det finns möjlighet att genomföra en skatteväxling med kommunerna i länet. Det skulle, om landstingsstyrelsen fortsatte med och genomförde det här uppdraget, innebära att landstinget enligt landstingskontorets beräkning, som redovisas i skrivningen till regeringen, skulle få 755 miljoner till i intäkter varje år. Men, som sagt var, jag skulle gärna vilja ha en förklaring till varför det här har fallit bort från listan. Anförande nr 2 Landstingsrådet Lédel (m): Ordförande! Det här ärendet är såvitt jag förstår avslutat. Jag vet inte om det har förekommit någon anmälan till fullmäktige. Däremot har det gjort det till landstingsstyrelsen. Men jag lovar Cedrenius att kontrollera varfår så inte har skett. Det kanske har skett ett misstag. Om Cedrenius vill ha en debatt om den orättfärdiga skatteutjämningen så gärna för mig. Det kan vi ta en debatt till om. Det du var inne på är ju en del som är speciellt orättvis, att landstinget inte blir kompenserat till hundra procent för trafik- och färdtjänst. Samtidigt som du säger det föreslår du förmodligen en skattehöjning i länets alla kommuner. Ordföranden: Någon debatt kring den frågan ska vi inte ha här och nu. Den finns nämligen inte med på dagordningen.

16 Anförande nr 3 Bengt Cedrenius (mp): Såvitt jag förstår har ärendet varit uppe i landstingsstyrelsen. Det är riktigt. Det var vår skrivelse till regeringen. Men mig veterligt har inte svaret från regeringen varit uppe i landstingsstyrelsen. Du kanske kan titta på det också. Som en kommentar; om det skulle bli en skattehöjning i länets kommuner kanske vi slipper höja skatten så mycket i det här landstinget.

17 Förslag nr 38 Ordföranden: Vi går till dagens stora ämne, förslag till regional utvecklingsplan 2001 för Stockholmsregionen. Innan vi går in på den debatten vill jag tala om för er att det finns en fin bok som heter 50 år av regionplanering. För hugade spekulanter kan jag upplysa om att den finns att förse sig med i foajén. Det är alltså en jubileumsskrift från regionplane- och trafikkontoret. Presidiet har vid genomgång inför den här debatten beslutat om följande regler: Vi släpper först in en företrädare för varje parti i storleksordning, som vi brukar, utan repliker. Sedan rullar vi på. Anförande nr 4 Landstingsrådet Nilsson (m): Fru ordförande, fullmäktigeledamöter! Låt mig först säga att den film som fru ordföranden nämnde fick vi se på 50- årsfesten. Den var 20 minuter lång. Den var helt fantastisk, mycket trevligt gjord av regionalkontoret, och speglar en del av utvecklingen på ett mycket trevligt sätt. (Ordföranden: Herr Nilsson! Det var faktiskt boken jag propagerade för.) Jaså! Men filmen skulle i alla fall visas i videon här under dagen, sades det för ett antal dagar sedan. Direktören nickar. Försök att titta på den en stund, den är verkligen trevlig. Den regionplan som vi ska fastställa i dag den fastställs väl egentligen av fullmäktige har en begränsad livslängd på sex år. Vi brukade skämta förra gången det tog några år att invånarna har levt i ett regionplanelöst tillstånd, men det har gått rätt bra. Det kan man ju skämta om, och visst är det så även nu att den gamla planen inte har gällt. Men det är inte det viktiga utan det viktiga är arbetet med den. Det förslag till regionplan som vi i dag ska behandla har vi hållit på länge med. År 1995 antog man egentligen de första direktiven om hur man skulle arbeta. Det var delvis ett nytt sätt att arbeta. Hela det arbete som har bedrivits sedan dess har gjorts mycket närmare regionens andra aktörer än landstinget Vi var ganska många kommunalpolitiker som på 80-talet och början av 90-talet såg regionplanekontorets och landstingets sätt att arbete som att man var någon slags överkommun som mer eller mindre gav direktiv ut till kommuner och andra. Ofta fick man intrycket att det var order uppifrån, vilket också gjorde det väldigt ifrågasatt. Direktiven från 1995 var att arbeta på ett annat sätt, med breda referenser och ett närmare samarbete med alla kommuner, både politiker och tjänstemän. Den uppfattning jag har efter de här årens arbete är att den här produkten har en

18 helt annan acceptans överallt. Det tycker man också när man läser de inkomna remissyttrandena. Överensstämmelsen i regionen bland alla s.k. tunga remissinstanser är väldigt stor, och det är mycket glädjande. I mars 2000 antogs ett tilläggsdirektiv att man skulle komplettera den gamla regionplanen, som ju var väldigt hårt inriktad på bara infrastrukturfrågor, med att även ta in ekonomisk utveckling, kompetensutveckling och Östersjöfrågor och utveckla dem. Därav namnet RUFS, som en del har skojat om. Jag har inga sådana problem, jag är inte så rufsig. Men den har i alla fall, tycker jag mig kunna se och höra av alla som har deltagit i processen, fått ett gott mottagande och ger en mer komplett bild. I reservationerna kan vi se att någon vill att vi ska utveckla det här ännu mer. Det är möjligt att man i framtiden ska ha en bredare basprodukt, även om det är infrastrukturen som ligger i botten. När vi antog den förra regionplanen kommer jag ihåg att Ralph Lédel kallade den för ett smörgåsbord av åtgärder. Det kan man väl säga att den är, för det är ju ingenting tvingande i en regionplan. Det är vägledande. Samtidigt har regionplanen väldigt stor betydelse i det fortsatta arbetet när saker och ting ska genomföras av kommunerna. Försöker man komma med saker och ting som står i strid med markanvändningen i regionplanen har man ett svårt jobb att få igenom det i alla andra instanser, länsstyrelse, regering och andra, som ska pröva de överklaganden som kommer in. Så visst är det av stor betydelse att regionplanen finns i botten. Jag sade att jag tycker att det är bra att man har en bredare förankring och att planen har fått en större acceptans. Jag måste ändock säga att jag hoppas att den kan bli ännu bredare och att besluten och planeringen kommer ännu närmare kommuninvånarna genom kommunalpolitikerna. Vi provade ju ett arbete med att bilda ett regionalt kommunalförbund för bl.a. regionplanering och en del andra planeringsfrågor, vilket halkade lite snett på en sten och kom åt sidan en stund. Men jag är övertygad om att vi i framtiden måste stärka regionen genom någon slags kommunalförbund. Efter de riksdagsbeslut som är antagna lär ett kommunalförbund vara sättet där man också kan få den juridiska styrka, de beslutsbefogenheter som behövs i umgänget med regioner i Sverige och i Europa. Utvecklingen är att regionerna får allt större betydelse. Samarbetet mellan regioner för utveckling växer hela tiden, inte bara i vårt närområde runt Östersjön utan även på andra håll. Men den frågan arbetas det med bland kommunerna i KSL, och det lär väl bli aktuellt igen för landstinget också hur man vill delta under kommande mandatperioder. Man kan konstatera att det finns mycket bra i den här RUFS:en. Det allra bästa är som jag sade processen. Det som finns under, alla faktaunderlag, allt man har tagit fram tillsammans med kommuner, tillsammans med experter, både utländska och inhemska, är ju en bas som visar på många väsentligheter. En väsentlighet är att det blir väldigt klart när man har tagit del av det här

19 arbetet att Stockholmsregionen inte är en konkurrent till övriga Sverige. Att det går bra i Stockholmsregionen innebär att det går bra också på andra håll i Sverige. Alternativet att det kan gå bra i resten av Sverige men inte i Stockholmsregionen finns inte. Vi konkurrerar med andra huvudstadsregioner, och vikten av att vår region fungerar och kan utvecklas och att det är väsentligt för alla andra regioner i Sverige framgår väldigt tydligt av den här produkten. Men tillväxten i regionen ställer stora krav på planering och utbyggnad av bostäder, utbildning, vägar och spår. Jag är glad att kunna konstatera att man i den här regionplanen plus remissvaren plus även Stockholmsberedningens arbete, om vi ska göra en parentes, kan se den mycket breda enighet som numera finns i regionen för de stora s.k. svåra infrastrukturprojekt som ska genomföras. Jag tänker framför allt på sådana svårigheter som E 4:ans förbifart, pendeltågstunnel och liknande stora projekt. Jag ser med förhoppning fram emot att man också kommer att skaka fram pengar till detta. Det är faktiskt regeringens och riksdagen s sak att nu se till att få fart. Man kan inte längre skylla på oss i regionen, som inte bara den här regeringen, det vill jag säga, utan även andra regeringar gjort, och säga: Men ni är så oense i regionen, det är därför det inte kommer fram någonting. Det finns inte. Det finns i dag ingen oenighet. Det finns avvikande åsikter hos mindre partier som vi kommer att få höra om senare i dag. Det är jag övertygad om. Men det finns en otroligt bred majoritet för ett genomförande. Jag vill i alla fall ta upp några saker som kommer med. Pendeltågstunneln kommer som jag sade att vara en nödvändighet. Vi ser redan nu att den här kapaciteten krävs om tio år. Problemet är att vi under vägen dit inte har spårkapacitet. I dag är naturligtvis pendeltågstunneln den riktiga lösningen. Tyvärr stoppade den socialdemokratiska regeringen 1995 tredje spåret. Annars hade vi haft kapacitet på pendeln i dag. Då hade vi naturligtvis inte diskuterat en sådan här tunnel. Då hade vi nog diskuterat andra banor och nya sträckningar av en ny pendeltågslinje för Men nu är vi där vi är. År 1995 stoppade vi tåget, nu kommer vi att få leva med eländet några år, med trängsel på tågen. Vi har i alla fall kommit överens om hur man ska göra. Tvärbanans förlängning tycker jag också är värd att nämna som intressant. Där är enigheten hundraprocentig. Det var den inte när vi höll på med Dennispaketet och diskuterade huruvida det var värt att investera så mycket pengar i spårvagn på tvären. Men den flerkärnighet som har växt fram, och som vi i dag kommer att tycka ska växa ännu mer, har visat att det finns ett stort behov av en tvärförbindelse på spår i staden, och den har också fått många resande. Som en parentes kan jag nämna att resandet inte går mellan Gullmarsplan och Alvik. Hälften av resenärerna reser mellan Alvik och Liljeholmen, andra mellan Liljeholmen och Gullmarsplan. Det är rätt intressanta resmönster som pekar på att man har nya bytespunkter. Jag ska inte dra upp alla projekt, men det som också framgår mycket tydligt av RUFS:en är nord syd-problematiken. Den har vi pratat om många gånger här.

20 Men i och med Göran Perssons beslut att inte ha någon flygplats på Södertörn blir det ännu viktigare att den internationella flygplats som är allas vår flygplats, inte bara Stockholmsregionens, får en hög tillgänglighet. Vi har också sett, som framgår av RUFS:en, att det blir allt större skillnad, man bor antingen i södra delen eller i norr, vilket innebär att tillväxten i söder får svårigheter. Man söker inte jobb som medför för långa arbetsresor. Här är E 4:ans förbifart en av nycklarna, tillsammans med spåren naturligtvis, för att man ska kunna råda bot på det. Jag hoppas att man nu verkligen fattar beslut om att komma i gång med den. Det kommer att krävas lite tankar från regeringen om alternativa finansieringar för att klara av den potten, men jag hoppas verkligen att man tar tag i det. Vi växer varje år med personer. De som inte tror på det bör lära av historien. Det växer ungefär så även om det fluktuerar något, och det krävs åtgärder. Det krävs inte bara de åtgärder från regeringen som finns i RUFS:en, det krävs även annat. Vi måste t.ex. ha ett annat ekonomiskt utjämningssystem i landet, annars kommer tillväxten att bromsas upp eller eventuellt stoppas. Vi måste även på andra områden få vår del av resurserna. Det som kanske är mest aktuellt, som jag tänker närmast på, är faktiskt polisen. Det är skamligt att vi inte får den del av resurserna som behövs och som människorna som flyttar hit behöver mot det vardagliga våldet och annat som behöver göras. Jag ser fram emot en trevlig debatt. Jag har hållit mig borta från att namnge alla projekt. Jag tror inte att det finns någon som kan komma på något projekt som inte finns i RUFS:en. Den är tidlös i genomförandet, med tabeller som man ska ta med en nypa salt, för verkligheten kommer att tala om huruvida det blir 2012 eller Det vet ingen i dag. Men det skulle vara intressant att höra om någon har något nytt projekt som är helt bortglömt. Jag tror inte det. Allt finns med för en utveckling. Till sist: Jag är väldigt glad över att vi visar upp en sådan bred majoritet och enighet. Jag utgår från att ingen efter valet, oavsett utgång, säljer bort något viktigt projekt för att få makten i något hus i den här regionen eller nere i Rosenbad. Därmed yrkar jag bifall till landstingsstyrelsens förslag. Anförande nr 5 Conny Andersson (s): Fru ordförande, fullmäktige! Jag vill för Socialdemokraternas räkning börja med att uttrycka en tillfredsställelse över att den regionplan som vi i dag behandlar har tillkommit i en mycket bred politisk enighet. Vi tror att det är en förutsättning för att påverka skeendet i den här regionen, inte minst när det gäller dess utveckling ur ett så långt perspektiv som vi i dag diskuterar. Det kommer att förutsätta en mycket bred politisk enighet.

21 Vi är också mycket glada och tillfreds med att det finns tre grundläggande mål i den här planen som mycket väl stämmer överens med våra socialdemokratiska ambitioner. Det första målet som vi är överens om är att bevara och stärka den internationella konkurrenskraften. Jag ska senare återkomma till det. Det andra målet för regionplanen är att skapa goda och jämlika livsvillkor i hela regionen. Det tredje är att arbeta för en långsiktigt hållbar utveckling. Det här är utomordentligt goda förutsättningar, och det är fint att vi igen har kunnat skapa en politisk enighet om att det är målet för den regionala utvecklingen under de kommande åren. Det finns att göra. Om jag börjar med de goda och jämlika livsvillkoren kan vi se att det finns utomordentligt mycket bra material framtaget från vårt utomordentligt duktiga regionplanekontor. Jag tror att sällan så många saker har belysts på ett så bra sätt som finns gjort i samband med RUFS:en, som vi i dag diskuterar. Men det finns en del trista bilder i det här underlagsmaterialet. Det är bilderna av hur vi har en förstärkning, vågar jag påstå, av ett rikt nord och ett fattigt syd. Det finns en schablon, man skulle nästan kunna använda samma färglagda bild för flera av de mycket negativa utvecklingstendenserna. Det är den bild som visar var de kommuner finns som har de lägsta inkomsterna. Oftast, med några undantag, är det i sydkommunerna som vi har de problemen. Den lägsta utbildningsnivån finns oftast i kommunerna i syd. De högsta socialbidragskostnaderna finns oftast i sydkommunerna och de högsta ohälsotalen. Dessvärre finns det data som pekar på att i vissa fall, under vissa omständigheter, skärps den här obalansen mellan nord och syd. Det finns ett material som beskriver barns villkor i den här regionen. Jag skulle vilja att landstingsfullmäktiges ledamöter särskilt riktade uppmärksamheten mot och studerade det materialet. En av de saker som framgår med mycket stor tydlighet är att inte minst barnens situation i den här regionen i mycket hög grad är präglad av hur regionen är uppdelad i fattiga och rika. Man har tittat på hur situationen ser ut för barnfamiljerna när det gäller inkomster. Det visar sig igen att i det rika Danderyd är bara 4 procent av barnfamiljerna att betrakta som fattiga, medan i Botkyrka närmare 30 procent lever i klar fattigdom. Jag tror att ingenting kan vara mer angeläget för den här församlingen inför det fortsatta arbetet än att faktiskt se till att barn, oavsett var i regionen de bor, har likvärdiga uppväxtvillkor. Det här är en av de som vi tycker stora utmaningarna inför framtiden, hur vi faktiskt kan se till att vi får en region som är präglad av goda och jämlika livsvillkor.

22 Elwe har varit inne på en sak som ytterligare förstärker detta. Det är bristen på kommunikationer. Mycket tyder på att den här utvecklingen förstärks också in i framtiden. Därför blir det avgörande hur vi i den här församlingen tillsammans med andra aktörer i regionen kan lösa de mycket viktiga frågorna om trafikförsörjningen. Vi har i dag en situation som innebär en getingmidjeproblematik. Bristen på vägkapacitet gör att man permanentar en situation där de som bor på norrsidan stannar på norrsidan. De som bor på sydsidan stannar på sydsidan. Det här förstärker den oerhört tråkiga situationen med det rika norr och det fattiga söder. Jag tror att det som har berörts i form av trafikproblem är den andra viktiga arbetsuppgiften för den här församlingen tillsammans med andra aktörer. Det handlar om att hitta en lösning på getingmidjeproblemet som är den viktigaste knutfrågan när det gäller den utbyggda kollektivtrafiken. Men det handlar också om satsningar på en fortsatt utbyggnad av spårvägar, av kollektivtrafiken, en förbättring av vagnmaterial och liknande. Dessutom handlar det om, jag vill gärna understryka det, väsentliga förbättringar när det gäller vägtrafiken. Vi tror att den Stockholmsberedning som nu arbetar redan visat prov på att man faktiskt har en förmåga att samla och ena i synen på de viktiga trafikfrågorna i regionen. Och jag tror att det vore bra om den här församlingen också kunde ge beredningen förtroende att lösa en del av de för regionen så viktiga frågorna i sitt fortsatta arbete. Fru ordförande! En sådan här morgon när man har färdats, inte kollektivt, det tvingas jag erkänna, utan per bil får man förmånen att åka genom det otroligt vackra stockholmska landskapet. Det är lite grann av psalmen Den blomstertid nu kommer som man känner när man färdas en sådan här morgon, även om jag förstod att fru ordföranden hade haft lite andra upplevelser. Jag tror att de flesta av oss inte minst den här årstiden upplever att vi har en utomordentligt rik och fin miljö i regionen. När man går igenom bakgrundsmaterialet och ser mot framtiden kan man dessbättre konstatera att många av de stora miljöproblemen faktiskt verkar gå åt rätt håll. Utbyggnaden av fjärrvärme, de förbättrade reningsanläggningarna med bättre effektivitet, renare bilar och många andra saker har hjälpts åt så att vi ändå kan se med en viss förtröstan på en del av miljöproblematiken i regionen. Samtidigt ska vi komma ihåg att vi är långt från målet. Det finns oroande tecken. Vi ser exempelvis hur kollektivtrafiken enligt RUFS:en kommer att tappa andelar av kollektivtrafikresandet. Vi vet också att vi i den här regionen sannolikt kommer att bli mellan och fler människor varje år. Det kommer att ställa krav på fler bostäder, på bättre kommunikationer och fler arbetsplatser. Det finns en trängselproblematik förknippad med den ökning som vi har i regionen.

23 Det här gör det än mer viktigt att vi gemensamt slår vakt om och värnar de gröna områden som finns i regionen. Det handlar också om att skydda de områden som kallas de tysta områdena, därför att tystnaden blir en allt viktigare del av människors möjlighet till rekreation och återhämtning. Det finns ytterligare ett perspektiv som handlar om den internationella konkurrenskraften, som är det tredje målet för planen. Någon har sagt att RUFS:en säkerligen är den första regionala utvecklingsplanen med ett globalt europeiskt perspektiv. Jag tror att det är nödvändigt att vi vidgar perspektiven och börjar se över gränserna. Det finns en god ansats i den regionala utvecklingsplanen att ta upp Mälarperspektivet. Det behöver fortsätta utvecklas. Men det finns också många nya kunskaper tillförda ur det internationella perspektivet. Det är oerhört angeläget att den här regionen har en mycket hög svansföring, om man får uttrycka sig så, när det gäller att ta till vara de möjligheter som är unika för en storstadsregion. Med ett bra arbete, med ett bevarande av vår konkurrenskraft ökar våra möjligheter att lösa många av de andra problemen. Finns det resurser att fördela blir det mer en fråga om en rättvis fördelning av resurser, vilket man inte har något alternativ till om utvecklingen stagnerar. Jag vill gärna också instämma för vår del i det som har sagts tidigare, att problemen i Sverige inte är Stockholmsregionen kontra övriga delar av landet. Vår konkurrens ligger gentemot andra storstadsområden i Europa. Vår möjlighet, vårt arbete för att befästa, utveckla och hålla den position som vi nu har är sannolikt utomordenligt viktig för Sverige. Jag vill för vår del avsluta med någonting som möjligen, kära presidium, ligger i tassemarken av vad som kan betraktas som en landstingskommunal och primärkommunal fråga. Men det handlar om situationen på bostadsmarknaden. Jag är medveten om att det här i huvudsak är ett primärkommunalt ansvar. Men vi vill gärna markera några saker runt bostadssituationen, därför att den i så hög grad har bäring på det uppdrag som vi har som region och som landsting. Den situation som vi har i dag har ett antal negativa konsekvenser. Om man tar det ur tillväxtperspektiv innebär det att den försörjning, det behov av arbetskraftsrekrytering som ett dynamiskt näringsliv i en storstadsregion har försvåras av att det inte finns tillräckligt med bostäder. Det finns uppgifter nu på senare tid som pekar på att vi är på väg att få en vändning i trenden, att fler människor flyttar ut än till vår region. Det är ett problem antalsmässigt, men jag tror att den här församlingen måste se den utomordentligt allvarliga betydelse det kan ha för den här regionens konkurrenskraft gentemot andra europeiska storstadsregioner. Det finns ytterligare problem med bostadssituationen. Det handlar om ungdomarnas möjligheter till ett eget boende. När man tittar på det underlag som finns framtaget i samband med RUFS:en kan man se att i Stockholmsregionen bor ungdomarna kvar längre hemma hos sina föräldrar.

24 Ibland kan det här vara självvalt, men sannolikt är ett av skälen svårigheterna för ungdomarna i den här regionen att över huvud taget finna en bostad. Jag tror att detta, som handlar om ungdomarnas möjlighet i regionen, är en av de viktiga frågorna för den här församlingens del. Det finns ett tredje perspektiv på det här som är utomordentligt allvarligt. Vi har i olika sammanhang krigat för att få fler högskoleplatser till den här regionen. Men indikationerna pekar nu på att vi får färre och färre studenter som söker utbildning i regionen just på grund av att det inte finns tillräckligt med bostäder. Detta är ytterligare ett allvarligt problem när det gäller våra möjligheter i regionen att värna vår konkurrenskraft gentemot andra storstadsområden. Det finns ett fjärde perspektiv på detta som ur segregationssynpunkt är utomordentligt viktigt. Det är att bristen på bostäder också minskar rörligheten mellan kommunerna. Möjligheten till någon form av successionsboende försvåras av omständigheterna med en ökande bostadsbrist. Vi är många aktörer som har ett ansvar för bostadsfrågan. Mycket av den ligger på kommunerna, mycket på statsmakterna. Men jag tror att det finns anledning för den här församlingen att med stor noggrannhet följa vad som händer på bostadsmarknaden och åtminstone fundera över vilka åtgärder man kan vidta. Fru ordförande, fullmäktige! Mycket återstår att göra. Det vi i dag behandlar är en plan för hur saker och ting ska kunna göras. Jag vill för vår del sluta med att säga att den som trodde att det politiska uppdraget var klart och avslutat kan när han eller hon läser regionplanen se att många arbetsuppgifter återstår. Flera av dem är utomordentligt viktiga. Vi tror att den här regionen ska samarbeta. Vi tror att den här regionens politiker i landstingsfullmäktige och i kommunala församlingar har ett oerhört viktigt uppdrag om vi ska kunna forma en framtid i den här regionen som vi vill ha och som vi vågar stå för. En av mina yngre partikamrater sade i samband med en debatt vi hade för lite sedan i samband med vårt 50-årsjubileum för RTN att politiker i den här regionen som inte har en vision av att det går att påverka och att det går att skapa en bra framtid knappast har i en beslutande församling att göra. Vi tror och hoppas på den här regionen. Jag hoppas att vi får en bra diskussion i dag, gärna att vi tonar ned skillnader och mer pratar om det gemensamma. Jag yrkar bifall till Socialdemokraternas förslag. Anförande nr 6 Måns Almqvist (v): Ordförande, ledamöter! Jag kan börja med att säga någonting allmänt om det här förslaget till regionplan. Det rör sig om väldigt långsiktiga beslut. Jag kan också hålla med om att processen har varit väldigt

25 givande när man har arbetat fram förslaget till regionplan, både i det gemensamma arbetet och i arbetet runt om i olika organisationer i länet som har gett remissvar samt i våra respektive partier där vi har fört intensiva diskussioner om de här långsiktiga frågorna. Det känns som en förmån att få diskutera i ett längre perspektiv, det 30-åriga perspektiv som planen faktiskt har, och att kunna lyfta blicken lite grann. Ofta kritiseras politiken för att den har ett alltför kort perspektiv, att man aldrig kan ta några stora grepp därför att det alltid handlar om budgetåret ut eller mandatperioden ut. Det brukar vara det längsta man kan tänka sig. Det här har varit en förmån. Det finns också en enighet om de tre grundläggande målen som det har talats om och som vi i Vänstern står bakom. Jag skulle vilja säga att det i det här underlaget finns en väldigt bra beskrivning av de problem som regionen står inför. Det vi har synpunkter på från Vänsterns sida är att beskrivningen inte har gått över i tillräckligt bra konkreta förslag för att vi ska kunna skapa de förändringar som vi har pratat om är nödvändiga. Det finns i alla fall en bred enighet om vissa punkter. Det är jag väldigt glad för. En sådan punkt är de investeringar som behövs i stommen i vårt trafiksystem, nämligen spåren, den kollektiva trafiken. Det finns en mycket bred enighet om de förslagen över partigränserna, och det hoppas jag att det kan bli någonting av. Men som helhet betraktat lyckas inte de konkreta förslagen i regionplanen uppnå de fina mål som man har ställt upp, åtminstone inte två av de målen. Det är bakgrunden till att vi fån Vänsterpartiet yrkar återremiss av det här förslaget. Jag ska försöka förklara huvudpunkterna i vår kritik mot den dåliga måluppfyllelsen. Dels visar inte förslaget på ett trovärdigt sätt hur målet om goda och jämlika levnadsvillkor kan uppnås i verkligheten. Goda och jämlika levnadsvillkor måste ju innebära att varje medborgare, oavsett vem man är, bereds lika möjligheter i samhället. Därför behövs det förändringar på en stor mängd områden. Det gäller makten och inflytandet över samhällsutvecklingen. Det gäller de stora skillnaderna i inkomster och förmögenheter. Det gäller klyftorna i hälsa, snedrekryteringen i utbildningssystemet, bostadssegregationen som samtidigt skapar rika välmående bostadsområden och fattiga områden med stor utslagning. Frågan om var människor bor avgörs faktiskt av deras sociala bakgrund och ekonomiska styrka. Jag skulle vilja säga att ojämlikheten i regionen framför allt beror på maktstrukturer där människor systematiskt behandlas olika beroende dels på klasstillhörighet, dels på kön. En stor orättvisa är även att människor behandlas olika på grund av sin etniska bakgrund. Det handlar om ren diskriminering som finns i regionen precis som på andra håll i Sverige och som man måste arbeta emot. Naturligtvis kan inte alla samhällets orättvisor lösas genom ett förslag till regionplan, men det betyder inte att man inte ska göra allt som går för att i det regionala arbetet uppfylla målet om goda och jämlika levnadsvillkor.

26 Ett annat viktigt mål som vi har varit överens om är målet om en långsiktigt hållbar livsmiljö. Vi menar att förslaget inte på ett trovärdigt sätt visar hur det målet kan uppnås. En långsiktigt hållbar livsmiljö måste innebära att trafiksystemet utvecklas mot mer miljöanpassade och resurssnåla transportsätt. Det måste innebära att kulturhistoriska och estetiska värden bevaras och utvecklas, att grön- och vattenområden bevaras och utvecklas samt att förnyelsebara energiresurser tas till vara och byggs ut. En långsiktigt hållbar livsmiljö måste vidare innebära att Stockholmsregionen uppfyller de miljömål som fastslagits av riksdagen och i våra egna miljövårdsprogram. En speciellt viktig del är att få till en minskning av utsläppen från trafiken. Förslagets egna beräkningar visar att regionplanen misslyckas med att uppnå de miljömål som borde utgöra ramarna för planeringen. Eftersom förslaget inte lyckas med de här två målen menar vi att det behöver omarbetas. Det behöver bli mer konkret. Vi behöver fler och bättre förslag. Något av det som förslaget behöver kompletteras med är en strategisk miljöbedömning. Vi behöver åtminstone ett scenario som gör det möjligt att klara de nationella och regionala miljömålen. Vi skulle behöva en hälsokonsekvensbeskrivning som visar hur planen påverkar människors fysiska och psykiska hälsa. Vi behöver inarbeta ett folkhälsoperspektiv i planen. Mycket viktigt är också att beskrivningen av bostadsbristen och bostadssegregationen fördjupas. Möjliga strategier för att på regional nivå motverka detta bör ytterligare utvecklas. Ungefär samma sak gäller här som på andra håll, det finns en bra beskrivning av problemen men inte tillräckligt konkreta förslag för att göra någonting åt detta. Den klassmässiga och etniska segregationen bör lyftas fram tydligare. Samtidigt bör större hänsyn tas till att Mälardalslänen utgör en delvis gemensam arbets- och bostadsregion. De här två huvudmålen är i alla fall huvudorsaken till att jag yrkar återremiss på förslaget, och jag tänkte säga något mer detaljerat om de här två målen. Den rent ekonomiska segregering som finns skulle jag vilja säga är ett av huvudproblemen i vår region. Mycket av orsakerna till segregeringen har som vi ser det att göra med boendet och omständigheterna kring boendet. Kravet på kapitalinsatser för egna hem och bostadsrätter samt tillgången på hyresrätter har haft en avgörande betydelse för bostadssegregationen. Som jag sade tidigare räcker det att göra en resa med tunnelbanan för att se den stora skillnaden. På punkt efter punkt avtecknas ett mönster av obalans mellan en rikare nordöstra och östra del av regionen och en fattigare nordvästra och södra regiondel. Man kan ibland beskriva det som en skillnad mellan nord och syd, ibland som mellan öst och väst. Självklart är det här generaliseringar, men det är ett väldigt tydligt mönster. Många av de rikare kommunerna i nord har en mycket liten andel hyresrätter. De domineras av villor och bostadsrätter. Detta har på ett effektivt sätt stängt dörren för människor med lägre inkomster som i stället fått bosätta sig i kommuner med stor andel allmännyttiga bostäder. Den här segregeringen

27 speglas direkt i motsatta tillstånd när det gäller sysselsättningsnivå, arbetslöshet, ohälsotal, utbildningsnivå, inkomster och förmögenheter. Utbildningsnivån bland invandrare följer ganska väl den övriga ekonomiska segregeringen. Förutom bostadsförhållandena har fördelningen av arbetsplatser och investeringar spelat en avgörande roll för segregationen. Här har på många sätt den offentliga sektorn tidigare bidragit till segregeringen. Staten har gjort det, kommunerna har gjort det och vi i landstinget har faktiskt också gjort det vad gäller lokaliseringen av viktiga funktioner. Tyngdpunkten i de offentliga investeringarna har legat i centrala Stockholm, Danderyd, Solna och Sundbyberg. Exempel på sådana objekt är t.ex. Arlanda, Bromma flygplats, Danderyds sjukhus, Karolinska sjukhuset, universitetet, Tekniska högskolan osv. Vi tror att en viktig del av förklaringen är att de här investeringarna har gjorts på det sättet. De har följts upp med andra investeringar från privata näringslivet. Kvalificerade verksamheter och andra styrfunktioner har hamnat i den norra länshalvan. Människor som har jobbat på de här arbetsplatserna har också centrerats till de delarna av regionen, medan de mer markkrävande industrierna och lagerverksamheterna har lokaliserats söderut. Det här har gett en negativ spiral där resursstarka boende och representanter för verksamheten i centrum och norr senare framgångsrikt har drivit frågan om att hela tiden få nya resurser. Det är en viktig förklaring till den här obalansen. Därför menar vi att det är väldigt viktigt att man kommer med konkreta förslag om extrasatsningar i de utsatta områdena. Sedan bör man alltid vid offentliga investeringar utvärdera hur de påverkar den inomregionala obalansen. Ett viktigt steg i det här arbetet har t.ex. varit etableringen av Södertörns högskola och Huddinge sjukhus. Men betydligt mer behöver göras. Vi behöver driva på den utvecklingen hårdare. Det nämns bl.a. i avsnittet om social snedrekrytering till högre utbildning att det behövs en bostadspolitik för minskad segregation. Det nämns i det här förslaget. Dessvärre finns det inte så mycket om hur en sådan bostadspolitik kan se ut. Klart för oss i Vänsterpartiet är att marknadsanpassningen och politikens reträtt från bostadsområdet har minskat möjligheterna att bedriva en bättre bostadspolitik. De områden i den här regionen som tidigast har marknadsanpassats har varit bostadsområdet och kollektivtrafikområdet. Det är två områden där vi ser stora problem i dag. Det är önskvärt med en större samordning. Det är en del. Det finns många aktörer som är ansvariga för att det måste byggas bostäder. Kommunerna är jätteviktiga aktörer. Men vi tror också att det behövs en större samordning där landstinget kan spela en viktig roll. I oppositionen har det såvitt jag har förstått rått enighet om att någonting behöver göras. Man kanske kan inrätta referensgrupper till nämnden för att få mer kunskap och regional samordning för att göra någonting här. Tyvärr har Elwe Nilsson varit mer mån om att inte trampa sina moderata partikamrater på tårna än att göra någonting i den här frågan. För de människor i regionen som upplever den enorma bostadsbristen är det väldigt provocerande.

28 Vad gäller trafiken och regionstrukturen är jag glad att kunna säga att det finns en stor enighet om kollektivtrafikinvesteringarna. Jag vill ytterligare poängtera deras betydelse. När kollektivtrafiken på resor in till staden i rusningen har mellan 70 och 75 procent av resandet förstår man att det är väldigt viktigt vad som händer med den andelen. Bara små förändringar där får väldigt stora effekter, inte bara för dem som reser i kollektivtrafiken utan också för dem som är på vägarna. Det bästa sättet att minska köerna och trängseln är att bygga ut kollektivtrafiken och stärka den kollektivtrafik som vi redan har. Detta är en kort genomgång av en lång reservation som vi har lagt i landstingsstyrelsen och som jag vill yrka bifall till. Förklaringen till att vi förespråkar en återremiss tror jag också är en beskrivning av vad som skulle vara annorlunda med ett större vänsterinflytande i de här frågorna. Ett större vänsterinflytande skulle innebära att vi tog bostadsbristen på allvar och verkligen försökte göra det som göras kan från landstingets sida, att vi arbetade hårdare mot segregeringen för att komma till rätta med den obalans som vi har mellan olika delar av länet, att vi tog målet om jämlika levnadsvillkor på allvar och att vi gjorde allt som går att göra för att få fram investeringar inom kollektivtrafiken, där det faktiskt finns enighet. Jag hoppas att det kommer att bli möjligt i framtiden, och jag yrkar bifall till vårt förslag i landstingsstyrelsen. Anförande nr 7 Landstingsrådet N y m a n (kd): Fru ordförande, värderade ledamöter! Jag vill inledningsvis yrka bifall till landstingsstyrelsens förslag. I det här ärendet kan man frestas att fastna i en mängd detaljer. Jag tror att jag har övervunnit den frestelsen och ska snarast försöka hålla mig till förutsättningarna för att den här planen ska kunna förverkligas. Vi säger ofta att Stockholmsregionen, med särskilt fokus på huvudstaden, är Sveriges tillväxtmotor. Det låter sig sägas, men även en tillväxtmotor måste ha verksamhetsförutsättningar som gör att man håller den i gång och att man kan hålla takten och farten. När vi kristdemokrater säger det säger vi också att nyckeln till framgång i stor utsträckning handlar om vilka villkor näringslivet och företagandet har i regionen och för övrigt också i hela vårt land. I regionen bor 20 procent av landets befolkning, men länet svarar för drygt 26 procent av landets totala bruttonationalprodukt. Det tycker jag är tänkvärt. En av våra största utmaningar, för att få den här utvecklingen av näringslivet och företagandet, är att förändra attityderna till företagande hos länets samtliga aktörer och beslutsfattare på alla nivåer. Det handlar om att uppmuntra kreativitet, att ha en