Svenskt Friluftslivs fördelning av statsbidraget till friluftslivets organisationer

Transkript

1 Svenskt Friluftslivs fördelning av statsbidraget till friluftslivets organisationer RAPPORT 6717 APRIL 2016

2 Svenskt Friluftslivs fördelning av statsbidraget till friluftslivets organisationer NATURVÅRDSVERKET

3 Beställningar Ordertel: Orderfax: E-post: Postadress: CM Gruppen AB, Box , Bromma Internet: Naturvårdsverket Tel: Fax: E-post: Postadress: Naturvårdsverket, Stockholm Internet: ISBN ISSN Naturvårdsverket 2016 Tryck: Arkitektkopia AB, Bromma 2016 Omslag: Plainpicture

4

5 Innehåll FÖRORD 4 SAMMANFATTNING 7 SUMMARY 9 1. INLEDNING Syfte och frågeställning Avgränsning Disposition Metod och datainsamling BAKGRUND Storleken på statsstödet till friluftslivets organisationer Annat stöd till friluftslivet STATSBIDRAGETS SYFTE - FÖRORDNINGEN OCH RIKTLINJER Statsstödets syfte och förordningen Vilka är berättigade att söka stöd Riktlinjer Svenskt Friluftsliv Skillnader i riktlinjer och förordning jämfört med Friluftsrådet STRUKTUR - ARBETSSÄTT OCH BESLUTSFATTARE Årscykel över bidragshanteringen hos Svenskt Friluftsliv Fördelningskommittén Uppföljning/redovisning Skillnader jämfört med då statsbidraget fördelades av Friluftsrådet ANSÖKNINGAR OCH UTFALL Ansökta och beviljade medel Nekade ansökningar Organisationsbidrag Verksamhetsbidrag Fördelning mellan organisations- och verksamhetsbidrag Bidragets effekt DISKUSSION Jäv och ansvarstagande Vem bör kunna ansöka om statsbidraget? Uppföljning och utvärdering 47 5

6 7. SLUTSATSER BIDRAGSÅRET Ytterligare indikationer på bidragets effekt 56 6

7 Sammanfattning År 1999 beslutade riksdagen, i samband med ett nytt beslut om idrottspolitiken, att stödet till friluftslivet skulle skiljas från idrottsstödet och fördelas i annan ordning. Det fanns redan då en önskan om att lägga ansvaret på friluftslivsorganisationernas paraplyorganisation FRISAM (Nuvarande Svenskt Friluftsliv), men då FRISAM fortfarande befann sig i ett uppbyggnadsskede så bedömdes de ännu inte vara redo för att ta på sig uppgiften. Istället föll uppgiften att fördela statsbidraget till friluftslivets organisationer på Friluftsrådet med kansli på Naturvårdsverket. Friluftsrådet upplöstes dock under 2009 och regeringen bedömde samma år att Svenskt Friluftsliv (tidigare FRISAM) nu var redo att ta på sig uppgiften. Från och med bidragsåret 2011 har Svenskt Friluftsliv fördelat statsbidraget till friluftslivets organisationer. Det regleras idag i förordningen om statsbidrag till friluftslivsorganisationer (SFS 2010:2008). Alla var dock inte positivt inställda till förändringen, främst med hänvisning till risken för jäv. Svenskt Friluftsliv har hanterat detta genom att delegera besluten till en fördelningskommitté bestående av representanter utsedda av, men oberoende från, Svenskt Friluftsliv. Svenskt Friluftslivs styrelse styr fortfarande tilldelningen via riktlinjer till Fördelningskommittén, men dessa riktlinjer är offentliga och således öppna för kritik på ett annat sätt än vad som hade varit fallet om beslut hade tagits bakom lyckta dörrar. Svenskt Friluftslivs styrelse har hitintills aldrig uttryckt några invändningar emot Fördelningskommitténs beslut. Riktlinjer och principer om vem som bör och/eller får tilldelas statsbidrag har till viss del förändrats sedan Svenskt Friluftsliv tog över besluten. De två mest kontroversiella förändringarna handlar om att Svenskt Friluftslivs styrelse anser att fördelningskommittén: (1) skall prioritera de organisationer som har till huvudändamål att bedriva eller främja långsiktigt hållbart friluftsliv samt (2) ej har mandat att bevilja organisationsbidrag till fler organisationer än de som tidigare åtnjutit organisationsbidrag. Det första ställningstagandet avseende att organisationen måste ha friluftsliv som huvudändamål var dock uppe för diskussion redan under Friluftsrådets tid och även om Friluftsrådet i slutändan beslutade annorlunda så har de tidigare medlemmarna inget att invända mot Svenskt Friluftslivs ställningstagande. De flesta respondenter har även förståelse för det andra beslutet och än viktigare - ställningstagandet har skett öppet och kommunicerats tydligt. Regering, myndigheter, friluftslivsorganisationer och andra intressenter har således haft goda möjligheter att invända och/eller lyfta frågan ifall de så önskat. Det andra ställningstagandet är dock borttaget i årets riktlinjer då anslaget till friluftslivsorganisationerna ökat. Ett flertal respondenter anser att det vore ändamålsenligt att ändra två aspekter av den nuvarande förordningen om statsbidrag till friluftslivets organisationer (SFS 7

8 2010:2008). Den första, avseende organisationsbidrag, handlar om att vissa organisationer har verksamheter riktade mot både idrott och friluftsliv. I dagsläget får en organisation som beviljats ett statligt organisationsbidrag avseende en viss del av verksamheten inte söka ett annat organisationsbidrag, även om detta organisationsbidrag avser en annan del av verksamheten. De flesta respondenter anser att det borde vara tillåtet att erhålla två olika organisationsbidrag så länge de inte avser samma del av organisationen. Den andra önskade förändringen, avseende verksamhetsbidrag, handlar om att kunna tillåta en bredare grupp av organisationer att söka verksamhetsbidrag. Verksamhetsbidraget borde vara avsett för verksamheter riktade mot att uppfylla de friluftspolitiska målen och inte begränsas till organisationer med en viss typ av struktur vare sig organisatorisk eller geografisk -även om förordningens 4, punkt 5 alltid måste gälla, nämligen att organisationen i sin verksamhet respekterar demokratins idéer, inklusive jämställdhet och förbud mot diskriminering avseende organisationens verksamhet och syfte. 8

9 Summary In 1999, in connection with a new decision regarding sports policy, Sweden s Riksdag decided that aid for outdoor recreation activities was to be separated from sports aid and distributed under a different arrangement. Already at that point in time, there was a desire to assign this responsibility to FRISAM (currently Svenskt Friluftsliv, a popular movement organisation promoting health through outdoor activities and the umbrella organisation for Swedish outdoor recreation organisations). However, since FRISAM was still in its infancy as an organisation at that time, it was deemed not ready to take on this task. Instead, the task of apportioning the government subsidy to outdoor recreation organisations fell to Friluftsrådet (the Outdoor Council), which had its office within the Swedish Environmental Protection Agency. Friluftsrådet was dissolved in 2009 however, and that same year the Swedish Government decided that Svenskt Friluftsliv (formerly FRISAM) was now ready to take on the task. From the 2011 appropriations year, Svenskt Friluftsliv has apportioned the government subsidy to outdoor recreation organisations. This process is currently regulated by förordningen om statsbidrag till friluftslivsorganisationer (SFS 2010:2008) (Ordinance on government grants to outdoor recreation organisations). Not everyone was positive to the change however, particularly in relation to the risk of a conflict of interests. Svenskt Friluftsliv has dealt with this risk by delegating decisions to a Grants Committee consisting of representatives appointed by, but independent from, Svenskt Friluftsliv. The Svenskt Friluftsliv Board still controls the allocation of funds through guidelines provided to the Grants Committee, but these guidelines are public and therefore open to criticism in a different way than would have been the case if these decisions were made behind closed doors. Thus far, the Svenskt Friluftsliv Board has not raised any objections to the decisions made by the Grants Committee. The principles and guidelines concerning who should and/or may be awarded government grants have changed somewhat since Svenskt Friluftsliv took over the making of these decisions. The two most controversial changes made to the guidelines by the Svenskt Friluftsliv Board have been that the Grants Committee: (1) is to give priority to organisations which have as their primary purpose pursuing or promoting sustainable outdoor recreation activities; and (2) does not have a mandate to award organisation grants to additional organisations over and above those that have previously received such grants. The first of these issues was already up for discussion during the time of the Outdoor Council, and even if the Outdoor Council decided otherwise on this issue, the former members of this Council subsequently raised no objection to Svenskt Friluftsliv s decision. Most of the respondents to this evaluation were also sympathetic to the later decision by the 9

10 Board, and even more importantly the way in which this position was arrived at was transparent and communicated clearly. The Swedish Government, government agencies, outdoor recreation organisations and other stakeholders have therefore all had ample opportunity to object and/or raise the issue if they so wished. However, the second change described above has been removed from the guidelines this year, since the government subsidy to outdoor recreation organisations has increased. Many of the respondents in this evaluation were of the opinion that it would be appropriate to change two aspects of the current Ordinance governing outdoor recreation organisations (SFS 2010:2008). The first, with respect to organisation grants, concerns the fact that some organisations have activities oriented towards both sports and outdoor activities. Under the current arrangements, an organisation awarded an organisation grant in respect of a certain part of their activities is not permitted to apply for another organisation grant, even if this application refers to another part of their activities. The majority of respondents felt that it ought to be permitted to apply for and be awarded two different organisation grants as long as these grants do not relate to the same part of the organisation. The second aspect they would like to change, with respect to activity grants, concerns permitting a broader range of organisations to apply for activity grants. Activity grants ought to be intended for activities aimed at fulfilling outdoor recreation policy objectives and ought not to be limited to organisations with a specific type of structure whether organisational or geographical even if Section 4, paragraph 5 of the Ordinance (SFS 2010:2008) must always apply, namely that the organisation's activities and purpose respect the foundations of democracy, including gender equality and non-discrimination. 10

11 1. Inledning År 1999 beslutade riksdagen, i samband med ett nytt beslut om idrottspolitiken, att stödet till friluftslivet i fortsättningen skulle skiljas från idrottsstödet och fördelas i annan ordning (SOU 1969:29). Det fanns redan initialt en önskan om att friluftslivsorganisationernas paraplyorganisation nuvarande Svenskt Friluftsliv (som på den tiden existerade under namnet FRISAM) skulle sköta fördelningen av statsbidraget. Svenskt Friluftsliv var dock i ett uppbyggnadsskede och bedömdes inte ännu vara redo att ta sig an uppgiften. Fördelningen av statsbidraget till friluftslivets organisationer kom istället att skötas av Friluftsrådet med kansli på Naturvårdsverket. År 2009 bedömde regeringen att Svenskt Friluftsliv var redo att ta över uppgiften. Svenskt Friluftsliv ska rapportera hur bidraget använts till Naturvårdsverket vilka i sin tur rapporterar vidare till regeringen. Naturvårdsverket har valt att lösa denna uppgift genom (1) den årliga, men ytterst begränsade, uppföljningen som Naturvårdsverket enligt förordningen (SFS 2010:2008) ska lämna in till regeringen samt (2) att med jämna mellanrum genomföra en något mer detaljerad översikt. Ytterligare ett motiv för denna utvärderingsrapport är att det fanns vissa reservationer mot ett överlämnande av ansvaret för fördelning av statsbidraget till Svenskt Friluftsliv främst utifrån en farhåga om jäv. Figur 1 nedan ger en översiktlig bild av hur vi ser på processen från ansökan till beslut och feedback. Friluftslivsorganisationerna skickar in ansökningar. Dessa ansökningar behandlas sedan av den så kallade Fördelningskommittén bestående av representanter utsedda av, men oberoende från, Svenskt Friluftsliv (se avsnitt 4.2). Fördelningskommittén har dock bland annat Förordningen om statsbidrag till friluftslivsorganisationer (SFS 2010:2008) samt Svenskt Friluftslivs styrelses riktlinjer att förhålla sig till. Detta leder till ett utfall i termer av beviljade och nekade ansökningar. Utfallet ger i sin tur ytterligare information till friluftslivsorganisationerna avseende vilken typ av ansökningar som kan förväntas beviljas och nekas. Svenskt Friluftsliv kan förhoppningsvis, utöver att kontrollera att pengarna använts till rätt saker, även lära sig något avseende vilka projekt som tenderar att fungera mer eller mindre bra. Friluftslivsorganisationer: Förändringar i förväntningar Svenskt Friluftsliv: Uppföljning (lärande och kontroll) Återrapportering Ansökningar Förordning om statsbidrag till friluftsorganisationer Riktlinjer Arbetssätt och beslutsfattare Utfall: Beviljanden & Avslag Figur 1: Beskrivning av bidragshanteringen 11

12 1.1. Syfte och frågeställning Syftet med denna utvärdering är att utgöra ett underlag för Naturvårdsverkets rapportering till regeringen avseende användningen av statsbidraget till friluftslivets organisationer. Målet är att följa upp vad som hänt sedan ansvaret för att fördela statsbidraget till friluftslivets organisationer överfördes till Svenskt Friluftsliv. Utvärderingen avser bland annat att besvara hur det beslutas om vem som tilldelas medel (processen) och på vilka grunder (riktlinjer och kriterier) samt utfallet med avseende på vem som tilldelas och nekas bidrag. Utvärderingen avser även att jämföra de riktlinjer och principer som ligger till grund för beslut, samt det utfall de leder till, med vad som var fallet under den tid då Friluftsrådet hanterade fördelningen. Slutligen avser utvärderingen att identifiera eventuella problem och/eller möjligheter till förbättringar Avgränsning Utvärderingen fokuserar på vad som hände när ansvaret för att fördela statsbidraget övergick från Naturvårdsverket (och Friluftsrådet) till Svenskt Friluftsliv. Enbart i kapitel 8 beskrivs, kortfattat, konsekvenserna av den nyligen genomförda höjningen av statsbidraget till friluftslivsorganisationerna Disposition Utvärderingen börjar med att, i kapitel 2, ge en kort bakgrund över statsbidrag till friluftslivet och hur fördelningen av bidraget kom att hamna på Svenskt Friluftsliv. I kapitel 3 beskrivs statsbidragets syfte, den förordning som reglerar statsbidraget samt Svenskt Friluftslivs egna riktlinjer. I samma kapitel jämförs även den nuvarande förordningen och riktlinjerna med dem som existerade under Friluftsrådets tid, innan Svenskt Friluftsliv tog över fördelningen. I kapitel 4 redogörs för hur Svenskt Friluftsliv organiserar fördelningen av statsbidraget till friluftslivets organisationer samt beskriver den av Svenskt Friluftsliv tillsatta Fördelningskommitténs sammansättning och arbetssätt. Kapitel 5 beskriver utfallet i termer av vilka som fått och inte fått organisationsbidrag samt hur Svenskt Friluftsliv har prioriterat angående verksamhetsbidrag. Kapitlet beskriver även hur utfallet skiljer sig från tiden då Friluftsrådet beslutade om statsbidraget. I kapitel 6 förs en diskussion om bland annat de ändringsförslag som lyfts fram av respondenter under utvärderingens genomförande. Kapitel 7, slutsatser, sammanfattar det som framkommit i de tidigare kapitlen. Appendix, Bidragsåret 2016, skrevs efter att den övriga utvärderingen var klar. Kapitlet behandlar kortfattat årets bidrag efter att regeringen beslutat om att öka 12

13 statsbidraget till friluftslivsorganisationerna med cirka 70 procent. För en närmare beskrivning av varför det inte var passande att helt enkelt inkludera detta material i de redan existerande kapitlen - se inledningen på appendix Metod och datainsamling Datainsamlingen består av intervjuer samt olika rapporter avseende både statsstöd till det civila samhället generellt och statsstödet till friluftslivets organisationer specifikt. Det har utförts 13 intervjuer med medlemmar från det tidigare Friluftsrådet, den nuvarande Fördelningskommittén, Svenskt Friluftsliv, Naturvårdsverket och friluftslivsorganisationer. Ytterligare en källa för datainsamling var förstås Friluftslivsrådets, Fördelningskommitténs och Svenskt Friluftslivs egna dokument avseende riktlinjer, arbetssätt, ansökningar och beslut. 13

14 2. Bakgrund I Friluftsgruppens utredning av statens stöd till friluftsliv och främjandeorganisationer (Ds 1999:78) finns en redogörelse för statens stöd till friluftslivet sedan talet. Stödet till friluftslivet var ett eget utgiftsområde (statens fond för friluftslivets främjande) fram till 70-talet då det, som en följd av idrottsutredningen Idrott åt alla (SOU 1969:29) och därpå följande riksdagsbeslut, slogs samman med stödet till idrotten. I propositionen stod det att Samtliga idrottsorganisationer syftar till att främja motionsaktiviteten i alla åldrar. Skillnaden mellan motion och tävling är en fråga om intensitet, dvs. inte en artutan en gradskillnad (Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970, sidan 55), och det beslutades att organisationsstödet till såväl idrotten som friluftslivet skulle fördelas av Riksidrottsstyrelsen. Stundom verkar olika friluftsfrämjande uppgifter även ha slagits samman med olika råd och delegationer primärt inriktade mot turism och besöksnäring, samt ofta ha fallit mellan stolarna eller glömts bort då dessa verksamheter lagts ned. Enligt Friluftsgruppen den grupp av sakkunniga som utredde statens stöd till friluftsliv och främjandeorganisationer (Ds 1999:78) så orsakade dessa förändringar i rollfördelningen mellan myndigheter, förvaltningsnivåer och huvudmän en successiv marginalisering av friluftspolitiken. Friluftsgruppen ansåg att det därför var angeläget att bygga upp den statliga organisationen för stöd till friluftsliv och främjandeorganisationer på ett sådant sätt att den bidrar till att på nytt synliggöra friluftspolitiken (Ds 1999:78, sida 65-66). År 1999 beslutade riksdagen, i samband med ett nytt beslut om idrottspolitiken (Prop. 1998/99:107), att stödet till friluftslivet i fortsättningen skulle skiljas från idrottsstödet och fördelas i annan ordning. Stöd till friluftsorganisationer fick således en egen post inom budgetens utgiftsområde 17: Kultur, medier, trossamfund och fritid. Friluftsgruppen skriver vidare att Utifrån en positiv syn på organisationslivet har Friluftsgruppen i första hand prövat att lägga de bidragsfördelande uppgifterna på friluftsorganisationernas befintliga samarbetsorgan, FRISAM [Nuvarande Svenskt Friluftsliv] (Ds 1999:78, sidan 140). Friluftsgruppen bedömde dock, i samförstånd med FRISAM, att detta inte var lämpligt för tillfället på grund av att FRISAM fortfarande befann sig i ett känsligt uppbyggnadsskede och bland annat fortfarande saknade ett eget kansli. Friluftsgruppen noterade dock att Utvecklingen under de närmaste åren får visa om förutsättningarna förändras (Ds 1999:78, sidan 140). Efter att Friluftsgruppen inte funnit någon passande ideell aktör, och konstaterat att det skulle bli för kostsamt med en särskild nämndmyndighet, vände de istället blicken mot existerande centrala myndigheter. Utifrån de centrala myndigheter Friluftsgruppen lyfte fram som potentiella aktörer, konstaterade de i slutändan att Naturvårdsverket i dagsläget framstår som det mest realistiska alternativet (Ds 14

15 1999:78, sidan 144). Friluftsgruppen föreslog även att ett Friluftsråd, bestående av representanter från olika myndigheter, borde upprättas för att bistå Naturvårdsverket vid beredningen av friluftsfrågorna. Friluftsrådet fick till uppgift att besluta om fördelningen av Naturvårdsverkets anslag för statsbidrag till friluftsorganisationer. Ledamöterna i rådet utsågs av regeringen och bidragen fördelades enligt kriterier i förordningen SFS 2003:133 om statsbidrag till friluftsorganisationer. Friluftsrådet upplöstes dock under dels utifrån en generell strävan att minska antalet råd på Naturvårdsverket, dels med hänvisning till en otydlig rollfördelning mellan rådet och Naturvårdsverket i övrigt - och uppgiften att fördela statsbidraget till friluftslivets organisationer överfördes till Naturvårdsverket. Regeringen bedömde dock samma år att Svenskt Friluftsliv (tidigare FRISAM), en paraplyorganisation som år 2009 bestod av 22 ideella organisationer (24 i dagsläget), nu var redo att ta på sig den uppgift som Friluftsgruppen tio år tidigare bedömt att de ännu inte var redo för (prop. 2009/10:238). Från och med bidragsåret 2011 har Svenskt Friluftsliv fördelat statsbidraget till friluftsorganisationer. Det regleras idag i förordning SFS 2010: Storleken på statsstödet till friluftslivets organisationer Budgetåret 1964/65 avsattes 2,6 miljoner kronor, i dåtidens penningvärde, till statens fond för friluftslivets främjande. Under år 2015 uppgick statsstödet till friluftslivets organisationer till 28 miljoner kr. Omräknat till dagens penningvärde är statens stöd till friluftsorganisationerna ungefär detsamma idag som det var under mitten av talet. Givet att friluftsorganisationerna inte köper en balanserad varukorg av konsumtionsvaror, utan främst har personalkostnader, så räcker dagens stöd dock bara till kompensation för ungefär hälften så många arbetstimmar (då reallönerna ökat det vill säga löner ökar snabbare än priset på varor). Friluftsorganisationerna, såväl som andra vilka arbetar med friluftsliv, vill ofta jämföra statens stöd till friluftslivet med stödet till idrotten. 1964/65 avsattes 17 miljoner kronor till fonden för idrottens främjande, och under år 2015 uppgick statsstödet till idrotten till 1738 miljoner. Storleken på statens stöd till friluftslivet i förhållande till stödet för idrotten har således sjunkit från 15 procent till cirka 1,5 procent. Under år 1999 fördelades sammanlagt 13 miljoner kronor till Friluftsfrämjandet, Sveriges Sportfiske- och Fiskevårdsförbund (Sportfiskarna), Svenska Livräddningssällskapet Simfrämjandet (SLS), Svenska Pistolskytteförbundet, Svenska Båtunionen (SBU) och Cykelfrämjandet (Ds 1999:78, sid 79). Det årliga 15

16 anslaget ökade något år 2002, till 15 miljoner, och genomgick en mer betydande höjning år 2006, till 25 miljoner. Stödet ökades återigen marginellt år 2011, till 28 miljoner kr. I år, 2016, ökade anslaget återigen till cirka 48 miljoner kr det vill säga en ökning på över 70 procent jämfört med föregående år. (Källa: Utgiftsområde 17 i de olika årens budgetpropositioner) 2.2. Annat stöd till friluftslivet Statsstödet till friluftslivets organisationer utgör bara en väldigt liten del av den totala kollektiva finansieringen av friluftslivet. Enligt en genomgång som sammanställdes för 16 år sedan, i samband med Friluftsgruppens utredning av statsstödet till friluftslivets organisationer (Ds 1999:78), så låg det kommunala friluftsstödet i intervallet miljoner kronor medan landstingens motsvarande stöd var svårt att uppskatta. Landstingens direkta bidrag till friluftsorganisationerna uppskattades dock till cirka 10 miljoner kronor. Dessa siffror avser emellertid enbart finansiella kostnader medan den största kostnaden för friluftsliv säkerligen är implicit. Om vi ser till den implicita kostnaden, eller alternativkostnaden (värdet på den näst mest värdefulla användningen av resursen), för enbart den andel strandtomter som är primärt skyddade med avseende på ett friluftslivsintresse så rör det sig troligtvis om åtskilliga miljarder (även om det finns flera motiv för skyddet av dessa områden). 16

17 3. Statsbidragets syfte - förordningen och riktlinjer Kapitlet kommer att ta upp vad statsbidraget syftar till, främst baserat på en tolkning av förordningen men även propositioner och utredningar riktade mot friluftspolitik. Kapitlet kommer även att ta upp de tolkningar och ytterligare riktlinjer som beslutats av Svenskt Friluftsliv och, tidigare, Friluftsrådet Statsstödets syfte och förordningen Friluftslivspolitiskt syfte I förordningen om statsbidrag till friluftsorganisationer (SFS 2010:2008), 2, står det: Syftet med statsbidrag enligt denna förordning är att stödja att människor organiserar sig för vistelse i naturen och utövande av friluftsliv med allemansrätten som grund samt att ge alla människor möjlighet att genom friluftsliv få naturupplevelser, välbefinnande, social gemenskap och ökad kunskap om naturen och miljön. Statsbidrag kan beviljas i form av organisationsbidrag (bidrag som ges i förhållande till organisationens medlemsantal och aktivitetsnivå) eller verksamhetsbidrag (bidrag som ges till stöd för en specifik verksamhet efter särskild prövning och är förenat med resultatkrav). Verksamhetsbidrag är, generellt sett, relativt inriktade mot politikområdets syfte i detta fall friluftsliv. Organisationsbidrag är till viss del avsett som ett stöd för ideella sammanslutningar och de värden de anses främja utöver deras effekt på den specifika fråga de är involverad i även om ett specifikt statsbidrag är inriktat mot en specifik grupp ideella organisationer. Statsbidragets syfte är dock något oklart. Är det till exempel avsett att stödja dem som organiserar sig för att vistas i naturen eller är det avsett för att öka mängden organiserad vistelse i naturen? Organisationsbidragets syfte Friluftsgruppen ansåg, angående organisationsbidraget, att det generella och övergripande syftet med statens [organisations]bidrag till ideella organisationer, bör vara att: säkra organisationernas fria och självständiga ställning och ge organisationerna möjligheter att utifrån sina egna mål bidra till politikutvecklingen och kunskapsförmedlingen inom sitt verksamhetsområde. 17

18 Den vidare preciseringen av syftet bör ske genom en tydlig avgränsning av den grupp frilufts- och främjandeorganisationer som kan komma ifråga för organisationsbidrag.(ds 1999:78, sid 134). Det vill säga, snarare än att definiera vad organisationerna ska göra så definieras vilken typ av organisation som bör få stöd. Genom att inte styra vad organisationerna gör respekterar man organisationernas fria och självständiga ställning, och genom att ge organisationsbidrag så avser man att ge organisationerna förutsättningar att agera självständigt bl.a. i dialogen med bidragsgivarna (Ds 1999:78, sid 135). I propositionen En politik för det civila samhället (Prop. 2009/10:55) står det, angående statsbidrag i form av organisationsbidrag till ideella organisationer rent generellt, att: Omfattande villkor, eller mycket detaljerade villkor, kan leda till en alltför hög grad av statlig styrning av det civila samhällets idéer och verksamhet. Regeringen betonade att det därför är av stor vikt att försöka säkerställa att statliga bidrag inte otillbörligen påverkar självständigheten och oberoendet för det civila samhällets organisationer. (Prop. 2009/10:55, sid 130) samt att: Organisationsbidragen har en särskilt viktig betydelse för den roll som organisationer inom det civila samhället har som röstbärare, opinionsbildare och granskare av den offentliga maktutövningen, eftersom organisationsbidragen styr organisationerna i lägre grad än andra bidragsformer, såsom verksamhets- och projektbidrag. (Prop. 2009/10:55, sid 131) Slutligen, något längre fram, står det att: Organisationsbidragen kan förenklat sägas stödja det civila samhällets organisationer för vad de är, inte för vad de gör, eftersom de utgår från vissa baskriterier utan att ställa några tydliga krav på motprestationer. De är ett stöd för den roll som det civila samhällets organisationer har i demokratin, och utgår i princip endast till organisationer som själva är demokratiskt uppbyggda. Organisationsbidraget går inte att resultatstyra i någon egentlig mening och är heller inte avsett för detta. Det bygger i stället på vissa grundläggande villkor som följs upp. (Prop. 2009/10:55, sid 141) Verksamhetsbidragets syfte Enligt Friluftsrådets utredning bör syftet med verksamhetsbidrag vara att kunna stödja politiskt prioriterade aktiviteter, exempelvis insatser för barn och ungdom, nya svenskar, folkhälsa och miljö. Denna form av stöd bör baseras på någon form av avtalad samverkan mellan organisationerna och bidragsgivarna. (Ds 1999:78, 18

19 sid 135). I förordningen (SFS 2010:2008) 3 definieras ett verksamhetsbidrag som ett bidrag som ges till stöd för en specifik verksamhet efter särskild prövning och är förenat med resultatkrav. I propositionen En politik för det civila samhället (Prop. 2009/10:55) står det, angående statsbidrag i form av verksamhetsbidrag till ideella organisationer rent generellt, att: Verksamhetsbidrag bör väljas när syftet är att stödja en organisation inom det civila samhället i dess roll att ge service till såväl medlemmar som allmänhet. Det är då fråga om att stödja organisationen för vad den gör i form av en viss aktivitet eller verksamhet. Här bör staten kunna ställa tydliga krav på motprestation. Måluppfyllelsen ska bedömas utifrån organisationernas motprestation, vilket innebär att man bör kunna tillämpa resultatstyrning på liknande sätt som inom övrig statlig verksamhet. (Prop. 2009/10:55, sid ) 3.2. Vilka är berättigade att söka stöd De organisationer som kan söka stöd regleras i 4-6 samt 9 och 10 i SFS 2010: och 5 föreskriver det följande: 4 Bidrag får ges endast till en organisation som 1. är en friluftsorganisation, 2. är riksomfattande med a) ett lokalt eller regionalt förankrat föreningsliv i minst tio län, eller b) bedriver en verksamhet som är av allmänt intresse för hela samhället och inte endast lokalt, 3. har bedrivit verksamhet under minst tre år före ansökan om bidrag, 4. är självständig och demokratiskt uppbyggd, 5. i sin verksamhet respekterar demokratins idéer, inklusive jämställdhet och förbud mot diskriminering, och 6. i fråga om medlemskap är öppen för alla människor. 5 För att få bidrag krävs att friluftsorganisationen 1. värnar det enkla, naturnära och långsiktigt hållbara friluftslivet, 2. främjar hälsa och goda möjligheter att utöva friluftsliv, 3. främjar ett tryggt och säkert friluftsliv, 4. bidrar till att utveckla barns och ungdomars intresse för motion och friluftsliv, eller 5. verkar för ökad kunskap om och hänsyn till natur- och kulturmiljön samt allemansrätten. Enligt 6 räcker det dock att en övervägande del av medlemmarna i organisationen utgörs av friluftsorganisationer som uppfyller punkt 1-3 och punkt 6 under 4 (medan samtliga måste uppfylla punkt 4 och 5), samt att de uppfyller någon av 19

20 punkterna under 5. Enligt 9 får organisationsbidrag inte ges till dem som har fått ett annat statligt organisationsbidrag för samma bidragsår och enligt 10 får de inte ha skulder till staten hos kronofogdemyndigheten eller vara försatta i konkurs Riktlinjer Svenskt Friluftsliv Styrelsens riktlinjer De olika versionerna av Svenskt Friluftslivs styrelses riktlinjer till fördelningskommittén, Instruktioner för Svenskt Friluftslivs fördelningskommitté och prioriterade områden, har under de senaste åren bland annat framhållit att: Baserat på regeringens skrivningar i budgetpropositionen för 2013, styrelsens egna övervägningar, resultat från samråd kring frågan på årsmöten inom Svenskt Friluftsliv samt tidigare fördelning av bidrag, bör fördelningskommittén sträva mot att andelen organisationsbidrag uppgår till 70-75procent, medan fördelningen av projektstöd bör uppgå till procent. I förordningen definieras friluftsorganisation som ideell organisation som har till huvudändamål eller som väsentlig del av sin verksamhet att bedriva eller främja långsiktigt hållbart friluftsliv. Styrelsen anser att fördelningskommittén skall prioritera de organisationer som har till huvudändamål att bedriva eller främja långsiktigt hållbart friluftsliv. Fördelningskommittén bör sträva efter att maxbeloppet för organisationsbidraget ej överstiger 100 kronor per medlem. En anpassning till detta skall ske senast efter fem år (räknat från 2013 års budget). Kommittén skall, när det gäller organisationsbidrag, eftersträva en förutsägbarhet i förhållande till tidigare bidragsgivning. När kommittén bedömer ansökningarna skall ansökningar som strävar mot att uppfylla de 10 friluftspolitiska målen samt satsningar på barn och ungdomar i friluftslivet prioriteras. Fördelningskommittén har ej mandat att bevilja organisationsbidrag till fler organisationer än de som tidigare åtnjutit organisationsbidrag. (se till exempel Instruktioner för Svenskt Friluftslivs fördelningskommitté och prioriterade områden, Fastställd av styrelsen ) Efter att budgetpropositionen för år 2016 och således även förslaget att höja stödet till friluftsorganisationerna med cirka 70 procent (från 28 till 48 miljoner) tillkännagavs så reviderade Svenskt Friluftsliv sina riktlinjer. Den nuvarande versionen av riktlinjerna (beslutade 29 september 2015) nämner vare sig proportionen mellan organisations och verksamhetsstöd, maxbeloppet per medlem eller att fler organisationer än tidigare inte kan tilldelas organisationsstöd. 20

21 Fördelningskommitténs egna skrivelse Fördelningskommittén har även sin egen skrivelse - Fördelningskommitténs PM över fördelningskriterier avseende organisationsbidragets del av statsbidrag till friluftsorganisationer (hädanefter refererat till som Fördelningskommitténs PM ) - där det klargörs hur de tolkar, prioriterar mellan, och operationaliserar de olika styrsignaler de har att förhålla sig till. Fördelningskommitténs PM följer i stor utsträckning instruktionerna från Svenskt Friluftslivs styrelse, men har inte uppdaterats sedan Svenskt Friluftslivs styrelse uppdaterat sina instruktioner. De nämner dock bland annat, utöver vad som fanns i den tidigare versionen av instruktionerna, till att börja med att: Vid fördelning av medel ska kommittén följa i fallande ordning; 1. Förordningen SFS 2010: Aktuell budgetproposition 3. Friluftsproposition (prop. 2009/10:238) 4. Delegationsordning och instruktioner från Svenskt Friluftslivs styrelse (Fördelningskommitténs PM, 19 augusti 2015, sida 1) Kommittén har även förfinat/preciserat styrelsens instruktioner och kompletterat med sina egna avvägningar när det gäller fördelningen av organisationsbidraget. För att uppnå en förutsägbarhet vid fördelningen anser kommittén att förändringar inte ska bli för stora vare sig när det gäller ökningar eller minskningar. Angående fördelningskriterier så skriver Fördelningskommittén bland annat att: När det gäller den rådande ärvda fördelningen av organisationsbidrag har kommittén för avsikt att successivt jämna ut skevheter och ojämnheter. Ett led i strävan att fördelningsmodellen ska upplevas rättvis jämförs varje förening med sig själv när det gäller utveckling av medlemsantal, antal barn och unga samt aktivitetstimmar. I kommitténs ställningstagande kommer även respektive organisations frilufsighet att vägas in samt hur respektive organisation tar ansvar för friluftslivets ställning i samhället. Med frilufsighet menar vi här kvalitetsaspekt, då olika aktiviteter kan leda till olika mycket friluftsliv. Med friluftslivets allmänna ställning menar kommittén att hänsyn tas till hur organisationer arbetar med att höja friluftslivets status i samhället. (Fördelningskommitténs PM, 19 augusti 2015, sidan 2) Fördelningskommittén lyfter även särskilt fram organisationer som står för viktiga infrastrukturella aktiviteter som exempelvis STF med sina övernattningsmöjligheter i fjällen, Båtunionen och Kryssarklubben med sina hamnar och utprickning av båtleder samt Svenska Livräddningssällskapet då simkunnighet är en förutsättning för aktivt friluftsliv på och vid vatten. (Fördelningskommitténs PM, 19 augusti 2015, sidan 2) 21

22 3.4. Skillnader i riktlinjer och förordning jämfört med Friluftsrådet Skillnader i förordningen Friluftsrådet fördelade, som sagt, statsbidraget utifrån förordning SFS 2003:133 medan Svenskt Friluftsliv har förordning SFS 2010:2008 att förhålla sig till. Krav på organisationer som söker bidrag. SFS 2003:133 hade en paragraf ( 2) liknande 4 i SFS 2010:2008 (se kap 5.2 ovan). I SFS 2003:133 krävdes det dock att organisationen var riksomfattande, medan SFS 2010:2008 även tillåter stöd till verksamheter av riksintresse ( 4, punkt 2 b). Denna typ av förändring förespråkas bland annat i propositionen En politik för det civila samhället (Prop. 2009/10:55) utifrån insikten att åtskilliga av de rörelser som har bildats på senare år mer fungerar som nätverk än som traditionella organisationer. Det kommer säkerligen att bli allt vanligare att föreningar bildar arbetsgrupper som är spridda över landet och som i stor utsträckning använder Internet för att kommunicera (Prop. 2009/10:55, sida 159) Övergången till den nya förordningen innebar även en förlängning av tiden en organisation måste ha bedrivit verksamhet för att vara berättigad att söka stöd från 2 till 3 år. SFS 2003:133 hade inget krav motsvarande 4, punkt 5, i SFS 2010:2008 angående att verksamheten ska respektera demokratins idéer etc. Ytterligare ett krav inom SFS 2010:2008, vilket inte har någon motsvarighet inom SFS 2003:133, är 10 angående att organisationen inte får ha skulder för svenska skatter etcetera. Även denna förändring kom dock troligtvis till stånd på grund av generella hänsynstaganden snarare än på grund av något specifikt behov inom friluftslivsområdet. Denna typ av krav lyfts också väldigt tydligt fram i propositionen En politik för det civila samhället (Prop. 2009/10:55). Se bland annat sidorna avseende att verksamheten ska respektera demokratins idéer och sidan 162 avseende skulder för svenska skatter etcetera. 5 i SFS 2010:2008 angående friluftslivsorganisationens verksamhet - har sin motsvarighet i 3 i SFS 2003:133, vilka är identiska utöver punkt 2 där man i SFS 2010:2008 lagt till det fetstilta i meningen främjar hälsa och goda möjligheter att utöva friluftsliv. Det finns även skillnader i hur man gör avsteg från skallkraven avseende vem som kan söka bidraget för att beslutande instans även ska kunna ge bidrag till samverkansorganisationer (främst Svenskt Friluftsliv men även Båtunionen och andra organisationer beroende på hur man tolkar medlemskap ). Det finns förstås 22

23 också skillnader avseende vem som beslutar om bidraget, var friluftslivsorganisationer ska skicka in ansökan och uppföljning etc. SFS 2010:2008 innehåller även striktare, och mer detaljerade, anvisningar avseende uppföljning och återbetalningsskyldighet. Slutligen så var Naturvårdsverket, enligt SFS 2003:133, bemyndigat att meddela närmare föreskrifter angående tillämpning av förordningen medan något motsvarande inte finns i SFS 2010:2008. I praktiken så utfärdar dock Svenskt Friluftslivs styrelse offentliga riktlinjer vilka, gentemot fördelningskommittén, i stort sett fungerar på samma sätt som föreskrifter från Naturvårdsverket skulle ha fungerat mot Friluftsrådet Skillnader i riktlinjer. Den största skillnaden mellan de prioriteringar som Friluftsrådet och Svenskt Friluftsliv använt sig av är att Friluftsrådet prioriterade fler grupper av friluftslivsutövare. Utöver barn och unga så prioriterade Friluftsrådet mer explicit äldre samt invandrare /Nya Svenskar. Friluftsrådet hade dock även ytterligare två explicita prioriteringar tätort samt Ny metod vilket, jämfört med Svenskt Friluftsliv, implicerar en avgränsning/fokus avseende projektens lokalisering och innehåll. Det går således inte att säga huruvida Friluftsrådet eller Svenskt Friluftslivs riktlinjer, sammantaget, är mer fokuserade eller mer öppna. Mer om detta i kapital 5: Utfall och ansökningar, avsnitt 5.4: Verksamhetsbidrag. De två största skillnaderna handlar dock om att Svenskt Friluftslivs styrelse anser att fördelningskommittén: (1) skall prioritera de organisationer som har till huvudändamål att bedriva eller främja långsiktigt hållbart friluftsliv samt (2) ej har mandat att bevilja organisationsbidrag till fler organisationer än de som tidigare åtnjutit organisationsbidrag. Den första förändringen har bland annat resulterat i att Sveriges Botaniska förening och Svenska Ornitologiska föreningen inte längre anses berättigade att söka organisationsbidraget då de utifrån sin huvudsakliga verksamhetsinriktning inte ansetts vara en friluftsorganisation (Protokoll för 2015 om bidrag enligt förordningen (SFS 2010:2008) om statsbidrag till frilufsorganisationer, sida 1). Mer om detta i kapital 5: Utfall och ansökningar, avsnitt 5.3: Organisationsbidrag. 23

24 4. Struktur - arbetssätt och beslutsfattare Detta kapitel kommer att redogöra för hur Svenskt Friluftsliv organiserar fördelningen av statsbidraget till friluftslivets organisationer samt beskriva den av Svenskt Friluftsliv tillsatta Fördelningskommitténs sammansättning och arbetssättet Årscykel över bidragshanteringen hos Svenskt Friluftsliv Maj/Juni. Information och digitala blanketter om att söka bidrag till kommande bidragsår läggs ut på Svenskt Friluftslivs hemsida; Styrelsen för Svenskt Friluftsliv tillsätter en fördelningskommitté och beslutar om kriterier för fördelningen. (se kap , Styrelsens riktlinjer, ovan) September Senast sista september ska ansökningar för både organisations- och verksamhetsbidrag inkommit till Svenskt Friluftsliv. Sekreteraren går igenom handlingarna och kontrollerar att alla formella krav uppfyllts, att samtliga handlingar finns med, att ansökan är underskriven av rätt person/personer och att rätt blanketter använts och så vidare. Oktober Fördelningskommittén har möte och går igenom ansökningarna samt fattar beslut om en preliminär fördelning av anslaget. Fördelningskommittén rapporterar till styrelsen. November/December Förhandsbesked om preliminärt beslutade anslag lämnas till alla sökande organisationer. Januari Fördelningskommittén för Svenskt Friluftsliv fattar slutgiltigt beslut om både organisations- och verksamhetsbidrag. Beslutet distribueras till samtliga sökande organisationer. Februari Kommittén håller vid behov ett uppföljningsmöte. April Senast första april ska alla organisationer som fått bidrag under föregående år redovisa till Svenskt Friluftsliv vad de använt medlen till. Maj Senast sista maj överlämnar Svenskt Friluftsliv (kansliet) en rapport till Naturvårdsverket över redovisningen av medel från föregående år. Allt material som är allmänna handlingar och därmed offentliga läggs ut på Svenskt Friluftslivs hemsida. 24

25 (Svenskt Friluftsliv, Årscykel över bidragshanteringen hos Svenskt Friluftsliv) 4.2. Fördelningskommittén Fördelningskommittén beskrivs som relativt självständig gentemot Svenskt Friluftslivs styrelse. Fördelningskommittén bör förstås följa styrelsens riktlinjer, och gör även detta (vid sidan av andra styrsignaler och dokument se kap ovan), men styrelsen har hitintills aldrig frångått kommitténs förslag. Svenskt Friluftsliv beslutade att Fördelningskommittén skulle bestå av personer med delvis skilda perspektiv, och bestämde sig för att ha representanter från näringsliv, forskning, myndigheter och ideella organisationer. Ulf Uddman, VD i Kennelklubben och Eva Bjernudd, generalsekreterare för Korpen har sedan starten representerat de ideella organisationerna. Christina Frimodig, Naturvårdsverket, har representerat myndighetsvärlden även om hon sitter där på personligt mandat (det vill säga är ej utsedd av Naturvårdsverket och för sin egen talan). Forskningen representerades mellan år av Klas Sandell, Karlstad universitet och sedan år 2014 av Erik Backman, Gymnastik- och idrottshögskolan. Slutligen så representerades näringslivet avanna Waxin, Sveaskog, fram till 1:a oktober år 2015 och därefter av Henrik Hoffman, Naturkompaniet. Jan Hultén, tidigare anställd på Naturvårdsverket där han bland annat var kanslichef för Friluftsrådet, medverkade vid det första årets möten i egenskap av sekreterare utifrån en önskan från Svenskt Friluftslivs sida att överföra vissa rutiner och liknande vilka upprättats under Friluftsrådets år vid rodret Jäv Vissa remissinstanser (till exempel Statskontoret och Socialstyrelsen, se sidan 55 i Prop. 2009/10:238) uttryckte oro för jäv i samband med regeringens förslag om att överföra uppgiften att fördela statsbidraget till friluftlivets organisationer till Svenskt Friluftsliv. Bland annat påpekades det att det är mycket viktigt att organisationer som är medlemmar i Svenskt Friluftsliv inte ges en positiv särbehandling (Prop. 2009/10:238,sid. 55). Fördelningskommittén innehåller dock ingen representant från Svenskt Friluftsliv och är, som redan nämnts i föregående avsnitt, relativt självständig gentemot styrelsen. Representanterna för ideella föreningar är till viss del utvalda på grund av att deras organisationer inte själva söker anslag. Korpen får pengar från riksidrottsstyrelsen, och är således inte behörig att söka organisationsstöd medan Kennelklubben till viss del valt att inte söka pengar för att det inte ska uppstå en direkt jävsituation. Ulf Uddman, Kennelklubbens verkställande direktör, meddelade dock (år 2015) att de eventuellt skulle söka pengar i år, 2016, om anslaget ökade i den utsträckning 25

26 årets budgetproposition föreslagit. I år, 2016, har de både sökt och beviljats medel se kapitel 8. Även om Svenskt Friluftsliv försökt hitta representanter vilka inte ska ge upphov till en alltför direkt jävsituation så har de även velat ha representanter som är insatta i frågorna. Detta har inneburit att vissa av representanterna trots allt har, och har haft, kopplingar till organisationer som sökt pengar. Tabell 1nedan redogör för vilka ansökningar fördelningskommitténs medlemmar själva ansett att det inte varit lämpligt för dem att behandla på grund av jäv. Tabell 1: Medlemmar i Fördelningskommittén, organisationerna de representerar, årtal de varit aktiva samt ansökningar de inte varit med och behandlat på grund av jäv. Namn Organisation År Jäv 2 Ulf Uddman Kennelklubben Kennelklubben Eva Bjernudd Korpen Hälsofrämjandet Christina Frimodig Naturvårdsverket Turistföreningen Klas Sandell Karlstad Universitet Scouterna Anna Waxin Sveaskog Sportfiskarna Erik Backman Gymnastik- och idrottshögskolan Henrik Hoffman Naturkompaniet Turistföreningen 1) Christina Frimodig arbetar på Naturvårdsverket och är till viss del utsedd på grund av detta men sitter i gruppen på eget mandat (det vill säga för sin egen och inte Naturvårdsverkets talan). 2) Anmälningar om jäv kan återfinnas i Svenskt Friluftslivs Protokoll för [år X] om bidrag enligt förordningen (SFS 2010:2008) om statsbidrag till friluftslivsorganisationer, för åren Utöver ovanstående beslutande personer i fördelningskommittén meddelar sekreteraren, Elisabeth Rytterström, jäv avseende Sveriges 4H samt förbundet Skog och Ungdom. Ulf Silvander, generalsekreterare för Svenskt Friluftsliv och adjungerad till föreningskommitténs möten sedan 2012, rapporterar jäv beträffande Svenskt Friluftsliv. Jäviga ledamöter närvarar inte när bidrag till aktuell organisation diskuteras och beslutas. Detta utesluter förstås inte att det skulle kunna förekomma en viss kollegial hänsyn, men det finns inte heller några indikationer på att en sådan hänsyn har haft någon signifikant påverkan på fördelningskommitténs beslut Uppföljning/redovisning Enligt 12 i förordningen (SFS 2010:2008) ska det i ett beslut om verksamhetsbidrag framgå vilket resultat som bidraget är avsett för. Enligt 13 ska den som har fått ett organisations- eller verksamhetsbidrag göra en ekonomisk redovisning av bidragsmedlen och redovisa vad bidraget har använts till. Om 26

27 bidraget är ett verksamhetsbidrag ska redovisningen också innehålla en redogörelse för huruvida det resultat som bidraget var avsett för har nåtts. 13 nämner även att det ska bifogas ett intyg från organisationens revisor samt att denna revisor måste vara auktoriserad om bidraget uppgått till minst fem prisbasbelopp. Som redan nämnts i avsnitt 4.1, Årscykel över bidragshanteringen hos Svenskt Friluftsliv, så ska alla organisationer som fått bidrag redovisa till Svenskt Friluftsliv vad medlen använts till senast första april året efter att bidragen betalats ut. Senast sista maj överlämnar Svenskt Friluftsliv (kansliet) en rapport till Naturvårdsverket över redovisningen av medel från föregående år (Återredovisning av statsbidrag till friluftsorganisationer [år X], för åren avseende bidragen för bidragsår ). Naturvårdsverket ska, i sin tur, senast den 31 maj varje år lämna en sammanfattande redogörelse till regeringen för vad bidragen har använts till och en bedömning av i vilken utsträckning som ändamålen med bidragen har nåtts. I den mån det är möjligt ska Naturvårdsverket även lämna en bedömning av bidragens samlade effekter i förhållande till syftet med bidragen (ärendenummer NV för 2014 års bidrag; NV för år 2013; NV för år 2012). Svenskt Friluftsliv, Naturvårdsverket och regeringen har hitintills alltid bedömt att bidraget har använts effektivt i förhållande till bidragets syfte Skillnader jämfört med då statsbidraget fördelades av Friluftsrådet Friluftsrådet var som sagt ett råd som samordnades av Naturvårdsverket och bestod av representanter utsedda av regeringen (med medlemmar från kommuner, länsstyrelse, statliga myndigheter, forskare och friluftsorganisationer). Vi kommer inte här att gå in på några detaljer kring Friluftsrådets arbetssätt. Den skillnad som vissa av respondenterna har velat lyfta fram handlar istället om hur arbetet i Friluftsrådet var ett sätt för myndigheterna att upprätta kunskap om friluftslivsorganisationernas förutsättningar och aktiviteter. Vissa av Friluftsrådets tidigare medlemmar menar att de på Friluftsrådets tid kände till friluftslivsorganisationernas förutsättningar, arbetssätt och aktiviteter samt att det på denna tid var närmare mellan myndigheterna och de ideella friluftslivsorganisationerna. Samma respondenter menar även att det, i frånvaro av involverade myndigheter, blir svårare att kommunicera kring dessa saker till regeringen. Svenskt Friluftsliv har visserligen bättre insikt i friluftslivsorganisationernas förutsättningar än vad myndigheterna någonsin hade kunnat ha, men Svenskt friluftsliv är samtidigt en intresseorganisation och således partisk i frågan. En av respondenterna undrade Vad betyder det om Svenskt Friluftsliv säger att det behövs mer pengar till friluftslivet. Finns det något läge där de inte skulle tycka så? Slutligen menar respondenterna att Svenskt Friluftsliv skulle verka för friluftslivsorganisationernas intressen vare sig de fördelade 27