SMART IKT FÖR ATT BO OCH ARBETA I NORRA DJURGÅRDSSTADEN ANVÄNDANDE OCH TILLGÄNGLIGHET

Transkript

1

2 2(13) Följande personer har bidragit till rapporten. Stina Nylander, SICS (författare) Marie Sjölinder, SICS (författare)

3 3(13) Sammanfattning I den här aktiviteten har vi undersökt hur man från ett infrastrukturperspektiv kan säkerställa delaktighet och användbarhet för framtidens digitala infrastruktur. Specifika guidelines för olika områden finns nedan och motivation och bakgrund redovisas i texten. Arbetet har i huvudsak fokuserat på användare med lågt tekniskt kunnande. Vi vill dock påpeka att spetsanvändare med hög tekniks kompetens är minst lika viktiga och också behöver stöd för att känna sig motiverade även om denna rapport inte går in på detta i detalj. Sammanfattningsvis kan man säga att dessa guidelines detaljerar ett antal övergripande teman: öppenhet och flexibilitet för användare och tjänsteleverantörer, kunskapsöverföring, förvaltning, samt vikten av anpassning till människors sociala behov och beteenden. Grunden för att kunna ta hänsyn till dessa teman är att räkna med att förutsättningar kommer att förändras snabbt och sträva efter en infrastruktur som kan hantera detta. Förutsättningar för att kunna använda tekniken Tekniska lösningar i hemmet måste vara flexibla för att kunna möta behov hos olika användare, till exempel genom mobilitet och öppenhet för privat utrustning. Det finns ett flertal ISO-standarder att falla tillbaka på avseende användbarhet och tillgänglighet, använd dessa. Man bör även använda existerande standarder för ergonomi och fysisk tillgänglighet. Förutsättningar för att vilja använda tekniken Det måste framstå som lätt att komma igång och att börja använda tekniken. Människor kommer inte att ta risken att misslyckas och känna sig inkompetenta. Teknik i hemmet ska anpassas till vardagsliv och rutiner, hur man faktiskt lever och rör sig i hemmet. Olika aktiviteter sker i olika delar av hemmet i olika familjekonstellationer. Teknik för hemmet bör kunna anpassas och personaliseras för att kunna integreras med övrig inredning. Undvik onödig utrustning i form av många boxar och sladdar. Detta utgör ett stort irritationsmoment. Strukturella förutsättningar Den digitala infrastrukturen ska vara flexibel nog att hantera olika typer av tjänsteleverantörer och olika typer av tjänster. Förutsättningarna kommer att förändras över tid och infrastrukturen kommer att behöva klara förändringar. De delar av infrastrukturen som åldras snabbt, till exempel bildskärmar, måste kunna bytas ut på ett sätt som inte berör delar som håller i årtionden. Kunskapsöverföring och förvaltning Boende ska ha tillgång till god information om hur tekniken i hemmet fungerar och kan användas. Detta inbegriper även rutiner för hur nya hyresgäster/boende informeras. Boende ska ha tillgång till support med helhetsansvar som hanterar både reparationsärenden och handhavandefrågor. Digital infrastruktur kräver förvaltning i samma utsträckning som traditionell infrastruktur, och detta måste man planera för från början. Förvaltning av digital infrastruktur kräver domänkompetens som måste överföras vid byte av ansvarig person, till exempel ledamöter i bostadrättsföreningsstyrelse, fastighetsägare etc.

4 4(13) Abstract In this task we have investigated how to integrate e-inclusion and usability in the development of forthcoming/future digital infrastructures. Specific guidelines based on the work are presented below. The background and the argumentation for these guidelines can be found in the text. In this report we have focused on users with little technical competence. We would though like to stress that lead users with high technical competence also need support to stay motivated but this is not detailed in the report. The work and the guidelines can be summarized in a set of themes: Openness and flexibility for users and service providers; knowledge transfer; management of buildings; and the importance of developing systems that fits in with social needs and user behaviour. To be able to take these aspects into account, it will be important with an infrastructure that can adapt to rapid changes in the technological and social environment. The guidelines are presented below in divided into categories: Presuppositions to be able to use the technology: Technology in the home must be flexible to be able to meet the needs of different users, for example by providing the opportunity to connect personal devices. Existing ISO-standards regarding usability and e-inclusion should be used. Existing standards for physical accessibility should be used. Presuppositions to be motivated to use the technology: It must be easy to start to use the technology. People are not willing to take the risk to fail. Technology in the home must be adapted to people s every day life and social routines. Technology in the home must be adaptable and personalizable in ways that makes it fit in with rest of the things in the home. Avoid unnecessary equipment such as boxes and wires. These are a huge irritation to the tenants Structural presuppositions: The digital infrastructure should be flexible enough to be able to manage different service providers and different services. The conditions will change over time and the infrastructure must be able to handle these changes. The parts of the infrastructure that grows old fast, for example screens, must be easy to change in a way that does not affect the parts that have a much longer life cycle. Knowledge transfer and management of buildings: Tenants should have easy access to information about the technology and its usage. This includes routines for giving new tenants information. Tenants should have access to a support service with overall responsibility. Digital infrastructure demands management in the same way as traditional infrastructure, and this must be planned for from the beginning. Management of digital infrastructure demands domain expertise that has to be transferred when the responsible person or organisation are changed.

5 5(13) 1 Introduktion Framtidens bostäder byggs med en digital infrastruktur som ska stödja en mängd olika tekniska lösningar inom områden som miljö, hälsa, underhållning, och kommunikation. Detta gör att variationen i tjänsteutbudet kommer att vara stor och att alla sorters människor kommer att använda dessa tjänster. Detta kräver att infrastrukturen inte utformas på ett sätt som utesluter grupper av tjänsteleverantörer eller användare. Målet med denna aktivitet är att ta fram krav och riktlinjer för en infrastruktur som stödjer delaktighet och användbarhet. Vi kommer att undersöka och beskriva hur digitala tjänster i hemmet kan och behöver anpassas till människors behov och förutsättningar samt formulera krav som detta ställer på en framtida infrastruktur. Förutsättningar till delaktighet och användande av dessa tjänster, samt den teknologi som stödjer tjänsterna kommer att studeras inom aktiviteten. 1.1 Bakgrund Denna aktivitet ska stödja delaktighet och användbarhet, dvs bidra till att vi kan bygga en infrastruktur som gör att alla som vill kan använda digitala tjänster och produkter, att vi i största möjliga utsträckning vinnlägger oss om att inga grupper utesluts. Digital delaktighet, möjlighet och kunnande att använda digitala tjänster, har av Digidel beskrivits som en demokratifråga. För att kunna delta i dagens samhälle och sköta kontakter med myndigheter, bankärenden, söka jobb och andra viktiga delar av vårt dagliga liv behöver man idag använda internet. Har man inte tillgång till detta, eller inte kunskap om hur man går tillväga, är det svårt att delta. Detta förstärks ytterligare när digital kunskap blir en viktig faktor för att hantera sin bostad och boendesituation, till exempel sänka sitt elpris eller att ha möjlighet att påverka beslut som rör boendet. Som bakgrund fanns i Sverige år ,2 miljoner människor som inte eller mycket sällan använde internet hemma (Findahl, 2012). Det är en siffra som minskar stadigt men sakta, år 2009 var det 1,7 miljoner svenskar (12+ år) som inte eller mycket sällan använde Internet hemma (Findahl, 2010) och sedan dess har antalet sjunkit till 1,2 miljoner. Minskningen går dock allt långsammare. Det är också så att en hel del av de som har tillgång till Internet ändå inte är digitalt delaktiga. Detta gör att man inte kan utgå ifrån att alla har erfarenhet av internet, eller att alla vet hur tekniken fungerar. 1.2 Metod Arbetet har inbegripit en rad olika delaktiviteter vars syfte har varit att inhämta information från olika områden och synsätt: Intervjuer med organisationer verksamheter som främjar delaktighet och engagemang: Digdel och GlashusEtt, intervjuer med yrkesverksamma inom bostadssektorn, Örjan Svane (KTH), Mikael Söderberg på Mimer Bostäder i Västerås, och Åse Dannestam på MKB i Malmö, litteraturstudier deltagande i seminarier och workshops: Internetdagarna Digidel 22 okt, SABO fastighetsdagar 7-8 nov.

6 6(13) Rapporten är upplagd enligt följande: människors förutsättningar för att kunna använda tekniken, människors förutsättningar för att vilja använda tekniken, strukturella förutsättningar, samt kunskapsöverföring och förvaltning. Varje del innehåller guidelines för framtidens digitala infrastruktur. 2 Förutsättningar för att kunna använda tekniken Utgångspunkten för den del som beskriver teknikanvändandet i hemmet var att försöka studera delar av smarta hem lösningar i praktiken. Att studera användande och att intervjua boende. Tyvärr så finns det bara smarta hem att tillgå i väldigt begränsad omfattning. Dessa fastigheter är få och den utrustning som finns gentemot de boende är väldigt begränsad. Inom denna del har vi dock intervjuat några boende som i någon form har eller har haft tillgång till displayer i lägenheten. För att ta ett större grepp på tillgänglighetsaspekterna blir man tvungen att falla tillbaka på de riktlinjer som finns avseende webbgränssnitt och tillgänglighet samt skrifter rörande digital delaktighet 2.1 Placering av hårdvara En traditionell placering av interaktiva displayer i hemmet är i hallen. Framtidens digitala utbud i hemmet kommer att vara brett och varierat och därför behöva fler möjligheter till interaktion. Det kommer att vara viktigt både var och hur man vill interagera med sitt smarta hem. Studier avseende var man naturligt använder IKT i sitt hem lyfter fram platser som arbetsplats, köksbord och anslagstavla (Crabtree, & Rodden, 2004). Givet att man överväger fasta skärmar kan detta vara en utgångspunkt, dock är placeringen av fasta skärmar inte lika begränsade sedan surfplattor och smartphones vunnit bred marknad. Människors liv ser väldigt olika ut och en viktig faktor är att teknik och utrustning är flexibel och kan användas på olika sätt av olika människor. Mobilitet och mobil teknik är en väl integrerad del i människors dagliga liv. Mer än 90% av svenskarna har en mobiltelefon, och 20% har en surfplatta (bland barnfamiljer är siffrorna ännu högre där var tredje har en surfplatta) (Findahl, 2012). Den typen av produkter används till många olika saker från att surfa och skicka epost till att titta på film, ta bilder och läsa böcker, och jobb- och fritidsanvändning blandas. Vi ser också en mediekonvergens, dvs samma sorts innehåll konsumeras på olika sorters apparater, TV på mobiltelefonen, mediaboxar som både tar emot TV, spelar musik, DVD och erbjuder internetsurf. Mot denna bakgrund är det troligt att boende i smarta hus kommer att vilja använda sina egna telefoner, surfplattor, datorer och annat som gränssnitt till husens inbyggda system. En öppenhet för detta i infrastrukturen är därför önskvärd och bör finnas med i planeringen av infrastrukturen. 2.2 Användargränssnitt och interaktion När det gäller känslan av delaktighet påverkas den starkt av om man anser sig tekniskt kompetent och om man är intresserad av ny teknik, gör man inte det känner man sig oftast inte delaktig. Men det finns undantag, många av de unga tjejerna som bloggar säger sig inte vara tekniskt kompetenta, men trots det både känner de sig delaktiga och deltar aktivt (Findahl, 2011). En annan viktig aspekt är att tjänster och system som utformas tar hänsyn till människors olikheter redan från början i utvecklingsprocessen. Som det poängteras i en rapport från Handisam (2009) kan man genom att inkludera alla människors behov redan i planeringsfasen minska behoven av särskilda

7 7(13) lösningar för vissa grupper. Handisam är en myndighet som ska samordna och följa upp arbetet inom funktionshinderspolitiken. Vill man ta reda på specifika behov och krav avseende olika funktionshinder kan man gå via eller hjälpmedelsinstitutet ( Beträffande utformning och interaktion med användargränssnitt finns internationella standarder och riklinjer. Till exempel har W3C:s Web Accessibility Initiative har tagit fram riktlinjer för utformning av Webb. Deras Web Content Accessibility Guidelines (WCAG) 2.0 har även blivit en ISO-standard (ISO/IEC 40500:2012). Dessa riktlinjer är tillämpbara på många former av gränssnitt, inklusive mobiltelefoner. Beträffande interaktion och användbarhet av teknik och gränssnitt generellt finns ett antal ISOstandarder och liknande att använda sig av, t ex avseende: Ikoner, symboler och funktioner ( ISO/IEC 11581) Användargränssnitt för mobila enheter ( ISO/IEC 18021) Riktlinjer för användargränssnitt till multimediautrustning ( IEC TR 61997) Som exempel på tillgänglighetsaspekter kan nämnas krav på tangentbordsnavigation för synskadade och vissa grupper av människor med kognitiva nedsättningar. Vidare krävs det att layouten är utformad på ett särskilt sätt så att innehållet kan tolkas av synskadade. Slutligen kan nämnas som exempel kravet på gränssnitt som är enkla och inte röriga (Cederbom et al, 2011). Detta är viktigt i synnerhet för människor med kognitiva funktionsnedsättningar, men även generellt eftersom många gruppers möjlighet att interagera påverkas negativt av röriga användargränssnitt. 2.3 Guidelines Tekniska lösningar i hemmet måste vara flexibla för att kunna möta behov hos olika användare, till exempel genom mobilitet och öppenhet för privat utrustning. Det finns ett flertal ISO-standarder att falla tillbaka på avseende användbarhet och tillgänglighet, använd dessa. Man bör även använda existerande standarder för ergonomi och fysiska tillgänglighet. 3 Förutsättningar för att vilja använda tekniken 3.1 Naturlig del av sociala rutiner Teknik som installeras i hemmet måste passa in i sociala rutiner och hur man rent praktiskt beter sig i hemmet. Varje familj har sina egna rutiner och personliga sätt att organisera sig, men det finns ändå övergripande erfarenheter. Crabtree & Rodden (2004) har visat att familjer har flera ställen i hemmet där man använder IKT och annat informationsmaterial, ytterligare flera platser där man förvarar datorer, informationsmaterial etc., samt ytterligare flera platser i hemmet såsom kylskåp och anslagstavlor där man sätter upp information så att den syns. Valen mellan de olika platserna styrs av den sociala ordningen i hemmet, vem so mska utföra olika uppgifter och uppgifternas koppling till resten av familjen (Elliott et al., 2005). Att betala räkningar kräver viss koncentration och inbegriper viktig information och sker därför ofta i arbetsrum och liknande. Sortering av familjebilder berör hela familjen och görs därför kanske i köket, även om familjen inte deltar aktivt. På samma sätt låter man

8 8(13) gärna barnen spela spel på platser i hemmet där vuxna finns åtminstone delvis närvarande. Sedan Crabtree & Rodden gjorde sin studie har användning och utbredning av mobil teknik ökat lavinartat, vilket troligen bara förstärker deras resultat om att IKT används på många olika platser i hemmet. Baserat på detta kommer infrastrukturen att behöva erbjuda människor olika möjligheter till interaktion med systemet, både från olika platser i hemmet och från olika typer av fasta och mobila installationer. 3.2 Estetiska och praktiska aspekter av hårdvara Teknik och tekniska installationer för bostäder installeras i människors dagliga miljö och blir en del av hemmet, inte bara genom de funktioner de erbjuder utan också genom sin fysiska närvaro. Hårdvara behöver därför designas för att passa in både praktiskt och utseendemässigt Praktiska aspekter av teknik i hemmet Tekniska installationer i hemmet måste stödja de aktiviteter som hör till dem, dvs sitta på ställen som passar och erbjuda tillräcklig flexibilitet för att fungera för många olika typer av familjer och användning. När kablar behöver dras genom hela lägenheter och boxar placeras på oönskade platser i bostaden sjunker viljan att använda tekniken (Rudström et al., 2010). Samma sak gäller när antalet installationer ökar, t ex en digitalbox för varje TV (Rudström et al., 2010). Även mindre detaljer kan upplevas som mycket störande och göra att människor väljer att inte använda vissa typer av fasta installationer, till exempel ett för ljusstarkt skärmsläckarläge kan uppfattas som distraherande (Neustaedter et al., 2006). Även här spelar behovet av mobilitet in. Med dagens starka konsumenttrend mot mobila enheter och Sveriges höga innehav av smartphones är förväntningarna höga på mobila användargränssnitt och flexibilitet när det gäller val av anslutningsenheter Estetiska aspekter av teknik i hemmet Hemmiljön formas av människors personliga smak och historia. Många av våra möbler och ägodelar har funnits länge i familjen, vissa har införskaffats i särskilda situationer såsom bemärkelsedagar eller semestrar, och ofta valts med omsorg. De möbler och föremål vi har synliga i våra hem är ett sätt att visa vilka vi är, skapa en samhörighet inom familjen och också att skapa en miljö vi trivs i och vill vistas i. De flesta av oss gömmer undan dammsugare och annat i garderober eller förråd, och vi stänger gärna en dörr till klädkammaren. Samma regler gäller för teknik som installeras i eller köps till hemmet. Den ska passa in i miljön, inte sticka ut för mycket, eller sända fel budskap till besökare. Detta har visats i studier av teknik som människor själva har införskaffat till sina hem. Ett exempel är robotdammsugare (Sung et al. 2009) där många velat personalisera dem för att känna att man äger sin robot, men också få den att passa ihop med inredningen i resten av hemmet. Baserat på detta kommer man i framtiden att behöva erbjuda tekniska lösningar som är estetiska och kan anpassas till stilen i hemmet, alternativt ge kunderna valmöjligheter. 3.3 Guidelines Det måste framstå som lätt att komma igång och att börja använda tekniken. Människor kommer inte att ta risken att misslyckas och känna sig inkompetenta. Teknik i hemmet ska anpassas till vardagsliv och rutiner, hur man faktiskt lever och rör sig i hemmet. Olika aktiviteter sker i olika delar av hemmet i olika familjekonstellationer.

9 9(13) Teknik för hemmet bör kunna anpassas och personaliseras för att kunna integreras med övrig inredning. Undvik onödig utrustning i form av många boxar och sladdar. Detta utgör ett stort irritationsmoment. Figur 1. Exempel på hur det kan se ut med boxar och sladdar i hemmet. 4 Strukturella förutsättningar 4.1 Infrastruktur Utformningen av fast infrastruktur styr till stor del hur denna infrastruktur kommer att kunna användas i framtiden. Detta ställer stora krav på öppenhet och flexibilitet för att inte utestänga kommande möjligheter, användningsområden och typer av leverantörer. En parallell kan dras till arkitektur och utformningen av ett bostadsområde. Lina Olsson (2008) har studerat framväxten av små butiker i Rinkeby, ett bostadsområde som planerades för att ha bostäder och ett centrum där större butiker samlades separat från bostadsdelen av området. Hon har konstaterat att små butiker ändå växt fram i bostadsdelen, främst i utrymmen som gamla cykelförråd och tvättstugor som konverterats till butiker. Butikerna har funnits där sedan 90-talet och kan alltså betraktas som en stabil och livskraftig verksamhet. Trots det kan de inte få bygglov för lastkajer och andra detaljer som behövs för att hanteringen i butiken ska fungera, eftersom det inte finns butiker i områdets detaljplanering. En stelbent infrastruktur skapar problem för verksamhet man inte förutsett, men som uppenbarligen finns och blomstrar. Den digitala infrastrukturen styrs inte av detaljplaner och bygglov på samma sätt, men det finns ändå anledning att vidta åtgärder för att undvika att utestänga framtida tjänster, typer av tjänster och tjänsteleverantörer. På samma sätt är det viktigt att infrastrukturen är öppen för varierande livscykler för tjänster. Lina Olsson studerade även Somaliska veckan i Rinkeby (2008), en fotbollsturnering som äger rum varje sommar. Somaliska veckan har haft svårt att få tillgång till fotbollsplaner i området, något som illustrerar att infrastrukturen för fritidsidrott framför allt är skapad för kontinuerliga aktiviteter och har svårt att tillmötesgå en turnering under två veckor varje sommar. Idrottsanläggningar är mycket

10 10(13) uppbokade av lokala klubbar som sätter stark prägel på miljön med foton, klubbemblem och liknande, vilket skapar en känsla av ansvar och ägande. Detta är positivt för förvaltningen av anläggningarna men komplicerar situationen när andra arrangemang vill använda anläggningar som klubbarna upplever är deras. På samma sätt bör den digitala infrastrukturen kunna hantera tjänster med olika sorters livscykel, tillfälliga tjänster såväl som permanenta, statiska såväl som dynamiska. Utvecklingen går ständigt framåt och vi kan vara säkra på att nya förutsättningar råder inom några år. Den infrastruktur vi bygger måste kunna ta hand om förändringar inom alla områden. Detta innebär att man behöver ha en flexibilitet i den typ av leverantörer man tänker sig (både små och stora, business och non-profit) och i den typ av tjänster infrastrukturen stödjer (lång och kort livscykel, stor och liten användarbas, specialiserad hårdvara, sensorbaserade och inte). Till exempel kan spetsanvändare visa sig bli en tillgång som tjänsteleverantörer genom att själva utveckla tjänster på samma sett som skett med mobila tjänster i AppStore och Android Market Guidelines Den digitala infrastrukturen ska vara flexibel nog att hantera olika typer av tjänsteleverantörer och olika typer av tjänster. Förutsättningarna kommer att förändras över tid och infrastrukturen kommer att behöva klara förändringar. De delar av infrastrukturen som åldras snabbt, till exempel bildskärmar, måste kunna bytas ut på ett sätt som inte berör delar som håller i årtionden. 5 Information och kunskapsöverföring, förvaltning Våra kontakter med allmännyttans bostadsbolag samt GlashusEtt i Hammarby Sjöstad pekar samstämmigt på vikten av det personliga mötet. MKB i Malmö och Mimer i Västerås jobbar mycket med att möta och kommunicera med sina hyresgäster genom lokala husvärdar, lokala kontor, boendeenkäter mm. Deras erfarenheter är att till exempel miljöarbetet fungerar bättre när det finns en person att fråga. Detta blir extra viktigt när miljöarbetet sträcker sig utöver sopsortering och andra traditionella åtgärder till att omfatta egenskaper hos själva byggnaderna. Mikael Söderberg på Mimer bostäder förklarade till exempel att deras passivhus kräver en hel del av de boende och därför inte passar alla. Detta visar på att boende kommer att behöva information om sin bostad, hur den fungerar och vad syftet är med utformningen. Detta har visat sig vara en utmaning till exempel i Hammarby Sjöstad, där Malena Karlsson på GlashusEtt berättade om att många av andra och tredje generationens boende i miljöhusen inte känner till att de bor i hus som är byggda för att vara extremt energisnåla och inte heller vad detta innebär. På samma sätt som traditionell infrastruktur i bostäder, tvättmaskiner, elnät och vattenledningar, vanligtvis är kopplade till någon form av förvaltning kommer detta att behövas för den digitala infrastrukturen. Idag finns ett journummer att ringa om tvättstugan svämmar över, och motsvarande skyddsnät kommer att behövas för våra digitala verktyg och resurser. Särskilt som målet i Norra Djurgårdsstaden är att många olika typer av tjänster ska utnyttja samma infrastruktur. Detta kommer att kräva kompetens av framtida hyresvärdar och bostadsrättsföreningar. GlashusEtt har fungerat som ett försök till att skapa en sammanhållen informationspunkt dit boende i hela Hammarby Sjöstad kan vända sig för miljöinformation. Problemet har dock varit att GlashusEtt representerar Stockholms

11 11(13) Stad och egentligen inte några fastighetsägare, vilket gör att man inte har mandat att agera till exempel på önskemål från boende. Man får i stället hänvisa till fastighetsägare eller bostadsrättsföreningar. Boende kommer även att behöva tillgång till någon form av support man kan vända sig till när man behöver hjälp med att hantera sin teknik. Detta kan innebära introduktionskurser för nyinflyttade, men också möjlighet att få svar på enkla frågor om saker som krånglar eller som man inte förstår. En sådan support bör vara flerspråkig. Ett annat exempel är det växande antalet val i behöver göra i anslutning till att välja olika tjänsteleverantörer och liknande. Att göra dessa val kräver att man skaffar sig kunskap och insikt inom varje respektive domän. 5.1 Guidelines Boende ska ha tillgång till god information om hur tekniken i hemmet fungerar och kan användas. Detta inbegriper även rutiner för hur nya hyresgäster/boende informeras. Boende ska ha tillgång till support med helhetsansvar som hanterar både reparationsärenden och handhavandefrågor. 5.2 Byggnadsförvaltning En ännu inte publicerad studie av fastigheter med smart infrastruktur (Svane, 2013) visar på vikten av kunskapsöverföring och byggnadsförvaltning. Studien belyser de åtta fastigheter i Hammarby Sjöstad som har komponenter som faller under begreppet smart infrastruktur, det vill säga är utrustande med teknik och infrastruktur som gör det enkelt att hålla nere energiförbrukningen utan att kompromissa avseende tillgänglighet och komfort. Vid byggandet av området fanns stora planer på mätutrustning, solpaneler och IKT. Vid en genomgång av hur tekniken fungerar och används idag visade det sig att tekniken (automation, solceller, styrning) i de flesta av de åtta fastigheterna inte fungerar eller inte används. En del av förklaringen är brister avseende informationsöverföring mellan byggherrar och förvaltare. Husen har teknik som man inte vet finns eller inte kan sköta. Intresset av att förvalta och driva vidare är litet eftersom vinsterna är marginella eller för att kunskapen om att systemen existerar eller kunskapen om att förvalta dem saknas. Bostadsrättsföreningar besitter inte heller nödvändigtvis kunskapen om förvaltning utan köper denna. Även detta kräver struktur för kunskapsöverföring. Bostadsrättsföreningen måste veta att tekniken finns samt ställa krav på att förvaltaren har kunskapen att managera den. Föreningarna kommer att behöva upphandla inte bara förvaltning utan en tjänst där ett helhetsansvar ingår i form av kontaktyta ytan mot olika hård- och mjukvaruleverantörer, samt service, underhåll och information om tekniken. Vid byggandet av Hammarby Sjöstad fanns även planer på infrastruktur som skulle möjliggöra individuell elmätning per lägenhet. I vissa fastigheter blev också denna framdragen, dock blev aldrig utrustning i lägenheterna installerad. Även detta visar på avsaknad av ekonomiska incitament samt bristande engagemang. Sett ur ett boendeperspektiv kan man inte heller utgå från att nya hyresgäs-

12 12(13) ter har samma intresse att ta reda på vilken teknik som bostaden är utrustad med som de som ursprungligen flyttade in i ett miljöprofilerat område. Detta resonemang stöds även av intervju med boende i ett av dessa hus. Den aktuella fastigheten är utrustad med system för individuell mätning av elförbrukning samt display i varje lägenhet som visar denna. Systemet har varit i drift sedan fastigheten byggdes men bostadsrättsförening och boende har visat väldigt lite intresse. Endast ett fåtal eldsjälar har uppskattat möjligheten att kunna läsa av sin energiförbrukning. För några månader sedan fattade bostadsrättsföreningen beslutet att stänga av systemet helt. Motiveringen var de extra kostnader som det medförda att ha systemet i drift. En ytterligare aspekt som man måste ta i beaktande är att hus byggs för att finns under en lång tid medans teknisk utrustning i hemmet har en relativt kort livslängd. Detta medför att infrastrukturen måste vara flexibel och kunna hantera nya komponenter. Om inte denna möjlighet finns kommer tekniken att sluta att användas eftersom de boende inte kommer att vilja använda sig av utrustning som de upplever vara gammalmodig. Sammanfattningsvis så kommer det att för framtida byggprojekt vara viktigt att säkra att det finns någon mottagare av tekniken som anser att den är värd att betala för och bevara. För att detta ska fungera i praktiken krävs kunskap och informationsöverföring mellan byggherre och förvaltare. Slutligen måste det även finnas en informations- och utvecklingskomponent runt tekniken för att den inte ska falla ur tid och eller intresse och sluta användas Guidelines Digital infrastruktur kräver förvaltning i samma utsträckning som traditionell infrastruktur, och detta måste man planera för från början. Förvaltning av digital infrastruktur kräver domänkompetens som måste överföras vid byte av ansvarig person, till exempel ledamöter i bostadrättsföreningsstyrelse, fastighetsägare etc. 6 Slutsatser I den här aktiviteten har vi undersökt hur man från ett infrastrukturperspektiv ska säkerställa delaktighet och användbarhet för framtidens digitala infrastruktur. Specifika guidelines för olika områden har redovisats ovan. Sammanfattningsvis kan man säga att dessa guidelines detaljerar ett antal övergripande teman: öppenhet och flexibilitet för användare och tjänsteleverantörer, kunskapsöverföring, förvaltning, samt vikten av anpassning till människors sociala behov och beteenden. Grunden för att kunna ta hänsyn till dessa teman är att räkna med att förutsättningar kommer att förändras snabbt och sträva efter en infrastruktur som kan hantera detta. Vi planerar även en workshop som en leverabel från denna aktivitet utöver denna rapport. Målet för workshoppen kommer att vara att förfina riktlinjerna från denna rapport i samarbete med relevanta aktörer (t.ex. SABO och Stockholms Stad) som bidrar med sin expertis och erfarenhet. Workshoppen kommer att genomföras under första kvartalet 2013.

13 13(13) 7 Referenser Cederbom, A; Bryde, S; och Joakim Lundberg, J (2011). Tillgänglighetsgranskning av Social medier. Rapport från Funka.nu beställd av Post- och telestyrelsen. Crabtree, A. and T. Rodden (2004). "Domestic Routines and Design for the Home." In journal of Computer Supported Collaborative Work 13(2), pp Elliot, K., C. Neustaedter, et al. (2005). Time, Ownership, Awareness: The Value of Contextual Locations in the Home. In proceedings of Ubicomp, Springer Verlag: Findahl, O Svenskarna och Internet. Rapport från Stiftelsen för internetinfrastruktur. Findahl, O Svenskarna och Internet. Rapport från Stiftelsen för internetinfrastruktur. Findahl, O Svenskarna och Internet. Rapport från Stiftelsen för internetinfrastruktur. Neustaedter, C. and A. J. Bernheim Brush (2006). "LINC-ing" the Family: The Participatory Design of an Inkable Family Calendar. In proceedings of CHI. Montréal, Quebec, ACM Press: Olsson, L. (2008). Den självorganiserande staden - Appropriation av offentliga rum i Rinkeby. Doktorsavhandling, Institutionen för arkitektur och byggd miljö. Lund, Lunds universitet. Rudström, Å., Sjölinder, M. and Nylander, S. (2010) How to Choose and How to Watch An On- Demand Perspective on Current TV Practices, Technical report, Swedish Institute of Computer Science. Sung, J., Grinter, R. E. and Christensen, H. I. (2009) "Pimp My Roomba": Designing for Personalization. In proceedings of CHI, Svane Ö (forthcoming): Energy Efficiency in Hammarby Sjöstad, Stockholm through ICT and smatter infrastructure survey and potentials; In Hilty L. M., Aebisher B., Andresson G. & Lohmann W (Eds) 2013: ICT4S 2013: Proceedings of the First International Conference on Information and Communication Technologies for Sustainability, ETH Zurich, February 14-16, von Axelson, Hans. Rätt från början underlag till handlingsplan för e-inkludering. Handisam: Serie A 2009:8 (diarienummer 2009/0070) W3C.