Charlotte Lowenskoeld

Transkript

1 Distributionstitel Inspelningstitel Charlotte Lowenskoeld Charlotte Lowensköldin tarina Anna Svärd Produktionsuppgifter: Produktionsbolag Film AB Minerva, Stockholm Distributör i Sverige (35 mm) AB Svensk Filmindustri, Stockholm (1930) Laboratorium AB Svensk Filmindustris filmlaboratorium, Stockholm Förlaga: Författare Regi Manus Produktionsledare Foto Musik Arkitekt Klippning Ljudtekniker Inspicient Stillbildsfoto Musikarrangör Orkester Orkesterledare Smink Textdesign (Roman) Selma Lagerlöf Gustaf Molander Ragnar Hyltén-Cavallius Axel Nilsson Julius Jaenzon Jules Sylvain Vilhelm Bryde Rolf Husberg Hermann Stör Emil Johansson Ernst Westerberg Sam Rydberg Hanns Bingang SF-orkestern Eric Bengtson Manne Lundh Alva Lundin Bildformat: Stumfilmsformat (1,33:1) Färgsystem: Svartvit Ljudsystem: Tobis Klangfilm Originallängd i : 94 Censur: Datum: meter Stumfilm.

2 Censur: Datum: meter Kopior med Vitaphoneljud (ljud på skivor). Aktlängder: = 2550 meter. Censur: Datum: meter Kopior med Vitaphoneljud (ljud på skivor). Aktlängder: = 2550 meter. Sverigepremiär Urpremiär Regina Gävle Sverige Cosmorma Göteborg Sverige Röda Kvarn Helsingborg Sverige Skandia Uppsala Sverige Scania Malmö Sverige Röda Kvarn Stockholm Sverige Regina Gävle Sverige Cosmorma Göteborg Sverige Röda Kvarn Helsingborg Sverige Scania Malmö Sverige Röda Kvarn Stockholm Sverige Skandia Uppsala Sverige 94 Rollista: Pauline Brunius överstinnan Beate Ekenstedt Gertrud Pålson-Wettergren Anna Svärd, dalkulla Birgit Sergelius Stina Berg prostinnan Forsius Urho Somersalmi Gustaf Henrik Schagerström, brukspatron Eric Barclay Karl Artur Ekenstedt, präst, Beates son - Ej krediterade: Axel Nilsson prosten Forsius Kolbjörn Knudsen Pontus Friman, Karl Arturs vän Edith Wallén Thea Sundler, postfröken Alfred Lundberg biskopen Oscar Bergström

3 Helfrid Lambert Hilda Castegren Weyler Hildebrand Nils Wahlbom Sven Garbo Inga-Bodil Vetterlund Karin Nylund Axel Precht Carl Sjögren Otto Elg-Lundberg Maja Jerlström Mia Gründer Ossian Brofeldt Doris Nelson Carl Skylling Anita Hugo Beates trotjänarinna Börjeson, förvaltare på bruket Sjötorp man i jaktsällskapet prostens piga man i jaktsällskapet kyrkobesökare flicka på juldagsmiddagen Musik: Bland tomtar och troll Anna, du kan väl stanna Instrumental (spelas av oidenitiferad pianist - i bild). Skärgårdsbilder, tre klaverstycken, op. 17. Nr 3 Böljesång Canzonetta (Peterson-Berger) Die lustigen Musikanten Efter vinter kommer vår Gläd dig, du Kristi brud Herr Arnes pengar Herre, signe du och råde Höga berg och djupa dalar I sommarens soliga dagar Morsgrisar är vi allihopa Sex låtar för klaver. Nr 6 Nachspiel Nu är det jul igen...

4 När juldagsmorgon glimmar Symfoni, nr 1 Tänker du att jag förlorader är Var hälsad, sköna morgonstund Heliga tre konungars ökenvandring Svensk filmografi Platsen är brukssamhället Korskyrka i Värmlands bergslag. Tiden enligt filmen är obestämt mellan sekelskifte och filmens inspelning, 1930, d v s enkelt folk är klädda cirka 1918, men en del högreståndspersoner verkar klädda Överstinnan Ekenstedt åhör en högmässa i den lantliga bykyrkan där hennes son Karl-Artur predikar. Vid hennes sida sitter biskopen. Efteråt omfamnar hon sonen känslosamt i sakristian och får då en lätt hjärtattack. Överstinnan intrigerar för att sonen skall söka och acceptera en teologie professur i Uppsala och hoppas att hans fästmö skall förmå honom sluta vara hjälppräst i Korskyrka. På natten besöks sonen av "en främling" som påminner att han lovat "leva i fattigdom bland de fattiga" och säger "tror du Jesus skulle ha sökt en professur vid ett universitet?" Charlotte tillbringar nästa morgon serverande folk kaffe på sängen, bärande en tänd luciakrona, vilket irriterar Karl-Artur. "Din kristendom är bara flärd och yta!" I något tryckt stämning kör Charlotte sedan honom till järnvägsstationen -- han skall till Långhyttan på barndop. När han farit tilltalas Charlotte på stationen av brukspatron Schagerström som inte vet vem hon är. Han vill ha skjuts till sitt bruk, Stora Sjötorp, som blivit mycket förfallet. Charlotte låtsas inte veta vem han är och pikar honom för förfallet, men Schagerström blir förälskad i henne. På bruket avhyser han först ett sällskap som självsvåldigt jagar på hans ägor. Under följande veckor sätter han igång masugnarna. Man ser dem bolma rök och man ser smältande järn. Charlottes och Schagerströms färd i släden har observerats av ungmön Thea Sundler som sedan intrigerar för att bryta upp Karl-Arturs förlovning och själv överta honom. Schagerström friar till Charlotte och får korgen, men Karl-Artur som irriterats över frieriet och över att Charlotte vill att han skall bli professor utbrister: "Den första ogifta kvinna jag möter på landsvägen skall bli min hustru". Och denna kvinna blir en dalkulla, Anna Svärd, som han finner ensam i kyrkan sjungande psalmen "Var hälsad, sköna morgonstund" till organistens övningsspelande av orgeln. Prästen friar, men kullan påpekar att han redan bär en förlovningsring. Han kastar då ringen i snön utanför kyrkan där den uppfångas av den spionerande Thea Sundler. Dalkullan lever på att sälja hemslöjd och ber honom återkomma nästa dag. Thea Sundler förmår kullan att gå till överstinnan, som säkert skall köpa hennes varor, samt att överlämna ringen till Charlotte. Thea har slagit in den och säger att det är "en liten julklapp". Framkommen får Anna Svärd 800 kr för sina varor, vilket hon inte först förstår är en muta. Men hon räknar ut det hela och återlämnar pengarna mycket publikt mitt under det att gästerna har ett våldsamt dansande av jullekar kring granen -- det råder stor bjudning. Karl- Artur rusar iväg med Anna Svärd i en släde och vägrar återvända när modern får en hjärtattack. Följande dag vägrar han fortfarande, det måste ju vara ett trick från modern för att återförena honom med Charlotte. Schagerström låter prästen därför läsa en lysning från predikstolen mellan honom Schagerström och henne Charlotte, varefter prästen äntligen förmår sig att fara hem till modern som verkligen är dödssjuk. Modern dör lyckligt i den missuppfattningen att hon lyckats återförena Karl-Artur och Charlotte, men den förre säger efter moderns bortgång att "nu behöver vi inte spela komedi längre". Han sitter kvar vid ett bord i dödsrummet medan Charlotte och Schagerström omfamnar varandra i rummet utanför.

5