Kärnavfallet Östhammar Framtiden

Transkript

1 Opinionsgruppen för säker slutförvaring (Oss) E-post: Kärnavfallet Östhammar Framtiden Är planerna på ett slutförvar i Östhammars kommun bra för oss, för våra barn, för framtiden? Ingen vet. Vi i föreningen Oss Opinionsgruppen för säker slutförvaring vill framförallt be dig om en enda sak: Bilda dig en egen uppfattning baserad på allsidig information. Det är inte troligt att industri och tillväxthungriga politiker förmedlar allsidig information. Resten av denna skrift ger en introduktion till kärnavfallsfrågan från vårt gemensamma perspektiv som medborgare och föräldrar. I slutändan får vi alla bära konsekvenserna av de beslut som fattas. Var därför med och forma din framtid istället för att låta andra forma den åt dig.

2 Varför jag? Vi i Oss menar att det som pågår inte är en ansvarsfull och demokratisk process. I ett sådant läge riskerar medborgarnas intressen att köras över av de som har mål och medel att hävda sina särintressen. Och då är det extra viktigt att var och en utnyttjar sina demokratiska rättigheter. Hur och var kärnavfallet tas om hand har betydelse för hela vårt land, såväl för oss idag som för oräkneliga kommande generationer. Det är också en internationell fråga, eftersom radioaktiva ämnen kan spridas i luft och vatten till andra delar av världen. Därför är det oansvarigt att försöka fatta så stora beslut på en lokal, kommunal nivå. De enskilda kommunerna har fått en avgörande roll, och därför är det extra viktigt att vi som kommuninvånare engagerar oss och ledsagar våra politiker till det absolut bästa beslutet. De beslut som fattas i politik och näringsliv bygger oftare på kortsiktiga hänsyn än på långsiktiga, vilket är kännetecknande för hela vår industriella kultur. Det är därför som vi idag brottas med ett stort antal miljöproblem. Avfall från kärnkraftverk är på många sätt farligare för levande organismer än exempelvis koldioxid, svavel och tungmetaller, och kärnavfallsfrågan hör därför till de allra allvarligaste. Kan någon garantera år utan skadliga radioaktiva utsläpp? Eller ens år? 2 Beslut som kan leda till att ens bråkdelar av det kärnavfall som ligger i våra lager på något sätt, nu eller om tusentals år, kommer i kontakt med levande organismer är med andra ord oacceptabla. Kärnavfallsfrågan påverkar bokstavligen ditt liv, liksom dina barns och barnbarns och så vidare. I slutändan får vi alltid tillsammans bära konsekvenserna av de beslut som fattas, i synnerhet när de påverkar vår miljö och hälsa. Därför är det så oerhört viktigt att var och en försöker sätta sig in i vad det är fråga om och vilka alternativ som finns, och bildar sig en egen uppfattning baserad på allsidig information. Lite historik Kärnavfallsfrågan blev ett civilt problem i slutet av 1960-talet. Den tidens lösning på miljöproblem var utspädning höga skorstenar och dumpning i mark och vattendrag där grundvatten, sjöar och hav stod för utspädningen. Därför var det helt logiskt att den tidiga forskningen kring kärnavfallet föreslog berggrunden som förvaringsplats för ett av världens farligaste avfall. Det är detta som KBS-metoden fortfarande bygger på. Fälldins regering drev 1977 igenom den så kallade Villkorslagen (1977:170). Lagen krävde en helt säker plats och helt säker metod för att förvara det använda kärnbränslet, innan kärnkraftsindustrin fick tillstånd att starta ytterligare kärnkraftsaggregat. I ett läge där aggregaten stod klara att startas dammades KBS-metoden av. SKI gick emot sina egna geologer och rekommenderade 1979 Ola Ullstens regering att godkänna metoden, och avfallsproblemet ansågs vara löst. Politisk och ekonomisk hänsyn fick avgöra.

3 Kärnkraftsindustrin har genom Svensk Kärnbränslehantering AB (SKB) sedan dess ensidigt arbetat på denna metod. Efter smygborrningar och folkuppror på 1980-talet började SKB i slutet av 1990-talet att söka lokal politisk acceptans. Befolkningarna i Storuman och Malå sade nej i folkomröstningar, med omtanke om miljön och kommunernas framtid som argument. För att vinna politikers och kommuninvånares förtroende talar SKB inte längre om ett slutförvar utan om ett djupförvar med återtagbarhet. Detta trots att KBS-metoden är en slutförvarsmetod och att återtagbarhet inte är förenligt med talet om långsiktig säkerhet. Det strider dessutom mot kärntekniklagen. SKB driver upp tempot och kör över den kommunala beslutsprocessen i flera kommuner för att snabbt komma igång med provborrningar, väl medvetna om att processen blir svårare att stoppa när väl en etablering har skett. Vad är SKB AB? Svensk Kärnbränslehantering AB är ett företag som ägs av kärnkraftsindustrin gemensamt. Det har enligt lag ett uppdrag att utarbeta en metod och ombesörja att kärnavfall producerat i Sverige omhändertas på ett säkert sätt. Genom lagen om producentansvar tvingas kärnkraftsindustrin själv forska och ta hand om avfallet. Detta finansieras med ett påslag med cirka 1 öre/kwh på kärnkraftsproducerad el vilket i sig är ett problem på dagens avreglerade elmarknad där kärnkraften redan är olönsam. Av dessa medel använder SKB minst 20 miljoner kronor om året till SKB AB har heltidsanställda informatörer och använder minst 20 miljoner kronor per år för att informera allmänhet och politiker. Alla de folkrörelser, föreningar och organisationer som från något annat än ett vinstperspektiv engagerar sig i kärnavfallsfrågan delar på en bråkdel av detta belopp. information för att övertyga politiker och invånare i de aktuella förstudiekommunerna. Eftersom SKB precis som alla andra affärsföretag styrs av företagsekonomiskt tänkande, kan det inte förväntas att SKB tar mer ansvar än vad som svarar mot lagars och kontrollmyndigheters minimikrav. 3 SKB måste med hänsyn till ägarna presentera en så kostnadseffektiv kärnavfallshantering som möjligt. Det är mot den bakgrunden vi måste analysera SKB:s säkerhetstänkande, deras metodval, deras platsvalsprocess och regeringens, kommunernas och vårt ansvar som medborgare. Problemet Världens alla kärnkraftverk har sedan 1950-talet producerat stora mängder högaktivt avfall (använt kärnbränsle) som ligger och väntar på ett slutligt omhändertagande. Processen i reaktorerna innebär att avfallets radioaktivitet är cirka gånger starkare än bränslets. Inte någonstans i världen finns ännu en lösning på detta gigantiska miljöproblem. I Sverige kommer vi att ha cirka ton att ta

4 hand om när den sista reaktorn tas ur drift. I Sverige finns långt framskridna planer på att bygga ett KBS-3-förvar. SKB AB driver på för att få sin metod godkänd av regeringen. Det innebär att vi kan bli ett av de första länderna i världen med ett förvar för atomsopor. Östhammars kommun har av SKB valts ut som en av tre kommuner i Sverige där ett slutförvar av högaktivt kärnavfall kan byggas. De andra två är Tierp och Oskarshamn. Om Östhammars kommun skulle ha de bästa förutsättningarna i landet för ett säkert slutförvar så är det ett starkt argument för att placera det här, och man kan då tala om ett ansvar gentemot resten av Sverige att ta hand om vårt eget svenska högriskavfall på absolut bästa möjliga sätt. Detta kan många instämma i, oavsett vad de annars anser om kärnkraften. En avgörande fråga är om KBS är den säkraste metoden och om Östhammars kommun är den säkraste platsen. SKB, SKI och SSI har inga direkta uppgifter på sina websidor om hur farligt kärnavfallet är för människan, men enligt Greenpeace kan den mängd som ryms i en snusdosa döda Sveriges befolkning. Varje dag produceras 650 kg avfall i Sverige, och snart kommer vi att ha cirka ton att ta hand om. Metoden KBS-metoden bygger på principen isolering fördröjning utspädning. Högaktivt och varmt kärnavfall skulle placeras i behållare av koppar och järn, vilka isoleras med bentonitlera på 500 meters djup i berggrund med cirkulerande (rörligt) grundvatten. Metoden förutsätter ett visst grundvattenflöde och närheten till en så kallad 4 recipient, det vill säga Östersjön. Men i SKB:s marknadsföring till allmänheten sägs det att man söker det bästa urberget. SKB AB bedriver sitt utvecklingsarbete av KBS-metoden i strid med vetenskapliga forskningsprinciper. En metodteori måste, i likhet med till exempel läkemedel, utsättas för en prövning så att inga oönskade effekter kan påvisas. Först därefter kan metoden godkännas. SKB gör precis tvärt om. Om den långsiktiga säkerheten i stället hade varit avgörande skulle man tvingats att förutsättningslöst pröva olika metoder för att sedan presentera den säkraste metoden. Därefter hade det varit dags att precisera vilka krav denna ställer på en säker plats, för att sedan söka den platsen. Den nuvarande processens brist på systematik, förtroende och demokrati har tidigt uppmärksammats av bland andra Statens Kärnkraftsinspektion, SKI, vilka i början av 1990-talet initierade det så kallade Dialogprojektet. SKB AB valde att inte delta och SKI har sedan avstått från att styra processen. Metodvalsprocessen leder alltså inte till den säkraste metoden. Platsvalet SKB AB hävdar att man utgått från åtta förstudiekommuner när man nu valt de tre provborrningskommunerna Östhammar, Tierp och Oskarshamn. Men Malå och Storuman tackade nej i folkomröstningar, Nyköping tackade i

5 vintras nej till fortsatt medverkan, och Tierps och Hultsfreds kommuner gavs inte möjlighet att fullfölja sina demokratiska beslutsprocesser innan SKB gjorde sitt val. SKB kan därmed inte anses ha uppfyllt regeringens krav om 5-10 förstudiekommuner och underlaget kan därför inte utgöra grunden för ett platsval. SKB:s val av Östhammar, Tierp och Oskarshamn motiveras med att man önskar en geologisk bredd, dvs att platserna har olika typer av berggrund. Statens kärnkraftsinspektion (SKI) har nyligen påpekat att geologisk bredd inte är relevant för platsvalet, sett ur ett säkerhetsperspektiv. SKI pekar även på riskerna med salthaltigt grundvatten, och menar att platser i inlandet kan vara bättre ur säkerhetssynpunkt. Östhammar, Tierp och Oskarshamn har alla salthaltigt grundvatten. Dessa tre ligger alla i anslutning till befintliga egna kärntekniska anläggningar, där befolkningen förväntas vara positivt inställda till slutförvaret. Strålskyddsinstitutet (SSI) har med anledning av detta påpekat att de Metodvalsprocessen leder inte till den säkraste metoden och platsvalsprocessen leder inte till den säkraste platsen. Dags att tänka om? företagsekonomiska faktorerna har för stor betydelse i valet av plats. Platsvalsprocessen leder alltså inte till den säkraste platsen. Utländskt kärnavfall Svensk lag tillåter inte att vi tar emot kärnavfall från andra länder. Efter inträdet i EU har Sverige skrivit under Euroatomfördraget som lämnar öppet för frihandel även med kärnavfall. Detta 5 har ännu inte prövats juridiskt. Det pågår redan nu samarbete och diskussioner om multinationella förvar, diskussioner som SKB AB försökt tysta ned därför att de skadar deras opinionsbildning i Sverige. Med tanke på ägarbilden och de företagsekonomiska kraven på SKB, och på att kärnkraften idag är olönsam och kommer att avvecklas, kan import av kärnavfall bli en lysande affär med enorm utvecklingspotential. När både industri och politiker har så starka ekonomiska motiv gemensamt kan man inte utesluta lagändringar som gör det möjligt att ta emot avfall från andra länder. Regeringens och myndigheternas roll Regeringen har genom Villkorslagen och Kärntekniklagen lagt över ansvaret för kärnavfallsfrågan på kärnkraftsindustrin och kontrollmyndigheterna Statens Kärnkraftsinspektion (SKI) och Statens Strålskyddsinstitut (SSI). Vid en analys av kärnavfallsprocessen framträder en tydlig koppling mellan SKB och myndigheterna. Eftersom nästan all svensk forskning i kärnavfallsfrågan är knuten till SKB är den lilla myndigheten SKI helt beroende av SKB för att upprätthålla sin kompetens. Detta beroende undergräver SKI:s förtroende som självständig kontrollmyndighet, vilket bekräftas av en revision utförd av Riksrevisionsverket (RRV 1995:22). Rapporten säger att inte heller den

6 eventuella passiva påverkan från tillsynsmyndigheterna har satt tydliga spår i kärnavfallsprogrammet och RRV ställer frågan Varför styr inte tillsynsmyndigheten? SKI har intagit en anmärkningsvärt passiv hållning i förstudiearbetet. Trots att de i många rapporter pekat på brister i processen har de vid sina framträdanden i kommunerna stöttat SKB i deras marknadsföring, och därmed svikit sin roll som oberoende myndighet och stöd för kommunerna i deras önskan om allsidig information. SKI har försvarat sig med att deras roll är att bedöma en helt färdig metod först när den slutligen presenteras för regeringen. Alltså först efter provborrningar och detaljundersökningar. Här sviker regeringen och kontrollmyndigheterna sitt ansvar. Regeringen riskerar då att, precis som 1979, tvingas böja sig för ekonomiska och politiska hänsyn. Kommunernas roll Genom att SKB AB gjort kärnavfallsfrågan till en lokal kommunal fråga befinner sig våra politiker i en mycket svår roll. I realiteten är våra kommunpolitiker den enda part som genom det kommunala vetot har möjlighet att stoppa en osäker process. SKB:s förstudierapporter är partsinlagor som ser på kommunerna enbart ur SKB:s synvinkel. De saknar därför nödvändiga analyser om till exempel psykosociala och andra effekter ett slutförvar kan ha på kommunens framtid. Kärnavfallet är så farligt att ingenting får läcka ut till omgivningen. SKB uppskattar att fyra kopparkapslar kommer att börja läcka redan vid deponeringen. 6 Det ankommer på kommunerna själva att ta fram det materialet. SKB hävdar att vi ska ta emot landets kärnavfall därför att vi har ett gemensamt ansvar inför kommande generationer. Lockbetet till kommunerna är investeringar på cirka 20 miljarder och cirka 220 årsarbeten i 45 år, något som många kärnkraftsvänliga arbetsmarknadsinriktade politiker har svårt att tacka nej till. Kommunerna har på grund av bristande resurser i praktiken varit hänvisade till SKB:s och myndigheternas partiska material. Därför har inte heller kommunen kunnat inhämta och ge en allsidig information till kommuninvånarna. Detta ställer kommunerna i den svåra situationen att på ett bristfälligt beslutsunderlag ta ställning till en företagsetablering som kan komma att få förödande konsekvenser för kommunens framtid. SKB skymmer bakomliggande syften genom att hävda kommunens och befolkningens ansvar för vårt kärnavfall. På så sätt påtvingas vi en dålig och osäker process som vi inte behöver eller ska ta ansvar för. En förtroendefull och demokratisk process? I alla tänkbara sammanhang är det de inblandades värderingar som styr en process åt något håll. För att en fråga ska få största möjliga genomlysning krävs att alla åsikter får komma till tals. Det är grunden för all vetenskaplig

7 forskning och det är själva grunden för demokratin. Ansvaret för den svenska kärnavfallsprogrammet har lagts på ett företag vars mål styrs av affärsmässiga värderingar. Därför saknar processen nödvändig systematik vad gäller metodforskning och platsval. Oberoende forskare har inte givits möjlighet att delta i kärnavfallsprocessen och den nödvändiga miljökonsekvensgranskningen av metoden har inte genomförts. Regeringen har brustit i sitt ansvar genom att inte ge tillsynsmyndigheterna en styrande roll, och därmed går det förtroende som är grunden för en demokratisk process förlorat. Genom att göra kärnavfallsfrågan till en lokal kommunal fråga har ett orimligt stort ansvar lagts på kommunerna. Om det ska vara en demokratisk process måste befolkningen få ta ställning till hela processen. Det vill säga om processen har lett fram till den bästa metoden och till den bästa platsen i landet, och att det inte finns andra platser som kan tänkas ha bättre förutsättningar ur säkerhetssynpunkt. Då först kan man Vad kan vara skälet till att lägga en fråga av nationell och internationell betydelse, med oförutsägbara och potentiellt livsfarliga konsekvenser under miljontals år, i händerna på kommunpolitikerna i Östhammar? begära att befolkningen ska ta ställning till om de är beredda att ta det ansvaret. Vad är egentligen att ta ansvar? SKB AB söker lokal acceptans med argumentet att vår generation måste ta ansvar för vårt kärnavfall. Detta kan tyckas rimligt. Men om vi tar ansvar genom att säga ja till en bristfällig metodvalsprocess och till en bristfällig platsvalsprocess innebär det bara att vi tar ansvar för att SKB snabbt kan bygga ett förvar. Om vi vill ta verkligt ansvar för avfallet, för miljön och framtida generationers säkerhet, måste vi se till att processen verkligen sätter den långsiktiga säkerheten främst. Att ta vårt ansvar innebär därför i denna situation att säga nej till SKB och på så sätt återföra frågan till regeringen. Först då kan har vi en chans att få en systematisk metod- och platsvalsprocess som sätter kravet på säkerhet först. Allt annat är oansvarigt. Porto Oss C/o Bertil Alm Skogsvägen ALUNDA 7

8 Postens gruppförsändelser Testa dina kunskaper och vinn en radio som drivs med sol eller uppdragbar fjäder (1-3:e pris, värde ca 700:-) eller en bok om miljövänlig livsstil (4-10:e pris, värde ca 70:-). Vinnaren dras slumpmässigt bland de rätta svar som inkommit den 31 oktober Skriv dina svar på talongen längst ned på sidan, sätt på ett frimärke och skicka till Oss, c/o Bertil Alm, Skogsvägen 3, ALUNDA. Opinionsgruppen för säker slutförvaring (Oss) E-post: Vill Du ha ytterligare upplysningar kontakta gärna någon av oss: Bertil och Inga Alm Miles Goldstick Kenneth Gunnarsson Bo-Lennart Janervärn Ylva Lundh Guy Madison Inger Nord Per-Erik Sundgren Mats Törnqvist Hur mycket pengar använder SKB varje år för att informera om sin verksamhet? kronor X kronor kronor (lika mycket som Oss totala stöd under tre år) 2. Vad är SKB? 1 Ett företag X En statlig myndighet 2 En ideell organisation 3. Efter hur lång tid har avfallets radioaktivitet sjunkit till samma nivå som det ursprungliga bränslets? år X 4,5 miljoner år 2 4,5 miljarder år 4. Ungefär hur mycket kärnavfall produceras dagligen i Sverige? 1 30 kg X 650 kg 2 1 kg 5. Hur många kopparkapslar (var och en innehållande flera ton kärnavfall) räknar SKB med kommer att börja läcka redan vid deponeringen? 1 0 X Namn Fråga 1 Adress Fråga 2 Ort Fråga 3 Telefon Fråga 4 Jag vill bli medlem i Oss (enskilda 100:-/år, familj 150:-/år) Fråga 5 1 X 2 Jag vill veta mer om Oss