Kommun: Landskrona Läge: Ven, större delen av kusten Markägare: Enskilda, Naturvårdsverket, Landskrona kommun, samfälligheter.

Transkript

1 1(10) Bevarandeplan för Natura 2000-område SE psci beslutat av Regeringen SCI fastställt av EU-kommissionen Bevarandeplan kungjord av Länsstyrelsen i Skåne län Kommun: Landskrona Läge:, större delen av kusten Markägare: Enskilda, Naturvårdsverket, Landskrona kommun, samfälligheter. Areal: 67,5 ha är förutom ett Natura 2000-område också: naturreservat sedan 1990, av riksintresse för naturvården (N: 46), av riksintresse för kulturmiljövården (M: K23), av riksintresse för friluftslivet (M: F3), som delvis ingår i strandskyddsområde, som delvis är med i ängs- och hagmarksinventeringen (klass 1 och klass 3), som delvis är med i ängs- och betesmarksinventeringen (utförd ), i dåvarande naturvårdsprogram för Malmöhus län (naturvärdesklass 1), landskapsbildsskydd. upptagen i kommunens översiktsplan ÖP2000+ som antogs , delvis värdefull fastighet enligt 16 SBM. Vad betyder Natura 2000? Natura 2000-områdena ska bidra till att skyddsvärda naturtyper och arter får ett långsiktigt bevarande. Att en mark brukas på ett lämpligt sätt är i många fall en förutsättning för att skyddsvärda naturtyper och arter ska kunna bevaras. Bevarandeplanen ska peka ut naturvärdena för ett område och beskriva vad som krävs för att värdena långsiktigt ska finnas kvar. Naturtyper och arter enligt Natura 2000 Naturtypen kalkgräsmarker (se tabell nedan samt bilaga 1) konstaterades utifrån inventeringen s backafall vegetation och hävdbehov. Naturtypen perenn vegetation på steniga stränder är inte karterad i fält utan angiven areal är den som är anmäld för området. Postadress Besöksadress Telefon Telefax Plusgiro/Bankgiro E-post www Malmö Kungsgatan vx lansstyrelsen@m.lst.se Kristianstad Ö Boulevarden 62 A vx

2 2(10) Tabell 1.s naturtyper med arealer 2005 Natura 2000-arter och Natura 2000-koder inom parentes Naturtyp Areal (ha) Perenn vegetation på steniga stränder (1220) 0,6 Kalkgräsmarker (6210) 16,0 Rikkärr (7230) 0,1 Totala arealen naturtyper: 16,7 Arter Fisktärna - Sterna hirundo (A193) Kentsk tärna - Sterna sandvicensis (A191) Silvertärna - Sterna paradisaea (A194) Småtärna - Sterna albifrons (A195) Bevarandesyfte och bevarandemål Det övergripande bevarandesyftet är att upprätthålla ovan nämnda naturtyper och arter i gynnsam bevarandestatus inom den biogeografiska regionen. För innebär detta följande bevarandemål: Areal Naturtypen kalkgräsmarker (6210) ska utgöra en areal på minst 16 ha. Tidigare men nu delvis igenväxta kalkgräsmarker ska restaureras. Naturtypen perenn vegetation (1220) ska förekomma på de steniga stränderna längs kusten. Naturtypen rikkärr (7230) ska utgöra en areal på minst 0,1 ha Struktur och funktion Kalkgräsmarken (6210) ska ha ett träd- och buskskikt med sammanlagd krontäckning på max 10 %. Naturtypen rikkärr (7230) ska ha en opåverkad hydrologi och ska hävdas. Typiska arter För naturtypen kalkgräsmarker (6210) ska de typiska kärlväxterna spåtistel, jordtistel, rödkämpar, backsmultron och käringtand förekomma. Natura 2000-arter För gäller att fågelarterna Kentsk tärna (A191), Småtärna (A195), Silvertärna (A194) och Fisktärna (A193) ska förekomma årligen längs kusten. Framtida uppföljning av planen kan medföra att nuvarande bevarandemål ändras och att nya mål läggs till.

3 3(10) Beskrivning Områdesbeskrivning Natura 2000-området är beläget i Öresund utanför Landskrona och utgör större delen av ön s kuststräcka. upptas till största delen av en flack platå med en högsta höjd på 45 meter. Vid platåns kanter övergår den flacka ytan i branta klintkuster, de s.k. Backafallen, vilkas natur och utformning är unika för Sverige. Sedan 1990 är klintkusterna avsatta som naturreservat. De bjuder på ett estetiskt tilltalande landskap med fri utsikt över Öresund och de svenska och danska kusterna. För natur- och kulturmiljövården är ett värdefullt område för forskning och undervisning. Hela ön är utpekad som riksobjekt för kulturminnesvård och naturvård såväl som för friluftsliv. Ön är av stor betydelse för friluftslivet och besöks av ca turister varje år. På grund av sitt läge mitt i Öresund antas höra till de av människan tidigast koloniserade områdena i Sverige. Här finns rikligt med fornminnen från stenåldern fram till vikingatid och människan började tidigt nyttja ön. s backafall är en värdefull representant för gamla utmarker i Norra Europa som under århundraden hållits öppna genom bete och virkesuttag. Till följd av den långa kontinuerliga hävden i kombination med en särpräglad miljö och varmt lokalklimat har mycket artrika naturtyper med mycket höga naturvärden utvecklats här. Området innehåller ett flertal rödlistade och regionalt sällsynta arter t.ex. jättefräken (Equisetum telmateia) och klintsnyltrot (Orobranche elatior ). På ön förekommer bl.a. ett flertal sällsynta insekter, sniglar och snäckor samt är hem för Sveriges kanske största population av sandödla (Lacerta agilis) och stora kolonier av häckande backsvala (Riparia riparia). Vegetationen inom de öppna delarna av Backafallen består framför allt av torrängar med visst inslag av friskängar, fuktängar och rikkärr. Särskilt öns stäppartade torrängar hyser en artrik flora med stort inslag av kalkgynnade arter. På något fuktigare mark främst i den nordöstra delen finns en variant som bl.a. innehåller darrgräs, gullviva och vildlin. Friskängarna har en begränsad utbredning och innehåller en trivial kvävepåverkad vegetation. Större utbredning har fuktängar med bl.a. rosendunört och älgört, främst belägna i den norra och nordöstra delen. På många partier finns också en artrik torrängsflora av högt naturvärde, med inslag av kontinentala, sydöstliga floraelement. Friskängarna har en begränsad utbredning och innehåller en trivialt kvävepåverkad vegetation medan fuktängar har en större utbredning. I området finner man också rikkärrsartade områden bland annat stora dynget och vingestikärret. Båda kärren har under längre tid varit under igenväxning och domineras numera av växter såsom bladvass och brunstarr. Rikkärrsindikatorer såsom blåtåg förekommer slogs vingestikärret.

4 4(10) Resterna av den gamla fäladsmarken finns nu endast bevarad i Backafallen som fram till början av 1900-talet var så gott som helt öppna. Därefter har betet upphört successivt och stora delar av området har vuxit igen till lövskog eller buskmark. Även de ännu öppna områdena är till stor del drabbade av igenväxning genom att fältskiktet, till följd av ohävd, blivit högvuxet och ett tjockt förnalager skuggar ut och kväver den lågvuxna örtfloran. Igenväxningen har på sina håll påskyndats genom plantering av bl.a. vresros, bergtall, tall, ek, bok och havtorn. Även i kärren har plantering skett, främst med ask och olika videarter. Vissa avsnitt hålls dock öppna och skapligt hävdade genom årliga bränningar tidigt på våren. har redan förlorat stora naturvärden till följd av igenväxningen och även de områden som än idag hyser mycket höga flora- och faunavärden är starkt hotade av igenväxning och kommer successivt att försvinna om inga skötselåtgärder vidtas. Naturtyper Kalkgräsmark (6210) Kalkgräsmarkerna på s backafall utgörs av bl.a. vegetationstyperna torräng och örtrik torräng vilka tillsammans är de vanligaste vegetationstyperna i de delarna av backafallen som ännu är öppna. Torrängarna domineras generellt av knylhavre och även gulmåra, humlelusern, hundäxing, revfingerört, rödklint, rödsvingel, smalbladigt ängsgröe, småborre, svartkämpar, vildmorot, väddklint och åkervinda. Mängden träd och buskar varierar beroende på hävdstatus. Vid ökad erosion och inslag av barmark förekommer ofta mer störningsberoende arter. Merparten av områdena med torräng har inslag av örtrik torräng vilket ger ett som regel relativt högt floravärde. Här kan speciellt nämnas torrängarna mellan Bäckviken och Haken vilka dessutom hyser klintsnyltrot och jättefräken vilka har sina huvudförekomster i landet på. De örtrika torrängarna är oftast lokaliserade i de övre delarna av branterna och vegetationen domineras där av brudbröd, darrgräs och ängshavre. De örtrika torrängarna på syd- och västsidorna är mycket torra till följd av en kraftig solexponering. Klinterna är här brantare och mer benägna att erodera. Speciellt vegetationen vid Kyrkbacken och prästgårdsbackana är synnerligen artrika. Här återfinns backvicker, bergmynta, blodnäva, brudbröd, flentimotej, fältmalört, fältvädd, gulmåra, hedblomster, kungsmynta, kustruta, puktörne, rödklint, spåtistel, tulkört, väddklint och ängshavre. Även sällsynta mossor som är beroende av ständigt nyblottad lera, t.ex. toffelmossor förekommer varav smal toffelmossa i Sverige endast är funnen här. Runt Kyrkbacken återfinns de rödlistade arterna finlosta, hylsnejlika och svart gulspetsvivel. Erosionen skapar markblottor och ger plats för många konkurrenssvaga annueller och bienner. Närmast kyrkan finns, trots det solexponerade läget, en mera örtdominerad och välutvecklad örtrik torräng med fläckvis inblandning av arter som närmast förknippas med fårsvingeläng vilket är en vanlig vegetationstyp i mindre kalkhaltiga, ogödslade, ofta kustnära betesmarker.

5 5(10) På den nordöstra sidan omkring Haken och Bäckviken exponeras marken mindre mot solen och är därav fuktigare. Erosion är mindre vanlig här och de örtrika torrängarna är delvis annorlunda sammansatta. Jordtistel, gråfibbla, darrgräs och slankstarr dominerar, och det finns rikliga mängder av brudbröd, gulmåra och rödkämpar. Andra arter att nämna är backsmultron, bockrot, gråfibbla, gullviva, kungsmynta, käringtand, luktsmåborre, prästkrage, rödklint, småborre, spåtistel och väddklint. Området kring Haken är ett av de få ogödslade områdena på som ännu betas och här finns små barmarksytor. Perenn vegetation på steniga stränder (1220) Klapperstensstränder med flerårig vegetation av olika vegetationstyp på de övre delarna. I de äldre delarna kan antingen ljung-, ris- eller gräsvegetation eller en vegetation dominerad av lavar och mossor utvecklas. Är vanligen ohävdad och karakteriseras av saltarv, strandråg, strandärt, strandkål, kvickrot, strandkvanne och röllika. Rikkärr (7230) På ven har det tidigare funnits ett flertal mindre rikkärr. Numera kan man prata om två området, stora dynget söder om bäckviken och vingestikärret. Grundvattenavtappningen från platån sker mot backafallen varvid silkärr ofta uppstår. Sådana kärr är vanliga i vissa delar av vilka de största är Vingesti-kärret och Stora Dynget. På grund av grundvattnets kalkinnehåll sker ofta kalktuffbildning bl.a. i Stora Dyngets norra trädbevuxna del. Stora dynget är idag betesmark och naturtypen rikkärr. För vingestikärret har området 2005 slagits och en restaurering har påbörjats. Området utgörs dock idag i stor utsträckning av bladvass och det kommer ta ett tag innan det möjligen återfår sina värden. Stor dyngets vegetation är av vegetationstypen blåtåg-trubbtåg-variant ( d) och man finner växter såsom blåttåg, kärrjohannesört, slankstarr och vippstarr. Rikkärret ska också innehålla rikkärrmossarter. Natura 2000-arter Natura 2000-fåglarna småtärna, kentsk tärna, fisktärna och silvertärna kräver alla tillgång på grunda kustområden och störningsfria häckningsplatser varav det sistnämnda troligtvis är en begränsande faktor för arternas antal i området. fungerar huvudsakligen som ett område som används som rastlokal för de nämnda fågelarterna. Förutsättningar för gynnsam bevarandestatus Ett nära samarbete mellan berörda myndigheter och den som äger eller brukar en mark är en av de viktigaste förutsättningarna för att ett områdes värdefulla livsmiljöer och arter ska finnas kvar.

6 6(10) Förutsättning för en gynnsam bevarandestatus för kalkgräsmarkerna (6210) är att marken hävdas med betesdjur på traditionellt sätt och att röjning av igenväxningsvegetationen genomförs. Det får inte heller förekomma gödsling (förutom för djur som betar i området), stödutfodring, dikning eller insådd av för naturtypen främmande arter. Rikkärren (7230) behöver skötas med bete eller slåtter. Träd och buskar behöver hållas efter. Dessutom är det viktigt att hydrologin i närområdet inte störs t ex genom dikning. Vad gäller den perenna vegetationen på steniga stränder (1220) är det viktig att upprätthålla en god vattenkvalitet och intakta zoneringar med förekomst av olika vegetationstyper. Ytterligare en förutsättning är att vegetationen är varierad med allt från helt vegetationsfria stränder närmast havet till strandängsvegetation i de övre delarna. Ytterligare information om naturtyper och Natura 2000-arter i tabell 1 kan hämtas från Naturvårdsverkets art- och biotopvägledningar under rubrikerna Förutsättningar för gynnsam bevarandestatus och Ekologiska krav. Se Naturvårdsverkets webbplats Risk för skada Då betet på ön successivt har upphört har stora delar av området vuxit igen till lövskog eller buskmark vilket har lett till en utarmning av den hävdgynnade floran och faunan. Även de ännu öppna områdena är till stor del drabbade av igenväxning genom att fältskiktet, till följd av ohävd, blivit högvuxet och ett tjockt förnalager skuggar ut och kväver den lågvuxna örtfloran. Igenväxningen har på sina håll påskyndats genom plantering av bl.a. vresros, bergtall, tall, ek, bok och havtorn. Även i kärren har plantering skett, främst med ask och olika videarter. har därav redan förlorat stora naturvärden och även de områden som än idag hyser mycket höga flora- och faunavärden är starkt hotade av igenväxning och kommer successivt att försvinna om inga skötselåtgärder vidtas. De största riskerna för kalkgräsmarkerna (6210) och rikkärren (7230) är: Igenväxning till följd av utebliven eller olämplig skötsel. Markexploatering och annan markanvändningsförändring i angränsande områden. Tillskottsutfodring som medför en indirekt näringstillförsel. Användning av avmaskningsmedel som innehåller avermectin är negativ för den dynglevande insektsfaunan. Gödsling- och försurningseffekter från nedfall av luftburna föroreningar.

7 7(10) För rikkärren (7230) kan även dikning eller annan verksamhet som påverkar hydrologin vara skadligt. De största riskerna för den perenna vegetationen på steniga stränder (1220) är: Exploatering i form av bebyggelse, bryggor etc. Slitage och störningar orsakade av det rörliga friluftslivet. Övergödning genom ökad pålagring med ruttnande alger. Kvävenedfall, vilket påverkar artsammansättningen. Oljeutsläpp. Då området är naturreservat är bebyggelse idag inget överhängande problem. För Natura 2000-fåglarna är de största riskerna: Ett alltför intensivt friluftsliv. Etablering av vindkraftverk (dock ej överhängande risk då området är naturreservat). Spridning och ackumulering av miljögifter. Ytterligare information om naturtyper och Natura 2000-arter i tabell 1 kan hämtas från Naturvårdsverkets art- och biotopvägledningar under rubriken Hotbild. Se Naturvårdsverkets webbplats Bedömning av bevarandestatus Bevarandestatus har bedömts utifrån de inventeringar som skett i området på uppdrag av Landskrona kommun och Länsstyrelsen i Skåne län. Tabell 2. Bevarandestatus 2005 för områdets naturtyper och Natura 2000-arter Naturtyp Bevarandestatus Perenn vegetation på steniga stränder (1220) Kalkgräsmarker (6210) Rikkärr (7230) Art Bevarandestatus Fisktärna -Sterna hirundo (A193) Kentsk tärna -Sterna sandvicensis (A191) Silvertärna -Sterna paradisaea (A194) Småtärna -Sterna albifrons (A195) Skydd och bevarandeåtgärder Ingrepp som på ett betydande sätt kan påverka miljön i ett Natura 2000-område kräver tillstånd av länsstyrelsen enligt 7 kapitlet miljöbalken. Detta gäller oavsett om

8 8(10) ingreppet sker inom eller utanför ett Natura 2000-område. Bevarandeplanen ska också fungera som underlag för bedömningen av om tillstånd behövs och om tillstånd kan ges. Markägare har rätt till ersättning om tillstånd inte kan ges och Natura 2000 innebär avsevärda begränsningar i pågående markanvändning inom den berörda delen av fastigheten. Mer information finns i Naturvårdsverkets broschyr Natura 2000 Värdefull natur i Sverige och på Naturvårdsverkets webbplats Skydd Naturreservatet s backafall inrättades 1990 och omfattar branterna runt ön. Reservatet omfattar 70 ha och en skötselplan har upprättats. Skötselåtgärderna har bestått i att röja igenväxta partier, sätta upp stängsel, viss bränning och slåtter samt försök att upprätthålla betesdrift. Bevarandeåtgärder All kalkgräsmark på är beroende av hävd för att inte växa igen och floran är beroende av att marken hela tiden hålls öppen och solbelyst. De främsta bevarandeåtgärderna är restaurering och skötsel av förbuskade, tidigare öppna kalkgräsmarker och återupptagen hävd på utvalda delar. Buskar och träd måste hållas undan och fältskiktet måste hävdas kontinuerligt så att ingen förnaansamling sker. För att bevarandemålen ska uppnås måste skötselplanen för området följas. Skötselplanen bör eventuellt ses över och uppdateras. Staten har det övergripande ansvaret för skötseln av Natura 2000-områden och för att bevarandemålen uppnås. En förutsättning för att nå målen är ett gott samarbete mellan staten och den eller dem som äger eller brukar marken. Om skötseln av ett Natura område orsakar merkostnader för en markägare eller arrendator kan ersättning fås, till exempel miljöersättning för betesmarker. Markägaren kan även skriva skötselavtal med Länsstyrelsen. Mer information om regler, ansvar och ersättningar i samband med Natura 2000 finns i Naturvårdsverkets broschyr Natura 2000 Värdefull natur i Sverige och på Naturvårdsverkets webbplats Restaureringsåtgärder I de delar av kalkgräsmarkerna (6210) där buskvegetationen hunnit växa upp bör denna röjas bort inför betets återinförande. Detta bör dock ske i omgångar för att mildra slyuppslag till följd av röjgödslingseffekter. Om större röjningsinsatser på kraftigt igenvuxna marker ska få positiva effekter på floran måste de alltid återföljas av kontinuerlig skötsel. För vingestikärret krävs fortsatt restaurering och slåtter om ifall området ska kunna återfå sina värden.

9 9(10) I de fall där en tät förnaansamling bildats kan det vara lämpligt att bränna av fältskiktet innan betespåsläppet sker. Bränning skall i huvudsak komplettera bete men kan, på kortare sikt, vara en bättre lösning än ohävd på ännu öppna ytor där bete f.n. inte går att ordna. Löpande skötsel Bete, Bränning, Slåtter, Återkommande röjningar. Bete är generellt sett den traditionella hävden och vid återupptagen hävd bör bete med kor, får, getter eller hästar eftersträvas. Gärna sambete med olika djurslag. Vissa avsnitt bedöms vara så svårtillgängliga att det på lång sikt blir svårt att säkra en bra betesdrift, varför dessa bör hållas öppna genom regelbundna bränningar, slåtter och röjningar. Återkommande röjningar kommer att behövas för att hålla nere bland annat björnbär, slån, hagtorn och sykomorlönn. I områden med jättefräken och klintsnyltrot krävs särskilda hänsyn vid alla typer av skötselinsatser. Viktigt att tänka på Alla som planerar att utföra en åtgärd som man tror kan påverka ett områdes naturvärden ska på ett tidigt stadium kontakta Länsstyrelsen. Det underlättar eventuell tillståndsprövning som Länsstyrelsen ska göra. När det gäller åtgärder på skogsmark ska istället Skogsvårdstyrelsen kontaktas. Uppföljning 1. Kontroll av naturtypernas areal, struktur och funktion och typiska arter vart 5-6 år. 2. Kontroll av Natura 2000-arternas förekomst och deras livsmiljös struktur och funktion vart 5-6 år. 3. Sammanställning och utvärdering av skydd och meddelade tillstånd. Övrigt Bevarandeplanen gäller tills vidare. Bevarandeplanen kommer att revideras om ny kunskap ger anledning till det.

10 10(10) Referenser Ekologgruppen, Detaljstudier av vegetationen i s backafall 1985 och Ekologgruppen, David Reuterskiöld s backafall 1999 Vegetation och Hävdbehov. Uppdragsgivare Miljöförvaltningen Landskrona. Kraft J Floran i Landskrona kommun. Lund. Vegetationen i s backafall 1985 och Landskrona kommun. Länsstyrelsen i Skåne län Reservatsbeslut och Skötselplan. Länsstyrelsen i Skåne län Från Sandhammaren till Kullaberg Naturvårdsprogram för f.d. Malmöhus län. Länsstyrelsen i Skåne län, Region Skåne, Landskrona kommun och Naturvårdsverket. Oktober Restaurering av utmarker på Hallands Väderö och, Ansökan om medel från EG:s miljöfond LIFE- natur. Löfroth M. (ed.) Svenska naturtyper i det europeiska nätverket Natura Naturvårdsverket. Naturvårdverket förlag. Magnusson Magnus Vegetation på. Nordiska Ministerrådet Vegetationstyper i Norden. (ed. Lars Påhlsson). TemaNord 1994:665. Nordiska Ministerådets sekretariat. Bilagor 1. Karta med naturtyper enligt Natura 2000 Upprättad av Länsstyrelsen i Skåne län Planförfattare: Mia Kristersson, Kristian Nilsson Senast reviderad av Kristian Nilsson

11 Bilaga 1. Natura 2000-området, norra delen N kilometer Natura habitat (SCI)

12 Bilaga 1. Natura 2000-området, södra delen N kilometer Natura habitat (SCI)