En jämförande studie mellan Vilhelm Mobergs Utvandrarna och Eyvind Johnsons Hans nådes tid och deras kanoniska omständigheter.

Transkript

1 En jämförande studie mellan Vilhelm Mobergs Utvandrarna och Eyvind Johnsons Hans nådes tid och deras kanoniska omständigheter. Kort om båda böckerna Boken Utvandrarna publicerades 1949 på Bonniers förlag. Moberg var då 51 år gammal och hade en rik produktion av romaner, teaterpjäser och journalistik bakom sig. Utvandrarna är första delen av ett epos på fyra böcker om en grupp emigranter, som från Småland utvandrar till Amerika. Den sista delen kom ut Moberg påbörjade företaget att skriva detta epos gjorde 1947, varefter han i juni 1948 första gången steg på Amerikabåten. Därmed inledde han femton vandringsår och menar, som han själv skriver, att denna romansvit tog så många år av hans liv att den helt förvandlade det. 1 Hans nådes tid gavs ut 1960 även den på Bonniers. Johnson var då 60 år och även han var vid denna tid en väletablerad författare, främst av romaner och journalistik. Den tid romanen utspelas under är Karl den stores, senare delen av sjuhundratalet och ett decennium in på åttahundratalet. Barbro Södergren ställer in boken bland de moderna symbolistiska romanerna, en typ av roman som inte var så vanlig i Sverige. Hon menar också att romanen har sin styrka i såväl sin realism och historiska förankring som i sitt avancerade symbolbygge. 2 Kort om båda författarnas ursprung Moberg ( ) och Johnson ( ) var ungefär jämnåriga och blev båda kring 75 år gamla. De kom båda från enkla förhållanden, från landsbygd, Moberg från småländsk och Johnson från norrbottnisk. Johnson räknas i Svenskt litteraturlexikon till tjugotalets arbetarförfattare medan Mobergs bakgrund beskrivs med att fadern var indelt soldat och övertog en mindre gård. 3 Skolgången avslutades tidigt, för Moberg när han var 14 och för Johnson när han var 13 år. Brist var det även på tillgång till böcker, något som var och en av dem försöker lösa på sitt sätt. Gemensamt för båda är erfarenheter av olika slags kroppsarbete efter avslutad skolgång: Moberg i glasbruk, på åker och torvmosse, i skogen och Johnson i stenbrott, på tegelbruk och sågverk, vid järnvägen. Moberg fick en viss fortsatt utbildning på 1 Vilhelm Moberg, Berättelser ur min levnad, Bonnier Stockholm 1968, s Barbro Söderberg, Flykten mot stjärnorna. Struktur och symbol i Eyvind Johnsons Hans nådes tid. Stockholm Akademilitteratur 1980, s Svenskt litteraturlexikon. 2 uppl., Gleerup Lund, 1970, s. 267, 374 1

2 Grimslövs folkhögskola och Katrineholms praktiska läroverk. Efter sin militärtjänstgöring började han arbeta som journalist och inledde därmed sin författarbana. Johnsons fortsatta utbildning kom genom folkrörelserna. Som sjuttonåring gick han in i syndikalisternas grupp i Boden och han var politiskt aktiv i strejker och andra aktioner. I en ungsocialistiska klubb blev han sekreterare och här började han skriva på allvar, protokoll, debattinlägg till att börja med flyttar han till Stockholm, ett par år senare reser han till Tyskland, Frankrike och försöker leva på sitt skrivande i olika tidningar och tidskrifter i Sverige. Som jag här skissat ter sig bådas ursprung ganska lika och inte ovanliga för många unga män vid denna tid i Sverige. Man lever under knappa förhållanden, skolgången är både kort och ganska bristfällig och man börjar kroppsarbeta tidigt. Lusten och drivkraften att läsa och skriva är det speciella hos dem båda och får dem att välja sina egna vägar. Vad har det ovanstående med Mobergs och Johnsons eventuella plats med varsin bok i en litterär svensk kanon att göra? De böcker jag har att bedöma, Utvandrarna och Hans nådes tid, är inte på samma sätt som författarnas ursprung likartade. Man kan dock finna gemensamma drag i dem som till exempel böckernas historiska tematik. Utvandrarna utspelas kring 1850-talet, i Hans nådes tid gäller det senare 700-talet. Många forskare har också påpekat parallellerna med den egna samtiden i båda böckerna. Jag vill här nedan göra en karakteristik av varje bok och dess eventuella kanoniska egenskaper. Moberg och Utvandrarna Utvandrarna är första delen i Moberg stora episka romanbygge om sina småländska utvandrare. Det arbete Moberg lade ner på historisk forskning i tryckta och otryckta källor kring temat emigrationen från Sverige till Nordamerika finns omfattande och noga beskrivet av många forskare. 4 Källmaterialet Moberg använde skänkte han till Emigrantinstitutet i Växjö när det invigdes Mer kunskap och inspiration till boken fick han tidigt från sin nära omgivning i Algutsboda. Där hade han många släktingar och hörde om många, som emigrerat. Hans mors sex syskon hade alla emigrerat och modern lyckades få Moberg att återlämna den amerikabiljett han skaffat 1916 för att själv åka iväg. 5 Redan på 1930-talet hade han tankar om att skriva om emigrationen. 4 Perspektiv på Utvandrarromanen. Dokument och studier samlade av Erland och Ulla-Britta Lagerroth. Rabén & Sjögren, Stockholm 1971 Bertil Hulenvik, Utvandrarnas källor: förteckning över Vilhelm Mobergs samling av källmaterial. Emigrantinstitutet Växjö Moberg, Berättelser ur min levnad, s

3 Hösten 1949 låg första delen på bokhandelsdiskarna. Den fick goda recensioner och den sålde bra. Jens Liljestrand går i sin avhandling från december 2009 ingående igenom hela utvandrarseriens utgivningshistoria, som var mycket framgångsrik. Utöver som skönlitterär fullprisutgåva gav Bonniers ut böckerna i serien Bonniers Folkbibliotek och Alla tiders klassiker, den senare för skolornas klassuppsättningar. 6 Idag, år 2010, finns inte någon titel av Moberg att köpa i svensk bokhandel. I slutet av 1980-talet hade jag genom mitt yrke som bibliotekarie anledning att skriva till Bonniers och fråga om man tänkte trycka någon ny utgåva av utvandrarserien. Svaret blev att det inte var aktuellt just då, men att det nog skulle bli bättre i framtiden. När jag nu hösten 2009 skriver till förlaget i samma ärende får jag inget svar. År 2007 kom en inbunden utgåva av serien vilken således inte heller finns i ordinarie bokhandeln. Den lyckades jag hitta hos Holmgrens i Malmö, en bokhandel som berömmer sig av att behålla i lager det man anser värdefullt. Hos Amazon på nätet kan man köpa The Emigrants utgiven av Borealis Books i samarbete med Minnesota Historical Society Press 1995 till en kostnad av 12:89 $. Svenska exemplar går det således bara att hitta antikvariskt på nätet eller i någon udda bokhandel. Andra röster än de berömmande hördes om Utvandrarna och ett upprop mot Vilhelm Mobergs sätt att skildra de småländska utvandrarna som en samling sedeslösa människor, undertecknat av sex riksdagsmän och andra smålänningar kom i omlopp Det utgavs till och med en korrigerande bok Gå ut ur ditt land där prästen John Samuelsson från Örsjö skildrar sedesamma och kyrkliga utvandrare. Moberg berättar själv hur han besvarade dessa attacker från sin födelsebygd och hur han i efterhand ser dem som mest kuriösa i sin bok Berättelser ur min levnad. Liljestrand menar att Moberg var framgångsrik i sitt försvar mot de attacker Utvandrarna gav upphov till. 7 Många kritiker och forskare har bedömt Utvandrarna som kanonisk. Gunnar Eidevall menar att emigranteposet kommer att höra till den svenska litteraturens klassiker. Han citerar Moberg själv när han skriver om sina egna läsupplevelser om vad som är det viktigaste i ett litterärt verk: att skapa en egen värld med levande människor, som stannar kvar hos läsaren. Eidevall diskuterar också frågan om en klassiker kan vara en bok som läses av många och menar att så kan det vara. Han tar som exempel utöver Moberg Selma Lagerlöf och Astrid Lindgren. 8 Sophus Keith Winther, forskare vid University of Washington, menar att emigrantmotivet är ett av världslitteraturens äldsta motiv med Moses stora utvandrarberättelse 6 Jens Liljestrand, Mobergland. Personligt och politiskt i Vilhelm Mobergs utvandrarserie. Ordfront Stockholm 2009, s Liljestrand 2009, s Gunnar Eidevall, Vilhelm Mobergs litterära betydelse i Vilhelm Moberg läst på nytt. 12 studier i hans författarskap. Carlsson Stockholm 1994, s

4 som ett praktexempel. Han diskuterar om emigrantromanen skulle kunna erkännas som en egen genre. Han ser Mobergs berättelse som ett ypperligt exempel på den urgamla historien om de hungrande och förtryckta, som söker landet av mjölk och honung. 9 Till den litteraturvetenskapliga forskningen i Sverige om Moberg som började komma under 1950-talet hör böcker av Sigvard Mårtensson, Gunnar Eidevall, Erland och Ulla-Britta Lagerroth, Magnus von Platen. När man skriver om utvandrarserien är det själva temat i böckerna och persongalleriet som är viktigt. Med utvandrarserien kunde Moberg ses som en representant för den realistiska romanen, utkommen samtidigt som modernismen var starkt etablerad i den svenska litteraturen. Eidevall menar att Moberg skrev i en episk tradition som är allmängiltig och levande genom seklerna. 10 Olle Holmberg tar i en tidningsartikel upp frågan Moberg och vetenskapen, där han menar att Mobergs historiska romaner är skrivna i den vetenskapliga oväldens anda, något som utmärker den stora epiken. Detta var ett inlägg i en mindre debatt som handlade om ifall utvandrarserien var historiskt riktig. 11 Nu under talet har ny forskning kommit fram av Anna-Karin Carlstoft Bramell och Jens Liljestrand, där särskilt de politiska och sociala aspekterna i Mobergs verk tagits fram. Liljestrand analyserar också hur samtiden speglas på olika sätt i utvandrarserien samt har redigerat två samlingar av Mobergs brev från tiden 1918 till Vilhelm Mobergsällskapet, som bildades 1989, ger ut en bok om året i sin skriftserie där ordföranden Ingrid Nettervik har ansvarat för flera av böckerna. Sällskapet delar ut ett par årliga stipendier till forskare på olika nivåer. Sällskapet har nära kontakt med Utvandrarnas Hus i Växjö, som grundades 1965 på initiativ av landshövdingen i staden, Gunnar Helén, tidigare riksdagspolitiker för folkpartiet och doktor i nordiska språk på en uppsats om Birger Sjöberg. I huset finns ett Mobergarkiv och inredningen från hans skrivstuga på Väddö. På husets hemsida finns en länk Moberg för alla som innehåller lättillgänglig information precis som namnet säger. Svenska emigrantinstitutet har sin verksamhet där och man har på senare tid även börjat dokumentera erfarenheter från de senare årens invandring till Sverige. Under åren 1840 till 1930 emigrerade 1,3 miljoner svenskar till andra länder, vilket man har arkiv och bibliotek över. Mobergs dramatik har spelats i radio och på flera scener i Sverige. Flera av hans böcker har blivit filmade, till exempel Rid i natt! 1942, Domaren När SF skulle filma utvandrarserien krävde Moberg att få Jan Troell som regissör. Han hade uppskattat Troells 9 Sophus Keith Winther, Moberg och emigrantromanen som en ny genre i Perspektiv på utvandrarromanen, s Eidevall 1994, s Olle Holmberg, Vilhelm Moberg och vetenskapen i Perspektiv på utvandrarromanen. 4

5 filmatisering av Eyvind Johnsons böcker om Olof. Filmerna Utvandrarna och Nybyggarna kom 1971 och De liksom TV-filmen Raskens från 1976 blev framgångsrika både publikt och ekonomiskt. Musikalen Kristina från Duvemåla av Benny Andersson och Björn Ulvaeus hade urpremiär i Malmö 1995 och spelas för närvarande i New York. Trots Mobergs tveksamma inställning till monument finns det en del med anknytning till Utvandrarna. Kristina och Karl-Oskar står staty i Näsviken utanför Karlshamn, Moberg själv höll tal vid invigningen I Långsjö finns en emigrantsten, rest 1961, till minne av dem som utvandrat därifrån till Amerika. I Långsjö inleddes en lokalhistorisk emigrantforskning, som engagerade många, samma år som utvandrarseriens sista del kommit ut. En minnessten finns på den plats där Mobergs barndomshem soldattorpet låg i Moshultamåla. På den kallas han soldatsonen, författaren och det är sockenborna som rest den. Moberg deltog inte själv i invigningen 1970 men önskade att en ungdomsvän ville läsa slutkapitlet i Soldat med brutet gevär vid tillfället. Vid Åkerby vägskäl, ett ställe utvandrarna passerade på sin väg till Karlshamn, finns ett utvandrarmonument rest 1974 av hembygdsföreningen. Alla dessa monument och stenar finns i Mobergs barndomsbygd. Hembygdsföreningarna har spelat en viktig roll för deras tillkomst. Algutsboda hembygdsförening håller Moberg aktuell, man ordnar Mobergaftnar och ibland kan han finnas med i deras sockenbok. Inte heller var Moberg någon stor vän av det han kallade turistkommersialismen, som höll på att fylla hans hembygd med turister och våffelbruk. Skicklig var han på att avstå från flera hedersdoktorat, Svenska Akademiens guldmedalj, Svenska statens konstnärsbelöning och Selma-Lagerlöfsmedaljen-stipendiet. Detta gjorde han dock inte obemärkt, Desto viktigare var väl för honom hans böcker och att de kom fram till sina läsare, vilket de onekligen gjort och gör fortfarande. I artikeln Romanen om utvandrarromanen skildrar han helt kort vad han känner när seriens sista ord är nedskrivet, det är tomhet och ödslighet. Efter en tid finner han sin lösning, för honom gäller att skriva är ett sätt att leva, hans sätt att leva. 12 Johnson och Hans nådes tid Boken kom ut 1960 och räknas som en av Johnsons viktigaste, Birgit Munkhammar 12 Moberg, Berättelser ur min levnad, s

6 kallar den hans mogna mästerverk 13 och Örjan Lindberger benämner den en av höjdpunkterna i hans produktion 14. Johnson var 60 år gammal när boken kom ut och hade publicerat över tjugo romaner till dess. Den kan sammanställas med Molnen över Metaponto (1957) och Livsdagen lång (1964). De är tre konstnärligt avancerade historiska romaner som blandar historiska skeenden med samtiden. Han var vid denna tid även en väl etablerad författare i samhället och tre år tidigare hade han blivit invald i Svenska Akademien. Johnson kan från början räknas som arbetarförfattare, men han har inte samma anknytning till en speciell plats som Moberg har till Småland. Hans föräldrar hade kommit till Norrbotten från Värmland och Blekinge med stambanebygget. Johnson skrev själv om sina föräldrar att de kände sig under många år som emigranter eller utlandssvenskar. 15 På grund av faderns sjukdom fick Johnson som barn bo några år hos släktingar, skild från föräldrar och syskon vilket förstärkte hans känsla av främlingskap. Johnson lämnade 1919 Norrbotten, reste först till Stockholm och därifrån ganska snabbt ut i Europa samtidigt som han slutade vara arbetare och blev skribent. Först i mitten av talet skrev han om sin norrbottniska uppväxt i Romanen om Olof, om barndomen, tungt arbete och uppbrottet. Den innebar också för honom en konstnärlig förnyelse. När Bonnier åter gav ut den 1955 kom den i serien De bästa arbetarskildrarna. I sin avhandling Flykten mot stjärnorna betecknar Barbro Söderberg Hans nådes tid som en modern symbolisk roman, en syntes mellan realism och romantik. Karateristiskt för den slags roman är att den har en genomgående stor central symbol. Hos Johnson fyller en storm och dess verkningar denna funktion. Söderberg menar att detta är en ovanlig romantyp i Sverige och nämner några utländska författare som företräder den Joyce, Mann. 16 Söderbergs avhandling, som är framlagd på institutionen för nordiska språk i Stockholm, behandlar språket förutom det realistiska, det mytiska, det symboliska planet. Johnson har gått från att vara en arbetarförfattare, vad det nu kan betyda, till att vara en avancerad modernistisk författare. Hans nådes tid utspelas under 700-talet och Johnson gjorde, liksom Moberg gjorde om sina emigranter, omfattande historiska studier om tiden romanen utspelas under. Han gjorde även resor till olika platser i Europa som har samband 13 Birgit Munkhammar, Hemligskrivaren. En essä om Eyvind Johnsson. Bonnier Stockholm, 2000, s Örjan Lindberger, Människan i tiden. Eyvind Johnsons liv och författarskap Bonnier Stockholm 1990, s Orjan Lindberger, Norrbottningen som blev europé. Eyvind Johnsons liv och författarskap till och med Romanen om Olof. Bonnier Stockholm 1980, s Barbro Söderberg, Flykten mot stjärnorna. Struktur och symbol i Eyvind Johnsons Hans nådes tid. Akademilitteratur Stockholm S. 6

7 med romanen. Enligt Lindberger bemödar han sig att göra romanens ram korrekt genom sin läsning, medan han sedan innanför den ramen kan fabulera fritt. 17 Boken fick ett genomgående positivt mottagande. Någon recensent kunde framhålla att boken gällde människans allmängiltiga villkor, någon annan dess anknytning till aktuella förhållanden i världen. Boken finns översatt till danska, norska, finska, tyska och engelska. Den film som gjorts på något verk av Johnson är Här har du ditt liv, som hade premiär julen 1966 i huvudstaden men även i Boden. Underlaget är Romanen om Olof och regissör var Jan Troell. På Bodens hemsida på nätet kan man hitta följande citat från Johnson Jag har sagt det förr och säger det tusen gånger tusen: jag lever för att skriva, jag är född till det, det är min instinkt. Eyvind Johnson i brev till Rudolf Värnlund På hemsidan finns även uppräknade priser och annat Johnsson erhållit som hedersdoktorat i Göteborg, De Nios stora pris, Litteraturfrämjandets stora pris, Nordiska rådets pris, Övralidspriset och till sist Nobelpriset På Bodens bibliotek har man ordnat ett Eyvind Johnsons rum-i-rummet med böcker, skrivmaskin och tidsenliga möbler. Bodens kommun instiftade 1988 Eyvind Johnson-priset som delas ut årligen till en svensk författare samt Lilla Eyvind-priset som går till vinnaren av en novelltävling på gymnasiet i Boden. Det finns ett Eyvind Johnsonsällskap med säte i Stockholm och lokalavdelning i Boden. Det har cirka 500 medlemmar. Man anordnar olika arrangemang, ger ut en årsbok och är aktivt engagerad i att försöka få nya utgåvor av de böcker av Johnson som är slutsålda i bokhandeln. Kanonbegreppet När det gäller svensk litterär kanon tycker jag man först måste fråga sig: kanon uppställd av vem/vilka och för vem/vilka. I mitt försök att bestämma de två valda böckernas möjlighet att passa in i en kanon utgår jag från att det gäller en kanon inom den akademiska skönlitterära världen här representerad av den kurs jag deltar i. Jag tycker det är svårt att välja ut enskilda verk av olika författare och ställa samman dem till en kanon. Kanske skall man välja ut olika författarskap i stället eller kombinera båda delarna på något sätt. Jag skulle till exempel själv aldrig kunna välja ut ett drama av Shakespeare och sätta fram det framför hans övriga. Tydligt minns jag hur det kändes efteråt 17 Lindberger, 1990, s

8 när jag en gång tog en Shakespearekurs och läste tio dramer på ett bräde. Att avsluta det läsandet var som att träda ut ur en helt speciell värld från någon annanstans. En liknande upplevelse hade jag när jag som tonåring låg sjuk och läste igenom Selma Lagerlöfs samlade verk. Men den gången kände jag mig inte lika uppslukad av en annan värld, så av henne kan jag säkert välja ut ett enskilt verk för någon kanon. Denna skillnad i upplevelse är jag övertygad hör till stor del samman med Shakespeares språk. Jag diskuterar också nedan vad en annan kanon skulle kunna ha för funktion, nämligen en för folkbiblioteken. Jag är också övertygad om att var och en har sin egen personliga kanon. Storläsaren Harold Bloom skriver självsäkert och enkelt att han vill tala om för oss bara vad jag har läst och anser värt att läsa om, vilket kanske är den enda pragmatiska bedömningsgrunden för vad som är att betrakta som kanoniskt. 18 Om en svensk litterär kanon skulle komma till stånd är det angeläget att någon tar ansvar för att de böcker som ingår i en kanon också finns att tillgå, helst både i bokhandeln och på de olika biblioteken, för eventuella läsare. Utvandrarna och Hans nådes tids kanoniska egenskaper Jag anser att böckerna Utvandrarna och Hans nådes tid båda vore lämpliga i en svensk litterär kanon, som jag här förstår som en kanon inom litteraturvetenskapen. De har, som jag visat ovan en del drag gemensamma och en del drag helt olika. De är skrivna av författare som båda har sina rötter som arbetarförfattare men som i sina författarskap gått olika vägar. Båda böckerna har teman som har stort intresse för många läsare av olika slag. Mobergs roman har en mer traditionell episk form medan Johnsons är mer modernistisk. Det har sitt intresse att se hur två svenska arbetarförfattare går olika vägar samtidigt som mycket binder dem samman. Folkbibliotekens kanon Jag tror det vore bra för folkbiblioteken att själva hålla sig med någon slags svensk litterär kanon. Hellre än en gemensam för hela Sveriges folkbiblioteksväsen tror jag på en enskild för olika kommunbibliotek. En sådan kanon kunde innebära att man, de som är ansvariga för bokinköp och gallring, är överens om att man har särskilt ansvar för en del författarskap och titlar, att köpa in, att göra lättillgängliga för låntagarna, att spara. Om nu något bibliotek ville skapa sig en sådan kanon vore det väl bra att starta arbetet med den tillsammans med någon 18 Harold Bloom, Den västerländska kanon. Böcker och skola för eviga tider. Symposion Stehag 2000, s

9 litteraturvetare, gärna någon som är intresserad av läsarnas betydelse. Politikerna tror jag inte skall engageras i någon kanonlista över huvud taget. För biblioteket kunde den närmast ses som ett arbetsredskap, att ha i åminnelse vid bokinköpsmöten, att då och då ta upp till diskussion och eventuell revidering. Man kunde ställa sig frågor: har vi efterlevt våra åtaganden, är detta vad vi fortfarande tror och tycker? Jag tror en sådan svensk litterär kanon skulle kunna vitalisera bibliotekens arbete med skönlitteratur. Jag ser heller inte att det skulle behöva uppstå så mycket byråkrati kring denna fråga. Officiell målsättning eller vad det nu kallas har väl biblioteken i andra dokument. Både Utvandrarna och Hans nådes tid skulle platsa bra på en folkbibliotekskanon anser jag. Personligt Jag tillåter mig här att berätta några personliga erfarenheter, som, vad vet jag, kanske faller helt utanför ämnet. Dock, under mina år som bibliotekarie i Luleå läste jag Johnsons böcker om Olof och greps av dem. Vid denna tid kom Jan Troells film och den förstärkte intrycket av boken. En gång när jag besökte Luleå efter jag flyttat därifrån träffade jag på stan en låntagare, Arvid Moberg, som sa att han hade saknat mig på biblioteket. Det kändes bra att höra. När jag nu läser hos Örjan Lindberger och Thure Stenström att min tidigare låntagare sedan ungdomen var en god vän till Johnson knyter det för mig an boken med det verkliga livet. Inte visste jag hur spår av en författare kan dyka upp efter lång tid. I Mobergs trakter hade jag liknande upplevelser. Jag höll en tid på med ett projekt inom biblioteken i Nybro och Emmaboda, som handlade om läsfrämjande åtgärder. Vi ordnade bland annat bokkaféer på förmiddagar, talade om böcker och bjöd på kaffe. En vintermorgon i Nybro hade vintern slagit till med stark köld och halka. Ett mindre antal pensionärer, som var vår egentliga målgrupp, kom och samt en grupp invandrare med sin lärare från sin skola. Jag började tala om Mobergs Utvandrarna. Ganska snabbt flyttade samtalet över till invandrarna, som ju hade konkreta erfarenheter om utvandring. Pensionärerna hade också sitt att berätta om utvandrade släktingar. Det blev ett samtal mellan invandrare och småländska pensionärer och efter hand vidgades samtalet till Dacke, upprorsmannen, som Moberg också intresserat sig för, och andra frihetshjältar från andra länder. Det blev en intressant morgon, från bok till verkligheten. Vad jag minns drack alla kaffe innan vi skildes. För mig som bibliotekarie hör boken samman med sin läsare. Detta lärde jag mig redan på biblioteksskolan av min lärare Bengt Nerman. 9

10 /Lena Hedener, 11 januari